Estradiol, ofta förkortat E2, är den mest prevalenta och aktiva formen av östrogen, ett viktigt sexhormon hos däggdjur. Det produceras naturligt i äggstockarna, men kan också syntetiseras konstgjordt för medicinska ändamål.

Estradiol spelar en central roll i kvinnors reproduktiva system genom att stödja utvecklingen och underhållet av sekundära könsorgan, men det har också andra viktiga funktioner i kroppen som hjälper till att reglera bland annat kalciumomsättning, hjärt-kärlsystemet, huden och centrala nervsystemet.

Nivåerna av estradiol varierar under livet och är högst under fertil ålder, men sjunker kraftigt efter menopaus. Lägre nivåer kan leda till symptom som heta flusher, nattsvett, sömnproblem, humörförändringar och ökad risktagare för vissa sjukdomar som osteoporos och hjärt-kärlsjukdomar.

I medicinska sammanhang används estradiol ofta för att behandla symtom relaterade till menopaus, infertilitet, bristande könsmognad, prostatacancer och vissa typer av könsdysfori.

Estradiol receptorer är proteiner som fungerar som transkriptionsfaktorer och binder specifikt till estradiol, en form av östrogen, i cellkärnan. När estradiol binds till receptorn, sker en konformationsförändring hos receptorn, vilket leder till att den kan binda till DNA och påverka transkriptionen av specifika gener som reglerar celldelning, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).

Det finns två huvudtyper av estradiolreceptorer: esteradiolreceptor alpha (ERα) och esteradiolreceptor beta (ERβ). Dessa två receptorer har olika funktioner och uttrycks i olika celltyper. ERα är vanligast i reproduktiva organ, medan ERβ är vanligare i andra delar av kroppen, såsom hjärnan, benmärgen och urinvägar.

Aktivering av estradiolreceptorer kan ha både positiva och negativa effekter på hälsan. På den ena sidan kan aktivering av ERα hjälpa till att förhindra osteoporos och hjärt-kärlsjukdomar, medan aktivering av ERβ kan ha en skyddande effekt mot cancer i bröst, prostata och tarmslemhinnan. På den andra sidan kan överaktivering av estradiolreceptorerna öka risken för cancer i bröst, livmoder och äggstockar.

I medicinsk kontext används modulerare av estradiolreceptorer (SERMs) som läkemedel för att behandla olika sjukdomstillstånd, till exempel bröstcancer, osteoporos och postmenopausala symtom. SERMs binder till estradiolreceptorerna och påverkar deras aktivitet på olika sätt beroende på vilken typ av receptor de binder till och var de binder i kroppen.

Etinylestradiol är ett syntetiskt östrogen som används i många olika typer av mediciner, främst hormonella preventivmedel (p-piller) och hormonersättningsbehandling. Det verksamma ämnet i p-pillret är ofta en kombination av etinylestradiol och ett gestagen (progestogen).

Etinylestradiol fungerar genom att efterahmna den naturliga hormonverkan som östrogen har i kroppen. Det hjälper till att reglera menstruationscykeln, förhindra ägglossning och göra slidans slemvävnad tjockare så att spermier har svårare att nå ägget.

Precis som med alla läkemedel kan etinylestradiol ha biverkningar och risker, till exempel ökat blödningsriskt, ökad risk för blodproppar och vissa typer av cancer. Därför bör det endast användas under kontroll av en läkare och efter en noggrann bedömning av patientens medicinska historia och behov.

Ovariektomi är ett medicinskt begrepp som refererar till en kirurgisk proceduren där äggstockarna tas bort hos en kvinna eller ett djur. Detta kan också kallas för "ovariektomi" eller "ovaruimaktoperation". Proceduren kan utföras av olika anledningar, till exempel vid behandling av cancer, hormonrubbningar eller smärtsamma menstruationer. I vissa fall kan ovariektomi också utföras som en del av en könskorrigerande operation hos transpersoner. Efter operationen kommer kvinnan att uppleva menopaus och bli steril, eftersom äggstockarna är de organ där ägg befruktas och hormoner produceras.

Progesteron är ett steroidhormon som produceras naturligt i kroppen, framförallt under graviditeten. Det produceras huvudsakligen i glandulae suprarenalis (binjurarna) och corpus luteum (en struktur i äggstockarna efter ägghalten lossnat). Progesteron spelar en viktig roll i regleringen av menstruationscykeln, underhåll av graviditeten och utvecklingen av fostret.

Under menstruationscykeln hjälper progesteron till att förbereda livmodern för möjlig befruktning genom att öka dess sekretion och minska muskelaktiviteten i livmoderslemhinnan. Om ett ägg blir befruktat och implanteras i livmodern, fortsätter corpus luteum att producera progesteron för att underhålla graviditeten. Progesteron hjälper till att hålla livmoderslemhinnan intakt och minskar risken för missfall.

Om en graviditet inte uppstår, kommer nivåerna av progesteron att sjunka, vilket leder till menstruationen. Progesteron kan också användas som ett läkemedel för att behandla vissa hormonella störningar och för preventivmedel.

Estrogen är ett samlingsnamn för en grupp steroidhormoner som är vitala för reproduktivt hälsa och homeostas hos kvinnor. De produceras naturligt i kroppen, främst i äggstockarna, men även i mindre utsträckning i fettvävnad, bröstkörtlar och binjurarna. Estrogen har en rad betydelsefulla funktioner i kroppen, däribland att reglera menstruationscykeln, underhålla skelettet, påverka kardiovaskulärt systemet och stödja reproduktiv hälsa.

Det finns tre huvudsakliga typer av estrogen som förekommer naturligt i människokroppen:

1. Estradiol (E2): Det dominerande estrogenet under kvinnors fertila år och produceras huvudsakligen i äggstockarna.
2. Estron (E1): Produceras i både äggstockar och fettvävnad, och är det huvudsakliga estrogenet hos postmenopausala kvinnor.
3. Estriol (E3): Produceras främst under graviditeten av placentan.

Estrogenets roll inkluderar att:

* Reglera menstruationscykeln och underhålla reproduktiv hälsa
* Stimulera tillväxten och utvecklingen av kvinnliga sekundära könsdrag
* Skydda skelettet genom att förhindra benmassans nedbrytning och främja benneuuppbyggnaden
* Verka som antiinflammatoriskt medel
* Skydda hjärtat och kärlen genom att öka HDL-kolestrol (det "goda" kolestrol) och minska LDL-kolestrol (det "dåliga" kolestrol)
* Stödja kognitiv funktion och minneskapacitet

I medicinsk kontext kan syntetiska former av estrogen användas för att behandla symtom relaterade till menopaus, hormonbrist, osteoporos och vissa typer av cancer.

Testosteron är ett steroidhormon som produceras huvudsakligen i testiklarna hos män, även om kvinnor också producerar mindre mängder i äggstockarna och binjurarna. Det är det primära manliga könshormonet och spelar en viktig roll i utvecklingen och funktionen av de manliga könsorganen, samt i uppbyggnaden och underhållet av muskler, ben, hud, hår och allmän kroppskomposition. Testosteron påverkar också mäns sexuella drifter och fertilitet genom att stödja produktionen av spermier. Hormonet är viktigt för människors allmänna hälsa och välbefinnande, och kan påverka humör, kognition, energi och livskvalitet. Testosteronnivåer tenderar att vara högst under ungdomen och tidiga vuxenlivet och minskar gradvis med åldern.

Estradiol antagonists, also known as antiestrogens, are a class of drugs that block the effects of estradiol, a female sex hormone, by binding to estrogen receptors without activating them. This results in the inhibition of estrogen-mediated activities in the body. These drugs are often used in the treatment of hormone-sensitive cancers, such as breast cancer, and may also be used in the management of other conditions, such as endometriosis or uterine fibroids. Examples of estradiol antagonists include tamoxifen, raloxifene, and fulvestrant.

Estradiol dehydrogenases are a group of enzymes that play a role in the metabolism of estrogens, which are steroid hormones that are important for the development and maintenance of female reproductive system and secondary sexual characteristics. Estradiol dehydrogenases catalyze the interconversion between estradiol and its oxidized form, estrone, through the process of oxidation or reduction. There are two main types of estradiol dehydrogenases: 1) NAD-dependent estradiol dehydrogenase (EDH1), which catalyzes the oxidation of estradiol to estrone, and 2) NADP-dependent estradiol reductase (AKR1C3), which catalyzes the reduction of estrone to estradiol. These enzymes are widely distributed in various tissues including ovary, placenta, liver, and adipose tissue. They play a role in regulating the levels of active estrogens in the body and have been implicated in several physiological processes as well as in the development and progression of certain diseases such as cancer.

Estradiol congeners refer to a group of compounds that are structurally similar to 17β-estradiol, which is the most potent natural estrogen hormone. These compounds have a steroid ring structure and contain a phenolic A ring with two hydroxyl groups in the 3- and 17-positions.

Estradiol congeners can be either endogenous or exogenous. Endogenous estradiol congeners are produced naturally in the body, while exogenous estradiol congeners are synthetic compounds that are used in various medical and industrial applications.

Examples of endogenous estradiol congeners include estrone and estriol, which are weaker forms of estrogen than 17β-estradiol. These hormones play important roles in the development and maintenance of female reproductive tissues, as well as other physiological processes.

Examples of exogenous estradiol congeners include synthetic estrogens such as diethylstilbestrol (DES), zeranol, and hexestrol, which are used in various medical applications, including hormone replacement therapy and veterinary medicine. These compounds have been shown to have potential health risks, including increased risk of cancer and reproductive abnormalities.

It is important to note that exposure to high levels of estradiol congeners can have negative effects on human health, particularly in sensitive populations such as pregnant women and children. Therefore, it is essential to regulate and monitor the use of these compounds in medical and industrial applications.

'LH' står för luteiniserande hormon, som är ett hormon som produceras i hypofysen, en liten endokrin gland som ligger under hjärnan. LH är ett viktigt hormon i könssystemet och har olika funktioner beroende på om det är fråga om en kvinna eller en man.

Hos kvinnor stimulerar LH ägglossningen (ovulationen) under menstruationscykeln, då ett mognat ägg frigörs från äggstockarna. Detta sker när LH-nivåerna stiger kraftigt under en kort period, kallad LH-överskott, vilket kan upptäckas med hjälp av ett urinprov.

Hos män stimulerar LH testosteronproduktionen i testiklarna och är därför viktigt för spermieproduktionen.

Estrone är en steroidhormon och en typ av östrogen som produceras naturligt i kroppen. Det är ett sekundärt könshormon som främst produceras i fettvävnad, men kan också produceras i mindre utsträckning i äggstockarna och testiklarna. Estrone är en av de tre huvudsakliga naturliga östrogenerna hos människor, tillsammans med estradiol och estriol.

Estrone spelar en viktig roll i regleringen av kvinnors menstruationscykler och under graviditeten. Det kan också ha effekter på skelettet, hjärtat, blodkärlen och hjärnan. Nivåerna av estrone tenderar att öka under menopausen när äggstockarnas funktion minskar och produktionen av estradiol minskar kraftigt.

I medicinskt bruk kan syntetiska former av estrone användas för att behandla symtom relaterade till lägre nivåer av östrogen, såsom heta flashes och sömnproblem under menopausen. Dessa behandlingar bör dock endast användas under övervakning av en läkare på grund av potentiala risker och biverkningar.

Follikelstimulerande hormon (FSH) är ett hormon som produceras och secreteras av gonadotropinfceller i adenohypofysen, en del av hypofysen i hjärnan. Hormonet spelar en viktig roll i reproduktiv systemet genom att stimulera tillväxten och utvecklingen av könscellerna (gameter).

Hos kvinnor är FSH involverat i regleringen av menstruationscykeln. Det styr tillväxten och mognaden av äggstockarnas folliklar, som innehåller äggceller eller oocyter. När follikelstimulerande hormonet når en viss nivå i kroppen, börjar en grupp av folliklar att växa och utvecklas under en period på ungefär 2 veckor. Den dominerande follikeln fortsätter att moga och producera estradiol, ett östrogenhormon, medan de andra folliklarna degenererar. När follikeln är redo för befruktning, frisätts ägget (ovulation) och den resterande vätskan i follikeln bildar corpus luteum, en struktur som producerar progesteron för att underhålla graviditeten om befruktning sker.

Hos män är FSH involverat i produktionen av spermier i testiklarna. Det stimulerar spermatogonierna, de stamceller som producerar spermier, att dela och differensiera till spermatocyter, vilka sedan utvecklas till fullt utbildade spermier.

I klinisk kontext kan FSH-nivåer mätas för att undersöka könshormonstatus och fertilitet hos både kvinnor och män. Överdrivet höga nivåer av FSH kan indikera en brist på könsceller eller äggreserv, vilket kan vara ett tecken på äldre ålder eller en specifik medicinsk tillstånd som exempelvis polycystiskt ovariesyndrom (PCOS) hos kvinnor eller testikulär dysfunktion hos män.

'Könshormoner, steroid' refererar till en grupp hormoner som inkluderar både androgener (manliga könshormoner) och östrogener (kvinnliga könshormoner). Dessa hormoner är lipidlösliga och syntetiseras från kolesterol. De har en struktur med ett steroidekvivalent kärn som består av fyra ringar, och detta ger upphov till deras benämning som steroidhormoner.

Androgener produceras främst i testiklarna hos män, men även i mindre utsträckning i binjurarna och äggstockarna hos kvinnor. De viktigaste androgena hormonen är testosteron och dihydrotestosteron (DHT). Androgener spelar en central roll för den manliga reproduktiva systemet, men de har också andra funktioner som påverkar muskelmassa, benstyrka, hårväxt, aggressivitet och sexuell drift.

Östrogener produceras främst i äggstockarna hos kvinnor, men även i mindre utsträckning i testiklarna hos män. De viktigaste östrogena hormonen är estradiol, estrone och estriol. Östrogener spelar en central roll för den kvinnliga reproduktiva systemet, men de har också andra funktioner som påverkar benväxthastighet, kognitiv förmåga, hudens elasticitet, kroppsfettfördelning och sexuell respons.

I normala fysiologiska förhållanden är balansen mellan androgener och östrogener viktig för att upprätthålla en hälsosam hormonnivå hos både män och kvinnor. Förändringar i nivåerna av dessa könshormoner kan leda till olika hälsoproblem, som exempelvis könsspecifika cancerformer, menstruationsstörningar, infertilitet, impotens och klimakteriebesvär.

