"Gallgångsatresi" refererar till en medicinsk tillstånd där det bildas en sten i gallgångarna, de smala rörleder som för bärer gallan från levern till tarmen. Gallsten kan vara orsaken till en del problem, inklusive smärta, inflammation och infektion av gallblåsan (cholecystit), levern (hepatit) eller gallgångarna själva (kolesterolit). I vissa fall kan obehandlad gallgångsatresi leda till allvarliga komplikationer, såsom infektion av blodet (sepsis) eller skada på levern. Behandlingen för gallgångsatresi kan innebära mediciner, litotripsi (en metod för att krossa stenarna), gallblåseoperation eller annan kirurgi.

Den medicinska termen "portoenterostomi, hepatisk" refererar till ett kirurgiskt ingrepp som utförs på nyfödda barn med levercirros och en sjukdom som kallas björnlökfeber (progressiv familjär intrahepatisk kolesasis, PFIC). Vid denna operation kopplas leverns bacilluskaanaelen till tarmen för att underlätta avflödet av gallvätska och förebygga skada på levern. Detta görs genom att skapa en anastomos (anslutning) mellan portvenen, som för bärer blod från mag-tarmkanalen till levern, och en liten tarmsektion. Detta hjälper till att reducera leverns exponering för toxiner som annars orsakar skada och kan leda till förvärrad cirros och leverfailure. Portoenterostomi är ofta den sista behandlingsalternativet när andra behandlingar har misslyckats och barnet riskerar att behöva en levertransplantation.

Follikulær atresi refererer til en naturlig proces, hvor follicler i æggelederne stopper deres udvikling og dør. Dette sker som en del af den normale aldringsproces for kvinder og er ikke en patologisk tilstand i sig selv. I de fleste tilfælde føres atresien ikke til nogen tegn på sygdom eller ubehag.

Under normalne forhold udvikler ægcellerne sig fra små primære follikler til større sekundære follikler, hvorefter de bliver tertiære follikler med en fluiddfyldt kappe og et voksende æg. Når ægcellen er moden, frigives det fra folliklen under den proces, der kaldes ovulation.

Ved follikulær atresi stopper udviklingen af folliklerne på et tidligt stadium, hvilket forhindrer dannelsen af modne ægceller. Dette kan reducere en kvindes fertilitet over tid, især hvis mange follikler er berørt.

I nogle tilfælde kan andre patologiske tilstande eller faktorer forstyrre den normale proces med follikulær atresi og føre til en reduceret fertilitet eller ufrugtbarhed. Disse kan omfatte endokrine lidelser, kemoterapi, strålebehandling eller andre skader på æggelederne.

'Tarmatresi' er en medisinsk betegnelse for en tilstand hvor tarmen ikke kan udføre sin normale peristaltiske bevægelser, der transporterer indholdet gennem fordøjelseskanalen. Dette resulterer i en ophobning af afføring i tarmen, som kan føre til opkast, mave-tarmsmerter, vægttab og i værste fald en akut livstruende tilstand kaldet megacolon. Tarmatresi kan have mange årsager, herunder neurologiske forstyrrelser, elektrolytforstyrrelser, sygdomme i muskulaturen i tarmen eller som komplikation af visceralchirurgisk behandling.

Esofageal atresia är ett medfött missbildningstillstånd där den övre delen av matstrupen (esofagus) saknar kontinuitet med den nedre delen. Det innebär att det inte finns en fullständig passage mellan munnen och magen, vilket gör det omöjligt för föda eller vätskor att passera från mun till mage på normalt sätt. I de flesta fall är den övre esofagusavsnittet slutet med en blind slut-säck och den nedre delen av matstrupen mynnar vanligtvis i luftstrupen (trachea) istället för i magen.

Esofageal atresia kan vara kombinerat med en tracheo-esofageal fistel, vilket innebär att det finns en anormal förbindelse mellan matstrupen och luftstrupen. Detta kan leda till komplikationer som lunginflammation och andningssvårigheter efter födseln.

Esofageal atresia är vanligtvis upptäckt under de första dagarna efter födseln, då barnet har svårt att dricka eller andas när det försöker äta. Diagnosen ställs ofta med hjälp av röntgenundersökningar och kan bekräftas genom en direkt undersökning av matstrupen (esofagoskopi). Behandlingen består vanligtvis av kirurgiskt korrektur, där den övre och nedre delen av esofagus återansluts till varandra.

"Gallgångar" (bilaräducter) är rörliga, tunna tuber av gallblåsa och levern som transporterar gallflüssan. Gallflüssan hjälper till att bryta ned fett i mag-tarmkanalen. Det finns två typer av gallgångar: intrahepatiska (i levern) och extrahepatiska (utanför levern). De extrahepatiska gallgångarna inkluderar den gemensamma gallgången, som förbinder gallblåsan med tolvfingertarmen. Gallgångarna kan bli inflammerade eller blockerade, vilket kan leda till sjukdomar som galstenssjukdom och kirurgiska ingrepp som gall stones removal eller cholecystectomy.

