En kanal från mellanörat till svalgets översta del. Den har betydelse för tryckutjämning mellan svalget och mellanörat. Syn. eustakiska röret; tuba auditiva.
Alla typer av ospecificerade öronsjukdomar.
Den del av örat som utgörs av trumhinnan, hörselbenen, örontrumpeten och trumhålan.
Metoder och förfaringssätt för diagnostisering av öronsjukdomar eller hörselrubbningar, eller för demonstration av hörselförmåga eller -bortfall.
Tumörsjukdomar i ytter-, mellan- eller innerörat.
Otitis media with effusion (OME) refers to the presence of fluid in the middle ear without signs or symptoms of acute infection. This condition can cause hearing difficulties and is often associated with inflammation or swelling of the Eustachian tubes, which connect the middle ear to the back of the throat. OME can occur as a complication of an upper respiratory tract infection, allergies, or other conditions that affect the eustachian tubes. It is most commonly seen in children and often resolves on its own within three months, but in some cases, medical intervention may be necessary to alleviate symptoms and prevent complications.
Gommens muskler omfattar musculus palatoglossus, levator palatini, musculus uvulae, palatopharyngeus och tensor palatini.
Ventilering av mellanörat vid behandling av serös öroninflammation, oftast genom punktering av trumhinnan.
Trumhinna (tricuspid valve) är en hjärtklaff som kontrollerar blodflödet mellan höger kammare och höger lungartär i hjärtat. Den består av tre flikar (latin: tricuspid) och har till uppgift att förhindra att blod flödar tillbaka när hjärtat contrakteras.
Inflammation i mellanörat, inklusive hörselbenen och örontrumpeten.
Otologic surgical procedures refer to a group of surgeries that are performed on the ear with the goal of treating various conditions affecting hearing, balance, and inner ear functions. These procedures can range from relatively simple ones such as myringotomy (incision in the eardrum to relieve pressure and drain fluid) to more complex ones like cochlear implantation (surgical implantation of an electronic device that provides a sense of sound to a person with severe to profound hearing loss). Other examples of otologic surgical procedures include stapedectomy (removal or modification of the stapes bone in the middle ear to improve hearing), tympanoplasty (reconstruction of the eardrum), and mastoidectomy (removal of mastoid air cells to treat chronic ear infections).
Objektiva undersökningar av mellanörats funktioner baserade på motstånd eller genomsläpplighet för ljudflöde.
Tympanoplastik är en chirurgisk procedur där ett hål eller en lucka i trumhinnan (tympanum) repareras, ofta genom att använda ett litet stycke brosk eller en konstgjord membran. Proceduren utförs vanligtvis för att behandla hörselrelaterade problem som orsakas av skador, infektioner eller andra tillstånd som påverkar trumhinnan och/eller medelörat. Tympanoplastik kan också ingå i en kombinerad operation tillsammans med mastoidectomi (bortoperation av mastoidprocessen) för att behandla kroniska medelörsinfektioner eller kirurgiskt borttagande av kolesterolskorpor (hörselstenar).
I en enkel mening kan "icke-kromaffina paraganglier" definieras som en grupp av neuroendokrina cellsgrupper som inte innehåller katekolaminproducerande chromaffina celler. De är belägna utanför det centrala nervsystemet och bildar små klumpar eller knutar av celler, kallade paraganglier.
Den bakre delen av tinningbenet. Den utgör ett utskott på klippbenet.
Kolesteatom som vanligtvis åtföljs av kronisk infektion och som ofta drabbar tympanum (trumhålan), epitympanum (övre delen av trumhålan) och antrum (klippbenets hålrum).
Ett släkte av Chinchillidae, en familj gnagare bestående av tre släkten: Lagidium, Lagostomus och Chinchilla. De används i stor omfattning i biomedicinsk forskning, såväl som för pälsens skull.

