Fosfodiesteras I
Fosfordiesterhydrolaser
Fosfodiesterashämmare
Nukleotidaser
Pyrofosfataser
3´5´-cyklisk nukleotidfosfodiesteras
EDTA
3`5`-cykliskt GMP-fosfodiesteras
Alkaliskt fosfatas
Phosphodiesterase 4 Inhibitors
Cyclic Nucleotide Phosphodiesterases, Type 4
Cellmembran
Subcellulära fraktioner
Phosphodiesterase 3 Inhibitors
Phosphodiesterase 5 Inhibitors
Cyclic Nucleotide Phosphodiesterases, Type 3
Rolipram
Cyclic Nucleotide Phosphodiesterases, Type 1
Cyclic Nucleotide Phosphodiesterases, Type 5
1-metyl-3-isobutylxantin
2`,3`-cyklisk-nukleotidfosfodiesteraser
Cykliskt AMP
Cykliskt GMP
Purinoner
Ro 20-1724
Cyclic Nucleotide Phosphodiesterases, Type 2
Cyclic Nucleotide Phosphodiesterases, Type 6
Fosfodiesteras 1 (PDE1) är ett enzym som bryter ner cAMP (cyklisk AMP) och cGMP (cyklisk GMP), två signalsubstanser inom celler. Dessa signalsubstanser är involverade i många cellulära processer, såsom regleringen av genuttryck, cellsignalering och neurotransmission.
PDE1 tillhör en grupp enzymer som kallas fosfodiesteraser (PDE), vilka alla har förmågan att bryta ner cAMP och/eller cGMP. PDE1 är dock unikt bland de andra PDE-enzymen eftersom det kan aktiveras av calciumjoner, vilket gör att det spelar en viktig roll i cellers svar på calciuminflöden.
PDE1 finns naturligt i flera olika typer av celler, inklusive hjärnceller, muskelceller och blodkärl. Dysfunktion eller överaktivitet hos PDE1 kan vara associerat med olika sjukdomstillstånd, såsom kardiovaskulära sjukdomar, neurologiska störningar och cancer.
En fosfodiesteras är ett enzym som bryter ned specifika fosfatesterbindningar, vanligtvis i molekyler såsom nucleotider och nukleotidföreningar, till en alcohol och en fosfatgrupp. Det finns flera olika typer av fosfodiesteraser som katalyserar hydrolys av specifika fosfatesterbindningar i olika molekyler.
För att vara mer specifik: En "Fosfordiesterhydrolas" är en allmän term för ett enzym som bryter ned en fosfatesterbindning genom hydrolys, men det används sällan i medicinsk kontext. I stället tenderar man att vara mer specific när man refererar till de olika typerna av fosfodiesteraser som finns, såsom Fosfodiesteras 4 (PDE4) eller Fosfatidylinositol-specifika fosfolipas C (PI-PLC).
Fosfodiesteras inhibitors (PDE-inhibitors) är en grupp läkemedel som hämmar ett enzym som kallas fosfodiesteras. Detta enzym bryter ned signalsubstanser i cellen som kallas cAMP och cGMP. Genom att hindra detta enzym från att fungera kan koncentrationen av dessa signalsubstanser öka, vilket leder till en relaxerande effekt på glatt muskulatur och ökat blodflöde i olika delar av kroppen.
PDE-hämmare används bland annat för behandling av erektil dysfunktion, lungemboli, högt blodtryck, hjärtsvikt och astma. Exempel på PDE-hämmare är sildenafil (Viagra), tadalafil (Cialis) och salmeterol (Serevent).
Nukleotidaser är en grupp av enzymer som bryter ned nukleotider till mindre beståndsdelar. Nukleotider är byggstenarna i DNA och RNA, och de består av en sockermolekyl (ribosa eller deoxyribosa), en fosfatgrupp och en nucleobase (purinbaser: adenin och guanin, eller pyrimidinbaser: cytosin, timin och uracil).
Nukleotidaser katalyserar specifika reaktioner som innebär att de bryter ned nukleotider till en nucleobase, en sockermolekyl och en fosfatgrupp. Detta kan ske i olika sammanhang, t.ex. vid nedbrytning av DNA eller RNA som en del av cellens naturliga återvinning, eller under stressförhållanden då cellen behöver bryta ner nukleotider för att få tillgång till energi och byggmaterial.
