Fallopian tube diseases refer to conditions that affect the function and structure of the Fallopian tubes, which are a pair of narrow tubes that connect the ovaries to the uterus in females. These diseases can cause various symptoms, including pelvic pain, abnormal menstrual bleeding, and infertility. Some common types of Fallopian tube diseases include:

1. Salpingitis: This is an inflammation of the Fallopian tubes, usually caused by a bacterial infection. It can lead to scarring and blockage of the tubes, increasing the risk of infertility and ectopic pregnancy.
2. Hydrosalpinx: This occurs when the Fallopian tube becomes filled with fluid, leading to dilation and distortion of the tube's shape. It is often caused by a previous infection or inflammation and can also increase the risk of infertility and ectopic pregnancy.
3. Endometriosis: This is a condition where the tissue that lines the uterus grows outside of it, including on the Fallopian tubes. This can cause scarring, adhesions, and blockages in the tubes, leading to pain and infertility.
4. Ectopic pregnancy: This occurs when a fertilized egg implants outside of the uterus, often in the Fallopian tube. It is a medical emergency that can lead to severe bleeding and requires prompt treatment.
5. Tubal ligation: This is a surgical procedure used for permanent birth control, where the Fallopian tubes are cut, tied, or blocked to prevent pregnancy. In some cases, the tubes may grow back together (recanalization), leading to unintended pregnancies.

Overall, Fallopian tube diseases can have significant impacts on female reproductive health and require proper diagnosis and treatment by a healthcare professional.

Fallopian tubes, på svenska även kända som eileiter, är en del av det kvinnliga reproduktionssystemet. De två fallopiska tuberna sträcker sig från äggstockarna och mynnar ut i livmoderns (matris) slemhinna. Deras främsta funktion är att transportera den befruktade ägcellen, det vill säga befruktat ägg, till livmodern där den kan utvecklas till ett foster. Fallopian tuberna innehåller cilier och muskulatur som hjälper till att transportera ägcellen genom rörelser och luftströmmer.

Fallopian tube neoplasms are abnormal growths that occur in the epithelial lining of the fallopian tubes, which are a pair of narrow tubes that connect the ovaries to the uterus in females. These neoplasms can be benign (non-cancerous) or malignant (cancerous).

Benign neoplasms of the fallopian tube include adenomas, papillomas, and cystadenomas. They are usually slow-growing and do not spread to other parts of the body. However, they can cause symptoms such as pelvic pain, abnormal vaginal bleeding, and bloating.

Malignant neoplasms of the fallopian tube are rare but aggressive cancers that can spread to other organs in the pelvis and beyond. They include primary fallopian tube carcinoma, serous carcinoma, endometrioid carcinoma, clear cell carcinoma, and undifferentiated carcinoma.

Primary fallopian tube carcinoma is a cancer that originates in the fallopian tube and accounts for less than 1% of all gynecologic malignancies. It typically affects women over the age of 50 and can cause symptoms such as vaginal bleeding, pelvic pain, and watery discharge.

Serous carcinoma is a type of ovarian cancer that can also arise in the fallopian tube. It is often aggressive and can spread quickly to other organs. Endometrioid carcinoma and clear cell carcinoma are similar to their ovarian counterparts and can also occur in the fallopian tube.

Undifferentiated carcinoma is a rare and aggressive cancer that can arise in various parts of the body, including the fallopian tube. It has no specific features and can be challenging to diagnose and treat.

Fallopian tube patency tests are medical procedures used to determine if the fallopian tubes, which are a pair of narrow tubes that connect the ovaries to the uterus in females, are open and functioning properly. The tests are often performed as part of an infertility evaluation to help identify any potential causes of difficulty conceiving.

There are several different types of fallopian tube patency tests, including:

1. Hysterosalpingogram (HSG): This is a radiologic procedure in which a special dye is injected through the cervix into the uterus and fallopian tubes. X-ray images are then taken to visualize the flow of the dye and determine if the tubes are open and patent.
2. Sonohysterography (SHG): This is an ultrasound procedure in which a small amount of sterile saline solution is injected through the cervix into the uterus. The sonographer then uses ultrasound to visualize the flow of the fluid and assess the patency of the fallopian tubes.
3. Transvaginal hydro laparoscopy (THL): This is a surgical procedure in which a laparoscope, a thin tube with a camera on the end, is inserted through the vagina and into the abdominal cavity. A special dye is then injected through the cervix into the uterus and fallopian tubes, allowing the surgeon to directly visualize any blockages or abnormalities in the tubes.
4. Selective salpingography: This is a radiologic procedure in which a catheter is inserted through the cervix and into the fallopian tube. A special dye is then injected through the catheter to visualize the patency of the tube using fluoroscopy.

