Fysostigmin, också känt som eserin, är ett parasympatomimetiskt läkemedel som verkar som en reversibel inhibitor av acetylkolinesteras, ett enzym som bryter ner neurotransmittorn acetylkolin i nervändarna.

När fysostigmin administreras blockerar det nedbrytningen av acetylkolin, vilket leder till ökad koncentration av acetylkolin i synapserna och därmed stärker signalsubstansernas effekt. Detta kan användas terapeutiskt för att behandla vissa medicinska tillstånd som orsakas av för lite acetylkolin, såsom myasthenia gravis och certain typer av glaukom.

Fysostigmin har också använts för att diagnostisera och behandla svårartad förgiftning med muskarinliknande substanser, eftersom det kan hjälpa till att motverka de negativa effekterna av sådana förgiftningar.

Det är viktigt att notera att fysostigmin bör endast användas under läkarövervakning på grund av dess potential att orsaka allvarliga biverkningar om det används felaktigt eller i för höga doser.

En kolinesterashämmare är ett läkemedel som hämmar verksamheten hos kolinesteras, ett enzym som bryter ner signalsubstanser i nervsystemet, kända som acetylkolin. Genom att hindra nedbrytningen av acetylkolin kan kolinesterashämmare öka mängden tillgängligt acetylkolin och förbättra signalöverföringen i nervsystemet.

Dessa läkemedel används ofta för att behandla neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers sjukdom, där nivåerna av acetylkolin är låga. Kolinesterashämmare kan också användas för att behandla muskelspasticitet och glaukom. Exempel på kolinesterashämmare inkluderar donepezil, galantamin och rivastigmin.

Tacrine er ein medikament som brukes i behandlinga av Alzheimer-sykdom. Det fungerer ved å blokkere en bestemt type av enzym, aketylkolinesteras (AChE), som sprenger neurotransmitteren aketylkolin i hjernen.

I Alzheimer-sykdommen er det ofte ein mangel på aketylkolin, sånn at medikamentet Tacrine brukes for å redusere nedbrytinga av denne neurotransmitteren og på så vis forbedre symptomane som minnetap, kognisjon og samfunnsfølelse.

Tacrine har imidlertid en rekke bivirkninger, inkludert levertoxiskhets, hvorfor det i dag ikke er ein vanleg valgt behandling for Alzheimer-sykdommen. I staden brukes ofte andre medisiner som Donepezil, Galantamin og Rivastigmin.

'Parasympatomimetika' är ett samlingsbegrepp för substanser som efterliknar eller förstärker den parasympatiska nervsystemets verkan i kroppen. Det parasympatiska nervsystemet är en del av det autonoma nervsystemet och ansvarar för att reglera kroppens homeostas under vila, till exempel sänkning av hjärtslaget och andningsfrekvensen, samt stimulering av mag-tarmkanalen.

Parasympatomimetika verkar genom att aktivera muskarinreceptorer i det parasympatiska nervsystemet, vilket orsakar en ökning av signalsubstansen acetylkolin i synapsen mellan nerverna. Detta leder till en ökad aktivitet hos de organ som styrs av det parasympatiska nervsystemet.

Exempel på parasympatomimetika inkluderar pilocarpin, acetylkolin och muskarin. Dessa substanser används ofta i medicinska sammanhang för att behandla olika sjukdomstillstånd, till exempel glaukom, refluxösad och urinvägsbesvär.

Atropine är ett t.ex. i belladonna förekommande alkaloid, som blockerar parasympatiska nervsystemet och används vid kolika, bradykardi, astma med mera. Det verkar utöver detta avspändande på glatt muskulatur och pupiller samt hemmar svettningar. Atropin kan orsaka torkad mun, hals, och ögon, förvirring, hallucinationer, okej hälsorörelser, snabb hjärtslag, rödaktig hy och feber vid överdosering.

Neostigmin är ett läkemedel som tillhör kolinesterasinhibitorerna och används för att behandla neuromuskulär svaghet eller muskelslapphet, exempelvis efter operationer eller vid neurologiska sjukdomar som myasthenia gravis. Neostigmin fungerar genom att hämma enzymet kolinesteras, vilket i sin tur ökar nivåerna av den signalsubstans (acetylkolin) som behövs för att musklerna ska kunna kontrahera korrekt.