Det finns olika typer av nukleotidaser som katalyserar olika reaktioner, t.ex. apurin/apyrimidin-nukleotidaser, nukleosid-fosfataser och 5'-nukleotidaser. Dessa enzymer kan ha olika funktioner och vara involverade i olika cellulära processer.
'Pyrofosfataser' är ett medically term som refererar till en grupp enzymer som katalyserar nedbrytningen av pyrofosfat till två molekyler fosfat. Pyrofosfat är en högreaktiv form av fosfat som har potentialen att spela en roll i flera biologiska processer, inklusive celldelning och ämnesomsättning.
Pyrofosfataser förekommer naturligt i vissa celler och kan också produceras syntetiskt för medicinska tillämpningar. Dessa enzymer har visat sig ha potentialen som terapeutiska mål för behandling av sjukdomar som involverar störda mineralomsättningsprocesser, såsom kalkifikationssjukdomar och tumörer med överdrivet celldelning.
Det är värt att notera att medicinska definitioner kan variera beroende på kontext och specialitet, så det är alltid en god idé att konsultera primära källor eller experter inom området för att få den mest exakta och upp-datade informationen.
3'5'-Cyclic nucleotide phosphodiesterase (PDE) är ett enzym som katalyserar nedbrytningen av 3'5'-cykliska nukleotider, till exempel cykliskt AMP (cAMP) och cykliskt GMP (cGMP), till de respektive 5'-monofosfatena. Det finns flera olika isoformer av PDE som har specifika substratspecificiteter och reguleras av olika signalsubstanser, vilket gör att de kan spela en viktig roll i cellsignaleringen.
'EDTA' står för Etiylendiamintetraessigsyran och är en organisk syras salt som används inom medicinen, bland annat som ett kärlvidgande medel vid behandling av hyperkalcemi (förhöjda värden av kalcium i blodet) samt för att binde tungmetaller och andra toxiska substanser i blodomloppet. EDTA används också som konserveringsmedel inom laboratoriemedicinen för att förhindra oxidation av blodprover.
Cell fractionation är ett biologiskt laboratorieförfarande som innebär att celler delas upp i sina olika komponenter eller organeller. Detta görs vanligtvis genom att cellmembranet klyvs med hjälp av mekanisk, enzymatisk eller kemisk metoder, vilket får cellens olika beståndsdelar att separera sig från varandra. Genom att använda olika tekniker och metoder kan forskare isolera och rena specifika organeller såsom mitokondrier, kärnor, ribosomer, lysosomer och endoplasmatiska retikulum för vidare studier. Cellfraktionering är en viktig metod inom cellbiologi och molekylär biologi eftersom den möjliggör att forskare kan studera de olika komponenterna i cellen separat och upptäcka deras unika funktioner och interaktioner.
Alkalisk fosfatas (ALP) är ett enzym som förekommer i många olika djur- och vävnadstyper, inklusive lever, ben, tarmslemhinnor och njurar. Det har en viktig roll i organismens metabolism, särskilt vid nedbrytningen av fosfater i kroppen.
ALP är ett serummarkör som används för att diagnostisera och övervaka olika sjukdomar och skador på lever, ben och andra organ. Nivåerna av ALP kan öka vid lever- eller gallvägssjukdomar, skelettskador, vissa cancerformer och under vissa fysiologiska tillstånd som till exempel graviditet.
Det är viktigt att tolka ALP-värden i klinisk kontext tillsammans med andra laboratorie- och kliniska data, eftersom en ökning av ALP kan ha olika orsaker och behöver inte alltid vara patologisk.
Phosphodiesterase 4 (PDE4) inhibitors are a class of medications that work by increasing the levels of cyclic adenosine monophosphate (cAMP) in cells. cAMP is a signaling molecule that helps regulate various cellular functions, including inflammation and immune response.
PDE4 is an enzyme that breaks down cAMP, thereby reducing its levels in the cell. By inhibiting PDE4, these medications increase the concentration of cAMP, which in turn suppresses the production of pro-inflammatory molecules such as tumor necrosis factor-alpha (TNF-α), interleukin-12 (IL-12), and interleukin-23 (IL-23).
PDE4 inhibitors have been shown to be effective in the treatment of various inflammatory conditions, including asthma, chronic obstructive pulmonary disease (COPD), psoriasis, and atopic dermatitis. Some examples of PDE4 inhibitors include roflumilast, apremilast, crisaborole, and ditropan.
