Femoracetabular impingement (FAI) är en anatomisk tillstånd där det uppstår en påtvingad kontakt mellan bensaxen (femur) och höftledspannan (acetabulum). Detta orsakas vanligtvis av en extra benvävnad eller förändringar i formen hos antingen bensaxen, pannan eller båda. Det finns två huvudtyper av FAI: Kamform impingement och Pincer-typ impingement. I kamform impingementen är det en extra benvävnad (kammen) på bensaxens huvud som krockar med pannan när benet rörs. I Pincer-typ impingementen är det istället en övervuxen panna som orsakar problemet.

FAI kan leda till smärta, stelhet och ökad erosion i höftleden, vilket kan resultera i tidigare utveckling av artros i höftleden. Behandlingen kan innefatta fysisk terapi, smärtstillande läkemedel eller kirurgi beroende på svårighetsgraden och symtomen hos individen.

'Skulderinklämningssyndrom' är ett samlingsbegrepp för en grupp sjukdomar och tillstånd som orsakar smärta och/eller stelhet i skulderregionen, vanligtvis på grund av att någon del av axelsystemet inte fungerar korrekt. Det kan bero på problem med muskler, senor, ligament, ledkapslar, blodkärl eller nerver i området.

Det är viktigt att notera att 'skulderinklämningssyndrom' inte är en specifik diagnos, utan snarare en beskrivning av symtomen. För att fastställa den underliggande orsaken till symptomen behöver en individuell bedömning och undersökning göras av en läkare eller annan medicinsk specialist.

"Ledsjukdomar" är ett samlingsbegrepp för en grupp sjukdomar som drabbar leden och dess omgivande vävnader. Lederna är de gångjärnsartade strukturerna i kroppen som möjliggör rörelse mellan olika ben och ledpannor. Ledsjukdomarna kan delas in i två huvudkategorier: degenerativa (förslitningsskador) och inflammatoriska sjukdomar.

Degenerativa ledsjukdomar orsakas av nötning eller skada på ledens yta, oftast som en följd av åldrande eller överansträngning. Den vanligaste degenerativa ledsjukdomen är artros (osteoarthritis), som kännetecknas av smärta, stelhet och nedsatt rörlighet i leden.

Inflammatoriska ledsjukdomar uppstår när det uppkommer en inflammation i leden på grund av ett överaktivt immunsystem eller infektion. Exempel på inflammatoriska ledsjukdomar är reumatoid artrit, psoriasisartrit och gikt (podagra). Dessa sjukdomar kan orsaka smärta, ömhet, svullnad och rödning i leden.

Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man upplever smärta eller andra symptom relaterade till lederna, för att få en korrekt diagnos och behandling.

"Akromion" är den utstickande spetsen av skulderbladet (scapula) där det articulerar med överarmsbenet (humerus). Det bildar en del av axelledsen och är vanligtvis den ytligaste punkten på skelettet. Ordet kommer från grekiskan, där "akros" betyder "yttre" eller "extremitet", och "omion" betyder "skulderblad".

'Höftledspanna' (i medicinska sammanhang ofta benämnt som 'hipskada') är ett samlingsbegrepp för skador, sjukdomar eller andra tillstånd som påverkar höftleden och kan orsaka smärta, stelhet och/eller funktionsnedsättning. Det kan exempelvis bero på artrit, bursit, labrumskada, muskulära skador eller ledutslitning (coxartros). För att korrekt diagnostisera höftledspanna behövs ofta en kombination av klinisk undersökning, bilddiagnostik och ibland även laboratoriemässiga tester. Behandlingen kan bestå av mediciner, fysioterapi, livsstilsförändringar och i vissa fall operation.

Höftleden, även kallat coxofemoral led, är det största ledet i kroppen och sitter mellan höftbenet (os ilium) och lårbenet (femur). Det består av en kula (caput femoris) på lårbenets överarmsända som passar in i en skålformad grop (acetabulum) på höftbenet. Höftleden tillåter rörelser såsom flexion, extension, abduktion, adduktion, rotation och cirkumduktion av benet. Ledhuvudet är klätt i ett glatt brosk (cartilago articularis), som minskar friktionen och skyddar ledytan. Ledhålan (capsula articularis) omger höftleden och innehåller en synovialvätska som smörjer leden och reducerar friktionen.

Arthroscopy är en kirurgisk procedur där ett smalt, belyst teleskop (arthroscope) införs in i en led via en liten incision. Proceduren utförs vanligen under lokalbedövning eller narkos.

Genom att använda arthroscopen kan kirurgen se in i leden, undersöka skador och utföra vissa typer av reparations- eller korrektivbehandlingar. Detta görs vanligen genom ytterligare en liten incision där små instrument introduceras för att behandla problemet.

