Elektromagnetisk, joniserande högenergistrålning med kortare våglängd än röntgenstrålar och med stor genomträngningsförmåga. Strålningen avges vid kärnsönderfall, vanligtvis mellan 0.01 och 10 MeV.
Instabila isotoper av grundämnet kobolt, vilka sönderfaller under avgivande av strålning. Koboltatomer med atomvikterna 54-64, med undantag för Co-59, är radioaktiva koboltisotoper.
Graden av energispridning längs en laddad partikels bana. Inom radiobiologi och medicinsk fysik mäts exponeringen i kiloelektronvolt per mikrometer vävnad (keV/mikrometer T).
Bestrålning av livsmedel för förbättrad hållbarhet.
Förhållandet mellan en given stråldos och organismens eller vävnadens gensvar på strålningen.
Stabila koboltatomer med samma atomnummer som grundämnet kobolt, men med annan atomvikt. Co-59 är en stabil koboltisotop.
Mätning av energifördelningen i gammastrålning från atomkärnor.
"Relativ biologisk effekt" (RBE) är ett mått på hur kraftfull en strålning är jämfört med en referensstrålning, ofta gamma-strålning från cobalt-60. RBE används för att beskriva den skada eller effekt som en given dos av en viss typ av strålning kan orsaka jämfört med samma dos av en annan typ av strålning. Det är ett dimensionslöst tal och beräknas genom att dividera den biologiska effekten av en given stråldos med referensstrålningens effekt vid samma dos. RBE används inom strålbehandling och strålskydd för att bedöma risker och värdera olika typer av strålning.
En stråldos är ett mått på den mängd ioniserande strålning som absorberas av ett material och uttrycks vanligtvis i grå (Gy), vilket är definierat som en energimängd på 1 Joule per kilogram.
Instabila isotoper av cesium som sönderfaller under avgivande av strålning. Cesiumatomer med atomvikterna 123, 125-132 och 134-145 är radioaktiva cesiumisotoper. Radioisotoperna Cs-134, Cs-135 och Cs- 137 produceras i relativt stor mängd i kärnkraftsreaktorer.
Positivt laddade atomkärnor som förlorat sina elektroner. Partiklarna kan ha en eller fler laddningar och har en större massa än Helium 4-kärnan (en alfapartikel).
Ett konstgjort radioaktivt grundämne (aktinid) med kemiskt tecken Cf, atomnummer 98 och atomvikt 251. Det kan vara två- eller trevärt. Kalifornium kan användas medicinskt som strålkälla vid radioterapi.
I medicinsk kontext, är neutroner en form av subatomar partikel som främst är relevant inom strålbehandling och strålsäkerhet. Neutronstrålning kan användas i behandlingen av vissa typer av cancer, då neutronerna orsakar skada på cellkärnan hos cancerceller när de absorberas. Men definitionen av neutroner per sé är en grundläggande fysikalisk term och kan definieras som en sorts subatomär partikel utan elektrisk laddning, med ungefär samma massa som en proton.
Termoluminiscensdosimetri (TLD) är en metod för dosimetrisk mätning, vilken bygger på förmågan hos vissa material att lagra energirika joniserande strålning i form av defekter i kristallstrukturen. När materialet upphettas kan den akkumulerade energin frigöras och avges som ljus, ett fenomen benämnt termoluminiscens. Genom att kalibrera materialets respons för olika stråldoser kan man relatera det uppmätta ljuset till en viss dos och på så sätt bestämma den mottagna strålningen. TLD används inom områden som medicinsk stråldosimetri, industriell strålkontroll och miljöövervakning av joniserande strålning.
"Strålningseffekter" refererer til de skader eller fysiologiske forstyrrelser, som kan opstå som følge af eksponering for ioniserende stråling, såsom røntgenstråling og radioaktivt nedfald. Disse effekter kan variere alt efter størrelsen og varigheden af stråle dosen, samt hvordan kroppen udsættes for strålingen. Strålningseffekter kan være akutte, med symptomer som opstår hurtigt efter eksponering, eller kroniske, med symptomer som udvikler sig over en længere periode. Akutte effekter kan inkludere hudskader, sygdomme i blodet og forstyrrelser af det centrale nervesystem, mens kroniske effekter kan inkludere øget risiko for kræft og arvelige skader.
Strålning är en allmän term för energi som utsänds i form av elektromagnetisk strålning eller partikelstrålning, och kan vara naturligt förekommande eller skapad av mänsklig aktivitet.