It's important to note that these tests may carry some risks, such as infection, bleeding, or allergic reactions to the contrast material used in the procedure. Therefore, it's essential to discuss the benefits and risks with your healthcare provider before undergoing any fallopian tube patency test.

Tubargraviditet är en komplikation under graviditeten då befruktningen inte sker i livmodern utan istället i ett av de två tuba marina, även kallade äggledare. Detta kan leda till allvarliga komplikationer eftersom det finns risk för att tuba växer ut och orsakar smärtor, feber och eventuellt inre blödningar. I värsta fall kan en ektopisk graviditet leda till livshotande inre blödningar om den inte upptäcks och behandlas i tid. Behandlingen består ofta av mediciner som kan avbryta graviditeten eller kirurgiskt ingrepp för att avlägsna det ektopiska befruktade ägget.

Hysterosalpingografi (HSG) är en radiologisk undersökningsmetod som används för att visualisera livmodern (hysterus) och äggledarna (salpinges). Den innebär att ett kontrastmedel injiceras genom livmoderhalsen, varefter röntgenbilder tas med hjälp av en fluoroskop. Detta gör det möjligt för läkaren att undersöka om livmodern och äggledarna är normala i form och storlek, samt att kontrollera om det finns några strukturella avvikelser eller förträngningar, till exempel blockeringar orsakade av äggstockscystor, fibroma eller äggväxter. HSG används ofta som en del av fertilitetsutredningar för att utvärdera orsakerna till barnlöshet.

Salpingitis är en medicinsk term som refererar till inflammation eller iritiation i en eller båda av de två tuba uterina, också kända som äggledare. Tuba uterina är ett par tunn, slingrande rör som förbinder livmodern med eierstockarna och hjälper till att transportera ägg till livmodern under ägglossning.

Salpingitis kan orsakas av en bakterieinfektion, ofta som en komplikation till en annan infektion någonstans i reproduktiva systemet, såsom en urinvägsinfektion eller en infektion i livmodern. De flesta fallen av salpingitis orsakas av sexuellt överförbara bakterier, särskilt Chlamydia trachomatis och Neisseria gonorrhoeae. Andra möjliga orsaker kan vara inflammatoriska tarmsjukdomar eller sjukdomar som beror på en störd immunförsvar.

Symptomen på salpingitis kan inkludera smärta i underlivet, feber, obehagligheter vid urinering, obehagliga menstruationscykler och ett grumligt eller luktande vaginitisutflöde. I allvarliga fall kan salpingitis leda till komplikationer som infertilitet, ektopisk graviditet eller tuboperitonit (inflammation i bukhinnan).

Behandlingen av salpingitis består vanligen av antibiotika för att behandla infektionen och smärtlindrande medel för att lindra symtomen. I allvarliga fall kan kirurgi vara nödvändig för att dränera abscesser eller ta bort ärrvävnad som orsakar obstruktion i tuba uterina.

Bukhinnetumörer, också kända som neuroendokrina tumörer i tarmarna eller karcinoidtumörer, är sällsyna tumörer som utvecklas från neuroendokrina celler i tarmarna. Dessa celler producerar hormoner och neuropeptider som reglerar olika kroppsfunktioner. Bukhinnetumörer kan vara godartade eller elakartade, men de flesta är långsam växande och kan vara asymptomatiska under en längre tid. När symtom uppstår kan de variera beroende på tumörens läge och storlek, samt hur mycket hormoner den producerar. Vanliga symtom inkluderar diarré, krampaktiga magontyor, hudrodnad, hosta, andnöd och hjärtklappning. Behandlingen kan omfatta kirurgi, medicinsk behandling, strålbehandling eller kombinationer av dessa.

Utomkvedshavandeskap, även känt som extraúterin graviditet eller ektopisk graviditet, är en komplikation under graviditeten där befruktade ägget (zigen) implanteras och utvecklas utanför livmodern, oftast i ett av de båda Eileiterna. Detta kan orsaka allvarliga komplikationer, inklusive inre blödningar och skador på reproduktiva organ, om det inte behandlas i tid.

Det vanligaste tecknet på utomkvedshavandeskap är stark och plötslig buksmärta, ofta tillsammans med vaginal blödning eller spotting. Andra tecken kan inkludera svaghet, yrsel, orkar inte stå upp, eller smärtor när man urinerar. Om du tror att du har tecken på utomkvedshavandeskap behöver du omedelbart söka vård på ett sjukhus.

