Gallblåseinflammation, akut
Gallblåsa
Emfysematös kolecystit
Kolecystostomi
Gallblåseoperation med laparoskop
Iminosyror
Gallblåsesjukdomar
Tokyo
Teknetium Tc 99m-disofenin
Kolelitiasis
Xantomatos
Gallstenar
Gallvägsinflammation
Gallvägsblödning
Teknetium Tc 99m-lidofenin
Conversion to Open Surgery
Kolangiopankreatografi, magnetisk resonans
Kornsvulst
Organoteknetiumföreningar
Gallblåsetömning
Kolangiopankreatografi, endoskopisk retrograd
Retrospektiva studier
Spontanbristning
Gallgång, gemensam
Leverabscess
Endoskopi, matsmältningssystem
Encyklopedier, principer
Schizofreni
Schizofrenins psykologi
Antipsykosmedel
Schizofreni, paranoid
Fall-kontrollstudier
Psykotiska störningar
Psykiatriskt status, skattningsskalor
En gallblåseinflammation, även kallad cholecystit, är en inflammation i gallblåsan. Den kan orsakas av en infektion eller när smala gallgångar orsakar att gallflüssan inte kan rinna fritt från gallblåsan. Detta kan leda till smärta, feber och ökad hjärtslag frekvens. Gallblåseinflammation kan vara akut eller kronisk. Akut gallblåseinflammation är en plötslig och allvarlig sjukdom som kräver omedelbar medicinsk behandling, medan kronisk gallblåseinflammation är en långvarig sjukdom som kan leda till komplikationer om den inte behandlas.
Akut gallblåseinflammation, även känd som akut cholecystit, är en plötslig och allvarlig inflammation av gallblåsan. Den orsakas vanligtvis av en gallsten som blockerar gallgången och får gallflüssan att backa upp i gallblåsan, vilket leder till irritation och inflammation. Symptomen på akut gallblåseinflammation kan inkludera plötsliga och starka smärtor i höger överdel av magen eller under bröstet, feber, kräkningar, illamående och svullnad eller känslighet i magen. Behandlingen för akut gallblåseinflammation kan innebära antibiotika för att behandla infektionen, smärtstillande medel och ibland kräkningstoppande medel. I vissa fall kan kirurgi vara nödvändig för att avlägsna gallstenen eller gallblåsan.
"Akalkulös kolecystit" är en medicinsk term som refererar till en inflammation i tarmblåsan (gallbladders) väggar utan förekomst av gallsten. Termen "akalkulös" betyder "utan stenar". Detta skiljer det från den mer vanliga typen av kolecystit, som kallas kalkulös kolecystit, där inflammationen orsakas av närvaro av gallsten i tarmblåsan.
Akalkulös kolecystit kan ha olika orsaker, men de vanligaste är infektioner, skada på gallvägen eller autoimmuna sjukdomar. Symptomen på akalkulös kolecystit kan inkludera smärta i överdelen av magen, illamående, kräkningar och feber. Behandlingen för akalkulös kolecystit kan omfatta antibiotika för att behandla infektioner, smärtstillande medel och ibland operation för att ta bort tarmblåsan (kolecystektomi).
En galblåsa är en pärelformad, muskulös säck som ligger under levern och har till uppgift att lagra och koncentrera bile, ett segt, grönaktigt sekret som produceras av levern. Bile hjälper till att bryta ned fett i maten så att kroppen kan absorbera det lättare. När du äter mat som innehåller fetter stimuleras galblåsan att kontrahera och pressar ut bile genom en tunnel, kallad gallgången, och in i tarmarna för att hjälpa till med fettets absorption. Gallblåsan kan bli inflammerad eller infekterad, vilket kallas cholecystit, eller bilda stenar, kallade gallsten, som kan orsaka smärta och obehag.
Emfysematöös kolcyistit är en sällsynt komplikation till akut kolcyistit, där gas får sig in i vävnaden runt gallblåsan. Detta orsakas vanligtvis av en infektion med gangrena eller en gasbildande bakterie. Symptomen kan vara likartade till de hos en vanlig kolcyistit, men patienten kan också uppleva buksmärtor, illamående och kräkningar. Diagnosen ställs ofta med hjälp av en bildundersökning som datorstödd tomografi (CT). Behandlingen innefattar ofta antibiotikater och i vissa fall kan operation vara nödvändig för att avlägsna den skadade gallblåsan.
En gallblåseoperation, också känd som kirurgisk kistektomi, är ett sjukhusinläggande ingrepp där man tar bort galblåsan. Detta görs vanligtvis för att lindra smärtor eller andra besvär orsakade av gallsten eller gallvätskeinflammation (kolesterolös kista).
Det vanligaste sättet att utföra en gallblåseoperation är laparoskopisk kistektomi, där man gör små snitt i magen och använder en kamera och speciella instrument för att nå och ta bort galblåsan. Denna metod medför ofta mindre smärta, sämre ärrbildning och snabbare återhämtning jämfört med den traditionella öppna kirurgiska metoden.
Efter en gallblåseoperation kan patienten vanligtvis lämna sjukhuset samma dag eller dagen efter operationen, och de flesta återgår till sin normala aktivitet inom två veckor.
Kolecystostomi är ett medicinskt ingrepp där en tunnel, en kateter, placeras i gallblåsan genom bukväggen. Detta görs vanligtvis som ett temporärt lösning för att avlasta eller behandla akut kalkulös galldysenteri (inflammation orsakad av stenar i gallgångarna) när en gallblåsextirpation inte kan genomföras omedelbart.