"Strålningstolerans refererar till den maximala exponeringen av joniserande strålning som anses säker för människor under specifika omständigheter, utan att det föreligger en signifikant risk för onkologiska eller icke-onkologiska hälsoproblem."
Positivt laddade partiklar bestående av två protoner och två neutroner (dvs heliumkärnor), som avges vid tunga isotopers sönderfall; alfastrålning är starkt joniserande, men har svag genomträngningsfö rmåga.
Strålning från andra källor än den specifikt undersökta. Bakgrundsstrålningen utgörs av kosmisk strålning och den naturliga radioaktiviten i omgivningen.
Radiometri är en teknik inom fysiken som mäter strålningens intensitet hos olika typer av elektromagnetisk strålning, till exempel gamma-, röntgen- och ultraviolett strålning. Radiometri används ofta inom områden som medicin, astronomi och miljöövervakning för att mäta strålningsnivåer och skydda mot onödvändig exponering av strålning.
Tumörer som orsakas av strålning är abnorma massor av celler som har skadats och muterats till att växa och dela sig oregelbundet, främst på grund av exponering för joniserande strålning.
Strålskyddsmedel, även känt som radioskyddsmedel eller radioprotektiva medel, är en substans eller en agent som används för att minska exponeringen och skadan av levande vävnad från joniserande strålning.
'Deinococcus' är ett släkte av grampositiva, extremofila bakterier som är kända för sin exceptionella resistens mot strålning och torka. De inkluderar arten 'Deinococcus radiodurans', som anses vara en av de mest radioresistenta levande organismerna på jorden. Dessa bakterier har en unik cellväggsstruktur och en effektiv mekanism för reparation av DNA-skador, vilket gör dem kapabla att överleva under extrema miljöförhållanden.
"Ultraviolett strålning (UV-strålning) är en form av elektromagnetisk strålning som har kortare våglängd än synligt ljus och längre våglängd än rent röntgenstrålning, vilket gör den osynlig för människan. UV-strålning delas in i tre typer: UVA, UVB och UVC, beroende på deras relativa våglängder och energier. Denna strålning produceras naturligt av solen, men kan också genereras syntetiskt genom artificiella källor. Överexponering av UV-strålning kan leda till skador på huden, ögonen och immunförsvaret, samt öka risken för hudcancer."
Radioisotoper, även kända som radionuklider, är atomkärnor med instabila isotopsammansättningar som saknar jämvikt. Dessa isotoper avser att förlora energirik radiation i form av alfastrålning, betastrålning eller gammastrålning för att nå en stabilare konfiguration och bli en annan isotop av samma element (i vissa fall ett helt annat element) genom en process som kallas radioaktiv decay. Radioisotoper används inom många områden, bland annat medicin, forskning, industri och energiproduktion.
Den bakterie som orsakar botulism i människor, vildänder och andra vattenlevande fåglar. Den är även ansvarig för vissa typer av foderförgiftning hos hästar och kor. Bakterien producerar ett starkt ex otoxin, som är motståndskraftigt mot proteolytisk nedbrytning.
Radionuclide imaging, also known as nuclear medicine, is a medical procedure that uses small amounts of radioactive material (radionuclides) to create detailed images of the body's internal structures and functions. This technique allows healthcare professionals to diagnose and monitor various medical conditions, such as cancer, heart disease, and neurological disorders. The radionuclides emit gamma rays that are detected by specialized cameras, which then generate images that provide valuable information about the patient's health.
Joniserande strålning är en form av elektromagnetisk strålning eller subatomiska partikelstrålning som har tillräckligt hög energimängd för att frisätta elektroner från atomkärnor eller molekyler, vilket orsakar jonisering och kemiska reaktioner i livsviktiga biologiska material.
Bestrålning av hela kroppen med joniserande eller icke-joniserande strålning. Begreppet är tillämpligt på djur och människor, men ej mikroorganismer.
En underklass broskfiskar som utgörs av hajar, rockor, slätrockor och sågfiskar. Dessa broskfiskar är rovdjur, som förlitar sig mer på sitt väl utvecklade luktsinne än på sin relativt svaga syn för att fånga sina byten.
