Den främre hjärnartären (anterior cerebral artery (ACA)) är en av de stora artärerna som förser hjärnan med syresatt blod. Den delar sig vanligen från den inre halspulsådern (carotis interna) på var sida om halsen och går sedan fram till hjässan, där den delar upp sig i två grenar som förser främre delen av storhjärnan med blod. ACA försörjer bland annat de motoriska och sensoriska barkområdena i hjärnbarken samt delar av det limbiska systemet.

En hjärninfarkt i den främre hjärnartären (anteriora cerebral arterien) är ett medicinskt tillstånd som inträffar när blodflödet till en viss del av hjärnan avbryts eller minskar. Detta orsakas vanligtvis av en blodpropp (emboli eller trombus) i artärväggen eller i den främre hjärnartären själv, vilket förhindrar att blod når till den drabbade hjärnregionen.

Den främre hjärnartären är ansvarig för att försörja blod till fronthalvan (frontalloben) och delar av parietalloben, temporalloben samt basala ganglierna i hjärnan. En infarkt i den främre hjärnartären kan orsaka en rad symtom beroende på vilken del av hjärnan som drabbas, till exempel:

* Förlamning eller svaghet på ena sidan av kroppen (hemipares)
* Sensorisk störning eller förlorad känsel på ena sidan av kroppen
* Språkstörningar (dysartri eller aphasia)
* Försämrad minne och kognitiv förmåga
* Visuell-spatial störning
* Förändringar i beteende och emotionella reaktioner

Hur allvarligt symtomen är beror på storleken och platsen på infarkten, samt patientens ålder och hälsotillstånd. Akut behandling av en hjärninfarkt inkluderar att snabbt återställa blodflödet till hjärnan (t.ex. med trombolys eller mekanisk trombektomi) och att behandla underliggande orsaker som högt blodtryck, diabetes eller förhöjda kolesterolvärden.

Hjärnartärer, även kända som cerebrala artärer, är blodkärl som förser hjärnan med syre och näringsämnen. Det finns fyra huvudsakliga hjärnartärer – de två halvdelarna av den inre halsartären (carotis interna) och de båda vertebrala artärerna – som sedan delar upp sig i mindre grenar för att nå olika delar av hjärnan. Hjärnartärernas funktion är att transportera syresatt blod till neuronerna (hjärnb cells) och ta bort koldioxid och andra avfallsprodukter från hjärnan.

En "kärlröntgen av hjärna" (nuclear medicine brain scan) är en undersökning inom kärnmedicin där en liten mängd radioaktivt ämne, kallat radionuklid, injiceras i kroppen. Radionukliden accumulerar i specifika organ eller vävnader, i det här fallet hjärnan, och avger då små mängder gammastrålning som kan detekteras med en gammakamera.

Under en kärlröntgen av hjärna använder man ofta ett radionuklid som heter teknetium-99m eller jod-123, vilka är bundna till specifika molekyler som tas upp av hjärnans blodkärl eller hjärnvävnad. Gammakameran fångar sedan de gammastrålar som avges och skapar en bild som visar hur radionukliden fördelas i hjärnan.

Denna typ av undersökning kan användas för att diagnostisera olika sjukdomstillstånd, till exempel neurologiska störningar, demenssjukdomar, epilepsi och cancer.

En hjärnaneurysm är en utbulning i en artär i hjärnan. Den uppstår när den del av artären som förser hjärnan med blod blir svag och expanderar, vilket kan leda till att väggen spricker eller att blodet läcker ut i omgivande vävnad. Detta kallas också ett subaraknoidblödning eller en blödning in i hjärnhinnorna. Hjärnaneurysmer kan vara asymptomatiska, men om de ökar i storlek eller spricker kan de orsaka allvarliga symptom som svår huvudvärk, yrsel, synstörningar och medvetandeförlust. Behandlingen av hjärnaneurysm beror på storleken, läge och symtomen, men den kan innebära kirurgi eller ändringar i blodflödet med hjälp av mindre invasiva tekniker.

Medicinskt talat är "Mellersta hjärnartären" (på latin: Arteria cerebri media) en av de tre huvudsakliga artärerna som förser hjärnan med syre- och näringsrika blod. Denna artär delar sig vanligen i två grenar, främre och bakre, som vardera ger upphov till ett antal mindre artärer som innerverar olika delar av hjärnbarken och underliggande vävnader. Mellersta hjärnartären är en del av den cirkulära systemkretsen inom hjärnan och har stor betydelse för dess homeostas och funktion.

'Willis ring' är en medicinsk term som refererar till den cirkulära formationen av blodkärl i hjärnan där de inre och yttre halspulsåderna (carotis internas och carotis externas) och den bakre halspulsådern (vertebralis) möts och formar ett nätverk av artärer som förser hjärnbarken med syresatt blod. Denna anastomos bildar en ringformad struktur som kallas Willis ring, uppkallad efter den engelske läkaren Thomas Willis (1621-1675) som beskrev den första.

Denna formation är viktig eftersom den möjliggör en kollektiv blodförsörjning till hjärnbarken och fungerar som en slags reservnätverk om en av artärerna skulle blockeras eller stängas av på grund av sjukdom eller skada. På så sätt kan denna konfiguration hjälpa till att förhindra ett stort område av hjärnbarken från att bli undernärd och undvika en stroke.

Hjärnartärsjukdomar är en övergripande term för sjukdomar som drabbar hjärnans artärer, eller blodkärl. Dessa sjukdomstillstånd kan orsaka skada på hjärnan genom att hindra blodflödet till vissa delar av hjärnan, leda till blödning i hjärnan eller orsaka accelererad åderbristning. Några exempel på hjärnartärsjukdomar inkluderar:

1. Ateroskleros: En progressiv och degenerativ sjukdom som orsakas av uppbyggnaden av fett, kolesterol och andra substanser i artärernas innera väggar, vilket kan leda till att artärerna stängs eller minskar i diameter.
2. Cerebral thrombos: En blodpropp som bildas inne i en hjärnartär och orsakar ett slaganfall (cerebrovaskulärt accident).
3. Embolus: En lös massa, ofta bestående av blodpropp eller fett, som lossnar från en annan plats i kroppen och fastnar i en hjärnartär, orsakande ett slaganfall.
4. Subarachnoidalblödning: En typ av blödning i hjärnan där det intracraniala trycket ökar dramatiskt till följd av att blod läcker in i subarachnoidalrummet, den yttre hinna som omger hjärnbarken.
5. Aneurysm: En utbuktning eller svaghet i en artärvägg som kan leda till att blod samlas och bildar en säckliknande struktur. Om aneurysmet brister kan det orsaka subarachnoidalblödning eller andra former av intracranial blödning.
6. Vaskulit: En grupp sjukdomar som kännetecknas av inflammation i vaskulära vävnader, vilket kan leda till skador på hjärnan och andra organ.
7. Moyamoya: En sällsynt sjukdom där de stora hjärnartärerna förträngs, vilket orsakar ett nätverk av små blodkärl att bildas för att kompensera för den minskade blodflödet till hjärnan.

Cerebral infarction, även känt som stroke eller hjärninfarkt, är en medicinsk tillstånd där blodförsörjningen till en del av hjärnan avbryts på grund av en blodpropp eller en nedsatt blodflöde. Detta orsakar skada på de drabbade hjärncellerna, och kan leda till olika neurologiska symtom beroende på vilken del av hjärnan som är drabbad. Symptomen kan inkludera svaghet eller förlamning på ena kroppshalvan, problem med talsättet, svårigheter att se, höra eller uppleva smaker, och i värsta fall kan det leda till döden. Behandlingen av cerebral infarction innefattar ofta trombolytiska läkemedel som hjälper till att lösa upp blodproppen, samt symtomatisk behandling för att underlätta återhämtningen och förebygga komplikationer.