It's important to note that while PDE4 inhibitors can be effective in reducing inflammation, they can also have side effects, including gastrointestinal symptoms such as nausea, diarrhea, and abdominal pain. Therefore, it's essential to use these medications under the close supervision of a healthcare provider.
Cyclic nucleotide phosphodiesterases (PDEs) are a family of enzymes that play a crucial role in regulating intracellular levels of cyclic adenosine monophosphate (cAMP) and cyclic guanosine monophosphate (cGMP), which are important second messengers involved in various cellular processes.
Type 4 phosphodiesterases (PDE4) specifically degrade cAMP and are widely distributed in many tissues, including the brain, heart, lungs, and immune system. PDE4 isoforms are encoded by four different genes (PDE4A, PDE4B, PDE4C, and PDE4D) and can be further divided into several subtypes based on their regulatory domains and biochemical properties.
PDE4 enzymes have been identified as important targets for the treatment of various diseases, including inflammatory disorders, neurological disorders, and cancer. Inhibitors of PDE4 have been shown to have anti-inflammatory, bronchodilatory, and cognition-enhancing effects, among others. However, the use of PDE4 inhibitors is limited by their side effects, such as nausea, vomiting, and diarrhea, which are thought to be due to the inhibition of PDE4 in the gastrointestinal tract.
"Cell membrane," også kjent som plasma membran, er en flexible, semipermeable barriere som omgir alle levende celler. Det består hovedsakelig av lipider og proteiner og har til oppgave å kontrollere pasasjen av molekyler, ions og andre stoffer inn i og ut av cellen. Lipidbilagen i cellmembranen er organiert som en dobbeltlayet med hydrofobe halvballer mot hverandre og hydrofille halvballer vendt ut og inne i cellen. Proteinmolekyler inneholdt i membranen kan fungere som transportproteiner, reseptorer, enzymers eller mekaniske koblinger til cytoskelettet. Cellmembranen er viktig for å opretholde cellens homeostasisme og integritet.
I medicinen refererer kinetik specifikt till läkemedelskinetik, som är studiet av de matematiska modellerna som beskriver hur ett läkemedel distribueras, metaboliseras och utsöndras i en levande organism. Det finns fyra huvudsakliga faser av läkemedelskinetik:
1. Absorption (absorption): Hur snabbt och effektivt absorberas läkemedlet från gastrointestinal tract till blodomloppet.
2. Distribution (distribution): Hur snabbt och i vilken utsträckning fördelar sig läkemedlet i olika kroppsvävnader och vätskor.
3. Metabolism (metabolism): Hur snabbt och hur påverkar läkemedlets kemiska struktur i kroppen, ofta genom enzymer i levern.
4. Elimination (elimination): Hur snabbt och effektivt utsöndras läkemedlet från kroppen, vanligtvis via urin eller avföring.
Läkemedelskinetiken kan påverkas av många faktorer, inklusive patientens ålder, kön, genetiska variationer, lever- och njurfunktion samt andra läkemedel som patienten tar.
Subcellulära fraktioner refererar till de olika delarna eller kompartmenten inom en cell som kan separeras från varandra baserat på deras biokemiska och fysikaliska egenskaper. Exempel på subcellulära fraktioner inkluderar cellytan, kärnan, mitokondrier, endoplasmisk retikulum, Golgiapparaten, lysosomer, peroxisomer, cytoskelettet och cytosolen. Genom att separera dessa subcellulära fraktioner kan forskare studera deras unika egenskaper och funktioner i isolation, vilket kan ge insikter om cellulär processer som reglerar cellers tillväxt, differentiering, apoptos (programmerad celldöd) och sjukdomar som påverkar cellfunktionen.
Phosphodiesterase 3 (PDE3) inhibitors are a class of medications that work by blocking the action of the phosphodiesterase 3 enzyme. This enzyme is responsible for breaking down cyclic adenosine monophosphate (cAMP), a molecule that plays a role in regulating various cellular functions, including cardiac contractility and vascular smooth muscle tone.
By inhibiting the PDE3 enzyme, these medications increase cAMP levels, which leads to relaxation of vascular smooth muscle and increased cardiac contractility. As a result, PDE3 inhibitors are used in the treatment of conditions such as heart failure, pulmonary hypertension, and peripheral arterial disease.