Den Eustachiska röret (tuba eustachii) är en tunnelformad kanal som förbinder mittörat (ore cavum) med svalget (nasofarynx). Dess huvudsakliga funktion är att reglera lufttrycket och hålla balansen mellan örats inre och yttre miljö. Den Eustachiska röret öppnar och stänger sig reflexmässigt för att justera tryckskillnaden, till exempel under en flygning eller vid ett snabbt höjd- eller djupförändring.

Ear diseases are medical conditions that affect any part of the ear, including the outer ear, middle ear, and inner ear. These diseases can cause a variety of symptoms, such as hearing loss, tinnitus (ringing in the ears), vertigo (dizziness), ear pain, and discharge from the ear. Some common ear diseases include:

1. Otitis externa (swimmer's ear) - an infection or inflammation of the outer ear and ear canal.
2. Otitis media - an infection or inflammation of the middle ear, often caused by a cold or flu.
3. Cholesteatoma - a skin growth that develops in the middle ear behind the eardrum.
4. Meniere's disease - a disorder of the inner ear that can cause vertigo, hearing loss, and tinnitus.
5. Presbycusis - age-related hearing loss.
6. Tinnitus - ringing or other sounds in the ears.
7. Acoustic neuroma - a benign tumor that develops on the nerve that connects the inner ear to the brain.
8. Otosclerosis - an abnormal growth of bone in the middle ear that can cause hearing loss.
9. Labyrinthitis - an infection or inflammation of the inner ear causing vertigo, dizziness and hearing loss.
10. Superior canal dehiscence syndrome - a condition that affects the balance organs in the inner ear.

It is important to consult a healthcare professional if you experience any symptoms of ear disease for proper diagnosis and treatment.

'Mellanöra' är ett informellt eller folkligt begrepp som kan syfta på olika tillstånd med närbesläktade symtom. I medicinsk kontext använder man sig dock vanligen av termen 'akut obstruktiv lungemfysem' (AOLE) för att beskriva en plötslig andningssvårighet orsakad av ett allvarligt luftvägs obstruktionssyndrom hos en individ med kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL).

AOLE kan uppstå när det uppkommer ett tillfälligt sammanträngande eller blockerande i de luftrör som förbinder lungornas alveoler, vilket orsakar en minskad luftvägssektion och därmed en sämre syresättning. Detta kan leda till andningssvårigheter, hosta, uttalad cyanos (blåfärgning av hud och slemhinnor), försämrad medvetandenivå och i värsta fall andningsstillestånd.

Det är viktigt att söka omedelbar medicinsk hjälp om man upplever symtom på AOLE, eftersom det kan vara livshotande. Behandlingen består ofta av syreterapi, bronkdilatatorer, kortison och i vissa fall mekanisk ventilation.

Otologisk diagnostik är en gren inom medicinen som fokuserar på att ställa diagnoser på sjukdomar och skador relaterade till örat. Det innefattar användning av olika typer av tekniker för att undersöka örat och dess funktioner. Några exempel på otologiska diagnostiska tekniker är:

1. Otoskopi: Användning av ett otoskop, ett slags lupp, för att titta in i örkanalen och örontrumpeten för att undersöka eventuella tecken på inflammation, infektion, skada eller andra abnormaliteter.
2. Audiometri: En typ av hörtest som mäter en persons hörselkänslighet vid olika frekvenser och volymer. Det kan användas för att ställa diagnos på hörselskador, hörselnedsättningar eller andra typer av hörselsjukdomar.
3. Tympanometri: En typ av test som mäter den akustiska impedansen i mittöron och tar reda på tillståndet för trumhinnan och mittörontrycket. Det kan användas för att ställa diagnos på medelörselsjukdomar, såsom otit med effusivitet (OME) eller trumhinnesskada.
4. Vestibulometri: En grupp av tester som mäter balans- och ögonrörelser för att ställa diagnos på sjukdomar i det vestibulära systemet, som är ansvarigt för att upprätthålla balansen.
5. Otoakustiska emissions (OAE): En typ av hörtest som mäter ljud som genereras inne i örat som svar på en klickljud. Det kan användas för att screena nyfödda barns hörsel och ställa diagnos på skador på yttre håren i innerörat (cochlea).
6. ABR-test: En typ av elektrofysiologisk test som mäter den nervösa responsen från innerörat till ljud. Det kan användas för att ställa diagnos på skador på auditoriska nerven eller hjärnan, såsom hörselnedsättning orsakad av skada eller sjukdom i centrala nervsystemet.

