Fantomkänsla
Röntgenfantom
Amputerade
Parestesi
Capgras syndrom
Arm
Extremitetsanlag
Elektrodermal mätning
Hudtemperatur
En fantomkänsla är en perceptionsupplevelse av en kroppsdel som inte längre existerar eller är kraftigt skadad. Detta fenomen är vanligast efter amputationer, men kan också uppstå efter andra skador på nervsystemet. Personer med fantomkänslor kan uppleva smärta, kittlingar, värme, kyla eller tryck i den amputerade kroppsdelen. Fenomenet beror på förändringar i centrala nervsystemet, där hjärnan fortfarande tolkar information från nerver som en gång var kopplade till den bortopererade kroppsdelen. Fantomkänslor kan behandlas med mediciner, neurostimulering och psykologisk terapi.
"Röntgenfantom" är ett begrepp inom radiologi och refererar till den skugga eller silhuetten av ett objekt som visas på en röntgenbild. Detta fenomen uppstår när röntgenstrålning passerar genom ett objekt och delvis absorberas av olika delar av det, beroende på deras densitet och tjocklek. De mer täta och tjockare delarna av objektet absorberar mer strålning och visas därför som ljusare partier på bilden, medan de mindre täta och tunnare delarna ger ifrån sig mindre absorption och därmed syns som mörkare partier. På så sätt skapas en kontrast mellan olika delar av objektet, vilket gör att det blir möjligt att urskilja strukturer och detaljer på röntgenbilden.
Röntgenfantomen är därför ett viktigt verktyg för diagnostik inom radiologi, eftersom den kan användas för att upptäcka och undersöka skador, sjukdomar eller avvikelser i olika kroppsdelar.
"Amputerad" betyder på medicinska terminologi att en eller flera kroppsdelar, som exempelvis armar, ben eller fingrar, har blivit avlägsnade genom ett kirurgiskt ingrepp. Det kan vara orsakat av olika skäl, till exempel på grund av skador, sjukdomar som angriper blodkärlen i lemmarna eller cancertumörer. Amputationen utförs ofta för att förhindra smärta, infektion eller för att rädda patientens liv. Efter en amputation kan patienten behöva rehabilitering och anpassning till sitt nya liv med funktionsnedsättningar som följd av amputationen.
Amputationsstump är den kvarvarande delen av extremiteten efter en amputation. Den kan vara öppen eller stängd (sluten), beroende på om det finns någon direkt kontakt mellan huden och benmärgen eller inte. Stumpen behandlas ofta med olika typer av proteser för att underlätta rörelse och funktion efter amputationen.
Traumatisk amputation är en plötslig och oftast oväntad bortförande av en kroppsdel på grund av ett trauma, till exempel en olycka eller våld. Det kan röra sig om att en extremitet, som en arm eller ben, amputeras under olycksartade förhållanden. Denna typ av amputation kan vara partial, där en del av kroppsdelen fortfarande är kvar, eller total, där hela kroppsdelen har separerats från kroppen. Traumatisk amputation kan leda till allvarliga blödningar och skador på blodkärlen, musklerna, senorna och nerverna i den drabbade kroppsdelen. Den behandling som ges efter en traumatisk amputation innefattar ofta akut vård för att kontrollera blödningarna, repositionering av kroppsdelen om det är möjligt och eventuell fortsatt vård för att återställa funktionen i den drabbade kroppsdelen.
Amputation är en medicinsk term som refererar till den process where en extremitet, såsom en arm eller en ben, amputeras eller skiljs från kroppen. Det kan vara ett planerat ingrepp som utförs av medicinska skäl, till exempel för att behandla en allvarlig infektion eller en cancersjukdom i extremiteten. Amputation kan också ske akut som en följd av en olycka eller trauma där lemmen inte kan räddas på grund av svår skada.
Den exakta typen och omfattningen av amputationen beror på flera faktorer, inklusive den ursprungliga skadan eller sjukdomen, patientens allmänna hälsotillstånd och eventuella komplikationer under operationen. Efter en amputation kan patienten behöva rehabilitering och anpassning för att lära sig hantera sitt nya liv som amputerad person, inklusive användande av proteser om det är möjligt.
Parestesi är en medicinsk term som betecknar en kvalifikation av särskilda känselkänslor. Det handlar om en spontan, ofta stickande eller brännande känselupplevelse i huden eller i vissa kroppsdelar, utan någon påtaglig yttre orsak. Andra beskrivningar kan vara formuleringar som "kittlande", "pirrande" eller "nedsatt känsel".
Parestesier kan uppstå till följd av en nervskada, tryck på en nerv, skador på ryggraden, diabetes, multipel skleros eller andra neurologiska sjukdomar. Ibland kan de också vara relaterade till vissa läkemedelsbehandlingar eller åldrandeprocessen.
Det är viktigt att konsultera en läkare om man upplever parestesier, särskilt om de är kroniska eller förekommer tillsammans med andra symptom som kan tyda på en underliggande neurologisk sjukdom.
Capgras syndrom, också känt som Capgras delusion eller Capgras phenomenon, är en sällsynt neuropsykiatrisk störning där en individ tror att en nära anhörig eller en annan bekant person har blivit ersatt av en identisk dubbelgångare. Personen med Capgras syndrom inser inte att den påstådda dubbelgångaren är samma person som den ursprungliga individen, utan tror istället att den ursprungliga individen har blivit kidnappad eller ersatt.
