Fertilitetsmedel för män, även kända som fertilitetsbehandlingar eller åtgärder för män, är behandlingsalternativ som rekommenderas för män med fertilitetsproblem. Dessa problem kan vara orsakade av en rad faktorer, till exempel låga spermiecounts, sämre spermierörelser eller abnorma spermiformar.

Det finns olika typer av fertilitetsmedel för män, inklusive:

1. Mediciner som ökar spermieproduktionen: Detta innefattar hormonbehandlingar som kan hjälpa att reglera hormonnivåer och öka spermieproduktionen. Exempel på sådana mediciner är clomifen, gonadotropiner och human chorionic gonadotropin (hCG).

2. Kirurgiska ingrepp: Kirurgi kan användas för att behandla obstruktioner eller skador i reproduktionssystemet som kan påverka spermieproduktionen och transporten. Till exempel kan en varikokoelektomi utföras för att korrigera en varikocele, en vanlig orsak till infertilitet hos män.

3. Assisterad reproduktionsteknik (ART): ART-metoder innefattar tekniker som hjälper till med att få spermier och ägg att träffa varandra utanför kroppen. In vitro fertilisation (IVF) och intracytoplasmisk spermieinjektion (ICSI) är exempel på ART-metoder som kan användas för män med infertilitetsproblem.

4. Spermierekning: För män med låga spermiecounts kan spermierekning användas för att koncentrera spermierna innan de används i ART-metoder som IVF och ICSI.

5. Antioxidanter: Antioxidanter kan användas för att minska skadan på spermier orsakad av fria radikaler, vilket kan förbättra spermiekvaliteten hos vissa män med infertilitetsproblem.

Det är viktigt att notera att behandlingen av infertilitet beror på orsaken till problemet och att en korrekt diagnos är nödvändig för att fastställa den bästa behandlingsvägen.

"Fertilitetshöjande medel" är ett samlingsbegrepp för läkemedel och andra substanser som används för att öka chansen för en graviditet hos par som har svårt att bli naturally fertila. Dessa medel kan verka genom att på olika sätt påverka reproduktiva funktioner hos kvinnor och män, till exempel genom att stimulera ägglossning, förbättra spermiekvalitet eller förlänga livslängden på spermier.

Exempel på fertilitetshöjande medel inkluderar klomifen (som stimulerar ägglossning hos kvinnor), gonadotropiner (som kan användas för att stimulera ägglossning eller produktion av spermier) och androgener (som kan användas för att förbättra spermiekvalitet hos män).

Det är viktigt att notera att användandet av fertilitetshöjande medel bör övervägas som en del av en helhetlig behandlingsplan och under medicinsk övervakning, eftersom det kan finnas risker och biverkningar associerade med deras användning.

Fruktsamhet är ett medicinskt begrepp som refererar till förmågan hos en individ, vanligtvis en kvinna, att bli gravid och föda barn. Det inkluderar både fertilitet (den fysiska förmågan att producera och befrukta äggceller respektive spermier) och fekunditet (sannolikheten för en graviditet att leda till en levande födsel). Fruktsamhet kan påverkas av många olika faktorer, inklusive ålder, hälsostatus, genetiska faktorer och miljöfaktorer.

Fertilitetsmedel för kvinnor, även kända som fertilitetshormoner eller fertilitetsbehandlingar, är läkemedel som används för att behandla fertilitetsproblem hos kvinnor. Dessa medel kan på olika sätt hjälpa till att stödja kvinnans naturliga menstruationscykel och öka chanserna att bli gravid.

Det finns flera olika typer av fertilitetsmedel för kvinnor, bland annat:

