Metoder för mätning av flödet i ett system genom tillförsel av en känd mängd av något indikatorämne, t ex färgämne, radioisotop eller kall vätska, till systemet och påföljande mätning av koncentrationen vid tidsintervall på en bestämd punkt i systemet.
En flödesmätning med radioisotop är en non-invasiv diagnostisk metod som innebär att ett litet målmedel, konjugerat med en svagt aktiv radioisotop, införs i kroppen för att mäta flödet av blod, luft eller andra fluider genom ett specifikt organ eller kärlsystem. Detta gör det möjligt att upptäcka och bedöma olika medicinska tillstånd som exempelvis hjärt- och kärlsjukdomar, lungemboli och njursjukdomar.
Metod för flödesmätning genom tillförsel av en given kvantitet av ett färgämne till flödessystemet och avläsning av koncentrationen (utspädningen) av färgämnet vid bestämda tidsintervall och mätpunkter.
Här avses tamhund, Canis familiaris, med omkring 400 raser och tillhörande rovdjursfamiljen Canidae. De finns överallt i världen och lever tillsammans med människor.
"Radiojod bindat till serumalbumin" refererar till när radioaktivt jodisotop (I-131) binds till serumalbuminet, ett protein i blodplasma som transporterar olika substanser runtomkring kroppen. Denna procedur används inom medicinen för att behandla sköldkörtel cancer, där patienten får en dos radioaktivt jod som accumulerar sig i sköldkörteln och avger strålning som dödar cancercellerna. Serumalbuminet binder till jodet för att transportera det runt kroppen innan det tas upp av sköldkörteln, vilket gör att behandlingen är mer effektiv.
Salter och estrar av hippursyra.
En trikarbocyaninfärg som används diagnostiskt för leverfunktionstester och vid mätning av blodvolym och hjärtkapacitet.
"Kroppsvatten" refererar till det totala vattentrycket inom ett levande organismers kropp, inklusive alla fluider såsom blodplasma, extracellulärt vätska och intracellulärt vätska. Det utgör en stor del av kroppsvikten hos människor och djur, och håller celler och vävnader fuktiga, transporterar näringsämnen, hormoner och andra substanser, och hjälper till att reglera kroppstemperatur.
Volymen av det cirkulerande blodet. Den utgörs av summan av plasmavolymen och erytrocytvolymen.
Kapillärkärls förmåga att tillåta ett selektivt utbyte av ämnen genom kärlväggen. Små, fettlösliga molekyler som koldioxid och syrgas vandrar fritt genom diffusion. Vatten och vattenlösliga molekyler kan inte passera endotelväggarna och är beroende av mikroporer, som kan hindra stora molekyler från att passera.
Lungödem definieras som en patologisk tillstånd där det accumulerats ödemfluid i lungornas interstitium och alveoler, orsakad av ett obalance mellan hydrostatiskt tryck och kolloidosmotiskt tryck över capillärmembranen, ofta på grund av hjärtsvikt, leverinsufficiens eller njursjukdom.
Den blodmängd som passerar genom hjärtat per tidsenhet. Den uttrycks vanligtvis som liter per minut för att inte förväxlas med slagvolym (blodvolym per slag).

Flödesmätning med indikator, även känd som indikatortest, är en metod för att mäta volymen blodflöde genom ett organ eller en kärl i kroppen. Denna metod använder en substans, kallad indikator, som injiceras in i blodomloppet och följs sedan med hjälp av olika tekniker för att bestämma flödet.

Indikatorn är ofta en substans som har en specifik egenskap, till exempel en speciell färg eller radioaktivitet, vilket gör det möjligt att lätt identifiera och mäta dess koncentration i blodet. När indikatoren injiceras in i kroppen cirkulerar den med blodflödet och når till slut målområdet, där flödesmätningen ska utföras. Genom att mäta koncentransen av indikatorn i det område där flödesmätningen ska utföras och kombinera det med information om tiden det tar för indikatorn att nå målområdet, kan volymen blodflöde beräknas.

Det finns olika tekniker för att mäta koncentrationen av indikatorn och tidpunkten då den når målområdet, inklusive spektrofotometri, fluorimetri och gammakameror för radioaktiva indikatorer. Flödesmätning med indikator används ofta i forsknings- och kliniska sammanhang för att undersöka blodflöde i olika organ som hjärtat, levern, njurarna och hjärnan.

Flödesmätning med radioisotop, även känd som radiokärnflödesmätning, är en teknik för att mäta volymflödet i olika typer av medicinska tillämpningar. Denna metod innebär att man inför ett radioaktivt isotopmärkt ämne (radioisotop) i blodomloppet eller annat vätskeflöde och sedan mäter dess koncentration med hjälp av en gammakamera eller en annan typ av detektor.

