Essentiell tremor (ET) är en neurologisk störning som kännetecknas av rytmiska, ofrivilliga muskelrörelser eller skakningar i vila och/eller aktivitet. ET påverkar främst händerna, huvudet, röstens muskler och sällsynt även benen.

ET är den vanligaste rörelserubbningen och berör uppskattningsvis 4-5% av världsbefolkningen över 65 år. Den kan vara ärftlig eller uppstå spontant, och orsaken är fortfarande okänd.

ET skiljer sig från andra rörelserubbningar som Parkinsons sjukdom genom att det saknas andra neurologiska symtom såsom stelhet, långsamhet och balansrubbningar. Dock kan ET-skakningarna förvärras av stress, koffeinintag, vila efter ansträngning eller under kroppsandning.

Diagnosen ställs vanligen genom en neurologisk undersökning där andra orsaker utesluts och ET-skakningarna bekräftas. Behandlingen kan bestå av mediciner, som betablockare eller primidon, samt i vissa fall djupa hjärnstimulering.

"Darning" är inte en medicinsk term, utan istället en metod för textilreparation där man förenar trasiga fiber eller tyger genom att vira trådar över området i ett speciellt mönster. Det används ofta för att reparera hål eller skador på tyg, inklusive kläder och textilprodukter som sängkläder och handdukar.

Det är möjligt att du kan ha förväxlat det med en medicinsk term, så om du har några andra frågor kring medicinska termer eller koncept, välkomnar jag gärna att besvara dem för dig!

"Harmin" är ett organisk ämne som förekommer naturligt i vissa livsmedel, till exempel bananer, tomater och choklad. Det är också ett neurotransmittor, en kemisk substans som hjälper till att överföra signaler i hjärnan. Harmin är känt för att påverka sömnen och humöret, men forskningen kring dess exakta effekter och roll inom kroppen är fortfarande i sin linda.

Primidone är ett antiepileptiskt läkemedel som används för att behandla olika former av epilepsi, inklusive generaliserade tonisk-kloniska (storamlé) och delvis komplexa (komplex partial) anfall. Det fungerar genom att minska överaktiviteten i hjärnan och stabilisera elektriska impulser i nervcellerna.

Primidon är en barbiturat som bryts ned till två metaboliter, fenobarbital och phenylethylmalonamide (PEMA), som också har antiepileptiska egenskaper. Läkemedlet ges vanligen i tabletform och titreras gradvis upp till en effektiv dos under medicinsk övervakning.

Varningar och försiktighetsmått bör tas vid användning av primidon, särskilt hos äldre patienter, barn, gravida kvinnor och personer med lever- eller njurfunktionsnedsättning. Det kan orsaka flera biverkningar, som yrsel, huvudvärk, trötthet, koordinationssvårigheter och förvirring. I vissa fall kan det också orsaka mer allvarliga biverkningar, såsom blodbrist (aplasi), leverpåverkan och andningsdepression.

"Stereotaktiska tekniker" är en grupp metoder inom neurokirurgi och strålbehandling som används för att precist lokalisera och behandla skador eller abnormaliteter i hjärnan eller andra delar av kroppen. Dessa tekniker använder sig av avancerad bildhantering, matematik och datorstödd planering för att bestämma exakt vilka positioner och vinklar som behandlingsredskapen ska placeras i för att träffa målet med minimal skada på omgivande vävnad.

I neurokirurgi används stereotaktiska tekniker ofta för att framförallt behandla funktionella störningar, tumörer och vaskulära abnormaliteter i hjärnan. Det kan exempelvis handla om djupbråksstereotaxi, stereo-elektroencefalografi (SEEG) eller framskjuten framstötsstereotaxi (FRAS).

I strålbehandling används stereotaktiska tekniker för att leverera höga doser strålning till små, väldefinierade mål, ofta i hjärnan. Exempel på sådana tekniker är stereotaktisk radiosurgeri (SRS) och stereotaktisk strålbehandling (SBRT). Dessa metoder kan användas för att behandla både maligna och benigna tumörer, vaskulära malformationer och funktionella störningar.

