Fluorider
Natriumfluorid
Fluorider, lokala
Fluoridförgiftning
Karieshindrande medel
Tennfluorider
Kalciumfluorid
Emaljfluoros
Syrlig fosfatfluorid
Fenylmetylsulfonylfluorid
Toothpastes
Jonselektiva elektroder
Tandputsmedel
Tanddemineralisering
Tandremineralisering
Karies
Tandemalj
Fluorvätesyra
Tandborstning
Glasjonomercement
Kompomerer
Beryllium
Aluminium
Tandemaljlöslighet
Fluor
Artificiell saliv
Hartser, syntetiska
Dentinkänslighet
Tätningsmedel, dentala
Tandförkalkning
Materialprovning
Vattenförsörjning
Drinking Water
Metoxifluran
Dentin Desensitizing Agents
Tanderosion
Apatiter
Tandvårdsartiklar, egenvård
Plack
Emaljbildning
Mikroradiografi
Aluminiumsilikater
Hartscement
Bisfenol A-glycidylmetakrylat
Korrosion
Benförhårdning
Hårdhetstester
Benhinneinflammation
Kompositmaterial
Hårdhet
Streptococcus mutans
Fluorradioisotoper
Ameloblaster
Fluoridering (fluoridation) är ett tillägg av fluor till vatten, salt, tandkräm eller andra produkter med syfte att förhindra tooth decay genom att stärka emaljen på tänderna. Fluorid är ett naturligt förekommande grundämne och finns i naturen i olika koncentrationer. I vatten fluoridering används oftast en koncentration av 0,7-1,2 milligram per liter (mg/L).
Fluoridering har visat sig vara en effektiv metod för att förebygga tooth decay och är en allmänt accepterad metod inom folkhälsoarbete. Fluoridering av vatten är den mest kostnadseffektiva metoden, men även salt- och tandkrämfluoridering används i olika länder.
Fluorideringen fungerar genom att fluoridet binds till emaljen på tänderna och hjälper till att stärka den genom att bilda ett skyddande skikt som skyddar mot tooth decay. Fluoridering kan också hjälpa till att reparera tidiga skador på emaljen.
Det är viktigt att notera att för höga koncentrationer av fluorid kan vara skadliga och orsaka en sjukdom som kallas fluoros, vilket kan leda till tandförfärdning och benförändringar. Därför är det viktigt att regleringen och övervakningen av fluoridering sker på ett säkert och effektivt sätt.
Natriumfluorid är ett salt av natrium och fluor, med den kemiska formeln NaF. Det används vanligtvis som en tillsats till tandkräm och vattenförsörjning för att förebygga karies, eftersom fluorid hjälper till att stärka tänder och göra dem mer motståndskraftiga mot syrorna som produceras av munnens bakterier. Natriumfluorid kan också användas i vissa mediciner för behandling av hypokalcemi (låg kalciumnivå i blodet) och för att behandla hyperkalemi (hög kaliumnivå i blodet).
'Lokal fluoridering' är en preventivt tandvårdsmetod där fluorid prepareras och appliceras direkt på tänderna, ofta i form av gel, lack eller lim. Det görs vanligtvis under en routinmässig tandläkartillståndsbedömning eller en professionell tandrengöring.
Fluorid är ett mineral som hjälper till att stärka emaljen och skydda tänderna från karies. Lokalt fluoridering ökar koncentrationen av fluorid i tandens yta, vilket kan hjälpa att reparera tidiga skador på emaljen och minska risken för nya kaviteter.
Det är värt att notera att lokal fluoridering inte ersätter andra preventiva metoder som god tandhygien, fluoridhaltig tandkräm och en hälsosam kost. Det är dock en effektiv tilläggsmetod för att skydda tänderna mot karies, särskilt för personer med högt kariesrisiko eller speciella behov.
Fluoridförgiftning, även känd som fluoros, är ett tillstånd som orsakas av för höga nivåer av fluorid i kroppen. Det kan leda till en rad symtom beroende på svårighetsgraden.
Enligt National Institutes of Health (NIH) i USA definieras akut fluoridförgiftning som att ha mer än 10 mg/L fluorid i blodet, och kronisk fluoridförgiftning som att ha en total kroppsbelastning av mer än 10-20 gram.
Akut fluoridförgiftning kan orsaka symptom som mag- och tarmproblem, svaga muskler, trötthet, yrsel, nedsatt medvetande och i allvarliga fall till och med dödsfall.
Kronisk fluoridförgiftning, som oftare är vanligt, kan orsaka skelettförändringar, ledsmärtor, tandförändringar och i värsta fall förvrängda ben.
Det bör dock nämnas att det krävs mycket höga nivåer av fluorid över en längre tidsperiod för att utveckla symtom på kronisk fluoridförgiftning, och det är ovanligt i länder med väl etablerade vattenreningssystem.
'Karieshindrande medel' (på engelsk: 'caries preventive agent') er et medicinsk produkt, der anvendes til at forhindre udviklingen af tands Adams sygdom (tandkaries). Disse medler indeholder ofte fluor, som hjælper med at styrke emaljen på tænderne og gøre dem mindre modtagelige overfor angreb fra bakterier, der kan føre til karies. Andre karieshindrande midler kan inkludere xylitol, som reducerer mængden af karies-fremkaldende bakterier i munden, og casein-fosfopeptider, der beskytter emaljen på tænderne. Disse produkter kan findes i forskellige former, såsom tandsmør, mundvand, gel, sprayer og tablets.
Tennfluorider (tidigare även kallat tetrafluoretan) är ett gasformigt halogenalkan med den kemiska formeln SnF4. Det är en färglös gas som vid rumstemperatur snabbt sublimerar till en flytande förening. Tennfluorid är mycket reaktiv och angriper de flesta organiska material, inklusive glas och metaller.
I medicinsk kontext kan tennfluorider användas som desinfektionsmedel och steriliseringsmedel, men på grund av sin höga toxicitet och reaktivitet är det inte vanligt förekommande inom sjukvården. Långvarig eller upprepad exponering för tennfluorider kan orsaka skada på lungorna, hjärtat, levern och njurarna, samt led- och muskelskador.