Estrogenreceptorer (ER) är proteiner som finns inne i eller på cellens yta och binder specifikt till östrogener, vilket är en typ av sexuell hormon. När ett estrogennukleotid binder till ER aktiveras receptorn, vilket leder till att genuttryck och celldifferentiering påverkas. Detta process är viktig för regleringen av celltillväxt, apoptos (programmerad celldöd) och homeostas i reproduktiva organ, men även i andra typer av vävnader som ben, hjärta och hjärna.

Det finns två huvudsakliga typer av estrogenreceptorer: ERα och ERβ, båda tillhör superfamiljen av nukleära receptorer. ERα och ERβ har olika funktioner och förekommer i olika proportioner i olika vävnader. ERα är vanligare i reproduktiva organ, medan ERβ är vanligare i andra typer av vävnader som lever, lungor och prostatakörtel.

Estrogenreceptorer spelar en viktig roll i patofysiologiska processer såsom cancerutveckling, där östrogenreceptorpositiv bröstcancer är den vanligaste formen av bröstcancer hos kvinnor. Behandling med antiöstrogener är ett vanligt behandlingsalternativ för ER-positiv bröstcancer.

'Livmoder' (latin: Uterus) är en muskelartad, hallow organ hos däggdjur där fostret utvecklas under graviditet. Den består av tre delar: kroppen (corpus), cervix ( cervikalis) och livmoderhalsen (portio). Livmodern har ett rikt blodkärlsnätverk och en viktig funktion är att producera hormonet prostaglandin under förlossningen.

Estrogen Receptor Alpha (ERα) är en typ av estrogenreceptor, som är en typ av protein som binder till kvävebasen estradiol, en form av östrogen, i cellkärnan. När ERα binder till estradiol aktiveras det och fungerar som en transkriptionsfaktor, vilket innebär att det reglerar genuttrycket av specifika gener i cellen. ERα spelar en viktig roll i regleringen av celltillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd) i bland annat bröst- och reproduktionssystemet hos däggdjur.

Abnormala nivåer eller funktioner av ERα har visats vara relaterade till flera patologiska tillstånd, inklusive bröstcancer. Många behandlingar och läkemedel för bröstcancer riktas mot ERα, inklusive aromatashämmare som blockerar produktionen av estradiol och selektiva östrogenreceptormodulatorer (SERMs) som binder till ERα och förhindrar att det aktiveras av estradiol.

Könshormonbindande globulin (SHBG) är ett protein som transporterar och reglerar nivåerna av könshormoner i blodet, såsom testosteron och östrogen. SHBG binder sig till dessa hormoner och förhindrar dem från att binda sig till sina målceller, vilket påverkar deras aktivitet och effekt på kroppen. Nivåerna av SHBG kan variera beroende på kön, ålder, vikt, leverfunktion och andra faktorer.

Estrogen antagonists, also known as anti-estrogens, are a class of drugs that block the effects of estrogen in the body. They work by binding to estrogen receptors and preventing the natural estrogen hormone from attaching to them. This results in the inhibition of estrogen-mediated activities in various tissues, including breast and uterine tissue.

There are two main types of estrogen antagonists: selective estrogen receptor modulators (SERMs) and pure estrogen receptor antagonists (PERAs). SERMs can act as both estrogen agonists and antagonists, depending on the target tissue. For example, tamoxifen is a SERM that acts as an estrogen antagonist in breast tissue but as an estrogen agonist in bone tissue, helping to maintain bone density. In contrast, PERAs are pure estrogen receptor antagonists and block estrogen activity in all tissues.

Estrogen antagonists are used in the treatment of various medical conditions, including hormone-sensitive breast cancer, infertility, and osteoporosis. They can also be used to alleviate symptoms of menopause, such as hot flashes and vaginal dryness. However, long-term use of estrogen antagonists may have adverse effects, including an increased risk of endometrial cancer, blood clots, and stroke. Therefore, the benefits and risks of using these drugs must be carefully considered before starting treatment.

Ett läkemedelsimplantat definieras som ett medically defined as a device that is placed inside the body to deliver a medication. It is designed to provide a controlled and sustained release of a drug over a period of time, often to maintain therapeutic levels of the medication in the body or to target specific areas of the body.

Läkemedelsimplantaten kan vara av olika typer beroende på deras funktion och hur de levereras. Några exempel är:

1. Hormonimplantat: Dessa implantat innehåller hormoner som frisätts långsamt över en period av tid, ofta upp till ett år eller mer. De används vanligen för att behandla hormonsjukdomar såsom familjär bröstcancer, endometrios och utebliven menstruation.
2. Nervstimuleringsimplantat: Dessa implantat använder elektriska impulser för att påverka nervsystemet och lindra smärta eller störningar i rörelseförmågan. De kan också användas för att behandla neurologiska sjukdomar såsom Parkinsons sjukdom och epilepsi.
3. Konträceпtiva implantat: Dessa små, flexibla stavar innehåller konträceпtiva hormoner som frisätts långsamt över en period av tid, ofta upp till tre år. De placeras vanligen under huden i överarmen och används för att förebygga graviditet.
4. Infusionspumpar: Dessa implantat innehåller en reservoar med läkemedel som frisätts kontinuerligt eller på begäran till en specifik plats i kroppen. De används ofta för att behandla smärta, cancer och andra sjukdomar som kräver kontrollerad läkemedelsadministration.

Läkemedelsimplantaten är vanligen reversibla och kan tas bort när de inte längre behövs. De är ofta en effektiv alternativ till traditionella läkemedelsbehandlingar, särskilt för patienter som har svårt att ta mediciner oralt eller som behöver kontrollerad läkemedelsadministration.

"Aromatase" er en enzymkompleks som konverterer androgener steroidhormoner til østrogenhormoner. Dette skjer ved å omdanne androgener like testosteron og androstendion til østrodiol og estrone, henholdsvis. Aromatasen finnes i mange forskjellige typer celler i kroppen, inkludert fedtceller, muskelceller, bindevevsceller, hjerteceller og hjerneceller.

I medisinsk sammenheng kan abnormaliteter i aromatase-aktiviteten være forbundet med forskjellige sykdommer og tilstander. For eksempel kan økt aromatase-aktivitet føre til økt produksjon av østrogen, som kan være forbundet med økt risiko for brystkreft hos kvinner. Til gjengen kan nedsatt aromatase-aktivitet føre til nedsatt produksjon av østrogen, som kan være forbundet med svekket kognisjon og muskelmasse hos eldre menn.

Lægefaglige ressurser:

1. "Aromatase" GeneCards-vesen. (n.d.). Hentet fra
2. "Aromatase inhibitors". Mayo Clinic. (2021, 13. februar). Hentet fra
3. "Aromatase overexpression in breast cancer". National Center for Biotechnology Information. (n.d.). Hentet fra

Estrogen Receptor beta (ERβ) är ett protein som fungerar som en nukleär receptor och binder specifikt till östrogener, en typ av sex hormon. När ERβ binds till östrogen aktiveras det och fungerar som en transkriptionsfaktor, vilket innebär att det reglerar genuttrycket i cellen. ERβ finns naturligt i många olika typer av vävnader, inklusive reproduktiva, urinvägs- och hjärnvävnader. Det har visat sig ha en roll i att reglera celldelning, apoptos (programmerad celldöd) och cellväxt, och är involverat i ett flertal fysiologiska processer, såsom reproduktion, benomsättning och kognitiv funktion. ERβ har också visat sig ha en potential roll i att behandla vissa typer av cancer, särskilt bröstcancer, genom att hämma celldelningen och främja apoptos i cancerceller som uttrycker ERβ.

En ovariell folikel är en liten struktur i äggstocken (ovarium) hos däggdjur, inklusive människan. Den består av ett enda äggcell (oocyten) omgivet av ett lagringsskikt av celler som kallas granulosa cells och en yttre membran som kallas teka.

Under en kvinnas fertila år finns det många ovariala foliklar i ovarierna, men bara en eller ett fåtal utvecklas till mogna äggvarv (Graafs folliklar) varje månad under hennes menstruationscykel. Den mogna follikeln släpper sedan ett ägg som kan bli befruktat om det möter en spermie. Om inte befruktning sker, kommer follikeln att degenerera och menstruationen kommer att inträffa.

Ovariala foliklar är viktiga för kvinnors reproduktiva hälsa och kan påverkas av ålder, hormonella störningar och andra faktorer som kan leda till infertilitet eller andra reproduktiva problem.

Estriol är ett steroidhormon som tillhör gruppen gestagener och är ett metaboliskt avfallsprodukt av östradiol. Estriol är predominantet förekommande i fostervätskan under graviditeten, och serumkoncentrationerna är högre hos gravida än icke-gravid kvinnor.

Estriol mäter vanligen används som markör för fosterplacentar funktion under graviditeten, och kan användas som ett indirekt mått på fostrets hälsotillstånd. Koncentrationerna av estriol i moderkaksvatten och modernt serum ökar progressivt under graviditeten, och når sitt maximum under den tredje trimestern.

Estriol kan också användas som en del av screeningtestar för Downs syndrom och andra kromosomala abnormaliteter hos fostret. Lägre än förväntade nivåer av estriol under graviditeten kan vara ett tecken på fetoplacentinsufficiens, intrauterin tillväxtavvikelse eller att fostret är död.

'Ovarier' är en anatomisk term som refererar till de två äggstockarna hos däggdjur, inklusive människan. De är ungefär lika stora som mandlar och sitter i buken, nära slutet av äggledarna. Ovarierna har flera funktioner, men deras huvudsakliga uppgift är att producera äggceller (ägg) och de hormoner som kontrollerar kvinnors menstruationscykel och reproduktiva system. Varje månad mognar ett antal äggceller i ovarierna, och den mogna ägget lämnar sedan ena av ovarierna under ägglossningen (ovulationen) för att möjliggöra befruktning. Ovarierna producerar även de kvinnliga könshormonerna östrogen och progesteron, som spelar en viktig roll i att reglera menstruationscykeln, underhålla graviditeten och utveckla sekundära könskaraktärer hos kvinnor.

'Gonadotropin-releaseing hormone' (GnRH) är ett neuroendokrint hormon som produceras i hypotalamus i hjärnan. Det reglerar frisättningen av gonadotropiner, luteiniserande hormon (LH) och follikelstimulerande hormon (FSH), från adenohypofysen i hypofysen. GnRH verkar via sin specifika receptor, GnRH-receptorn, som finns i adenohypofysen.

GnRH frisätts i en pulsatil modell och påverkar därmed frisättningen av LH och FSH, vilket i sin tur reglerar reproduktiva funktioner såsom äggstockarnas (ovaries) och testiklarnas (testes) hormonproduktion och ägglossning (ovulation). Vidare kan GnRH-analoger användas terapeutiskt för att behandla tillstånd som beror på störda nivåer av könshormoner, såsom prostatacancer hos män och endometrios hos kvinnor.

Androstendion är ett steroide hormon som produceras i binjurarna, äggstocken, testiklarna och övergående i binjurebarken. Det fungerar som en förstadie till både östrogener och androgener, såsom testosteron och estradiol. Androstendion kan också konverteras till DHEA (dehydroepiandrosteron) i binjurebarken. Nivåerna av androstendion varierar naturligt beroende på kön, ålder och andra faktorer.

'Kastrering' refererer til en kirurgisk procedure, hvor de reproduktive organer hos en individ af enten køn fjernes. Ved mænd (hanner) involverer dette normalt fjernelsen af testiklerne og kaldes ofte orchidectomi. Ved kvinder (hunner) involverer dette normalt fjernelsen af æggelederne, livmoderen og forovreste dele af vulven, og kaldes ofte ovariectomi, hysterektomi eller vaginektomi alt efter den specifikke type procedure.

Kastrering reducerer signifikant produktionen af de hormoner, der produceres i reproduktive organer, herunder testosteron hos mænd og østrogen hos kvinder. Dette kan have en række konsekvenser for den kastrerede individ, herunder reduceret seksuel lyst, muskelmasse og knoglemassetrangsbevarelse samt ændret adfærd og fysiologisk funktion.

Kastrering anvendes ofte i medicinske kontekster til at behandle eller forhindre visse sygdomme, herunder hormonrelaterede kræftformer som prøstatekræft hos mænd og bryst- eller endometriumskræft hos kvinder. Det anvendes også til at behandle seksuelt uønsket adfærd, herunder overdreven seksuel drift (satyrisme hos mænd og nymfomani hos kvinder). Endelig kan kastrering anvendes i dyr som en del af avlsprogrammer for at reducere uønsket reproduktion eller adfærd.

Estrus, även känt som "löpare" eller "hetta", är ett begrepp inom djurmedicin och beteendeforskning. Det refererar till den fas i en honas menstruationscykel då hon är sexuellt receptiv och kan bli befruktad. Under estrus uppvisar honan ofta specifika beteendemönster, såsom ökat flirtande med hannar eller ett ökat uttryck av sin genitalöppning. Den exakta varaktigheten och frekvensen av estrus kan variera mellan olika djurarter. I människor motsvaras estrus av den så kallade "ovulationscykeln", under vilken kvinnan är fruktsam, men i motsats till de flesta andra djurarter uppträder det inga tydliga beteendemönster som visar att en kvinna befinner sig i denna fas.

The estrous cycle is the reproductive cycle in certain mammals, including many non-primate placental mammals, that involves periodic changes in the reproductive tract and behavior of the female. It is often referred to as the "heat" cycle. The estrous cycle is regulated by hormonal changes and can be divided into several stages:

1. Proestrus: This stage lasts for a few days and is characterized by the development of follicles in the ovaries, which produce estrogen. As a result, the female may show signs of sexual receptivity, such as increased vocalization and attraction to males. However, she is not yet ready for fertilization.
2. Estrus: This stage marks the peak of sexual receptivity in the female. The levels of estrogen are at their highest, and the female will actively seek out a mate. Ovulation occurs during this stage, making it possible for fertilization to occur.
3. Metestrus: After ovulation, the levels of estrogen begin to decline, and progesterone starts to rise. The female may lose interest in mating and become less receptive to males.
4. Diestrus: This is the final stage of the estrous cycle, during which the corpus luteum (a temporary endocrine structure formed from the ruptured follicle) produces progesterone. The female is no longer sexually receptive, and the uterus prepares for potential pregnancy or menstruation (in primates).

The length of the estrous cycle varies between species, ranging from a few days to several weeks. In some animals, such as dogs and cats, the estrous cycle is polyestrous, meaning that it occurs multiple times throughout the year. In other animals, such as cows and sheep, the estrous cycle is seasonal and closely tied to environmental factors like day length.