En galne bol (gallstone) är en fast, stelnad samling av substans som bildats inuti gallblåsan. Den består vanligtvis av kolesterol eller bilirubin, två ämnen som finns naturligt i gallan. Gallstenar kan vara mycket små (mindre än 3 millimeter i diameter) eller så stora som en golfboll. Många människor har en enda gallsten, medan andra kan ha flera.

Gallstenar bildas när substansen i gallan kristalliserar och blir till en fast massa. Detta kan hända om gallblåsan inte töms ofta eller om gallan innehåller för mycket kolesterol eller bilirubin. Vissa personer är mer benägna än andra att utveckla gallstenar, till exempel äldre kvinnor och personer med övervikt eller aderton.

De flesta människor som har gallstenar märker inte av det, eftersom de inte orsakar några symptom. Men om en gallsten blockerar någon av gallgångarna kan det leda till smärta, inflammation och andra komplikationer, såsom gulsot (icterus) eller akut bukinflammation (cholecystitis). I dessa fall behöver personen sannolikt få behandling, vanligtvis i form av kirurgi.

'Gulsot hos nyfödda', även känt som neonatal jaundice, är en tillstånd där ett nyfött barn har för höga nivåer av bilirubin i blodet. Bilirubin är en gulaktig substans som bildas när den röda färgen i de äldre röda blodkropparna bryts ned. Under graviditeten producerar fostret en speciell typ av röd blodkroppar, kallade fetala hemoglobin, som har en längre livslängd än de vuxna röda blodkropparna. Efter födseln bryts dessa fetala hemoglobin ned och ersätts av vuxna hemoglobin, vilket orsakar en ökning av bilirubin i blodet.

Vid normala förhållanden kan levern i det nyfödda barnets kropp bearbeta och utsöndra den extra bilirubinen. Men hos vissa nyfödda kan levern vara ofullständigt utvecklad eller överbelastad, vilket gör att den har svårt att hantera den höga koncentrationen av bilirubin. Detta leder till en akkumulering av bilirubin i kroppen, som orsakar gulsot hos barnet.

Gulsot hos nyfödda kan vara mild och försvinna inom några dagar, men i vissa fall kan det leda till allvarliga komplikationer, såsom hjärnskador, om den inte behandlas tillräckligt snart. Därför är det viktigt att upptäcka och behandla gulsot hos nyfödda i tid. De flesta fallen av gulsot hos nyfödda kan behandlas med fototerapi, där barnet exponeras för blått ljus, som hjälper levern att bryta ned bilirubinen till en form som kan utsöndras från kroppen. I allvarligare fall kan behandlingen innebära byte av blod eller intravenös administration av immunoglobulin.

Lungatresi (latin: atelectasis) är ett medicinskt tillstånd där en eller flera lungbläsor kollapsar och andningsluften inte kan cirkulera normalt in i eller ut från den drabbade lungan. Detta kan orsakas av olika faktorer, som exempelvis sänkt surfuktbalans i lungorna, kompression av lungblåsan, förträngning av de luftburna vägarna in i lungan eller avsaknad av andningsreflex. Symptomen på lungatresi kan variera beroende på graden och platsen på tillståndet, men kan inkludera andfåddhet, hosta, bröstsmärta och andningssvårigheter. Behandlingen av lungatresi kan bestå av olika metoder som syrgasbehandling, läkemedelsbehandling eller mekanisk ventilation.

I medicinen, refererar "gallgångar utanför levern" till abnorma strukturer som liknar naturliga gallgångar (tubulara vätskefyllda ledningar) men bildas utanför leverns normala placering. Dessa strukturer kan vara både benigne och maligna, och de kan orsaka en rad symtom beroende på deras storlek, plats och om de är inflammerade eller inte.

Ett exempel på en benig gallgång utanför levern är en choledochal cyst. Detta är en sällsynt medfödd avvikelse där gallgångarna i levern är utvidgade och kan sträcka sig utanför levern. I vissa fall kan en choledochal cyst vara associerad med andra anatomiska abnormaliteter eller ökad risk för gallstenar, infektioner och cancer.

Maligna former av gallgångar utanför levern inkluderar gallblås- eller levercancer som har spridit sig och bildat sekundära tumörer i andra delar av kroppen, till exempel i lymfknutor eller andra organ. Dessa strukturer kan orsaka symtom som smärta, viktminskning, aptitlöshet och gulsot (icterus).

Diagnos av gallgångar utanför levern ställs vanligtvis med hjälp av bilddiagnostiska metoder som ultraljud, datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRT). Behandlingen kan variera beroende på typen och graden av sjukdomen, men den kan innefatta kirurgisk behandling, strålbehandling eller medicinsk behandling.