Kalciumfluorid är ett salt av calcium och fluor. Det har den kemiska formeln CaF2. Kalciumfluorid förekommer naturligt som mineralet fluorit, även kallat blåflussspat. Salten är i sin renhet vit men kan vara färgad beroende på föroreningar.
I medicinsk kontext används kalciumfluorid sällan som läkemedel, men det har haft viss användning inom tandvården där det har använts för att härda emaljen och minska känsligheten hos tänder. Detta sker genom att lösningen appliceras på ytan av tanden och sedan torkas bort. Ämnet är dock inte vanligt förekommande inom modern tandvård.
"Enemaljfluoros" är ett medicinskt begrepp som ofta används för att beskriva en typ av tandbehandling. Termen är egentligen en sammandragning av två ord: "emalj" och "fluoros".
Emaljen är den hårda yttre skikt på tanden som skyddar mot karies och andra skador. Fluor är ett mineral som kan stärka emaljen och göra den mindre känslig för karies.
En "emaljfluoros"-behandling innebär att en koncentrerad fluorlösning appliceras på tänderna, ofta med hjälp av en speciell pensel eller spray. Behandlingen kan hjälpa att stärka emaljen och minska risken för kariesutveckling.
Det är värt att notera att termen "emaljfluoros" inte är en officiell medicinsk term, utan snarare en informell benämning som används inom tandvården.
I medically speaking, "syrlig fosfatfluorid" refererer til en kemisk forbindelse med formelen HPF6O2. Denne forbindelsen er en anion (negativt ladet ion) af fosforsyre, der har haft et fluoratom tilføjet. "Syrlig" i navnet refererer til den syreform, som dette molekyle normalt vil eksistere i under fysiologiske forhold.
I klinisk medicin er der ikke nogen direkte brug eller anvendelse af "syrlig fosfatfluorid". Men en tæt relateret forbindelse, sodium monofluorophosphate (Na2PO3F), findes i mange tandpastaer og fluoridtilbehør til at forebygge tooth decay. Disse produkter virker ved at frigive fluoridioner, der kan reagere med hydroxylapatit, den primære mineralbestanddel af tænderne, for at danne et mere slidstærkt materiale kaldet fluoroapatit.
Ikke desto mindre bør "syrlig fosfatfluorid" ikke indtages eller anvendes på en anden måde uden videnskabeligt vejledning og under supervision, da det kan være skadeligt for sundheden.
Fenylmetylsulfonylfluorid (PMSF) är ett proteasinhibitor molekyltillskott som används inom biokemi och molekylärbiologi för att hindra nedbrytningen av proteiner under exempelvis vävnadsprovtagningar eller vid immunprepareringar.
Proteasiner är en grupp enzymer som bryter ner proteiner till mindre peptidfragment och aminosyror inne i cellen. Genom att använda PMSF kan man temporärt stoppa denna nedbrytningsprocess, vilket gör det möjligt att studera de proteiner som finns i ett visst tillstånd eller under en viss händelse i cellen.
PMSF fungerar genom att reagera covalent med serinresterna hos proteaserna och på så sätt inaktivera dem. Det är därför specifikt verksamt mot serinproteaserna, men kan även ha effekt på andra enzymer som innehåller serin i sin aktiva plats.
Det är viktigt att notera att PMSF är ett mycket giftigt ämne och bör hanteras med försiktighet. Det rekommenderas att använda det tillsammans med etanol eller DMSO för att förbättra dess löslighet och att undvika direktkontakt med huden eller inandning av damm.
'Toothpaste' er ein type av tannprodukt som brukes under tannbørstingen for å rengjore, polere og beskytte tennene. Toothpaste inneholder vanligvis fluor, som hjelper til å forebygge tooth decay ved å styrke tannenes overflate. Andre vanlige ingredienser inkluderer abrasive stoffer for å fjerne plakk og spyt til å holde pasteen i en smidig konsistens. Toothpaste kan også inneholde tilleggsvitaminer, desinfiserende midler og aroma for å gi bedre smak og friskhet. Det finnes også specialtoothpaste som er designert for å løse spesielle tannproblemer, som f.eks. for sensible tenn, tandkjøttsreiser eller parodontitt.
Fluoridering är ett medicinskt förfarande där fluorid tillförs till tandmassan eller dricksvattnet som skyddar tänderna mot karies. Fluorid hjälper att stärka emaljen och gör det svårare för bakterier att producera syra som kan skada tänderna.
Fluoridering av tandmassan, även kallat yttre fluoridering, innebär att en liten mängd fluoridhaltig gel, lack eller lim appliceras på ytan av tänderna. Denna procedure utförs vanligen hos tandläkare eller dentalhygienist under en rutinmässig tandvårdsuppföljning.
Fluoridering av dricksvattnet, även kallat inre fluoridering, innebär att en liten mängd fluorid tillsätts till det offentliga dricksvattnet för att förhindra karies hos den lokala befolkningen. Denna metod används ofta i kommuner där det finns höga nivåer av kariesfrekvens.
Det är värt att notera att förhöjd fluoridexponering kan leda till en betennelseartad tillstånd som kallas dental fluoros, vilket orsakar vita prickar eller linjer på tänderna. I allvarliga fall kan det leda till tandförsvagning och skador på emaljen. Därför är det viktigt att hålla sig inom de rekommenderade nivåerna av fluoridexponering.
Jonselective elektroder, eller jonselektiva membranelektroder, är en typ av elektrod som är specifikt utformad för att mäta koncentrationen av en viss jon i en lösning. Dessa elektroder innehåller ofta en membran som är selektiv till en viss jonart, vilket gör att de kan ge mycket noggranna och specifika mätvärden för den aktuella jonen.
Exempel på jonselectiva elektroder inkluderar pH-elektroder (som är selektiva till vätejoner), natrium-elektroder, kalium-elektroder och klorid-elektroder. Dessa elektroder används ofta inom områden som medicinsk diagnostik, miljömonitorering, processkontroll och forskning.
