Fenylglyoxal är en organisk förening med formeln C6H6O2. Det är en aromatisk aldehyd och keton som består av en fenylgrupp (C6H5) kovalent bunden till en glyoxalgrupp (O=CH-CH=O). Fenylglyoxal är ett reaktivt ämne som används inom organisk syntes och kan ingå i olika biokemiska processer. Det kan också bildas som en biprodukt vid vissa former av karamellisering av sockerarter.

'Diacetyl' är en kemisk förening med formeln (CH3CO)2. Det är en naturligt förekommande aromatisk komponent i vissa livsmedel och drycker, särskilt öl och smält ost. Diacetyl har en stark, smak av smör eller socker och används ofta som konstgjord arom till livsmedel och e-cigaretter. Emellertid kan höga nivåer av diacetyl vara skadliga för lungorna och orsaka en lungsjukdom som kallas popcornworkers lunga.

Glyoxal är en organisk förening med formeln C2H2O2. Det är en diketon, vilket betyder att det har två ketongrupper i sitt molekylära uppbyggnad. Glyoxal framställs vanligtvis genom oxidation av eten eller acetaldehyd och förekommer naturligt i små mängder i atmosfären som ett resultat av luftföroreningar och andningsprocesser hos levande organismer.

I medicinsk kontext kan glyoxal vara av intresse på grund av sin roll i vissa kemiska reaktioner i kroppen, såsom Maillard-reaktionen, som är en nonenzymatisk browningprocess där proteiner reagerar med sockerarter och bildar karamelliserade produkter. Dessa reaktioner kan ha betydelse för hälsa och sjukdom, särskilt i samband med åldrande och kroniska sjukdomar som diabetes. Emellerid är direkta medicinska tillämpningar av glyoxal begränsade.

Aldehyder är en typ av organiska föreningar som innehåller en karbonylgrupp (C=O), bunden till minst en kolatom. Denna kolatom har vanligtvis två väteatomer och kallas för formylgrupp (-CH=O). Aldehyder kan bildas genom oxidation av primära alkoholer. Exempel på en vanlig aldehyd är formaldehyd (H-CHO), som används som desinfektionsmedel och konserveringsmedel. Aldehyder har ofta starka luktar och kan vara irriterande för sinnesorganen.

Arginin, eller 2-Amino-5-guanidinopentansyra, är en konditionellt essentiell aminosyra, vilket betyder att den kan syntetiseras i kroppen men under vissa förhållanden kan behövas tillföras via kosten. Arginin är en av de 20 standardaminosyrorna som är byggstenarna i proteiner.

Arginin har flera funktioner i kroppen, bland annat är det en prekursor till syntesen av polyaminerna, såsom ornitin och citrullin, samt till syntesen av kväveoxid (NO), ett signalsubstans som spelar en viktig roll i regleringen av blodflödet och immunförsvaret. Arginin har också visat sig ha potential som behandlingsvätska för diverse sjukdomszustånd, såsom hjärt-kärlsjukdomar, diabetes, skador efter stroke, och kronisk njursvikt.

Butanone, även känt som methyl ethyl ketone (MEK), är en organisk förening med formeln C4H8O. Det är en färglös, flytande och mycket lättantändlig substans med en karakteristisk, svag doft som påminner om aceton.

Butanone används ofta som lösningsmedel inom industrin, till exempel för lacker, fernissa och lim. Det är också ett vanligt solvent i laboratorier. Butanone är lättlöslig i vatten och de flesta organiska lösningsmedel.

Butanone kan bildas naturligt i små mängder under nedbrytningen av fetter i djur och människor, men det produceras också syntetiskt på kommersiell basis. Vissa studier har visat att butanone kan ha en narkotisk effekt vid höga koncentrationer, men det anses inte vara ett missbruksdangeröst ämne i normal användning.

Cyklohexanon är en organisk förening med formeln (CH2)5CO. Det är den enklaste cykliska ketonen och består av en sexatomig kolring som innehåller en ketongrupp. Cyklohexanon är en färglös, flytande substans med en svag, behaglig doft. Den är löslig i vanliga organiska lösningsmedel och har en relativt hög kokpunkt på 156 °C (312 °F).

Cyklohexanon används ofta som en råvara inom kemisk industri, särskilt för att producera nylonfiber och andra polymerer. Den kan också användas som ett lösningsmedel eller som en intermediär i organiska syntesprocesser.