"Gallvägsinflammation", även känd som "cholangit", är en medicinsk term som refererar till en inflammation i gallgångarna. Gallgångarna är små rör som transporterar gallflüssan från levern till tarmen. Denna inflammation kan orsakas av en infektion, ett blockage i gallgångarna eller andra sjukdomar som påverkar levern och gallan. Symptomen på gallvägsinflammation kan inkludera smärta i överkroppen, feber, gulsot (icterus), illamående och kräkningar. Behandlingen av gallvägsinflammation beror på orsaken till inflammationen och kan innebära antibiotika för infektioner, behandling för att öppna upp blockage i gallgångarna eller kirurgi om det finns en gallsten eller annan strukturell anledning till problemet.

'Gulsot' er en medisinsk betegnelse for en patologisk tilstand der karakteriseres ved opståen af blødninger i mavesækkens slimhinde, ofte fremkaldt af forstyrrelser i mavesækkens blodkar. Denne tilstand kan være forbundet med en række forskellige sygdomme eller forhold, herunder infektioner (f.eks. med bakterien Helicobacter pylori), brugen af visse lægemidler (f.eks. ikke-steroidale antiinflammatoriske lægemidler - NSAID'er), alkoholmisbrug, stress og andre faktorer.

Gulsot kan være associeret med symptomer som opkast, mavesmerter, svimmelhed og i mere alvorlige tilfælde anemiske symptomer pga. blodtab. Hvis gulsot forbliver ubehandlet, kan det føre til alvorlig blodmangel og i værste fald endda død. Derfor er det vigtigt at søge medicinsk behandling hvis man oplever tegn på gulsot.

'Koanalatresi' är ett medicinskt begrepp som refererar till att näsgången (koana) och övre matstrupen (farynx) inte skiljs åt korrekt. Detta kan orsaka problem med sväljning, tal och andning eftersom luft och mat/saliva har svårt att passera genom de två rätt separerade strukturerna.

Detta tillstånd kan vara inneboende eller uppstå som en komplikation under eller efter en operation i näsgången, till exempel vid en septumplastik (en operation där man korregerar en deformitet i nässkiljeväggen). Symptomen på koanalatresi kan vara svårigheter att andas genom näsan, hosta eller stönande under sväljning och ökad sannolikhet för lunginflammation. Behandlingen av koanalatresi kan innebära ytterligare kirurgiska ingrepp för att korrigera anatomin och återställa normal funktion.

Iminosyror är en typ av organiska föreningar som innehåller en iminogrupp (=NH) som är bundet till en kolatom. De är relaterade till aminosyror, som också innehåller en aminogrupp (-NH2), men skiljer sig genom att ha en iminogrupp istället. Iminosyror förekommer naturligt i levande organismer och har viktiga funktioner inom cellens metabolism, såsom rollen som byggsteniar i syntesen av aminosyror och andra biologiskt aktiva ämnen. Ett exempel på en iminosyra är sarcosin.

"Gallvägar" refererar till de små rör som transporterar gallan från levern till tarmen. Gallan hjälper till att bryta ned fett i mag-tarmsystemet och innehåller bland annat kolesterol, salter och gallasyror. Det finns två typer av gallvägar: de inre (intrahepatiska) och de yttre (extraintestinala). De inre gallvägarna är delar av leverns canaler som förbinder levercellerna med varandra, medan de yttre gallvärgen fortsätter från levern till tarmen via gallblåsan. Gallvägarna kan bli inflammerade eller blockerade, vilket kan leda till sjukdomar som gallsten eller hepatit.

En levertransplantation är en medicinsk procedure där en sjuk eller skadad lever delvis eller helt ersätts med en frisk lever från en levande donator eller en avliden donator. Detta är vanligtvis ett sista resort när all annan behandling har misslyckats för att behandla leverrelaterade sjukdomar som levercirros, levercancer och akut leverfailure.

Under en levertransplantation tas den skadade levern bort och ersätts med den nya levern, som kopplas till blodkärlen och biodlar i kroppen. Efter operationen behöver patienten ta immunosuppressiva läkemedel för att förhindra avstötning av den nya levern.

Levertransplantation är en komplex procedur som kräver hög kompetens och erfarenhet från både kirurger och sjukvårdspersonal. Även om det finns risker relaterade till operationen, kan levertransplantation vara livsförlängande eller rentav livräddande för många patienter med allvarliga leverproblem.

Teknetium Tc 99m-disofenin är ett radiokemiskt preparat som används inom medicinen, mer specifikt inom nuclearmedicin. Preparatet består av den radioaktiva isotopen teknetium-99m (halveringstid: 6 timmar) kopplad till disofenin, en icke-ioniskt surfactant som är i position att binda till leverspecifika proteiner.

