'Fotolys' är ett medicinskt begrepp som refererar till den process där en molekyl splittras upp i två eller flera mindre delar som resultat av att absorbera ljusenergi. Detta kan inträffa när kroppen utsätts för ultraviolett strålning, såsom solens UV-strålar. Fotolysprocessen kan leda till skador på celler och DNA, vilket kan öka risken för hudcancer och andra hudskador.

Ett exempel på fotolys i en medicinsk kontext är när det förekommer fotolys av vitamin D i huden under exponering för solens UV-B-strålar, vilket leder till bildandet av provitamin D3 (7-dehydroklorokolesterol), som sedan kan omvandlas till aktivt vitamin D3 inne i kroppen.

'Fotokemi' er ein grensefag som handler om interaksjonen mellom lys og kjemisk forandring. Det kan også være definert som studiet av hvordan lys påverkar kjemiske reaksjoner og hvordan kjemiske forandringer kan føre til opphavet til lys. Fotokemiske reaksjoner kan forekomme når ein molekyl absorberer en foton, som er ein liten pakke av energii i form av lys. Denne absorgeringen kan føre til at elektroner i molekylet blir eksiterte og overgår til ein høyere energinivå. Dette kan resultere i en reaksjon der ein eller fleire kjemiske bindinger blir brudd eller nye bildes. Fotokemi har mange praktiske anvendelsar, for eksempel i fotosyntesen hos planter, i farger og litografi, samt i medisinsk behandling som fototerapi.

Etylendiamin (EDA) er en organisk forbindelse som består av to aminogrupper (-NH2) bunden til ein carbonatom med to kjedeforlenget kol-grupper (-CH2-). Dette gir EDA den kjemiske formelen C2H8N2. Det fins to isomere former for etylendiamin, 1,2-etylendiamin og 1,3-etylendiamin, som differerer i hvor plassert de to aminogruppene er i forhold til hverandre i molekylet.

Etylendiamin er en primær amin og kan være ein viktig building block innen organisk kjemie. Det brukes bl.a. som en råvare i produseringa av resin, lim, og andre kjemiske produkter.

I medisinsk sammenheng er etylendiamin ikke vanlegvis ein direkte behandlingsmetode, men det kan være ein del av mer komplekse kjemiske forbindelser som brukes i medisinen. For eksempel er etylendiamintetraacetat (EDTA) ein khelater som brukes for å binde ioner og fjerne dem fra kroppen, slik si kan brukes i behandlinga av leddegikt (gikkelføring) eller svampinfeksjoner.

Kolmonoxid (CO) är ett gasformigt ämne som saknar färg, lukt och smak. Det är ett mycket giftigt ämne som bildas när kol eller kolbaserade bränslen (till exempel trä, kol, olja, gasol och bensin) inte fullständigt oxideras under förbränningsprocessen. Kolmonoxid har en mycket hög affinitet till hemoglobinet i röda blodkroppar, vilket resulterar i att syretransporterna störs och syretillförseln till kroppens celler minskar. Detta kan leda till hypoxi (syrebrist) och i allvarliga fall död. Symptomen på kolmonoxidförgiftning kan variera från huvudvärk, yrsel, svimning och besvärlig andning till koma och hjärtstopp.

Diazoniumföreningar är en grupp organiska föreningar med den allmänna formeln R-N2+X-, där R är en organisk rest och X är ett halogen, såsom brom eller klor. Dessa föreningar är artificiellt framställda och används främst inom organic synthesis som intermediärer för att skapa andra kemiska föreningar. De är mycket reaktiva och kan undergå en rad olika typer av kemiska reaktioner, såsom kopplingsreaktioner, substitutionsreaktioner och elimineringsreaktioner. Diazoniumföreningar är välkända för sin användning i Gomberg-Bachmann-reaktionen, en metod för att skapa aromatiska aminer.

