Facialisnervskador, eller femoralis nerve injuries, är skador på den tolfte cranial nervern (CN VII), även känd som den facialiska nerven. Denna nerv kontrollerar de flesta av ansiktets muskler som används för att uttrycka känslor och röra läppen, näsan och ögonlocken.

Facialisnervskador kan orsaka olika symptom beroende på graden och platsen på skadan. Några vanliga symtom inkluderar:

* Förlust av ansiktsmuskulaturens rörelseförmåga på den skadade sidan, vilket kan leda till att ansiktet ser ut som förvridet eller oförändrat.
* Svårigheter att blinka och/eller täcka över ögat med ögonlocken.
* Förlust av känsel i ansiktet på den skadade sidan (i vissa fall).
* Talsvårigheter eller sluddrande tal.
* Smakförlust vid främre två tredjedelar av tungan (i vissa fall).

Facialisnervskador kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive skalltrauma, stroke, infektion, tumörer och neurodegenerativa sjukdomar. Behandlingen beror på orsaken till skadan och kan innefatta mediciner, terapi eller kirurgi.

Den answerspännande termen "ansiktsnerv" refererar i medicinska sammanhang vanligen till den tolfte kranialnerven, även känd som cranial nerve VII eller facial nerve. Denna nerv har en central roll för funktionerna i ansiktet och hörselorganen.

Facial nerve är ansvarig för att styra muskulaturen i ansiktet, vilket gör det möjligt för oss att utföra rörelser som exempelvis skratta, sucka, blunda och småmynna. Dessutom har den en betydande roll för känseln i ansiktet genom att den innerverar de hudsinnet på kinden, näsa, överläppen, tinningarna och öronen.

Dessutom är facial nerve involverad i smakkänslan från främre två tredjedelarna av tungan och har en viktig funktion för att producera slem i näsan och ögonen. Slutligen styr den också salivkörtlarnas sekretion och muskelkontraktionen i örat som hjälper till att reglera vår hörsel.

I alltsammans är facial nerve en komplex nerv som har ett brett spektrum av funktioner, vilka alla är viktiga för att upprätthålla normal funktion i ansikte och huvud.

En ansiktsförlamning, eller faciales pares, är en förlust av rörelseförmåga eller nedsatt känsel i ansiktet på grund av skada eller störning i den del av nervsystemet som kontrollerar ansiktsmuskulaturen, vanligtvis den seventh cranial nerve (facial nerve).

Faciales nerverna har två huvudsakliga funktioner: att styra de muskler som kontrollerar ansiktets mimika och att överföra smaksinnet från framtandet. En skada på denna nerv kan orsaka en förlamning av antingen ena eller båda sidor av ansiktet, vilket kan leda till att det blir svårt att blinka, rynka pannan, smiles, tala och äta. I vissa fall kan även smakförlust i framtänderna upplevas.

Ansiktsförlamningar kan ha olika orsaker, till exempel infektioner som mässling eller hjärninflammation, skalltrauma, tumörer, stroke eller cancersjukdomar. I vissa fall kan orsaken inte fastställas. Behandlingen beror på orsaken till förlamningen och kan innefatta mediciner, operation eller rehabilitering.

'Ansiktsnervssjukdomar' refererar till olika medicinska tillstånd som drabbar den femte kranialnerven, även känd som trigeminusnerven. Trigeminusnerven är ansvarig för känsel- och smärtsensationer i ansiktet, tänder och slemhinnor i munhålan.

Exempel på ansiktsnervssjukdomar inkluderar:

1. Trigeminusneuralgi: En nervskada som orsakar plötsliga, intensiva smärtor i ansiktet, ofta kring läppen, kinden eller nästäppan. Smärtorna kan utlösas av enkla beröringer eller rörelser i ansiktet.
2. Trigeminusneurit: En inflammation eller irritation av trigeminusnerven som orsakar kraftiga, ständiga smärtor i ansiktet och ibland även sömnsvårigheter.
3. Herpes zoster oftalmicus: En infektion med herpes simplex-virus som drabbar trigeminusnerven och kan orsaka hudutslag, smärtor och svullnad i ansiktet, ögoninflammation och synförändringar.
4. Tumörer eller cystor: Vävnadsomvandlingar som utvecklas på trigeminusnerven kan orsaka smärta, förlamning och känselbortfall i ansiktet.
5. Multipel skleros (MS): En autoimmun sjukdom där nervskador kan drabba trigeminusnerven och leda till smärtor, sömnsvårigheter och andra neurologiska symtom.