"Djup hjärnstimulering" (Deep Brain Stimulation, DBS) är en neurokirurgisk behandlingsmetod där fina elektroder placeras i specifika områden i hjärnan. Elektroderna genererar elektriska impulser som regleras med en neurostimulator som liknar en pacemaker, och som är implanterad under huden, vanligen i bröstet eller buken.

DBS används primärt för att behandla rörelsesjukdomar som Parkinson's sjukdom, essentiell tremor och dystoni, men det har också visat sig vara effektivt vid behandling av vissa psykiatriska tillstånd som behandlingsresistent depression och obsessiv-kompulsivt beteende.

Genom att justera frekvensen, amplituden och impulslängden av de elektriska signalerna kan läkaren påverka hjärnaktiviteten i det specifika området där elektroderna är placerade, vilket kan leda till en förbättring av symtomen. DBS är en reversibel och anpassningsbar behandlingsmetod som kan kompletteras med andra terapeutiska strategier.

Parkinson's disease is a progressive neurodegenerative disorder that affects movement. It is caused by the death of dopamine-producing cells in the brain, specifically in an area called the substantia nigra. The loss of these cells leads to a decrease in dopamine levels, which in turn causes abnormal functioning of the brain and results in the symptoms of Parkinson's disease.

The symptoms of Parkinson's disease typically include:

* Tremors or shaking of the hands, arms, legs, jaw, or face
* Rigidity or stiffness of the limbs and trunk
* Bradykinesia or slowness of movement
* Postural instability or impaired balance and coordination
* Changes in speech and writing

As the disease progresses, people with Parkinson's may also experience cognitive decline, mood changes, sleep disturbances, and other non-motor symptoms. There is currently no cure for Parkinson's disease, but medications and therapies can help manage the symptoms and improve quality of life.

Talamus är en del i hjärnan som fungerar som ett reläcenter för sensorisk information. Den mottar information från kroppens sinnesorgan och skickar den vidare till rätt delar av hjärnan för bearbetning och respons. Talamus påverkar också medvetandet, sömn-vakenhetscykeln, och känslor. Den är belägen i mitten av hjärnan och är en del av diencephalon.

"Onormal muskelspänning" är ett uttryck som används för att beskriva en situation där en persons muskler inte uppför sig på det sätt som vanligtvis förväntas. Det kan bero på en rad olika orsaker, inklusive neurologiska tillstånd, skador eller sjukdomar.

En medicinsk definition av onormal muskelspänning är "hypertoni" eller "hypotoni". Hypertoni betyder att muskeln har en ökad spänning och stelhet, vilket kan vara ett tecken på skada eller sjukdom i nervsystemet. Hypotoni, å andra sidan, betyder att muskeln har en för låg spänning och känns mjukare än vanligt. Detta kan också vara ett tecken på neurologiska problem eller skada.

Det är viktigt att notera att onormal muskelspänning kan vara ett tecken på en allvarlig sjukdom och bör undersökas av en läkare om det uppträder tillsammans med andra symptom som exempelvis smärta, svaghet eller förlust av koordination.

Harmalin är ett alkaloid som förekommer i flera växter, däribland olika arter av potatisväxter och bananväxter. Det är känt för sina psykoaktiva egenskaper och har traditionellt använts inom vissa kulturer för medicinska och religiösa syften.

I en medicinsk kontext kan harmalin användas som ett starkt läkemedel för att behandla svåra sjukdomstillstånd, såsom cancer och HIV/AIDS. Harmalin har visat sig ha potentialen att påverka cellcykeln, apoptos (programmerad celldöd) och angiogenes (bildning av nya blodkärl). Dessutom kan det ha en immunmodulerande effekt och påverka inflammation.

Det är viktigt att notera att användningen av harmalin som läkemedel är mycket begränsad och ska endast ske under direkt medicinsk övervakning, på grund av dess starka biologiska verkan och potentialen för allvarliga biverkningar.

Talamuskärnor, ventrala (latin: Nuclei talamici ventrales) är en delmängd av talamus, en subcortical kärna i hjärnan. Talamus fungerar som ett reläcenter för sensorisk information som skickas mellan hjärnbarken och de underliggande strukturerna i hjärnan.