Laer er en forkortelse for "Light Amplification by Stimulated Emission of Radiation". Det betyr at laser er en type lys som genereres ved hjelp av en proces kalt stimulert emisjon. Lasereffekten oppnås ved å sende elektromagnetisk stråling gjennom et medium, som kan være en gas, en væske eller en fast stoff. Når strålingen passerer igjennom mediet, absorberes noen av fotonene i mediet og fører til at andre elektroner blir opphevet til et høyere energinivå. Disse opphevede elektroner vil så returnere tilbake til det lavere energienivået ved å sende ut en foton med samme bølgelengde og fase som den innkommende strålingen. Dette resulterer i at et stort antall fotoner produseres samtidig, og disse vil alle have samme bølgelengde, fase og retning, noe som gir en laserstråle sine unike egenskaper.

I medisinen brukes lasere blant annet til å behandle øyensykdommer, å foreta hudbehandlinger, å utføre kirurgiske ingrep og å sterilisere medisinsk utstyr. Lasere kan også brukes til å analysere biologiske prøver i forskning og diagnose.

Fenoxiacetater är en grupp av organiska föreningar som används som herbicider, läkemedel och kemikalier med andra tillämpningar. Som herbicid är fenoxiacetater effektiva mot tvååriga och fleråriga örter samt vissa trädslag. De fungerar genom att störa hormonbalansen hos växterna, vilket leder till avdödning eller inhibering av tillväxten.

Exempel på fenoxiacetater inkluderar 2,4-D (2,4-diklorfenoxiacetat), 2,4,5-T (2,4,5-triklorfenoxiaketat) och MCPA (2-metyl-4-klorfenoxiaketat). Dessa kemikalier har använts i jordbruket sedan 1940-talet.

Det är värt att notera att några fenoxiacetater, särskilt 2,4,5-T, har varit kontroversiella på grund av deras förekomst i Agent Orange, ett defolieringsmedel som användes under Vietnamkriget. Agent Orange innehöll en blandning av 2,4-D och 2,4,5-T, och det har visat sig att den senare kemikalian var förorenad med dioxin, en mycket giftig substans som orsakade hälsoproblem för många soldater och vietnameser. Idag är användningen av fenoxiacetater i jordbruket fortfarande vanlig, men strikt reglerad för att minimera riskerna för miljön och människors hälsa.

I medicinen refererer kinetik specifikt till läkemedelskinetik, som är studiet av de matematiska modellerna som beskriver hur ett läkemedel distribueras, metaboliseras och utsöndras i en levande organism. Det finns fyra huvudsakliga faser av läkemedelskinetik:

1. Absorption (absorption): Hur snabbt och effektivt absorberas läkemedlet från gastrointestinal tract till blodomloppet.
2. Distribution (distribution): Hur snabbt och i vilken utsträckning fördelar sig läkemedlet i olika kroppsvävnader och vätskor.
3. Metabolism (metabolism): Hur snabbt och hur påverkar läkemedlets kemiska struktur i kroppen, ofta genom enzymer i levern.
4. Elimination (elimination): Hur snabbt och effektivt utsöndras läkemedlet från kroppen, vanligtvis via urin eller avföring.

Läkemedelskinetiken kan påverkas av många faktorer, inklusive patientens ålder, kön, genetiska variationer, lever- och njurfunktion samt andra läkemedel som patienten tar.

"Azider" är ett begrepp inom kemi och refererar till salter eller estrar av hydrazin med en azidgrupp, N3-, bunden till kol- eller kväveatom. Azider är instabila och kan potentiellt vara explosiva.

I medicinsk kontext kan "azider" också referera till läkemedel som innehåller en azidgrupp, men detta är mycket ovanligt. Det finns dock vissa läkemedel som innehåller en azidgrupp och används i medicinska sammanhang, såsom kontrastmedel vid bilddiagnostiska undersökningar. Ett exempel på ett sådant kontrastmedel är Fenazopyridin-azid (Phenazopyridine Azide), som används för att underlätta diagnostisering av urinvägsinfektioner genom att färga urinen röd.

Det är viktigt att notera att medicinsk användning och tillverkning av azider skall ske under kontrollerade och säkra förhållanden på grund av deras potentiella explosiva natur.