Denna procedure utförs vanligtvis under lokalbedövning eller med medvetandosenkning och under röntgen- eller ultraljudskontroll. Efter operationen får patienten ha katetern kvar i gallblåsan för att dränera den på vätska och gallstenar som kan orsaka smärta och infektion. När patientens tillstånd har stabiliserats och det är möjligt att genomföra en operation för att ta bort gallblåsan, tas katetern bort.
En gallblåseoperation med laparoskop, även känd som laparoskopisk kirurgi eller cholecystektomi, är en typ av minimalinvASIV operation där surgeons använder ett instrument som kallas en laparoskop för att ta bort gallblåsan.
En laparoskop är en tunn, böjlig tub med en liten kamera och ett ljus på änden. Under operationen görs små snitt (incisioner) i patientens bukväv, och laparoskopen införs genom incisionerna för att ge surgeonen en inre syn på gallblåsan och omgivande strukturer.
Gallblåsen avlägsnas sedan med hjälp av speciella instrument som införs genom andra små inkisioner. Efter operationen stängs snitten vanligtvis med hjälp av absorbabla suturer eller klämnader.
Laparoskopisk gallblåseoperation är en relativt vanlig procedur och många patienter kan återgå till sin normala aktivitet inom ett par veckor efter operationen.
Iminosyror är en typ av organiska föreningar som innehåller en iminogrupp (=NH) som är bundet till en kolatom. De är relaterade till aminosyror, som också innehåller en aminogrupp (-NH2), men skiljer sig genom att ha en iminogrupp istället. Iminosyror förekommer naturligt i levande organismer och har viktiga funktioner inom cellens metabolism, såsom rollen som byggsteniar i syntesen av aminosyror och andra biologiskt aktiva ämnen. Ett exempel på en iminosyra är sarcosin.
Kolecystografi (også kendt som galledeblæreundersøgelse) er en diagnostisk procedur, der anvendes for at undersøge galledebladet og dens kanaler. Den involverer injektion af et kontraststof direkte ind i den galdeblære via en kateter, som placeres gennem huden og ind i kroppen.
Efter injektionen tager radiografiske billeder af galledebladet og de omkringliggende strukturer for at afdække eventuelle abnormaliteter, såsom galstenssmerter, galstenssyge, galdeblæreinflammation eller andre tilstande, der kan påvirke galledebladet og dens funktion.
Kolecystografi er en relativt sjældent anvendt undersøgelse i dag, da der er mindre invasive metoder til at undersøge galledebladet, såsom ultralydsundersøgelser og computertomografi (CT).
Gallblåsesjukdomar är en samlande benämning på olika tillstånd och sjukdomar som drabbar gallblåsan, en liten körtel belägen under levern. Dess huvudsakliga funktion är att lagra och koncentrera galla, ett sekret producerat av levern som hjälper till att bryta ned fett i mag-tarmkanalen. Några vanliga exempel på gallblåsesjukdomar inkluderar:
1. Cholesterolstenos - En förhårdning av gallblåsan som orsakas av att för mycket kolesterol ansamlas i gallan och bildar stenar. Detta kan leda till smärta, inflammation och i vissa fall infektion.
2. Akut galstensinflammation - En plötslig och allvarlig inflammation av gallblåsan som orsakas av en infektion eller blockering av gallgångarna av en gallsten. Symptomen kan inkludera stark smärta i övermidjan, feber, kräkningar och illamående.
3. Kronisk galstensinflammation - En långvarig inflammation av gallblåsan som orsakas av upprepade attacker av akut galstensinflammation eller en kontinuerlig blockering av gallgångarna av små gallstenar. Symptomen kan inkludera smärta, illamående och förstoppning.
4. Gallblås cancer - En ovanlig form av cancer som utvecklas i gallblåsan. Symptomen kan vara likartade med andra gallblåsesjukdomar, såsom smärta, viktminskning och magsmärtor.
5. Acalculous gallbladder disease - En sjukdom som orsakas av inflammation i gallblåsan utan närvaro av stenar. Den kan vara relaterad till andra sjukdomar, såsom diabetes och vissa infektioner.
Behandlingen för gallblåsesjukdomar beror på typen och svårighetsgraden av sjukdomen. För många gallblåsesjukdomar kan kirurgi vara ett behandlingsalternativ, inklusive att ta bort gallblåsan (kolecystektomi). Andra behandlingar kan omfatta mediciner för smärta och inflammation, ändringar i kosten och livsstil, eller andra behandlingar som riktas till underliggande sjukdomar.
'Tokyo' är inte en medicinsk term. Det är huvudstaden i Japan och den största storstadsregionen i världen med avseende på befolkning.
En gallblåstumör är en abnormitetsbildning i galblåsan, som kan vara godartad eller elakartad. De flesta gallblåstumörerna är godartade (benigna) och kallas adenom. Dessa är oftast små och orsakar inga symptom. Ibland kan de dock växa och leda till smärta, illamående eller gulsot.
Elakartade gallblåstumörer (maligna) är mycket ovanligare än godartade, men mer allvarliga. De kan infiltrera i angränsande vävnader och sprida sig till andra delar av kroppen. Den vanligaste elakartade gallblåstumörtypen är gallblåscancer (gallductcancer eller kolesistitcancer). Andra typer av elakartade gallblåstumörer inkluderar sarcom och lymfom.