Tandputsmedel är ett samlingsbegrepp för produkter som används för att underhålla och rena tänder och tandkött. Detta inkluderar t.ex. tands pastor, tuggummi, munvatten och tandtråd. Tandputsmedel innehåller ofta aktiva ingredienser såsom fluorid som hjälper till att stärka tänderna och förebygga karies.
Tanddemineralisering är ett medicinskt tillstånd där hårdvävnader i tänderna, som emalj och dentin, bryts ner på grund av för höga nivåer av syror i munhålan. Detta kan orsakas av en överdriven konsumtion av sockerhaltiga livsmedel och drycker, då bakterier i munnen omvandlar sockret till syra som angriper tänderna. Andra faktorer som kan bidra till tanddemineralisering innefattar brist på effektivt tandsmyckande, torr mun och vissa medicinska tillstånd eller behandlingar. Symptomen på tanddemineralisering kan vara svaga, men de kan omfatta vita fläckar eller skavanker på emaljen, lättare brytbarhet av tänderna och smärta eller känslighet i tänderna. För att förhindra eller behandla tanddemineralisering rekommenderas god oral hygien, regelbunden tandsmyckning, en hälsosam kosthållning och möjligen fluoridbehandlingar.
Tandremineralisering är ett naturligt fenomen där mineraler, främst hydroxiapatit, calcium och fosfat, lagras tillbaka i tandsmåtan efter att de förlorats genom processen kallad tanddemineralisering. Denna cykel pågår kontinuerligt i munhålan, särskilt efter intag av sockerhaltiga livsmedel eller drycker som kan sänka pH-värdet och leda till demineralisering. Genom god oral hygien, fluoridbehandlingar och en hälsosam kost kan remineraliseringen främjas och hjälpa till att förebygga dental caries (tandkaries).
'Munvatten' kan definieras som det saliva eller speicflöde som produceras i munnens körtlar. Det hjälper till att fuktföra munhålan, skydda tänderna och tandköttet, underlätta sväljning och smakförnimmelser. Normal mängd saliva vid vila är omkring 1-2 milliliter, men den kan öka under aktivitet som exempelvis matlagning eller äta.
'Karies' er en medicinsk betegnelse for en infektionssygdom i tanden, som karakteriseres ved nedbrydning af tandemaljen (den hårde ytre del af tanden) pga. syre dannet av mundens bakterier, der omdanner sukker til syre. Dette fører til dannelse af huller eller skader på tanden. Karies er en meget almindelig sygdom og kan forhindres eller behandles ved godt tandsygnspleje, fluoridbehandling og regelmæssige tandlægekontroller.
Aluminiumföreningar är kemiska föreningar som innehåller aluminium i en positiv jonform, ofta i formen Al3+. Aluminium förekommer naturligt i jordskorpan och finns i många olika mineraler. När aluminium reagerar med andra kemiska substance bildas aluminiumföreningar.
Det finns många olika slags aluminiumföreningar, beroende på vilka andra grundämnen som är inblandade i reaktionen. Några exempel på aluminiumföreningar är aluminiumoxid (Al2O3), aluminiumklorid (AlCl3) och aluminiumsulfat (Al2(SO4)3).
Aluminiumföreningar används inom en mängd olika industrier, till exempel som katalysatorer, för att behandla dricksvatten, i produktionen av papper, glas och keramik, samt inom medicinen.
Det är värt att notera att aluminium kan vara skadligt för hälsan vid höga exponeringar, särskilt för personer med nedsatt njurfunktion.
"Tandemalj" är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva när två proteser, vanligtvis artificiella tänder eller kronor, sitter direkt bredvid varandra. Detta kan ske när en patient behöver ha flera tandbeläggningar och de placeras i en rad, eller "tandem", för att ersätta saknade tänder eller förbättra funktionen och/eller esetiken hos tänderna.
Tandemalj kan också användas när två implantatplaceras nära varandra för att stödja en tandprotes, även kallad "tandemimplantat". Detta kan vara ett alternativ till traditionell tandprotes som är fastsatt med hjälp av lim eller klamrar.
I allmänhet används termen "tandemalj" för att beskriva när två artificiella tänder sitter direkt bredvid varandra och stöds av en protes eller implantat, men det kan också ha andra betydelser inom odontologin.
Fluorvätesyra, eller systematiskt betecknat HF, är en starkt frätande, giftig och korrosiv syra. Den är den enklaste fluoriden och består av väte och fluor. Fluorvätesyra är mycket reaktions villig och kan angripa de flesta material, inklusive glas och metaller. Den används inom industrin för att producera fluorerade kemikalier och som rengöringsmedel.
Fluorvätesyra är mycket farlig om den kommer i kontakt med huden, slemhinnor eller ögon, och kan orsaka allvarliga brännskador. Den är också skadlig om den andas in eller sväljs. Om du tror att du har kommit i kontakt med fluorvätesyra behöver du få medicinsk hjälp omedelbart.
Tandborstning är en metod för att rengöra tänder och tandkött genom att använda en borste. Den vanligaste typen av borste har mjuka filament som är arrangerade i grupper och fästs i en skaft. Tandborstning bör utföras minst två gånger per dag, under två minuter varje gång, för att effektivt ta bort plack och förebygga sjukdomar som karies och gingivit (inflammation i tandköttet).
Vid tandborstning är det viktigt att hålla borsten vinklad i ungefär 45-graders vinkel mot tanden, så att filamenten når upp till tandköttgränsen. Borsta ska sedan föras lätt fram och tillbaka över tänderna med korta rörelser, utan att trycka för hårt. Det rekommenderas att borsta yttre och inre ytan av alla tänder, samt tung- och kindsidorna av bakre tänderna.
Dessutom bör man också borsta tungan för att undvika dålig andedräkt orsakad av bakterier som sitter kvar på tungan. För att underlätta tandborstningen kan man använda en fluoridtandkräm, som hjälper till att stärka emaljen och skydda mot karies.
I slutet av tandborstningen bör man späda ut tanden med vatten och sedan torka den med ett rent handduk. Det är också viktigt att byta tandborste regelbundet, vanligtvis var 3-4:e månad, för att undvika att filamenten blir nedslitna och ineffektiva.