Ventrala talamuskärnor är en grupp av kärnor längst ner i talamus, belägna nära gränsen till hypotalamus. Dessa kärnor tar emot information från olika sensoriska system, såsom smak, temperatur och smärta, och integrerar den med information från andra delar av hjärnan. De ventrala talamuskärnorna projicerar sedan denna information till hjärnbarken för att underlätta sensorisk perception och kognitiv funktion.

Skador på de ventrala talamuskärnorna kan leda till störningar i sensorisk perception, sömnstörningar, smärta och andra neurologiska symtom.

"Estrane" er ikke en medisinsk termini. Jeg antar at du sannsynligvis tenker på "estrogener", som er en type steroidhormoner som produseres hovedsakelig i æggestokkene og plasseres under kategorien kjønshormoner. Estrogenet spiller en viktig rolle i reguleringen av menstruasjonsprosessen, graviditeten og utviklingen av sekundære kjønnsdrakter hos kvinner. Derudover har estrogenet også en betydning for knoglevoksen og kan være involvert i å beskytte mot hjerte-karrelaterte sykdommer.

'Handstil' er et tysk ord som direkte kan oversattes til 'håndskrift' på dansk. I en medicinsk kontekst vil 'Handstil' typisk referere til den unikke og individuelle måde, hvorpå en person former bogstaver når de skriver med hånden.

Håndskriften kan være af interesse for læger og andre sundhedsfaglige fagpersoner, da den kan anvendes til at identificere en persons identitet, diagnosticere visse neurologiske lidelser eller overvåge progression eller forbedring i patients rehabilitering efter en hjerneskade.

I noen tilfeller, når en persons håndskrift er vanskelig å lese eller forstå for andre, kan det også være relatert til dyskografi, som er en type neurologisk størrelse som kan påvirke ens evne til å kontrollere sine fine motoriske bevegelser og derfor også evnen til å skrive.

Ataxia är en neurologisk symptom som innebär koordinationsstörningar och ojämn muskelaktivitet. Det kan påverka kroppens balans, rörelsekoordination och finmotorik. Ataxi kan orsakas av skada eller sjukdom i cerebellum, som är den del av hjärnan som styr koordinationen av muskelrörelser. Symptomen på ataxi kan variera från milda till allvarliga och kan inkludera slumpande gång, ojämn arm- eller benrörelse, svårigheter att prata klart och skaka. Ataxi kan vara en permanent eller tillfällig symptom beroende på orsaken.

Subtalamus är ett delområde i mellanhirnen (diasema) i hjärnan. Det är en viktig struktur inom rörelsekoordinationen och består av flera kärnor, däribland globus pallidus interna och substantia nigra pars reticulata. Subtalamiska kärnorna reglerar bland annat rörelsemönster, muskeltonus och impulsivitet. En välkänd sjukdom som är relaterad till subtalamus är Parkinsons sjukdom, där en av subtalamiska kärnornas funktioner, substantia nigra pars compacta, drabbas av neurodegeneration och ledar till rörelsekoordinationsstörningar.

'Rörelserubbningar' (engelska: 'motor difficulties') är ett samlingsbegrepp för svårigheter att planera, koordinera och utför rörelser. Det kan innebära problem med finmotorik, som exempelvis att ha svårt att använda fingerspidor för att manipulera små föremål, eller problem med grovmotorik, som exempelvis att ha svårt att hålla balansen eller koordinera armar och ben under rörelse. Rörelserubbningar kan vara ett tecken på olika neurologiska tillstånd, såsom cerebral pares, dyskinesi eller ataxi.

"Lillhjärnans sjukdomar" (eng. "Degenerative diseases of the cerebellum") är en grupp neurologiska tillstånd som kännetecknas av skada och degeneration i lillhjärnan, en del av hjärnan som har stor betydelse för koordineringen av rörelser och balans.