It's important to note that humans do not have an estrous cycle; instead, they have a menstrual cycle, which involves shedding of the uterine lining (menstruation) if fertilization does not occur.

Ovulation är den process då ett ägg mognar och friges från en kvinnas äggstock (ovarium) under hennes menstruationscykel. Detta sker vanligtvis mitt i cykeln, ungefär 14 dagar före nästa menstruation börjar. Ett gång utfrisat ägg kan sedan bli befruktat av spermier om det finns några tillgängliga i kvinnans kropp. Om befruktning sker kommer ägget att fästa sig i livmoderns (endometriet) inre vägg och utvecklas till ett foster. Om inte befruktning sker kommer ägget att upplösas och lämna kroppen genom menstruationen.

Den menstruationscykeln är den regelbunda fysiologiska process som genomgår äggstockarna och slidan hos kvinnor av fertil framtid. Den består av ett antal faser, inklusive menstruationen, follicelutvecklingen, ovulationen och lutealfasen. Cykeln styrs av hormonella signaler och varar vanligtvis mellan 21 och 35 dagar. Under menstruationsfasen förlorar kvinnan ungefär 30-80 ml blod, sliddet skiljs från väggarna i livmodern och en ny slidrelinj bildas under de kommande faserna. Menstruationscykeln är viktig för reproduktionen eftersom den möjliggör befruktning genom att släppa loss ett ägg från äggstocken var 28:e dag (i en genomsnittlig cykel) och preparerar slidan för möjlig befruktning.

Estrogener och catecholer är två separata grupper av kemiska substanser med distinkta egenskaper och funktioner.

Estrogener är en typ av sexuella hormoner som produceras främst i äggstockarna hos kvinnor, men även i mindre mängder hos män i testiklarna och binjurarna. De har en viktig roll i regleringen av reproduktiva funktioner, såsom menstruationscykeln, graviditeten och fostrets utveckling. Estrogener påverkar också andra kroppsliga funktioner, som benvävnadens hälsa, hjärtats funktion och hudens egenskaper.

Catecholer är en grupp av kemiska föreningar som innehåller en catecholgrupp, det vill säga en bensenring med två hydroxylgrupper (–OH) i orto-position till varandra. Exempel på catecholer är dopamin, noradrenalin och adrenalin, som alla är signalsubstanser i centrala nervsystemet och perifera nervsystemet. Catecholer har också antioxidativa egenskaper och kan hjälpa till att skydda kroppens celler från skada.

Det finns inga direkta medicinska definitioner av "Estrogens, Catechol" eftersom det är två separata begrepp som inte vanligtvis förekommer tillsammans inom medicinen eller biokemin. Om du har några specifika frågor om estrogener eller catecholer kan jag dock gärna försöka besvara dem!

Tamoxifen är ett selektivt estrogenreceptormodulator (SERM) som används inom medicinen för behandling och prevention av bröstcancer hos kvinnor och män. Preparatet fungerar genom att binda till estrogenreceptorer i cancerceller, vilket förhindrar att estrogenet självt binder till receptorerna och stimulerar celldelning och tillväxt. På så sätt minskar Tamoxifen risken för cancerspridning och nyskapande av tumörer. Preparatet kan användas som adjuvant behandling efter kirurgi, strålbehandling eller kemoterapi, samt som preventiv behandling hos kvinnor med högt risk för att utveckla bröstcancer.

Dihydrotestosteron (DHT) är ett starkt manligt könshormon som bildas från testosteron i kroppen med hjälp av enzymet 5-alfa-reduktas. Det är huvudsakligen ansvarigt för utvecklingen av manliga sekundära könsdrag, såsom röstförändringar, ökad muskelmassa och skäggväxt. DHT binder starkare till androgenreceptorer än testosteron gör, vilket gör att det har en starkare verkan på kroppens celler.

DHT har också en viktig roll i håravfallsprocessen hos både män och kvinnor. När DHT binder till receptorerna i hårsäckarna kan det orsaka en förkortning av den aktiva tillväxtfasen (anagenfasen) och en förlängning av den inaktiva fasen (telogenfasen), vilket leder till att håret blir tunnare och slutar växa. Detta kan leda till det typiska mönsterhåravfallet som kallas androgenetiskt alopeci.

DHT har också visats påverka prostatakörtelns tillväxt och funktion, och förändringar i DHT-nivåer kan vara relaterade till prostatacancer.

"Graviditet" är ett medicinskt begrepp som refererar till den period då en befruktad äggcell har implanterats i livmodern och utvecklas till ett foster. Denna process innebär att en kvinnas kropp genomgår en rad fysiologiska förändringar för att underhålla fostrets tillväxt och utveckling. Graviditeten räknas vanligtvis från den dag då den sista menstruationen började, och varar i ungefär 40 veckor, delad in i tre trimestrar.

Follikulær væske er en type af væske som findes i hårtømmerne (follikler) i huden. Den dannes under normale forhold, når et hår følger sin normale vækstcyklus. Follikulær væske består af celler og fedtstoffer (lipider), der udskilles fra de forskellige typer celler i folliklen.

I visse tilfælde kan der dannes en form for cyste under huden, der indeholder en overvægt af follikulær væske. Disse cyster kaldes ofte "epidermoidcyster" eller "sebaceous cysts". De er som regel ufarlige, men kan blive irriterende eller smertefulde, hvis de bliver inficeret eller gennemgår en inflammation. I disse tilfælde kan læge behandle cysten med drænning eller, i visse tilfælde, kirurgisk fjernelse.

I svenska medicinska sammanhang används termen "follikulär fas" för att referera till den del av hårsäckens (hair follicles) livscykel då en ny hårstrå bildas. Under denna fas, som även kallas anagenfasen, sker aktiv celldelning och differentiering i den del av hårsäcken som kallas för matrismatrix. Detta leder till att en ny hårstrå växer fram. Den follikulära fasen kan variera i längd beroende på olika faktorer, såsom genetiska och miljömässiga faktorer. När denna fas är över går hårsäcken in i en vilofas (telogenfas) innan nästa cykel av follikulär fas börjar.

Prolaktin är ett hormon som produceras i hypofysens framlob (adenohypofysen). Det spelar en viktig roll för kvinnors bröstutveckling och mjölkkörtels funktion, särskilt under amningsperioden då det stimulerar produktionen av bröstmjölk. Prolaktinet påverkar även ägglossningen hos kvinnor. Hos män har prolaktinet en viss roll för reproduktiv systemet och kan ha en effekt på deras sexuella drift.

Överskott av prolaktin eller onormalt höga nivåer kallas hyperprolaktinemi och kan orsaka symptom som menstruationsstörningar, bröstutveckling hos män, impotens och ovulationstopp. Hyperprolaktinemi kan bero på olika sjukdomstillstånd eller på medicinsk behandling med vissa läkemedel.

Steroider är en grupp organiska föreningar, inklusive kolesterol och dess derivat, som har en speciell struktur bestående av fyra ringar som är arrangerade i en specifik konformation. Många naturligt förekommande steroider har hormonella egenskaper och är viktiga för levande organismer. Exempel på naturligt förekommande steroidhormoner inkluderar kortisol, aldosteron, östrogener och androgener som alla produceras i kroppen hos däggdjur.

Steroider kan också vara syntetiska preparat som används inom medicinen för att behandla en rad olika sjukdomar och tillstånd. De kan användas för att minska inflammation, undertrycka immunsystemet, ersätta hormonbrist eller behandla cancer. Exempel på syntetiska steroider inkluderar kortikosteroider som prednisolon och dexametason, samt anabola steroider som testosteron och nandrolon.

Användning av anabola steroider utanför medicinska rekommendationer är dock olagligt i många länder och kan leda till allvarliga bieffekter, inklusive lever- och hjärtskador, aggressivt beteende och förändringar av reproduktiva systemet.

17-Hydroxysteroiddehydrogenas (17-HSD) är en grupp enzymer som katalyserar omvandlingen av steroidhormoner genom att oxidera eller reducera en hydroxylgrupp (-OH) vid kolatom 17 i strukturen. Det finns två huvudsakliga typer av 17-HSD:er, typ 1 och typ 2, som kan verka både i riktning towards och bort från 17-hydroxylgruppen.

Typ 1 17-HSD, som också kallas 17-hydroxysteroid dehydrogenase typ 1, är ett enzym som reducerar en ketongrupp (-C=O) till en hydroxylgrupp vid kolatom 17 i androstenodion för att producera testosteron. Detta enzym finns främst i perifert vävnad, såsom fettvävnad och hud.

Typ 2 17-HSD, som också kallas 17-hydroxysteroid dehydrogenase typ 2, är ett enzym som oxiderar en hydroxylgrupp till en ketongrupp vid kolatom 17 i androstenolon för att producera androstenodion. Detta enzym finns främst i äkta gonader (testiklar och äggstockar) och adrenala körtlar.

Dessa enzymer spelar därför en viktig roll i steroidhormoners syntes och metabolism, inklusive könshormoner som testosteron och östrogen, samt stressrelaterade hormoner som kortisol och kortison. Avvikelser i 17-HSD-aktivitet kan leda till endokrina störningar och relaterade sjukdomar.

Postmenopause är ett medicinskt tillstånd hos kvinnor som inträffar efter att de har upplevt 12 månader i rad utan menstruation, vilket indikerar att deras äggstockar har slutat producera ägg och hormonnivåerna av östrogen och progesteron har minskat kraftigt. Detta oftast inträffar naturligt vid ungefär 51 års ålder, men kan också orsakas av en operation eller annan medicinsk behandling som innebär borttagande av äggstockarna.

Symptomen på postmenopaus kan variera mellan olika kvinnor, men de vanligaste är heta flashes, nattsvett, sömnproblem, humörsvängningar, torrhet i slidan och urinblåsan samt ökad risken för benstarkhetsbrott (osteoporos). Dessa symptom kan vara milda till måttliga hos de flesta kvinnor, men kan ibland vara allvarligare och påverka deras vardagliga liv.

Det är viktigt för kvinnor i postmenopaus att ha regelbundna kontroller hos en läkare för att övervaka deras hälsotillstånd, särskilt med avseende på risken för benstarkhetsbrott och hjärt-kärlsjukdomar. En läkare kan också diskutera möjligheterna till behandlingar som kan lindra symptomen och minska riskerna för komplikationer.

Trenbolone Acetate är ett anabolt steroid som används inom veterinärmedicin för att främja tillväxt och muskelmassa hos djur, särskilt nötkreatur. Det är inte godkänt för mänsklig användning. Stoffet är en esterificerad form av trenbolon, som är en starkt androgen och anabolt hormon. Trenbolone Acetate har en snabbare påverkan på kroppen än andra former av trenbolon, eftersom acetatesyran har en kortare halveringstid i kroppen. Detta betyder att det tar mindre tid för substansen att nå sin maximala koncentration i blodet och att effekterna av preparatet därför snabbare kan upplevas. Trenbolone Acetate används ofta av idrottsmän och bodybuildare som dopningspreparat för att öka muskelmassa, styrka och aptiten. Dock är användandet olagligt och kan medföra allvarliga hälsorisker.

Inom medicin refererar ett inhibitor till ett ämne eller en substans som motverkar eller minskar en biologisk process, kemisk reaktion eller enzymatisk aktivitet inom organismen. Inhibitorer fungerar genom att binda till specifika enzymer, receptorer eller proteiner och på så sätt hämma deras funktion.

Det finns två huvudsakliga typer av inhibitorer: reversibla och irreversibla inhibitorer. Reversibla inhibitorer binder till enzymet temporärt och kan avskiljas, medan irreversibla inhibitorer bildar en kemisk bindning med enzymet som inte går att avbryta.

Exempel på reversibla inhibitorer inkluderar ofta läkemedel som används för att behandla olika sjukdomstillstånd, till exempel ACE-hämmare som används för att behandla högt blodtryck och hjärtsvikt. Irreversibla inhibitorer kan också användas som läkemedel, såsom penicillin, som är ett antibiotikum som binder till och förstör bakteriens cellväggar.

I allmänhet är inhibitorer viktiga för att reglera biologiska processer och hjälpa till att upprätthålla homeostas inom kroppen.

Radioimmunanalyse (RIA) är en typ av laboratorietest som använder radioaktivt märkt antigen eller antikropp för att kvantifiera koncentrationen av ett specifikt protein i en biologisk provprov. I allmänhet involverar RIA följande steg:

1. Förbereda en standardkurva med kända koncentrationer av det målprotein som ska mätas, tillsammans med en fast koncentration av en radioaktivt märkt antikropp (eller omvänt, ett radioaktivt märkt antigen).
2. Extraktion och förberedelse av det okända provet som innehåller målproteinet.
3. Lägg till en konstant koncentration av den radioaktiva markören (antikropp eller antigen) i både standardkurvan och provet.
4. Låt systemet nå jämvikt, så att det radioaktiva markören binds till målproteinet i både standardkurvan och provet.
5. Separera de fria markörerna från de bundna komplexen, vanligtvis genom centrifugation eller filtrering.
6. Mäta den radioaktiva signalen i varje separerat fritt markör-provet och bundet markör-protein-provet.
7. Använd standardkurvan för att korrelera den mätta radioaktiva signalen till en koncentration av målproteinet i provet.

Radioimmunanalys används ofta inom klinisk forskning och medicinsk diagnostik för att uppskatta koncentrationer av olika hormoner, vitaminer, droger, nukleotider, aminosyror och andra biologiskt aktiva molekyler i blod, urin eller andra kroppsfluider.

Hormoni är kemiska signalsubstanser som produceras och secreteras av endokrina celler eller glandulae i människokroppen. De transporteras sedan via blodet till målceller, där de binder till specifika receptorer och påverkar celldelningen, vävnadens tillväxt och utveckling, metabolismen och homeostasen i kroppen.

Exempel på hormoner inkluderar insulin, som produceras av bukspottkörteln och reglerar blodsockernivåerna; östrogen och testosteron, som är könshormoner som produceras av äggstockarna respektive testiklarna och påverkar reproduktionen och sekundära könskaraktärer; samt adrenalin, som produceras av binjurarna och förbereder kroppen för "kampsituationer".

'Gonadotropiner' är ett samlingsnamn för två hormoner som produceras i hypofysens framlob (adenohypofysen), nämligen follikelstimulerande hormon (FSH) och luteiniserande hormon (LH). Dessa hormoner har en viktig roll i regleringen av könskörtlarnas (gonadernas) funktion. FSH stimulerar till exempel äggstockarnas folliklar att utvecklas och mognas, medan LH initierar ägglossningen hos kvinnor. Hos män stimulerar LH testikelns Leydigceller att producera testosteron, ett viktigt manligt könshormon. Gonadotropinerna kontrolleras i sin tur av hypothalamus, som producerar releasinghormoner (GnRH) som frisätts i blodet och når adenohypofysen där de påverkar sekretion av FSH och LH.