Glasjonomercement är ett sorts biokompatibelt cementmaterial som används inom odontologi, främst i kombination med glasjonomerfyllnadsmaterial för att foga ihop tänder efter rotkanalbehandling. Glasjonomercement består av en blandning av glasjonomerpulver och vätska som sätts upp under fuktighet och härdar genom en neutralisationsreaktion mellan de komponenterna.
Detta material har flera fördelar, däribland att det är relativt milt och kan användas nära känsliga strukturer som nervesystemet i tanden, samt att det har goda adhesions-egenskaper till både dentin och kompositmaterial. Glasjonomercement har dock också nackdelar, såsom en lägre mekanisk hållfasthet än andra cementtyper och en tendens att absorbera vatten över tiden, vilket kan påverka dess långsiktiga hållbarhet.
'Kompomer' är ett medicinskt term som används för att beskriva en typ av plastmaterial som används inom tandvården. Det är en blandning av härdbara och flexibla polymerer, vanligtvis acrylater och metakrylatpolymerer, som kombineras med en fyllningsmaterial såsom glasionomer.
Kompomerer har flera fördelar jämfört med andra typers fyllningsmaterial. De är lätta att formas till önskad form och storlek, härdar snabbt, är relativt kostnadseffektiva och kan ge en god estetisk effekt eftersom de ofta är transparenta eller halvtransparenta.
Dessa material används ofta för att fylla små till medelstora kaviteter i tänder, särskilt hos barn och unga patienter. De kan också användas som ett bindemedel vid sammanfogning av tandproteser eller andra tandrestaurationsmaterial.
Det är viktigt att notera att kompomerer inte är lika hållbara som amalgamfyllningar och kan kräva ersättning efter några år. Dessutom kan de vara mera känsliga för fukt än andra fyllningsmaterial, vilket kan påverka deras hållbarhet över tiden.
Beryllium är ett metalliskt grundämne med tecknet Be och atomnummer 4 i periodiska systemet. Det är ett hårt, lätt och extremt starkt material som används inom flera industrier, bland annat elektronik-, telekom- och flygindustrin. Beryllium är brandfarligt och kan orsaka allvarliga hälsoproblem om det andas in eller kommer i kontakt med huden. Det kan även orsaka en allvarlig allergisk reaktion som kallas berylliose, som kan leda till lungfibros och andra lungrelaterade sjukdomar. Arbetare som hanterar beryllium eller berylliumhaltiga material bör därför använda skyddsutrustning för att minimera exponeringen.
Aluminium är ett silvervitt, mjukt, icke-magnetiskt, metalliskt grundämne. Det har atomnummer 13 och kemisk beteckning Al på det periodiska systemet. Aluminium är efter syre och silicium det tredje vanligaste elementet i jordskorpan och förekommer naturligt i flera mineral, till exempel bauxit.
I medicinsk kontext kan aluminium användas i vissa mediciner, som motgift vid förgiftning av fosfater eller som ett adjuvans i vissa vaccin för att stärka immunresponsen. Långvarig exponering för höga nivåer av aluminium kan dock vara skadligt och har kopplats till neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers sjukdom.
I medicinska sammanhang kan "tandemaljlöslighet" (engelska: *plaque retention*) referera till förmågan hos vissa typer av bakterier eller andra mikroorganismer att fastna och bilda biofilm på tänderna och tandemaljen, istället för att bli bortspolade under normal tuggning och svalning.
Tandemalj är en smittsam film av bakterier, matrester och andra partiklar som fastnar på tändernas yta. Om den inte regelbundet tas bort kan den leda till dental plack, så kallad tandsten, och öka risken för karies och parodontit (tandlossning).
Vissa mikroorganismer har en högre förmåga att fastna på tänderna än andra, vilket kan bidra till en ökad risk för dentala problem. Dessa bakterier kallas ofta "tandemaljlösliga" eftersom de är svårare att avlägsna genom vanliga metoder som tandborstning och flossning.
Det är viktigt att regelbundet besöka en tandläkare för en professionell tändborstning och rengöring, särskilt om man har en högre risk för dentala problem.
Fluor (F) er ein element i grunnstofftabellen med atomnummer 9. Fluoren er ein gasformig, reaktiv grundstoff som er farveløs i ren form. Den er den minst teiktlige av alle grundstoffene og har det sterkaste elektronegativa talet i periodesystemet.
I medicinen brukes fluor ofte som ein del av tannlegeprodukter, for eksempel i form av fluorid, for å forebygge emne tiltaking og å styrke tanneners motstandskraft mot karies. Fluorid er også vanlig i vannfluorering-programmer for å redusere sannsynligheten for karies hos befolkninger som har vekslefull tilgang til tannlegehjelp.
Fluoren kan også brukes i medisinske behandlingar, for eksempel i form av fluorouracil, som er ein slags kjemoterapi-medisin som brukes til å behandle visse typer av kræft. Fluorouracil virker ved å hindre celler i å dele seg og kan være spesielt effektivt mot raskt voksende kræftceller.
"Artificiell saliv" är en typ av substans som används för att ersätta och efterlikna den naturliga spegelsyra som produceras i munhålan. Den artificiella spegelsyran kan vara i form av gel, spray eller lozenges (smälta tabletter). Den används vanligtvis för att lindra torrhet i munnen, som kan orsakas av sjukdomar, behandlingar som strålbehandling, mediciner eller åldrande.
Den artificiella spegelsyran är ofta komponerad av en blandning av olika typer av fuktighetsbindande och smörjande ämnen, såsom glycerin, sorbitol och karboxymetylcellulosa. Dessa ämnen hjälper till att behålla fuktigheten i munhålan och skyddar den från torrhet och irritation. Vissa artificiella spegelsyror kan även innehålla smakämnen, sötningsmedel och konserveringsmedel för att förbättra smaken och hållbarheten.
Det är viktigt att notera att användning av artificiell spegelsyra inte ersätter den naturliga produktionen av spegelsyra i kroppen, men kan hjälpa till att lindra symtomen av torr mun.