Behandlingen av ansiktsnervssjukdomar beror på orsaken till sjukdomen och kan innefatta mediciner som lindrar smärtan, kirurgi eller strålbehandling.

Peripheral nerve injuries refer to damage or trauma to the peripheral nerves, which are the nerves that transmit signals between the brain and spinal cord (central nervous system) and the rest of the body. These nerves are located outside of the brain and spinal cord, and they control motor functions, such as movement and sensation, in various parts of the body.

Peripheral nerve injuries can result from a variety of causes, including trauma, compression, stretching, or laceration. The severity of the injury can range from mild to severe, and it may affect a single nerve or multiple nerves. Depending on the type and extent of the injury, peripheral nerve damage can cause symptoms such as numbness, tingling, weakness, pain, or loss of function in the affected area.

Peripheral nerve injuries are typically classified into three categories based on the severity of the injury:

1. Neuropraxia: This is a mild form of nerve injury that results from compression or stretching of the nerve. The nerve remains intact, but its functioning is disrupted due to damage to the myelin sheath, which is the protective covering around the nerve. Recovery from neuropraxia can take several weeks to months, but it is usually complete.
2. Axonotmesis: This is a more severe form of nerve injury that involves damage to the axons, which are the long fibers that transmit signals within the nerve. The myelin sheath may also be damaged or destroyed. Recovery from axonotmesis can take several months to years, and it may not be complete. Some patients may experience permanent loss of function or sensation in the affected area.
3. Neurotmesis: This is the most severe form of nerve injury, which involves complete severing of the nerve. Recovery from neurotmesis is unlikely without surgical intervention, such as nerve grafting or repair.

Treatment for peripheral nerve injuries depends on the type and severity of the injury. In some cases, conservative treatment, such as physical therapy or pain management, may be sufficient to promote recovery. However, in more severe cases, surgery may be necessary to repair or reconstruct the damaged nerve.

'Ansiktsmuskler' (eng. "facial muscles") är en grupp av muskel i ansiktet som kontrollerar individens mimika och uttryck. De är specialiserade för att ansluta till huden istället för ben, vilket gör det möjligt för oss att uttrycka känslor genom att röra pannan, ögonbrynen, ögonen, munnen och kinderna. Det finns totalt 43 muskler i ansiktet som alla kontrolleras av de underliga delarna av huvudets nervsystem.

Ischiasnerven (latin: Nervus ischiadicus) är den största nervern i kroppen och förser benet med känsel och rörelseförmåga. Ischiasnerven bildas genom sammansmältning av två rötter från ryggmärgen på ländryggens nivå, L4 till S3. Nerven passerar sedan ner genom bäckenet och längs baksidan av benet, där den delar upp sig i flera grenar som förser musklerna, huden och lederna med nervimpulser.

Ischiasnervenspinale rötter kan bli irriterade eller komprimerade, vilket kan orsaka smärta, känselbortfall och muskelsvaghet i benet, ett tillstånd som kallas ischiasialgi. Detta är en vanlig orsak till ländryggssmärta och benbesvär. Andra orsaker till ischiasbesvär kan vara diskbråck, tumörer, inflammation eller trauma.

Hjärnnervstumörer är en typ av nervsystemtumör som utvecklas i de craniala hjärnnerven, vilka är de tolv pariga nerverna som kommer direkt från hjärnan och styr olika funktioner som seende, hörsel, smak, lukt, rörelse och känsel i ansiktet och halsen. Hjärnnervstumörer kan vara bensinnescellstumörer (schwannom), neurofibromatoser eller andra typer av tumörer som kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Symptomen på hjärnnervstumörer kan variera beroende på vilken nerv den utvecklas i och om den är godartad eller elakartad. Behandlingen kan innebära observation, kirurgi, strålbehandling eller kombinationer av dessa.