Efter intravenös injicering av Teknetium Tc 99m-disofenin ackumuleras preparatet huvudsakligen i gallgångarna och levern, där det binder till leverspecifika proteiner som är involverade i kolesteroltransport. Detta gör att man kan använda det för att undersöka leverfunktionen, gallvägsfunktionen och eventuell skada på lever eller gallgångar.

I en sådan undersökning, även kallad hepatobilär scintigrafi, följer man den radiaktiva signalen från teknetium-99m med hjälp av en gammakamera för att skapa bilder som visar hur preparatet distribueras i kroppen över tid. Dessa bilder kan användas för att diagnostisera och bedöma allvarligheten på olika lever- och gallvägsrelaterade sjukdomstillstånd, såsom levercancer, gallgångsinflammation eller skada efter trauma.

Intrahepatic cholestasis är ett medicinskt tillstånd där gallans flöde från levern till tarmarna blockeras på grund av ansamling av gallvätska i levercellerna (hepatocyterna). Detta orsakar en accumulering av kolesterol och andra ämnen i levern, vilket kan leda till gulsot (icterus), illamående, kräkningar och mjölkaktig urin. Intrahepatic cholestasis kan ha olika orsaker, inklusive vissa läkemedel, sjukdomar som infekterar levern eller ärftliga störningar i leverfunktionen. I vissa fall kan det vara ett tecken på en allvarligare leversjukdom och behöver därför utvärderas och behandlas av en läkare.

Trikuspidalatresi är ett hjärtsjukdomstillstånd där det blir restriktivt i den trikuspidala klaffen, vilket innebär att klaffen har förlorat sin flexibilitet och/eller rörelseförmåga, vilket leder till att det blir svårare för blodet att flöda från höger förmak till höger kammare i hjärtat. Detta kan orsaka en minskad hjärtfunktion och leda till symtom som trötthet, ödem och andnöd. Trikuspidalatresi kan vara inneboende eller utvecklas sekundärt till andra hjärtsjukdomar som exempelvis mitraliskleros, endokardit eller kongenitala hjärtfel.

En leverinflammation, också känd som hepatit, är en medicinsk term som betecknar inflammation eller iritation i levern. Det kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive infektioner (till exempel virala hepatit A, B, C, D och E), autoimmuna sjukdomar, alkoholmissbruk, läkemedelsbiverkningar och toxicitet från kemiska ämnen.

Vid leverinflammation kan levern bli svullen, ömmad och skadad, vilket kan leda till funktionsnedsättning eller permanent skada ifall det inte behandlas. Symptomen på leverinflammation kan variera från milda till allvarliga och inkluderar trötthet, mörk urin, ljusstolle, aptitförlust, viktminskning, illamående, kräkningar, smärta i magen (övre högra delen) och gulsot (icke-alkoholisk fettsjukdom eller gallgångsförstoppning). I allvarliga fall kan leverinflammation leda till leversvikt, levercancer eller död.

En koledokuscysta är en cystisk dilatation eller utvidgning av den inre gallgången, även känd som koledokus. Detta kan orsas av olika medicinska tillstånd, såsom obstruktioner, infektioner, tumörer eller vissa genetiska störningar. Koledokuscystan kan vara associerad med andra anatomiska abnormaliteter i gallgångssystemet och kan leda till komplikationer som kolangit (inflammation i gallgångarna), pankreatit (inflammation i bukspottkörteln) eller kirurgiska komplikationer. I vissa fall kan en koledokuscyst behöva tas bort chirurgiskt för att förebygga dess komplikationer.

Enligt medicinskt perspektiv är en nyfödd ett barn som har nyligen fötts och fortfarande befinner sig inom sitt första levnadsår. Detta omfattar oftast spädbarn som är yngre än 28 dagar, även kända som "fullborna", men kan fortsätta att gälla under de första 12 månaderna av barnets liv. Under denna tidsperiod genomgår barnet snabba fysiska och utvecklingsmässiga förändringar, vilket gör det viktigt att övervaka dess tillstånd noga för att säkerställa en hälsosam utveckling.

En trakeo-esofageal fistel (TEF) är en abnormal anatomisk förbindelse eller kanal mellan luftstrupen (trachea) och matstrupen (esofagus). Denna sjuklig tillstånd orsakas vanligtvis av en komplikation efter en traumatisk skada, sjukdom eller kirurgiskt ingrepp.

TEF kan vara inneboende (kongenital) eller förvärvad. De kongenitala formerna förekommer oftast hos spädbarn och orsakas av felaktig embryonal utveckling. De förvärvade formerna är vanligare hos vuxna och kan uppstå till följd av sjukdomar som cancer, tuberkulos eller granulomatos sjukdomar, eller efter trauma orsakat av exempelvis en tub med slang eller en kirurgisk proceduren.

TEF kan leda till allvarliga komplikationer såsom lunginflammation (pneumoni), andningssvårigheter och undernäring på grund av sväljningssvårigheter. Behandlingen innefattar ofta kirurgiskt stängning av fisteln, ibland i kombination med andra behandlingsmetoder som antibiotika, näringsstöd och andningsstöd.