1. Klomifen citrat: Detta är ett vanligt förekommande fertilitetsmedel som används för att behandla oregelbunden menstruation och ovulation. Klomifen citrat fungerar genom att blockera estrogenreceptorer i hjärnan, vilket leder till en ökad produktion av folikelstimulerande hormon (FSH) och luteiniserande hormon (LH), vilket kan leda till en ökad ägglossning.
2. Gonadotropiner: Gonadotropiner är hormoner som stimulerar äggstockarna att producera fler äggceller under en menstruationscykel. De används ofta i kombination med intrauterin insemination (IUI) eller in vitro fertilisation (IVF). Gonadotropiner kan ges som injektioner och omfattar läkemedel som follitropin alfa, follitropin beta och human chorionic gonadotropin (hCG).
3. Letrozol: Letrozol är ett aromatashämmande medel som används för att behandla bröstcancer hos kvinnor efter klimakteriet, men det har också visat sig vara effektivt för att behandla infertilitet hos kvinnor. Letrozol fungerar genom att blockera enzymet aromatas, vilket omvandlar östrogen till dess aktiva form. Detta kan leda till en ökad produktion av FSH och LH, vilket i sin tur kan leda till en ökad ägglossning.
4. Bromocriptin: Bromocriptin är ett dopaminreceptoragonist som används för att behandla Parkinsons sjukdom, men det har också visat sig vara effektivt för att behandla infertilitet hos kvinnor. Bromocriptin fungerar genom att blockera prolaktinet, ett hormon som produceras i hypofysen och kan påverka ägglossningen och menscykeln.

Det är viktigt att notera att alla dessa läkemedel har en rad biverkningar och ska endast användas under övervakning av en läkare. Dessutom kan de vara kostsamma och kräver ofta flera cykler för att uppnå ett resultat. Det är därför viktigt att diskutera alla alternativ med din läkare innan du bestämmer dig för att använda någon av dessa behandlingar.

Fertility preservation refers to the medical procedures and treatments used to help individuals or couples safeguard their ability to have biological children in the future, typically before undergoing medical treatments that may compromise their fertility. This can include options such as egg, sperm, or embryo freezing, ovarian tissue cryopreservation, or testicular tissue banking. The goal of fertility preservation is to allow individuals to maintain reproductive autonomy and have the opportunity to start a family when they are ready, despite potential fertility-threatening circumstances.

'Barnlöshet hos kvinnor', även känt som infertilitet, definieras av World Health Organization (WHO) som "en sjukdom av reproduktionssystemet definierad av oförmågan att uppnå en graviditet efter 12 månaders regelbunden samlag utan användning av preventivmedel." Detta inkluderar både oförmåga att bli befruktad och oförmåga att upprätthålla en graviditet till full term. Det är värt att notera att infertilitet kan drabba båda män och kvinnor, och i ungefär hälften av fallen är orsaken kombinerad.

'Barnlöshet' kan definieras som ett tillstånd där en kvinna inte kan bli gravid och föda barn, vanligtvis på grund av att hon saknar fungerande äggstockar, äggledare eller livmoder. Detta kan orsakas av olika faktorer som genetiska avvikelser, sjukdomar, operationer eller ålder. I medicinsk terminologi kallas barnlöshet ofta 'infertilitet'.

Medicinskt sett definieras "barnlöshet hos män" som oförmåga att föda barn på grund av ett problem med spermierna eller med reproduktionssystemet. Det kan bero på flera olika orsaker, till exempel:

1. Oligozoospermi: För få spermier i ejakulatet (mindre än 15 miljoner spermier per milliliter).
2. Azoospermi: Ingen spermie i ejakulatet alls.
3. Teratozoospermi: För många missformade spermier.
4. Asthenozoospermi: Lågt spermiernas rörlighet.
5. Genetiska avvikelser eller kromosomavvikelser.
6. Problem med hormonella systemet som påverkar produktionen av spermier.
7. Förvärrade infektioner i reproduktionssystemet.
8. Anatomiska avvikelser i reproduktionsorganen, såsom obstruktioner eller frånfällen.

Det är viktigt att notera att många män med barnlöshet kan behandlas med hjälp av metoder som in vitro-fertilisering (IVF), intracytoplasmisk spermieinjektion (ICSI) eller medicinsk behandling för att korrigera hormonella oregleringar.

'Fortplantning' refererer til den biologiske proces hvor et individ producerer og overfører sine genetiske materialer til næste generation gennem formering og fødsel. Dette omfatter typisk produktionen af kønsceller (sædkvalmer eller æg), parring, befrugtning og udvikling af embryoet indtil fødslen. Fortplantningen kan ske på forskellige måder alt efter artsen, inklusive seksuelt og aseksuelt.

Spermier är den hos mannen producereda reproduktiva cellen, även kallad spermatozoon. Den bildas i Hodis tubuli seminiferi genom en process som kallas spermatogenes. Spermien består av ett huvud, en midje och en svans. Huvudet innehåller arvsmassan (DNA) och är täckt av en skyddande hölje kallad akrosom. Midjan innehåller mitokondrier som ger energi till spermiernas rörelse. Svansen består av 9 + 2 mikrotubuli och är ansvarig för spermiernas rörelse genom kvinnan livmodercervix, livmodern och äggledare till ägget där befruktning kan ske.