Rekonstruktion av en sammanhängande, dubbelsträngad DNA-molekyl utan felparning utifrån en molekyl med skadade områden. De viktigaste typerna av reparationsmekanismer är: excisionsreparation, där defekta områden i en sträng tas ut och återsyntetiseras med hjälp av den information som de komplementära basparen i den hela strängen innehåller; ljusåteraktiveringsreparation, som innebär att de nedbrytande och mutagena effekterna av UV-strålning elimineras; samt postreplikationsreparation, där de primära skadorna inte repareras, men där gapen i en dotterdubbelsträng fylls med delar av den andra, oskadade duplexdottern. Excisionsreparation och postreplikationsreparation kallas ibland för "mörk reparation", eftersom de inte kräver ljus.
I en enstaka medicinsk betydelse kan "rockor" referera till små, hårda formationer som kan bildas i gallblåsan som består av kolesterol eller calcium. Dessa formationer kallas även gallsten. Gallsten kan orsaka symptom som krampaktiska buksmärtor, illamående och kräkningar om de blockerar gallgången.
Läkemedels- eller strålningsframkallade skador på DNA som medför avvikelser från den normala dubbelspiralkonformationen. Till dessa hör strukturella förvrängningar som stör replikation och transkription, samt punktmutationer som splittrar baspar och ger skadliga effekter på efterföljande generationer genom ändringar i DNA-sekvensen. Om skadan är av mindre omfattning kan den repareras (DNA-reparation), men stor skada kan leda till apoptos (celldöd).
Avvikelser från det normala antalet kromosomer eller från den normala strukturen, vilka inte alla nödvändigtvis är förknippade med sjukdom (kromosomrubbningar).
"Strålningsskador är skador på levande vävnad orsakade av exponering för joniserande strålning, vilket kan leda till cellskada, genetisk mutation och potentialen för onkogenesis beroende på dos, typ och tid över vilken exponeringen sker."
"C3H mice are a strain of laboratory mice that have been inbred for scientific research, characterized by their genetic makeup which includes the "C3H" histocompatibility complex."
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
I medicinsk kontext refererar "animal fins" vanligtvis till simhjälpmedel som används för att stödja eller förbättra simning för personer med rörelsehandikapp eller andra funktionsnedsättningar. Dessa är ofta formade som små plattor eller paddlar som fästes vid händer, armar, fötter eller ben och hjälper användaren att driva sig framåt i vatten genom att skapa en mer effektiv rörelse.
Vita blodkroppar som bildas i kroppens lymfvävnad. Cellkärnan är rund eller äggformad, med oregelbundet hopklumpat kromatin, medan cytoplasman är typiskt blekblå med azurofila (om befintliga) korn. De flesta lymfocyter kan klassificeras som T- eller B-celler (inklusive undergrupper). De som inte passar in någon av de två huvudgrupperna kallas nollceller.
I en medicinsk kontext kan 'Cathode Ray Tube' (CRT) definieras som en typ av bildskärm som använts inom medicinsk utrustning, särskilt inom områdena radiologi och medicinsk bildbehandling. En CRT-skärm består av ett evakuerat glasrör med en elektronkanon vid den ena änden som skapar en stråle av elektroner.
Livsdugligheten hos en cell, kännetecknad av förmågan till vissa funktioner, så som ämnesomsättning, tillväxt, reproduktion, reaktion på stimuli och anpassning.
Interferon typ II, även känt som IFN-γ (Interferon gamma), är ett cytokin som produceras främst av naturliga killer-celler (NK-celler) och T-hjälpenda celler (Th1) i samband med immunförsvarets respons mot infektioner orsakade av intracellulära patogener, såsom virus och bakterier. IFN-γ har en central roll i cellmedierad immunitet och påverkar aktivt både innate (ospecificerad) och adaptiva (specifik) immunsvar. Det fungerar som en signalmolekyl mellan olika celltyper inom det immunförsvaret och har antivirala, antibakteriella och immunreglerande egenskaper. IFN-γ inducerar även uppeggning av major histokompatibilitetskomplexet (MHC) klass II-molekyler på olika celltyper, vilket underlättar presentationen av antigener till T-