Detta tillstånd är ofta associerat med skador i hjärnbarken eller med neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers sjukdom och andra former av demens. Capgras syndrom kan också förekomma som en komplikation efter en traumatisk hjärnskada eller som ett symtom på schizofreni.
Det är värt att notera att Capgras syndrom inte är samma sak som prosopagnos, en störning där en person har svårt att känna igen ansikten, inklusive ansikten på bekanta personer. I Capgras syndrom kan individen fortfarande känna igen den påstådda dubbelgångaren som en likhet, men tror ändå att det är en annan person.
In medical terms, an "arm" is the upper limb of the human body that extends from the shoulder to the hand. It is composed of three major parts: the upper arm (between the shoulder and elbow), the forearm (between the elbow and wrist), and the hand. The arm contains three bones: the humerus in the upper arm, the radius and ulna in the forearm. There are also muscles, blood vessels, nerves, and connective tissues that enable movements like flexing, extending, rotating, and grasping.
"Extremitetsanlag" er en uoffisiell betegnelse som ikke brukes innenfor medisinsk sammenheng. Jeg antar at du søker etter "extremitet", som refererer til armer og ben. I så fall vil den medisinske definisjonen av "anlag" være noe i retning av "et biologisk system som har potentialet for å utvikle seg til en bestemt struktur eller funksjon".
Derfor kan en mulig medisinsk betegnelse være "extremitetsutvikling", som refererer til den biologiske prosessen hvor armer og ben utvikler seg fra de embryonale struktura i et tidlig stadium av fostertet.
Elektrodermalmätning (EDA) är en metod för att mäta elektrisk resistans eller elektrisk ledningsförmåga i huden, oftast i handflatan. Metoden används inom psykologin och relaterade områden för att utvärdera autonoma nervsystemets aktivitet och känslomässiga respons.
Vid en EDA-mätning appliceras två elektroder på huden, oftast på fingrarna eller tummen. En svag elektrisk ström skickas genom elektroderna och mottages av den andra elektroden. Hudens resistans eller ledningsförmåga mäts sedan i ohm (Ω) eller mikrosiemens (µS).
Även om EDA-mätning inte är en direkt indikation på någon specifik medicinsk tillstånd, kan den användas som ett komplement till andra diagnostiska metoder för att undersöka olika sjukdomar eller störningar. Till exempel kan EDA-mätning användas för att utvärdera autonoma nervsystemsreaktioner vid stress, ångest, depression och schizofreni.
Det är viktigt att notera att EDA-mätning inte är en standardiserad diagnosmetod inom medicinen och bör endast användas under professionell övervakning av en utbildad specialist.
Hudtemperatur (skin temperature) är den temperatur som registreras på ytan av huden. Denna temperatur kan variera beroende på flera faktorer, såsom omgivningstemperatur, blodgenomströmning och kroppens ställning. Hudtemperaturen mäts vanligen med termometer, ofta i form av en infraröd termometertyp som mäter strålning från huden istället för att ta kontakt med den direkt. Normalvärdet för genomsnittlig hudtemperatur ligger vanligtvis kring 32-35°C, men det kan variera beroende på individuella skillnader och områden på kroppen där temperaturmätningen utförs. Vid sjukdom eller feber kan hudtemperaturen vara högre eller lägre än normalt.
'Inbillning' är ett psykologiskt fenomen som innebär att en person utvecklar en falsk eller felaktig tro eller förväntning om sig själv, andra eller sin omgivning. Denna tro kan vara medveten eller omedveten och kan vara baserad på bristfälliga informationer, förvrängda minnen eller kognitiva bias. Inbillningar kan vara relativa enkla och harmlösa, men de kan även bli mer komplexa och ha negativ inverkan på individens tankeprocesser, känslor och beteende. I vissa fall kan inbillningar utvecklas till fullskaliga psykoser eller andra psykiatriska störningar.
Exempel på olika former av inbillningar är:
* Paranoia: en irrationell och överdrivet stor misstro mot andra personer eller institutioner.
* Hypokondri: en oro över att ha allvarliga sjukdomar utan att det finns några objektiva tecken på det.
* Mani: ett orealistiskt och överdrivet stort självförtroende eller en grandiositet.
* Fix idé: en hartnacken att tro på något som är felaktigt eller osannolikt, trots bevis som visar motsatsen.
Det är värt att notera att inbillning skiljer sig från fantasi och kreativitet, eftersom den ofta orsakar lidande och funktionsnedsättning hos den drabbade personen.
Smärta är en ubehaglig sensorisk och emosional erfarenhet som kan variera i intensitet från mild till stark, och som vanligtvis är associated med skada eller sjukdom. Smärtan är ett varningssystem som hjälper kroppen att reagera på skador och hot. Den kan också vara ett tecken på en underliggande sjukdom eller skada. Smärtan kan beskrivas i termer av dess kvalitet, intensitet, varaktighet och lokalisation. Det finns två huvudsakliga typer av smärta: akut smärta och kronisk smärta. Akut smärta är en plötslig smärta som oftast uppstår i samband med en skada eller sjukdom, och som normalt förväntas vara tillfällig. Kronisk smärta däremot är en smärta som varar över en längre period av tid, vanligen mer än tre månader, och som kan påverka individens vardagliga liv och mentala hälsa.