'Granulocyter' är en typ av vit blodcell (leukocyt) som spelar en viktig roll i kroppens immunförsvar. Granulocyter innehåller granuler, små kärnpartiklar som innehåller enzymer och proteiner som hjälper till att bekämpa infektioner och tar hand om främmande partiklar och ämnen i kroppen.

Det finns tre olika typer av granulocyter: neutrofiler, eosinofiler och basofiler, alla med specifika uppgifter inom immunförsvaret. Neutrofilerna är de vanligaste granulocyterna och hjälper till att bryta ner och eliminera bakterier och andra patogener. Eosinofilerna är aktiva mot parasitära organism som till exempel maskar, men kan också vara involverade i allergiska reaktioner. Basofilerna deltar i inflammatoriska processer och kan bidra till lokal svullnad och rodnad vid skador eller infektioner.

Granulocyter produceras i benmärgen och cirkulerar därefter i blodet för att utföra sina uppgifter. När de identifierar ett hot, som en infektion eller en främmande substans, migrerar de till det drabbade området för att bekämpa det och skydda kroppen.

Sprague-Dawley råtta är en specifik strain av laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning. Denna strain utvecklades under 1920-talet av två forskare, Sprague och Dawley, i USA.

Sprague-Dawley råttor är kända för sin jämna genetiska bakgrund, god hälsa och lätta hantering, vilket gör dem till en populär val för forskning inom områden som farmakologi, toxicologi, beteendevetenskap och cancerforskning. De är också vanliga som subjekt i prekliniska studier av nya läkemedel och andra terapeutiska behandlingar.

Dessa råttor har en genomsnittlig livslängd på två till tre år och väger ungefär 250-500 gram som vuxna. De är också kända för sin fertilitet och stor förmåga att producera avkomma, vilket gör dem lättillgängliga och relativt billiga att använda i forskningssyfte.

"Brösttumör" är ett samlingsbegrepp för olika slags tumörer (abnorma vävnadsformationer) som kan uppstå i brösten. Det finns två huvudsakliga kategorier av brösttumörer: godartade och elakartade.

Godartade brösttumörer är relativt vanliga och tenderar att vara ofarliga. De flesta godartade brösttumörer är cystor (flytande säckar fyllda med vätska) eller fibroadenomer (små, runda, solida knölar som består av både glandulär och stödjevävnad).

Elakartade brösttumörer, även kända som maligna bröstcancer, är mer allvarliga och kan spridas till andra delar av kroppen. De elakartade brösttumörerna inkluderar bland annat invasiv duktal carcinom (IDC), invasiv lobulär carcinom (ILC) och inflammatorisk bröstcancer.

Det är viktigt att upptäcka och behandla elakartade brösttumörer så tidigt som möjligt för att öka chanserna till fullständig bot. Regelbundna självundersökningar, mammografier och andra screening-metoder kan hjälpa till att upptäcka bröstcancer i ett tidigt stadium.

'Livmoderslemhinna' (endometrium) är den inre, slimsäckiga layern av livmodern (uetrum) hos däggdjur. Den består av glandulära celler som producerar en vätska rik på näringsämnen för att möjliggöra befruktning och embryots tidiga utveckling. Under menstruationscykeln genomgår livmoderslemhinnan regelbundna förändringar under inflytande av hormoner som östrogen och progesteron. Om en befruktning inte sker kommer den att avfallas, vilket orsakar menstruationen.

Estrogen Replacement Therapy (ERT) är en behandlingsform där syntetiskt eller bioidentiskt estrogen ges till en person med syfte att ersätta den estrogen som normalt produceras naturligt i kroppen. Behandlingen används vanligtvis för att lindra symtom relaterade till menopaus, såsom heta flashes, nattsvett, sömnproblem och vulvovaginala symptom. ERT kan också användas för att behandla osteoporos hos kvinnor efter klimakteriet. Behandlingen ges vanligen som tablett, patch eller gel. Även om ERT är effektivt för att lindra menopausrelaterade symtom, kan det även vara associerat med vissa risker, till exempel ökat risktagande för cancer i bröst och endometrium, beroende på vilken typ av estrogenpreparat som används och hur länge behandlingen pågår. Därför bör potentiala risker och fördelar diskuteras med en läkare innan behandlingen inleds.

I medicinsk kontext, betyder "får" ofta ett litet djur som tillhör fågelgruppen Artiodactyla och är släkt med skepp oxdjur. Fårets vetenskapliga namn är Ovis aries och det har varit domesticerat av människan i tusentals år för att producera ull, kött, skinn och milkprodukter. Fåret är också viktigt inom jordbruket som gräsätare och kan hjälpa till att bevara landskapet genom att beta bort överväxten.

Ibland kan "får" även användas i medicinsk kontext för att beskriva en mängd små, rundade strukturer som liknar ett får, men detta är ovanligt.

Diethylstilbestrol (DES) är en syntetisk non-steroidal östrogenlik substans som användes i medicinsk kontext fram till 1970-talet. Det preskriberades främst för att förebygga missfall och preventiva behandlingar av komplikationer under graviditet. Senare studier visade dock att DES ökade risken för sällsyna, men allvarliga gynecologiska cancerformer hos döttrar till kvinnor som hade använt läkemedlet under sin graviditet. Användningen av DES har därför inte längre godkänts inom den medicinska världen.

'Könsmognad' refererer til den fysiske, kønsmæssige udvikling som unge gennemgår under puberteten, når de bliver fysisk voksne og skaber potentiale for reproduktion. Denne proces involverer ændringer i kroppen, herunder øget vækst, ændringer i kønsorganerne, udvikling af sekundære kønskarakteristika og begyndende produktion af reproduktionshormoner.

For drenge inkluderer dette typisk:

1. Øget væksthastighed og muskelmassevækst
2. Udvikling af body hair, herunder skæg, mustascher og behåring under armene og i skridtet
3. Dybning af stemmen
4. Ændringer i kønslivet, inklusive erektioner og ejakulationer
5. Udvikling af testikler og penis

For piger inkluderer dette typisk:

1. Begyndende menstruation (regelblodning)
2. Øget brystvækst
3. Udvikling af body hair, herunder underarmene og i skridtet
4. Voksende højde og vægt
5. Skift i kønslivet, inklusive vaginale sømmelubrikation

Könsmognad er en normal og vigtig del af udviklingen for både drenge og piger, men det kan variere meget fra person til person. Nogle unge vil nå puberteten tidligere eller senere end andre, og dette er normalt så længe der ikke er andre tegn på sundhedsproblemer.

Orkiektomi är en kirurgisk procedure där en del eller hela en av de två körtlarna i halsen, salivkörtlarna (kallade också orektider), till exempel den stora svalgkörteln (parotis), tas bort. Orkiektomi kan utföras av medicinska skäl såsom att behandla eller förebygga återkommande infektioner i körteln, att ta bort godartade eller elakartade tumörer eller cystor, eller för att undersöka en sjukt körtel. Proceduren utförs vanligtvis under allmänbedövning och kräver ofta en övernattning på sjukhus efter operationen. Efter operationen kan patienten uppleva smärta, svullnad och nedsatt munöppning, men detta tenderar att förbättras över tiden.

I medically speaking, the term "Nötkreatur" refers to a member of the Bos genus, specifically the domestic species Bos taurus (cattle) or Bos indicus (zebu). These animals are often raised for their meat, milk, hides, and labor. In some contexts, "nötkreatur" may also refer to other large herbivorous mammals, such as bison or water buffalo, that are used in similar ways. However, it's important to note that these animals belong to different genera (Bison and Bubalus, respectively) and are not technically classified as "nötkreatur" in a strict sense.

'Hypofys' eller 'hypofysen' er en endokrin gland som ligger i hjernens base, under hjernebrystet (sella turcica). Hypofysen har to deler: forhypofysen og bakhypofysen. Forhypofysen produserer hormoner som styrer andre endokrine glands funksjon, mens bakhypofysen produserer hormoner som påvirker kroppens vekst, opplaring av vannet i kroppen og søvn/vekttilstand. Hypofysen er viktig for å holde balanse mellom kroppens mange forskjellige systemer og fungerer som et slags kontroll- og reguleringsorgan for kroppens hormonnivåer.

En dos-respons kurva är en grafisk representation av hur effekten av ett läkemedel varierar beroende på dosen. Kurvan visar den önskvärda effekten som ökar med ökande dos, tills en toppnivå nås där ytterligare ökning av dosen inte ger någon extra effekt. Vid högre doser kan läkemedlet bli skadligt och orsaka biverkningar, vilket resulterar i att kurvan börjar dalande.

Den optimala dosen av ett läkemedel är ofta den lägsta effektiva dosen som ger önskad terapeutisk effekt med minsta möjliga risk för biverkningar. Dos-respons kurvor används ofta vid utformning och planering av kliniska prövningar för att fastställa läkemedels säkerhet, effektivitet och optimal dosering.

Det preoptiska området, även känt som preoptisk area (POA), är ett neuroanatomiskt område i hypotalamus i hjärnan. Det ligger anteriort (framåt) till optisk chiasma, där de två synnerven korsar varandra. Preoptiska området innehåller en rad neuronala populationer som är involverade i olika autonoma funktioner, såsom termoreglering, vatten- och elektrolytbalans, sömn-vakenhetscykler och sexualbeteende. Det preoptiska området är också känt för att innehålla neuron som reagerar på hormoner från sköldkörteln och hypofysen, och spela en roll i regleringen av hypotalamo-hypofysen axeln.

Koriongonadotropin, även känt som human koriongonadotropin (hCG), är ett hormon som produceras under graviditeten. Det produceras av den syncytiotrofoblastala cellen i moderkakan och har till uppgift att underhålla graviditeten genom att stimulera äggstockarna att fortsätta producera progesteron, som håller liv i corpus luteum och därmed förhindrar menstruation. Hormonet kan mätas i blodet eller urinen och används bland annat som markör vid graviditetstester.

Aromatase inhibitors (AIs) are a class of drugs that are used to treat certain types of breast cancer in postmenopausal women. They work by blocking the enzyme aromatase, which is responsible for converting other hormones into estrogen. By inhibiting this enzyme, the amount of estrogen in the body is reduced, which can slow or stop the growth of certain types of breast cancer cells that need estrogen to grow.

Aromatase inhibitors are often used as a treatment for hormone receptor-positive breast cancer, which is a type of breast cancer that grows in response to the hormones estrogen and/or progesterone. These drugs are typically given after surgery, radiation therapy, or chemotherapy, and are taken daily as a pill.

There are three aromatase inhibitors that are currently approved for use in the United States: letrozole (Femara), anastrozole (Arimidex), and exemestane (Aromasin). These drugs have been shown to be effective at reducing the risk of breast cancer recurrence and improving survival in postmenopausal women with hormone receptor-positive breast cancer.

It is important to note that aromatase inhibitors are not suitable for all women with breast cancer, and they may cause side effects such as hot flashes, joint pain, and bone loss. As with any medication, it is important to discuss the potential benefits and risks of aromatase inhibitors with a healthcare provider.

'Diestrus' är ett begrepp inom djurs reproduktionsfysiologi och refererar till den andra fasen i däggdjurs drottnings cykel. Under diestrus är ägget inte befruktat och livmodern är i ett icke-förberett tillstånd för en eventuell graviditet. Denna fas kan variera i längd beroende på djurart, men hos hundar och katter kan den typiska diestrusfasen vara mellan 60 och 90 dagar. Under diestrus är honan vanligtvis inte intresserad av parning och det finns inga tydliga tecken på estrus (påslagstid).

Sexuellt beteende hos djur definieras som beteenden som direkt eller indirekt leder till parning och reproduktion. Detta kan inkludera en rad olika handlingar, beroende på art och individ, såsom flirtande, uppvaktningsbeteende, parningslekar, kopulation och andra former av intim kontakt. Många djurarter har också specifika ritualer eller beteenden som är associerade med parningstiden, till exempel revirdränande hos älgar eller hästbockarnas strider om honorna.

Det är värt att notera att sexuellt beteende hos djur kan också inkludera icke-reproduktiva handlingar, såsom homosexualitet och självupplevelse. Dessa former av beteende har observerats hos en rad olika djurarter och kan ha en rad olika funktioner och syften, till exempel att stärka sociala band eller reducera stress.

RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en central roll i cellens proteinsyntes och genuttryck. Det finns olika typer av RNA, men en specifik typ kallas just budbärarrNA (mRNA, messenger RNA). BudbärarrNA har till uppgift att transportera genetisk information från cellkärnan till ribosomen i cytoplasman, där den används för att bygga upp proteiner enligt instruktionerna i genomet. På så sätt fungerar budbärarrNA som ett slags "budbärare" av genetisk information mellan cellkärnan och ribosomen.

I luteal fasen av menstruationscykeln, som också kallas den andra fasen eller tvåvätskefasen, utvecklas ett gulkroppsämne (corpus luteum) i äggstockarna efter att ett ägg har lossnat under ovulationen. Gulkroppsämnena producerar progesteron och mindre mängder estrogen, vilket förbereder livmodern för möjlig befruktning och eventuell graviditet. Om inget befruktat ägg implanteras i livmoderväggen kommer gulkroppsämnena att avta och leda till en menstruation. Luteal fasen varar vanligtvis ungefär 14 dagar, även om den kan variera från kvinna till kvinna.

Progesteronreceptorer är proteiner som förekommer naturligt i celler, särskilt i reproduktiva organ såsom livmodern och brösten. När progesteron, ett steroidhormon, binder till dessa receptorer aktiveras de och påverkar celldelningen, vävnadens tillväxt och olika metaboliska processer. Progesteronreceptorerna spelar en viktig roll i menstruationscykeln, underhåll av graviditeten och utvecklingen av brösten. Dessutom kan abnormala nivåer eller funktioner av progesteronreceptorer vara associerade med olika gynecologiska tillstånd såsom endometrios, bröstcancer och äggstockscancer.

Vitellogeniner är ett protein som produceras i levern hos honor och hanar av vissa djurarter, inklusive fåglar, kräldjur och vissa fiskar. Proteinet transporteras sedan via blodomloppet till äggstockarna där det används som en näringskälla för äggen under deras utveckling. Vitellogenin består av två delar, lipovitellin och fosfovitellin, som binder till varandra med hjälp av kalciumjoner.