Läkemedlet ges vanligen som intramuskulär injektion eller som intravenös infusion och bör övervakas noga av en läkare eftersom det kan orsaka biverkningar som exempelvis buksmärtor, illamående, kräkningar, sänkt hjärtfrekvens och svårigheter att andas.

Scopolamine hydrobromide är ett läkemedel som tillhör gruppen antikolinergika och används för att behandla symtom relaterade till sjössjuka, mag-tarmsjukdomar och vissa ögonproblem. Det verksamma ämnet i preparatet är scopolamin, som blockerar acetylkolinreceptorerna i muskelceller, nerver och hjärnan.

Hydrobromiden är ett salt av scopolamin och används ofta för att öka lösligheten och stabiliteten av preparatet. Scopolamine hydrobromide kan ges som injektion, tabletter eller transdermalt patch (plåster).

Varning: Detta är en medicinsk definition och ska inte användas som självdiagnos eller självbehandling. Se alltid din läkare eller apotekare för rådgivning om läkemedel eller hälsoproblem.

Hexametoniumföreningar är en grupp av kurareliknande föreningar som användes inom medicinen, särskilt inom anestesi, förr som muskelrelaxerande medel. Deras verkningsmekanism bygger på att de blockerar den nervösa ledningens överföring av impulser till skelettmuskulaturen, vilket orsakar en temporär muskelrelaxation.

Exempel på hexametoniumföreningar inkluderar:

* Hexametonium (Cymeton)
* Metonium (Nepresol)

Dessa medel användes huvudsakligen under 1950- och 1960-talen, men de har idag i stort sett ersatts av andra muskelrelaxerande medel som är både säkrare och mer effektiva. De flesta hexametoniumföreningarna anses numera vara förlegade och används inte längre inom klinisk praktik på grund av deras biverkningar och begränsade terapeutiska index.

Acetylcholin (ACh) er ein neurotransmitter, det vil si en type signalstoff som overfører informasjon mellom nervesystemet og andre deler av kroppen. ACh er involvert i mange forskjellige funksjoner i kroppen, blant annet:

1. Muskelaktivitet: ACh er viktig for å aktivere skeletmuskler og hjerte musclesammenspilling. Når ein nervesignal kommer til en muskel, setter det av en reaksjon som frigir ACh fra nerveendingen (den delen av nerven som er nærmest muskelen). ACh binder seg deretter til reseptorer på muskelcellen og får muskelen til å kontraherast.

2. Kognisjon: ACh spiller en viktig rolle i kognisjon, inkludert opmerksomhet, hukommelse og læring. Det er involvert i flere aspekter av kognisjonen, blant annet å holde informasjon i arbeidshukommelsen og å skifte fokus mellom forskjellige oppgaver.

3. Sansning: ACh er involvert i visse typer sansing, som syn og hørsel. I øynene finnes det en type nerveceller som bruker ACh for å overføre informasjon fra øyet til hjernen.

4. Emosjon: ACh er også involvert i emosjonelle prosesser, blant annet frykt og vrede. Det kan påvirke humør og adferd ved å påvirkte hjerneområdene som er involvert i disse prosessene.

ACh binder seg til to hovedtyper av reseptorer: nicotinisk og muskarinisk. Nicotinske reseptorer finnes i muskler og nervesystemet, mens muskarinske reseptorer forekommer i hjernen og andre deler av kroppen. ACh-antagonister, som for eksempel kurare, blokerer nicotinistiske reseptorer og brukes som relaksanter for å løsne musklene under kirurgiske operasjoner. ACh-agonister, som for eksempel pilokarpin, aktiverer muskarinske reseptorer og brukes til å behandle grøn stær eller å stimulere svedkjertene for å redusere feber.

Gäspning är en reflexmässig och ofrivillig kontraktion av musklerna i svalget och i hals- och brösthålan, vilket leder till ett djupt andetag som ger en kortvarig ökning av syreintaget. Detta fenomen uppstår vanligtvis när personen är trött, utmattad, sover eller i vilarande tillstånd, men kan också inträffa under stress, spänning, ilska eller kanske som ett svar på smärta. Ibland kan gäspningar vara en reaktion på trång luft, låg syrehalt eller hög kolsyrahalt i blodet.

Det är värt att notera att orsaken till gäspning fortfarande inte fullständigt är känd och forskare diskuterar olika teorier om varför vi gäspar. En vanlig uppfattning är att det hjälper till att minska sömnigheten eller att det är en restprodukt av evolutionen, men detta är fortfarande under forskning och diskussion.