Cystadenocarcinoma, serous, är en sällsynt form av cancer som utvecklas i tunntjockt eller tjocktarm, äggstockar eller annan serös (vattenliknande) vävnad i kroppen. Det är en malign tumör som börjar som en cysta (en liten ficka fylld med vätska), men som sedan blir canceroös och kan sprida sig till andra delar av kroppen. Seröst cystadenocarcinom har ofta ett mycket aggressivt cancerutvecklingsmönster och en hög risk för att metastasera (spridas). Prognosen för denna typ av cancersjukdom är ofta sämre än för andra typer av cancer.

Tubar sterilizering är en form av permanent födelsekontroll för kvinnor. Den innebär att fallopianrörens funktion störs eller stoppas, vilket förhindrar att ägg och spermier möts och befruktas. Detta kan uppnås genom olika metoder, till exempel att med hjälp av små klips eller ringar klistra igen rören (tubal ligation) eller att injicera ett material som orsakar ärrbildning i rören (okklusion).

Tubar sterilizering är en av de mest effektiva metoderna för permanent födelsekontroll, men den är inte reversibel. Det betyder att om en kvinna ändrar sig och vill bli gravid igen kan det vara svårt eller till och med omöjligt att återställa rörens funktion. Därför bör denna metod endast användas av kvinnor som är säkra på att de inte vill ha fler barn.

'Ovarian neoplasms' refererar till abnorma tillväxtor i äggstockarna som kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). De kan också vara av oklar natur (gränsövergående). Ovarian neoplasms delas vanligen in i epiteliella, germcell-relaterade och stromala neoplasmer beroende på vilken celltyp de utvecklas från. Symptomen kan vara vagt och kan omfatta buksmärta, magsmärta, svullnad eller trycksensation i buken samt trötthet. Behandlingen beror på typen av tumör, dess storlek och om den har spridit sig till andra delar av kroppen. Vanligen innebär det kirurgiskt ingrepp för att ta bort tumören och ibland även cellgiftsbehandling (chemotherapi) eller strålbehandling (radioterapi).

I medicinsk kontext kan "vridning" (engelska: torsion) avse en patologisk tillstånd där ett organ eller struktur vrides runt sin egen axel, vilket kan leda till skada eller avbruten blodförsörjning. Ett exempel är mag-torsion, där magen vridits runt sig själv och orsakar en avbruten blodflöde till organet. Detta är ett medicinskt akut tillstånd som kräver omedelbar kirurgisk behandling.

En salpingectomi är en medicinsk procedur där en eller båda äggledare (salpinger) tas bort kirurgiskt. Denna operation utförs vanligtvis som behandling för ektopisk graviditet, där ett befruktat ägg fäst utanför livmodern, oftast i en äggledare. Salpingectomi kan också ingå i en tubarisk steriliseringsprocedur som metod för permanent födselkontroll hos kvinnor.

'Barnlöshet hos kvinnor', även känt som infertilitet, definieras av World Health Organization (WHO) som "en sjukdom av reproduktionssystemet definierad av oförmågan att uppnå en graviditet efter 12 månaders regelbunden samlag utan användning av preventivmedel." Detta inkluderar både oförmåga att bli befruktad och oförmåga att upprätthålla en graviditet till full term. Det är värt att notera att infertilitet kan drabba båda män och kvinnor, och i ungefär hälften av fallen är orsaken kombinerad.

'Tumörer' är en allmän term för en abnormt växande massa av celler. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Godartade tumörer växer lokalt och tenderar att vara mindre aggressiva, medan elakartade tumörer kan invadera omgivande vävnader och sprida sig till andra delar av kroppen.

'Körtel' är en typ av vävnad som producerar och sekreterar olika substanser, såsom hormoner, enzymer och slem. Körtlar kan vara exokrina (sekretoriska) eller endokrina (hormonproducerande). Exokrina körtlar utsöndrar sitt sekret direkt till ett hölje eller yttre miljö, medan endokrina körtlar utsöndrar sitt sekret in i blodomloppet.

'Epitel' är en typ av vävnad som täcker ytor och organ i kroppen. Epitelceller bildar ett skyddande lager över huden, slimhinnor och andra ytor som är i kontakt med omgivningen. De kan också vara specialiserade för att transportera substanser genom kroppen, exempelvis i tarmen och näsan.

En tumör som utvecklas från epitelceller kallas en epitelial tumör eller karzinom. Dessa tumörer kan vara godartade eller elakartade och kan uppstå i olika organ, till exempel lungcancer och bröstcancer. Körteltumörer är ofta epiteliala tumörer som utvecklas från körtlar i kroppen.