Gallblåstumörer behandlas vanligen med kirurgi, men behandlingen beror på typen, storleken och placeringen av tumören samt om den har spridit sig till andra delar av kroppen eller inte.
Teknetium Tc 99m-disofenin är ett radiokemiskt preparat som används inom medicinen, mer specifikt inom nuclearmedicin. Preparatet består av den radioaktiva isotopen teknetium-99m (halveringstid: 6 timmar) kopplad till disofenin, en icke-ioniskt surfactant som är i position att binda till leverspecifika proteiner.
Efter intravenös injicering av Teknetium Tc 99m-disofenin ackumuleras preparatet huvudsakligen i gallgångarna och levern, där det binder till leverspecifika proteiner som är involverade i kolesteroltransport. Detta gör att man kan använda det för att undersöka leverfunktionen, gallvägsfunktionen och eventuell skada på lever eller gallgångar.
I en sådan undersökning, även kallad hepatobilär scintigrafi, följer man den radiaktiva signalen från teknetium-99m med hjälp av en gammakamera för att skapa bilder som visar hur preparatet distribueras i kroppen över tid. Dessa bilder kan användas för att diagnostisera och bedöma allvarligheten på olika lever- och gallvägsrelaterade sjukdomstillstånd, såsom levercancer, gallgångsinflammation eller skada efter trauma.
Kolelitiasis är ett tillstånd där små stenar bildas i gallgångarna som leder från levern till tarmen. Dessa stenar kan vara mycket små eller så stora som en bönor och de kan orsaka smärta, illamående och kräkningar när de blockerar gallgångarna. Kolelitiasis kan också leda till infektioner och andra komplikationer om den inte behandlas. Faktorer som ökar risken för att utveckla kolelitiasis inkluderar hög ålder, övervikt, kolesterolrik diet, brist på fysisk aktivitet och vissa medicinska tillstånd som diabetes och cystisk fibros.
Xantomatosis är ett medicinskt tillstånd där fettrika ämnen, kallade xantomer, accumulerar under huden eller i slemhinnor. Xantomer ser ofta ut som gula eller vita knölar och kan vara symmetriska eller asymmetriska beroende på orsaken till tillståndet. De kan förekomma i hela kroppen, men vanligtvis ses de i ansiktet, ögonlocken, händer, armar, ben och fötter.
Xantomatosis kan vara en manifestation av olika sjukdomar, till exempel familjär hyperkolesterolemi (FH), diabetes, lever- eller gallsjukdomar, nefrotiskt syndrom eller medikamentösa biverkningar. I FH orsakas xantomatosis av höga nivåer av LDL-kolesterol i blodet, som leder till att fett lagras i kroppsvävnaderna.
Det är viktigt att diagnostisera och behandla underliggande orsaken till xantomatosis för att förhindra komplikationer och förebygga ytterligare skada på kroppen. Behandlingen kan innefatta livstilsförändringar, mediciner och diet för att kontrollera fettnivåerna i blodet och förbättra allmänt hälsotillståndet.
Kolecystolitiasis är en medicinsk term som betyder "gallasten". Det är en form av gallvägssten som bildas i ormgången eller tjockloopen i kölsäcken (galblåsan). Kölsäcken fungerar som ett reservoar för gallflüssan, och när gallan innehåller höga nivåer kolesterol eller bilirubin kan små kristaller bildas och sedan växa till stenar över tiden.
Gallastenarna kan vara små som en sandkorn eller så stora som en boll, och de kan vara enkel- eller flerformade. Många människor med gallastenar har inga symtom alls, men andra kan uppleva smärta i övergången mellan bröstet och buken på höger sida (övre högra kvadranten), som kallas gallblåsmorot eller bilsten. Andra symtom kan inkludera krampaktig smärta i magen, illamående, kräkningar, svettningar och feber.
Gallastenar behandlas vanligen med kirurgi för att ta bort kölsäcken (cholecystektomi). Det finns två typer av kirurgiska procedurer som används för att behandla gallastenar: den öppna kirurgin och den laparoskopiska kirurgin. Den laparoskopiska kirurgin är den vanligaste metoden idag, eftersom det är mindre invasivt än den öppna kirurgin.
Gallstenar är små, fasta avsättningar av kolesterol eller bilirubin som bildas i gallblåsan. De kan variera i storlek, från sandkornsstora till större än en golfboll. Gallstenar kan orsaka symptom som krampaktiska smärtor i överdelen av magen (gallblåsmor), illamående och kräkningar om de blockerar gallgångarna. Många personer med gallstenar har dock inga symptom alls. Faktorer som ökar risken för att utveckla gallstenar innefattar övervikt, äldre ålder, kvinnlig kön och vissa etniska bakgrunder. Behandlingen kan variera från smärtlindring och antibiotika till operation för att ta bort gallblåsan eller gallstenarna.
'Kallbrand' är ett äldre, numera föråldrat medicinskt begrepp som användes för att beskriva en allvarlig infektion i munnen eller svalget, som orsakas av beta-hemolysinerande streptokocker. Den kliniska bilden kännetecknas av smärta, svullnad och rödhet i drabbade området, ofta med grå/vita pseudomembranös beläggningar på slemhinnorna. Infektionen kan leda till allvarliga komplikationer som sepsis, toxisk chock och nekros (död) av vävnaden i munnen och strupen. Idag använder man sig istället av mer specifika diagnoser som exempelvis streptokockfasciit eller nekrotiserande angina.