Hjärnnervskador (cranial nerve injuries) är skador eller skadegörande tillstånd som drabbar de tolv parna nervtrådar som utgår ifrån hjärnbalken och förmedlar sensorisk, motorisk och autonom funktion till huvudet och halsen. Varje hjärnnerv har specifika funktioner och skador på dem kan orsaka olika symptom beroende på vilken nerv som är drabbad.

Här är en kort översikt över de tolv parna hjärnnervena och deras funktioner:

1. Olfaktornerven (I): Doftsinne
2. Optikusnerven (II): Seende
3. Oculomotoriusnerven (III): Rörelse och pupillreaktion i ögat
4. Trochlearisnerven (IV): Rörelse av ögonmuskeln som vrider ögat uppåt och bort från näset
5. Trigeminusnerven (V): Känsel och smärta i ansiktet, käkar och tandkött, samt muskelrörelser i käken
6. Abducensnerven (VI): Rörelse av ögonmuskeln som vrider ögat utåt
7. Facialisnerven (VII): Muskelrörelser i ansiktet, smak i främre två tredjedelar av tungan och känsel i örat
8. Vestibulocochlearisnerven (VIII): Hörsel och balans
9. Glossopharyngeusnerven (IX): Smak i baksidan av tungan, muskelrörelser i svalget och känsel i halsen
10. Vagusnerven (X): Muskelrörelser i strupen, röstkörtlar, hjärta, lungor och mag-tarmsystemet
11. Accessoriusnerven (XI): Muskelrörelser i nacken och skuldran
12. Hypoglossusnerven (XII): Muskelrörelser i tungan

Det är värt att notera att de flesta av dessa nerver har fler än en funktion, såsom känsel, smak och muskelrörelse.

The hypoglossal nerve, also known as the twelve cranial nerve (CN XII), is primarily responsible for controlling the movements of the tongue. Hypoglossal nerve injuries can result in weakness or paralysis of the tongue muscles on one or both sides, depending on the severity and location of the injury.

Hypoglossal nerve injuries can occur due to various reasons, including trauma, surgical complications, tumors, or neurological disorders. The symptoms of hypoglossal nerve injuries may include:

* Difficulty with speaking, swallowing, or chewing due to tongue weakness or deviation towards the injured side.
* Changes in tongue movement and sensation.
* In severe cases, the tongue may become atrophied (wasted) and assume a shrunken appearance.

The diagnosis of hypoglossal nerve injuries typically involves a physical examination, during which the healthcare provider will assess the patient's tongue movements and speech patterns. Imaging tests such as MRI or CT scans may also be ordered to identify any underlying causes of the injury. Treatment for hypoglossal nerve injuries depends on the severity and cause of the injury and may include physical therapy, surgical intervention, or medication.

'Nervybildning' är ett medicinskt begrepp som refererar till en abnormt växthastighet eller oregelbunden tillväxt hos nervceller eller deras utskott (axoner och dendriter) i det centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) eller det perifera nervsystemet (nervtrådar och ganglier utanför centrala nervsystemet).

Det finns två huvudsakliga typer av nervybildningar: benigna (godartade) och maligna (ontartade). Benigna nervybildningar växer långsammare, är mer lokaliserade och tenderar att vara mindre invasiva än maliga former. Maliga nervybildningar kan inkräkta på omgivande vävnader, sprida sig till andra delar av kroppen och bli livshotande.

Exempel på olika slags nervybildningar är:
- Neurinom (ett benign tumör som oftast bildas på de akustisk-vestibulära nerverna i inneran)
- Schwannom (en benign tumör som utvecklas från myelinbildande celler kring perifera nerver)
- Ganglioneurom (en benign tumör som består av övervuxen ganglieceller och deras stödjeceller)
- Neurofibroma (en blandning av olika typer av nervceller, blodkärl och bindväv)
- Maligna nervskida (cancer i de perifera nerverna)

Symptomen på nervybildningar kan variera beroende på vilken typ det är, var den är lokaliserad och hur stor den är. Vanliga symtom inkluderar neurologiska symptom som känselbortfall, smärta, muskelsvaghet eller förlamning, samt andra symtom som hörselskador, svullnad eller förändringar i utseendet.