Födelsetal är ett epidemiologiskt mått som används för att beskriva antalet levande födda barn per 1000 invånare i en population under en given tidsperiod, oftast per år. Det kan även kallas fertilitetsmått och ger en indikation på den reproduktiva livsföringen hos en population. Ett högt födelsetal kan vara ett tecken på en ung population eller en hög grad av barnbördsvilja, medan ett lågt födelsetal istället kan tyda på en äldre population eller en lägre grad av barnbördsvilja.

"Graviditet" är ett medicinskt begrepp som refererar till den period då en befruktad äggcell har implanterats i livmodern och utvecklas till ett foster. Denna process innebär att en kvinnas kropp genomgår en rad fysiologiska förändringar för att underhålla fostrets tillväxt och utveckling. Graviditeten räknas vanligtvis från den dag då den sista menstruationen började, och varar i ungefär 40 veckor, delad in i tre trimestrar.

'Könsorgan, kvinnliga' refererar till de primära och sekundära könsorganen hos en biologisk kvinna. De primära könsorganen är inre organ som utgör reproduktivsystemet, till exempel äggstockarna (ovary), äggledare (fallopian tubes), livmodern (uterus) och slidan (vagina). De sekundära könsorganen är yttre genitalier som skiljer sig morfologiskt mellan könen, till exempel de stora läpparna (labia majora), de små läpparna (labia minora), klitoris och bartholins körtlar.

Spermierörlighet, även känd som spermiomotilitet, är ett mått på spermiers förmåga att simma och röra sig framåt. Det är en viktig faktor för fertilitet hos mannen eftersom spermier med normal rörlighet har större chans att nå och befrukta ett ägg.

Spermierrorligheten bedöms vanligen genom att analysera ett seminogram, en undersökning av mannens sädesvätska. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) klassificeras spermierörlighet som:

* Normal rörlighet (progressiv rörelse): Spermier som simmar framåt med en hastighet på 25 mikrometer per sekund eller snabbare.
* Långsam rörlighet (slow progression): Spermier som simmar framåt med en hastighet på mindre än 25 mikrometer per sekund, men fortfarande har en koordinerad rörelse.
* Ofördelaktig rörlighet (non-progressive movement): Spermier som rör sig, men inte framåt eller gör det så långsamt att de inte kan nå ett ägg.
* Oförändrad rörlighet: Spermier som inte rör sig alls.

En normal spermierörlighet definieras av WHO som att minst 40% av spermierna ska ha normal rörlighet och max 30% ska vara oförändrade eller ofördelaktigt rörliga.

'Fortplantningsbeteende' refererar till de beteenden och processer som djur, inklusive människor, deltar i för att fortplanta sig och skapa nästa generation. Detta kan omfatta sexuell reproduktion, inklusive parning och kopulation, men också andra aspekter av reproduktiv biologi, som till exempel produktion och mognad av könsceller (gameter), skydd av äggläggningsplatser eller ungar, och socialt beteende relaterat till parning och uppväxt.

För människor kan fortplantningsbeteende också inkludera användningen av preventivmedel och andra metoder för familjeplanering, samt adoption och assisted reproductive technologies (ART), som artificiell insemination och in vitro-fertilisering.

'Spermiogram' är ett medicinskt begrepp som refererar till en undersökningsmetod där man analyserar mannens sädesvätska (semen) för att utvärdera spermiernas kvantitet, rörlighet och morfologi (form). Det görs vanligen genom att insamla en prov av mannens sperma efter masturbation eller med hjälp av ett speciellt kondom som inte innehåller spermiedödande substanser under samlag.

Den insamlade proven analyseras sedan under mikroskop för att avgöra:

1. Spermiernas koncentration (antal per milliliter): Detta mäts vanligen i miljoner per milliliter och ger en indikation på hur många spermier det finns i varje droppe sperma.
2. Spermiernas rörlighet: Rörelseförmågan hos spermierna är viktig för att de ska kunna nå och befrukta äggcellen. Spermier delas in i olika kategorier baserat på deras rörlighet, från snabbt rörliga till stillastående.
3. Spermiernas morfologi: Morfologin hos spermierna kan ge en indikation på deras fertilitet. En normal spermie har en lång, smal huvud och en lång, tunn svans. Abnormaliteter i formen kan påverka spermiernas förmåga att befrukta äggcellen.