I denna metod används ofta radioisotoper som krypton-85, xenon-133 eller teknetsium-99m. Dessa ämnen har kort halveringstid och avger gamma-strålning när de sönderfaller. När de införs i blodomloppet eller ett annat vätskeflöde kan man mäta deras koncentration med en gammakamera, som registrerar de utsända gammastrålningarna. Genom att känna till koncentrationen och hur snabbt isotopen försvinner från området kan man beräkna flödet i det aktuella området.

Flödesmätning med radioisotop används ofta inom medicinska specialiteter som kardiologi, neurologi och radiologi för att diagnostisera och bedöma olika sjukdomstillstånd, till exempel hjärt- och kärlsjukdomar, njursjukdomar och neurologiska störningar. Det är en icke-invasiv metod som inte kräver någon operation eller injektion av kontrastmedel.

Flödesmätning med spårfärg, även känd som kontrastagentmängdsmätning, är en diagnosmetod inom radiologi där ett kontrastmedel (spårfärg) införs i kroppen för att underlätta visualisering av olika strukturer och funktioner. Kontrastmedlet absorberas eller färgar av de vävnader eller organ det passerar genom, vilket gör att blodflödet kan mätas och studeras med hjälp av medicinska bilder.

Under en flödesmätning med spårfärg använder man ofta datortomografi (CT) eller magnetresonans (MR) som teknik för att fånga bilderna. Kontrastmedlet injiceras vanligtvis i ett blodkärl, till exempel i en armvein, och passerar sedan genom kroppen till det organ eller område som ska undersökas. Genom att mäta tiden för kontrastmedlets framryckande och dess intensitet på de bilderna som tas kan läkaren beräkna blodflödet i det aktuella området.

Denna metod används ofta för att undersöka olika sjukdomstillstånd, såsom hjärt- och kärlsjukdomar, tumörer eller andra abnormaliteter som kan påverka blodflödet. Flödesmätning med spårfärg är en viktig diagnosmetod inom radiologi och kan bidra till att fastställa en korrekt diagnos och behandlingsplan för patienten.

Det finns ingen medicinsk definition av "hundar", eftersom hundar inte är ett medicinskt begrepp. En hund är en typ av djur, en domesticerad varietet av vargen (Canis lupus familiaris). Även om det kan finnas veterinärmedicinska frågeställningar och behandlingar som är specifika för hundar, så är de inte en del av en medicinsk definition.

Radiojod terapi är en form av behandling där radioaktivt jod (I-131) används för att behandla sköldkörtelrelaterade sjukdomar, till exempel giftstruma och diffus sköldkörtelöverfunktion. När radioaktivt jod intas via oral väg accumuleras det i sköldkörteln, där det emitterar radiation som förstör delar av eller hela sköldkörteln beroende på dosen.

"Radiojod i serumalbumin" refererar till när radioaktivt jod binds till serumalbuminet istället för att accumuleras i sköldkörteln. Serumalbuminet är ett protein som förekommer naturligt i blodplasma och har en rad olika funktioner, bland annat hjälper det till att transportera diverse substanser runt kroppen.

I detta fall skulle radioaktivt jod kunna bindas till serumalbuminet istället för att gå direkt till sköldkörteln, vilket kan påverka effektiviteten och säkerheten hos behandlingen. För höga nivåer av radiojod i serumalbumin kan öka risken för biverkningar i andra delar av kroppen istället för i sköldkörteln. Därför är det viktigt att kontrollera och övervaka nivåerna av radiojod i serumalbumin under behandlingen.

I hippuratsyre (1-benzoilglycin, C9H9NO3) handlar det om en organisk syra som förekommer i naturen och bildas när kroppen bryter ner vissa ämnen, till exempel några sorts aminosyror och bensoesyra. Det kan också produceras syntetiskt.

Hippuratsyra är ett av de slutprodukterna vid nedbrytningen av tyrosin, en essentiell aminosyra som finns i proteinrik mat. Det kan också bildas när kroppen bryter ner salicylsyra, som finns i exempelvis aspirin och vissa sorts örter.

I klinisk kontext kan hippuratsyra användas som en indikator på funktionen hos levern och njurarna, eftersom det utsöndras via urinen. Förhöjda nivåer av hippuratsyra i urinen kan vara ett tecken på problem med njursystemet eller exponering för bensenväte.

Indocyaningrön är ett diagnostiskt färgmedel som används vid olika medicinska undersökningar, framför allt inom oftalmologi och kardiologi. När indocyaningrönt administreras till en patient absorberas det av blodplasmabanan och fluorescerar när det exponeras för infraröd strålning. Detta gör att man kan följa dess utbredning i kroppen, vilket är användbart vid undersökningar av blodflöde, blodgenomströmning och läkemedelsfördelning.

I oftalmologi används indocyaningrönt bland annat för att undersöka retinas blodförsörjning och det kan hjälpa till att diagnostisera olika sjukdomar som exempelvis åderbrist, diabetesrelaterade ögonsjukdomar och maculadegeneration.

I kardiologi används indocyaningrönt för att undersöka hjärtats blodgenomströmning och det kan hjälpa till att diagnostisera olika hjärtsjukdomar som exempelvis koronara hjärtklaffmissbildningar, angina pectoris och myokardinfarkt.