Syntetiskt harts är en typ av harts som är framställd konstgjord genom kemisk syntes i laboratorium, till skillnad från naturliga harts som utvinns från träd och växter. Syntetiska harts kan vara gjorda på basis av olika råmaterial, till exempel kol, väte och koldioxid, eller petroleumprodukter som eten och propen.
Syntetiska harts används ofta inom industrin för att skydda ytor mot fukt, smuts och andra skador. De kan också användas som bindemedel i lacker och färger, samt som isoleringmaterial. Syntetiska harts har ofta bättre egenskaper än naturliga harts, såsom högre hållfasthet, bättre värmebeständighet och längre livslängd.
'Dentine hypersensitivity' eller 'dentinkänslighet' är en medicinsk term som refererar till en smärta eller obehag i tänderna orsakad av exponering av dentin, det delikata vävnadslager som ligger under tandens emalj. Detta kan inträffa när emaljen på tanden skadas eller slipas bort, vilket gör att den känsliga delen av tanden blottläggs.
Smärtan orsakad av dentinkänslighet kan variera från en lätt irriterande smärta till en stark och vass smärta som kan vara svår att tolerera. Smärtan uppstår vanligtvis när tanden utsätts för kalla, het, söt, sur eller tryckande stimuli.
Dentinkänslighet orsakas av att små rörformade kanaler i dentinet, som sträcker sig från ytan till tandens nervceller, blottläggs. När dessa kanaler exponeras för olika stimuli leds smärtsignalen direkt till tandens nervceller, vilket orsakar den känsliga reaktionen.
Det är viktigt att söka medicinsk behandling om man lider av dentinkänslighet, eftersom det kan vara ett tecken på en underliggande tandproblem som behöver behandlas. Behandlingen kan innebära användning av speciella tandsmörjor eller toothpaste som är utformade för att minska dentinkänsligheten, samt andra behandlingsmetoder som kan rekommenderas av en tandläkare.
'Kaliumföreningar' refererar till olika kemiska föreningar som innehåller positivt laddat jon Kalium (K+). Kalium är ett väsentligt mineral och ett essentiellt electrolyt som spelar en viktig roll i människokroppen, särskilt för muskelfunktion, nervimpulstransmission och cellernas homeostas.
Exempel på Kaliumföreningar inkluderar:
1. Kaliumhydroxid (KOH): En stark bas som används i olika industriella tillämpningar, såsom beredning av etylenglykol och som ett desinfektionsmedel.
2. Kaliumklorid (KCl): Ett salt av Kalium, som är en vanlig källa till Kalium i dieten och används också inom medicinen som ett elektrolyt ersättningsmedel.
3. Kaliumkarbonat (K2CO3): Även känt som pottaske, används ofta som en naturlig gödning för att öka jordens Kaliumhalt.
4. Kaliumfosfat (KPO3): Används inom livsmedelsindustrin som ett konsistensmedel och buffertämne, samt i medicinen som en farmaceutisk hjälpämne.
5. Kaliumsulfat (K2SO4): En annan Kaliumsalten som används inom jordbruket som en gödning och inom industrin för tillverkning av glas, papper och textilier.
Det är viktigt att notera att Kaliumföreningar bör hanteras med omsorg på grund av deras reaktiva natur och möjliga hälsorisker vid exponering för överdoser eller direktkontakt med huden, ögon eller luftvägar.
"Dental sealants" är enligt medicinskt perspektiv en preventiv tandvårdsmätod som används för att skydda yttre tänder från karies. De består av en tunn, plastisk lagring som appliceras på de bakre molarernas och premolarnas pits- och grooves (kallade fosser) på tandytan. Dessa områden är svåra att rengöra fullständigt med tandborstning och flossing, vilket gör dem särskilt känsliga för kariesutveckling.
Dental sealants skapar en skyddande barriär som förhindrar bakteriers åtkomst till fosserna och på så sätt minskar risken för kariesutveckling. De är transparenta eller lätt färgade, så de inte påverkar tändernas utseende. Sealants kan vara av typen glasionomer eller komposit, beroende på materialval och patientens behov.
Denna procedure är vanligen smärtfri och snabb att utföra. Efter en grundlig tändrengning rengas fosserna med en speciell borste eller spray för att avlägsna bakterier och rester. Sedan appliceras sealantmaterialet i flera skikt, varefter det härdar under ljusexponering. När processen är klar har patienten en fullt fungerande tand med extra skydd mot kariesutveckling.
Tandförkalkning, även kallat dental karies eller tandcancer, är en progressiv och hälsobetonad sjukdom som orsakas av mikroorganismer i munhålan. Den beror på en interaktion mellan mikroorganismer, värdrelaterade faktorer (till exempel tändernas beskaffenhet och salivens sammansättning) och kostfaktorer (till exempel sockerintag).
Förkalkning uppstår när mjölksyra bildas som en produkt av socker och stärkelse, som bryts ned av bakterier i placken på tänderna. Mjölksyran sänker pH-värdet i munhålan och leder till demineralisering av tandens hårda substance (emalj, dentin och cement). Om detta fortsätter utan behandling kan hålbildningar uppstå i tänderna.
För att förebygga förkalkning rekommenderas god oral hygien med regelbunden tandsmittning, fluoridbehandling och en hälsosam kosthållning med begränsat sockerintag.
"Materialprövning" är ett begrepp inom medicinen som refererar till processen att undersöka och testa fysiska material, vanligtvis biologiskt material såsom vävnader eller kroppsfluider, för att få information om deras egenskaper, struktur och funktion. Detta kan göras med hjälp av olika tekniker och metoder, till exempel mikroskopi, kemiell analys, genetisk testning eller immunologiska tester.
Materialprövning är viktig inom medicinen för att ställa diagnoser, planera behandlingar, övervaka sjukdomsutveckling och bedöma effekterna av behandlingar. Det kan också användas för forskningsändamål, till exempel för att utveckla nya terapier eller förstå sjukdomsprocesser bättre.
'Vattenförsörjning' är ett medicinskt begrepp som refererar till den process där kroppen får i sig tillräckligt med vätska för att upprätthålla homeostas, organfunktioner och hälsa. Detta inkluderar både dricksvatten och vätskor som finns naturligt i livsmedel som frukt, grönsaker och soppor.