Här är några exempel på vanliga sjukdomar som kan drabba lillhjärnan:

1. Spinocebellära ataxi (SCA): Detta är en grupp arvsmassbaserade sjukdomar som orsakas av defekter i specifika gener. Sjukdomen kännetecknas av progressiv förlust av koordination och balans, bland annat.
2. Friedreichs ataxi (FRDA): Detta är en arvsmassbaserad sjukdom som orsakas av defekter i FRATAXIN-genen. Sjukdomen kännetecknas av progressiv förlust av koordination och balans, muskelsvaghet, hjärtproblem och annan skada på nervsystemet.
3. Multipel systematrofi (MSA): Detta är en neurologisk sjukdom som orsakas av degeneration i flera delar av det centrala nervsystemet, inklusive lillhjärnan. Sjukdomen kännetecknas av progressiv förlust av koordination och balans, muskelsvaghet, autonoma symptom (som blodtrycks- och svettningsförändringar) och andra neurologiska symptom.
4. Progressiv supranukleär pares: Detta är en neurologisk sjukdom som orsakas av degeneration i specifika delar av hjärnan, inklusive lillhjärnan. Sjukdomen kännetecknas av progressiv förlust av muskelkontroll och koordination, bland annat svårigheter att röra ögonen och att svälja.
5. Creutzfeldt-Jakob sjukdom: Detta är en dödlig neurologisk sjukdom som orsakas av prioner (proteiner som har förvridit sig till en skadlig form). Sjukdomen kännetecknas av snabb progressiv demens, muskelsvaghet, koordinationssvårigheter och andra neurologiska symptom.

Det är viktigt att notera att det finns många andra sjukdomar som kan orsaka liknande symptom som ovan nämnta sjukdomar. Om du eller någon i din närhet upplever några av dessa symptom bör ni söka vård och få en korrekt diagnos från en läkare.

'Lillhjärna' (cerebellum) är en del av hjärnan som ligger under storhjärnan och bakom hörsel- och synbarken. Det är en viktig struktur som har en central roll i koordineringen av muskulär aktivitet, balans och rörelsekoordination. Lillhjärnan består av två hemisfärer och ett mittparti (vermis) och innehåller mycket nervceller (neuron). Skador på lillhjärnan kan orsaka problem med muskeltonus, rörelsekontroll, balans och koordination.

Elektromyografi (EMG) är en medicinsk undersökningsmetod som mäter den elektriska aktiviteten i skelettmusklerna. Den består vanligen av två delar: en del där man registrerar muskelns vilorelaxation, kallad "registrering av spontan aktivitet", och en del där man studerar muskelns svar på nervstimulering och/eller patientens egen muskelaktivering, kallat "provocerande tekniker".

EMG-undersökningen utförs vanligen av en specialist i neurologi eller fysiatri, och används för att diagnostisera neuromuskulära sjukdomar som exempelvis muskeldystrofi, neuropati och skador på nervrötter. Resultaten tolkas i sammanhang med patientens kliniska symptom och andra undersökningsmetoder.

'Okoordinerad gång' refererar till en typ av störning i individens gångmönster, där koordinationen och harmoni i de olika muskler och lederna som är involverade i gångrörelserna är rubbade. Detta kan resultera i en instabil, otillräcklig eller rörig gång, där individen har svårt att hålla balansen, koordinera fotrörelserna och upprätthålla en jämn hastighet.

Detta kan bero på en rad olika orsaker, inklusive neurologiska sjukdomar eller skador, muskuloskeletala problem, sensoriella störningar eller kombinationen av flera faktorer. Exempel på sådana tillstånd kan vara Parkinsons sjukdom, multipel skleros, cerebellär ataxi, perifera neuropatier eller alkoholrelaterad nervskada.

Okoordinerad gång kan leda till en ökad risk för fall och skador, samt påverka individens självständighet och kvalitet på livet. Därför är det viktigt att diagnostisera orsaken till störningen och ge lämplig behandling för att förbättra funktionen och minska risken för komplikationer.

I en medicinsk kontext refererar "handlov" till den flexibla leden som sitter mellan handleden och fingrarna. Handlovet består av flera små ben, ligament, muskler, senor och nerver som tillsammans gör att handen kan böja, sträcka och rotera sig. Det finns två handlovsben (radiusbenet och ulnabenet) i underarmen som möts av en rad små ben i handlovsbenen. Handlovens struktur och funktion ger oss förmågan att utföra finmotoriska rörelser med vår hand, såsom att hålla, greppa, skriva och manipulera objekt.