En spermiogram används ofta som ett diagnosverktyg för mannens infertilitet och hjälper läkaren att avgöra om ytterligare behandlingar behövs, till exempel med hjälp av assistad reproduktionstekniker som in vitro-fertilisering (IVF) eller intracytoplasmatisk spermieinjektion (ICSI).

Sexuellt beteende hos djur definieras som beteenden som direkt eller indirekt leder till parning och reproduktion. Detta kan inkludera en rad olika handlingar, beroende på art och individ, såsom flirtande, uppvaktningsbeteende, parningslekar, kopulation och andra former av intim kontakt. Många djurarter har också specifika ritualer eller beteenden som är associerade med parningstiden, till exempel revirdränande hos älgar eller hästbockarnas strider om honorna.

Det är värt att notera att sexuellt beteende hos djur kan också inkludera icke-reproduktiva handlingar, såsom homosexualitet och självupplevelse. Dessa former av beteende har observerats hos en rad olika djurarter och kan ha en rad olika funktioner och syften, till exempel att stärka sociala band eller reducera stress.

'Ovarier' är en anatomisk term som refererar till de två äggstockarna hos däggdjur, inklusive människan. De är ungefär lika stora som mandlar och sitter i buken, nära slutet av äggledarna. Ovarierna har flera funktioner, men deras huvudsakliga uppgift är att producera äggceller (ägg) och de hormoner som kontrollerar kvinnors menstruationscykel och reproduktiva system. Varje månad mognar ett antal äggceller i ovarierna, och den mogna ägget lämnar sedan ena av ovarierna under ägglossningen (ovulationen) för att möjliggöra befruktning. Ovarierna producerar även de kvinnliga könshormonerna östrogen och progesteron, som spelar en viktig roll i att reglera menstruationscykeln, underhålla graviditeten och utveckla sekundära könskaraktärer hos kvinnor.

En 'tekniker för fertilitetsbehandling' (engelska: 'fertililty technician') är en individ som är utbildad och certifierad att arbeta med assisted reproductive technologies (ART) inom medicinsk behandling av ofrivillig barnlöshet. Deras huvudsakliga uppgifter innefattar att hantera, preparera och bevara gameter (ägg och/eller spermier), utför ultraljud under oocyte retrieval ( ägg-punktion) procedurer, och utföra laboratorieprocedurer såsom insemination, intracytoplasmisk spermieinjektion (ICSI) och embryokultur. De arbetar vanligtvis under läkares övervakning i en fertilitetsklinik eller ett reproduktionsmedicinskt centrum.

Testikel, eller testis, är ett par gonader (könskörtlar) hos manliga djur och människor. De är en del av det reproduktiva systemet och producerar spermier samt den manliga könshormonen testosteron. Testiklarna är också involverade i produktionen av andra hormoner som påverkar bland annat muskelmassa, röstläge, libido och benägenheten till aggressivt beteende. Testiklarna är placerade utanpå kroppen inom scrotum (skrotumsäcken) för att underhålla en lägre temperatur än kroppstemperaturen, vilket är nödvändigt för produktionen av normalt fungerande spermier.

Konstgjord befruktning, även känt som assisted reproductive technology (ART), är en metod där ägg och spermier kombineras utanför en kvinna's kropp för att uppnå befruktning. Detta kan ske genom olika tekniker, till exempel in vitro fertilisation (IVF) eller intracytoplasmatic sperm injection (ICSI).

I IVF-tekniken samlas äggceller från kvinnan's äggstockar efter stimulering med hormoner. Därefter kombineras äggcellerna med spermier i ett laboratorium, och de befruktade äggen (blastocyst) placeras sedan tillbaka in i kvinnans livmoder för att fortsätta utvecklas.

I ICSI-tekniken injiceras en enskild spermie direkt in i varje äggcell med hjälp av en mikropipett, vilket kan öka chanserna för befruktning när spermiekvaliteten är låg.

Konstgjord befruktning används ofta för att behandla infertilitet eller för att förebygga genetiska sjukdomar som kan överföras från föräldrar till barn.