'Ear Neoplasms' refer to abnormal growths or tumors that occur in the ear. These growths can be benign (non-cancerous) or malignant (cancerous) and can develop in any part of the ear, including the outer ear, middle ear, inner ear, or the ear canal.

Benign neoplasms are typically slow-growing and do not spread to other parts of the body. Examples of benign ear neoplasms include exostoses (bony growths in the ear canal), osteomas (benign bone tumors), and papillomas (warts or benign skin growths).

Malignant neoplasms, on the other hand, are cancerous and can invade nearby tissues and spread to other parts of the body. Examples of malignant ear neoplasms include squamous cell carcinoma, basal cell carcinoma, adenoid cystic carcinoma, and melanoma.

Symptoms of ear neoplasms may include hearing loss, tinnitus (ringing in the ears), ear pain or discomfort, vertigo (dizziness), facial nerve weakness, or a mass or growth in the ear. Treatment options for ear neoplasms depend on the type and location of the tumor, as well as the patient's overall health. Treatment may include surgery, radiation therapy, chemotherapy, or a combination of these approaches.

'Otitis media with effusion' (OME) är en medicinsk term som används för att beskriva när mellanörat fylls med flytning eller vätska, utan tecken på akut inflammation eller infektion. Detta kan också kallas 'glue ear' på grund av den sluggaktiga konsistensen hos vätskan som samlas i mellanörat.

OME är vanligt bland barn, särskilt de under 2 års gamla, och kan orsakas av en försämrad funktion i eustachiska röret som förbinder näshålan med mellanörat. Detta kan leda till att luften inte kan cirkulera fritt och därmed skapar ett undertryck i mellanörat, vilket gör att vätskan dras in från slemhinnorna.

I de flesta fallen försvinner OME av sig själv efter några veckor eller månader, men i vissa fall kan det leda till problem med hörseln och behöva behandlas med läkemedel eller en liten operation där en tub är placerad i trumhinnan för att underlätta ventilationen av mellanörat.

'Gommuskler' (latin: Musculi gutturales) är en parad medicinsk term som refererar till två muskler i halsen hos vissa djur, inklusive nötkreatur och grisar. Dessa muskler, stylohyoideus och stylopharyngeus, spelar en viktig roll i djurens sväljningsprocess. Det finns inga motsvarande muskler hos människan.

'Ventilation av mellanörat' (ventilation of the middle ear) är ett medicinskt begrepp som refererar till den naturliga processen där luft byts ut i mellanörat, det rum som omger tinningbenet och hörselorganet. Detta sker vanligtvis genom eustachiska röret, en tunnelformad struktur som förbinder mellanörat med svalget.

När vi sväljer, ynga eller pratar öppnas eustachiska röret kortvarigt och luften pressas in i mellanörat för att utjämna trycket på båda sidor om örat. Detta är viktigt eftersom förändringar i tryck kan påverka hörseln och orsaka obehagliga känslor som örontryck eller rosslande.

I vissa fall, till exempel vid en förkylning eller allergier, kan eustachiska röret bli inflammerat eller täppas igen, vilket kan leda till problem med ventilationen av mellanörat. Detta kan orsaka symtom som hörselnedsättning, öronvärk och yrsel. I sådana fall kan läkare behandla problemet med mediciner eller andra metoder, inklusive att manuellt öppna eustachiska röret för att återställa ventilationen av mellanörat.