'Subduralrum' är ett medicinskt begrepp som refererar till den spårformade utrymme som finns mellan hjärnbarken (cerebral cortex) och den täckande membranen, som kallas hårda skallen (dura mater). Detta utrymme innehåller vanligtvis en liten mängd vätska, men kan expandera vid påverkan eller skada till hjärnan, vilket kan leda till ett subduralt hemorragiskt eller icke-hemorragiskt accumulering av vätska. Detta kan orsaka ökad tryck i skallen och potentiellt leda till allvarliga neurologiska komplikationer om det inte behandlas adekvat.

Propranolol är ett beta-blockerande läkemedel, vilket betyder att det blockerar effekterna av adrenalin och noradrenalin i kroppen. Det gör så genom att binda till beta-receptorerna i hjärtat och blodkärlen, vilket sänker pulsen, minskar blodtrycket och förhindrar certaina hjärtarytmier. Propranolol används vanligen för behandling av olika typer av hjärtsjukdomar, hypertension (högt blodtryck), sjuka fingrar eller tår på grund av dålig cirkulation (Raynauds sjukdom) och vissa former av migrän. Det kan även användas för att behandla oro och ångest, eftersom det minskar hjärtslaget och andningsfrekvensen, vilket kan ha en lugnande effekt.

Moxisylyt är ett läkemedel som används för att lindra smärta och kramper i skelettmuskulatur. Det är en muskelrelaxant som verkar direkt på den smala muskelvävnaden. Moxisylyt är tillgängligt som tabletter eller injektionsvätska.

Det vanligaste användningsområdet för moxisylyt är att behandla smärta och spasmer i skelettmuskulaturen, ofta orsakade av överansträngning, skada eller artrit. Det kan också användas före fysisk terapi eller massage för att underlätta muskelrelaxation.

Moxisylyt bör inte användas utan recept och bör endast användas under en kort tid. Vanliga biverkningar inkluderar illamående, kräkningar, yrsel och trötthet. I sällsynta fall kan det orsaka allvarligare biverkningar som andningssvårigheter eller hjärtklappning.

Det är viktigt att prata med en läkare om eventuella hälsoproblem eller medicinska behandlingar innan du börjar använda moxisylyt, särskilt om du har några hjärt- eller lungproblem, lever- eller njurrelaterade problem, graviditet eller amning.

'Kroppsställning' refererar till hur kroppen positionerar och orienterar sig i rummet. Det kan avse både stillasittande, stående eller liggande positioner samt mer specifika positioner som används under vissa aktiviteter eller medicinska undersökningar. Exempel på kroppsställningar inkluderar sittande upprecta, stående med rak rygg, liggande på sidan, barnmorskeställning (knä-bröst-ställning) och flera andra. Kroppsställning kan ha betydelse för olika aspekter av hälsan och välbefinnandet, inklusive andning, cirkulation, smärta och rörelsefrihet.

Apathy is a lack of emotion, interest, or concern about something, often used in the context of mental health to describe a lack of motivation or interest in everyday activities. In medical terms, apathy can be a symptom of various neurological and psychiatric conditions, such as:

* Dementia (including Alzheimer's disease)
* Parkinson's disease
* Brain injury
* Depression
* Schizophrenia
* Bipolar disorder

Apathy can also be a side effect of certain medications. It is important to note that apathy is different from depression, although the two conditions can co-occur. Apathy is characterized by a lack of motivation and interest, while depression is often accompanied by feelings of sadness, hopelessness, and worthlessness.

'Elektroder, implanterbara' är en medicinsk term som refererar till små, ingivna enheter som består av elektriska ledare och kontaktpunkter som placeras under huden. Dessa elektroder används vanligtvis för att överföra elektrisk signalering till eller från kroppen för olika medicinska behandlingar.