Acetylcholinesterase (AChE) er ein enzym som spesielt bryter ned neurotransmitteren acetylcholin i nervesystemet. Acetylcholin er ein viktig signalstoff for muskelaktivitet og kognisjon. AChE fungerer ved å avleire seg på synapser, steder der neuroner kommuniserer med hverandre eller med muskelceller. Når acetylcholin frigis i synapsen, binder det til reseptorer på den mottaende cellen og sier til den å aktiveres. AChE bryter ned acetylcholin i situasjonen slik at signalet ikke blir forstærkt eller forlengt, noe som kan føre til ubalanse i nervsystemet.

I medisinsk sammenheng er AChE viktig for å forstå og behandle en rekke medisinske tilstander, blant annet muskelrelaterte lidelser og neurodegenerative sykdommer som Alzheimers. Inhibitorer av AChE brukes som legemiddel i behandlingen av Alzheimers-sykdommen for å øke mengden acetylcholin i synapsene og forbedre kognisjonen.

Akatisi är en neurologisk biverkning som kan orsakas av vissa mediciner. Ordet kommer från grekiska och betyder "icke stilla" eller "icke kunna sitta still". I den medicinska diagnosen "läkemedelsframkallad akatisi" refererar man till en sjuklig rastlöshet och oro, ofta associerad med kroppslig oförmåga att vara stilla. Symptomen kan inkludera extrem restlessness, oförmåga att sitta eller stå still, ubehag i benen, spasmer, kramper och oförmåga att somna.

Läkemedelsframkallad akatisi är vanligast associerad med neuroleptika, en grupp av mediciner som används för behandling av psykiatriska tillstånd som schizofreni och bipolär sjukdom. Andra läkemedel som kan orsaka akatisi inkluderar vissa antidepressiva, anti-parkinsonmediciner och viss blodtrycksmedicin.

Om en patient upplever symtom på läkemedelsframkallad akatisi bör de omedelbart kontakta sin läkare för att diskutera möjliga behandlingsalternativ. I vissa fall kan det vara möjligt att ändra dosering eller byta till en annan medicin som inte orsakar samma biverkningar.

Farmakologi är ett medicinskt begrepp som refererar till läran om läkemedel och deras verkan på levande organismer. Farmakologin undersöker hur olika substanser, vanligtvis kallade aktiva substanser eller läkemedelsmolekyler, interagerar med olika mål i kroppen, såsom receptorer, enzymer och kanaler. Dessa interaktioner kan leda till en biologisk respons, som kan vara både önskvärd, som vid behandling av sjukdom, eller oönskvärd, som vid biverkningar eller skadliga effekter. Farmakologin undersöker också hur läkemedel metaboliseras och elimineras från kroppen, samt hur farmakokinetiska och farmakodynamiska faktorer påverkar läkemedelsverkan.

En parasympatikusblockerare är ett läkemedel som blockerar verkan hos den parasympatiska nervan, en del av det autonoma nervsystemet som styr kroppens automatiska funktioner såsom hjärtrytm, andning och tarmfunktion. Parasympatikusblockerare gör detta genom att blockera acetylkolinreceptorerna i parasympatiska nervsynapser, vilket förhindrar att signalsubstanser överförs mellan nervceller.

Detta kan leda till en reducerad aktivitet hos den parasympatiska nervsystemet och ökad aktivitet hos det sympatiska nervsystemet, som i sin tur kan orsaka ökat hjärtslag, pupillvidgning, ökad svettning och andra symtom. Parasympatikusblockerare används ofta för att behandla sjukdomar såsom hjärtarytmier, kolika magbesvär och överaktiva blåsor.

En muskarinblockerare är ett läkemedel eller substans som blockerar effekterna av acetylkolin på muskarinreceptorerna i kroppen. Acetylkolin är en signalsubstans som spelar en viktig roll i nervsystemet och muskelaktiviteten.

Muskarinreceptorerna finns i flera olika typer, och muskarinblockerare kan ha olika effekter beroende på vilken typ av receptor de blockerar. De vanligaste användningsområdena för muskarinblockerare är att behandla certainty medicinska tillstånd som överaktiv blasser, glaukom, Parkinson sjukdom och muskelspasmer.

Det finns två huvudsakliga typer av muskarinblockerare: antikolinergika och antimuskarinergika. Antikolinergika blockerar både muskarin- och nicotinreceptorerna, medan antimuskarinergika bara blockerar muskarinreceptorerna.