En vuxen persons kropp består av ungefär 60% vatten, och det är viktigt att underhålla denna andel för att stödja bland annat blodcirkulation, termoreglering, näringsabsorption och nedbrytning av avfallsprodukter.
Ett tillräckligt intag av vatten kan också hjälpa till att förebygga konstipation, minska risken för njursten och underlätta viktminskning genom att hjälpa till att känna sig mer mätt.
Det rekommenderade dagliga intaget av vatten varierar beroende på ålder, kön, vikt, fysisk aktivitet och andra faktorer, men en allmänt accepterad riktlinje är att dricka 8 glas (cirka 2 liter) vatten per dag.
'Drinking water' is defined in medical terms as water that is safe for human consumption and meets the health-based standards established by regulatory agencies, such as the World Health Organization (WHO) or the Environmental Protection Agency (EPA) in the United States. This water should be free from harmful levels of contaminants, including chemicals, bacteria, viruses, and parasites, that can cause illness or disease.
Drinking water may come from various sources, such as surface water (e.g., rivers, lakes), groundwater (e.g., wells), or treated wastewater, and it must undergo a treatment process to remove any potential contaminants before being distributed to consumers. The specific treatment methods used can vary depending on the source of the water and the types of contaminants present.
Access to safe drinking water is essential for maintaining good health and preventing waterborne diseases. Inadequate sanitation and hygiene, as well as a lack of access to safe drinking water, are major contributors to illness and death worldwide, particularly in low-income countries.
Metoxifluran är ett etert kolväte och ein halogenert fluorerat metylgruppe. Det var ein tidigare inhalationsanestetikum som användes vid kirurgi, men numera är det förbjudet på grund av sitt potential till biverkningar såsom lever- och njurskador samt risk för hjärtrytmrubbningar. Det var ett av de så kallade "haloterana", som även inkluderade halotan och enfluran. Metoxifluran hade en unik egenskap genom att det kunde metaboliseras till en aktiv metabolit, oxidmetabolit 1 (OM-1), som också bidrog till den narkotiska effekten.
Dentin desensitizing agents are substances used in dentistry to help reduce the sensitivity of dentin, which is the tissue that makes up the majority of the tooth below the enamel. Dentin contains microscopic tubules that, when exposed due to gum recession or enamel loss, can become sensitive to temperature changes, touch, and acidic foods or drinks.
Dentin desensitizing agents work by blocking the openings of these tubules or by reducing their sensitivity. They typically contain ingredients such as fluoride, strontium salts, potassium nitrate, arginine, calcium sodium phosphosilicate, and oxalates. These agents may be applied in the form of toothpaste, varnishes, gels, or solutions, depending on the specific product and the needs of the patient.
The goal of using dentin desensitizing agents is to alleviate pain and discomfort associated with sensitive teeth, allowing patients to maintain good oral hygiene and enjoy their daily activities without fear of tooth sensitivity.
Vätejonkoncentration, även känd som pH, är ett mått på hur sur eller basiskt ett vätskemedium är. Det specificerar protonaktiviteten (H+) i en lösning, vilket är relaterat till mängden hydrogenjoner (H+) per liter.
En lägre pH-värde (7) indikerar lägre vätejonkoncentration och mer basisk miljö. Vatten har en neutral pH på 7.
I medicinsk kontext kan förändringar i vätejonkoncentration ha betydelsefulla kliniska konsekvenser. För hög eller för låg pH kan störa normal cellfunktion och leda till acidos eller alkalos, respektive. Dessa störningar kan påverka olika fysiologiska processer, inklusive andningen, hjärt-kärlsystemet, njurarnas funktion och ämnesomsättningen.
Tanderosion, även känd som abrasiv erosion, är en process där tanden successivt förlorar sin emalj och dentin på grund av mekanisk påverkan i kombination med en sur miljö. Detta orsakas ofta av att man borstar tänderna för hårt eller med fel teknik, men kan också bero på vanor som att tugga på penor, pipor eller andra hårda föremål. Den sura miljön kan skapas av mat och drycker som innehåller höga nivåer av syra, såsom läskedrycker, fruktjuicer och citrusfrukter.
"Apatiter" är ett samlingsnamn på en grupp mineral som inkluderar hydroxylapatit, fluorapatit och klorapatit. Dessa mineral är fosfater av kalcium och har en gemensam kemisk formel: Ca5(PO4)3X, där X kan vara OH-, F- eller Cl-. Apatiter förekommer naturligt i naturen och de är viktiga som råmaterial för framställning av konstgjord benväv och som källa till fosfor i konstgödsel.
I medicinsk sammanhang kan apatit också användas för att beskriva en form av benväv, ofta kallad "biologisk apatit", som huvudsakligen består av kalciumfosfat i mineralform. Denna typ av benväv är viktig för stödjande struktur och mineralsättning i skelettet hos djur, inklusive människor.
"Tandvårdsartiklar för egenvård” är en benämning på produkter som säljs till allmänheten och används i preventiv tandvård och vardaglig oral hygien. Detta inkluderar t ex tandborstar, tandtråd, tandpasta, tandsmittar, tandsticksor och munnvatten. Dessa produkter hjälper till att förebygga mun- och tandsjukdomar som karies och parodontit (tandlossning). Det är viktigt att använda dessa produkter korrekt och regelbundet för bästa möjliga skydd och hälsa av tänder och mun.
"Plack" är ett begrepp som används inom kardiologi och refererar till en typ av atherosklerotisk plak i halsartärerna (karotisplack) eller i koronarartärerna i hjärtat. Placken består av fettsyror, kolesterol, calcium, blodceller och andra substanser som cirkulerar i blodet. När placken växer kan den störa blodflödet och orsaka symptom som halsvickelser (i fallet med karotisplack) eller bröstsmärta eller andningssvårigheter (i fallet med koronarplack). I värsta fall kan en plack i koronarartären lossna och orsaka ett hjärtattack.