"Gallvägsinflammation", även känd som "cholangit", är en medicinsk term som refererar till en inflammation i gallgångarna. Gallgångarna är små rör som transporterar gallflüssan från levern till tarmen. Denna inflammation kan orsakas av en infektion, ett blockage i gallgångarna eller andra sjukdomar som påverkar levern och gallan. Symptomen på gallvägsinflammation kan inkludera smärta i överkroppen, feber, gulsot (icterus), illamående och kräkningar. Behandlingen av gallvägsinflammation beror på orsaken till inflammationen och kan innebära antibiotika för infektioner, behandling för att öppna upp blockage i gallgångarna eller kirurgi om det finns en gallsten eller annan strukturell anledning till problemet.
"Akut sjukdom" refererar till en plötslig och snabbt utvecklad medicinsk eller sjukdomstillstånd som kräver omedelbar behandling. Det kan vara orsakat av en infektion, skada, förgiftning eller ett annat medicinskt tillstånd. Symptomen är ofta allvarliga och kan hota livet om de inte behandlas omedelbart. Exempel på akuta sjukdomar inkluderar hjärtinfarkt, lungemboli, svår sepsis och meningit.
'Gallblåsegång' (latin: ductus cysticus) är den korta böjda tub som förbinder gallblåsan med huvudgallgången (ductus hepaticus communis). Gallblåsegången transporterar gallflüssan från gallblåsan till huvudgallgången och vidare till tolvfingertarmen, där den hjälper till att bryta ned fett i matspjälkningen.
"Gallvägsblödning" (gastrointestinal bleeding in English) är en allmän term som används för att beskriva blödningar som händer någonstans i matspjälkningen. I samband med gallvägar talar man ofta om "övre gastrointestinal blödning", vilket innebär en blödning från magsäcken, tolvfingertarmen eller övre delarna av tarmsystemet.
Det kan orsakas av olika faktorer, till exempel infektioner, inflammation, vaskulära sjukdomar, trauma eller cancersjukdomar. Några vanliga symtom på en gallvägsblödning innefattar blod i maginnehållet (kräkningar med blod eller svart avföring), smärta i överkroppen, yrsel, illamående och svaghet.
Om du misstänker en gallvägsblödning bör du söka omedelbar medicinsk vård, eftersom det kan vara livshotande om det inte behandlas tillräckligt snabbt. Behandlingen beror på orsaken till blödningen och kan innebära mediciner, endoskopiska procedurer eller i vissa fall kirurgi.
Gallvägssjukdomar (cholestatic liver diseases) är en grupp sjukdomar som karaktäriseras av störningar i gallans flöde genom leverns gallgångar, vilket leder till att gallan backuppar sig in i levern. Detta kan orsaka skada på levercellerna och leda till leverinflammation, fibros och eventuellt cirros. Gallvägssjukdomar kan ha många olika orsaker, till exempel gallsten, tumörer, autoimmuna sjukdomar eller infektioner. Symptomen på gallvägssjukdomar kan variera mycket, men de vanligaste är gulsot (icterus), magsmärtor, trötthet, viktminskning och förändrad leverfunktion. Behandlingen av gallvägssjukdomar beror på orsaken till sjukdomen och kan innebära mediciner, operationer eller annan typ av terapi.
Teknetium Tc 99m-lidofenin är ett radiokemiskt preparat som används inom medicinsk diagnostik. Det är en radionuclidlig markör, där den aktiva komponenten är teknetsiumisotopen Tc 99m (teknetium-99m), som är en gammakälla med en halveringstid på cirka 6 timmar. Lidofeninet är en organisk förening som binder till Tc 99m och fungerar som ett vektormolekyl, det vill säga att det transporterar radionukliden till specifika celltyper eller vävnader i kroppen.
Preparatet används vanligtvis för härtekardiografi (SPECT), en typ av skanning som ger bilder av hjärtats blodflöde och funktion. När Teknetium Tc 99m-lidofenin injiceras i patientens kropp absorberas det av levern och gallgångarna, och sedan passerar det genom hjärtat under blodcirkulationen. Genom att följa radionuklidens spår med en gammakamera kan man få information om hjärtats perfusion (blodflöde) och eventuella avvikelser som kan vara relaterade till kärlkramp eller andra hjärtsjukdomar.
Det är viktigt att notera att användning och hantering av radioaktiva preparat bör ske under kontroll av licensierade specialistmedicinska personal och enligt lokala regler och riktlinjer för strålskydd.
Conversion to open surgery in a medical context refers to the situation where a surgical procedure that was initially planned to be performed using minimally invasive techniques, such as laparoscopy or thoracoscopy, needs to be changed to an open approach during the operation. This can happen for various reasons, including unforeseen complications, difficulty with the procedure due to patient-specific factors, or failure to progress with the minimally invasive technique. The decision to convert to an open approach is typically made by the surgeon based on their assessment of the situation and their concern for the safety of the patient.
Magnetic Resonance Cholangiopancreatography (MRCP) är en icke-invasiv medicinsk bilddiagnostisk undersökningsmetod som använder sig av kraftiga magnetfält och radiovågor för att producera detaljerade tredimensionella bilder av gallgångar och bukspottkörtelsystemet.
MRCP ger specifika bilder av gallgångarna, bukspottkörteln och angränsande vävnader, vilket gör att läkaren kan diagnostisera en rad olika sjukdomar och störningar i dessa områden. Denna typ av undersökning är speciellt användbar för att upptäcka gallstenar, inflammationer, cystor, tumörer eller andra abnormaliteter i gallgångarna och bukspottkörteln.