En mediainfarkt, även kallat arterioskleros eller ateroskleros, är ett tillstånd där det uppstår hårdning och förträngning i artärerna som försörjer kroppens vävnader med syre- och näringsriktig blod. Detta orsakas av en pålagsbildning av fett, kalk och fibros material (plack) inne i artärens väggar. När placken växer kan den delvis eller helt blockera blodflödet genom artären, vilket kan leda till syrebrist och undernäring i de vävnader som förses av den drabbade artären.

I svårare fall kan en mediainfarkt leda till allvarliga komplikationer såsom hjärtinfarkt (om det är hjärtats kärl som är drabbade), stroke (om det är hjärnans kärl) eller gangrän (om det är benens kärl). För att undvika dessa komplikationer är det viktigt att behandla och förebygga mediainfarkt genom livsföringsuppehållanden såsom rökfrihet, motion, balanserad kost och kontroll av andra riskfaktorer som högt blodtryck, hög kolsterol och diabetes.

En subaraknoidalblödning (SAB) är en medicinsk term som betecknar en typ av blödning i hjärnan. Det sker när det blodfyllta rummet mellan hjärnhinnorna, den subaraknoida rymden, fylls med blod på grund av ett rupturat blodkärl.

Detta kan orsaka en plötslig och stark huvudvärk, ofta jämförd med att bli slagen i bakhuvudet, samt andra symtom som yrsel, kräkningar, förändrad medvetandenivå, synproblem och i värsta fall koma eller död. SAB är en allvarlig medicinsk nödsituation och behandlas vanligtvis på sjukhus, ofta på en neurointensiv vårdavdelning. Behandlingen kan innebära operation för att stoppa blödningen, läkarbehandling för att kontrollera ökat tryck i hjärnan och rehabilitering för att hantera eventuella varaktiga skador.

Aortaaneurisme er en utvidelse i den største hovedblodåren, aorta. Aneurismet oppstår som følge av svækkelse i arteriens vægge, og kan være inneboende (kongenital) eller aquired (f.eks. som følge av årsaker som høyt blodtrykk, emboli, infeksjoner eller traumer).

En ubrukt aortaaneurisme kan være asymptomatisk og oppdages ved tilfeldighet under en rutinemedisinsk undersøkelse. I noen tilfeller kan det være akutt, med pludselige, sterke buksensmerter som følge av en aneurysmabrutning (dissektion).

Hvis aortaaneurismet blir ikke behandlet, øker risikoen for at det brister og fører til innenblødning i bukhulen. Dette kan være livstruende og krever akutt medisinsk behandling. Behandlingsmuligheter inkluderer åpne kirurgiske operasjoner eller endovaskulær reparasjon, avhengig av størrelsen og lokaliseringen av aneurismet.

'Blodflöde i hjärnan' (cerebral blodflöde) refererar till den totala mängden syresatt blod som cirkulerar genom hjärnans blodkärl (artärer, kapillärer och vener) per tidsenhet. Det cerebrala blodflödet är avgörande för hjärnans funktion och överlevelse, eftersom hjärnan är beroende av ett ständigt tillförande av syre och näringsämnen från blodet.

Normalvärden för cerebralt blodflöde varierar mellan 45 och 55 milliliter per 100 gram hjärnvävnad per minut (ml/100g/min). Det kan mätas noninvasivt med tekniker som transkraniell dopplersonografi, magnetisk resonansangiografi (MRA) eller datoriserad tomografi (CTA), vilka ger information om storleken och formen på de stora hjärnartärerna samt blodflödeshastigheten i dem.

Förändringar i cerebralt blodflöde kan orsakas av olika sjukdomstillstånd, som exempelvis stroke (blodpropp eller blödning i hjärnan), hypotension (låg blodtryck), hypertenision (högt blodtryck), arterioskleros (förträngning av artärerna) och skalltrauma. Dessa förändringar kan leda till neurologiska symtom som huvudvärk, yrsel, synstörningar, svårigheter att tala eller andas, medvetandeförlust och i värsta fall död.

"Datortomografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker stråling for å oppnå detaljerede, tvidimensjonale skanninger av kroppen. Metoden kalles også "computertomografi" eller blot "CT".

I en CT-skanning passerer en fin strålebunde gjennom kroppen i mange forskjellige vinkler, mens en datamaskin registrerer de resulterende skråkkryssene av skinnene. Disse dataene brukes deretter for å generere tvidimensjonale bildekserieser av det undersøkte området.

CT-skanning gir ofte mer detaljert og skarp informasjon enn tradisjonelle røntgenundersøkelser, særlig når det gjelder å avdekke skader, tumorer eller andre abnormaliteter i viktige strukturer som hjernen, hjertet, lungene og karsystemet.

Noe av fordelene med CT-skanning inkluderer:

* Høy grad av detaljeringsgrad og skarphet
* Snarlighet i utførelsen
* Mulighet for å identifisere en bred vifte av medisinske tilstander

Noe av ulemperne inkluderer:

* Bruk av ioniserende stråling, som kan øke risikoen for kreft i lengre sikt
* Relativt høy dosis stråling j rentforhold til tradisjonelle røntgenundersøkelser
* Mulighet for allergiske reaksjoner på kontrastmidlene som ofte brukes under skanningen.

Den inre halsartären (internal carotid artery, ICA) är en av de stora artärerna som förser huvudet och hjärnan med syresatt blod. Den bildas genom en bifurkation (delning) från den common carotid artery i höjd med thyrohyoideusmembranet i nacken. Efter att ha passerat genom carotidkanalen i tinningen delar sig ICA i två grenar: anterior cerebral artery och middle cerebral artery, vilka försörjer fronthjässan respektive laterala hjärnhalvorna med blod. ICA har också flera små grenar som förser strukturer i nacken och skallbasen med blod.

Transkraniel ultrasound Doppler (TCD) är en icke-invasiv medicinsk undersökningsmetod som används för att bedöma blodflödet i hjärnans artärer. Metoden bygger på att man skickar ultraljudsvågor genom skallen och mäter hur snabbt ljudvågorna reflekteras tillbaka när de träffar rörelserna i blodet. Genom att analysera denna information kan läkaren få information om blodflödet, eventuella förträngningar eller andra rubbningar i artärernas väggar. TCD används bland annat för att screena patienter med riskfaktorer för stroke, för att följa upp patienter med kända hjärnartärssjukdomar och för att bedöma effekterna av olika behandlingsmetoder.

Den basilära artären (latin: arteria basilaris) är en hjärtartär som förser blod till hjärnbryggan och bakre delarna av hjärnan. Den bildas genom sammanflödet av två vertebrala artärer i nacken, och går sedan uppåt längs med ryggradens baksida (medulla oblongata) till hjärnbryggan där den delar sig och blir till de bakre cerebellära artärerna samt den kloakala artären.

Den basilära artären är en viktig artär eftersom den förser blod till viktiga strukturer i hjärnan, inklusive hjärnbryggan som är involverad i reguleringen av andningen och kardiovaskulära funktioner.

Magnetisk Resonansangiografi (MRA) är en typ av bilddiagnostisk undersökning som använder kraftiga magnetfält och radiovågor för att producera detaljerade bilder på blodkärl i kroppen. Undersökningsmetoden bygger på principen om magnetisk resonans, där protoner i kroppens vätskor sätts i rörelse av radiovågor inom ett starkt magnetfält. När protonerna återvänder till sin ursprungliga position avger de energi som kan tolkas och omvandlas till bilder av blodkärlen. MRA används ofta för att undersöka potentiala problem med hjärnan, ryggraden, lungorna, levern, buken och extremiteterna.