Some examples of PDE3 inhibitors include cilostazol, milrinone, and enoximone. It's important to note that these medications can have significant side effects, including decreased blood pressure, arrhythmias, and increased heart rate, so they are typically used under the close supervision of a healthcare provider.
Phosphodiesterase 5 (PDE5) inhibitors are a class of medications that block the action of the phosphodiesterase 5 enzyme. This enzyme is responsible for breaking down cyclic guanosine monophosphate (cGMP), a molecule that plays a role in relaxing smooth muscle tissue and increasing blood flow.
PDE5 inhibitors are primarily used to treat erectile dysfunction, as they help increase blood flow to the penis, making it easier to achieve and maintain an erection. Examples of PDE5 inhibitors include sildenafil (Viagra), tadalafil (Cialis), and vardenafil (Levitra).
In addition to their use in treating erectile dysfunction, PDE5 inhibitors have also been studied for their potential benefits in treating other conditions, such as pulmonary arterial hypertension and benign prostatic hyperplasia. However, it is important to note that these medications should only be used under the guidance of a healthcare professional, as they can interact with other medications and may not be suitable for everyone.
Cyclic nucleotide phosphodiesterases (PDEs) are a family of enzymes that play a crucial role in regulating intracellular levels of cyclic adenosine monophosphate (cAMP) and cyclic guanosine monophosphate (cGMP), which are important second messengers involved in various cellular processes.
Type 3 PDEs, also known as PDE3, are a subtype of this enzyme family that specifically hydrolyze cAMP and cGMP. They are widely expressed in many tissues, including the heart, vascular smooth muscle, platelets, and adipose tissue.
PDE3 is composed of two regulatory domains and a catalytic domain, and it can be activated by various stimuli such as hormones, neurotransmitters, and growth factors. Once activated, PDE3 hydrolyzes cAMP and cGMP to their inactive forms, thereby regulating the activity of downstream effectors such as protein kinases A and G.
PDE3 has been a target for drug development, particularly in the treatment of cardiovascular diseases. For example, PDE3 inhibitors have been used to treat heart failure, pulmonary hypertension, and peripheral vascular disease by increasing cAMP levels and promoting vasodilation and positive inotropic effects. However, the use of PDE3 inhibitors is limited due to their potential side effects such as hypotension and arrhythmias.
Rolipram är ett läkemedel som tillhör en grupp av ämnen som kallas fosfodiesteras-4-hämmare. Det används i forskning för att studera effekterna av att blockera fosfodiesteras-4, enzymet som bryter ner cAMP (cyklisk AMP), ett signalsubstans i celler. Rolipram har undersökts för potentialen som behandling för depression och neurodegenerativa sjukdomar, men det har inte godkänts för kliniskt bruk hos människor på grund av biverkningar och brist på tillräcklig effektivitet.
Cyclic nucleotide phosphodiesterases (PDEs) are a family of enzymes that play a crucial role in regulating intracellular levels of cyclic adenosine monophosphate (cAMP) and cyclic guanosine monophosphate (cGMP), which are important second messengers involved in various cellular processes.
Type 1 PDEs (PDE1A, PDE1B, PDE1C) are calcium/calmodulin-regulated enzymes that hydrolyze both cAMP and cGMP with similar catalytic efficiency. They are widely expressed in various tissues, including the brain, heart, lungs, and kidneys.
PDE1 enzymes are involved in several physiological functions, such as smooth muscle contraction, platelet aggregation, and synaptic plasticity. Dysregulation of PDE1 activity has been implicated in various pathological conditions, including hypertension, heart failure, pulmonary arterial hypertension, and neurological disorders. Therefore, PDE1 is an attractive therapeutic target for the development of drugs to treat these diseases.
Cyclic nucleotide phosphodiesterases (PDEs) are a family of enzymes that regulate intracellular levels of cyclic nucleotides, which are important second messengers in cell signaling. There are several types of PDEs, and type 5 (PDE5) is one of them.
PDE5 specifically hydrolyzes cyclic guanosine monophosphate (cGMP), which is a crucial regulator of vascular smooth muscle relaxation and penile erection. When cGMP levels are high, it leads to the activation of protein kinases that promote muscle relaxation and increased blood flow. PDE5 inhibitors such as sildenafil (Viagra), vardenafil (Levitra), and tadalafil (Cialis) work by blocking the activity of PDE5, leading to an increase in cGMP levels and improved blood flow.