Det är värt att notera att vitellogenin också kan användas som ett biomarkör för exponering för estrogenliknande ämnen i miljön, eftersom dess syntes stimuleras av östrogener. Därför kan mätningar av vitellogeninsp concentrationer i blod eller andra vätskor användas som ett sätt att bedöma om en individ har varit exponerad för estrogenliknande ämnen.

'Progestin' er en betegnelse for syntetiske eller semi-syntetiske hormoner som har en liknende effekt som det naturlige progesteronhormonet i kroppen. Progestinerne brukes typisk i hormonbehandling, fødselkontrollemedler og ved behandling av visse typer av kræft. De hjelper til å regulere menstruasjonen, styrke svangerskapet og forebygge abort. Progestiner kan også ha en krefthemmende effekt på visse typer av hormonresponsivt kræft, som brystkræft og endometriokræft.

Non-steroidal estrogens are a class of compounds that have the ability to bind to and activate estrogen receptors, but they do not have a steroid chemical structure. Steroidal estrogens, on the other hand, are derived from cholesterol and include natural estrogens such as estradiol, estrone, and estriol.

Non-steroidal estrogens are often used in hormone replacement therapy (HRT) to alleviate symptoms of menopause, such as hot flashes and vaginal dryness. Some examples of non-steroidal estrogens include:

1. Selective Estrogen Receptor Modulators (SERMs): These compounds can act as estrogens in some tissues while blocking estrogen action in others. For example, raloxifene is a SERM that acts as an estrogen agonist in bone tissue to prevent osteoporosis but blocks estrogen action in breast tissue to reduce the risk of breast cancer.
2. Phytoestrogens: These are plant-derived compounds that have weak estrogenic activity. They include isoflavones, lignans, and coumestans, which can be found in soy products, flaxseed, and other plants.
3. Synthetic Estrogens: Some synthetic compounds, such as diethylstilbestrol (DES), have estrogenic activity but do not have a steroid structure. DES was once used to prevent miscarriage but is no longer used due to its association with an increased risk of cancer in offspring exposed in utero.

It's important to note that non-steroidal estrogens can also have side effects and risks, including an increased risk of blood clots, stroke, and breast cancer. Therefore, their use should be carefully monitored and discussed with a healthcare provider.

'Könskarakteristika' refererar till de fysiska, kroppsliga och biologiska egenskaper som används för att bestämma om en person är man eller kvinna. Dessa karaktäristika inkluderar traditionellt exempelvis könskromosomerna (XX hos kvinnor och XY hos män), könsorganen, könsbekräftande hormonnivåer och sekundära könskarakteristika som till exempel bröstutveckling eller skäggväxt.

Det är värt att notera att könskaraktäristika kan variera mycket mellan olika individer, och att det finns många variationer och avvikelser från de traditionella binära könsnormerna. Vissa personer kan också identifiera sig som icke-binära eller transpersoner, vilket innebär att deras identitet inte nödvändigtvis korresponderar med de könskaraktäristika de har fötts med.

Organstorlek är ett mått på storleken på olika organ i kroppen, ofta uttryckt i volymen (till exempel i kubikcentimeter, cm3) eller i vikt (till exempel i gram, g). Organens storlek kan variera mellan individer beroende på en rad faktorer som kön, ålder, genetiska faktorer och hälsostatus. I vissa fall kan organens storlek användas som ett sätt att bedöma hälsan hos en individ, till exempel när man mäter storleken på levern för att undersöka om den är utsatt för skada eller sjukdom.

'Ovulation Induction' er en betegnelse for behandlinger, der stimulerer ægløsningen (ovulation) hos kvinder med ovulationsforstyrrelser eller ufruchtbarhed. Behandlingen består typisk i at give hormonelle lægemidler, som f.eks. klomifen eller gonadotropiner, for at stimulere østrogenproduktionen og udviklingen af ægceller i æggestokkene (ovarier). Dette kan føre til at flere ægceller modnes samtidigt og eventuelt frigives fra æggestokken, hvilket øger sandsynligheden for at en kvinde bliver gravid.

Målet med ovulation induktion er typisk at behandle anovulatorisk ufruchtbarhed (dvs. ufrugtbarhed pga. manglende ægløsning) eller at synkronisere ægløsningen, når par forsøger at blive gravide ved hjælp af metoder som kunstig insemination (IUI) eller invitrofertilisering (IVF).

Det er vigtigt at understrege, at ovulation induktion bør overvåges nøje af en læge med erfaring i behandlingen af ufruchtbarhed, da der er risiko for at flere ægceller frigives samtidigt (polyovulation), hvilket kan føre til komplikationer som multipla graviditeter eller ovarialhyperstimulationssyndrom (OHSS).

"Androgener" er ein begrep som ofte brukes i medisinsk sammenheng for å referere til steroidhormoner som produseres i mannlige kjøttkjeller og øvre del av binnekløften, også kalt gonader eller kjønnskjellene. Disse hormonene inkluderer testosteron, dihydrotestosteron og androsteron, og spiller en viktig rolle i mannlige kjønnsutvikling, seksual utforming og reproduksjon. Androgener har også effekt på annen kroppslig vekst og utvikling, særlig hos menn. Forstyrrelser i produksjonen av androgener kan føre til forskjellige medisinske tilstander, som f.eks. økt eller redusert kjønnshårvokst og forandringer i seksualdriften.

Dehydroepiandrosteron, ofta förkortat DHEA, är ett steroidhormon som produceras i kroppen. Det produceras huvudsakligen i binjurarna (neocortex) och fungerar som en prekursor till både östrogen och testosteron.

DHEAs primära funktion är att hjälpa till att reglera homeostasen av andra hormoner i kroppen, men det har också visat sig ha potentiala som ett terapeutiskt medel för en rad olika hälsotillstånd. DHEA-nivåerna når sin topp under ungdomsåren och minskar gradvis med åldrandet.

Lägre nivåer av DHEA har visats korrelera med en rad åldersrelaterade sjukdomar, såsom hjärt-kärlsjukdomar, cancer, diabetes och kognitiva funktionsnedsättningar. Ändå är det inte fullständigt klarlagt om lägre nivåer av DHEA orsakar dessa tillstånd eller om de istället är en följd av dem.

Den hypothalamus är ett strukturellt och funktionellt delområde i hjärnan som utgör en viktig del av det endokrina systemet. Den hypothalamus har en central roll i att reglera och kontrollera flera kroppsliga funktioner, inklusive:

* Termoreglering (kroppstemperatur)
* Homöostasreglering (t.ex. vatten- och elektrolytbalans, hungerkänslor och näringsintag)
* Sömn-vakenhetscykeln
* Hormonella funktioner (till exempel produktion av hormoner som styr hypofysens funktion)
* Kardiovaskulära funktioner (t.ex. hjärtrytm och blodtryck)
* Stressrespons och affektiva tillstånd (t.ex. depression, rädsla och ilska)

Den hypothalamus är belägen i det ventrala delen av diencephalon och gränsar till tredje ventrikeln. Den består av flera nuclei (kärnor) med olika funktioner, inklusive supraoptiska kärnan, paraventriculariska kärnan, ventromediala kärnan och laterala hypotalamiska kärnan. Dessa kärnor kommunicerar med varandra och med andra delar av hjärnan via nervbanor och neurotransmittorer.

Den hypothalamus producerar också flera neuropeptider och hormoner, inklusive TRH (tyreoideastimulerande hormonfrisättande hormon), CRH (kortikotropinfrisättande hormon), GnRH (gonadotropinfreisättande hormon) och somatostatin. Dessa hormoner reglerar bland annat hypofysens produktion av tyreoideahormoner, kortisol, könshormoner och prolaktin.

Medicinskt sett definieras menopaus som den sista naturliga menstruationen hos en kvinna. Det är ett tillstånd som markerar slutet på hennes reproduktiva livscykel. För att ställa medicinsk diagnos av menopaus behöver det ha gått minst 12 månader sedan den sista menstruationen, och kvinnan får inte ha några andra medicinska orsaker till ausblevande menstruationer.

Under menopausen sjunker kvinnans könshormonnivåer, särskilt östrogenet, vilket kan leda till en rad symtom som varierar mellan olika kvinnor. Några vanliga symtom inkluderar heta flashes, nattsvett, sömnsvårigheter, humörsvängningar, torrhet i slidan och urinvägen samt minnes- och koncentrationssvårigheter.

Det är värt att notera att menopaus kan också orsakas av kirurgiska ingrepp eller medicinska behandlingar, till exempel när båda äggstockarna tas bort eller när hormonbehandlingen avbryts efter en cancerbehandling. I dessa fall talar man om "konstgjord menopaus".

Nafoxidine är ett läkemedel som tillhör gruppen opioidantagonister och används för att behandla opiatberoende. Det fungerar genom att blockera effekterna av opiater i hjärnan, såsom heroin och morfin. Nafoxidine har också visat sig ha en viss smärtstillande verkan, men används inte primärt som smärtbehandlande läkemedel på grund av sina biverkningar.

Läkemedlet ges vanligen i form av tablett eller injektion och ska användas under medicinsk övervakning på grund av risk för allvarliga biverkningar som hallucinationer, konvulsioner och förhöjt blodtryck. Nafoxidine är inte tillgängligt i alla länder och dess användning begränsas ofta till speciella medicinska indikationer på grund av sina biverkningar och potentialen för missbruk.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

Den ventromediala hypothalamuskärnan (VMH) är en region i hypothalamus, en del av hjärnan som spelar en viktig roll i regleringen av olika kroppsliga funktioner såsom aptit, sömn, kroppstemperatur och homeostas. VMH är belägen i den ventromediala delen av hypothalamus och består av två huvudsakliga nervcellsgrupper: kärnor för glukosomsättning och kärnor för energibalans.

VMH är involverad i regleringen av aptit och matintag, där skador på eller störningar i VMH kan leda till förändringar i matvanor och vikt. VMH har också visat sig vara involverad i aggressivt beteende, sexualdrift, stressrespons och emotionell reglering.

I medicinsk kontext kan störningar i VMH leda till olika endokrina och metaboliska sjukdomar, såsom diabetes, fetma och essentiell hypertension. Dessutom kan skador på VMH orsaka förändringar i beteende och emotionella reaktioner, som irritabilitet, aggressivitet och depression.

Promegestone är ett syntetiskt gestagen, ett sorts hormon som påminner om progesteron, och används i vissa länder för behandling av bröstcancer hos kvinnor. Det verkar genom att binda till progesteronreceptorer och hämmar celltillväxten i cancercellerna. Promegestone är inte godkänt för medicinskt bruk inom EU.

Progesteron är ett steroidhormon som spelar en viktig roll i reproduktiva funktioner hos kvinnor. Progesteronsläktingar, även kända som progestagen eller gestagen, är syntetiska eller naturliga substanser som har en liknande hormonell verkan som progesteron. De används ofta i hormonbehandlingar för att efterlikna effekterna av progesteron i kroppen. Progestagen kan användas för att behandla åkommor som menstruationsrubbningar, endometriosrelaterade smärtor och för att förhindra östrogen-relaterad cancer i bröstvävnaden. Det finns också progestagenhaltiga p-piller som används för preventiv behandling.

"Cell culturing" or "cell cultivation" is the process of growing and maintaining cells in a controlled environment outside of a living organism. This is typically done in a laboratory setting using specialized equipment and media to provide nutrients and other factors necessary for cell growth and survival. The cells can be derived from a variety of sources, including human or animal tissues, and can be used for a range of research and therapeutic purposes, such as studying cell behavior, developing new drugs, and generating cells or tissues for transplantation.

'Gulkropp' er en ikke-medisinsk betegnelse for den gula, äggformede delen av hypofysen, en endokrin kirtel lokaliseret i hjernen. Den medicinske betegnelse for gulkroppen er 'corpus luteum' og den dannes under østrogen- og progesteronproduktionen etter ægløsning i menstruationscyklusen hos kvinner. Ibland bruges begrebet 'gulkropp' også om en struktur som dannes i testiklerne hos mænd, men dette er mere korrekt at kalde for 'testis'.

Prooestrus är en fas inom den estrala cykeln hos däggdjur, särskilt hos hundar och katter. Under denna fas sker förberedelser för ägglossning (ovulation), men själva ägglossningen har ännu inte skett.

Under prooestrus utvecklas ett äggblåsa (folikel) i ena eller bägge äggstockarna, och det sekret som produceras av äggstockarna lockar till sig hanens spermier. Vid denna fas kan honan visa tecken på intresse för hanen, men hon kommer inte att vara redo för parning än förrän under estrusfasen (påföljande fas).

Det är värt att notera att djur som inte är könsmogna eller icke-brunstiga honor kan också uppleva prooestrus, men detta kommer inte att leda till ägglossning.

'Norpregnadiener' är ett samlingsnamn för en grupp steroidhormoner som produceras i kroppen. De bildas genom nedbrytning (metabolism) av det kvinnliga könshormonet progesteron, som är ett steroidhormon som produceras främst under graviditeten i äggstockarna.

Norpregnadienerna har en varierad verkan i kroppen, men de flesta av dem anses ha en mildare verkan än progesteron självt. De kan påverka bland annat ämnesomsättningen, immunförsvaret och hjärt-kärlsystemet.

Det är värt att notera att norpregnadiener kan också förekomma i vissa läkemedel, till exempel som en del av hormonbehandlingar vid menopaus eller för preventivmedel.

Adenohypophysis är den främre delen av hypofysen, en endokrin gland som ligger i hjärnan. Adenohypofysen producerar och sekreterar flera olika hormoner, inklusive tillväxthormon, prolaktin, thyreoideastimulerande hormon (TSH), adrenocorticotrop hormon (ACTH), folikelstimulerande hormon (FSH) och luteiniserande hormon (LH). Dessa hormoner reglerar en rad olika kroppsliga funktioner, till exempel tillväxt, metabolism, reproduktion och immunförsvar. Adenohypofysen kan delas in i två delar: framloben (anterior pituitary) och bakloben (posterior pituitary). Framloben utgör den största delen av adenohypofysen och är den som producerar de flesta hormonerna. Bakloben producerar istället två hormoner, oxytocin och antidiuretiskt hormon (ADH).

Menstruation är den del av den menstruala cykeln hos en sexuellt mogen kvinna då hon utsöndrar blod och slutprodukter från det inre skiktet i livmodern, endometriet, genom slidan. Detta inträffar vanligtvis varje månad under hennes fertila år och markerar början på en ny cykel. Genomsnittlig längd på en menstruation är mellan tre och sju dagar, även om det kan variera från kvinna till kvinna.