"Kroppsvatten" refererer til det totale antallet liter vann som inneholder i en persons kropp. Det utgjør vanligvis om lag 50-70% av kroppen sin vekt, og kan deles opp i forskjellige kompartmenter i kroppen, såsom intracellulært vann (vann som finnes inni cellene) og extracellulært vann (vann som finnes utenfor cellene).

Intracellulært vann er vannet som er innenfor cellene i kroppen, og utgjør om lag 2/3 av kroppsvannet. Dette vannet er viktig for cellers funksjon, såsom næringsstoffoppteking, avfallsbortskaffing og energiproduksjon.

Extracellulært vann inneholder vann som finnes utenfor cellene i kroppen, og utgjør om lag 1/3 av kroppsvannet. Dette kan deles opp i to underkategorier: intravaskulært vann (vann i blodbanen) og interstisialt vann (vann mellom cellene i våre organer og vesker).

Kroppsvann er livsviktig for alle levende organismer, og forsterkelse av kroppsvann kan føre til væskeansamling i kroppen, mens mangel på kroppsvann kan føre til dehydrering. Derfor er det viktig å holde en god balanse i kroppens vanninnhold gjennom korrekt vannindtag og utskillelse.

'Blodvolym' refererer til den totale mængde blod, der cirkulerer i kroppen hos et individ. Normalværdier for blodvolumen varierer alt efter alder, køn, vægt og muskelmasse, men hos en voksen person er gennemsnittet typisk omkring 5-6 liter.

Blodvolymen består af to dele: den røde blodlegeme (erythrocyter) volumen og det plasmavolumen. Den røde blodlegeme er ansvarlig for transporten af ilt og kuldioxid i kroppen, mens det plasmavolumen transporterer næringsstoffer, hormoner og affaldsstoffer rundt i kroppen.

Blodvolumet kan måles med forskellige metoder, herunder ved hjælp af blodprøver, der analyseres for forholdet mellem røde blodlegemer og plasma. Andre metoder omfatter ultralydsundersøgelser og dyndiversens test, som måler ændringer i blodvolumen under forskellige fysiologiske tilstande.

"Kapillärgenomtränglighet" (i vissa sammanhang även kallat "mikrovaskulär genomslagskraft") är ett medicinskt begrepp som refererar till förmågan hos olika typer av läkemedel att passera igenom kapillärväggarna i kroppen. Kapillärerna är de mycket små blodkärlen som bildar nätverk i alla kroppens vävnader och organ, förutom i hjärtat och lungorna.

Läkemedel kan tas upp av kapillärerna och transporteras till olika delar av kroppen via blodomloppet. Kapillärgenomtränglighet beror på flera faktorer, inklusive läkemedlets molekylstorlek, laddning, lipofilitet (förmåga att lösa sig i fett) och proteinbindningsgrad.

Läkemedel med hög kapillärgenomtränglighet kan passera genom kapillärväggarna lättare och nå högre koncentrationer i omgivande vävnader och celler, vilket kan vara viktigt för att uppnå terapeutisk effekt. Däremot kan hög kapillärgenomtränglighet också öka risken för biverkningar och skada normalt fungerande vävnader.

Det är därför viktigt att utveckla läkemedel med optimal kapillärgenomtränglighet, så att de kan nå målceller effektivt utan att orsaka onödiga skador på kroppen.

Lungödem definieras som en patologisk tillstånd där det accumulerats ödemfluid i lungornas interstitium och alveoler, vilket orsakar andningssvårigheter. Detta kan bero på hjärt-kärlsjukdom, njursjukdom, leverfailure eller skada av lungvävnaden. Symptomen inkluderar andfåddhet, hosta, rassel i lungorna och ibland även cyanosi. Behandlingen kan innebära att behandla underliggande orsaken samt ge diuretika för att minska mängden vätska i kroppen.

Hjärtminutvolym (HMV) är ett mått på hur mycket blod som pumpas ut från vänster hjärtkammare per minut. Det kan beräknas genom att multiplicera hjärtfrekvensen (antal slag per minut) med slagvolymen (hur mycket blod som pumpas ut per slag).

HMV kan anges i liter per minut (L/min) och normalt är det för en vuxen mellan 50 och 70 ml/slag, vilket ger ett HMV på cirka 4-6 L/min under vila. Vid fysisk aktivitet kan HMV öka upp till 20-30 L/min eller mer beroende på individens ålder, kön och träningstillstånd.

Reducerad hjärtminutvolym kan vara ett tecken på hjärtsvikt eller andra hjärtsjukdomar.

Indikator för mobilitet av tungmetaller (t.ex. i grundvatten).. Turbiditet. Kan användas som en proxy för partikulärt material ... Den flödesproportionella provtagningen vid inloppet av dagvattendamm var förmodligen felaktig p.g.a. felaktiga flödesmätning, ...