Medicinskt sett betyder "trumhinna" (latin: membrana tympani) den tunnare membranen eller skivan som skiljer yttre och mittersta örat. Det är en viktig del av hörselsystemet eftersom ljudvågor fångas upp av detta membran och omvandlas till mekaniska vibrationer, vilka sedan tolkas som ljud i innersta örat. Trumhinnan är cirka 55-90 millionedelar (µm) tjock och har en diameter på ungefär 10 millimeter hos vuxna.

Medicinskt sett definieras "mellanöreinflammation" (latin: Otitis media mesotypanica) som en inflammation i mellangården (tympanum) i örat, utan att det finns tecken på egentlig medfödd eller acquisitiv hörselgångsförträngning eller akut medflöde till mellanöran. Detta är en mildare form av öroninflammation som inte orsakas av bakterier eller virus, utan kan istället vara relaterad till allergi, reflux från matstrupen eller förändringar i luftfuktigheten. Symptomen på mellanöreinflammation kan inkludera smärta, tryckkänsla och nedsatt hörsel. Behandlingen kan bestå av värmebehandling, läkemedel som lindrar smärtan och i vissa fall antiinflammatoriska medel.

'Otologic surgical procedures' refer to a range of surgical operations that are performed on the ear. These procedures can vary in complexity and may be performed for different reasons, such as:

1. To correct hearing loss: This may involve removing excess tissue or bone that is obstructing the middle ear, repairing damaged ossicles (the tiny bones in the middle ear), or implanting devices to improve hearing.
2. To manage balance disorders: Some otologic surgical procedures can help to alleviate symptoms of vertigo and other balance disorders by addressing issues with the inner ear.
3. To remove tumors or growths: If there is a benign or malignant tumor growing in or near the ear, surgery may be necessary to remove it.
4. To repair damage from trauma or injury: If the ear has been damaged due to trauma or injury, surgery may be required to repair the damage and restore function.

Some common otologic surgical procedures include stapedectomy, tympanoplasty, mastoidectomy, and cochlear implantation. The specific procedure used will depend on the individual patient's needs and the nature of their condition.

Tympanometri är en undersökningsmetod inom öron-, näs- och halssjukvården (Otorhinolaryngologi) som används för att utvärdera medelörats funktion, specifikt dess mekaniska impedans. Den mäter trycket i medelörat och dess respons på lufttrycksvariationer. Tympanometrin används ofta för att hjälpa till att diagnostisera problem med hörseln, balansen eller öroninfektioner.

Under en tympanometri-undersökning placeras en liten högtalare och mikrofon i öronslussen (koncha). Mikrofonen mäter ljudet som kommer från örat medan högtalaren genererar olika tryckvariationer i örat. Detta gör att man kan få information om hur rörliga trumhinnan och de övriga delarna av medelörats mekanism är. Resultaten av en tympanometri-undersökning visas ofta som en graf, kallad tympanogram, som visar trumhinnessens respons på tryckvariationer.

Tympanometrin kan hjälpa läkaren att avgöra om problemen med hörseln orsakas av skador på trumhinnan eller andra delar av medelörat, eller om det beror på problem i innerörat eller centrala nervsystemet.

Tympanoplastik är en grupp av kirurgiska procedurer som utförs för att rekonstruera trumhinnan (tympanum) och eventuellt de benformiga strukturerna i mellanörat. Detta görs vanligtvis med hjälp av ett transplantat, ofta taget från en liten bit av patientens eget vävnad (till exempel fascia från halsen eller perikoni), men även konstgjorda material kan användas.

Det finns olika typer av tympanoplastik, beroende på vilka strukturer som behöver repareras och om det förekommer någon medföljande skada i mellanörat. Några exempel är:

1. Myringoplastik: Enbart trumhinnan rekonstrueras.
2. Tympanoplastik Typ I (tidigare känd som Type A): Trumhinnan och luftcellerna i mellanörat rekonstrueras, men de benformiga strukturerna lämnas intakta.
3. Tympanoplastik Typ II-IV: Förutom trumhinnan och luftcellerna repareras även de benformiga strukturerna (ossikeln) i mellanörat på olika sätt beroende på skadans omfattning.