Petromyzon är det vetenskapliga namnet på en grupp av parasitiska, fiskliknande ryggradsdjur som kallas för äkta sötvattensålar. De tillhör klassen Cyclostomi och är de enda nu levande medlemmarna i underklassen Petromyzontiformes.

Petromyzon har ett cylindriskt, långsträckt, nästan ormlika utseende och kan bli upp till 1,5 meter långa. De saknar käkar och har i stället en rund, muskulös mun som används för att suga på köttet hos andra fiskar. Deras kropp är täckt av flera rader av små hudtänder, och de har ett system av blodkärlsfilter som hjälper dem att få i sig näringsämnen från sitt byte.

Äkta sötvattensålar lever i sötvatten och simmar uppströms i floder för att leka. De är hermafroditer, vilket betyder att de har både hon- och hanorgan. Efter leken dör de vanligtvis.

Det finns cirka 40 arter av Petromyzon, varav några kan vara parasitiska på kommersiellt värdefulla fiskar och därför betraktas som skadedjur i vissa områden. Andra arter är hotade eller sällsynta, och listas som hotade av Internationella naturvårdsunionen (IUCN).

'Situs inversus' är ett medfött tillstånd där de inre organen i kroppen har en spegelvänt placering jämfört med normalläget. Det vill säga att det som vanligtvis befinner sig på vänster sida av kroppen istället befinner sig på höger sida och vice versa. Detta inkluderar ofta hjärtat, lungorna, levern och bukspottkörteln.

Det är värt att notera att personer med 'situs inversus' vanligtvis inte har några symptom eller komplikationer relaterade till detta tillstånd, eftersom alla organ fungerar normalt även om de befinner sig på fel sida. Det kan dock förekomma andra medfödda missbildningar i samband med 'situs inversus'.

Medicinskt sett betyder "lever" det nästa största organet i kroppen och har flera viktiga funktioner. Här är en kort medicinsk definition:

Levern (latin: hepar) är ett vitalt, multipel fungerande organsystem som utför en rad metaboliska, exkretoriska, syntetiska och homeostatiska funktioner. Den primära funktionen av levern är att filtrera blodet från skadliga substanser, producera gallan för fettdigestion och bryta ned proteiner, kolhydrater och fetter. Levern innehåller också miljarder celler, kända som hepatocyter, som är involverade i protein-, kolhydrat- och lipidmetabolism, lagring av glykogen, syntes av kolesterol, produktion av kloningfaktorer och andra hormoner samt bortrening av exogena och endogena toxiner.

Bilirubin är ett gult pigment som bildas när hemoglobinet i de äldre eller skadade röda blodkropparna bryts ned. Det är en produkt av hemosyntesen och kan antingen metaboliseras till en vattenlöslig form av bilirubin i levern eller akkumuleras i kroppen om leverfunktionen är störd.

När bilirubinet inte kan metaboliseras korrekt kan det leda till gulsot (icterus) som orsakas av att höga nivåer bilirubin ackumulerats i kroppen, vilket ger huden och ögonen en gulaktig färg. Detta kan vara ett tecken på en allvarlig leverfunktionsstörning eller en annan sjukdom som påverkar levern.

Liversjukdomar är en övergripande benämning på sjukdomar som drabbar levern, en av kroppens vitala organ. Levern har många viktiga funktioner, såsom att filtrera blodet, producera gallan, bryta ned ämnen och ta hand om näringsintaget.

Exempel på leverrelaterade sjukdomar inkluderar:

1. Hepatit - en inflammation av levern som kan orsakas av virusinfektion, alkoholmissbruk eller giftigt exponering.
2. Steatos - ovanligt fettavlagringar i levercellerna, ofta associerad med fetma, diabetes och högt kolesterolvärde.
3. Skrumplever - en sjukdom där levern blir skrumpnat och ärrbildat, vanligen orsakad av alkoholmissbruk eller virala hepatitinfektioner.
4. Levercancer - olika typer av cancer som kan drabba levern, till exempel primär levercellscancer (hepatocellulär carcinom) och metastaserad cancer från andra delar av kroppen.
5. Gallsten - små stenar som bildas i gallgångarna och kan orsaka smärta, inflammation och infektion i levern.
6. Genetiska leveranomalier - till exempel Wilson sjukdom (kopparansamling i levern) och hemokromatos (järnöverskott i kroppen).
7. Autoimmuna lever sjukdomar - där kroppens immunförsvar attackerar levercellerna, till exempel autoimmun hepatit och primär biliär cirros.

Det är viktigt att uppsöka läkare om man misstänker leverproblem, eftersom tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen och minska komplikationerna.