Jag antar att du menar "pollen tube" och söker efter en medicinsk definition. En pollen tube är en slags rörformig struktur som bildas när ett pollenkorn från en pollenkornskapsel (anthert) på en stamslidtråd (filament) når en äggcell i en pistill (honorganet hos blommor). Pollenkornet skjuter ut en pollentub som växer ner genom stiftet och in i den längre moderkakan (stylus) tills den når ägget. Sedan transporteras spermier via pollentuben till ägget för att befrukta det. Detta är en del av processen som kallas pollinering, vilket är nödvändigt för växternas fortplantning.

'Könsorgan, kvinnliga' refererar till de primära och sekundära könsorganen hos en biologisk kvinna. De primära könsorganen är inre organ som utgör reproduktivsystemet, till exempel äggstockarna (ovary), äggledare (fallopian tubes), livmodern (uterus) och slidan (vagina). De sekundära könsorganen är yttre genitalier som skiljer sig morfologiskt mellan könen, till exempel de stora läpparna (labia majora), de små läpparna (labia minora), klitoris och bartholins körtlar.

"Serous cystadenoma" är en medicinsk term som används för att beskriva en typ av godartad (icke-cancerös) tumör som vanligtvis förekommer i kvinnors äggstockar eller i bukhinnan. Tumören består av cystor fyllda med en klar, vattenlik fluid och är tapetformad, vilket betyder att den har en tunn vävnadslager som täcker insidan av cystorna. Serous cystadenoma är oftast små och orsakar inga symptom, men i vissa fall kan de bli större och orsaka smärta eller andra besvär. I mycket sällsynta fall kan dessa tumörer också bli elakartade (maligna) och sprida sig till andra delar av kroppen.

'Bäckentumörer' (bladder tumors) är en allmän term för abnorma tillväxtar i urinblåsan. De flesta bladdertumörerna är cancerartade, men det kan också förekomma godartade tumörer.

Cancerartade bladdertumörer delas vanligen in i två kategorier: urothelcellcancer (tidigare kallat transsitionell cellcancer) och icke-urothelcellcancer. Urothelcellcancer är den vanligaste typen av bladdercancer och utgör cirka 90% av alla diagnoser. Denna typ av cancer utvecklas i de celler som bildar urinblåsans ytskikt (urotelet). Icke-urothelcellcancer är ovanligare och kan inkludera sådana typer som squamous cell cancer och adenocarcinoma.

Godartade bladdertumörer, även kallade benigna bladdertumörer, är sällsynta. De flesta godartade tumörer i urinblåsan är papiller, som sticker ut från ytan av urinblåsans insida och består av vävnader som liknar de normala cellerna i bladdern.

Det är viktigt att notera att det finns en rad olika orsaker till att abnorma tillväxtar uppstår i urinblåsan, inklusive infektioner, kronisk irritation och exponering för vissa kemikalier. Om du eller någon annan har frågor om bladdertumörer rekommenderar vi starkt ett besök hos en läkare eller specialist för att få en korrekt diagnos och behandlingsplan.

'Flimmerhår' er en uformell betegnelse for et symptom, hvor en persons hår stråler vokser meget langsomt, skrøbeligt og ofte med en krusesløjfeagtig form. Der findes ikke en officiel medicinsk definition af begrebet 'flimmerhår', men det er almindeligt kendt blandt læger og andre sundhedsfaglige.

Flimmerhår kan være associeret med forskellige sygdomme, herunder sklerocystisk polycycstisk ovaryrsindring (PCOS), hypothyreose, hypoparathyreoidisme og bestemte genetiske sygdomme som syndromet af Ehlers-Danlos. I nogle tilfælde kan flimmerhår være en bivirkning af visse mediciner eller behandlinger.

Det er vigtigt at bemærke, at hvis du eller nogen i din omgangskreds har bekymringer omkring hårsvøjet, skal du søge professionel rådgivning og undersøgelse hos en læge eller en anden sundhedsfaglig ekspert. De kan evaluere dine symptomer og fastslå en diagnose, hvis det er relevant, samt give vejledning om behandling og pleje af dit hår.

Neuralrörsdefekter är en sammanfattande benämning på en grupp med congenitala missbildningar, det vill säga defekter som uppstår under fostertiden. De beror på oregelbunden utveckling av neuralröret under de första veckorna efter befruktningen. Neuralröret är den rörformade struktur som senare blir ryggmärgen, ryggraden och hjärnan.

Det finns tre huvudtyper av neuralrörsdefekter: anencephali, spina bifida och encephalocele.

1. Anencephali: Detta är den allvarligaste formen av neuralrörsdefekt där det mesta eller hela hjärnan saknas. Barn födda med anencephali överlever vanligtvis inte länge efter födseln.