Hjärnischemi (cerebral infarction) är en form av stroke som orsakas av ett blodflödesbrist i hjärnan, vilket leder till att hjärnvävnaden inte får tillräckligt med syre och näringsämnen. Detta kan resultera i cellskador eller död i den drabbade hjärnregionen.

Hjärnischemi kan delas in i två kategorier:

1. Trombotisk ischemisk stroke: Orsakas av en blodpropp (tromb) som bildats i ett av hjärnans artärer eller dess grenar.
2. Embolisk ischemisk stroke: Orsakas av en blodpropp (embolus) som har lossnat från ett annat ställe i kroppen, till exempel hjärtat eller karotisartären, och transporterats med blodflödet till hjärnan där den blockerar en artär.

Riskfaktorer för hjärnischemi inkluderar hög ålder, högt blodtryck, diabetes, rökning, hög kolesterol, övervikt och fysisk inaktivitet. Symptomen på hjärnischemi kan variera beroende på vilken del av hjärnan som är drabbad, men de kan inkludera plötslig svaghet eller förlamning på ena kroppshalvan, problem med talsättet eller förståelsen av språk, synförlust, yrsel, samt plötsliga och starka huvudvärkar.

'Blodflödeshastighet' refererar till hastigheten med vilken blod flödar genom kroppens artärer, kapillärer och vener. Den kan variera beroende på flera faktorer, inklusive personens hjärtfrekvens, blodvolym, resistans i artärerna och ventrikelns kontraktionsstyrka.

Blodflödeshastigheten mäts vanligtvis i enheten millimeter per sekund (mm/s) eller centimeter per sekund (cm/s). I kliniska sammanhang kan den också uttryckas som hjärtminutvolym (HMV), vilket är volymen blod som pumpas ut från hjärtat under en minut.

Det är viktigt att upprätthålla en normal blodflödeshastighet eftersom för låg hastighet kan leda till syrebrist i kroppens vävnader, medan för hög hastighet kan orsaka skador på artärväggarna och öka risken för hjärt-kärlsjukdomar.

'Hjärnrevaskularisering' refererar till blodförsörjningen till hjärnan och den process där nya blodkärl växer fram för att ersätta skadade eller blockerade artärer. Denna process är viktig för att underhålla hjärtats och hjärnblandets funktion och förhindra komplikationer som stroke. Hjärnrevaskularisering kan ske naturligt eller genom medicinska ingrepp, såsom en operation eller med hjälp av tekniker som stamcellstransplantation.

Ekoencefalografi (EEG) är en medicinsk undersökningsmetod som mäter och registrerar den elektriska aktiviteten i hjärnan. Metoden bygger på att placera elektroder på ytan av skallen, som sedan registrerar de elektriska signalerna som genereras när nervceller i hjärnan aktiveras.

EEG-undersökningen ger information om hjärnans funktion och kan användas för att diagnostisera olika sjukdomstillstånd, till exempel epilepsi, söva eller koma, stroke, hjärntumörer och andra neurologiska sjukdomar. Den kan även användas under operationer i hjärnan för att övervaka hjärnans funktion och undvika skador på nervceller.

EEG-undersökningen är en icke-invasiv metod och är vanligtvis smärtfri, även om det kan kännas lite obekvämt att ha elektroder fästade på skallen under en längre period. Undersökningen tar vanligen mellan 20 och 40 minuter att genomföra, men kan vara längre beroende på vilka frågor som ska besvaras med undersökningen.

Intrakraniella emboli och tromboser är begrepp inom neurologi och stroke-medicin.

En intrakraniell emboli är ett blodpropp (embolus) som bildats någon annanstans i kroppen, exempelvis i hjärtat eller stora kärlen, och transporterats med blodflödet till en hjärnblodkärl where it gets stuck and blocks the blood flow. This can lead to sudden loss of neurological function in the area of the brain supplied by that particular blood vessel, known as an ischemic stroke.

En intrakraniell trombos, däremot, är en blodpropp (trombus) som bildas lokalt i ett hjärnblodkärl. Detta kan ske till följd av atherosclerosis, högt blodtryck eller andra sjukdomsförhållanden som skadar blodkärlets inre vägg. En intrakraniell trombos kan också leda till en ischemic stroke.

Både embolier och tromboser i hjärnblodkärlen är allvarliga medicinska tillstånd som kräver akut vård för att minska risken för permanent neurologisk skada eller död. Behandlingen kan innefatta trombolytiska läkemedel, mekanisk trombektomi eller andra former av stroke-behandling beroende på patientens specifika tillstånd och allmänna hälsotillstånd.

Den mest vanliga betydelsen av "pulsådror" inom medicinen är de blodkärl som kan kännas eller ses pulsera i samband med hjärtats slag. Dessa pulsådror inkluderar ofta:

1. Karotispulsen: den stora artären i halsen som försörjer huvudet och halsen med syresatt blod.
2. Radialpulsen: den artären i handleden som försörjer armen med syresatt blod.
3. Femoralpulsen: den stora artären i låret som försörjer benet med syresatt blod.
4. Poplitealpulsen: den artären bakom knäskålen som försörjer underbenet med syresatt blod.
5. Dorsalis pedis pulsen: den artären på fotens utsida som försörjer foten med syresatt blod.

Pulseringarna i dessa pulsådror orsakas av hjärtats slag, som pressar blod genom kroppens artärer bort från hjärtat. Ju starkare pulsen är, desto mer blod pumpas ut från hjärtat vid varje slag. Ändå kan pulsens styrka och regularitet påverkas av olika faktorer, inklusive blodtryck, hjärtfrekvens, volymen av blod i kroppen och eventuella hinder i artärerna.

Intrakraniell blodkärlskramp (IBK), även känt som subarachnoidalblödning eller SAH, är en medicinsk tillstånd där det uppstår en blödning i det subarachnoidala utrymmet, vilket är det rum mellan hjärnbarken och den hårda hjärnhinnan. Detta orsakas vanligtvis av att ett blodkärl i hjärnan spricker eller burstar.

IBK kan vara livshotande och kräver akut medicinsk behandling. Symptomen på IBK kan inkludera plötslig och stark huvudvärk, krampanfall, yrsel, dubbelseende, svårigheter att tala eller svälja, försämrad medvetandenivå och i värsta fall koma.

Orsakerna till IBK kan variera, men de vanligaste orsakerna är blodkärlsskador som beror på högt blodtryck, aneurysm (en utbuktning av ett blodkärl) eller arterioskleros (förtjockning och hårdnad av de stora artärernas väggar). Andra orsaker kan inkludera tumörer, infektioner eller skador på hjärnan.

Behandlingen för IBK består ofta av att stabilisera patientens allmänna tillstånd, behandla eventuella komplikationer och om möjligt stoppa den aktiva blödningen. Det kan göras genom operation eller med hjälp av mediciner som minskar blodtrycket eller förhindrar ytterligare blödningar. Efter behandlingen kan patienten behöva rehabilitering för att återhämta sig från eventuella neurologiska skador.

Övergående hjärnischemi (TIA eller transitori ischemisk attack) är en plötslig, tillfällig och oftast reversibel störning av cerebral cirkulation som orsakas av ett blodflödesrubbning i hjärnan. Detta resulterar i en brist på syre- och näringsämnen till en del av hjärnbarken, vilket kan leda till neurologiska symtom som varar från några minuter till upp till 24 timmar.

Symptomen på övergående hjärnischemi kan variera beroende på vilken del av hjärnan som drabbas, men de kan inkludera:

* Svårigheter att tala eller förstå språk
* Förlust av känsel eller rörelseförmåga på ena sidan av kroppen

Övergående hjärnischemi är ett allvarligt varningsläte för en potential snart kommande hjärninfarkt (slaganfall) och kräver omedelbar medicinsk utvärdering och behandling.