Rotavirusinfektioner är en typ av virussjukdom som orsakas av rotavirus och främst drabbar spädbarn och barn i förskoleåldern. Sjukdomen karaktäriseras vanligen av plötslig ond st omfattande diarré, kräkningar, feber och buksmärtor. Symptomen kan vara milda eller allvarliga och i vissa fall kan de leda till dödlig dehydrering, särskilt i länder med begränsad tillgång till hälsovård. Rotavirusinfektioner sprids vanligen via kontaminert avföring och kan förebyggas genom vaccinering och god hygien.

Rotavirus är ett samlingsnamn för gruppen av virussorter som tillhör familjen *Reoviridae* och släktet *Rotavirus*. Det är en av de vanligaste orsakerna till diarré hos spädbarn världen över. Rotaviruset infekterar främst tarmens slemhinna och orsakar akut diarré, illamående och kräkningar. Symptomen kan vara milda eller mycket allvarliga och i värsta fall leda till dödsfall på grund av svår dehydrering, särskilt hos barn under 5 år i länder med begränsad tillgång till sjukvård.

Rotavirus finns i flera serotyper, baserat på två proteiner (VP7 och VP4) som finns på ytan av viruset. De vanligaste serotyperna är G1-G4, G8 och G9 samt P[4], P[6] och P[8]. Rotavirus kan spridas via kontaminert föda, vatten eller direkt från person till person genom smittsam sekret från infekterade individer.

Vaccin mot rotavirus finns tillgängliga och rekommenderas för barn i många länder, inklusive Sverige, för att förebygga allvarliga sjukdomsfall och dödsfall relaterade till rotavirusinfektioner.

Sulbenicillin är ett beta-laktam antibiotikum som tillhör gruppen carbpenicilliner. Det är en kombination av sulbactam och benzylpenicillin och används för behandling av allvarliga infektioner orsakade av bakterier som är resistenta mot vanliga penicilliner. Sulbactam är ett beta-laktamasehämmare som skyddar benzylpenicillinet från nedbrytning av bakteriers beta-laktamas enzym. På så sätt kan sulbenicillin vara verksamt mot bakterier som producerar beta-laktamas, inklusive många stafylokocker och gramnegativa bakterier. Det används ofta för behandling av komplicerade intraabdominala infektioner, gynekologiska infektioner, sepsis och andra livshotande infektioner.

"Flockuleringstest" är ett begrepp inom laboratoriemedicin som används för att utvärdera funktionen hos levern och dess förmåga att producera proteinen kallas flockuleringsproteiner (t.ex. fibrinogen, protrombin). Denna testmetod innebär att man tillsätter en liten mängd blodplasma i ett provrör som innehåller en lösning med en syra eller bas. Vid försurning eller basiska förhållanden kommer flockulering (sammanlagring till flockar) att inträffa om leverfunktionen är störd, eftersom levern inte producerar tillräckligt med flockuleringsproteiner.

I klinisk praxis används ofta flera olika tester för att bedöma leverfunktionen, och en flockuleringstest är endast en del av denna bedömning. Det är viktigt att tolka resultaten i kombination med andra laboratorie- och kliniska data samt patientens symptom och anamnes.

"Gallgångar i levern" refererar till abnorma förbindelser (dvs. fistlar) mellan leverns inre struktur (hepatocyterna och dess kanaliculi) och gallgångarna. Dessa förbindelser orsakas vanligtvis av en skada eller sjukdom som påverkar levern, såsom cancer, inflammation eller trauma.

Gallgångarna i levern kan leda till att gallan (galla) läcker in i levervävnaden och orsaka skada, infektion och potentialen för malignt tillväxt. Detta tillstånd kallas ofta cholangiocellulär carcinom eller gallgroddcellscancer.

I vissa fall kan gallgångarna i levern vara asymptomatiska och upptäckas av en slump under en rutinundersökning eller vid en operation. I andra fall kan symptomen inkludera smärta i överkroppen, gulsot (icterus), mörk urin och ljusa avföring, förlorad aptit, viktminskning och trötthet.

"Levergång, gemensam" refererar till en medicinsk term som används för att beskriva en abnormal rörelse eller positionering av levern i kroppen. Levern är normalt belägen under de nedre ryggkotorna och skyddas av revbenen och andra muskler. I vissa fall kan levern röra sig från sin normala position, vilket kan bero på olika medicinska tillstånd eller sjukdomar som påverkar leverns funktion eller stödjande strukturer.

Gemensam levergång kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive:

* Leversvullnad (hepatomegali) orsakad av sjukdomar som leverinflammation (hepatit), levercancer eller fettsjuklever (steatosis hepatis).
* Svällning eller skada på de muskler och bindväv som håller levern på plats, till exempel vid muskelskador, muskeldystrofi eller tumörer.
* Förändringar i intraabdominaltrycket, såsom vid svårare fall av ascites (fluidansamling i bukhålan) eller graviditet.
* Anatomiska variationer som förekommer hos vissa individer, till exempel en extra leverlob eller en förändrad placering av levern i kroppen.