Myoglobin är ett protein som förekommer i speciella celler, kallade muskelceller (strikt muskel), där det fungerar som syresäte. Det innebär att myoglobin har en viktig roll vid transport och lagring av syre i musklerna. Proteinet består av en polypeptidkedja med en hemgrupp bundet till den, och är strukturellt sett besläktat med hemoglobin som finns i röda blodkroppar (erytrrocyter). Myoglobin kan mätas i blodet och höga nivåer kan vara ett tecken på muskelskada, till exempel vid infarkt eller trauma.

Affinity markers in medical terms are molecules, typically antibodies, that bind specifically to a target molecule with high affinity and selectivity. These markers are often used in various diagnostic and research applications such as immunohistochemistry, Western blotting, ELISA, and flow cytometry. Affinity markers help identify and quantify specific proteins or antigens of interest, providing valuable information for disease diagnosis, prognosis, and monitoring treatment response.

En Kelatkomplexbildare är ett läkemedel eller en biokemisk substans som kan bilda stabila komplex med vissa metallioner, vilket underlättar deras utschelningsprocess från kroppen. Detta är särskilt användbart vid förgiftningar orsakade av tungmetaller som bly, kvicksilver och kadmium, där kelatkomplexbildarna hjälper till att minska absorptionen och öka elimineringen av dessa toxiner. Exempel på kelatkomplexbildare inkluderar dimerkaprol (BAL), edetat (CaNa2EDTA) och pennicillamin.

Kolmonoxidhemoglobin (COHb) refererar till hemoglobin i blodet som bundit sig till kolmonoxid (CO) istället för syre (O2). Kolmonoxid har en mycket högre affinitet till hemoglobin än syre, vilket betyder att det kan ersätta syret och orsaka en minskad syresättning i kroppen.

När kolmonoxid binds till hemoglobin bildas karboxihemoglobin (COHb), som är ett stabiliserat komplex som inte kan transportera syre till celler och organ i kroppen. Detta kan leda till hypoxi, eller syrgasbrist, eftersom syret inte kan frislussas från blodet till de celler som behöver det för att producera energi.

Kolmonoxidförgiftning orsakas av exponering för höga nivåer kolmonoxid i luften, vilket kan ske genom rökning, bränder, eller exponering för utsläpp från fordon och industriella processer. Symptomen på kolmonoxidförgiftning inkluderar huvudvärk, yrsel, andfåddhet, illamående, och i allvarliga fall medvetslöshet eller död. Behandlingen av kolmonoxidförgiftning innebär vanligtvis att patienten placeras i en hyperbarisk syrebehandlingskammare för att öka syresättningen i blodet och bryta ned COHb-komplexet.

Specifikalt within medical field, spektrofotometri er en laboratoriemetode for å måle absorpsjonen av lys av ulike bølgelengder som passerer gjennom et prøvemateriale. Metoden brukes ofte i biokjemisk analyse til å bestemme konkentrasjonen av en substans, som f.eks. et kjemisk eller biologisk stoff, i en prøve ved å måle absorpsjonen av lys av en spesiell bølgelengde som er karakteristisk for dette stoffet.

I simplifisert termer, spektrofotometri innebærer at man sender en stråle med ulike bølgelengder av lys gjennom et prøvemateriale og måler hvor mye lys som absorberes ved hver bølgelengde. Dette gir en spektral signatur eller kurve som kan sammenlignes med referansespektre for å identifisere og kvalitativt eller kvantitativt bestemme eksisterende stoffer i prøven.

Denne teknikken er viktig innen områder som f.eks. klinisk biokjemisk analyse, farmakologi, mikrobiologi og miljøanalyse.

I'm sorry for any confusion, but the term "Valar" is not a medical term or concept. It is actually a fictional concept from J.R.R. Tolkien's Middle-earth legendarium, referring to a group of powerful beings in his fantasy universe. They are often described as being similar to angels or demigods in other mythologies. Therefore, there is no medical definition for "Valar."

Ultraviolett (UV) strålning är en form av elektromagnetisk strålning som har kortare våglängd än synligt ljus, men längre våglängd än röntgenstrålning. UV-strålningen delas in i tre olika områden baserat på våglängden: UVA (400-315 nm), UVB (315-280 nm) och UVC (280-100 nm).