Arthroscopy används ofta för att diagnostisera och behandla olika ledsskador, såsom meniska skador, ledbandsskador och ledinflammationer.

'Skulderblad' (scapula) är ett par ben i människans kropp, placerade bakom och ovanför bröstkorgen. Varje skulderblad är ett triangulärt, platt ben som bildar en del av axelleden och utgör en bas för att musklerna som rör armen fäster på. Skulderbladet har tre hörn: akromion i övre vinkeln, korakoit i nedre vinkeln och angulus i den inre vinkeln. Dessutom har skulderbladet en utbuktning på baksidan som kallas spina scapulae. Skulderbladen rör sig kontinuerligt under armrörelserna för att möjliggöra ett stort räckvidd och flexibilitet i armbewegelsen.

Lårbenshuvud, på latin "caput femoris", är den del av lårbenet (femur) där det articulerar med höftleden. Det är en kulaformad ledyta som sitter uppåt och bakåt på lårbenet och passar in i höftledens skålformade ledpanna, acetabulum. Lårbenshuvudet är omgivet av brosk, så kallat ledbrosk ("cartilago articularis"), som dämpat slid mellan lårbenshuvudet och höftbenet (os ilium).

Rörelseomfång i led, även kallat ledartikulation eller ledrörlighet, är ett mått på hur mycket ett led kan röra sig inom sitt normativa område. Det mäts vanligtvis i grader (°) med hjälp av en goniometer och varierar beroende på vilket led som mäts.

För att bestämma rörelseomfånget i ett led placeras goniometern vid ledets axlar och mäter gradvis förflyttningen från den utgångsposition där benet eller armen är sträckt ut till maximal flexion (böjning). Andra rörelser som kan mätas inkluderar extension (utsträckning), abduktion (bortförande) och adduktion (införande).

Normala värden för rörelseomfång i led varierar beroende på individuella skillnader, ålder och kön. Vid en läkarexamination eller fysioterapeutisk undersökning jämförs den mätta rörelsen med normativa värden för att avgöra om det finns några begränsningar eller stelheter i leden.

Begränsad rörelseomfång kan bero på en rad olika orsaker, till exempel skador, sjukdomar, inflammationer eller åldersrelaterade förändringar. Om rörelseomfånget i leden är starkt begränsat eller saknas helt kan det vara ett tecken på allvarligare skada eller sjukdom och behöver undersökas vid en läkare.

'Skulderled' (i engelsk: 'shoulder joint') er den del af kroppen hvor overarmsknoglen (humerus) articulerer med det akromiale endestykke på skulderbladet (scapula) og koracoidprocessen. Skulderleddet er en kugle- og parringsled, der giver armen en stor rækkevidde af bevægelse i alle retninger. Ledhovedet (humerus' hoved) er ovalt og passer ind i en lav, bred skålformet fremspring på skulderbladet kaldet glenoidkrogen. For at mindske friktion mellem ledfladerne under bevægelse er de dækket af et lag af synovialmembran og bliver holdt sammen af en ring af stærkt, fibrosus væv kaldet ledkapslen. Derudover forstærkes ledhovedet yderligere med to bånd, det transverse ligament og det glenohumerale ligament.

En höftledsdislokation är ett tillstånd där huvudet (femurhuvudet) av lårbenet (femur) har skiljts ur sin normala plats i ledpannan (cotyloidkaviteten) i höftbenet (os coxa). Detta kan orsakas av en olycka, som exempelvis ett fall eller ett trauma under en trafikolycka. Symtomen på en höftledsdislokation kan inkludera stark smärta, svullnad och oförmåga att röra benet. Behandlingen av en höftledsdislokation kräver vanligtvis omedelbar medicinsk vård och reduktion (omplacering) av lårbenets huvud tillbaka till dess normala position i ledpannan. Efter reduction kan en behandlings- och rehabiliteringsplan behövas för att återställa rörligheten och styrkan i höftleden.

Rotatorcuff är ett samlingsnamn för fyra muskel-senefasta bänder (supraspinatus, infraspinatus, teres minor och subscapularis) i axelregionen som hjälper till att stabilisera skulderbladet och armbågsbenets rörelser. Dessa muskler roterar och flyttar skulderbladet för att möjliggöra olika positioner och rörelser i axelleden, såsom lyfta upp och vrida armarna. Rotatorcuffens tendoner fäster på överarmsbenets (humerus) yta och kan bli skadade eller inflammerade, vilket kan orsaka smärta och begränsad rörlighet i axeln.