2. Spina bifida: Detta är en defekt i ryggkotorna i nedre delen av ryggraden som orsakar ofullständig lukting av neuralröret. Det finns två huvudtyper av spina bifida: spina bifida occulta och spina bifida manifesta. Spina bifida occulta är den mildare formen där ryggkotorna inte är fullständigt stängda, men det saknas ofta symtom eller endast lindriga symtom. Spina bifida manifesta innebär att neuralröret sticker ut genom en öppning i ryggkotorna och kan orsaka neurologiska skador som kan leda till rörelse- och känselbortfall, svaga muskler, inkontinens och i vissa fall även hjärnskador.

3. Encephalocele: Detta är en defekt där en del av hjärnan sticker ut genom en öppning i skallbenet. Encephaloceles kan vara små och orsaka milda symtom eller vara större och leda till allvarligare neurologiska skador som kognitiva funktionsnedsättningar, rörelse- och känselbortfall samt andra komplikationer.

Behandlingen av neuralrörsdefekter beror på typen och svårighetsgraden av defekten. Vissa barn med spina bifida occulta behöver inte ha någon behandling alls, medan andra med mer allvarliga former kan behöva kirurgi, fysioterapi, logopedi och andra typer av stöd. Barn med encephalocele behöver ofta också kirurgi för att korrigera defekten och förhindra ytterligare neurologiska skador.

Urogenitala kirurgiska tekniker är metoder och procedurer som används under kirurgiska ingrepp i urinvägs- och könsorganen. Detta inkluderar, men är inte begränsat till, operationer av njurarna, urinblåsan, urinledare, prostata, testiklar, äggstockar, livmoder och vagina.

Exempel på urogenitala kirurgiska tekniker inkluderar:

1. Cystektomi: Kirurgiskt avlägsnande av urinblåsan.
2. Nephrectomi: Kirurgiskt avlägsnande av en eller bägge njurarna.
3. Prostatektomi: Kirurgiskt avlägsnande av prostatakörteln.
4. Varikocele ligation: En operation för att linda eller knyta av varikoser i spermiekordalen hos män.
5. Hysterektomi: Kirurgiskt avlägsnande av livmodern.
6. Ovarektomi: Kirurgiskt avlägsnande av en eller bägge äggstockarna.
7. Fallopisk fimbriektomi: En operation där rörformade utskott (fimbrier) från en äggstock tas bort för att behandla ofrivillig barnlöshet.
8. Vaginoplasti: Kosmetisk kirurgi av vaginala vävnader för att förbättra funktion eller estetik.
9. Urethrotomi: En operation där uretära (urinvägs) vävnaden skärs upp för att behandla till exempel en förträngning.

Det är viktigt att notera att denna lista inte är uttömmande och att det finns många andra urogenitala kirurgiska tekniker som används beroende på specifika medicinska behov och fall.

I medicinen kan ett framfall definieras som ett plötsligt och ofta oväntat händelse eller tillstånd där en persons funktioner, såsom rörelse, tal eller sinnesförnimmelser, påverkas negativt. Det kan bero på en rad olika orsaker, som stroke, epilepsi, skada eller en underliggande medicinsk ailment. I vissa fall kan ett framfall vara livshotande och kräva akut vård.

Neuralrör, även kända som nervrör eller neuraxtanter, är rörformiga strukturer i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) hos ryggradsdjur. De består av speciella celler som kallas glialceller och bildar ett skyddande lager runt aksonerna, de långa utskotten på nervecellerna som används för kommunikation mellan olika delar av nervsystemet.

Neuralrör har flera viktiga funktioner:

1. De skyddar aksonerna från mekanisk skada och infektion genom att omge dem med ett tätt lager glialceller.
2. De underlättar transporten av näringsämnen, signalsubstanser och andra molekyler till och från nervcellerna.
3. De hjälper till att hålla nervcellernas utskott - aksonerna och dendriterna - organiserade och i rätt position relativt varandra.

Neuralrör kan drabbas av skada eller sjukdom, vilket kan orsaka neurologiska symtom som sängliggande, muskelsvaghet, känselbortfall och smärta. Exempel på neuralrörssjukdomar inkluderar Guillain-Barrés syndrom, chronic inflammatory demyelinating polyneuropathy (CIDP) och certain typer av nervskador.

Den menstruationscykeln är den regelbunda fysiologiska process som genomgår äggstockarna och slidan hos kvinnor av fertil framtid. Den består av ett antal faser, inklusive menstruationen, follicelutvecklingen, ovulationen och lutealfasen. Cykeln styrs av hormonella signaler och varar vanligtvis mellan 21 och 35 dagar. Under menstruationsfasen förlorar kvinnan ungefär 30-80 ml blod, sliddet skiljs från väggarna i livmodern och en ny slidrelinj bildas under de kommande faserna. Menstruationscykeln är viktig för reproduktionen eftersom den möjliggör befruktning genom att släppa loss ett ägg från äggstocken var 28:e dag (i en genomsnittlig cykel) och preparerar slidan för möjlig befruktning.