Sädesvätska, även känd som seminal fluid eller ejakulat, är en blandning av olika sekretioner från de körtlar som ingår i det manliga reproduktionssystemet. Den primära funktionen för sädesvätskan är att transportera och skydda spermier på deras väg genom kvinnans fortplantnings tract mot äggcellen för befruktning.

Sädesvätska består av följande komponenter:

1. Spermier: De mobila mänskliga spermierna utgör ungefär 5% av ejakulatvolymen. Varje portion sädesvätska kan innehålla upp till 500 miljoner spermier, även om en normalt fungerande man producerar cirka 100-300 miljoner spermier per milliliter (ml) av sädesvätska.

2. Prostata-sekrett: Prostatasekretet utgör ungefär 20-30% av ejakulatvolymen och innehåller enzymer, vitaminer, mineraler och vissa hormoner som stödjer spermiernas överlevnad och rörlighet. Prostatasekretet ger även sädesvätskan sin typiska konsistens och färg (lätt grumlig och vitaktig till gulaktig).

3. Samenblåse-sekrett: Samenblåssekrets är den mest förekommande komponenten i sädesvätskan, med en andel på ungefär 65-75%. Det består av sockerarter (främst fruktosa), som är en energikälla för spermierna, och bicarbonatjoner, vilka hjälper till att neutralisera den sura miljön i kvinnans vagina. Samenblåssekretset ger även sädesvätskan sin lätt skummiga konsistens.

4. Bulbouretrala-körtlar-sekrett: Detta sekrett utgör den minsta komponenten i sädesvätskan, med en andel på mindre än 5%. Det innehåller proteiner och slutligen ger det sädesvätskan sin lätt genomskinliga färg.

Sammanfattningsvis är sädesvätskan ett komplext kemi- och näringsrikt medium som skyddar, transporterar och underhåller spermierna på deras väg mot äggcellen i kvinnan.

Spermiebildning, även känd som spermatogenes, är den process där mänskliga spermier (spermatozoider) produceras och utvecklas i de manliga reproduktionsorganen, testiklarna. Denna process innefattar en serie komplexa steg som sker i olika delar av testikeln, inklusive i de tunna rör som kallas seminervävnader.

Spermiebildningen börjar med att diploida stamceller, kallade spermatogonier, delar sig och differenseras till haploida celler, spermatocyter. Dessa spermatocyter genomgår två meiotiska delningar för att producera fyra haploida celler, spermatozygospermer. Under denna process sker en kromosomseparation där varje dottercell får halva antalet kromosomer (23 stycken), inklusive en kopia av varje sexkromosom.

Spermatozygospermerna är fortfarande inte fullt utvecklade spermier och de genomgår ytterligare förändringar i de speciella rör som kallas tubuli recti och efferenta ductus, innan de når epididymis. I epididymis sker ytterligare morfologiska förändringar och spermierna blir mognare och mer rörliga. Slutligen transporteras de till konvolutus testis där de mixas med sekret från accessoriska sexuella körtlar (prostata, samlingsblåsa och bulbouretrala körtel) för att bilda sperma.

Spermiebildningen är en kontinuerlig process som pågår under hela en manlig individuals liv, men den kan påverkas av olika faktorer såsom ålder, hälsostatus och exponering för skadliga miljöfaktorer.

'Frysförvaring' (frysbehandling) är ett sätt att bevara livsmedel och andra varor genom att sänka temperaturen till under fryspunkten, vanligtvis -18°C eller lägre. Detta förhindrar bakteriell tillväxt och nedbrytning av materialet. Frysförvaring kan förlänga hållbarheten av livsmedel betydligt och är en viktig metod inom livsmedelsindustrin, restauranger och hemmaköken.

'Könskarakteristika' refererar till de fysiska, kroppsliga och biologiska egenskaper som används för att bestämma om en person är man eller kvinna. Dessa karaktäristika inkluderar traditionellt exempelvis könskromosomerna (XX hos kvinnor och XY hos män), könsorganen, könsbekräftande hormonnivåer och sekundära könskarakteristika som till exempel bröstutveckling eller skäggväxt.

Det är värt att notera att könskaraktäristika kan variera mycket mellan olika individer, och att det finns många variationer och avvikelser från de traditionella binära könsnormerna. Vissa personer kan också identifiera sig som icke-binära eller transpersoner, vilket innebär att deras identitet inte nödvändigtvis korresponderar med de könskaraktäristika de har fötts med.