Halsartärer, även kända som carotisartärer, är de två stora artärerna som förser hjärnan med syre- och näringsriktad blodflöde. De håller på att dela sig från den gemensamma halspulsådern (kommunikationsartären) och går sedan upp till varsin sida av halsen, där de förgrenar sig till yttre och inre halsartärer som förser huvudet och hjärnan med blod. Förändringar eller skador på halsartärerna kan leda till allvarliga komplikationer som stroke eller transitorisk ischemisk attack (TIA).

Hjärnan är det centrala nervösa systemets kontroll- och koordineringsorgan. Den består av hjärnbarken (cerebrum), liljan (cerebellum) och förlängda märgen (medulla oblongata), samt flera inre strukturer så som thalamus, hypothalamus och hippocampus. Hjärnan är ansvarig för högre kognitiva funktioner såsom tankeprocesser, minne, språk och medvetandet, samt kontrollerar också kroppens autonoma funktioner som andning, hjärtrytm och kroppstemperatur. Hjärnan är indelad i två hemisfärer och innehåller miljarder nervceller (neuron) som kommunicerar med varandra via nervimpulser för att skapa tankar, känslor, minnen och handlingar.

Digital Subtraction Angiography (DSA) är en radiologisk undersökningsmetod som används för att visualisera blodflödet i kroppens artärer och vener. Metoden bygger på att man först tar en radiograf över området som ska undersökas, där patienten får injicera ett kontrastmedel i en artär. Sedan tar man en ny radiograf över samma område utan kontrastmedel. Genom subtraktion av de två bilderna (den med och den utan kontrast) kan man skapa en tredje bild som visar endast kontrastmedlet i artärsystemet, vilket ger en mycket klarare och detaljerad bild av blodflödet än vad som är möjligt med en enkel radiograf.

DSA används ofta för att diagnostisera och planera behandling av olika typer av kärlrelaterade sjukdomar, såsom stroke, hjärtinfarkt, ateroskleros, artärbristningar och tumörer i blodkärlen. Metoden är speciellt användbar när man behöver en mycket detaljerad bild av små kärl eller när man vill undersöka dynamiken hos blodflödet i realtid.

Neurokirurgi är en gren inom kirurgin som fokuserar på behandling och operationer av sjukdomar och skador i centrala nervsystemet, det vill säga hjärnan och ryggmärgen. Neurokirurgiska tekniker kan därför definieras som de metoder, verktyg och procedurer som används under neurokirurgiska operationer för att behandla eller reparera skador, avlägsna tumörer eller korrigera abnormaliteter i hjärnan eller ryggmärgen.

Exempel på neurokirurgiska tekniker inkluderar:

1. Mikrokirurgi: Användning av mikroskop och specialdesignade instrument för att utföra mycket precisionella operationer i hjärnan eller ryggmärgen.
2. Stereotaxisk radiosurgeri: En icke-invasiv teknik som använder strålbehandling för att eliminera tumörer eller abnormiteter i hjärnan, utan att behöva öppna upp skallen.
3. Endoskopisk neurokirurgi: Användning av en flexibel, slank tub med en kamera och ljuskälla för att utföra operationer genom små inkisioner eller naturliga hål i kroppen.
4. Skallelektion: En metod där en del av skallen tas bort för att ge tillgång till hjärnan under operationen, och sedan återfår sin ursprungliga position efter operationen.
5. Deep Brain Stimulation (DBS): Implantering av en neurostimulator som levererar elektriska impulser till specifika områden i hjärnan för att behandla rörelsesjukdomar som Parkinson's sjukdom och essentiell tremor.
6. Spinal fusion: En teknik där två eller flera vertebrala segment kombineras med hjälp av skruvar, stänger och/eller benförstärkning för att korrigera en deformitet eller stabilisera ryggraden.

Pulsåderförträngning, även känd som arteriosklerotisk karotisstenos, är en medicinsk term som beskriver en förträngning eller pånarmliggning av halsartären (karotisartären), som förser hjärnan med blod. Denna förträngning orsakas vanligtvis av atheroskleros, en process där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas sig i artärväggen och bildar plack.

Graden av pulsåderförträngning kan variera från mild till allvarlig. I allvarliga fall kan den leda till ett drastiskt minskat blodflöde till hjärnan, vilket kan orsaka symtom som yrsel, svimningar, minnesförlust och i värsta fall stroke. Regelbundna kontroller av pulsådern är därför viktigt, särskilt för personer med riskfaktorer såsom hög ålder, rökning, högt blodtryck, höga kolesterolvärden och diabetes.

Intrakraniella arteriovenösa missbildningar (AVM) är en sällsynt medfödd sjukdom där blodkärl i hjärnan eller nära hjärnan är felanslutna. Normalt sett separeras artärer och vener av ett kapillärnätverk, men vid en AVM går artärerna direkt över till venerna utan mellanliggande kapillärer. Detta resulterar i en snabb blodflödesökning (arteriell hyperflöde) genom de drabbade venerna, vilket kan leda till komplikationer som blödningar, stroke och epilepsi. AVM:er kan variera mycket i storlek och lokalisation, och deras symptom kan variera beroende på var de befinner sig i hjärnan och hur stor de är. Behandlingen av intrakraniella arteriovenösa missbildningar kan innebära operation, strålbehandling eller kombinationer av dessa metoder.

Traumatisk hjärnblödning (eng. Traumatic brain injury, TBI) är en skada på hjärnan orsakad av yttre krafter, till exempel vid ett slag eller ett fall. Hjärnblödning (eng. Intracranial hemorrhage) kan vara en komplikation till traumatisk hjärnskada och innebär att det uppstår blod utanför blodkärlen inuti skallen. Detta kan orsaka tryck på hjärnan och leda till allvarliga skador på hjärnvävnaden.

Det finns olika typer av hjärnblödningar som kan uppstå efter en traumatisk hjärnskada, inklusive epidural hematom (blödning mellan hårda hjärnhinnan och skallbenet), subdural hematom (blödning mellan hårda och mjuka hjärnhinnan) och subarachnoidal blödning (blödning i det spena mellan de två yttre hjärnhinnorna). Symptomen på en hjärnblödning kan variera beroende på typen och storleken på blödningen, men kan inkludera huvudvärk, yrsel, krampanfall, förvirring, svaghet eller förlust av känsel i kroppen, och i allvarliga fall koma eller medvetandeförlust. Behandlingen av en traumatisk hjärnblödning kan innebära kirurgiskt ingrepp, läkemedelsbehandling och rehabilitering.

Terapeutisk embolisering är en medicinsk behandlingsmetod där ett embolisationsmaterial, till exempel mikrokoaguleringspartiklar eller spiraler, injiceras in i en blodkärl för att stoppa blödningar eller avsluta blodförsörjningen till en tumör. Detta görs med hjälp av en kateter som leds genom artärerna till den specifika blodkärlen som ska behandlas.

Syftet med terapeutisk embolisering är att reducera eller eliminera blodflödet till ett målområde, vilket kan orsaka nekros (död) av det omgivande vävnaden och på så sätt behandla olika medicinska tillstånd som till exempel:

* Tumörer, både cancerartade och icke-cancerartade, genom att avsluta blodförsörjningen till tumören och därmed minska dess storlek och påverka dess tillväxt.
* Obestäld blödningar, exempelvis i mag-tarmsystemet eller lungorna, genom att blockera de blodkärl som orsakar blödningen.
* Arteriovenös malformationer (AVM), det vill säga oregelbundna förbindelser mellan artärer och vener, genom att stänga av dessa förbindelser och på så sätt förhindra onormalt flöde av blod.

Terapeutisk embolisering är en minimalinvasiv behandlingsmetod som ofta utförs under bildguidning med hjälp av röntgen, ultraljud eller datortomografi (CT). Den kan användas ensam eller i kombination med andra behandlingsmetoder som kirurgi, strålbehandling eller medicinell behandling.