Tympanoplastik utförs vanligtvis under lokalbedövning med sedering eller allmänt anestesi och kräver ofta en till två dagars vistelse på sjukhus efter operationen.

'Paraganglier, icke-kromaffina' är en medicinsk term som refererar till speciella typer av neuroendokrina cellsgrupper som inte innehåller kromaffin-celler. Dessa cellsgrupper bildar små knutor eller klasar och finns i olika delar av kroppen, främst nära vener och sympatiska nervsystemet.

De icke-kromaffina paraganglierna producerar inte katekolaminer som adrenalin och noradrenalin, till skillnad från de kromaffina paraganglierna. Istället kan de producera andra neuroendokrina hormoner eller signalsubstanser.

Exempel på icke-kromaffina paraganglier inkluderar:

* Carotidbody (karotisgånglionparagangliet): Hittas vid bifurkationen av karoidartären i halsen och är involverat i syre- och koldioxidregleringen.
* Aorticbody (aortabågsgånglionparaganglier): Hittas nära aortabågen och har en liknande funktion som karotisgånglionparagangliet.
* Glomusceller: Förekommer i huden och är involverade i temperaturregleringen och smärtsensning.

Icke-kromaffina paraganglier kan orsaka olika sjukdomar som till exempel paragangliom, en tumörbildning som kan vara både godartad och elakartad. Dessa tumörer kan producera olika hormoner och orsaka olika symtom beroende på var de är belägna i kroppen.

Processus mastoideus är ett benartat utskott (procès) på tinningbenet (os temporale). Det är en del av övre halsen och bildar en del av bakhuvudet. Processus mastoideus har en oregelbunden, trekantig form och består av spongiös benvävnad.

Processus mastoideus fungerar som en anslutningspunkt för flera muskler i halsen och öronen, inklusive sternocleidomastoiden, trapezius, splenius capitis och digastricus. Det är också platsen där mastoidit, en infektion av tinningbenet, ofta börjar.

Kolesteatom, mellanöra, är en abnormal tillväxt av hudceller (epitelceller) inne i mittöronet. Detta sker när celler från ytöronets yttre hörselgång börjar växa in i mittenöra genom en tunn trumhinna. Kolesteatomet kan fortsätta att växa och förstöra strukturer i mittöronet som benen i hörselkedjan, vilket kan leda till hörnedsättning eller till och med dövhet.

Det är viktigt att notera att kolesteatom inte är cancer, men om det inte behandlas kan det orsaka allvarliga skador på mittöronet och hörselnerven. Orsaken till kolesteatom är oftast okänd, men det kan vara relaterat till upprepade infektioner i mittenöra eller en födelsedefekt. Behandlingen av kolesteatom innebär vanligtvis kirurgiskt avlägsnande av abnormalvävnaden.

"Chinchilla" er en art av små gnavere som tilhører familien Chinchillidae. Den medicinske definisjonen av "chinchilla" vil derfor være relatert til dette dyrs fysiologi, sykdommer og helse. Men i medisinsk sammenheng brukes begrepet sjeldent. I stedet vil man ofte se «chinchilla» nevnes i forbindelse med bruk av dyr som forsøksdyr, særlig innen området hud- og øyensykdommer på grunn av deres sensitive hud og store øyene.

Philipp, U.; Münker, G.; Komposch, G. (1972). "[Function of the eustachian tube in patients with temporomandibular joint ...
Philipp, U.; Münker, G.; Komposch, G. (1972). "[Function of the eustachian tube in patients with temporomandibular joint ...
Case Report and Comprehensive Literature Review of 21 Cases of Primary Middle Ear and Eustachian Tube Melanoma. The Annals of ...