Exempel på muskarinblockerare inkluderar atropin, scopolamin, ipratropium och tolterodine.

"Autonoma medel" är ett medicinskt begrepp som refererar till kroppens egna inneboende mekanismer och processer som reglerar och kontrollerar vissa kroppsliga funktioner utan medvetet ingripande eller styrning från det centrala nervsystemet. Detta inkluderar automatiska processer såsom hjärtslag, andning, och digestion. Autonoma medel styrs av det autonoma nervsystemet, som består av sympatiska och parasympatiska grenar som har motsatta effekter på kroppens funktioner för att hålla homeostas.

Naloxon är ett starkt opiatantagonistmedel som används för att helt eller delvis blockera effekterna av opiater, till exempel heroin, morfin och fentanyl. Naloxon fungerar genom att binda till opiatreceptorerna i hjärnan och kroppen, vilket förhindrar att opiater binder till samma receptorer och utövar sin verkan.

Naloxon används ofta som ett livräddande medel vid opiatöverdos, eftersom det kan snabbt revertera andningsdepression och andra symtom relaterade till opiatöverdos. Det ges vanligtvis som en injektion eller som en näspray.

Det är värt att notera att naloxon har en kort halveringstid i kroppen, vilket betyder att effekterna kan vara tillfälliga och att överdoseringen kan återupptas om ytterligare opiater fortsätter att tas in. Därför är det viktigt att söka omedelbar medicinsk vård efter behandling med naloxon.

Droperidol är ett starkt neuroleptikum och antiemetikum, som tillhör gruppen bensamider. Det används vanligen för att behandla allvarliga illamående och kräkningar (emesis), samt vid bedövning och smärtlindring i samband med kirurgiska ingrepp. Droperidol fungerar genom att blockera dopaminreceptorer i hjärnan, vilket kan leda till sedering, dissociation och ibland även hallucinationer.

Läkemedlet kan ges via injektion eller som en tablett, men på grund av risk för allvarliga biverkningar, såsom QT-avstängning (förlängd hjärtcykel), rekommenderas det ofta att använda andra läkemedel istället. Droperidol skall endast ges under medicinskt övervakad situation och efter en noggrann vikning av patientens hälsotillstånd, mediciner och eventuella allergier.

Butylskopolammoniumbromid är ett läkemedel som tillhör gruppen muskarinreceptorantagonister. Det används vanligen för att minska spasmer i mag-tarmkanalen och för att behandla överaktiv blåsa.

Själva substansen är en kvävebas som innehåller en esterlänk mellan butylgruppen och skopolamin, vilket gör att den lätt upptas i kroppen. Butylskopolammoniumbromid har en stark antikolinerg verkan, det vill säga att det blockerar muskarinreceptorerna i parasympatiska nervsystemet.

Detta leder till en minskad produktion av speichel, svett och tår samt en fördröjd tarmsiradation. Dessutom kan det orsaka ögonreaktioner som pupillvidgning och förändrad accomodationsförmåga.

Läkemedlet ges vanligen peroralt (via munnen) eller rektalt (via rektum), men kan även ges intravenöst i vissa fall. Doseringen varierar beroende på patientens ålder, vikt och hälsotillstånd.

Det är viktigt att vara medveten om att butylskopolammoniumbromid kan orsaka allvarliga biverkningar som förvirring, hallucinationer, talsvårigheter och rörelseminskning. Dessa biverkningar är vanligare hos äldre patienter och hos patienter med nedsatt njurfunktion.

I allmänhet bör butylskopolammoniumbromid användas med försiktighet och under medicinsk övervakning, särskilt hos patienter med förhöjd risk för biverkningar.

'Kolinerga fibrer' är en typ av nervfiber som använder signalsubstansen acetylkolin för att överföra signaler i nervsystemet hos djur, inklusive människor. Kolinerga fibrer ingår i det parasympatiska nervsystemet och är involverade i en rad autonoma funktioner som exempelvis reglering av hjärtfrekvens, pupillstorlek, tarmrörelser och andning.

Det finns två huvudsakliga typer av kolinerga fibrer: parasympatiska fibrer och sympatiska fibrer som använder acetylkolin som neurotransmittor, men de har motsatta effekter på kroppens funktioner. Parasympatiska fibrer är involverade i vila, återhämtning och digitalisering av kroppen, medan sympatiska fibrer aktiverar kroppens fight-or-flight-svar.