Therefore, the medical definition of 'Cyclic Nucleotide Phosphodiesterases, Type 5' is a type of enzyme that specifically hydrolyzes cyclic guanosine monophosphate (cGMP) and plays a crucial role in regulating vascular smooth muscle relaxation and penile erection. PDE5 inhibitors are used to treat conditions such as erectile dysfunction and pulmonary arterial hypertension by increasing cGMP levels and improving blood flow.
Medicinskt sett betyder "lever" det nästa största organet i kroppen och har flera viktiga funktioner. Här är en kort medicinsk definition:
Levern (latin: hepar) är ett vitalt, multipel fungerande organsystem som utför en rad metaboliska, exkretoriska, syntetiska och homeostatiska funktioner. Den primära funktionen av levern är att filtrera blodet från skadliga substanser, producera gallan för fettdigestion och bryta ned proteiner, kolhydrater och fetter. Levern innehåller också miljarder celler, kända som hepatocyter, som är involverade i protein-, kolhydrat- och lipidmetabolism, lagring av glykogen, syntes av kolesterol, produktion av kloningfaktorer och andra hormoner samt bortrening av exogena och endogena toxiner.
1-Methyl-3-isobutylxanthine (MIX) er en type purinalkaloid som naturlig forekommer i visse planter, og det er også en syntetisk kjemisk forbindelse. MIX er en stimulerende substans som hører til gruppen av metylxantiner, der også inkluderer koffein og teobromin.
MIX har blitt brukt i medisinsk forskning for å undersøke hvordan det påvirker kroppens fysiologi og patofysiologi, spesielt med hensyn til å regulere lipidmetabolisme og adipocytodifferensiasjon. Det har også vist potentiale som en mulig behandling for overvikt og type 2 diabetes mellitus.
I tillegg kan MIX bli brukt som et forskningsverktoy i studier av signalveier involverte i reguleringen av cellulær homeostasisme og apoptose.
Cyclic AMP, eller cAMP (cyclisk adenosinmonofosfat), är ett second messenger-molekyl som spelar en viktig roll i cellsignalering inom organismen. Det bildas inifrån cellen när en hormonreceptor på cellmembranet aktiveras av ett hormon, till exempel glukagon eller adrenalin. Aktiveringen av receptorn leder till att en G-proteinkomplex kopplad till receptorn aktiveras, vilket i sin tur aktiverar en enzymkomplex kallad adenylatcyklas. Adenylatcyklasen konverterar ATP till cAMP, som sedan fungerar som en signalsubstans inom cellen och aktiverar olika proteinkinas-enzymkomplex. Dessa komplex kan leda till olika fysiologiska respons, beroende på vilket hormon som initialt aktiverade receptorn. När signalsubstanserna cAMP har utfört sin funktion bryts de ned av fosfodiesteras-enzymkomplex, varpå signalsystemet återgår till det ursprungliga tillståndet.
'Cyclic GMP' (guanosine monophosphate) refererar till en signalmolekyl inom cellen, som är involverad i en mängd olika fysiologiska processer. Cyclisk GMP syntetiseras av ett enzym kallat guanylatcyklas och bryts ned av ett annat enzym kallat fosfodiesteras. Nivåerna av cyclisk GMP kan regleras genom att kontrollera aktiviteten hos dessa två enzym.
I en medicinsk kontext kan termen 'cykliskt GMP' användas för att beskriva läkemedelsbehandlingar som påverkar nivåerna av cyclisk GMP i kroppen. Exempelvis finns det vissa läkemedel som blockerar fosfodiesterasenzenymet, vilket leder till en ökning av cyclisk GMP-nivåer och kan användas för att behandla erektil dysfunktion och pulmonell arteriell hypertension.
Samtidigt bör nämnas att termen 'cykliskt GMP' inte är en etablerad medicinsk diagnos eller sjukdom, utan snarare en benämning på en biokemisk process som kan styras med olika läkemedel för att behandla vissa medicinska tillstånd.
'Puriner' är ett medicinskt begrepp som refererar till någon som har för höga nivåer av puriner i kroppen. Puriner är en grupp av organiska föreningar som inkluderar ämnen som ATP, ADP och AMP, vilka alla spelar viktiga roller i cellers energimetabolism.