'Cotarteri' är ett medicinskt begrepp som refererar till en förträngning eller åderförändring i halsartären (carotis), vilket kan leda till sämre blodflöde till hjärnan. Detta kan orsaka symtom som yrsel, huvudvärk, svimningar och i värsta fall stroke. Cotarterier delas vanligen in i två kategorier: intern (inre) och extern (yttre) cotarteri, beroende på var i halsartären förträngningen eller förändringen uppstår.

Den bakre hjärnartären (posterior cerebral artery, PCA) är en gren av den bakre delen av huvudets stora slaggrova (basilar artery). Den delar sig vanligen i två grenar som förser blod till olika delar av hjärnbarken i tinningloben och occipitalloben, inklusive synbarken. Skador eller sjukdomar i den bakre hjärnartären kan orsaka symtom som synstörningar, minnesförlust, förvirring och svårigheter med att planera och koordinera rörelser.

Cerebral dominance, also known as lateralization or hemispheric dominance, refers to the specialization of one side of the brain over the other in terms of cognitive functions. In most people, the left hemisphere is dominant for language and logical thinking, while the right hemisphere is more specialized for spatial abilities, artistic and musical skills, and emotional processing. However, it's important to note that this does not mean that one side of the brain is solely responsible for certain functions, as both hemispheres work together to process information and execute tasks.

Cerebral dominance can be assessed through various neuropsychological tests, such as dichotic listening tasks or visual half-field experiments. These tests measure the preferential processing of stimuli presented to each hemisphere and can provide insight into an individual's patterns of cerebral dominance.

It is worth noting that while cerebral dominance has been a topic of interest in neuroscience, its practical implications for everyday functioning are still a matter of debate. Some researchers argue that understanding one's cerebral dominance can help optimize learning and performance, while others suggest that the effects of lateralization may be overstated.

En kraniotomi är ett neurokirurgiskt ingrepp där en del av skallbenet (kraniet) temporarily tas bort för att ge tillgång till hjärnan. Detta kan göras av olika anledningar, som exempelvis att behandla abscesser eller tumörer i hjärnan, att lindra ödem eller att korrigera blodansamlingar (hematomer) efter skalltrauma. Efter operationen kan delarna av skallbenet vanligtvis sättas tillbaka och fixeras på plats igen.

Akinetic mutism är ett tillstånd där en individ har nedsatt förmåga att initiera spontana rörelser och svara på yttre stimuli. Den drabbade personen kan vara vaken, uppmärksam och ha ögonkontakt, men har svårigheter med att kommunicera verbalt eller genom kroppsspråk. Tillståndet är ofta relaterat till skador på frontexteriorna i hjärnan, som kan orsakas av stroke, trauma eller andra patologiska processer.

Intrakraniell arterioskleros, även känt som intrakraniell atheroskleros, är en medicinsk term som refererar till åderförkalkning (ateroskleros) i de härbärgande artärerna i hjärnan. Ateroskleros är en progressiv sjukdom där plack bildas på insidan av artärväggarna, vilket orsakar smalning och hårdnad av artärerna. Placken består främst av kolesterol, fetter, calcium och andra substanser som transporterats med blodet.

Intrakraniell arterioskleros kan leda till ett antal komplikationer, inklusive:

1. Ischemisk stroke: När placken i artärerna brister eller lossnar och blockerar en mindre artär i hjärnan orsakar detta ischemisk stroke.
2. Transitorisk ischemisk attack (TIA): Om blodflödet till hjärnan återställs snabbt efter en kortvarig blockering av en artär kallas det transitorisk ischemisk attack eller "mini-stroke".
3. Vaskulär demens: Om aterosklerosen är utbredd i flera hjärnartärer kan det leda till vaskulär demens, som orsakas av en progressiv nedsättning av blodflödet till hjärnan.

För att diagnostisera intrakraniell arterioskleros används ofta bilddiagnostiska metoder som datorstödd tomografi (CT), magnetresonanstomografi (MRI) eller dopplersonografi. Behandlingen kan innefatta livsförändringar, mediciner för att kontrollera riskfaktorer och i vissa fall kirurgiska ingrepp.

Cerebrovaskulära sjukdomar, även kända som cerebrovaskulär disease (CVD) eller stroke, är en grupp sjukdomar som berör hjärnans blodkärl. Detta inkluderar bland annat:

1. Ateroskleros: En progressiv process där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas på insidan av vasculara väggar, vilket orsakar att blodkärlen stelnar och smalnar ned.
2. Ischemisk stroke: Detta händer när en artär till hjärnan blockeras, oftast på grund av ateroskleros eller ett blodpropp (emboli), vilket orsakar att en del av hjärnan får för lite syre och näringsämnen.
3. Hemorragisk stroke: Detta händer när ett blodkärl i hjärnan brister eller läcker, vilket orsakar blödning in i hjärnan och skador på hjärnvävnaden.
4. Transitorisk ischemisk attack (TIA): En kortvarig ischemisk episode som orsakas av en tillfällig blockering av ett artär i hjärnan, ofta kallad "mini-stroke".
5. Subarachnoidal blödning: Detta händer när det finns en blodansamling mellan hjärnbarken och hjärnhinnan, oftast orsakat av en rupturerad artär.

Cerebrovaskulära sjukdomar är en ledande orsaken till funktionsnedsättning, sjuklighet och dödlighet i världen.

Moyamoya sjukdom är en sällsynt vaskulär sjukdom som karaktäriseras av stenos (trångning) eller ocklusion (total blockering) av de båda huvudartärerna (carotis internartären) och deras förgreningar till hjärnan. Som ett resultat av detta bildas en uppsättning små blodkärl (collateraler) som försörjer hjärnan med blod, vilket kan ses som en "rökliknande" struktur på angiografi och har gett sjukdomen dess namn - "moyamoya" betyder "dim rök" på japanska.

Sjukdomen kan leda till svårigheter med blodflödet till hjärnan, vilket kan orsaka symtom som huvudvärk, yrsel, svimningar, förlamningar och i värsta fall stroke. Moyamoya sjukdom kan drabba personer av alla åldrar, men den är vanligast hos barn och äldre vuxna. Behandlingen innefattar ofta operationell åtgärd för att öka blodflödet till hjärnan, såsom en bypass-operation eller en procedure som kallas "encefalomyosynangios", där ett litet stycke muskulatur från skallen fästs direkt på hjärnans yta för att främja bildandet av nya blodkärl.

En hjärnblödning, även känd som intracranial blödning, är när ett blodkärl i hjärnan spricker eller skadas, vilket orsakar blod att läcka in i hjärnvävnaden. Detta kan leda till tryckökning inne i skallen och skada hjärnceller. Hjärnblödningar kan vara livshotande och kräver akut medicinsk behandling.

Det finns olika typer av hjärnblödningar, beroende på var blodet samlas:

1. Subduralblödning: Detta sker när ett blodkärl mellan hjärnan och den yttre hårda hinna som omger hjärnan spricker. Blodet accumulerar under den hårda hinnan och kan komprimera hjärnan.
2. Subarachnoidalblödning: Detta sker när ett blodkärl mellan hjärnbarken och det spinnwebbartäck som täcker hjärnbarken spricker. Blodet accumulerar i den subarachnoidala rymden, vilket kan orsaka starka huvudvärkar, krampanfall och förändringar i medvetandegraden.
3. Intraparenchymal blödning: Detta sker när ett blodkärl inne i hjärnvävnaden spricker. Blodet accumulerar i hjärnvävnaden och kan orsaka tryckökning och skada hjärnceller.

