Esofageal motility disorders refer to a group of conditions that affect the movement and function of the esophagus, which is the muscular tube that connects the throat to the stomach. These disorders can cause symptoms such as difficulty swallowing (dysphagia), chest pain, heartburn, and regurgitation.

There are several types of esophageal motility disorders, including:

1. Achalasia: This is a rare disorder that affects the lower esophageal sphincter (LES), which is the muscle that controls the opening between the esophagus and stomach. In achalasia, the LES fails to relax properly, making it difficult for food and liquids to pass through to the stomach.
2. Diffuse esophageal spasm: This disorder causes abnormal contractions of the esophageal muscles, which can make swallowing difficult or painful.
3. Nutcracker esophagus: This is a condition in which the esophageal muscles contract too forcefully, causing discomfort or pain during swallowing.
4. Hypertensive lower esophageal sphincter: In this disorder, the LES is abnormally tight, making it difficult for food and liquids to pass through to the stomach.
5. Ineffective esophageal motility: This condition is characterized by weak or discoordinated contractions of the esophageal muscles, which can lead to difficulty swallowing and regurgitation.

The causes of esophageal motility disorders are not fully understood, but they may be related to nerve or muscle dysfunction, autoimmune disorders, or other medical conditions. Treatment options depend on the specific type and severity of the disorder, and may include medications, surgery, or lifestyle changes.

'Tryckmätning' är ett medicinskt begrepp som refererar till mätningen av tryck i kroppen eller i specifika kroppsdelar. Det kan exempelvis innebära att mäta blodtryck, lufttryck i lungorna eller cerebrospinalvätskan som omger hjärnan och ryggmärgen.

Blodtrycksmätning är den vanligaste typen av tryckmätning och innebär att man mäter trycket i artärerna, vanligen i en artär i överarmen. Detta görs med hjälp av ett blodtrycksmätinstrument som kan vara handmanometer eller digital. Blodtrycksmätning ger två värden: systoliskt tryck (det högsta trycket när hjärtat slår) och diastoliskt tryck (det lägsta trycket mellan hjärtslagen).

Andra exempel på tryckmätningar inkluderar lungtrycksmätning, som används för att diagnostisera och hantera andningsrelaterade sjukdomar, samt intrakraniell trycksmätning, som mäter trycket i cerebrospinalvätskan och kan användas för att övervaka patienter med hjärnskador eller andra neurologiska tillstånd.

Esophageal spasm, också känt som esofaguskramp, är en medicinsk term som refererar till oönskade, abnorma och ofta smärtsamma kontraktioner av musklerna i matstrupen (esofagus). Det finns två huvudtyper av esofageal spasm:

1. Nonspecific esophageal motor disorder (NEMD): Denna typ kännetecknas av oregelbundna, högfrekventa kontraktioner av matstrupen utan någon underliggande neurologisk orsak. Dessa kontraktioner kan vara så starka att de förhindrar nedkomsten av mat och vätska från munhålan till magen.

2. Diffus esophageal spasm (DES): Denna mer ovanliga typ kännetecknas av starka, oregelbundna kontraktioner över en längre sträcka av matstrupen. Dessa kontraktioner kan orsaka smärta bakom bröstbenet och ibland förväxlas med hjärtattacker.

Båda typerna av esofageal spasm kan vara besvärliga och leda till symptom som sväljningssvårigheter, smärta, opasslighet och återflöde av mat och vätska (gastroesophageal reflux).

Esofageal akalosi är ett tillstånd där magsaft (med syra) backar upp in i matstrupen (esofagus), vilket orsakar symptom som sura smak i munnen, illamående och kräkningar. Detta kan inträffa när det muskulära bandet (LOS, för lower esophageal sphincter) som sitter mellan matstrupen och magen inte fungerar korrekt och tillåter syra att flöda tillbaka in i matstrupen.

Akalosi kan också orsakas av andra faktorer, såsom vissa läkemedel eller sjukdomstillstånd som påverkar muskel- eller nervfunktionen. Långvarig akalosi kan leda till skador på matstrupen och komplikationer som inflammation (esofagit), ärrbildning (skleroser) och ökad risk för cancer i matstrupen. Behandlingen av esofageal akalosi innefattar ofta ändringar av livsstilsfaktorer, läkemedel som neutraliserar magsaftens syra och i vissa fall kirurgi.