MRCP är en säker och smärtfritt procedur som inte använder joniserande strålning, till skillnad från röntgenundersökningar. Den kan vara speciellt användbar när andra bilddiagnostiska metoder har visat ospecifika resultat eller när patienten inte kan genomgå en invasivare undersökning som endoskopisk retrograd khinendoskopi (ERCP).
"Gallgångsdyskinesi" (eller "cholecystodynia") är ett medicinskt tillstånd där gallgångarna i levern drabbas av spasmer eller onormalt kontraktioner. Detta kan orsaka smärtor i överdelen av magen, särskilt efter en måltid. Tillståndet kan vara relaterat till problem med gallsten eller andra strukturella eller funktionella problem med levern och gallgångarna. Gallgångsdyskinesi kan behandlas med mediciner som lindrar smärtan och minskar spasmerna, samt eventuellt kirurgiska ingrepp om det orsakande problemet är gallsten.
Koledokolitiasis är ett medicinskt tillstånd där det bildas stenar i gallgången (koledok), den gemensamma avflödesvägen för gallan från levern och gallblåsan. Stenarna kan orsaka diverse symtom som smärta, illamående, kräkningar och gulsot (ikterus) beroende på om de blockerar gallgångens lumen eller ej. Tillståndet behandlas ofta med mediciner eller operationer för att avlägsna stenarna och förebygga komplikationer som inflammation, infektion eller skada på levern.
Kornsvulst, även känd som tinea pedis, är en typ av svampinfektion som främst drabbar huden mellan tårna och under fötterna. Orsaken till kornsvulst är vanligtvis en sorts svamp som heter dermatofyt, som trivs i varma och fuktiga miljöer, såsom simhallar, gym och badrum.
Symptomen på kornsvulst inkluderar rödaktig, torr, skalförändrad hud mellan tårna och under fötterna, ofta med små blåsor eller klåda. I vissa fall kan infektionen sprida sig till naglarna och orsaka en infektion som kallas onychomykos.
Kornsvulst behandlas vanligtvis med antimykotiska skosnörar, creams eller tabletter som hjälper till att döda svampen och lindra symtomen. Det är viktigt att fortsätta behandla infektionen tills den har försvunnit helt, eftersom svampen kan återkomma om behandlingen inte fullföljs korrekt.
För att förebygga kornsvulst bör du hålla fötterna rena och torra, torka skor och strumpor ordentligt efter användning, undvika gång i fuktiga områden utan skor och undvika att dela handdukar, handskar eller badkläder med andra.
Organoteknetsiumföreningar är en typ av radiofarmaceutiska preparat som innehåller teknetsium-99m (^99m^Tc) kopplat till en organisk molekyl. Denna koppling gör det möjligt för ^99m^Tc att bibehålla sin radiotillstånd och ändå uppföra sig som en del av den organiska molekylen, vilket gör att det kan användas för att undersöka olika funktioner i kroppen med hjälp av bilddiagnostik, till exempel SPECT-scanning.
Organoteknetsiumföreningar är vanligen lätta att framställa och har en relativt kort halveringstid på 6 timmar, vilket gör dem säkra och effektiva för klinisk användning. De kan användas för att undersöka olika organ och system i kroppen, till exempel hjärtat, lungorna, levern, benmärgen och skelettet.
Exempel på vanliga organoteknetsiumföreningar inkluderar MIBI (Sestamibi), DTPA (Technetium (IX) tetrofosmin) och HMPAO (Hexamethylpropyleneamine oxime).
En 'Röntgenkontrastundersökning av gallvägarna', även känd som ett Cholangiogram, är en radiologisk undersökning där ett kontrastmedel införs i gallgångarna för att göra dem synliga på röntgenbilder. Detta gör att läkaren kan se om det finns några avvikelser eller skador i gallgångarna, som exempelvis stenar, cystor, inflammationer eller tumörer.
Under undersökningen får patienten ligga stilla på en röntgenstol medan en tunn slang leds genom munnen och ned i matstrupen till gallgångarna. Kontrastmedlet injiceras sedan genom slangen, vilket leder till att gallgångarna fylls med kontrastmedlet och blir synliga på röntgenbilderna.
Det är viktigt att patienten informerar läkaren om alla allvarliga sjukdomar, allergier eller mediciner som han eller hon tar, eftersom det kan påverka valet av kontrastmedel och hur undersökningen utförs.
En gallgångsfistel är en abnormal kommunikation eller förbindelse (fistel) mellan gallgången och omgivande vävnad eller hud. Den kan orsakas av olika sjukdomar, till exempel gallstenssjukdom, kirurgiska komplikationer eller infektioner. Gallgångsfistlar kan leda till symptom som smärta, gulsot (icterus), feber och ökad risk för infektioner. Behandlingen kan innebära kirurgisk korrektur av fisteln, tillsammans med behandling av underliggande orsak.
Gallblåsetömning, även känd som cholecystektomi, är ett medicinskt ingrepp där gallblåsan tas bort. Gallblåsan är en liten behållare under levern som lagrar gallflöde, som hjälper till att bryta ned fett i maten. Vid gallblåsetömning avlägsnas gallblåsan chirurgiskt, oftast genom ett minimalinvasivt ingrepp som kallas laparoskopisk kirurgi.