Hjärnblödningar kan orsakas av olika faktorer, såsom högt blodtryck, äldre ålder, trauma, aneurysm (en svaghet i ett blodkärl), artieriell scleros (hårdnad av blodkärlen) och vissa sjukdomar som till exempel amyloidangiopati.

Magnetisk Resonansstomografi (MRI), även kallat Kärnmagnetisk Resonans (NMR) är en icke-invasiv diagnostisk bildgebande teknik som använder starka magnetiska fält och radiovågor för att producera detaljerade bilder av inre strukturer och funktioner i kroppen.

Under en MRI-undersökning placeras patienten i en tunn, rörlig bädd som glider in i en tunnelformad magnetisk resonansscanner. Scannern genererar ett starkt magnetfält som får protonerna (atomkärnor) i kroppens vätskor att orientera sig parallellt med magnetfältet. Radiovågor används sedan för att störa denna orientering, och när radiovågorna stängs av återgår protonerna till sin ursprungliga position. Detta ger upphov till en svagt elektromagnetiskt fält som detektorer i scannern kan uppfatta och tolka för att skapa två- eller tredimensionella bilder av kroppens inre.

MRI används vanligtvis för att undersöka mjuka vävnader, såsom hjärnan, ryggraden, muskler, ligament och inre organ, och är speciellt användbar för att upptäcka skador, inflammationer, tumörer och andra avvikelser.

A dissection aneurysm, även känt som en "dissekerande aortaaneurysm", är ett medicinskt tillstånd där det uppstår en skada på den inre layern av aortan (den stora blodkärlen som löper från hjärtat). Skadan orsakar en rättslägen splittring i väggen på aortan, vilket gör att blodet kan tränga in och skilja de yttre lagren ifrån varandra. Detta kan leda till att aortan sväller upp och bildar ett aneurysm (en utbuktning i kärlen).

Dissekerande aortaaneurysmer är allvarliga tillstånd som kräver omedelbar medicinsk behandling, ofta kirurgi. Om de inte behandlas kan de leda till livshotande komplikationer, såsom blodproppar eller inre blödningar. Faktorer som ökar risken för att utveckla en dissekering aneurysm inkluderar hög ålder, högt blodtryck, rökning och genetiska faktorer.

'Kirurgiska instrument' är verktyg som används under kirurgiska ingrepp för att exempelvis skära, klippa, dra åt, trycka på, hålla still eller hålla isär olika vävnader i kroppen. Dessa instrument kan vara handhållna, som skalpeller och tweezers, eller mekaniska, som drillar och sågverktyg. De är ofta gjorda av rostfritt stål för att minska risken för infektioner och för att de ska vara lätta att rengöra och desinficera.

'Ultraljudsdoppler' är en typ av ultraljudsundersökning som används för att undersöka blodflöde i kroppens blodkärl. Metoden bygger på Dopplereffekten, vilket innebär att man kan mäta hastigheten och riktningen av rörliga objekt, i det här fallet röda och vita blodkroppar.

Under en ultraljudsdopplerundersökning placeras en liten sensor på huden över det område som ska undersökas. Sensorn avger höga frekvensljudvågor som reflekteras tillbaka när de träffar rörelseändrade partiklar i blodet, såsom röda och vita blodkroppar. Genom att mäta skillnaden i frekvens mellan det utsända ljudet och det reflekterade ljudet kan man beräkna hastigheten och riktningen på blodflödet.

Ultraljudsdoppler används ofta för att undersöka blodflöde i hjärtat, karotisartärerna, benen, levern och andra organ. Den kan hjälpa till att diagnostisera olika sjukdomar och störningar i blodkärlen, såsom blodproppar, artärskleros, hjärtsvikt och andra kardiovaskulära sjukdomar.

'Kollateral cirkulation' refererer til det som skjer når blod kan flomme gjennom andre blodkar enn de normale, for eksempel hvis det primære blodkar systemet er blokkeret eller stengt. Dette kollateralt blodkar system er ofte dannet over tid som en naturlig adaptasjon til langsiktig forsnøring eller skade på de primære blodkarne. Kollateral cirkulation kan også utvikle seg med behandling, som f.eks. angioplasti eller kirurgiske inngrepsmetoder, der åpnes nye veier for blodet til å komme rundt i kroppen. Dette kan hjelpe til å forbedre blodforsyningen og forebygge skader på viktige organer som hjertet og hjernen.

En stroke, även känd som slaganfall eller cerebrovaskulärt accident (CVA), är en plötslig och ofta oväntad händelse som orsakas av en rubbning i blodförsörjningen till hjärnan. Det kan bero på att ett blodkärl i hjärnan går sönder (ischemisk stroke) eller att ett blodkärl i hjärnan brister (hemorragisk stroke). När blodflödet till en del av hjärnan störs, kan de nerver som kontrollerar vissa kroppsfunktioner skadas, vilket kan leda till svåra och varaktiga funktionsnedsättningar.

En ischemisk stroke uppstår när ett blodkärl i hjärnan blockeras av en blodpropp eller en blodplättsamling (trombos), vilket förhindrar att syre- och näringsrika blod kommer fram till de drabbade nervecellerna. I vissa fall kan en mindre artär i hjärnan drabbas av en smalning (ateroskleros) som orsakar en progressiv förträngning, vilket kan leda till en långsam och gradvis påverkan på hjärnfunktionen.

En hemorragisk stroke inträffar när ett blodkärl i hjärnan brister eller läcker, vilket orsakar blödning in i hjärnvävnaden eller i den omgivande hjärnhinnan (subarachnoidea hjärnhinna). Den ökade intracraniala trycket och den toxiska effekten av blodet på de omgivande nervecellerna kan orsaka en snabb och allvarlig skada på hjärnfunktionen.

Stroke är en medicinsk nödsituation som kräver omedelbar behandling för att minska risken för varaktiga skador eller död. De tidigaste tecknen på stroke kan inkludera plötslig svaghet, förlust av känsel eller smärta i ansiktet, armarna eller benen, speciellt på ena sidan av kroppen, plötslig förvirring, problem med balansen eller koordination, plötsliga svårigheter att tala eller förstå tal, plötslig synförlust i ett öga eller båda ögonen och plötslig allvarlig huvudvärk utan känd orsak.

"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.

Regionalt blodflöde är ett medicinskt begrepp som refererar till mängden blod som flödar genom en specifik region eller del av kroppen under en viss tidsperiod. Det regionala blodflödet kan variera beroende på olika faktorer, såsom aktivitet i den aktuella regionen, hormonella förändringar och hälsa hos det kardiovaskulära systemet.

Blodflödet mäts vanligtvis i volymen blod per tidsenhet, till exempel milliliter per minut (ml/min). För att bestämma det regionala blodflödet kan olika metoder användas, såsom ultraljud, datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRT).

Det regionala blodflödet är viktigt att övervaka och bedöma eftersom det kan ge information om hälsa och funktion i olika kroppsregioner. Förändringar i det regionala blodflödet kan vara ett tecken på olika sjukdomstillstånd, såsom hjärt-kärlsjukdomar, lungemboli eller skador på muskler och ben.

Hematom är en medicinsk term som betecknar en blödning under huden eller i ett organ, där blod samlas in och bildar en massa. Orsaken kan vara trauma eller skada som får blodkärlen att bursta och blod att läcka ut. Hematomet kan variera i storlek, från små punkter till stora knölar under huden, och de kan vara små och lokala eller mer omfattande och systemiska. Symptomen på hematom kan inkludera svullnad, smärta, blåmärken och värk i området där blödningen har inträffat. I allvarliga fall kan hematomet orsaka andra komplikationer, såsom tryck på nerver eller organ, och behandlingen kan vara från avvaktande till kirurgiskt ingrepp beroende på allvarlighetsgraden.