Gammastrålar är en form av ioniserande strålning, bestående av fotoner med mycket hög energihalt. De har den kortaste våglängden och högsta frekvensen inom elektromagnetiska spektret, och kan penetrera genom många material, inklusive människokroppen. Gammastrålning produceras ofta som en konsekvens av radioaktivt sönderfall eller i samband med vissa subatomära processer. Den kan vara skadlig för levande vävnad och är därför en hälsorisk när människor utsätts för höga doser.

Kobolt-60 är ett radionuklidisotop med kemisk beteckning Co-60 och består av kobaltkärnor som har 2 neutroner mer än den stabila isotopen kobolt-59. Kobolt-60 är en stark gamma-strålare och används inom medicinen för strålbehandling av cancer, då det kan penetrera djupare lager i kroppen än andra former av strålning. Det används också för sterilisering av medicinska instrument och för att producera teknetium-99m, ett annat radionuklid som används inom medicinen. Kobolt-60 har en halveringstid på cirka 5,27 år, vilket betyder att efter den tiden kommer hälften av det ursprungliga aktiviteten vara borta.

Lineär energiförflyttning (LINEAR ENERGY TRANSFER, LET) är en term inom strålningsfysik och definieras som den medelvärda energimängd som överförs till ett medium per längdenhet av strålpartikelns bana. Det vill säga, LET mäter hur mycket energi som en partikel överför till ett material per väglängd.

LET används ofta för att beskriva hur skadlig en given typ av joniserande strålning är, eftersom högre värden på LET tenderar att orsaka mer allvarliga biologiska skador än lägre värden. Detta beror på att högre LET-värden ofta leda till tätare koncentrationer av skadliga sekundära partiklar, såsom fria radikaler och joner, i det exponerade materialet eller vävnaden.

LET mätas vanligtvis i enheten keV/µm (kiloelectronvolts per mikrometer) eller i internationella enheterna för absorbed dos per längdenhet (international system of units, SI-enheter), som är gray per meter (Gy/m).

"Livsmedelsbestrålning" är ett process där livsmedel utsätts för joniserande strålning, vanligtvis i form av gammastrålning eller rent generatorerad elektronstrålning, med syfte att reducera antalet mikroorganismer och förlänga hållbarheten. Den medicinska definitionen är:

"Livsmedelsbestrålning är en metod för konservering av livsmedel genom applicering av joniserande strålning med en dos som är tillräcklig för att reducera antalet mikroorganismer och parasiter, förhindra sprickbildning orsakad av klåda och förhindra mogning. Den effektiva dosen bör vara så låg som möjligt och inte överskrida de gränsvärden som anges i relevanta nationella och internationella standarder." (ISO 2317:2014)

Det är viktigt att notera att livsmedelsbestrålning inte gör livsmedlet radioaktivt, men kan i vissa fall förändra kemisk sammansättning och näringsvärde.

Den dos-responsrelationen eller kurvan för strålning beskriver hur sannolikheten för ett specifikt biologiskt effekt eller skada på levande vävnad eller celler ändras i relation till den totala mängden absorberade joniserande strålning. Kurvan visar vanligtvis sannolikheten för en specifik skada, såsom DNA-skador, cellförödelse eller cancer, som en funktion av stråldosen.

Den typiska dos-responsrelationen för låg till måttlig stråldos kan delas in i tre faser:

1. En initialt linjär ökning av skadan med ökande stråldos, där sannolikheten för skada är direkt proportionell mot stråldosen (den linjära no-effekt-hypotesen).
2. En platåfas där ytterligare ökning av stråldosen inte resulterar i någon ytterligare ökning av skadan, eftersom den maximala skadan har nåtts.
3. En potential högre risk för cancer eller genetiska mutationer vid mycket höga stråldoser, men detta område är inte väl studerat och kan variera mellan olika individer och typer av strålning.

Det är värt att notera att den specifika formen och lutningen på den dos-responsrelationen kan variera beroende på flera faktorer, inklusive typen av strålning, strålningsdosens hastighet och tidpunkt för exponering, samt individuella variationer i cellulär respons och reparationskapacitet.