"Enamel formation" refers to the biological process by which the hard, white, and highly mineralized substance that covers the outer surface of teeth, known as enamel, is formed. This process involves the differentiation and secretion of ameloblasts, which are specialized cells that produce and organize the enamel proteins and minerals during tooth development. The entire process of enamel formation is called amelogenesis, which occurs in two main stages: the secretory stage and the maturation stage.
During the secretory stage, the ameloblasts secrete a protein-rich matrix that forms the foundation for the enamel structure. As the matrix is laid down, it is mineralized by hydroxyapatite crystals, which give the enamel its hardness and durability.
In the maturation stage, the ameloblasts modify the protein matrix and continue to deposit minerals, resulting in a further increase in the hardness and density of the enamel. Once the enamel has fully matured, the ameloblasts undergo programmed cell death, leaving behind a highly mineralized and acellular tissue that is resistant to wear and decay.
Anomalies in the process of enamel formation can lead to various dental conditions, such as hypoplastic enamel (thin or poorly formed enamel), amelogenesis imperfecta (genetic disorder affecting enamel formation), and fluorosis (excessive exposure to fluoride during tooth development).
Mikroradiografi är en typ av radiografisk undersökningsmetod där man använder sig av röntgenstrålning för att framställa mycket detaljerade bilder av små preparat, till exempel histologiska prover eller tandkronor. Metoden bygger på samma principer som konventionell radiografi, men använder sig av betydligt kraftigare röntgenstrålning och mycket känsligare filmmaterial för att kunna avbilda de små detaljerna i preparatet. Mikroradiografi är ett viktigt verktyg inom forskning och utbildning, men används sällan inom klinisk praktik på grund av strålexponeringen.
Aluminiumsilikater är ett samlingsnamn för oorganiska föreningar som innehåller aluminium, syre och silicium. Dessa ämnen kombineras vanligtvis i form av polymera nätverk där aluminium- och siliciumatomer är fästade till varandra via syreatomer.
Aluminiumsilikater förekommer naturligt i mineraler som feldspar, kaolinit och mica, men de kan även syntetiseras i laboratoriemiljö eller i industriella processer. De har en mångfald av användningsområden, till exempel som bindemedel i cement och andra byggmaterial, som absorbenter av vatten och gaser, samt som katalysatorer i kemiska reaktioner.
Det saknas dock specifika medicinska användningsområden för aluminiumsilikater. Även om de kan ingå i vissa medicinska produkter, till exempel som excipient i läkemedel eller som aktiv ingrediens i antacida, så är det inte aluminiumsilikatet i sig som har den terapeutiska effekten, utan andra komponenter i produkterna.
I assume you are asking for a medical definition of "heart cement." I believe what you are referring to is likely "cardiac cement" or more commonly, "acrylic cement," which is used in some cardiac surgical procedures. Here is a brief definition:
Acrylic cement, also known as bone cement or methyl methacrylate cement, is a type of adhesive material used in various surgical applications, including cardiac surgery. In the context of heart surgery, it is primarily used to secure prosthetic heart valves and other artificial materials to the heart tissue. The cement quickly hardens after being mixed and applied, creating a strong bond between the prosthesis and the surrounding tissue. This helps ensure the proper functioning and stability of the implanted device.
Bisfenol A-glycidylmetakrylat (BPAGM) er en kjemisk forbindelse som ofte brukes i produksjonen av plastprodukter, særlig type som kallas epoksiplast. BPAGM er en slags modifikert bisfenol A-molekyl som har blitt koblet til to glycidylmetakrylat-grupper. Dette gjør at BPAGM kan polymerisere og stivnes ved høy temperatur i nærvarheten av en lyskegle, noe som er vanlig i produksjonen av særlige slags plastprodukter.
BPAGM har vært brukt i en rekke forskjellige applikasjoner, inkludert i fremstillingen av små elektroniske komponenter, tandfyllinger og andre medisinske produkter. Men på grunn av bekymringer om sine eventuelle skadelige helseeffekter, er bruken av BPAGM blitt sterk begrenset i noen land og forbudt i andre.
I medisinsk sammenheng kan BPAGM være relevant fordi det har vært påvist at denne kjemisk forbindelsen kan frigis fra deplastprodukter som inneholder den, og overføres til fødevarer eller drikkevann. Derfor kan mennesker potensielt bli utsatt for BPAGM gjennom vanlige daglige aktiviteter som spisning og drikking. Studier har vist at høye nivåer av BPAGM i kroppen kan være skadelige for helse, særlig for barns utvikling. Derfor er det viktig å være oppmerksom på mulige kilder til BPAGM-eksposisjon og ta forholdsregler for å redusere denne eksposisjonen så mye som mulig.
'Korrosion' är ett medicinskt begrepp som kan användas för att beskriva den skadliga processen där kroppsvävnader, ofta särskilt hud och slemhinnor, successivt förstörs eller bryts ned av en främmande substans eller av kroppens egna celler. Exempel på korrosion inom medicinen kan vara hur magsyra långsamt bryter ned magmuskelns slemhinna, eller hur vissa kemoterapi-preparat kan orsaka hudskador genom att korrodera hudcellerna.
"Benspänning" eller "benförhårdning" är medicinska termer som ofta används för att beskriva en tillstånd där musklerna i benen blir styva, svullna och smärtsamma. Detta kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive långvarig inaktivitet, skador eller sjukdomar som påverkar nervsystemet eller muskulaturen.
En mer precis medicinsk definition av benförhårdning är "en subakut eller kronisk process orsakad av stagnation i blodomloppet och/eller muskelaktiviteten, vilket leder till ödem, svullnad och smärta i benen". Denna process kan vara relaterad till en rad olika medicinska villkor, såsom djup ventrombos (blodpropp i en djup ven), cellulit (infektion i huden eller underhuden), kronisk hjärtsvikt, njursjukdomar och neurologiska tillstånd som påverkar rörelseförmågan.
I vissa fall kan benförhårdning vara ett tecken på en allvarligare underliggande sjukdom, så det är viktigt att konsultera en läkare om man upplever symtom som kan vara relaterade till detta tillstånd.