'Mycoplasmataceae' är en familj inom ordningen Mycoplasmatales som tillhör klassen Mollicutes. Dessa encelliga bakterier saknar cellyta och har därför en mycket enklare cellstruktur jämfört med andra bakterier. De är vanligen parasiter eller opportunistiska patogener som infekterar människor, djur och växter. Några exempel på släkten inom familjen Mycoplasmataceae är Mycoplasma, Ureaplasma och Acholeplasma. Dessa bakterier kan orsaka en rad olika infektionssjukdomar som respiratoriska eller urogenitala infektioner hos människor och djur.

Mifepriston är ett syntetiskt steroidliknande ämne som används inom medicinen. Det är en antiprogestogen, vilket betyder att det blockerar progesterons verkan i kroppen. Progesteron är ett hormon som spelar en viktig roll under graviditeten.

Mifepriston används vanligen tillsammans med misoprostol för att inducera abort under tidiga stadier av graviditeten, ofta inom de 49 dagarna efter den senaste menstruationen. Denna behandling kallas medicinsk abort och innebär att mifepriston blockerar progesterons verkan och därmed avbryter graviditeten, medan misoprostol orsakar kontraktioner i livmodern och leder till utdrivenhet av fostret och moderkakan.

Mifepriston kan också användas för att behandla gynekomasti (förstoring av brösten hos män) orsakad av överdosering av östrogen, samt för att behandla Cushings syndrom vid patienter som inte svarar på andra behandlingsalternativ.

Epitel (epithelial tissue) är en typ av vävnad som täcker ytor av kroppen, både inre och yttre. Det finns olika typer av epitel, men de flesta består av en eller flera cellager. Epitel har ofta en skyddande funktion och kan också ha en sekretorisk funktion, det vill säga producera och utsöndra substanser. Exempel på epitel är huden, slemhinnorna i näsa och mun samt de cellager som täcker organens insida.

BRCA1 är ett tumörsuppressorgen, vilket innebär att det hjälper till att reglera celltillväxten och skyddar mot oregelbunden celldelning som kan leda till cancer. Genet har lokaliserats på kromosom 17q21 och består av 22 exoner som tillsammans kodar för ett protein med en längd av 1863 aminosyror.

En mutation i BRCA1-genet kan öka risken för att utveckla cancer, särskilt bröstcancer och äggstockscancer hos kvinnor. Det är värt att notera att endast en liten andel av alla bröstcancerfall orsakas av BRCA1-mutationer. Risken för att utveckla cancer beror på vilken typ av mutation som föreligger och hur den påverkar proteinet.

BRCA1-genet spelar en viktig roll i reparationen av DNA-skador, särskilt skador som orsakas av dubbelsträngsbrytningar. När ett DNA-molekyl bryts itu i två delar kan BRCA1 hjälpa till att reparera skadan genom en process som kallas homolog rekombination. Om BRCA1 inte fungerar korrekt kan DNA-skador stanna kvar och öka risken för mutationer och cancer.

Det är värt att notera att det finns också andra gener som är associerade med ett ökat risk för bröstcancer, såsom BRCA2, TP53, ATM, CHEK2 och PALB2. Om en person har en mutation i någon av dessa gener kan de ha en högre risk än genomsnittet att utveckla cancer.

BRCA2 (BReast CAncer gene 2) er ein gen som normalt regulerer celles dividering og reparasjon av DNA-skader. Det finst studier som viser at mutasjoner i BRCA2-genet kan øke risikoen for å utvikle bestemte typer av kreft, særlig brystkreft og eierovnskreft hos kvinner. Menn med BRCA2-mutasjoner kan også ha økt risiko for å utvikle prostatakreft og andre typer av kreft. Det er viktig å merke seg at det ikke er alle som har en BRCA2-mutasjon som vil utvikle kreft, men risikoen er høyere enn i gjennomsnittet.

BRCA2-genet består av om lag 70 kilobasepar (kb) DNA og inneholder 26 eksoner som koder for et protein på 3418 aminosyrer. Mutasjoner i BRCA2-genet kan føre til produksjon av en feilfungerende proteinkopi eller ingen proteinkopi alls, noe som kan påvirke cellens evne til å reparere DNA-skader og kontrollere celledivisjon.