Medicinskt talar man om matstrupen (esophagus) som den rörliga, slutet tuben som för mat och vätskor från munhålan till magsäcken. Matstrupen går genom halsen, passerar genom bröstkorgen och mynnar i magsäcken i magmunnen (cardia). Den består av flera skikt: en inre slemhinna som är täckt av slem, ett muskel- och bindvävslager och en yttre bindvävs- och broskskikt. Matstrupen har en naturlig rörelse, peristaltik, som driver maten ner i magsäcken.

Peristaltik är en naturlig muskelkontraktion som sker i tunntarmen, tjocktarmen och matstrupen. Den hjälper till att föra vidare innehållet genom dessa organ genom att kontrahera och slappna av i en vågformad rörelse. Detta gör att musklerna pressar ihop sig bakom innehållet och skapar en våg som driver det framåt. Peristaltiken är en viktig process för att föra vidare maten genom matspjälkningssystemet och eliminera avfallsprodukter från kroppen.

Matstrupssjukdomar (gastrointestinala sjukdomar) är en samlande benämning på sjukdomar som drabbar mag-tarmkanalen, vilket inkluderar mun, tunga, matstrupe, magsäck, tolvfingertarm, tunntarm, tjocktarm, analöppning och tillhörande accessära organ som levern, bukspottkörteln och gallgångarna.

Exempel på vanliga matstrupssjukdomar är gastroesofageal reflux sjukdom (GERD), gastriter (inflammation i magsäcken), ulcerösa sjukdomar, irritabelt tarm syndrom (IBS), inflammatorisk tarmsjukdom (ITD) och cancer i mag-tarmkanalen.

Symptomen på matstrupssjukdomar kan variera beroende på vilken del av mag-tarmkanalen som är drabbad, men exempel på vanliga symtom är buksmärtor, illamående, kräkningar, diarré, förstoppning, besvär med sväljning och viktminskning.

Svaljning, också känd som deglutition, är en komplex process som innebär att föda, drycker eller andra substanser transporteras från munhålan till matstrupen och sedan ned i magen. Den består av flera faser:

1. Förberedande fas: I denna fas formas maten till en konsistens som är lämplig för att svälja, vilket ofta innebär att den tuggs och blandas med speichel.
2. Initieringsfas: Denna fas inleds när den preparerade biten av mat eller drycken placeras på baksidan av tungan. Tungan pressar sedan mot hårda gommen (på insidan av kinderna) och lyfter upp, vilket skapar en muskelkontraktion som driver maten bakåt mot svalgnärven (uvulan).
3. Transportfas: Under denna fas kontraherar musklerna i halsen och förflyttar maten genom farynx (svalg) och ned i esofagus (matstrupe). Detta sker genom en serie koordinerade kontraktioner som kallas peristaltik.
4. Relaxationsfas: När maten har passerat ned i matstrupen relaxerar musklerna i övre delen av strupen och låter luft passera tillbaka in i lungorna.

Svaljningsprocessen är kontrollerad av ett antal nervbanor och muskler som arbetar tillsammans för att säkerställa en smidig och effektiv transport av maten från munhålan till magen. Problem med svalgningen kan orsaka besvär som difficulties swallowing (dysfagi) eller aspirationspårningar, där mat eller dryck når lungorna istället för magen.

Gastrointestinal (GI) motility refererer til bevægelserne og kontraktionerne i fordøjelsesorganerne, herunder spiserøret, maven, tyndtarmen, tyktarmen og endetarmen. Dette hjælper med at transportere maden, væsker og afføring gennem fordøjelseskanalen. GI motility er kontrolleret af det autonom nervesystem, hormoner og muskulatur i fordøjelsesorganerne. Anormaliteter i GI motility kan føre til forstyrrelser i fordøjelsen og afføring, såsom forstoppelse eller diarré.