'Synnervsskada' (også kjent som 'ophthalmologisk trauma') refererer til skader på strukturer i øyet og synsnerven som følge av trauma eller skade. Dette kan inkludere blant annet skader på cornea, iris, lins, glasværsen, regnbuebanen, sclera og synnervesystemet. Symptomer på synnervsskador kan variere, men inkluderer ofte smerte, rødhet, svulst, synsforstyrkelser som bl.a. synsnedsatthet, dobbeltseende eller synsløshet, og forandringer i pupilreaksjonen. Behandlingen av synnervsskader kan variere alt etter type og alvorlighetsgraden på skaden, men inkluderer ofte behandling med medicinske midler, kirurgiske ingreps eller andre terapeutiske tiltak for å forebygge komplikasjoner og forbedre synet.

Akustisk neurinom är en typ av godartad hjärntumör som utvecklas på den balance- och hörselnerv som löper från innerörat till hjärnan (akustisk nerv, eller VIII:e kranialnerven). Tumören växer sakta och kan orsaka symptom som hörselförlust, tinnitus (ljud i örat), balansstörningar och svårigheter att blinka på ett sidligt öga. I vissa fall kan även andra kranialnervener påverkas, vilket kan leda till symptom som sväljningssvårigheter eller ansiktsförlamning. Akustiska neurinomer behandlas vanligen med kirurgi och/eller strålbehandling.

'Sår och skador' refererar till fysisk skada på kroppen, vanligtvis på huden eller vävnader under huden. Det kan vara orsakat av en rad olika faktorer, inklusive mekaniska trauma (som knivskärsverktyg, fall eller trafikolyckor), termisk skada (brännskador orsakade av eld, heta föremål eller kemikalier), elektrisk skada och kemisk skada.

Sår kan vara öppna sår som penetrerar huden och exponerar underliggande vävnad, eller stängda sår där huden inte är brutet men ändå har skadats. Öppna sår inkluderar snitt, sting, skråmärken, stick och brännskador. Stängda sår kan vara kontusioner, blåmärken eller muskelskador.

Skador kan också klassificeras som ytliga (superficial) eller djupa (deep), beroende på hur djupt skadan har trängt in i kroppen. Ytliga sår orsakar ofta mindre allvarlig skada och läker vanligtvis snabbare än djupa sår. Djupa sår kan vara mer svåra att behandla och kan leda till komplikationer som infektion, blödning och ärrbildning.

Periferala nerverna är en samling nervceller och deras utskott som bildar ett komplext nervesystem utanför centrala nervsystemet, det vill säga hjärnan och ryggmärgen. Dessa nerver transporterar sensoriska, motoriska och autonoma signaler till och från olika delar av kroppen, såsom huden, musklerna, organ och lederna. De hjälper till att kontrollera känsel, rörelse, koordination, samt automatiska funktioner som andning, hjärtslag och digestion. Periferala nerver kan skadas eller påverkas av olika sjukdomar och skador, vilket kan leda till smärta, känselbortfall, muskelsvaghet och andra symtom beroende på vilka nerver som är drabbade.

'Ansiktsuttryck' kan definieras som de muskulära rörelser och mimiken runt ögonen, munnen och pannan som bildar ett uttryck på ett ansikte. Ansiktsuttryck är en viktig del av icke-verbala kommunikationer hos människor och kan ge information om en persons känslor, tankar eller intentioner. De kan vara medvetna eller omedvetna och påverkas av kulturella, sociala och personliga faktorer.

Exempel på ansiktsuttryck inkluderar att le, skratta, fnissa, sucka, grimasa, bli röd, bli vit som en lilja, etc. Vissa ansiktsuttryck är universella och kan tolkas på samma sätt av människor över hela världen, medan andra kan variera mellan olika kulturer och sammanhang.