En person med för höga nivåer av puriner kan utveckla en rad symtom, såsom ledvärk, inflammation och nedsatt njurfunktion. Dessa höga nivåer kan orsakas av olika faktorer, till exempel genetiska störningar eller sjukdomar som påverkar cellers ämnesomsättning.
Behandlingen för purinoner innefattar ofta livsstilsförändringar, såsom att ändra kosthållning och undvika vissa livsmedel som är rika på puriner, samt mediciner som hjälper till att sänka nivåerna av puriner i kroppen.
Ro 20-1724 er ikke en medically anerkannet definert term. Det er imidlertid et kjemisk stoff som ofte brukes i forskning, og det er også kjent under navnet 4-(3-pyridyl)-4-oxobutanoic acid. Det er en slags inhibitor av enzymet fosfodiesteras 4 (PDE4), som spiller en rolle i reguleringen av cellers svar på signaler fra hormoner og andre stoffer. Ro 20-1724 brukes ofte i forskning for å studere hvordan PDE4-inhibitorer kan påvirke cellefunksjon og sykdomsmekanismer, særlig i forbindelse med inflammatoriske tilstander som astma og kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD).
Cyclic nucleotide phosphodiesterases (PDEs) are a family of enzymes that regulate intracellular levels of cyclic adenosine monophosphate (cAMP) and cyclic guanosine monophosphate (cGMP) by hydrolyzing these second messengers to their inactive forms. Type 2 PDEs (PDE2) are a subtype of this family that specifically target both cAMP and cGMP as substrates.
PDE2 enzymes are widely expressed in various tissues, including the brain, heart, lungs, and reproductive organs. They play important roles in regulating various physiological processes, such as smooth muscle contraction, cardiovascular function, neurotransmission, and hormone release.
PDE2 enzymes are composed of two regulatory domains and a catalytic domain. The regulatory domains contain binding sites for cGMP, which can allosterically regulate the activity of the enzyme. When cGMP binds to the regulatory domains, it inhibits the hydrolysis of cAMP by PDE2, leading to an increase in intracellular cAMP levels. This mechanism allows PDE2 to function as a molecular switch that integrates signals from both cAMP and cGMP pathways.
Dysregulation of PDE2 activity has been implicated in various diseases, including cardiovascular disease, pulmonary hypertension, and neurodegenerative disorders. Therefore, PDE2 is an attractive target for the development of therapeutic agents for these conditions.
Cyclic nucleotide phosphodiesterases (PDEs) are a family of enzymes that regulate intracellular levels of cyclic nucleotides, including cyclic adenosine monophosphate (cAMP) and cyclic guanosine monophosphate (cGMP). These signaling molecules play important roles in various cellular processes, such as gene expression, metabolism, and neurotransmission.
Type 6 phosphodiesterases (PDE6) are a subtype of PDEs that specifically hydrolyze cGMP to GMP. They are primarily expressed in the retina, where they play crucial roles in phototransduction, the process by which light is converted into electrical signals in the eye.
PDE6 is composed of two catalytic subunits (α and β) and an inhibitory subunit (γ). The α and β subunits contain the enzymatic activity that hydrolyzes cGMP, while the γ subunit regulates the activity of the enzyme by binding to and inhibiting the catalytic subunits in the absence of light.
When light activates a G protein-coupled receptor called rhodopsin, it triggers a cascade of events that leads to the activation of PDE6. This results in the hydrolysis of cGMP and the closure of cGMP-gated ion channels, which ultimately leads to the generation of a neural signal that is transmitted to the brain.
Defects in PDE6 have been linked to various retinal disorders, including congenital stationary night blindness, retinitis pigmentosa, and age-related macular degeneration.
Milrinon är ett läkemedel som tillhör en grupp vasodilatatorer som kallas för fosfodiesteras inhibitorer. Det används vanligen vid behandling av hjärtsvikt och andra tillstånd där hjärtats funktion är nedsatt.
Milrinon verkar genom att öka mängden cAMP (cykliskt AMP) i hjärtmuskelceller, vilket leder till relaxation av de glatta muskulaturcellerna i kärlen och därmed en ökad blodflödesvolym till hjärtat. Detta kan leda till en förbättrad pumpfunktion hos hjärtat och minskat syrebehov hos hjärtmuskeln.
Läkemedlet ges vanligen som intravenös infusion och bör övervakas noga av en läkare, eftersom det kan leda till sänkt blodtryck och förändringar i hjärt rythmen vid överdosering.