Kobolt (Co) är ett metalliskt grundämne som tillhör järn-gruppen i det periodiska systemet. Koboltisotoper är isotoper av grundämnet kobolt, vilket betyder att de är varianter av atomkärnan med olika antal neutroner.

Det vanligaste naturligt förekommande isotopen av kobolt är 59Co, som har 27 protoner och 32 neutroner i sin kärna. Detta ger den en atommassa på ungefär 58,93 u (enheter för atommassa).

Andra isotoper av kobolt är artificiella och skapas vanligtvis genom kärntekniska processer som neutronbestrålning. Dessa isotoper har ofta kortare halveringstider än 59Co och kan användas inom medicinen för att behandla cancer eller diagnostisera sjukdomar.

Exempelvis används 60Co, som har en halveringstid på cirka 5,27 år, ofta som en strålkälla inom strålbehandling av cancer. När 60Co-isotopen sönderfaller avger den två gammaquanter med energier på 1,17 MeV och 1,33 MeV, vilket gör den effektiv för att döda cancerceller.

I medicinska sammanhang används även 57Co som en radionuklid i diagnostiska undersökningar, eftersom det avger två gammaquanter med energier på 122 keV och 136 keV när det sönderfaller. Dessa energiutsläpp kan detekteras med hjälp av en gammakamera för att undersöka olika organ i kroppen.

Gammaspektrometri är en teknik inom kärnfysiken och medicinsk fysik som används för att identifiera och mäta intensiteten av gammaquant i en strålning. Tekniken bygger på att detektera och analysera energin hos de gammastrålar som emitteras från en radioaktiv källa. Genom att mäta den specifika energiskiljn (i elektronvolt, eV) hos varje gammaquant kan man fastställa vilket radionuklid som är orsaken till strålningen. Gammaspektrometri används bland annat inom nuklearmedicin för att kontrollera aktiviteten och renheten hos olika radioaktiva läkemedel, samt för att detektera och mäta radioaktiv strålning i miljö- och säkerhetsrelaterade sammanhang.

"Relativ biologisk effekt" (RBE) är ett begrepp inom strålningsfysiologi och strålskydd, och refererar till förhållandet mellan den biologiska verkan av en given stråldos av en viss typ av joniserande strålning jämfört med den biologiska verkan av samma dos av en referensstrålning, ofta gammastrålning. RBE används för att bedöma hur skadlig olika typer av strålning är, eftersom olika slag av strålning kan ha olika effekter på levande vävnad vid samma dos.

RBE beräknas genom att dividera den biologiska verkan av en given stråldos av en viss typ av strålning med den biologiska verkan av samma dos av referensstrålningen. RBE uttrycks vanligtvis som ett dimensionslöst tal, och kan variera beroende på flera faktorer, inklusive strålningsdos, strålningsenergi och typen av biologisk verkan som mäts.

Det är värt att notera att RBE är ett statistiskt begrepp som baseras på populationella data, och att individuell variation i susceptibilitet för strålskador kan förekomma.

Stråldos definieras som mängden av joniserande strålning som absorberats av ett material och uttrycks i enheten Gray (Gy), där 1 Gy är lika med absorptionen av 1 Joule av energi per kilogram. Detta är en fysikalisk storhet och mäter inte direkt skadan eller effekten på levande vävnad.

För att beskriva den biologiska effekten av en stråldos använder man sig istället av enheten Sievert (Sv), som tar hänsyn till hur känslig olika typer av celler är för joniserande strålning. En Sv är lika med 1 Gy multiplicerat med en kvalitetsfaktor (QF) som beräknas utifrån typen av strålning och energin hos denna. För exempelvis gammastrålning är QF = 1, medan QF för neutronstrålning kan variera mellan 2 och 20 beroende på neutronenergins storlek.

Cesium (Cs) är ett grundämne med atomnummer 55 i periodiska systemet. Cesium-radioisotoper refererar till de radioaktiva varianterna av cesium, där isotopen betecknar en variant av ett grundämne som har samma antal protoner (55 protoner i cesiums fall) men olika antal neutroner.