Kolinerga fibrer delas ofta in i två grupper baserat på deras morfologi: myelinerade och icke-myelinerade fibrer. Myelinerade fibrer har en myelinbransch som omger axonet, vilket möjliggör snabbare nervimpulstransmission än icke-myelinerade fibrer. Icke-myelinerade fibrer saknar denna myelinbransch och har därför en långsammare nervimpulstransmission.

I medicinsk kontext kan kolinerga fibrers funktion ha betydelse vid diagnostisering och behandling av olika sjukdomar, till exempel neurologiska störningar eller autonoma nervsystemsrelaterade tillstånd som Parkinson's sjukdom, multipl skleros och Alzheimer's sjukdom.

Soman er ein nervegas, altsa ein slags kjemisk våpen som angriper nervsystemet. Det formelt kallaes (±)3-fluoro-1,2,3-trihydro-1-methyl-2-phenylaziridine og er ei organofluorforbindelse. Soman er klarr og har en leirelik lukteleie. Det er eit av de mest giftige kjemiske våpena som er kjent, og det kan føre til døden innen ein minutt etter eksponering i høye konseptsiomer. Symptomane på eksponering inkluderer trangleie, spasmer, unyttighet av eyene, vanskeligeite med å svikje lufta inn og ut, og i allvorlige tilfelle, koma og død.

Obidoximklorid är ett läkemedel som används som ett antidot vid förgiftning med kolmonoxid. Det fungerar genom att bryta ned kopplingen mellan kolmonoxid och hemoglobin i röda blodkroppar, vilket hjälper att återställa syresättningen till kroppens vävnader.

Läkemedlet är en klorerad derivat av korvooxim och verkar genom att reagera med kolmonoxid i blodet och bilda karbonylklorid och hemoglobinkomplex, vilket gör det möjligt för hemoglobinet att transportera syre igen.

Obidoximklorid ges vanligtvis som intravenös injektion och bör ges så snart som möjligt efter kolmonoxiförgiftning för att få maximal effekt. Det är viktigt att notera att Obidoximklorid inte ska användas som ett preventivt medel mot kolmonoxidförgiftning, utan endast vid akut förgiftning.

'Kolin' (eller 'cholin' på engelska) är ett vattenlösligt, organiskt ämne som är en essentiell näringsämne och en viktig beståndsdel i vår kropp. Det ingår i strukturen hos vissa lipider, så kallade fosfolipider, som är en viktig del av celldelarnas (membranernas) struktur.

Kolin är också en prekursor till neurotransmittorerna acetylkolin och noradrenalin, vilket betyder att det spelar en roll i signaleringen mellan nervceller. Dessutom har kolin visat sig ha en viktig roll för minnesfunktionen och hjärnans funktion överlag.

I kroppen kan kolin tillföras genom dieten, där det finns i föda som lever, ägg, fisk, nötter och gröna lökväxter.

'Kolinesteraser' er en gruppe enzymer som bryter ned (hydrolyserer) estere av kolin og acetat eller andre organiske syrer. Det mest kjente medlemmet i denne enzymgruppen er aketylkolinesterasen, som spesielt bryter ned neurotransmitteren acetylkolin i synapser i nervsystemet til kolin og acetat. Dette er viktig for å avslutte signaltransporten mellom nerveceller og muskelceller. Andre medlemmer av kolinesterasenymegruppen inkluderer butyrylkolinesterase og plasmalogkolinesterase, som har brett spektrum av substrater. Forstyrrelser i kolinesterasenivået kan føre til forskjellige medisinske tilstander, for eksempel myasthenia gravis, hvor aketylkolinesteraseaktiviteten er redusert og det fører til muskelsvakhet.

'Motgift' är ett medicinskt begrepp som refererar till en substans eller en kombination av substanser som påverkar en annan substanss verkan i kroppen. Motgifter kan minska, fördröja eller helt blockera effekten av en given substans, ofta ett läkemedel. De kan vara av naturlig eller syntetisk bakgrund och förekommer ofta i vardagslivet, till exempel när personer konsumerar grapefrukt med vissa läkemedel. Motgifter kan också användas terapeutiskt för att behandla överdosering eller förgiftning av en given substans.