Det är viktigt att undersöka orsaken till gemensam levergång, eftersom det kan vara ett tecken på underliggande sjukdomar som behandlas medicinskt. Behandlingen av gemensam levergång beror på den underliggande orsaken och kan innefatta mediciner, kirurgi eller andra terapeutiska metoder.

'Extrahepatisk kolestas' refererer til en form for kolestase (minsket eller forstyrret galledyssel) som opstår udenfor leveren. Kolestase betyder at galla ikke kan transporteres fra leveren og ud i tarmene som det normalt sker, hvilket kan føre til en opbygning af galasyrer i leveren og muligvis skade levercellerne.

Ved extrahepatisk kolestase er årsagen til problemet placeret udenfor leveren, typisk som følge af en obstruktion (forsnævring eller sammenpressning) i galdeleddene, der forhindrer gallafluidens passage. Dette kan skyldes forskellige patologiske tilstande såsom gallesten, tumorer, cyster eller entzündelser i bughulen, der presser på galdeleddene og forstyrrer gallaudfloden.

Symptomerne på extrahepatisk kolestase kan inkludere mørke urin, lysstole, opkast med en gul-grøn farve, pruritus (kronisk og intensivt kvalme), fedtet ophobning i huden og muligvis galasten (påvirkning af blodets kolesterolmængde). Diagnosen stilles typisk ved hjælp af ultralyd, CT-scanning, MRI eller ERCP (endoskopisk retrograd kholecystopankreaticografi) til at undersøge galdevejen og identificere årsagen til obstruktionen. Behandlingen vil typisk fokusere på at fjerne årsagen til obstruktionen, hvilket kan kræve kirurgiske indgreb i visse tilfælde.

En levande donator är en person som är i livet och som villfullytter att ge en eller flera av sina organ, vävnader eller celler till en annan person som behöver dem. Detta kan ske genom olika metoder beroende på vilket organ eller vävnad som ska doneras.

Exempel på levande donation inkluderar:

* En levande njurdonation, där en frisk person donerar en av sina två njurar till en mottagare vars egen njure har slutat fungera korrekt.
* En leverlobdonation, där en del av levern från en levande donator transplanteras till en mottagare.
* En benmärgstransplantation, där celler hämtade från benmärgen hos en levande donator injiceras till en mottagare för att ersätta dennes skadade eller sjuka benmärgsceller.

Levande donation kan vara ett livräddande alternativ för dem som behöver en transplantation, men det finns också risker och komplikationer som är associerade med denna typ av donation. Dessa måste vägas upp mot potentiala fördelarna innan en beslut om donation tas.

Postoperativa komplikationer refererer til uventede eller abnorme begivenheder, der opstår som følge af en kirurgisk indgreb. Disse kan optræde under, umiddelbart efter eller op til flere uger efter operationen. Postoperative komplikationer kan have forskellige årsager, herunder patientens alment tilstand, foreliggende sygdomme, operationskomplikationer og lægebehandling.

Typiske postoperative komplikationer omfatter:

1. Infektioner: Disse kan opstå i såvel operationssår som andre dele af kroppen. Symptomer inkluderer rødme, smerte, varme og udflåd ved operationssår samt feber og almelt ubehag.
2. Blødninger: Disse kan være svære at opdage, men symptomer som blålige eller sorte øjne, smerte, hævede områder ved operationssår eller en pludselig forringelse af patientens tilstand kan indikere en blødning.
3. Tromboemboli: Blodprop i dyb venen (dybvenetrombose) eller lungeemboli kan opstå som følge af koagulation og blodets langsomme strøm under operationen. Symptomer på en dybvenetrombose omfatter smerte, varme og rødme i benet, mens lungeemboli kan vise sig ved pludselig åndedrætsbesvær, brystsmerter eller kramper.
4. Lungekomplikationer: Pneumoni, atelektaser (sammentrækning af lungerne) og pleurisy kan opstå som følge af indånding af maveindhold under operationen eller forringet lungefunktion efter operation. Symptomer inkluder åndedrætsbesvær, hoste og feber.
5. Infektion: Bakterielle infektioner kan opstå i operationssår, urinveje, lungerne eller blodet. Symptomer som rødme, smerte, varme, svulst ved operationssår, hoste, feber og forringelse af patientens tilstand kan indikere en infektion.
6. Anæmi: Blodtab under operation kan føre til anæmi. Symptomer som træthed, hovedpine, svimmelhed og blåfarvethed i huden kan indikere anæmi.
7. Hjerneskader: Forringet blodtilførsel til hjernen under operation kan føre til hjernebskader. Symptomer som forvirring, svimmelhed, smerte og lammelse i ansigt eller lemmer kan indikere en hjernebskade.
8. Psykologiske problemer: Depression, angst og posttraumatisk belastningsreaktion kan opstå efter operation. Symptomer som søvnløshed, manglende appetit, træthed, irritabilitet, forvirring og svimmelhed kan indikere psykologiske problemer.
9. Smerter: Akutte og kroniske smerter kan opstå efter operation. Symptomer som smerte i lemmer, rygsøjle eller brystkasse kan indikere smerter.
10. Funktionsnedsættelse: Nedsat lungekapacitet, nedsat muskelkraft og nedsat mobilitet kan opstå efter operation. Symptomer som svimmelhed, træthed, hoste, åndedrætsbesvær og smerte i lemmer kan indikere funktionsnedsættelse.