UV-strålning produceras naturligt av solen, men kan också genereras syntetiskt med hjälp av speciella ljuskällor. Den är inte synlig för människan, men den kan orsaka en rad olika effekter på levande vävnader, beroende på dos och exponeringstid.

UV-strålning har både positiva och negativa effekter. På den ena sidan kan UVB-strålning stimulera produktionen av vitamin D i huden, vilket är viktigt för kroppens benstoffwechsel och immunförsvar. På den andra sidan kan långvarig exponering för höga nivåer UV-strålning orsaka skador på huden, ögon och immunsystemet. För långvarig exponering av UVA- och UVB-strålning är också kända orsaker till hudcancer, inklusive malign melanom, det allvarligaste slaget av hudcancer.

Det är därför viktigt att skydda sig mot överexponering för UV-strålning genom att använda solskydd, särskilt under de timmar då solen är som starkast (mellan 10 och 16 på eftermiddagen). Det är också viktigt att undvika konstgjord UV-strålning från solarium, eftersom det finns en känd länk mellan användning av solarium och ökat risk för hudcancer.

Kalcium (Ca) er ein essensiell mineral som spiller en viktig rolle i menneskelige kroppa. Det er det mest abundaante mineralet i den menneskelige kroppen og utgjør om lag 1,5-2% av kroppens totale vekt. Kalcium finst foremost i tannene og benene, men det også fungerer som en viktig elektrolytt i kroppa og er involvert i mange viktige fysiologiske prosesser, så som:

1. Muskelkontraksjon: Kalcium hjelper med å aktivere muskelkontraksjoner, slik at vi kan bevege oss.
2. Nervesignalering: Kalcium er involvert i nervesystemet og hjeler med å overføre nervesignaler mellom nervecellene.
3. Blodkoagulasjon: Kalcium spiller en viktig rolle i blodkoagulasjonen ved hjelp av å aktivere bestemte proteiner som er involvert i denne prosessen.
4. Hormonproduksjon: Kalcium er også involvert i produksjonen og reguleringen av visse hormoner, for eksempel parathyroideahormonet og kalcitoninet.
5. Cellsignaleringsprosesser: Kalcium hjelper med å regulere cellsignaleringsprosesser i kroppen, som for eksempel cellevekst og celldeling.

For å sikre at kroppa får nok kalcium, er det viktig å ha en balanseert kost med tilstrekkelige mengder av denne næringsstoffen. God kilder på kalcium inkluderer mælkprodukter, grønnsaker som brokkoli og bladgrønnsaker, bønner, nøtter og fisk som sardiner og laks.

I medicsin används termen "ljus" ofta för att beskriva olika former av elektromagnetisk strålning, som kan användas diagnostiskt eller terapeutiskt. Det kan handla om:

1. Visuellt ljus: Det vanliga ljuset som vi ser med ögat, består av elektromagnetisk strålning i våglängder mellan ungefär 400 och 700 nanometer (nm).
2. Laserljus: Koncentrerad, samfälld och intensiv stråle av synligt ljus eller annan elektromagnetisk strålning, som kan användas inom medicinen för att exempelvis skära bort vävnad eller aktivera vissa läkemedel.
3. Röntgenljus: Elektromagnetisk strålning med kortare våglängd än synligt ljus, som används inom medicinen för att ta röntgenbilder och undersöka skelett, lungor och andra inre organ.
4. Ultraviolett (UV) ljus: Elektromagnetisk strålning med kortare våglängd än synligt ljus som används inom medicinen för att exempelvis behandla hudsjukdomar och bakterier.
5. Infrarött (IR) ljus: Elektromagnetisk strålning med längre våglängd än synligt ljus som används inom medicinen för att exempelvis behandla muskel- och ledsmärtor samt öka blodgenomströmningen.

Det är viktigt att notera att olika typer av ljus kan ha både nyttiga och skadliga effekter, beroende på dos, exponeringstid och andra faktorer.