Detta ingrepp kan vara nödvändigt om en person har gallstenar eller andra problem med gallblåsan som orsakar smärta, inflammation eller infektion. Efter operationen kommer gallflödet att fortsätta att flöda direkt från levern och in i tarmarna istället för att lagra sig i gallblåsan. Detta kan leda till mjuk stolta och en mindre sannolikhet för illamående efter måltider, men det kommer inte att ha någon påtaglig effekt på näringsintaget eller matvanan.
'Dränering' är ett medicinskt begrepp som refererar till metoder för att avlägsna överskottsvätska eller vätska som ansamlas i kroppen. Detta kan ske genom olika tekniker, beroende på var i kroppen dräneringen behövs. Några exempel är:
1. **Lymfdränering:** En metod för att avlägsna överskottsvätska och cellavfall från lymfsystemet, ofta använd vid edem eller efter operationer.
2. **Paracentes:** En procedure där en nål eller tunn tarmrör inleds i bukhålan för att dränera överskottsvätska eller ascites (en ansamling av vätska i bukhålan).
3. **Thoracocentes:** En procedure där en nål eller tunn tarmrör inleds i brösthålan för att dränera överskottsvätska eller luft som ansamlats i brösthålan (pneumothorax eller pleuravätska).
4. **Hjärtdränering:** En procedure där överskottsvätska avlägsnas från hjärtkammare eller perikardvätska (vätska runt hjärtat) under kontrollerade förhållanden, ofta vid akut hjärtsvikt eller trauma.
Det är viktigt att notera att dränering bör utföras av kvalificerad medicinsk personal och under övervakning för att undvika komplikationer som infektioner, skador på omgivande vävnader eller organ, eller allvarliga elektrolyt- eller blodvolymrubbningar.
Endoscopic Retrograde Cholangiopancreatography (ERCP) är en medicinsk undersökningsmetod som används för att undersöka och behandla problem relaterade till gallgångar och/eller pankreasgångar. ERCP kombinerar endoskopi, en teknik där en flexibel, belyst tub är insatt via munnen och ned i matstrupen, med fluoroskopi, en typ av röntgenundersökning som används för att guida placerandet av en kateter (en tunn, böjlig slang) in i gallgångarna och/eller pankreasgångarna. Kontrastvätska injiceras sedan genom katetern för att fylla och visualisera gallgångarna och/eller pankreasgångarna på röntgenbilderna. ERCP används ofta för att diagnostisera och behandla gallstenar, tumörer, inflammation och andra abnormaliteter i gallgångarna och/eller pankreasgångarna.
Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.
Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.
Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.
"Kolik" er en medisinsk betegnelse for pludselige, stærke og ofte hvirvelende buksedrammer eller mavesmerter. Kolikken kan være forårsaget af forskellige faktorer, herunder magen-tarmsygdomme, muskelspasmer i bugvæggen eller gastrointestinale betennelse.
For eksempel er en meget almindelig type kolik blandt babyer kendt som "kolik hos babyer", der normalt opstår uden en specifik årsag og forsvinder alene indenfor de første tre måneder af barnets liv.
Det er vigtigt at søge medicinsk vejledning, hvis man oplever koliksymptomer, især hvis de varer længere end nogle timer eller er forbundet med andre symptomer som opkast, feber eller blod i afføringen.
'Spontanbristning' är ett medicinskt begrepp som refererar till att en vävnad eller en organs mekaniska integritet plötsligt förloras utan någon uppenbar orsak. Detta kan inträffa på grund av en underliggande sjukdom eller störning i kroppens normala funktioner, såsom nedsatt kollagennivå, vaskulär skada eller infektion.
Ett exempel på spontanbristning är när huden eller slemhinnor bryts samman och bildar ett sår utan att det har varit någon yttre trauma. Spontanbristning kan också inträffa i hjärtklaffar, blodkärl eller andra organ, vilket kan leda till allvarliga komplikationer som blödning, infektion eller organskada.
"Buksmärta" är en svensk term som vanligtvis översätts till "abdominal smärta" på engelska inom medicinskt sammanhang. Abdominal smärta avser obehag eller smärta i buken eller mag-tarmsystemet. Det kan orsakas av en rad olika medicinska tillstånd, från milda problem som gas eller förstoppning till allvarliga tillstånd som appendicit eller inflammatorisk tarmsjukdom.
Det är viktigt att undersöka orsaken till abdominal smärta och söka medicinsk behandling om den är intensiv, varar länge, är kombinerad med andra symtom som feber eller blod i avföringen, eller om det finns riskfaktorer för allvarliga tillstånd.
Den gemensamma gallgången (ductus choledochus) är en tunn tub som för bärer vätskan gallan från levern till tolvfingertarmen, där den hjälper till att bryta ned fett i matspjälkningen. Gallgången är ungefär 7-10 cm lång och bildas genom sammanflödet av flera mindre gallgångar från leverns olika segment. Gallan innehåller bland annat ämnen som hjälper till att bryta ned fett i kroppen, såsom gallasyra och kolesterol.
En leverabscess är en samling av grovt, purulento (ett ämne som innehåller pus) material som bildas i levern till följd av en infektion. Abscessen kan vara orsakad av olika mikroorganismer, inklusive bakterier, parasiter eller svampar. Symptomen på en leverabscess kan variera, men de vanligaste är smärta i övergångsbenet (mellan revbenen) på höger sida av kroppen, feber, trötthet, viktminskning och illamående. Behandlingen innebär ofta antibiotika för att bekämpa infektionen och dränering av abscessen för att avlägsna pusen. I allvarliga fall kan kirurgi vara nödvändig.