Det er viktig å understreke at det ikke er alle BRCA2-mutasjoner som har en sammenheng med kreftutvikling, og at andre faktorer som livsstil, miljø og arvelige faktorer også kan spille en rolle. Testing for BRCA2-mutasjoner bør foretas av en lisensiert lege etter å ha diskutert mulige konsekvenser og betydning med pasienten.

En Klamydiainfektion är en sexuellt överförbar infektion (STI) orsakad av bakterien Chlamydia trachomatis. Den kan även överföras från mor till barn under förlossningen. Infektionen kan drabba olika delar av kroppen, men ofta är det urinvägar eller genitalier som är drabbade. Symptomen kan variera, men i vissa fall kan de vara obefintliga. Några vanliga symptom inkluderar utflöde, smärta under urinering och smärtor i underlivet hos kvinnor samt sår eller utflöde från penis hos män. Även om symptomen kan vara milda eller obefintliga, kan infektionen fortfarande leda till komplikationer som infertilitet, ektopisk graviditet och sjukdomar i bäckenet om den inte behandlas korrekt. Behandlingen består vanligtvis av antibiotika.

'Livmoderslemhinna' (endometrium) är den inre, slimsäckiga layern av livmodern (uetrum) hos däggdjur. Den består av glandulära celler som producerar en vätska rik på näringsämnen för att möjliggöra befruktning och embryots tidiga utveckling. Under menstruationscykeln genomgår livmoderslemhinnan regelbundna förändringar under inflytande av hormoner som östrogen och progesteron. Om en befruktning inte sker kommer den att avfallas, vilket orsakar menstruationen.

"Hormonblockerare" är ett samlingsbegrepp för läkemedel som används för att blockera eller minska verkan av hormoner i kroppen. Dessa läkemedel används ofta inom medicinen för att behandla olika sjukdomar och tillstånd, exempelvis cancerformer som är beroende av hormoner för att växa och fortleva, såsom bröstcancer hos kvinnor (brast Cancer) och prostatacancer hos män.

Hormonblockerare fungerar genom att hindra hormonreceptorer på cellerna från att binda till sina respektive hormoner, vilket förhindrar aktivering av signalvägar som leder till celldelning och tillväxt. I vissa fall kan hormonblockerare också minska produktionen av specifika hormoner i kroppen.

Exempel på hormonblockerare inkluderar:

* Aromatashinhibitorer, som används för att behandla bröstcancer hos kvinnor efter menopaus och minskar produktionen av östrogen i kroppen.
* Antiandrogener, som används för att behandla prostatacancer hos män och blockerar verkan av androgener (manskliga könshormoner) i prostatan.
* Gonadotropinfrisättande hormonanaloger (GnRH-analoger), som används för att behandla både bröstcancer hos kvinnor och prostatacancer hos män genom att minska produktionen av könshormoner i kroppen.

Det är viktigt att notera att hormonblockerare kan ha biverkningar, och används vanligtvis under övervakning av en läkare för att säkerställa deras effektivitet och att de används på rätt sätt.

Neisseria gonorrhoeae är en gramnegativ, aerob bakterie som orsakar den sexuellt överförbara infektionen gonorré. Bakterien förekommer främst i slidmucosa och kan orsaka infektioner i könsorganen, urinröret, rectum, svalg och ögon hos både män och kvinnor. Infektionen överförs vanligtvis via sexuell kontakt och kan leda till komplikationer som infertilitet om den inte behandlas tillräckligt tidigt.

"Graviditet" är ett medicinskt begrepp som refererar till den period då en befruktad äggcell har implanterats i livmodern och utvecklas till ett foster. Denna process innebär att en kvinnas kropp genomgår en rad fysiologiska förändringar för att underhålla fostrets tillväxt och utveckling. Graviditeten räknas vanligtvis från den dag då den sista menstruationen började, och varar i ungefär 40 veckor, delad in i tre trimestrar.

'Livmoder' (latin: Uterus) är en muskelartad, hallow organ hos däggdjur där fostret utvecklas under graviditet. Den består av tre delar: kroppen (corpus), cervix ( cervikalis) och livmoderhalsen (portio). Livmodern har ett rikt blodkärlsnätverk och en viktig funktion är att producera hormonet prostaglandin under förlossningen.

Den Eustachiska röret (tuba eustachii) är en tunnelformad kanal som förbinder mittörat (ore cavum) med svalget (nasofarynx). Dess huvudsakliga funktion är att reglera lufttrycket och hålla balansen mellan örats inre och yttre miljö. Den Eustachiska röret öppnar och stänger sig reflexmässigt för att justera tryckskillnaden, till exempel under en flygning eller vid ett snabbt höjd- eller djupförändring.