'Slemsäck' är ett informellt och folkligt uttryck för en anatomisk struktur som kallas *mukus membran* eller *slemhinnor*. Dessa membran finns överallt i vår kropp, bland annat i näsa, mun, tarmar och lungor. Deras främsta funktion är att producera ett segt sekret som innehåller vatten, salter, proteiner och andra substanser – mukus. Mukus skyddar slemhinnornas ytor genom att fånga smuts, damm och bakterier som andas vi in eller som kommer in med maten. Det hjälper också till att behöva fuktig- och glatt hålla slemhinnorna så att de kan utföra sina funktioner optimalt.

I vardagligt tal används begreppet 'slemsäck' ofta för att beskriva en irritation eller inflammation i näsan, som orsakas av ökad produktion av mukus och medför en känsla av tryck och obehag. Detta kan bero på en allergisk reaktion, en influensainfection eller andra sjukdomar som rinit eller sinusit.

"Artrografi" er en medisinsk begrep som refererer til en undersøkelse av en artrose (ledd) ved hjelp av røntgen og kontrastvæske. Kontrastvæsken injecteres i leddet for å gjøre det tydeligere på røntgenbildet, slik at artrosen eller skader på leddets bløte strukturer kan identifiseres bedre.

Den vanligste type artrografi er en "konvensjonell artrografi", som innebærer bruk av røntgenstråling og kontrastvæske. Der er også en type kalled "magnetisk resonansartrografi" (MRA), som ikke bruker røntgenstråling, men i stedet en magnetresonanstomograf (MRI)-scanner for å ta bilder av leddet med kontrastvæske.

Artrografi kan være nyttig for å diagnostisere og planlegge behandling for en rekke forskjellige leddproblemer, inkludert artrose, meniskskader, ligamentskader og andre skader på bløte strukturer i leddet.

'Skuldersmärta' är ett vanligt symtom som kan ha många olika orsaker. Det saknas en entydig och allomfattande medicinsk definition, men ofta avses smärta i området kring skulderbladet (scapula) eller axelleden (articulatio humeri). Skuldersmärtan kan vara lokaliserad till ett specifikt ställe eller stråla ut över en större yta, och kan vara akut eller kronisk.

Orsakerna till skuldersmärta kan variera från relativt enkla till mer komplexa, exempel på orsaker innefattar:

1. Muskel- och seninflammationer (till exempel tendinit)
2. Skada eller inflammation i axelleden (till exempel bursit, impingementsyndrom eller artrit)
3. Nervskador eller irritation (till exempel nervus suprascapularis neuropati)
4. Referred pain från andra kroppsdelar (till exempel hjärta, lungor eller mag-tarmsystemet)
5. Skada på skulderbladet eller revbenen
6. Sällsynta sjukdomar som tumörer eller infektioner

En korrekt diagnos av skuldersmärtan bör ställas av en läkare efter en fullständig klinisk undersökning och ibland även med hjälp av bilddiagnostik, såsom röntgen, magnetresonanstomografi (MRT) eller datortomografi (CT). Behandlingen beror på den underliggande orsaken till smärtan.

Höftartros, även känd som coxartros, är en form av artros som drabbar höftleden. Det är en degenerativ ledsjukdom som orsakas av nötning och förslitning av den glatta ytan (kontakten) mellan lårbenet (femur) och bäckenet (os coxa). Denna nötning orsakar smärta, stelhet och ibland svullnad i höftleden.

Vid höftartros kan ledkapseln bli ont, inflammerad och ömm. Smärtan kan vara lokaliserad till höften eller stråla ned i benet. Den kan förvärras vid fysisk aktivitet och förbättras av vila. I vissa fall kan smärtan vara så intensiv att den stör sömnen.

I de flesta fallen beror höftartros på åldersrelaterad nötning, men det kan också orsakas av andra faktorer som övervikt, felställning, skador eller operationer i höftleden, släpp i ledbanden och ärftliga faktorer.

Behandlingen av höftartros inkluderar vila, viktminskning, fysisk terapi, smärtstillande läkemedel, intraartikulära injektioner med kortikosteroider eller hyaluronsyra och i vissa fall operation, till exempel en konstgjord höftled.

'Ledvärk' kan definieras som smärta i leden, som orsakas av olika former av skada eller sjukdom i leden eller omgivande vävnader. Ledsmärtan kan variera från lätt och plötslig till stark och kronisk. Det kan också vara en stelhet i leden, särskilt efter inaktivitet.

Ledvärken kan orsakas av en rad olika tillstånd, inklusive artrit, artros, bursit, tendinit, skada på sen eller muskel, infektion eller cancer i leden. I vissa fall kan ledsmärtan också vara ett tecken på en allmän sjukdom, som till exempel gikt eller reumatoid artrit.

Om du upplever onormal ledvärk som varar längre än några dagar eller är kraftig, bör du söka medicinsk vård för att få en korrekt diagnos och behandling.