Endoskopi av matspjälkningssystemet, även känt som övre gastrointestinal endoskopi (ÖGIS) eller övre endoskopi, är en procedur där en flexibel, belyst tub, ett slangliknande instrument kallat en endoskop, införs via munnen och nedför matstrupen till matspjälkningssystemet. Proceduren används för att undersöka och behandla sjukdomar i matstrupen, magsäcken och tolvfingertarmen (duodenum).
Under endoskopi av matspjälkningssystemet kan läkaren se in i organen, t.ex. magsäckens insida, och leta efter tecken på sjukdomar som gastrit, ulcus, cancersjukdomar eller blödningar. Vid behov kan också små verktyg via endoskopet användas för att ta biopsier (prover), stoppa blödningar eller avlägsna polyper (överväxta celler som kan vara cancerfrånvuxna eller precancera).
Patienten får ofta en bedövningsmedel och ibland ett smärtstillande medel innan proceduren, för att minska obehaget. Övre gastrointestinal endoskopi är en säker och effektiv metod för att diagnostisera och behandla problem i matspjälkningssystemet.
I den medicinska kontexten betyder "koristom" att använda en substans eller behandling som har en positiv effekt eller fördel för individen, ofta i form av en läkemedel eller terapi. Det kan hjälpa att lindra symtom, förbättra funktion eller öka livskvalitet.
Emellertid bör koristom alltid vägas upp mot potentiala risker och biverkningar, och skall endast användas under ledning av en legitimerad vårdpersonal som kan övervaka effekterna och justera behandlingen som behövs.
"Encyclopedias are comprehensive reference works containing information on a wide range of topics. They are typically organized in alphabetical order and provide concise summaries of facts, concepts, and knowledge in various fields such as science, history, literature, philosophy, and arts. The principles behind the creation of encyclopedias include accuracy, objectivity, and authority, with contributions from experts in their respective fields. Encyclopedias serve as a valuable resource for researchers, students, and general readers seeking reliable information on a wide array of subjects."
'Schizofreni' är ett allvarligt och komplext psykiatriskt sjukdomstillstånd som kännetecknas av störningar i tankar, perceptioner, känslor, beteende och funktion. De två huvudsakliga symptomen på schizofreni är positiva symtom och negativa symtom.
Positiva symtom innefattar psykotiska symtom som hallucinationer (vanligtvis att höra röster), illusioner, desorganiserade tankar och beteende samt störd affektivt tillstånd. Dessa symtom kan vara mycket uppenbara och kan orsaka stor lidande och funktionsnedsättning.
Negativa symtom innefattar avflackning, isolering, brist på motivation, brist på förmåga att känna glädje eller omtanke samt monotoni i tal och mimik. Dessa symtom kan vara mer subtila än positiva symtom, men de kan fortfarande orsaka betydande funktionsnedsättning och lidande.
Schizofreni kan också påverka kognitiva funktioner som uppmärksamhet, minne, planering och förmåga att lära sig nya saker. Dessa kognitiva symtom kan vara lika viktiga som de positiva och negativa symtomen när det gäller funktionsnedsättning och livskvalitet.
Det är värt att notera att schizofreni inte innebär en split personality eller flersidighet av personlighet, vilket är två missförstånd som ofta förekommer. Istället är det ett allvarligt och komplext tillstånd som kräver professionell behandling och stöd för att hanteras effektivt.
Det finns ingen enstaka "schizofren psykologi" som definierar alla personer med schizofreni, eftersom sjukdomen kan variera mycket från person till person. Men jag kan ge dig en allmän beskrivning av några av de psykologiska aspekterna av schizofreni.
Schizofreni är en allvarlig psykiatrisk störning som ofta påverkar tankar, känslor och beteenden. Personer med schizofreni kan ha svårt att skilja mellan fantasi och verklighet, vilket kan leda till hallucinationer (vanligtvis i form av hörselhallucinationer) och förföljelsemanier. De kan också ha kognitiva problem som påverkar deras minne, uppmärksamhet och förmåga att lösa problem.
Många personer med schizofreni har också affektiva symptom, såsom stora variationer i humör eller en platt affekt, vilket kan göra det svårt för dem att uttrycka känslor på ett normalt sätt. De kan också ha negativa symptom, som inaktivitet, avsaknad av motivation och socialt tillbakadragande.
Det är värt att notera att personer med schizofreni inte alltid upplever alla dessa symptom samtidigt, och att sjukdomen kan variera i svårighetsgrad över tid. Vissa personer kan ha en mild form av schizofreni och leda relativt normalt liv med hjälp av behandling, medan andra kan ha en allvarligare form av sjukdomen som kräver intensivare behandling och stöd.
"Antipsychotic medication" är en benämning på en grupp mediciner som används för att behandla psykiatriska sjukdomar, särskilt schizofreni och andra former av psychoser. Dessa läkemedel fungerar genom att blockera dopaminreceptorer i hjärnan, vilket hjälper att reducera symtomen som är associerade med psykoser, såsom hallucinationer, förvirring, och tankestörningar.
Det finns två huvudsakliga typer av antipsykotiska läkemedel: typiska (äldre) och atypiska (nyare). Typiska antipsykotika har varit i bruk sedan 1950-talet och inkluderar mediciner som chlorpromazin och haloperidol. Dessa läkemedel kan vara effektiva för att behandla psykoser, men de kan också orsaka obehagliga biverkningar, såsom rörelsestörningar och tardiv dyskinesi.