Spectral analysis är ett samlingsbegrepp inom signalbehandling och analys för att bestämma frekvensinnehållet hos en given tidskontinuerlig signal eller diskret tidseriesekvivalenta. Det görs genom att bryta ned signalen i sina grundläggande frekvenskomponenter, vilket ger en frekvensdomän representation av den ursprungliga tidsdomän signalen.

I medicinsk kontext kan spectral analysis användas för att analysera biomedicinska signaler, såsom elektrokardiografi (ECG), elektroencefalografi (EEG) och magnetoencefalografi (MEG) signalspektrum. Detta kan hjälpa till att identifiera olika frekvensband och deras relativa intensiteter, vilka kan korreleras med olika fysiologiska tillstånd eller sjukdomar.

Till exempel i EEG-signaler, kan delta (0,5-4 Hz), theta (4-8 Hz), alpha (8-13 Hz), beta (13-30 Hz) och gamma (över 30 Hz) frekvensband användas för att klassificera olika medvetandetillstånd, såsom sömn, vakenhet, koncentration och sammanhangsfattande.

Samtidigt kan spectral analysis i kombination med andra metoder, som Fouriertransformen eller Wavelettransformen, användas för att identifiera patologiska frekvensmönster eller abnormiteter i biomedicinska signaler, vilket kan vara av värde inom diagnostik och behandling.

'Acetate' er en organisk forbindelse der består af en carbonatom, to syregrøruppementer (-COOH) og tre hydroxylgrupper (-OH). Det er også kendt som et 'surt esther', da det har egenskaber fra både en carboxylsyre og en alkohol.

I medicinsk sammenhæng, kan acetat henvise til forskellige ting, herunder:

1. Et salt eller ester af eddikesyre (acetic acid).
2. En intravenøs løsning af natriumacetat, der bruges til at behandle syre-base-forstyrrelser i kroppen.
3. En type kontaktlinseløsningsmiddel, der indeholder en acetatbuffer for at hjælpe med at regulere pH-værdien på øjet.
4. Et lokalbedøvelsesmedie, der anvendes før små kirurgiske indgreb.
5. En type bindemiddel, der bruges i operationssuturer til at lukke sår.

Det er vigtigt at notere, at betydningen af 'acetat' kan variere alt efter konteksten, så det er altid en god ide at undersøge specifikt hvad der menes i en given medicinsk sammenhæng.

'Hem' er ein term i medisin som refererer til det komplekse molekylet som inneholder jernet i hemoglobin, et protein i røde blodceller som transporterer ilt i kroppen. Hemet består av en organisk ringstruktur som kaller porfyrin, og jernet er faset inn i denne strukturen. Jernet i hemet kan reversibelt binde seg til ilt, og dette er viktig for ilts transport i blodet. Hem er også en del av andre enzymer som er involvert i cellulær respirasjon og oxidativ stressreaksjoner.

Rodopsin är ett protein i näthinnan i ögat som spelar en viktig roll för mörkerseende och skuggsyn. Det är ett G-proteinkopplat receptorprotein, även känt som en "ljuskänslig proteinkomplex," som består av två huvuddelar: ett protein som kallas opsin och en ljuskänslig prostetisk grupp som kallas retinal. När ljus träffar på retinalet i rodsopsinet, förändras dess form, vilket orsakar en konformationsförändring av opsinet som aktiverar en signaltransduktionsväg som leder till att nervimpulser skickas till hjärnan. Denna process möjliggör synen i låga ljusnivåer. Rodopsin är ett exempel på ett så kallat fotopigment, eftersom det är känsligt för ljus och orsakar en biokemisk respons när det utsätts för ljus. Det finns i speciella celler i näthinnan som kallas stavar, som är specialiserade för att uppfatta ljusintensitet snarare än färg.

EGTA står för Ethylenglycol-bis(2-aminoethylether)-N,N,N',N'-tetraessäure. Det är ett ämne som används inom biologisk forskning, särskilt inom områdena som handlar om cellulär signalering och calciumhomeostas.