Pyridoxamine är en aktiv form av vitamin B6, som är ett vattenlösligt vitamin. Det förekommer naturligt i livsmedel som fisk, kycklingkött, bönor och potatis. Pyridoxamine fungerar som koenzym i flera biokemiska reaktioner i kroppen, till exempel vid produktionen av neurotransmittorer, hemoglobin och aminosyror. Det kan också hjälpa att minska nivåerna av homocystein i blodet, ett ämne som kan vara skadligt för kroppen i höga koncentrationer. Pyridoxamine förekommer också som dietarytillskott och används ibland som en del av behandlingen av nefropati (kronisk njursjukdom) och diabetes.

Pempidin är ett endogent opiatliknande peptidhormon som verkar som smärtstillande, andningsdepressivt och sövande medial i hjärnbalken. Det består av tre peptider: [Delta-Ala17]-enkefalin, [Delta-Ala17]-dynorfin och nexin/dynein-associerat protein. Pempidin har visat sig ha en potential therapeutisk roll i smärtlindring och som neuroprotektivt medel vid skador på nervsystemet.

Cyclopentolate är ett antikolinergt läkemedel som används som mydriatisk (pupillvidgande) och cykloplegiskt (linsrelaxerande) medel inom oftalmologi. Det verkar genom att blockera muskarinreceptorerna i irismuskeln, vilket orsakar pupill vidgning och linsrelaxering. Cyclopentolate används vanligtvis för att underlätta ögonundersökningar, såsom slitlampsexaminationer och refrazionsbestämningar.

Läkemedlet ges ofta i form av ögondroppar och börjar vanligtvis verka inom 25-30 minuter efter instillation. Effekten kan varaade upp till 24 timmar eller mer, beroende på dosering och individuell respons. Viktiga biverkningar kan inkludera förändringar i synskärpa, rödning av ögat, ökad ljuskänslighet och yrsel. I sällsynta fall kan allvarligare biverkningar som hallucinationer, desorientering eller feber förekomma. Cyclopentolate bör användas med försiktighet hos barn, äldre patienter och personer med nedsatt leverfunktion eller neurologiska sjukdomar.

Strophanthin är ett samlingsnamn för glykosider som isolerats från olika arter av växten Strophanthus, bland annat S. kombe och S. gratus. Dessa glykosider inkluderar strophanthin-G och strophanthin-K, även kända som ouabain och gitoxin respektive.

I medicinsk kontext har strophanthin använts som kardiotonikum, det vill säga ett läkemedel som verkar på hjärtmuskulaturen. Strophanthin-G (ouabain) är en speciell typ av kardiotonikum som hämmar Na+/K+-ATPasen i cellmembranet, vilket leder till ökad intracellulär koncentration av natriumjoner och därmed även ökad koncentration av calciumjoner. Detta resulterar i en stärkt kontraktion hos hjärtmuskulaturen.

Även om strophanthin har använts inom medicinen, så är det idag inte längre en vanlig behandlingsmetod på grund av dess smala terapeutiska index och möjliga biverkningar som bl.a. kan innefatta kramp i mag-tarmkanalen, hjärtrytmrubbningar och allvarliga allergiska reaktioner.

Tremor är en rytmisk, ofrivillig muskelrörelse som oftast påverkar händerna, men kan även påverka andra kroppsdelar. Tremoriner delas vanligen in i två kategorier:

1. Ruhestremorer - dessa förekommer när musklerna är i vila och försvinner eller minskar vid rörelse. Exempel på en ruhestremor är den tremor som kan uppträda hos äldre personer.
2. Aktivitetsstremorer - dessa förekommer under aktivitet, till exempel när man sträcker ut armarna eller gör andra rörelser. Parkinsons sjukdom är ett exempel på en neurologisk sjukdom som kan orsaka en aktivitetsstremor.

Tremoriner kan också delas in i olika typer baserat på deras orsaker, såsom kroppslig skada, neurodegenerativa sjukdomar, infektioner eller exponering för toxiner. Tremorin är inte en medicinsk diagnos, utan snarare en beskrivning av en typ av rörelse.

Parasympathetic nervous system is the part of the autonomic nervous system that generally functions to promote rest, digestion, and recovery. It is responsible for the body's "rest and digest" response, which is the counterpart to the sympathetic nervous system's "fight or flight" response.

The parasympathetic nervous system is activated in situations of relaxation and safety, allowing the body to conserve energy and perform maintenance and repair tasks. It does this by decreasing heart rate and blood pressure, increasing digestive activity, and promoting tissue growth and healing.