Gynekologisk kirurgi är en specialitet inom kirurgi som fokuserar på operationer och ingrepp i kvinnans reproduktiva system. Gynekologiska kirurgiska tekniker är de olika metoderna och procedurerna som används under dessa operationer. Några exempel på gynekologiska kirurgiska tekniker inkluderar:

1. Laparoskopi: En minimalinvasyv metod som använder ett smalt, belyst teleskop, laparoskop, för att titta in i bukhålan och utföra operationer genom små snitt.
2. Hysteroskopi: En minimalinvasyv metod som använder ett teleskop, hysteroskop, för att titta upp i livmodern och utföra operationer genom slidan.
3. Vaginala operationer: Operationer som utförs genom slidan, inklusive repair av slidskador och återställande av blygdbenet.
4. Abdominala operationer: Större operationer som utförs genom en öppning i buken, till exempel för att behandla cancer eller endometrios.
5. Robotikassisterade kirurgi: Användning av robotar för att underlätta precision och räckvidd under operationer.

Dessa tekniker används för att behandla en rad gynekologiska tillstånd, inklusive infertilitet, menstruationsrubbningar, cancer, infektioner, smärta och skador.

'Bäckeninflammation' (i medicinska sammanhang ofta benämnt som *pelvic inflammatory disease*, PID) är en infektionssjukdom i bäckenregionen hos kvinnor. Den orsakas vanligen av uppåtgående infektion från slidan, till exempel efter ett sexuellt samliv eller vid abort, men kan även uppstå som komplikation till en annan gynekologisk procedure. De flesta fallen orsakas av bakterier som *Neisseria gonorrhoeae* och/eller *Chlamydia trachomatis*. Symptomen på PID kan variera från milda till allvarliga och inkluderar smärta i underlivet, feber, illamående och förändrat slidutflöde. Behandlingen består vanligen av antibiotika. Om läketiden fördröjs eller om sjukdomen inte behandlas kan det leda till allvarliga komplikationer som infertilitet, ektopisk graviditet och kronisk smärta i underlivet.

Epitelceller, eller epitelceller, är en typ av cell som täcker ytor och organ i kroppen. De bildar en barriär mellan olika kroppsdelar och skyddar dem mot skador, infektioner och vätskedrän. Epitelceller kan vara platta, kubiska eller cylindriska beroende på deras funktion och placering i kroppen. De kan också vara stillasittande eller cilierade, vilket innebär att de har små hår som hjälper till med rörelse av vätskor och partiklar över cellerna. Epitelceller deltar också i absorption, utsöndring och sekretion av substanser.

Toraxdräns definieras som en tunn, böjlig slang eller rör med en sugkopp på änden, som används för att dränera vätska eller luft från toraxhålan (omgivningen till lungorna) under behandling av medicinska tillstånd som exempelvis lungcollapse, pleuravred eller efter en thoraxkirurgisk operation. Dränagen hjälper till att förhindra överflödig vätska eller luft från att bygga upp i toraxhålan och pressa på lungorna, vilket kan orsaka andningssvårigheter och andra komplikationer.

'Chlamydia trachomatis' är en gramnegativ bakterie som orsakar könsinfektioner och ögoninflammation (trakom). Det är den vanligaste bakterien som orsakar sexuellt överförbara infektioner (STI) hos människor. Chlamydia trachomatis kan smitta genom oskyddat sexuellt umgänge, inklusive vaginalt, analt och oraltt samlag. Bakterien kan även överföras från mor till barn under förlossningen.

Infektionen med Chlamydia trachomatis kan vara asymptomatisk, särskilt hos kvinnor. Men om symtom uppstår kan de inkludera utflöde, smärta eller irritation vid urinering, smärta under sexuellt umgänge och i vissa fall abnorma menstruationsblödningar hos kvinnor. Hos män kan det orsaka smärta eller irritation i slidan, utflöde från urinusfötmen och i vissa fall smärta eller svullnad i testiklarna.

Om inte behandlas kan en infektion med Chlamydia trachomatis leda till allvarliga komplikationer som infertilitet, ektopisk graviditet och kronisk smärta hos kvinnor samt epididymit och sterilitet hos män. Dessutom kan infektionen öka risken för HIV-infektion.

Behandlingen av Chlamydia trachomatis består vanligen av antibiotika, ofta en kurs på en till två veckor med azitromycin eller doxycyklin. Det är viktigt att båda parter behandlas om det finns misstanke om sexuell överföring, även om de inte uppvisar symtom. För att förebygga infektioner rekommenderas användning av kondomer under samlag och regelbundna medicinska undersökningar för tidig upptäckt och behandling av eventuella infektioner.