I'm sorry for any confusion, but "DMF-index" doesn't seem to have a specific medical definition. It could be that there's a mistake or it's an abbreviation for a term that is not widely recognized in the medical field. DMF is sometimes used as an abbreviation for dimethylformamide, a chemical solvent, but without more context, it's difficult to provide an accurate definition. If you could provide more information or clarify what you mean, I'd be happy to help further!
I medicinsk kontext, avser "hårdhetstester" ofta metoder för att mäta stelhet eller hårdhet i olika kroppsdelar som ett sätt att diagnosticera eller övervaka sjukdomstillstånd. Det vanligaste exemplet på detta är en "hårddhetstest" av sköldkörteln, även kallat palpation, där läkaren använder sin finger för att känna efter sköldkörtelns storlek, form och hårdhet. Om sköldkörteln känns övertaxad, knölformad eller hård kan det vara tecken på en överfunktion eller en tumör i sköldkörteln. Andra exempel på hårdhetstester inkluderar palpation av levern, lymfknutorna och andra kroppsdelar för att upptäcka eventuella avvikelser eller sjukdomar.
"Benign intracranial hypertension" (BIH) er en tilstand der karakteriseres av økt likviderpress i hjernen uten at det finnes noen synlig årsak som kan forklare dette. Pressønningen på likviden i hjernen stiger, men det er ingen teikner på skade på hjernen eller andre strukturer i hodet. Symptomene inkluderer oftest kvalme, oppsvulmethet, hodeskmerte, synslidelser og pulsationslidende syn. Hvis det ikke behandles, kan det føre til permanent synsnedsatthet. BIH er vanligere hos kvinner enn menn og forekommer oftest i alderen 20-50 år. Behandlingen består typisk av medisinsk behandling for å reducere likvidenes produksjon og/eller øke absorbsjonen, samt eventuelt viktig vektreduksjon hos overviktige pasienter. I noen tilfeller kan kirurgisk behandling være nødvendig for å lette trykket på hjernen.
I medicinen refererar kompositmaterial till ett material som består av två eller flera olika komponenter, som kombinerats för att ge en specifik egenskap eller funktion. Dessa komponenter kan vara i form av faser, fiberorientering eller ytbehandlingar. Exempel på kompositmaterial inom medicinen är fiberförstärkta kompositer som används för att ersätta ben- och broskvävnad, samt kompositer bestående av polymerer och keramik som används för tandfyllningar.
I medicinsk kontext kan "hårdhet" referera till olika aspekter beroende på vilket sammanhang det används. Här är några exempel:
1. **Vaskulär hårdhet:** Detta handlar om förhöjda nivåer av kalcium i artärväggarna, vilket kan leda till att artärerna blir styva och mindre flexibla. Detta kan öka risken för hjärt-kärlsjukdomar som stroke och hjärtinfarkt.
2. **Benhårdhet:** Detta är en ovanlig benvävsnedsättning där benväven blir övermättad med kalcium, vilket gör benen mer sårbara, sköra och kan leda till smärtor och svullnader.
3. **Hudhårdhet:** Detta kan vara ett tecken på en hudsjukdom eller åldrande, där huden blir tunnare, torrare och mer känslig för skador.
4. **Tandhårdhet:** Detta är en term som används för att beskriva tandemalji, vilket är den hårda ytan på tänderna som skyddar dem mot skador. Tandemaljen kan vara hård eller mjuk beroende på personens ålder och vård av tänderna.
Den specifika betydelsen av "hårdhet" i en medicinsk kontext beror alltså på vilket sammanhang det används, så det är viktigt att ta hänsyn till sammanhanget för att förstå exakt vad som menas.
'Streptococcus mutans' är en bakteriestam som tillhör släktet Streptococcus och är en av de huvudsakliga orsakerna till tandsmutsjukan (karies). Denna bakterie producerar en syra som angriper tanden och leder till att tandemaljen bryts ner, vilket kan resultera i hål i tänderna. 'Streptococcus mutans' lever av kolhydrater från maten och drickes, och den föredrar särskilt sockerartade livsmedel som till exempel godis, läskedrycker och fruktjuicer. Denna bakterie kan överföras mellan personer genom direktkontakt eller via droppar i luften när man hostar eller andas ut.
Fluor-radioisotoper är radioaktiva isotoper av grundämnet fluor. Fluor har atomnummer 9 och finns naturligt i jordskorpan, men alla fluor-isotoper är instabila och sönderfaller med emission av radiation.
Exempel på vanliga fluor-radioisotoper inkluderar:
* Fluor-18: Har en halveringstid på 109,77 minuter och används ofta inom medicinen för att diagnostisera sjukdomar, särskilt cancer, genom positronemissionstomografi (PET).
* Fluor-20: Har en halveringstid på 11,16 sekunder och används som en källa till neutroner i strålbehandling.
* Fluor-17: Har en halveringstid på 64,49 sekunder och används inom forskning för att studera kemiska reaktioner.
Användningen av fluor-radioisotoper är ofta begränsad till kontrollerade miljöer som laboratorier eller sjukhus, på grund av deras radioaktiva natur och strålningsrisker.
En ameloblast är en typ av cell som är involverad i bildandet av emaljen, den hårda yttre ytan på tänder. Ameloblasterna producerar och sekretierar ett proteinrikt extracellulärt matrix, som sedan mineraliseras för att forma emaljen. Dessa celler är specialiserade epitelceller som under utvecklingen genomgår olika stadier innan de differensieras till ameloblasterna. Efter att emaljen har bildats undergår ameloblasterna apoptos, programmerad celldöd, och försvinner.
Tandfyllningsmaterial, även känt som "tandfyllning", är ett material som används för att fylla upp och reparera en kavitet eller hålighet i en tands struktur. Detta kan vara orsakat av caries (tandförfall), skada eller brytning. Fyllningsmaterialet hjälper till att återställa tanden till dess ursprungliga form och funktion, samtidigt som det förhindrar ytterligare skada eller infektion. Det finns olika typer av tandfyllningsmaterial, till exempel amalgam, kompositresin, glasjonomer och guld, vardera med sina egna fördelar och nackdelar beroende på användningsområde och personlig preferens.