Gastroesofageal reflux (GER) är när magntarmens innehåll, särskilt mag syra, rinner tillbaka upp i matstrupen (esofagus). Detta kan orsaka symptom som sura smak i munnen, hosta, halsont och ibland smärtor bakom bröstbenet. Om GER är ett återkommande problem och orsakar skador på matstrupen kallas det gastroesofageal reflux sjukdom (GERD).

Den nedre esofagussfinktern (latin: Sphincter oesophageus inferior) är en muskelring som kontrollerar öppning och stängning av matstrupen (esofagus) in i magsäcken. Det är den sista delen av esofagus innan den går över i magsäcken. När vi sväljer stänger sfinkterns muskler samman sig för att förhindra att maginnehållet strömmar tillbaka in i matstrupen, och öppnar sig igen när vi tuggar klart maten och den är redo att gå vidare ner i magsäcken.

Esofageal pH-mätning är en medicinsk undersökningsmetod som mäter syrlighetsgraden (pH) i matstrupen (esofagus). Metoden används för att diagnostisera och bedöma svårighetsgraden av gastroesofageal refluxsjukdom (GERD), en tillstånd där maginnehåll läcker upp i matstrupen och orsakar symptom som sura uppstötningar, hosta, halsbränna och andningsbesvär.

Under undersökningen får patienten svälja en tunn, flexibel sonde som leds ner genom näsa, svalg och matstrupe till magsäcken. Sonden är utrustad med ett pH-mätinstrument som registrerar syrlighetsgraden i matstrupen under en period av 24 timmar eller längre. Data från pH-mätningen analyseras sedan för att fastställa hur ofta, när och under vilka omständigheter patienten upplever refluxsymptom.

Esofageal pH-mätning används ofta i kombination med andra undersökningsmetoder, såsom gastroskopi och manometri, för att ställa en korrekt diagnos och planera behandlingen av GERD.

'Sväljningssvårigheter' (dysphagia) är en medicinsk term som refererar till problem eller besvär med att svälja mat, dryck eller saliva. Det kan vara orsakat av olika faktorer såsom neurologiska sjukdomar, strukturella skador på svalgvägen, muskulära förändringar eller inflammation i svalget. Sväljningssvårigheter kan vara farliga eftersom de kan leda till missnöjesmat, dehydrering, undernäring och lunginflammation.

Kväljning, även känd som aspiration, är ett medicinskt tillstånd där föda, vätska eller andra främmande partiklar accidentally hamnar i luftvägarna istället för att gå ned i matstrupen under sväljningen. Detta kan leda till andningsproblem och i värsta fall lunginflammation (pneumoni). Kväljning kan vara farligare för vissa individer, särskilt för små barn, äldre vuxna och personer med neurologiska eller strukturella problem i hals- och svalgregionen.

Esophagogastric junction (Ösophagogastral samband) är en anatomisk struktur där matstrupen (esofagus) övergår i magsäcken (gaster). Detta område innehåller den muskulära sfinktern som kontrollerar flödet av mat och maginnehåll mellan esofagus och gaster. Den medicinska definitionen är: "den del av gastrointestinal tracten där esofagus möter och förbinder med gaster."

Interstitial Cells of Cajal (ICCs) är speciella celler som fungerar som pacemakrar och signaltransducers i muskelväggarna hos hollow organs, såsom tarmar, gallgångar och blodkärl. De genererar elektriska impulser som orsakar muskelkontraktioner och koordinerar peristaltiken, den rullande kontraktionen som transporterar matgehaltet genom tarmen. ICCs har också visat sig ha en viktig roll i regleringen av blodflödet i hjärtat och andra blodkärl. De är uppkallade efter spanjoren Santiago Ramón y Cajal, som först beskrev dem i slutet av 1800-talet.

Esofagealdivertikulum (plural: divertiklar) är en utbuktning i esofagusväggen, den muskulära rören som för brynolen från matstrupen till magsäcken. Detta är ovanligt jämfört med divertiklar i tarmarna och kan vara till följd av en strukturell svaghet eller ökad tryck i esofagusväggen. De flesta esofagealdivertiklarna är små och orsakar inga symptom, men större divertiklar kan leda till problem som sväljningssvårigheter, inflammation eller födoämneskvarvar i det utbuktade området. Behandlingen beror på storleken och de associerade symtomen, men kan innefatta dietrekommendationer, mediciner eller kirurgi.