Halsartärförträngning, även känd som carotisstenos, är ett tillstånd där halsartären (carotis) delvis eller helt förträngs eller blockeras. Detta orsakas vanligtvis av atheroskleros, en process där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas sig på insidan av artärväggen och bildar plack.

En halsartärförträngning kan vara asymptomatisk eller orsaka symtom som svårigheter att andas, hosta, yrsel, synstörningar, svimningar eller stroke (hjärninfarkt). Symptomen uppstår ofta när placken lossnar och en blodpropp bildas, vilket kan leda till ett stopp i blodflödet till hjärnan.

Halsartärförträngning diagnostiseras vanligtvis med hjälp av ultraljud, computed tomography (CT) eller magnetic resonance imaging (MRI). Behandlingen kan innebära livstilsförändringar, mediciner för att reducera risken för blodproppar och operationer som carotisendarteriektomi eller carotisstentning.

Lungartär (latin: Arteria pulmonalis) är den stora artären som försörjer lungorna med syresatt blod från hjärtat. Den delar sig vanligen i två grenar, höger och vänster lungartär, som följer respektive lunga's bronkialgrenar och delar upp sig i flera mindre artärer som förser de olika lungaloben med blod. Lungartären är en av kroppens fem stora artärer och har en diameter på ungefär 2,5-3 cm hos en vuxen människa.

En ultraljudsundersökning, även känd som sonografi, är en icke-invasiv medicinsk undersökningsmetod som använder högfrekventa ljudvågor för att producera bilder av inre strukturer och organ i kroppen. Detta görs genom att sända ut ultraljudsvågor med hjälp av en handhållenhets, som kallas transducer, som placeras på ytan av kroppen över den del som ska undersökas. När ljudvågorna träffar gränssnittet mellan olika typer av vävnad reflekteras de tillbaka till transducern och konverteras till elektriska signaler, som sedan bearbetas för att producera en tvådimensionell bild.

Ultraljudsundersökningar används ofta för att undersöka graviditet, men de kan också användas för att utvärdera blodflöde, funktion och struktur hos hjärtat, levern, sköldkörteln, bukhinnan, binjurarna, prostata glanden, bröstet och andra delar av kroppen. De är säkra, smärtfria och billigare än många andra bilddiagnostiska metoder, såsom röntgen och magnetresonanstomografi (MRT).

Frontallobben är en del av storhjärnan (cerebrum) och utgör ungefär en tredjedel av hjärnbarken. Det är den främsta delen av stora hemisfärerna och är indelad i olika delar som har olika funktioner. Frontallobben är involverad i planering, initiativ, arbetsminne, impulskontroll, socialt beteende, moraliska bedömningar och känslomässiga respons. Skador på frontalloben kan orsaka förändringar i beteende, emotionella svårigheter och kognitiva problem.

"Cerebral palsy" er en samlebetegnelse for en rekke permanente størrelser og funksjonshemninger i muskelkontrollen, koordinasjonen og bevegelsene som følge av skade på hjernen under dens viktigste voksne- eller barnestadier. Ordet "cerebral" refererer til hjernen, mens "pares" betyr "svakhet" eller "lammhet". Cerebral pares kan variere i alvorlighetsgrad fra lett svakhet i enkelte muskler til veldig alvorlig lammhet og ustabilitet i hele kroppen.

Halsartärsjukdomar, även kända som halskranskärlssjukdomar, är en samling av medicinska tillstånd som drabbar de stora och medelstora artärerna i halsen. Dessa artärer förser hjärnan med blod, och sjukdomarna kan orsaka allvarliga komplikationer som stroke eller transitorisk ischemisk attack (TIA).

Här är några exempel på vanliga halsartärsjukdomar:

1. Ateroskleros: Detta är en process där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas i artärernas väggar, bildande plack som kan orsaka artärförträngning eller -förstening.
2. Karotisdissektion: Detta är en skada på den inre karotisartärens vägg, vanligen orsakad av en tr trauma eller annan skada. Dissektionen kan leda till att blod ansamlas mellan artärväggarna och orsaka en förträngning eller blockering av artären.
3. Fibromuskulär dysplasi: Detta är ett sällsynt tillstånd där artärväggarna blir oregelbundet förtjockade, vilket kan leda till en förträngning eller blockering av artären.
4. Aneurysm: Detta är en utbuktning i artärens vägg som orsakas av svaghet i artärväggen. Aneurysmen kan vara farlig om den spricker eller om blodproppen lossnar och blockerar en annan artär.
5. Vaskulit: Detta är en grupp sjukdomar som orsakar inflammation i artärväggarna, vilket kan leda till en förträngning eller blockering av artären.

Behandlingen för halsartärsjukdomar beror på typen och svårighetsgraden av sjukdomen. Behandlingen kan innefatta mediciner, operationer eller kombinationen av båda.

'Tarmkäxartärer' refererar till de två arterier som förser blod till tjocktarmen, nämligen de mellersta och yttre tarmslemhinnes artärerna (arteria mesenterica media och arteria mesenterica externa). Dessa artärer är grenar av den nedre aortabifurkationen. Arteria mesenterica media förser huvudsakligen tjocktarmen med blod, medan arteria mesenterica externa förser bland annat tunntarmen och delar av kolon med blod.

En njurartär är ett blodkärl som försörjer njuren med syre och näringsämnen. Det finns två typer av njurartärer: den yttre och den inre. Den yttre njurartären, även kallad renals arteria, är en gren från buken som delar sig i flera mindre artärer som förser olika delar av njuren med blod. Den inre njurartären, eller arteria renalis profunda, är en gren som går in i njuren och delar sig i kapillärnätverket, glomerulus, där blodet filtreras för att producera urin.

Lårbensartären (latin: arteria femoralis) är en av kroppens stora blodkärl och förser benet med syre- och näringsriktigt blod. Den delar sig vanligen upp i tre grenar: profunda femoralis, superficialis femoralis och lateralis circumflexa femoris. Profunda femoralis förser musklerna i lårets framsida med blod, medan superficialis femoralis fortsätter ner i benet som poplitealartären. Lateralis circumflexa femoris förser höftmuskulaturen med blod.

Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.

Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.

Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.

En subduralblödning är en typ av hjärnblödning som sker mellan hjärnbarken (cortex) och den tunna membranen som omger hjärnan, kallat dura mater. Den kan orsakas av huvudtrauma eller skada på blodkärlen i detta område.

Subduralblödningar kan vara akuta eller subakuta beroende på hur snabbt de utvecklas. Akuta subduralblödningar kan uppstå omedelbart efter ett trauma och kan leda till plötsliga symtom som huvudvärk, yrsel, minnesförlust, förvirring eller medvetslöshet. Subakuta subduralblödningar utvecklas långsammare över en vecka eller månader och kan orsaka mildare symtom som minnesförlust, humörsvängningar eller problem med balansen.

Behandlingen för en subduralblödning kan innebära kirurgisk intervention för att avlägsna blodet och lindra trycket på hjärnan. I vissa fall kan konserverande behandling vara tillräcklig, beroende på storleken och svårighetsgraden av blödningen.

Postoperativa komplikationer refererer til uventede eller abnorme begivenheder, der opstår som følge af en kirurgisk indgreb. Disse kan optræde under, umiddelbart efter eller op til flere uger efter operationen. Postoperative komplikationer kan have forskellige årsager, herunder patientens alment tilstand, foreliggende sygdomme, operationskomplikationer og lægebehandling.