Exempel på användningsområden för implanterbara elektroder inkluderar:

1. Djuppareceptiva stimulering (DBS): Elektroder placeras i specifika områden i hjärnan för att behandla rörelsesjukdomar som Parkinson's sjukdom och dystoni.
2. Kohjärnestimulering: Elektroder placeras i nervbanor mellan hjärnan och ryggmärgen för att behandla smärta, epilepsi och vissa funktionsnedsättningar.
3. Vena cava-filter: Små metallnät som placeras inne i venerna för att förebygga blodproppar från att nå lungorna.
4. Elektrisk kardioversion/defibrillation: Elektroder placeras på hjärtan för att behandla allvarliga hjärtarytmier och förhindra plötslig hjärtdöd.
5. Retinaimplantat: Elektroder placeras bakom ögats näthinna för att stimulera synceller och behandla vissa former av blindhet.

Implanterbara elektroder är ofta kopplade till en extern kontrollenhet som används för att programmera och justera behandlingen efter patientens specifika behov.

"Dyskinesi" er en medisinsk betegnelse for abnorme, ofte uønskede, vanskelig kontrollerede og usminkede bevægelser. Disse bevægelser kan involvere muskler i hele kroppen, herunder ansigt, hals, arme, ben eller torso. Dyskinesier kan opstå som en bivirkning af længerevarende behandling med levodopa eller andre typer medicin til behandling af Parkinson's sygdom. Disse uønskede bevægelser kan også være forbundet med andre neurologiske forstyrrelser, såsom cerebral palsi og skader på hjernen eller nervesystemet.

Neurologiska gångstörningar är en benämning på svårigheter att gå och balansera som orsakas av skador eller sjukdomar i det centrala nervsystemet, inklusive hjärnan och ryggmärgen. Det kan vara svårt att ställa sig stilla, hålla balansen, koordinera rörelserna eller gå i rak linje. Exempel på neurologiska gångstörningar inkluderar ataxi (olycklig koordination), parkinsonism (rörelsekoordinationssvårigheter och stelhet), spastisk gång (spasticitet, stelhet och kramp i benen) och neuropati (skada på nerverna). Gångstörningar kan också vara relaterade till ålderdomssjukan, skador på ryggraden eller andra sjukdomar som stroke, multipel skleros och skleros med flera. Behandlingen av neurologiska gångstörningar kan innefatta medicinsk behandling, fysisk terapi, träning och i vissa fall kirurgi.

"Dyssynergia cerebellaris myoclonica" er en gammel betegnelse for en neurologisk sygdom, der også kendes under navnet "Ramsay Hunt syndrom typ 2". Det er en arvelig sygdom, der karakteriseres ved at have abnorme muskelbevægelser (myoklonier) samt andre neurologiske symptomer som balanceproblemer og forstyrret koordination. Myoklonierne skyldes ofte en overaktivitet i bestemte dele af hjernen, herunder cerebellum og/eller de basale ganglier.

Sygdommen kan have en variabel grad af alvorlighed og kan påvirke forskellige dele af kroppen alt efter hvilke nervesystemer der er berørt. Den kan også være associeret med andre neurologiske symptomer som søvnforstyrrelser, psykiatriske symptomer og kognitive forstyrrelser.

Det er vigtigt at bemærke, at denne sygdom er meget sjælden, og at der er få tilfælde beskrevet i litteraturen. Derfor kan det være svært at diagnosticere og behandle syndromet, og det anbefales at søge specialistisk hjælp hos en neurolog, hvis man mistænker at have denne sygdom.

Elektroterapi är en form av medicinsk behandling där elektrisk ström används för att stimulera nervceller och muskelvävnad. Det kan användas för att lindra smärta, stära av muskler, förbättra genomblödning och hjälpa till att läka sår. Behandlingen kan ges med hjälp av olika typer av elektriska enheter, såsom TENS-enheter (transkutan elektrisk nervstimulering), interferensströmterapi och galvanoterapi.

Läkare, sjukgymnaster och andra vårdpersonal kan använda elektroterapi som en del av behandlingsplanen för patienter med olika medicinska tillstånd, såsom kronisk smärta, muskelspasmer, neuropati, artros och sår. Det är viktigt att en licensierad hälsovårdsperson övervakar behandlingen för att säkerställa att den ges på rätt sätt och att patienten inte upplever några biverkningar.