En fundoplikation är ett kirurgiskt ingrepp där man syttar fast magmusklerna (fundus) runt matstrupen (övre delen av magsäcken) för att förhindra återflöde av maginnehåll upp i matstrupen. Detta används ofta som behandling för gastroesofageal reflux sjukdom (GERD), när andra behandlingsmetoder har visat sig vara otillräckliga.

Under operationen fästs magmusklerna runt matstrupen med ett antal sticklar, vilket skapar en slags krage som förhindrar att maginnehåll rinner upp. Det finns olika typer av fundoplikationer, men den vanligaste metoden är Nissen-fundoplikationen.

Denna procedure kan utföras som en öppen kirurgi eller med hjälp av minimalt invasiv teknik (laparoskopisk kirurgi). Vid laparoskopisk fundoplikation görs mindre snitt i magen och använder sig av en kamera och speciella instrument för att utföra operationen.

Tarmepseudoobstruktion (kolonpseudoobstruktion) är ett medicinskt tillstånd där det förekommer symtom och tecken på tarm obstruktion, men utan att någon mekanisk obstruktion kan påvisas. Det innebär vanligen att avföringen inte kan transporteras genom tarmen på ett normalt sätt, vilket leder till opassliggörande av avföring och gas i tarmen. Tillståndet kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive neurologiska sjukdomar, elektrolytbrist, vissa läkemedel och av okänd orsak (idiopatisk). Symptomen på tarmepseudoobstruktion kan vara mycket smärtsamma och omfatta krampaktiga magontyngd, illamående, kräkningar, buksmärtor och ökad bukvolym. Behandlingen avhjälper ofta orsaken till tillståndet och kan innebära avvänjning från orsakande läkemedel, behandling av elektrolytbrist eller andra underliggande sjukdomar samt ibland även mag- tarmsugning för att avlasta tarmen. I vissa fall kan kirurgiskt ingrepp vara aktuellt om patienten inte svarar på behandling.

Esofagoskopi är en medicinsk undersökningsmetod där man använder en flexibel, belysningsbar tub som snurras ner genom matstrupen (esofagus) och i vissa fall även ner i magsäcken (gaster) och/eller tolvfingertarmen (duodenum). Detta görs för att undersöka strukturen och funktionen hos dessa organ, samt att söka efter eventuella skador, tumörer eller andra sjukdomstillstånd.

Denna procedure kallas också för en övre GI-series eller en övre endoskopi. Esofagoskopin görs vanligtvis under lokalbedövning och/eller medvetslöshet (sedering) beroende på patientens preferens och undersökarens rekommendationer.

Magmuskelförlamning, även känd som botulism, är en ovanlig men allvarlig neurologisk sjukdom som orsakas av toxinet bildat av bakterien Clostridium botulinum. Sjukdomen karaktäriseras av symmetriska, nedåtgående muskelförlamningar som börjar i ansiktet och sedan sprider sig till halsen, armarna och benen. Andra symtom kan inkludera dubbla syn, torr mun, sväljningssvårigheter, talförsämring och i värsta fall andningssvårigheter. Magmuskelförlamning är en medicinsk nödsituation som kräver omedelbar behandling.

Medicinskt sägs Mag-tarmsjukdomar (Gastrointestinala sjukdomar) vanligen vara sjukdomar som drabbar magsäcken, tarmen och angränsande organ. Detta kan inkludera sådana tillstånd som gastrit, ulcerös kolit, Crohns sjukdom, irritabel tarmsyndrom (IBS), celiaki, inflammatorisk tarmsjukdom (ITD) och cancer i mag-tarmkanalen. Symptomen på dessa tillstånd kan variera mycket, men de vanligaste inkluderar buksmärta, diarré, illamående, kräkningar, viktminskning och blod i avföringen. Behandlingen beror på vilket tillstånd det rör sig om, men den kan innefatta mediciner, ändringar av kosten, livsstilsförändringar eller i vissa fall kirurgi.