EGTA är en karboxylatförening med fyra karboxylgrupper och två aminogrupper som kan bilda koordinationsbindningar med metalljoner, såsom calciumjoner (Ca2+). När EGTA binder till calciumjoner bildas en komplex som är mycket stabil och som har låg affinitet till andra joner. Därför används EGTA ofta som ett verktyg för att kontrollera intracellulära calciumnivåer i experimentella studier.

I medicinsk kontext kan EGTA användas inom forskning för att undersöka hur calciumreglering påverkar cellulär funktion och dysfunktion, särskilt i sammanhang relaterade till sjukdomar som involverar störda calciumhomöostas, såsom neurodegenerativa sjukdomar och kardiovaskulära sjukdomar.

'Näthinnepigment' (ofta benämnt oculärt pigment eller ögonpigment) refererar till de pigment som finns i ögats regnbågshinna (iris) och har som funktion att bestämma individens ögonfärg. De två huvudsakliga pigmenten är eumelanin, som ger bruna toner, och pheomelanin, som ger gula till röda toner. Den unika kombinationen och mängden av dessa pigment bestämmer den individuella ögonfärgen hos en person. Vissa sjukdomar eller skador kan orsaka förändringar i näthinnan och påverka ögonpigmentet, vilket kan ha inverkan på synen.

'Fotokemiska processer' refererar till kemiska reaktioner som initieras eller katalyseras av ljus. Denna typ av processer involverar vanligtvis en fotosensibilisator, ett ämne som kan absorbera ljus och få en förändrad elektronisk konfiguration. När detta händer kan den fotosensibiliserade molekylen överföra energin till ett annat molekylärt substrat och starta en kemisk reaktion. Fotokemiska processer är viktiga i många biologiska system, såsom fotosyntesen hos växter, där ljusenergi omvandlas till kemisk energi. De används också inom materialvetenskap och teknik för att skapa polymerer, små molekyler och nanostrukturer med speciella egenskaper.

"Biofysikaliska fenomen" refererar till de fysiska processer och fenomen som sker inom levande organismer, vävnader och celler. Detta kan inkludera ett brett spektrum av ämnen såsom celldelning, transport över celmembran, proteinföldning, genetisk information och arvsprocesser, signaltransduktion, neuronald transmission, muskelfysiologi och hjärtfysiologi, samt energimetabolism. Biofysikaliska fenomen kan också inkludera studiet av hur fysiska faktor som temperatur, tryck och elektriska fält påverkar levande system.

Inositol-1,4,5-trisfosfat (IP3) är ett signalsubstanstans som spelar en viktig roll inom cellens signaltransduktionsvägar. Det bildas när ett signalsubstanstans, till exempel hormon eller neurotransmittor, binder till sin receptor på cellmembranet. Denna binding aktiverar enzymet fosfolipase C, som i sin tur splitter ett annat signalsubstanstans, PIP2 (fosfoinositid-4,5-bisfosfat), till IP3 och diacylglycerol (DAG).

IP3 är vattenlösligt och kan diffundera genom cellen till endoplasmatiska retikulums (ER) membran där det binder till IP3-receptorer. Detta leder till ökad permeabilitet för calciumjoner i ER-membranet, vilket orsakar frisättning av calciumjoner in i cytoplasman. Denna ökade koncentration av calciumjoner aktiverar andra enzymer och signalvägar som reglerar cellens funktioner, såsom celldelning, celldifferentiering och apoptos (programmerad celldöd).

I medicinsk kontext kan störningar i IP3-signalvägen vara associerade med olika sjukdomstillstånd, till exempel cancer, neurodegenerativa sjukdomar och kardiovaskulära sjukdomar.

Biofysik är ett forskningsområde som undersöker de fysiska principerna och mekanismerna bakom biologiska processer. Det inkluderar studier av cellers och molekylers struktur och funktion, såväl som hur de påverkas av olika fysiska stimuli som elektricitet, magnetism, ljus och mekanisk kraft. Biofysik kan tillämpas inom ett brett spektrum av områden, från molekylär biologi och genetik till neurovetenskap och medicinsk fysik.