Menstruationsflödet består av blod, slim, celler från livmoderslemhinnan och små mängder andra kroppsvätskor. Det är en naturlig process som förbereder kvinnans kropp på möjlighet att befruktas och bära ett barn. Om en äggcell inte blir befruktad under en cykel kommer livmoderslemhinnan att avlägsnas genom menstruationen.

Selektive estrogens receptor modulatorer (SERMs) är en grupp av läkemedel som binder till estrogenreceptorer och har förmågan att agera som agonist eller antagonist beroende på vilket vävnadssystem de används i. I vissa vävnader, såsom ben och lever, fungerar SERMs som agonister och efterliknar estrogens effekter, medan de i andra vävnader, till exempel bröst- och endometriumvävnad, fungerar som antagonister och blockerar estrogens effekter.

SERMs används inom medicinen för att behandla och förebygga olika sjukdomstillstånd, framför allt hos kvinnor. Till exempel kan tamoxifen, ett vanligt SERM, användas för att behandla bröstcancer eftersom det blockerar estrogens effekter i bröstvävnaden och på så sätt hindrar cancercellernas tillväxt. Andra SERMs, som raloxifen och bazedoxifen, används för att förebygga osteoporos eftersom de mimerar estrogens benstimulerande effekter.

I allmänhet är SERMs väl tolererade, men de kan orsaka vissa biverkningar, till exempel hotbild och ökad risk för blodproppar (tamoxifen). Dessa biverkningar måste vägas upp mot deras potentiala fördelar när de används som läkemedel.

I'm sorry for any inconvenience, but I need a bit more context to provide an accurate and helpful response. The term "Benshydrylföreningar" does not have a direct equivalent in English medical terminology. However, if you are referring to "benzylhydramine" or "diphenylmethane derivatives," which are sometimes referred to as "benzhydryl compounds," I can provide some information on those.

Benzylhydramine is a type of antihistamine that contains a benzhydryl group, which is a functional group consisting of two phenyl rings connected by a methane bridge. Antihistamines work by blocking the action of histamine, a chemical released during an allergic reaction that causes symptoms such as itching, sneezing, and runny nose. Benzylhydramine has been used in the past to treat various conditions, including allergies, motion sickness, and insomnia, but it is not commonly used in modern medicine due to its sedative effects and potential for abuse.

Diphenylmethane derivatives are a class of compounds that contain a diphenylmethane group, which consists of a methane bridge connecting two phenyl rings. These compounds have various medical uses, including as local anesthetics, antihistamines, and antiarrhythmic agents. Some examples of diphenylmethane derivatives include diphenhydramine (an antihistamine), bupivacaine (a local anesthetic), and flecainide (an antiarrhythmic).

I hope this information is helpful! If you could provide more context or clarify your question, I would be happy to try to give a more specific answer.

Fytoöstrogener är en typ av komponenter som finns i växter och som kan binda till östrogenreceptorer hos djur, inklusive människor. De har struktur och funktion liknande våra egna hormoner östradiol och östriol, men deras verkan är vanligtvis mycket svagare än de endogena östrogenerna. Fytoöstrogener kan hittas i en mängd livsmedel som sojabönor, linfrö, humle, lök och tomat. De har potential att påverka vår hormonbalans och har blivit föremål för forskning angående deras möjliga roll i hälsa och sjukdom, till exempel vid prevention av cancer och kardiovaskulära sjukdomar.

'Könshormoner' är ett samlingsbegrepp för de hormoner som produceras i körtlarna i endokrina systemet och har en central roll i att reglera och koordinera utvecklingen, funktionen och homeostasen av det kvinnliga respektive manliga reproduktiva systemet. De två huvudsakliga typerna av könshormoner är androgener (t.ex. testosteron) och estrogener/progesteron (tillhörande östrogenerna). Androgenernas främsta källa hos män är testiklarna, medan östrogenerna och progesteron huvudsakligen produceras i äggstockarna hos kvinnor. Dock producerar båda könen både androgener och estrogener, även om nivåerna skiljer sig åt. Könshormonerna har en rad olika funktioner i kroppen, bland annat påverkar de skelettet, muskulaturen, huden, hjärtat och det centrala nervsystemet. De spelar också en viktig roll i könsspecifika karaktärsdrag och sexuell differentiering under fostertiden och vid puberteten.

Perimenopause är den fas i kvinnors liv då de närmar sig menopaus, det vill säga den tid då deras menstruationer upphör permanent. Perimenopausen kan pågå upp till 8 år och innebär vanligtvis att kroppens hormonproduktion, särskilt av östrogen och progesteron, börjar fluktuera. Detta kan leda till en rad symptom som hot flashes, nattliga svettningar, sömnsvårigheter, humörsvängningar, minnesförlust, koncentrationssvårigheter och förändringar i menstruationscykeln. Perimenopausen avslutas formellt när en kvinna har varit utan menstruation i 12 månader rakt igen, vilket markerar början av postmenopausen.

Dehydroepiandrosterone sulfate (DHEA-S) är ett steroidhormon som produceras i binjuremärgen. Det är en sulfatkonjugat av Dehydroepiandrosterone (DHEA), som är ett prekursorhormon till både östrogener och androgener, inklusive testosteron och dihydrotestosteron.

DHEA-S är ett av de mest förekommande steroidhormonen i blodet och fungerar som en reservoar för DHEA, som kan konverteras till aktiva sexuella hormoner när kroppen behöver det. Nivåerna av DHEA-S i blodet kan användas som ett mått på binjurebarkfunktionen och produktionen av DHEA.

DHEA-S har också visat sig ha potential som en biomarkör för åldrande, eftersom nivåerna tenderar att minska med ökad ålder. Det finns också forskning som tyder på att DHEA-S kan ha en roll i regleringen av immunsystemet och könshormonella funktioner, men ytterligare studier behövs för att fastställa dess exakta mekanismer och kliniska användningsområden.

Premenopause är den period i en kvinna's liv då hon närmar sig menopaus. Under den här tiden kan kvinnan uppleva oregelbunda menstruationscykler och hormonförändringar, även om hon fortfarande har reguljära menstruationer. Detta kan pågå under flera år innan kvinnan når menopaus, som officiellt definieras som den tidpunkt då en kvinna inte har haft menstruation under 12 månader i rad, utan medicinsk orsak.

Under premenopausen kan kvinnor uppleva en rad symptom, inklusive heta flashes, nattliga svettningar, sömnsnår, humörsvängningar och förändringar i minnesförmågan. Dessa symptom orsakas av fluktuationer i kvinnans hormonnivåer, särskilt östrogen och progesteron.

Det är viktigt för kvinnor att prata med sin läkare om vilka symtom de upplever under premenopausen, eftersom det finns behandlingar som kan hjälpa att lindra dem. Kvinnor bör också prata med sin läkare om hur de kan hantera sina hälsovanor under den här tiden för att minska risken för relaterade hälsoproblem, såsom hjärt-kärlsjukdomar och benstarka sjukdomar.

Medroxyprogesterone acetate (MPA) är ett syntetiskt gestagen, som används inom medicinen. Det är en modifierad form av naturligt förekommande progesteron, ett hormon som produceras i äggstockarna och playtserna under menstruationscykeln.

MPA har flera användningsområden inom medicinen, bland annat som:

* Konträceptiv medel: MPA används tillsammans med etonogestrel i kombinerade hormonella kontraceptiva preparat (CHC) för att förhindra graviditet.
* Hormonbehandling av prostatacancer: MPA kan användas som en del av behandlingen av metastatisk prostatacancer hos män, då det hjälper till att sakta ner cancercellernas tillväxt.
* Behandling av endometrios och fibromyeroser: MPA kan användas för att lindra symtom orsakade av endometrios och fibromyalgi, eftersom det hjälper att minska inflammation och smärta.
* Andra tillstånd: MPA kan också användas för att behandla andra tillstånd, såsom brist på menstruation (amenorré), abnormt kraftigt mensflöde (menorragi) och premenstruell dysforisk störning (PMDD).

MPA fungerar genom att hämma aktiviteten hos östrogen i kroppen, vilket kan hjälpa att förhindra tillväxten av cancerceller eller lindra symtom orsakade av hormonella störningar. Det bör dock endast användas under övervakning av en läkare och enligt deras rekommendationer, eftersom det kan ha vissa biverkningar och kontraindikationer.

Raloxifen är ett selectivt estrogenreceptormodulator (SERM) som används för prevention och behandling av osteoporos hos postmenopausala kvinnor. Det fungerar genom att binda till estrogenreceptorer i kroppen och mimetisera vissa effekter av estrogen, såsom ökad benstyrka, medan det blockerar andra effekter, såsom ökad risk för bröstcancer. Raloxifen kan också användas för att reducera risken för invasiv bröstcancer hos postmenopausala kvinnor med högt risk.

'Nitriler' är inom kemi en grupp av organiska föreningar som innehåller en eller flera nitrilgrupper (–CN). En nitrilgrupp består av en kolatom (C) bundet till en kväveatom (N) genom en trippelbindning. Exempel på vanliga nitriler är acetonitril (CH3CN), benzonitril (C6H5CN) och cyanogena klormetan (CNCl).

Inom medicinsk kontext kan nitriler ingå i läkemedelsmolekyler, där de ofta bidrar till den farmakologiska aktiviteten. Exempel på läkemedel som innehåller en nitrilgrupp är penicillin och flossina. Dessa läkemedel kan ha antibakteriella, antiinflammatoriska eller smärtstillande effekter.

'Provrörsbefruktning' eller 'in vitro-befruktning' (IVF) är en metod för konstlig befruktning där ägg och spermier blandas utanför kroppen, i ett provrör eller en petriplatta i ett laboratorium. När ägget blir befruktat och cellerna börjar dela sig, överförs det till livmodern på den väntande kvinnan, där det fortsätter att utvecklas.

Denna metod används ofta när andra former av behandling inte har varit framgångsrika, eller när det finns en speciell medicinsk anledning till att använda sig av den, som exempelvis vid problem med spermiernas rörlighet eller äggstockens funktion. Provrörsbefruktning kan också användas i kombination med tekniker som intracytoplasmatisk spermieinjektion (ICSI), där en enskild spermie placeras direkt in i ett ägg för att öka chansen till befruktning.

'Utebliven ägglossning' (engelska: *anovulation*) är ett medicinskt begrepp som refererar till att äggstockarna inte har releasing eller 'lossnat' något ägg under en menstruationscykel. Detta kan inträffa av olika anledningar, exempelvis på grund av hormonella störningar, stress, viktminskning eller för hög kroppsvikt, intensiv träning eller som ett resultat av äldre ålder. I vissa fall kan utebliven ägglossning vara symptom på underliggande medicinska tillstånd såsom polycystiskt ovariesyndrom (PCOS) eller hypotyroidism. Det är värt att notera att det inte ska förväxlas med amenorré, som är ett medicinskt tillstånd där en kvinna inte har någon menstruation alls under en period av tre månader eller mer.

"Brunstsynkronisering" är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva den fysiologiska process där äggstockarna (ovarierna) i en kvinna samordnar sin produktion och utsöndring av ägg (ovulation). Denna process sker vanligtvis varje månad under en fertil tidsperiod, även kallat den menstruella cykeln.

Under brunstsynkronisering använder sig veterinärmedicinska specialister av hormonell behandling för att koordinera ägglossningen hos flera djur, ofta för att underlätta konstgjord befruktning eller insemination. Detta är vanligt inom boskapsindustrin, där flera djur kan behandlas samtidigt för att öka chansen till en framgångsrik reproduktion.

I motsats till detta används termen sällan inom människomedicinen, eftersom fertilitetshantering hos kvinnor vanligtvis fokuserar på att stödja och reglera den naturliga menstruationscykeln snarare än att synkronisera ägglossningen hos flera kvinnor.

Insulin-like growth factor I (IGF-I) är ett peptidhormon som liknar insulin i sin struktur och funktion. Det produceras huvudsakligen i levern under stimulering av tillväxthormonet (GH) och har en viktig roll i celltillväxt, celldifferentiering, cellproliferation och cellsurvival. IGF-I binder till sin specifika receptor, IGF-1R, och aktiverar intracellulära signaltransduktionsvägar som påverkar cellcykeln, apoptosen och cellytiska funktioner. Det har också visat sig ha anabola effekter på muskel-, ben- och annan vävnadstillväxt. IGF-I kan även ha direkta effekter på hjärnan och kognitiv funktion, samt möjligen skydda mot neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers sjukdom.

Aging, also known as aging or senescence, is a natural, progressive process that occurs over time and affects all living organisms. In a medical context, aging is defined as the accumulation of changes in an individual over time, which includes biological, psychological, and social components. These changes can lead to increased vulnerability to disease, disability, and death.

The biological aspect of aging involves changes at the cellular and molecular level, such as DNA damage, telomere shortening, protein aggregation, and altered gene expression. These changes can affect the function and survival of cells and tissues, leading to age-related diseases such as cancer, heart disease, and neurodegenerative disorders.

The psychological aspect of aging involves changes in cognitive, emotional, and social functioning. Aging can be associated with declines in memory, attention, and processing speed, as well as increased risk for mental health conditions such as depression and anxiety. However, many older adults maintain good cognitive function and emotional well-being throughout their lives.

The social aspect of aging involves changes in roles, relationships, and social participation. Older adults may experience retirement, loss of loved ones, and decreased mobility, which can impact their social connections and sense of purpose. However, many older adults remain active and engaged in their communities, pursuing new interests and maintaining meaningful relationships.

In summary, aging is a complex and multifaceted process that involves changes at the biological, psychological, and social levels. While there are challenges associated with aging, many older adults lead healthy, fulfilling lives and make valuable contributions to their families and communities.

"Hormonblockerare" är ett samlingsbegrepp för läkemedel som används för att blockera eller minska verkan av hormoner i kroppen. Dessa läkemedel används ofta inom medicinen för att behandla olika sjukdomar och tillstånd, exempelvis cancerformer som är beroende av hormoner för att växa och fortleva, såsom bröstcancer hos kvinnor (brast Cancer) och prostatacancer hos män.

Hormonblockerare fungerar genom att hindra hormonreceptorer på cellerna från att binda till sina respektive hormoner, vilket förhindrar aktivering av signalvägar som leder till celldelning och tillväxt. I vissa fall kan hormonblockerare också minska produktionen av specifika hormoner i kroppen.