Atypiska antipsykotika har utvecklats sedan 1990-talet och inkluderar mediciner som olanzapin, risperidon och quetiapin. Dessa läkemedel är ofta mindre sannolika att orsaka rörelsebiverkningar än typiska antipsykotika, men de kan fortfarande orsaka andra biverkningar, såsom viktuppgång och metabola störningar.
I allmänhet preskrivs antipsykotiska läkemedel under tillsyn av en psykiater eller annan medicinskt utbildad specialist inom mentala hälsoområden, efter en noggrann bedömning och utvärdering av patientens behov. Det är viktigt att följa doseringsrekommendationerna och regelbundet besöka läkaren för att övervaka effekterna och biverkningarna av medicinen.
Paranoid schizophrenia is a subtype of schizophrenia, which is a chronic and severe mental disorder. According to the Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), paranoid schizophrenia is characterized by the presence of prominent delusions or auditory hallucinations for a significant amount of time during a one-month period (or less, if successfully treated).
The delusions in paranoid schizophrenia typically involve themes of persecution, grandiosity, jealousy, or suspiciousness. The individual may believe that they are being spied on, plotted against, or harmed by others. These beliefs are usually firmly held and not easily changed even when presented with evidence to the contrary.
Auditory hallucinations in paranoid schizophrenia often involve hearing voices that are critical, threatening, or commanding in nature. The individual may feel like they are being ordered to do something against their will.
It is important to note that individuals with paranoid schizophrenia may have difficulty with social interactions and may exhibit odd or eccentric behavior. However, their cognitive functioning and emotional expression are typically less impaired compared to other subtypes of schizophrenia.
Effective treatment for paranoid schizophrenia often involves a combination of antipsychotic medication and psychosocial interventions, such as cognitive-behavioral therapy and social skills training. With proper treatment and support, individuals with paranoid schizophrenia can lead fulfilling lives and manage their symptoms effectively.
"Fall-kontrollstudie" är en epidemiologisk studietyp där syftet är att undersöka samband mellan en utsatthet (exempelvis en viss beteendefaktor eller exponering) och ett sjukdomsfall. Studien jämför personer med sjukdomen (kallade "fall") med personer som inte har sjukdomen (kallade "kontroller"). Genom att jämföra dessa två grupper kan man se om det finns några skillnader mellan dem vad gäller utsattheten.
Det är viktigt att kontrollgruppen är så lik fallgruppen som möjligt, förutom sjukdomen, för att studien ska ge tillförlitliga resultat. Kontrollerna väljs ofta från samma population som fallen och matchas efter demografiska faktorer som ålder, kön och socioekonomisk status.
Fall-kontrollstudier är användbara när det är svårt att identifiera en representativ grupp av icke-sjuka personer i förväg, till exempel vid sällsynta sjukdomar eller då sjukdomen har lång inkubationstid. Dessa studier kan ge ett snabbt och kostnadseffektivt svar på frågor om orsakssamband mellan en utsatthet och ett sjukdomsfall.
Psykotiska störningar är en grupp av allvarliga mentala sjukdomstillstånd som påverkar kognition, perception, emotioner och beteende. De kan orsaka psykos, som innebär upplevelser av avsaknad av kontakt med verkligheten och hallucinationer (se och höra saker som inte finns). Psykotiska störningar kan också leda till förändringar i tankarna, känslor och beteenden. Exempel på psykotiska störningar inkluderar schizofreni, bipolär sjukdom och sällsyntare typer av psykoser. Vissa personer med psykotiska störningar kan ha svårt att sköta sin vardagliga livsföring och behöver professionell hjälp för att hantera sin sjukdom.
"Psykiatrisk status" är ett sammanfattande begrepp för en individuals mentala hälsa och psykiatriska symptom. Det kan bedömas och graderas med olika skattningsskalor. Några vanliga skattningsskalor inkluderar:
1. Clinical Global Impression (CGI): Denna skala används för att snabbt bedöma allvarlighetsgraden av en patients mentala ohälsa. Skalan har två delar: CGI-Severity och CGI-Improvement. CGI-Severity bedöms från 1 (normalt) till 7 (mycket allvarligt sjukt), medan CGI-Improvement bedöms från 1 (mycket förbättrad) till 7 (mycket försämrad).
2. Positive and Negative Syndrome Scale (PANSS): Denna skala används för att mäta psykotiska symptom, såsom hallucinationer och desorganiserat tänkande, samt negativa symptom, såsom avflackning och socialt tillbakadragande. Skalan innehåller 30 objektiva kliniska observationer som bedöms från 1 (ingen symtomatologi) till 7 (extrem symptomatologi).
3. Hamilton Depression Rating Scale (HDRS): Denna skala används för att mäta allvarlighetsgraden av depression. Skalan innehåller 17 eller 21 objektiva kliniska observationer som bedöms från 0 till 4 eller 0 till 2, beroende på frågan. Högre poäng indikerar allvarligare depression.
4. Young Mania Rating Scale (YMRS): Denna skala används för att mäta allvarlighetsgraden av mani. Skalan innehåller 11 objektiva kliniska observationer som bedöms från 0 till 4 eller 0 till 8, beroende på frågan. Högre poäng indikerar allvarligare mani.
Dessa är några exempel på skalor som används för att mäta psykiatriska symptom och deras allvarlighetsgrad. Det finns också andra skalor som mäter andra aspekter av mentala hälsoproblem, såsom ångest, trauman och personlighetsstörningar.