Typiske postoperative komplikationer omfatter:

1. Infektioner: Disse kan opstå i såvel operationssår som andre dele af kroppen. Symptomer inkluderer rødme, smerte, varme og udflåd ved operationssår samt feber og almelt ubehag.
2. Blødninger: Disse kan være svære at opdage, men symptomer som blålige eller sorte øjne, smerte, hævede områder ved operationssår eller en pludselig forringelse af patientens tilstand kan indikere en blødning.
3. Tromboemboli: Blodprop i dyb venen (dybvenetrombose) eller lungeemboli kan opstå som følge af koagulation og blodets langsomme strøm under operationen. Symptomer på en dybvenetrombose omfatter smerte, varme og rødme i benet, mens lungeemboli kan vise sig ved pludselig åndedrætsbesvær, brystsmerter eller kramper.
4. Lungekomplikationer: Pneumoni, atelektaser (sammentrækning af lungerne) og pleurisy kan opstå som følge af indånding af maveindhold under operationen eller forringet lungefunktion efter operation. Symptomer inkluder åndedrætsbesvær, hoste og feber.
5. Infektion: Bakterielle infektioner kan opstå i operationssår, urinveje, lungerne eller blodet. Symptomer som rødme, smerte, varme, svulst ved operationssår, hoste, feber og forringelse af patientens tilstand kan indikere en infektion.
6. Anæmi: Blodtab under operation kan føre til anæmi. Symptomer som træthed, hovedpine, svimmelhed og blåfarvethed i huden kan indikere anæmi.
7. Hjerneskader: Forringet blodtilførsel til hjernen under operation kan føre til hjernebskader. Symptomer som forvirring, svimmelhed, smerte og lammelse i ansigt eller lemmer kan indikere en hjernebskade.
8. Psykologiske problemer: Depression, angst og posttraumatisk belastningsreaktion kan opstå efter operation. Symptomer som søvnløshed, manglende appetit, træthed, irritabilitet, forvirring og svimmelhed kan indikere psykologiske problemer.
9. Smerter: Akutte og kroniske smerter kan opstå efter operation. Symptomer som smerte i lemmer, rygsøjle eller brystkasse kan indikere smerter.
10. Funktionsnedsættelse: Nedsat lungekapacitet, nedsat muskelkraft og nedsat mobilitet kan opstå efter operation. Symptomer som svimmelhed, træthed, hoste, åndedrætsbesvær og smerte i lemmer kan indikere funktionsnedsættelse.

Det er vigtigt at have en løbende dialog med lægerne og sygeplejerskerne for at opdage tidligt enhver komplikation og behandle den hurtigst muligt.

En hjärnemboli är ett medicinskt tillstånd där ett blodkärl i hjärnan blockeras, oftast på grund av en blodpropp (tromb). Detta kan leda till att syre- och näringsbrist når hjärnvävnaden, vilket kan orsaka cellskador och död. Hjärnemboli är en vanlig orsak till stroke och kan ge upphov till olika symtom beroende på var i hjärnan proppen sitter, såsom svaghet eller förlamning på ena kroppshalvan, problem med talsättet eller synen. Behandlingen för hjärnemboli kan innefatta tromblysningsbehandling eller mekanisk trombframkallande behandling beroende på typen och svårighetsgraden av tillståndet.

Temporalartärer är ett par av arterier (blodkärl) som förser huvudet och hjärnan med syresatt blod. De kallas också för temporalarterien på grund av sin läge nära tinningbenet (os temporale) i pannan. Temporalartärerna deltar i att förse blod till skallen, huden och kraniala muskler med syre och näringsämnen.

Ibland kan temporalartärerna bli inflammerade, vilket kallas temporala artit eller Hortons artit. Denna sjukdom orsakas av ett autoimmunt svar där kroppen angriper artärväggarna, vilket kan leda till smärta, rodnad och ömhet i pannan, eventuellt ackompanjerat av huvudvärk, feber och trötthet. Temporala artit behandlas vanligen med kortison eller andra antiinflammatoriska läkemedel för att lindra symtomen och förebygga komplikationer.

"Uppföljningsstudier" (engelska: "follow-up studies") är en typ av longitudinell forskningsdesign inom medicinen där man studerar en grupp individer under en längre tidsperiod. Dessa studier kan vara observationella eller interventionsbaserade, och syftet är ofta att undersöka hur olika faktorer påverkar hälsan, sjukdomsutvecklingen eller behandlingsresultaten över tid.

I en uppföljningsstudie kan forskarna exempelvis samla in data om deltagarnas levnadsvanor, miljöfaktorer och medicinska historik, och sedan följa upp dem regelbundet för att se hur de utvecklas. Detta kan ge värdefull information om riskfaktorer, skyddsfaktorer och möjliga orsaker till olika hälsotillstånd.

Uppföljningsstudier kan vara av olika slag, beroende på hur länge de pågår och hur ofta data samlas in. De kan vara kohortstudier, där en grupp individer följs över tid, eller fallföljningsstudier, där man följer upp en specifik diagnos eller behandling hos en grupp patienter.

Hjärnödem definieras som en patologisk tillstånd där hjärnan infiltreras och swäljs upp av vätska eller andra fluidfyllda strukturer. Det kan orsakas av olika sjukdomar, skador eller störningar i kroppen, såsom förhöjt tryck i kranieventilationssystemet, hjärnblödning, infektion, tumörer eller metabola störningar.

Vid hjärnödem ökar volymen av hjärnbältet, vilket kan leda till ökat intrakraniellt tryck och skada hjärnan genom kompression av nervceller och blodkärl. Symptomen på hjärnödem kan variera beroende på orsaken och svårheten, men de kan inkludera huvudvärk, yrsel, synstörningar, minnesförlust, förvirring, medvetandeförlust och i allvarliga fall till och med koma eller död. Behandlingen av hjärnödem beror på underliggande orsak och kan innefatta medicinsk behandling, kirurgi eller andra terapeutiska metoder.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

Hjärnvenerna är ett system av blodkärl som förser hjärnan med näring och syre, och tar bort avfallsprodukter. Det består av två typer av kärl: arterier och vener. Arterierna transporterar syresatt blod från hjärtat till hjärnan, medan venerna transporterar syrefattigt blod och avfallsprodukter tillbaka till hjärtat. Hjärnvenerna bildar ett mycket omfattande nätverk av kärl som sträcker sig över hela hjärnan och är väsenskruttiga för hjärnans funktion och överlevnad.

En bakre hjärnartärsinfarkt, också känd som cerebellar infarkt eller posterior circulation infarct, är en typ av stroke som orsakas av ett blodpropp (emboli eller trombus) eller en inre blödning i de bakre delarna av hjärnans blodkärl (posterior cirkulation).

Den bakre hjärnartärskretsen försörjer bland annat cerebellum, brainstem och occipitalloberna med syre- och näringsriktig blod. En infarkt i denna krets kan orsaka en rad symtom som beror på vilka delar av hjärnan som drabbas. Till exempel kan individen uppleva svårigheter med balans, koordination, syn och/eller muskelkontroll. I allvarliga fall kan det leda till andnings- eller hjärtstopp, koma eller död.

Enligt medicinskt perspektiv är en nyfödd ett barn som har nyligen fötts och fortfarande befinner sig inom sitt första levnadsår. Detta omfattar oftast spädbarn som är yngre än 28 dagar, även kända som "fullborna", men kan fortsätta att gälla under de första 12 månaderna av barnets liv. Under denna tidsperiod genomgår barnet snabba fysiska och utvecklingsmässiga förändringar, vilket gör det viktigt att övervaka dess tillstånd noga för att säkerställa en hälsosam utveckling.

"Kärlsammandragning" är ett medicinskt begrepp som refererar till konstriktionen (trångning) av blodkärlen, vilket orsakar en minskad blodflöde till de drabbade områdena i kroppen. Detta kan inträffa som ett resultat av olika faktorer, såsom sänkt väterhalt i blodet (hypovolemi), förändringar i nervsystemet eller påverkan från vissa läkemedel. Kärlsammandragning kan leda till symtom som yrsel, svimning, trötthet och andningssvårigheter. I allvarliga fall kan det orsaka hjärtstopp eller stroke.