Det er vigtigt at have en løbende dialog med lægerne og sygeplejerskerne for at opdage tidligt enhver komplikation og behandle den hurtigst muligt.

Sjukdomar hos nyfödda, även kända som neonatala sjukdomar, är tillstånd eller störningar som uppstår hos barn under de första 28 dagarna efter födseln. Dessa sjukdomar kan vara medfötta eller aquired, och kan variera från milda till livshotande.

Exempel på vanliga sjukdomar hos nyfödda innefattar:

1. Atresier och stenoser (till exempel ductus arteriosus atresia och coarctation av aortan)
2. Respirationsdistresssyndrom (RDS)
3. Infektioner (till exempel sepsis, pneumonia och meningit)
4. Hjärtsjukdomar (till exempel hjärtfel och kardiomyopati)
5. För tidig nedbrytning av blodkroppar (till exempel anemi)
6. Gastrointestinala sjukdomar (till exempel nekrotiserande enterokolit, mekoniumileus och gastroschisis)
7. Förhöjda nivåer av bilirubin (hyperbilirubinemi) som kan leda till kronisk bilirubin-inducerad neurologisk skada (BIND)
8. Infektion med herpes simplex virus
9. Njursjukdomar (till exempel nefropati och urinvägsinfektion)
10. Centrala nervsystemsstörningar (till exempel cerebral pares, epilepsi och hydrocephalus)

Behandlingen av sjukdomar hos nyfödda kan variera beroende på typ och svårighetsgrad, men kan innefatta observation, medicinsk behandling, kirurgi eller intensivvård.

'Ankyloglossia' er en mer brukelig betegnelse enn 'analatresi', og det refererer til en medisinsk tilstand der personen har en abnormal forlenget eller bred sliddmuskel (frenulum) som sitter fast under tungens spiss. Dette kan føre til søvnapnea, taleforstyrrelser og sværtigheter med å spise hos barn. Ankyloglossia betegnes også ofte som "tungeskalle".

Så 'analatresi' er ikke en gyldig medisinsk term, men jeg antar at du sannsynligvis tenkte på ankyloglossia.

Hyperbilirubinemia är ett medicinskt tillstånd där individen har förhöjda nivåer av bilirubin i blodet. Bilirubin är en gul-grön pigment som produceras när hemoglobin, det protein som transporterar syre i röda blodkroppar, bryts ned. Normalvärdet för bilirubin i blodet är vanligtvis under 1 mg/dL (milligram per deciliter). Nivåer över 2-3 mg/dL kan orsaka gulaktiga skinnfärg och ögonvitor, ett tillstånd som kallas gulsot eller icterus.

Hyperbilirubinemia kan delas in i två typer beroende på dess orsak:

1. Konjugerad hyperbilirubinemi: Detta inträffar när bilirubinet inte kan transporteras till levern eller när levern inte kan konjugera (förändra) bilirubinet korrekt. Konjugerad bilirubin är vattenlöslig och kan utsöndras via gallan till tarmen. Orsaker till konjugerad hyperbilirubinemi kan inkludera leverinflammation, hepatit, levercirros eller obstruktion av gallgångarna.
2. Okonjugerad hyperbilirubinemi: Detta inträffar när för mycket icke-konjugerad bilirubin produceras eller när levern inte kan ta upp icke-konjugerad bilirubin korrekt från blodet. Icke-konjugerad bilirubin är olöslig i vatten och kan orsaka problem när den ackumulerar sig i kroppen, särskilt i hjärnan. Orsaker till okonjugerad hyperbilirubinemi kan inkludera hemolys, en förhöjd nedbrytning av röda blodkroppar, eller genetiska störningar som Gilbert-syndrom eller Dubin-Johnson-syndrom.

Symptomen på hyperbilirubinemi kan variera beroende på orsaken och allvarlighetsgraden. Lätta fall av hyperbilirubinemi kan vara asymptomatiska, medan allvarliga fall kan leda till gulaktig hud och ögonvitor (icterus), mörk urin och ljus stol. Andra symtom kan inkludera trötthet, illamående, kräkningar, smärta i magen och förändringar i mentala funktioner. Behandlingen av hyperbilirubinemi beror på orsaken och allvarlighetsgraden.