Exempel på hormonblockerare inkluderar:

* Aromatashinhibitorer, som används för att behandla bröstcancer hos kvinnor efter menopaus och minskar produktionen av östrogen i kroppen.
* Antiandrogener, som används för att behandla prostatacancer hos män och blockerar verkan av androgener (manskliga könshormoner) i prostatan.
* Gonadotropinfrisättande hormonanaloger (GnRH-analoger), som används för att behandla både bröstcancer hos kvinnor och prostatacancer hos män genom att minska produktionen av könshormoner i kroppen.

Det är viktigt att notera att hormonblockerare kan ha biverkningar, och används vanligtvis under övervakning av en läkare för att säkerställa deras effektivitet och att de används på rätt sätt.

'Kroppsvikt' refererer til den totale vektet av en persons kropp. Denne vekten måles vanligvis i enheten kilogram (kg) eller pund (lb), og inkluderer alle deler av kroppen, inklusiv muskler, ben, organer, blod, fedt, væske og knogler. Kroppsvekt er en viktig fysisk parametere som ofte måles og overvåkes i medisinske sammenhenger for å evaluere helse status, kroppsfunksjon og risiko for medisinske tilstander som f.eks. overvikt og fedme.

Läkemedelstillförsel through the skin, även känd som transdermal drug delivery, är en metod för att administrera läkemedel där ett aktivt ämne appliceras på huden och absorberas in i blodomloppet. Detta uppnås vanligtvis genom användning av en speciell formulering som tillhandahåller aktiva ämnena i en form som lätt kan penetrera huden, såsom en limmad på plåster (transdermalt plåster).

Den transdermala metoden har vissa fördelar jämfört med traditionella administrationsmetoder, till exempel att den undviker förstahandsmetabolism i levern och kan ge en mer konstant plasmakoncentration över en längre tidsperiod. Detta gör den särskilt användbart för läkemedel som behöver ges kontinuerligt under en längre tid, till exempel smärtstillande medel, hormonersättning och nikotin ersättningsbehandling.

Anabola medel är en kategori läkemedel som ökar proteinproduktionen och muskelmassan i kroppen. De aktiva substanserna i anabola medel imiterar effekterna av de manliga könshormonet testosteron och dihydrotestosteron i kroppen.

Anabola medel kan delas in i två huvudgrupper:

1. Syntetiska androgener: Dessa är syntetiska substanser som liknar testosteron och används främst för behandling av lägre än normala testosteronnivåer hos män, till exempel hypogonadism.
2. Anabola steroider: Dessa är konstgjorda versioner av testosteron och andra androgener som används illegalt för att bygga muskelmassa, öka styrka och förbättra prestation i idrott.

Användning av anabola medel kan ha allvarliga biverkningar, särskilt vid långvarig användning eller missbruk. Biverkningarna kan inkludera lever- och njurskada, högt blodtryck, aggressivt beteende, sömnsvårigheter, depression, förändringar i sexuell funktion och ökad risk för hjärtkärlsjukdom. Kvinnor som använder anabola medel kan också uppleva klitorisförstoring, röstförändringar och håravfall.

Leuprolid är ett syntetiskt analog av naturligt förekommande hormonet gonadotropin-frisättande hormon (GnRH). Det används som läkemedel för att behandla sjukdomar som beror på överbefolkningsförhållanden, till exempel prostatacancer hos män och endometriosrelaterade tillstånd hos kvinnor.

Leuprolid fungerar genom att undertrycka produktionen av könshormoner som testosteron och östradiol i kroppen. Det gör detta genom att stimulera hypofysen att frisätta luteiniserande hormon (LH) och follikelstimulerande hormon (FSH), men efter en period av tid (vanligtvis några dagar till veckor) blir hypofysen desensitiv mot Leuprolid, vilket resulterar i minskad frisättning av LH och FSH och därmed minskad produktion av könshormoner.

Leuprolid ges vanligtvis som injektion under huden eller direkt in i muskelvävnaden, och behandlingen pågår ofta under en längre period (månader till år).

Brunstintervallet är en term inom gynekologi och reproduktiv medicin som refererar till den tid i menstruationscykeln då äggstockarna mognar och frisätter ett ägg (ovulation). Detta inträffar vanligtvis 12-16 dagar före nästa menstruation, vilket gör att brunstintervallet oftast infaller någon gång under den andra halvan av cykeln. Under brunstintervallet kan en kvinna uppleva olika symptom som är relaterade till den hormonella förändringen, såsom smärta i livmodern (magsmärtor), ökad sexlust och sekreterande av slem från slidan.

Det är värt att notera att brunstintervallet kan variera mellan olika kvinnor och även mellan olika cykler hos samma kvinna. Vissa kvinnor kan ha en mycket tydlig brunst, medan andra kan ha svårt att upptäcka några symptom alls. Även om det vanligtvis är lätt att uppskatta när brunstintervallet infaller hos en regelbunden kvinna, kan det vara mycket svårare för kvinnor med oregelbundna cykler eller andra reproduktiva problem.

Levonorgestrel är ett syntetiskt gestagen, som används i preventivmedel och för behandling av oregelbunden menstruation. Det är den aktiva substansen i många märken av såväl p-piller som nödroppe (ellaOne). Levonorgestrel är en modifierad form av det naturligt förekommande gestagenet progesteron och fungerar genom att hämma ägglossningen, förändra slemhinnan i livmodern och förtjocka cervixsklemen. Detta gör det svårare för spermier att nå ägget och för befruktade ägg att fastna i livmodern. Levonorgestrel är ett av de vanligaste preventivmedlen som används världen över, och har visat sig vara mycket effektivt när det används korrekt.

Hydroxiestrone är ett steroidhormon som bildas som en nedbrytningsprodukt av östrogenet estradiol i kroppen. Det är ett av de tre huvudsakliga naturliga östrogenen hos kvinnor, tillsammans med estradiol och estriol. Hydroxiestrone har svagare östrogeneffekter än estradiol, men kan fortfarande spela en roll i reguleringen av bland annat menstruationscykeln och benmassan.

Det finns också en syntetisk form av hydroxiestrone som används inom medicinen, kallad tibolon. Tibolon är ett preparat som har både östrogena, gestagena och androgena effekter och används bland annat för behandling av symtom vid klimakteriet, såsom heta flashes och svettningar.

Hypogonadism är ett medicinskt tillstånd där äggstockarna eller testiklarna inte producerar tillräckliga nivåer könshormoner. Hos kvinnor kan det leda till brist på menstruationer och svårigheter att bli gravid, medan män kan uppleva problem som sänkt libido, impotens och brist på sekundära könskaraktärsdrag. Hypogonadism kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive skador, sjukdomar, åldring eller ärftliga faktorer. Behandlingen beror på underliggande orsaken till tillståndet och kan omfatta hormonersättningst Therapi.

Dinoprost är ett syntetiskt prostaglandin E1-analog, som används inom medicinen. Det är tillgängligt under varunamnen Cervidil och Prostin E2, och används vanligen för att inducera förlossning eller avbryta en oönskad graviditet.

Dinoprost fungerar genom att stimulera kontraktioner i livmodern, vilket kan hjälpa till att starta förlossningen eller att avsluta en tidig graviditet. Det kan också användas för att behandla postpartumblödningar och för att förebygga efterbörd.

Som med alla läkemedel, bör dinoprost användas under en läkares övervakning och de specifika anvisningarna och rekommendationerna från läkaren ska följas noga.

'Dräktighet' är medicinsk terminologi för ett tillstånd där en graviditet har etablerats och en foster har befruktat ägget och har börjat utvecklas inne i livmodern hos en kvinna. Dräktighetens längd mäts vanligtvis från den första dagen av den senaste menstruationen och varar ungefär 40 veckor, delad in i tre trimestrar. Under dräktigheten stöder kroppen fostrets tillväxt och utveckling genom att leverera näring och syre via moderkakan och navelsträngen.

'Fenoler' är ett samlingsnamn för organiska föreningar som innehåller en benzenring med en hydroxigrupp (–OH) kopplad till den. Fenoler är derivat av bensen (C6H6), där en väteatom har ersatts av en hydroxigrupp, vilket ger upphov till en karakteristisk reaktivitet som skiljer dem från bensen och alkoholer.

Exempel på vanliga fenoler inkluderar fenol (C6H5OH), kresol (4-metylfenol, 2-metylfenol och 3-metylfenol) och hydrokinon (p-hydroxifenil). Fenoler förekommer naturligt i vissa växter och djur, och de har en mängd användningsområden inom industrin, till exempel som desinfektionsmedel, konserveringsmedel och intermediärer i syntesen av polymerer.

'Slida' er ein begrep i medisin som refererer til den ytre, beskyttende barriren mellom kroppens innekjøtt og omgivende verden. Slidan består av to hovedkomponenter: huden og de slimhinner som liner de internale overflater i kroppen, så som i munn, nasalhule, øyene, urinblåsan og tarmen.

Huden er det største organet i kroppen og fungerer som en barrier mot bakterier, vira, gifter og fysisk skade. Den hjelper også med å regulere kroppens temperatur og forhindre vannforlust. Huden inneholder sinnene for berøring, varme og kald, som er viktige for å oppfatte stimuli fra omgivelsene.

De internale slimhinner i kroppen er også viktige for å beskytte kroppen mot skade og infeksjon. De inneholder sekreterte sleimelegger som hjelper med å fange og avlevere bakterier, vira og andre frammedlere av sykdom. Disse slimhinnene er også viktige for å lette pasasje av luft og mat gjennom kroppen.

I tarmen er slidan spesielt viktig for den digestive funksjonen, der den sekreterer enzymer som hjelper med nedbryting av mat og absorbsjon av næringsstoffer. Slidan i tarmen inneholder også et rikt mikrobiom av bakterier som er viktige for helse og funksjon.

Den hypothalamiska strukturen som kallas "mittre" (på latin: tuber cinereum) är en del av hypothalamus, en region i hjärnan som ligger under thalamus och har en central roll i regleringen av autonoma nervsystemet, endokrina systemet, homeostas, aptit, sömn-vakenhetscykeln, kroppstemperatur, emotioner och sexualdrift.

Mittret är beläget nära hypofysens främre lobe (adenohypofysen) och utgör en del av den så kallade hypothalamo-hypofysära axeln. Det innehåller ett stort antal nervceller som producerar neuropeptider och neurohormoner, vilka reglerar hypofysens funktion genom att påverka sekretionen av andra hormoner.

Exempel på hormoner och neuropeptider som produceras i mittret inkluderar:

* Gonadotropin-frisättande hormon (GnRH), som reglerar äggstockarnas och testiklarnas funktion.
* Somatostatin, som hämmar sekretionen av tillväxthormon och prolaktin från hypofysen.
* Dopamin, som också hämmar prolaktinsekretionen.
* Melanocortiner, som reglerar aptiten, kroppstemperaturen och pigmenteringen av huden.

Förändringar i mittrets funktion kan leda till endokrina störningar och andra sjukdomar, såsom diabetes insipidus, hypogonadism, akromegali och Cushings syndrom.

Gynekomastia är ett medicinskt tillstånd där det sker en överskottig tillväxt av bröstvävnad hos män eller pojkar som kan resultera i att de utvecklar bröst, liknande kvinnors. Detta orsakas vanligtvis av ett hormonell oväld där nivåerna av östrogen är för höga och/eller nivåerna av testosteron är för låga. Gynekomasti kan vara smärtsam eller obehaglig, men det är i allmänhet inte ett allvarligt tillstånd. I vissa fall kan det dock behöva behandlas med mediciner eller kirurgi om det orsakar stora psykiska problem eller om det finns en underliggande sjukdom som behöver behandlas.

Hormonberoende tumörer är en typ av cancer som växer och sprider sig snabbare i närvaro av specifika hormoner i kroppen. De flesta hormonberoende tumörerna är godartade, men vissa kan bli elakartade över tid.

Hormonberoende tumörer kan påverkas av hormoner som produceras naturligt i kroppen, såsom östrogen, progesteron och testosteron. Dessa hormoner binder till receptorer på cancercellerna och stimulerar celldelning och tillväxt.

Exempel på hormonberoende tumörer inkluderar bröstcancer hos kvinnor (i synnerhet äkta hereditära cancerformen kallad BRCA1/2-relaterad cancer), prostatacancer hos män och sköldkörtelcancer.

Behandlingen för hormonberoende tumörer innebär ofta att blockera produktionen av de hormoner som driver tillväxten eller hindra dem från att binda till receptorerna på cancercellerna. Exempel på behandlingsmetoder är mediciner som blockerar östrogenproduktionen hos kvinnor med bröstcancer, såsom aromatashämmare och tamoxifen, samt antiandrogener som blockerar testosteronverkan hos män med prostatacancer.

'Gonadotropiner' är hormoner som styr gonen, det vill säga könskörtlarna (testiklarna eller äggstockarna). De två huvudsakliga typerna av gonadotropiner är folikelstimulerande hormon (FSH) och luteiniserande hormon (LH), som båda produceras i hypofysen, en liten endokrin körtel belägen vid basen av hjärnan.

FSH stimulerar tillväxten och utvecklingen av könscellerna i gonen, medan LH utlöser de slutgiltiga stadierna av könshormonproduktionen och ägglossningen (ovulationen) hos kvinnor eller spermieproduktionen hos män. Gonadotropinfrisättande hormon (GnRH), som produceras i hypotalamus, reglerar produktionen av FSH och LH genom att ge signaler till hypofysen.

I medicinska sammanhang kan gonadotropiner användas som läkemedel för att behandla olika former av fertilitetsproblem, såsom oförmåga att producera spermier eller ägg hos män respektive kvinnor. Gonadotropiner kan också användas för att behandla könsmognadsstörningar och vissa former av cancer.

Follikulær atresi refererer til en naturlig proces, hvor follicler i æggelederne stopper deres udvikling og dør. Dette sker som en del af den normale aldringsproces for kvinder og er ikke en patologisk tilstand i sig selv. I de fleste tilfælde føres atresien ikke til nogen tegn på sygdom eller ubehag.

Under normalne forhold udvikler ægcellerne sig fra små primære follikler til større sekundære follikler, hvorefter de bliver tertiære follikler med en fluiddfyldt kappe og et voksende æg. Når ægcellen er moden, frigives det fra folliklen under den proces, der kaldes ovulation.

Ved follikulær atresi stopper udviklingen af folliklerne på et tidligt stadium, hvilket forhindrer dannelsen af modne ægceller. Dette kan reducere en kvindes fertilitet over tid, især hvis mange follikler er berørt.