The parasympathetic nervous system is controlled by cranial nerves III, VII, IX, and X, as well as sacral nerves S2-S4. These nerves release the neurotransmitter acetylcholine, which binds to receptors in target organs and causes a variety of effects, including relaxation of smooth muscle, dilation of blood vessels, and increased secretion of digestive enzymes.

Overall, the parasympathetic nervous system plays an important role in maintaining homeostasis and promoting overall health and well-being.

'Kolinerga medel' är en farmakologisk term som refererar till substanser som aktiverar muskarinreceptorer i kolinacetylkolinesteras-systemet i kroppen. Kolin, acetylkolin och dess syntetiska derivat räknas alla till kolinerga medel. De används inom medicinen för att behandla olika sjukdomstillstånd som involverar muskarinreceptorerna, såsom glaukom, myasthenia gravis och urinvägsproblem. Kolinerga medel kan också användas som läkemedel för att behandla demens och Alzheimers sjukdom.

Pyridostigminbromid är ett kolesterasesyntetiskt läkemedel som tillhör gruppen kolinesterasinhibitorer. Det används för att behandla neuro muskulära lättnader, som kan orsakas av sjukdomar som myasthenia gravis eller efter operationer i nervsystemet.

Pyridostigminbromid fungerar genom att hämma enzymet acetylkolinesteras, vilket förlänger verkan av signalsubstanserna acetylkolin och butyrylkolin i synapsgapet mellan nervceller och muskelceller. Detta ökar den neuromuskulära signaleringen och hjälper till att stärka muskelfunktionen.

Läkemedlet ges vanligtvis som tablett eller intravenös injektion och bör användas under en läkares övervakning på grund av möjliga biverkningar som sänkt hjärtslag, lågt blodtryck, svettningar, trötthet, illamående och kräkningar.

Bretyliumtonsylat (Bretylium-ksyloat) är ett läkemedel som används för att behandla allvarliga livshotande rytmstörningar i hjärtat, till exempel ventrikulär fibrillation och flera former av kammarflimmer. Bretylium fungerar genom att stabilisera membranen i de celler som bildar hjärtmuskeln och på så sätt förhindra oregelbundna elektriska impulser från att spridas genom hjärtat.

Bretyliumföreningarna är en grupp läkemedel som innehåller bretylium som aktiv ingrediens. Bretyliumtonsylat är den vanligaste formen av bretylium som används i klinisk praktik.

Det är viktigt att notera att användning av bretylium ska vara under övervakning av en läkare och i en kontrollerad miljö, såsom ett sjukhus eller en intensivvårdsavdelning, på grund av dess potential att orsaka allvarliga biverkningar och komplikationer.

Doxapram är ett medel som stimulerar andningssystemet och används vid behandling av andningsdepression, till exempel efter narkos eller vid lungsvikt. Det är en direktverkande andningsstimulans som verkar på andningscentrum i hjärnbarken.

I medicinska kretsar kan doxapram också benämnas med sin kemiska beteckning, (C6H9NO2)2SO2 eller sitt generiska namn, doxapram hydroklorid. Det marknadsförs under varunamnet Respiram® i vissa länder.

Sjukvårdspersonal bör vara försiktig när de använder doxapram, eftersom överdosering kan leda till allvarliga biverkningar som bland annat höjd blodtryck, hastigt hjärtslag och muskelspasmer.

Reserpin är ett alkaloid som initialt isolerades från roten av den indiska plantan Rauwolfia serpentina. Det används som ett läkemedel för att behandla högt blodtryck och vissa former av psykiska störningar, såsom ångest och aggressivt beteende.

Reserpin fungerar genom att påverka neurotransmittor i hjärnan, särskilt noradrenalin och serotonin, vilket leder till en minskad aktivitet i det sympatiska nervsystemet. Detta kan leda till en sänkning av blodtrycket och en förändring i humöret hos vissa patienter.

Reserpin används inte lika ofta som förr, på grund av att det kan orsaka biverkningar såsom trötthet, illamående, huvudvärk och i sällsynta fall parkinsonism-liknande symtom. Dessutom finns det nu fler moderna läkemedel som är lika effektiva för att behandla högt blodtryck och psykiska störningar med mindre biverkningar.

Colinerga blockerare är en typ av läkemedel som blockerar effekterna av signalsubstansen acetylkolin i kroppen. Acetylkolin är en neurotransmittor, vilket betyder att det överför signaler mellan nervceller och från nervceller till andra typer av celler, som muskelceller.