I svenska medicinska sammanhang används begreppet "ländmuskler" för att referera till två muskelgrupper i lårets baksida: ischiocrurala muskler och triceps surae.

Ischiocrurala muskler består av tre muskler: semimembranosus, semitendinosus och biceps femoris. Dessa muskler har sitt ursprung i ischialtuberositeten (sitsbenet) och sträcker sig ner längs baksidan av låret till knäleden och hälbenet. Deras huvudfunktioner är extension av höften, flexion av knäet och rotation av lårets underben.

Triceps surae består av två muskler: gastrocnemius och soleus. Dessa muskler har sitt ursprung i underbenet och sträcker sig ned till hälbenet där de insertar på calcaneus (klacken). Deras huvudfunktion är plantarflexion av foten, det vill säga att peka tånerna nedåt.

Läs mer:

Hemproteiner är ett slags proteinmolekyler som innehåller en prostetisk grupp kallad hemgruppen. Hemgruppen består av ett organisk komplex med järn (Fe II eller Fe III) i centrum, som kan binda och transportera syre (O2). De mest kända hemproteinerna är de globulära proteiner som har en funktionell roll i transporten och lagringen av syre och/eller kolmonoxid (CO) i levande organismer. Exempel på hemproteiner inkluderar hemoglobin och myoglobin, som båda transporterar syre i blodet respektive i muskler hos däggdjur. Andra exempel är cytochrom-komplexen, som deltar i cellandningen (celldygnets elektrontransportkedja), och katalas, ett enzym som bryter ner väteperoxid till vatten och syre.

En hydroxylgrupp är en funktionell grupp inom kemi, som består av en syreatom (O) och en väteatom (H) som är bundna till varandra (-OH). Denna grupp kan förekomma i många olika sorters organiska molekyler, inklusive alkoholer, fenoler och karboxylsyror. Hydroxylgruppen har stark polaritet på grund av den negativa laddningen som delas mellan syreatomen och väteatomens proton, vilket gör att hydroxylgruppen kan ingå i vattenbundna nätverk och delta i kemiska reaktioner som innebär överföring av protoner.

Hemoglobin A (HbA) er en type hemoglobin som er den mest alminnelige formen i voksne mennesker. Hemoglobin er et protein i røde blodceller som transporterer ilt rundt i kroppen. HbA består av fire peptidkjeder, to identiske α-kjeder og to identiske β-kjeder.

HbA finnes i to hovedformer: HbA1a, HbA1b og HbA1c, der HbA1c er den mest dominerende formen. HbA1c er en glykosylert form av hemoglobin, det vil si at det har blitt bundet til glukosemolekyler i blodet som et resultat av normal metabolisme. Mengden HbA1c i blodet kan måles og brukes som en indikator på gjennomsnittlig blodsukkerne de siste 2-3 månedene, fordi det har en halveringstid på ca. 120 dager.

HbA1c-testen er derfor viktig i diagnostisering og overvåring av diabetes mellitus.

Octopodiformes är en systematisk grupp (klad) av blötdjur som innehåller två ordningar: vampyrbläckfiskar (Vampyromorphida) och tioarmade bläckfiskar (Octopoda). Tioarmade bläckfiskar är den mest kända gruppen, inklusive arter som bläckfisken.

Gruppen karaktäriseras av vissa morfologiska drag, såsom en välutvecklad siphon för att spruta vatten och bläck, samt ett centralt nervsystem med en stor hjärna som kontrollerar de komplexa beteendemönstren.

Octopodiformes är en av flera grupper inom den större kladen Coleoidea, som också inkluderar bläckfiskarna (Teuthida) och pungbläckfiskarna (Sepiida).

Elektrontransportkomplex IV, också känd som cytochrom c oxidase, är ett enzym i mitokondriernas inre membran i celler. Det är den sista komponenten i den elektrontransportkedja som genererar ATP (adenosintrifosfat) genom cellegensis. Elektrontransportkomplex IV katalyserar oxidationen av reducerad cytochrom c och reduktionen av syre till vatten. Detta steg är kritiskt för den cellulära andningen eftersom det är här där de sista elektronerna överförs till syre, vilket leder till bildandet av vatten istället för farliga och reaktiva syrgasradikaler.