I nogle tilfælde kan andre patologiske tilstande eller faktorer forstyrre den normale proces med follikulær atresi og føre til en reduceret fertilitet eller ufrugtbarhed. Disse kan omfatte endokrine lidelser, kemoterapi, strålebehandling eller andre skader på æggelederne.

'Reglering av genuttryck' (engelska: gene regulation) refererar till de mekanismer och processer som kontrollerar aktiviteten hos gener, det vill säga när och i vilken omfattning gener ska transkriberas till mRNA och översättas till protein. Detta är en central aspekt av genetisk kontroll och påverkar alla cellulära processer, inklusive celldifferentiering, cellcykelkontroll, apoptos och respons på miljöförändringar.

Regleringen av genuttryck sker på flera olika sätt, både vid transkriptionsnivån (där DNA transkriberas till mRNA) och translationsnivån (där mRNA översätts till protein). Några exempel på mekanismer som kan ingå i regleringen av genuttryck inkluderar:

* Transkriptionsfaktorer: Proteiner som binder till DNA-sekvenser upstream av gener och påverkar initieringen av transkriptionen. De kan aktivera eller inhibera transkriptionen beroende på deras bindningspreferens till DNA.
* Epigenetiska modifieringar: Förändringar i DNA-metylering, histonmodifiering och nukleosomposition som påverkar tillgängligheten av DNA för transkriptionsfaktorer och därmed reglerar genuttrycket.
* MikRNA: Små icke-kodande RNA-molekyler som binder till komplementära sekvenser i mRNA och påverkar stabiliteten eller translationskapaciteten hos dessa molekyler.
* Posttranskriptionella modifieringar: Förändringar av mRNA efter transkriptionen, inklusive 5'-capping, polyadenylering och splicing, som kan påverka stabiliteten, lokaliseringsmönstret eller translationskapaciteten hos mRNA.
* Posttranslationella modifieringar: Förändringar av proteiner efter translationen, inklusive fosforylering, acetylering och ubiquitinering, som kan påverka stabiliteten, aktiviteten eller interaktionsmönstret hos proteiner.

Genom att integrera information från dessa olika regulatoriska nivåer kan celler koordinera genuttrycket och svara på förändringar i intra- och extracellulära signaler. Dessa mekanismer är viktiga för cellulär differentiering, homeostas och patologi.

Cell deling (celldeling på engelska) är ett centralt koncept inom cellbiologi och refererar till processen därbyggnadselementen i en cell, såsom kromosomer och organeller, fördelas mellan två identiska dotterceller under celldelningens olika faser. Det finns två huvudsakliga typer av celldelning hos eukaryota celler: mitos och meios.

Mitos är den typ av celldelning som sker under växande och differentiering av celler i en organism. Under mitosen separeras kromosomerna till två identiska uppsättningar, varefter cytoplasman delas upp så att varje dottercell får en komplett uppsättning kromosomer och organeller.

Meiosen är en speciell typ av celldelning som sker under bildandet av könsceller (gameter) hos sexuellt reproducerande organismer. Under meiosen sker två raka celldelningar efter varandra utan mellanliggande celldelning och celldelningen innefattar en särskild process där kromosomantalet halveras, så att könscellerna får hälften så många kromosomer som de ursprungliga cellerna. Detta är nödvändigt för att undvika att antalet kromosomer dubbleras vid befruktning, då två könsceller slås samman och bildar en zygot (en fertiliserad äggcell).

I båda fallen är celldelningen en noga reglerad process som innefattar flera olika faser där cellens struktur och innehåll förändras systematiskt. Celldelning är en nödvändig del av livscykeln hos de flesta levande organismer, och fel i celldelningen kan leda till sjukdomar såsom cancer.

Long-Evans råttor är en specifik stam (stain) av laboratorieråtta som används i forskning. Denna stam har sitt ursprung från en korsning mellan en Han:ALBino Hannoveraner hane och en Norwaysvarta hona under tidigt 1900-tal. Long-Evans råttor är genetiskt sett relativt konsekventa, med en distinkt fenotyp som inkluderar en gråbrun päls på ryggen och vita fläckar på magen.

Dessa råttor är populära inom forskningen på grund av deras relativt långa livslängd (upp till tre år), goda hälsostatus, sociala beteende och lätta hanteringsegenskaper. De används ofta i studier som rör neurovetenskap, psykologi, toxicologi, farmakologi och genetik.

Variansanalys (ANOVA) är en statistisk metod som används för att undersöka om det finns några signifikanta skillnader mellan grupper i ett experiment. Den jämför medelvärdena hos två eller fler grupper och beräknar variansen inom varje grupp samt totalvariansen över alla grupper. Sedan använder den en F-test för att avgöra om det finns någon signifikant skillnad mellan grupperna. Metoden bygger på jämförelser av gruppers standardavvikelser och är därför särskilt användbar när man vill undersöka effekter hos flera grupper samtidigt.

Läkemedelstillförsel i slidan, även känd som vaginal tillförsel av läkemedel, innebär att ett läkemedel appliceras direkt i slidan med hjälp av en speciell applikator eller med hjälp av en pessary (en liten plastsplint). Detta görs ofta när ett läkemedel behöver ges lokalvt, till exempel för att behandla infektioner som vaginit eller vulvovaginit, eller för att lindra symptom som sårbarhet och irritation i slidan.

Det är viktigt att följa instruktionerna från läkaren eller apotekaren när man ska använda läkemedel i slidan, eftersom felaktig användning kan orsaka obehag eller minska effektiviteten av behandlingen.

Inom medicinsk forskning refererar "inavlade stammar av råttor" till specifika linjer eller populationer av råttor som har avlas under kontrollerade förhållanden med syfte att framställa djur med en standardiserad genetisk bakgrund och förutsägbar fenotyp. Dessa inavlade stammar används ofta i forskning på grund av deras konsekventa egenskaper, såsom sårbarhet eller resistens mot vissa sjukdomar, beteendemönster och fysiologiska funktioner. Exempel på vanligt använda inavlade råttstammar är Sprague-Dawley, Wistar och Lewis råttor.

Enclomiphene är ett fertilitetsmedel som används för att behandla infertilitet orsakad av sänkt spermieproduktion (oligozoospermi) hos män. Det är en FDA-godkänd (Food and Drug Administration) läkemedelssubstans i USA.

Enclomiphene är en enantiomer av clomifen, vilket betyder att det är en av de två möjliga former som denna kemiska förening kan ta. Clomifen är ett bekant fertilitetsmedel som används för att behandla infertilitet hos kvinnor, men det har visat sig vara mindre effektivt och ha fler biverkningar hos män än enclomiphene.

Enclomiphene fungerar genom att binda till estrogenreceptorerna i hjärnan och på så sätt blockera estrogens verkan. Detta leder till en ökning av gonadotropinfrisättande hormon (GnRH) som stimulerar produktionen av könshormoner, såsom luteiniserande hormon (LH) och follikelstimulerande hormon (FSH). Dessa könshormoner är viktiga för att reglera spermieproduktionen i testiklarna.

Genom att öka produktionen av könshormoner kan enclomiphene hjälpa till att öka antalet och kvaliteten på spermier hos män som har låga spermiehalter orsakade av hormonella störningar. Det bör dock inte användas hos män med normala eller högre spermiehalter, eftersom det kan leda till överproduktion av könshormoner och ökad risk för prostatacancer.

Liksom alla läkemedel kan enclomiphene orsaka biverkningar, inklusive huvudvärk, yrsel, trötthet, magont, diarré, illamående, och förändringar i sexuell lust eller förmåga. I sällsynta fall kan det också orsaka allvarligare biverkningar, såsom leverfunktionsstörningar, högt blodtryck, och ökat risk för blodproppar.

En läkemedelsinteraktion är ett samspel mellan två eller flera läkemedel som kan påverka deras farmakologiska effekter när de används tillsammans. Detta kan resultera i ökad eller minskad verkan av något eller alla preparaten, förändrad tidsrymd för verkan, eller uppstående biverkningar. Interaktioner kan ske när läkemedel ges samtidigt, eller när ett läkemedel ges inom en viss tid efter att ett annat har tagits. Interaktioner kan också inträffa mellan läkemedel och mat, drycker, närings- eller illiknande substanser. Kroppens egna enzymer och proteiner som påverkar läkemedlets farmakokinetik (till exempel leverns leverans, distribution, metabolism och utsöndring) kan också ingå i interaktioner med läkemedlen.

Läkemedelsinteraktioner kan vara kliniskt betydelsefulla och orsaka allvarliga hälsoproblem, särskilt hos äldre patienter som ofta använder flera läkemedel samtidigt. Därför är det viktigt att identifiera potentiella interaktioner och hantera dem genom att justera doser, ändra behandlingsschema eller välja alternativa läkemedel när det behövs.

Preventivmedel, kemiska, är en typ av preventivmedel som innehåller kemiska substanser och används för att förhindra befruktning. De kan delas upp i två grupper: spermiedödande medel och hormonella preventivmedel.

Spermiedödande medel, även kallade barriärmetoder, inkluderar produkter som spermicidem gel, spray, mousse, film eller tabletter. Dessa produkter dödar spermier och förhindrar dem från att nå äggcellen. De kan användas ensamma eller tillsammans med andra preventivmedel, såsom kondomer eller diafragmar.

Hormonella preventivmedel innehåller hormoner som påverkar kvinnors menstruationscykel och förhindrar ägglossning (ovulation). De inkluderar p-piller, minipiller, hormonspiral, hormonimplantat, hormonpåpatch och vaginal ring. Dessa preventivmedel fungerar genom att hindra ägglossningen, förtjocka cervikalsekretet så att spermierna har svårare att nå ägget eller förändra slutet av livmodern så att ett befruktat ägg inte kan fästa sig.

Det är viktigt att notera att användning av kemiska preventivmedel kan ha biverkningar och kontraindikationer, och det rekommenderas att diskutera med en läkare eller sjuksköterska för att välja den mest lämpliga metoden.

Noretindron är ett syntetiskt gestagen, det vill säga en konstgjord form av ett kvinnligt könshormon, som används i vissa typer av preventivmedel (p-piller) och hormonbehandlingar. Det verkar genom att imitera progestogena effekter i kroppen, vilket hos en icke gravid kvinna förhindrar ägglossning och kan göra slidans slem tjockare, vilket därefter försvårar spermiernas rörlighet och förmåga att befrukta ett ägg.

Noretindron är ett av de aktiva substanserna i vissa preventivmedel, exempelvis i Minulet-piller och Norinyl-1/35E. Det bör endast användas under kontroll av en läkare och enligt dennes rekommendationer.

Könsdifferentiering (eng. gender differentiation) är ett begrepp inom medicin och biologi som refererar till de processer som leder till skillnader i kroppen och kognitionen mellan könen, det vill säga män och kvinnor. Detta börjar redan under fostertiden då den embryonala utvecklingen följer olika banor beroende på om fostret har en Y-kromosom eller inte. Om fostret har en Y-kromosom kommer det att utvecklas till en man, i annat fall till en kvinna.

Den första och viktigaste steget i könsdifferentieringen sker på cellnivå när SRY-genen på Y-kromosomen aktiveras och ledar till bildningen av testiklar istället för äggstockar. Testiklarna producerar sedan könshormonet testosteron som leder till ytterligare könsdifferentiering i kroppen, bland annat genom att muskler, ben och penis utvecklas mer hos pojkar än flickor.

Även efter födseln fortsätter könsdifferentieringen med olika hormonella och kognitiva processer som påverkar beteende, preferenser och social roll. Dessa processer är dock mer komplexa och kan påverkas av både genetiska och miljömässiga faktorer.

Hypofyshormonfrisättande (hypothalamus-hypophysär) hormoner, även kända som releaserhormoner och inhibinerande hormoner, är signalmolekyler som frisätts från hypotalamus och styr produktionen och sekretionen av hormoner från adenohypofysen, en del av hypofysen. Dessa hormoner inkluderar:

1. Tyreotropinfrisättande hormon (TRH): Stimulerar frisättningen av tyreoideastimulerande hormon (TSH) från adenohypofysen.
2. Gonadotropinfrisättande hormon (GnRH): Stimulerar frisättningen av follikelstimulerande hormon (FSH) och luteiniserande hormon (LH) från adenohypofysen.
3. Growth hormon-releasing hormon (GHRH): Stimulerar frisättningen av tillväxthormon (GH) från adenohypofysen.
4. Somatostatin: Inhibiterar sekretionen av GH och TSH från adenohypofysen.
5. Prolaktinförhindrande hormon (PIH)/Dopamin: Inhibiterar sekretionen av prolaktin från adenohypofysen.
6. Corticotropin-releasing hormon (CRH): Stimulerar frisättningen av adrenocorticotrop hormon (ACTH) från adenohypofysen.

Dessa hormoner fungerar som en del av den neuroendokrina axeln och hjälper till att reglera olika fysiologiska processer, såsom tillväxt, metabolism, reproduktion och stressrespons.

Cytosol är en lösning bestående av vatten, joner och organiska molekyler som fyller ut det inre av eukaryota celler. Det är den vätska som omger de organeller som finns inuti cellen. Cytosolen innehåller också en mängd olika proteiner, sockerarter och andra molekyler som är involverade i cellens metabolism. I cytosolen sker också en del cellytiska reaktioner, till exempel glykolysen, en process där glukos bryts ned till pyruvat för att producera energi i form av ATP.

'Graviditetstal' eller 'graviditetstid' är ett begrepp inom medicin som används för att ange antalet veckor sedan den sista menstruationen (LMP) hos en gravid kvinna. Detta används ofta som en standardmåttenhet för att följa utvecklingen hos fostret och schemalägga rutinmässiga undersökningar under graviditeten.

Graviditetstalet är vanligen ett helt tal som representerar antalet kompletta veckor plus ett extra dagar (från 0 till 6) för att uppnå nästa fulla vecka. Således, om en kvinna är i sin sjunde vecka och två dagar av graviditeten, kommer hennes graviditetstal vara 7 + 2 = 9.

Det är värt att notera att det kan finnas små skillnader mellan olika länder och kulturer när det gäller hur graviditetstal räknas, men den vanligaste metoden är att räkna från den sista menstruationen.

'Fortplantning' refererer til den biologiske proces hvor et individ producerer og overfører sine genetiske materialer til næste generation gennem formering og fødsel. Dette omfatter typisk produktionen af kønsceller (sædkvalmer eller æg), parring, befrugtning og udvikling af embryoet indtil fødslen. Fortplantningen kan ske på forskellige måder alt efter artsen, inklusive seksuelt og aseksuelt.