Colinerga blockerare fungerar genom att binda till acetylkolinreceptorerna på cellernas yta utan att aktivera dem, vilket förhindrar att acetylkolin själv kan binde och utlösa en signal. Detta kan vara användbart inom medicinen för att behandla tillstånd där ökad aktivitet av acetylkolin kan vara skadlig, som i vissa typer av muskelspasmer, överaktiva blåsor och glaukom.

Det finns två huvudtyper av colinerga blockerare: muskarina receptorantagonister och nicotina receptorantagonister. Muskarina receptorantagonister blockerar acetylkolinreceptorer i det som kallas det parasympatiska nervsystemet, som styr vissa automatiska kroppsfunktioner såsom hjärtslag och andning. Nicotina receptorantagonister blockerar acetylkolinreceptorer i det som kallas det sympatiska nervsystemet, som styr kroppens "kamps- eller flyktrespons".

Exempel på colinerga blockerare inkluderar atropin, skopolamin och ipratropium.

Guanethidine är ett medel som används för att behandla högt blodtryck (hypertension). Det fungerar genom att minska aktiviteten i sympatiska nervsystemet, vilket hjälper till att sänka blodtrycket. Guanethidine blockerar också återupptaget av noradrenalin (en signalsubstans) i nerverna, vilket leder till en fortsatt nedsättning av sympatiska nervsystemet.

Det bör noteras att guanethidine inte används ofta idag på grund av sina biverkningar och begränsade fördelar jämfört med andra läkemedel som används för att behandla högt blodtryck. Bland de vanligaste biverkningarna finns yrsel, trötthet, svaghetskänsla, illamående och impotens hos män.

Butyrylcholinesterase (BChE) er en slags kolinesterase, ein enzym som bryter ned esterbindninga i neurotransmittere som acetylcholin. BChE finns i høy kontraksjon i leveren og kan også funnes i andre deler av kroppen, inkludert hjernen og blodet.

BChE er relatert til, men skiller seg ut fra den mer velkjente aketylkolinesterasen (AChE), som spesielt bryter ned acetylcholin i nerv-muskel synapsa og i hjernen. BChE har en viss rolle i reguleringen av nervsystemet, men det er ikke fullstendig forstått hvor viktig denne rollen er.

BChE kan bli påvirket av forskjellige medisiner og stoffer, inkludert mange som brukes til å behandle demens og andre neurologiske tilstander. Forstyrrelser i BChE-aktiviteten kan også være forbundet med forskjellige sykdommer og tilstander, inkludert leverfeil og genetiske forandringer.

Biperiden är ett läkemedel som tillhör gruppen antikolinergika och används för att behandla symptomen vid Parkinsonism, såsom rörelseförlust, stelhet och tremor. Biperiden fungerar genom att blockera acetylkolinreceptorerna i hjärnan, vilket hjälper att minska muskelkramper och spasmer samt förbättra rörelserna.

Läkemedlet kan också användas för att behandla illamående och kräkningar som orsakas av vissa läkemedel eller sjukdomstillstånd. Biperiden bör ges under medicinsk övervakning eftersom det kan orsaka allvarliga biverkningar, särskilt vid högre doser eller vid användning hos äldre patienter.

Biverkningar av biperiden kan inkludera förvirring, hallucinationer, yrsel, synrubbningar och torka i munnen. I sällsynta fall kan det orsaka mer allvarliga biverkningar som exempelvis hjärtarytmier eller feber.

Metakolinföreningar (eng. "choline esters") är en grupp av organiska föreningar som innehåller en esterbindning mellan kolin och en karboxylsyra. De är kemiskt relaterade till neurotransmittorn acetylkolin, som också är en metakolinförening. Exempel på metakolinföreningar inkluderar acetylkolin, karbakol och metakolin. Dessa föreningar har diverse farmakologiska egenskaper och används inom medicinen som läkemedel, till exempel i behandlingen av glaukom och muskarinreceptor-relaterade sjukdomstillstånd.

Oxotremorine är ett läkemedel som verkar som en agonist, det vill säga binder till och aktiverar, muskarina acetylkolinreceptorer i centrala nervsystemet. Det används främst för forskningsändamål för att studera kolesterolmetabolismen och muskarinreceptorernas funktion. Oxotremorine kan orsaka muskelsammenträngning, sveda i ögonen, ökat salivflöde och andra karaktäristiska symtom av muskarinreceptorsstimulering. Det bör inte användas som medicinskt terapeutiskt preparat hos människor på grund av sina kraftfulla biverkningar.