Som med alla ketoner, kan cyklohexanon undergå keto-enol-tautomeri, vilket innebär att den kan existera i jämviktsförhållande mellan en ketongrupp och en enolgrupp. I det här fallet är jämvikten förskjuten starkt till förmån för ketonformen.

Det är viktigt att hantera cyklohexanon med omsorg, eftersom den kan orsaka irritation i ögon, hud och andningsvägar. Den bör inte inandas eller komma i kontakt med huden under längre tid.

Diethyl pyrocarbonate (DEPC) er en organisk forbindelse som ofte brukes som desinfektant i laboratorier og industri. Det virker ved å reagere med aminosyrer og andre nukleofile grupper, noe som inaktiverer mange typer av mikroorganismer, herunder bakterier, svamp og virus. DEPC er også en potentreaktivt reagens som kan utvile proteiner og RNA, så det bør handles med forsiktighet og bare brukes i lukkede systemer etter nøye instruksjoner for å unngå skader på biologiske materialer.

I medicinsk sammenheng er DEPC ikke vanligvis brukt som en direkte behandling, men det kan være nyttig i forbindelse med forskning og laboratoriearbeid relatert til infeksjonssjukdommer og molekylærbiologi.

I medicinen refererer kinetik specifikt till läkemedelskinetik, som är studiet av de matematiska modellerna som beskriver hur ett läkemedel distribueras, metaboliseras och utsöndras i en levande organism. Det finns fyra huvudsakliga faser av läkemedelskinetik:

1. Absorption (absorption): Hur snabbt och effektivt absorberas läkemedlet från gastrointestinal tract till blodomloppet.
2. Distribution (distribution): Hur snabbt och i vilken utsträckning fördelar sig läkemedlet i olika kroppsvävnader och vätskor.
3. Metabolism (metabolism): Hur snabbt och hur påverkar läkemedlets kemiska struktur i kroppen, ofta genom enzymer i levern.
4. Elimination (elimination): Hur snabbt och effektivt utsöndras läkemedlet från kroppen, vanligtvis via urin eller avföring.

Läkemedelskinetiken kan påverkas av många faktorer, inklusive patientens ålder, kön, genetiska variationer, lever- och njurfunktion samt andra läkemedel som patienten tar.

"Bindningsplatser" är ett begrepp inom strukturell biokemi och molekylärbiologi som refererar till de specifika områdena på en molekyl där den binder till en annan. Dessa bindningsplatser kan finnas på proteiner, DNA, RNA eller andra biomolekyler. De består ofta av aminosyrorsekvenser eller nukleotidsekvenser som har förmågan att känna igen och binda till specifika strukturella egenskaper hos en annan molekyl.

I proteiner kan bindningsplatser vara exponerade på proteinytan eller inbäddade i proteinets tredimensionella struktur. De kan vara specialiserade för att binde till små molekyler, joner, andra proteiner, DNA eller RNA. I DNA och RNA kan bindningsplatser bestå av komplementära baspar som möjliggör specifik bindning mellan två komplementära strängar.

Kännedom om bindningsplatser är viktigt inom forskning och medicinsk applikation, eftersom det kan användas för att utveckla läkemedel som binder till specifika proteiner eller andra molekyler i kroppen. Det kan också hjälpa till att förstå hur genuttryck regleras och hur signaleringsvägar fungerar inom celler.

Pyruvatehyde, även känt som pyruvatdehydrogen eller 2-oxo-propansyra, är en organisk förening med den kemiska formeln C3H4O3. Det är den deprotonerade formen av pyruvat, en viktig intermediär i cellens metabolism. Pyruvatdehydrogen är en del av citronsyracykeln och spjälkar pyruvat till acetyl-CoA, som sedan kan användas för att generera energi genom celldygnets processer.

Kresoler är en grupp organiska föreningar som innehåller en kolring med två kolvätegrupper och en hydroxigrupp. De är närbesläktade med fenoler, men skiljer sig genom att ha två kolvätegrupper istället för en. Kresoler finns naturligt i vissa växter och djur, men de flesta kresoler som används kommer från petroleumprodukter. De har en bensoe-liknande lukt och används ofta som doftämnen i parfymer, rengöringsmedel och andra produkter. Kresoler kan också ha farmakologiska egenskaper och användas inom medicinen som desinfektionsmedel och lokalbedövningsmedel.