Raman-spektroskopi är en typ av vibrationsspektroskopi som bygger på Ramaneffekten, uppkallad efter den indiske fysikern Chandrasekhara Venkata Raman. Ramaneffekten innebär att när en monokromatisk ljusstråle passerar igenom ett material kan en mindre andel av den ingoande strålningen reflekteras tillbaka med en något förskjuten frekvens, det vill säga en lägre eller högre våglängd än den ursprungliga. Denna förskjutning beror på att molekyler i materialet vid absorptionen av ljuset går från ett grundtillstånd till ett exciterat tillstånd och sedan återvänder till sitt ursprungliga tillstånd genom att avge energi i form av fotoner. Vid detta övergångsprocess kan en del av den absorberade energin ges av i form av vibrationsenergi istället för att helt konverteras tillbaka till ljus, vilket ger upphov till en frekvensförskjutning hos de reflekterade fotonerna.

I en Ramanspektroskopi-experiment används ofta en laser som ljuskälla och det reflekterade ljuset analyseras med ett spektrometer för att avgöra frekvensförskjutningen hos de reflekterade fotonerna. Det ger upphov till en Ramanspektrogram där intensiteten för olika frekvensförskjutningar kan mätas och tolkas för att ge information om materialets kemiska sammansättning, struktur och egenskaper.

Raman-spektroskopi är en icke-destruktiv analysmetod som används inom flera olika områden, till exempel för att identifiera och karakterisera olika materialer, studera kemiska reaktioner och processer samt analysera biologiska preparat.

Oxidation-reduction, också känt som redoxreaktioner, är en process där elektroner överförs från ett molekyl eller jon till ett annat. Det består av två delprocesser: oxidation och reduction.

Oxidation definieras som förlusten av elektroner eller ökning av oxidationstallet hos ett atom eller molekyler. Reduction är motsatsen, där det finns en vinst av elektroner eller minskning av oxidationstalet hos ett atom eller molekyler.

I allmänhet är oxidationen kopplad till en ökning i oxidationsgraden och reductionen med en minskning i oxidationsgraden. Detta kan illustreras genom följande exempel:

2Na (s) + Cl2 (g) -> 2NaCl (s)

I denna reaktion är natrium (Na) oxiderat, eftersom det förlorar en elektron och bildar Na+. Chlor (Cl2) är reducerat, eftersom det vinner elektroner och bildar Cl-. Detta visar hur oxidation och reduction sker samtidigt i samma reaktion, vilket kallas en redoxreaktion.

"Blodfärgämnen" är ett medicinskt begrepp som vanligtvis refererar till de två huvudsakliga komponenterna i blodet som ger det dess röda färg: hemoglobin och myoglobin.

Hemoglobin är ett proteinmolekyl som finns inne i de röda blodkropparna (erytrrocyterna) och har en viktig funktion i att transportera syre från lungorna till alla celler i kroppen. Hemoglobinet kan även transportera kolmonoxid och koldioxid.

Myoglobin är ett annat proteinmolekyl som finns inne i muskelcellerna och har en viktig funktion i att lagra syre i musklerna. Myoglobinet har en röd färg, men det förekommer inte i blodet i lika stor mängd som hemoglobin.

Ibland kan "blodfärgämnen" också inkludera andra substanser som kan påverka blodets färg, såsom bilirubin och karboxyhemoglobin, men dessa är inte lika vanliga som hemoglobin och myoglobin.

Adenosintriphosphat (ATP) är ett molekylärt komplex som utgör en energirik förening i levande celler. Det består av en nukleotid, adenosin, som är kovalent bundet till tre fosfatgrupper. ATP fungerar som den huvudsakliga energibäraren inom celler och används för att driva en mängd olika cellulära processer, såsom muskelkontraktioner, nerverna transmissionsprocesser och syntesen av proteiner och andra biologiska molekyler. När ATP hydrolyseras (bryts ned) frigörs energi som kan användas för att utföra arbete inom cellen.