Exempel på vanliga cesium-radioisotoper inkluderar Cs-134 och Cs-137, som båda har potentialen att vara mycket farliga för människor och miljön ifall de utsätts för dem. Dessa isotoper kan bildas vid kärnkraftverksolyckor eller vid kärnvapenexplosioner, där de sedan kan spridas över stora områden genom luften eller i vattnet.

Cesium-134 har en halveringstid på ungefär 2 år, medan cesium-137 har en mycket längre halveringstid på ungefär 30 år. Detta betyder att även om aktiviteten för cesium-134 minskar snabbare än för cesium-137, kan båda isotoperna fortfarande vara radioaktiva och farliga lång tid efter en olycka eller explosion.

'Tunga joner' (engelska: 'Heavy ions') är en term inom atomfysik och strålbehandling som refererar till atomer eller molekyler med hög atommassa och hög laddning. Dessa tunga joner kan användas inom medicinen, särskilt inom cancerbehandling, där de accelereras med hjälp av partikelacceleratorer och riktas mot tumörer för att orsaka skada på cancercellerna.

När tunga joner passerar genom kroppen och träffar på cancerceller kan de orsaka betydande skador på cellernas DNA, vilket kan leda till celldöd eller försvagning av cancercellerna. Detta gör att tunga joner kan vara en effektiv metod för att behandla djupare belägna tumörer som kan vara svåra att nå med traditionell strålbehandling.

Det är värt att notera att användningen av tunga joner inom medicinen fortfarande är relativt ny och under utveckling, men forskning har visat lovande resultat när det gäller behandlingen av vissa typer av cancer.

Californium är ett aktinidmetall som tillhör aktinoidfamiljen. Det är syntetiskt och radioaktivt, upptäcktes 1950 av Glenn T. Seaborg, Stanley G. Thompson, Kenneth Street, Jr. och Albert Ghiorso vid University of California, Berkeley. Californium har det högsta neutronantalet hos alla grundämnen och används inom bland annat medicin för behandling av cancer. Det finns inga naturliga förekomster av californium, utan allt californium som finns är skapat syntetiskt i laboratorier.

Neutroner är subatomära partiklar som finns i alla atomkärnor, förutom i de enklaste isotoperna av väte (protium). De har ungefär samma massa som protoner men saknar elektrisk laddning. Neutronernas egenskaper och beteende är viktiga inom områden som kärnkemi, strålskydd och kärnteknik.

Termoluminiscensdosimetri (TLD) är en metod för dosimetrisk mätning, det vill säga mätning av stråldoser. Den bygger på fenomenet termoluminiscens hos vissa material, vilket innebär att de kan absorbera energi från joniserande strålning och sedan återge den i form av ljus när de värmes upp.

I en TLD-dosimeter används ett speciellt material som har kända termoluminiscenta egenskaper, till exempel lithiumfluorid (LiF) eller kalciumsulfat (CaSO4). När detta material utsätts för joniserande strålning absorberas en del av den energin och lagras som defekter i dess kristallstruktur. Genom att värma upp materialet kontrollerat kan de lagrade energierna frigöras och ge upphov till ljus, vars intensitet är proportionell mot den insläppta stråldosen.

TLD-dosimeter används ofta för persondosimetri, det vill säga att mäta de stråldoser som en individ utsätts för under sin yrkesverksamhet eller i andra miljöer med hög strålningsnivå. De är populära på grund av deras långa hållbarhet, låg kostnad och god noggrannhet.

Strålningseffekter är skador eller negativa hälsoeffekter som orsakas av exponering för joniserande strålning, vilket innebär att atomkärnor i ett material exciteras eller sönderfaller och sänder ut hö energetiska partiklar eller fotoner. Det finns två huvudsakliga typer av strålningseffekter: deterministiska och stochastiska effekter.

Deterministiska strålningseffekter uppstår vid höga doser av strålning och är beroende av dosen, det vill säga ju högre dosen desto allvarligare skada. Dessa effekter kan vara reversibla eller irreversibla och inkluderar till exempel hudskador, förlamning, cancer och död.

Stochastiska strålionseffekter är slumpmässiga hälsoeffekter som uppstår vid låga eller höga doser av strålning och är beroende av sannolikheten för att en skada ska inträffa, inte dosen. Detta innebär att det finns inget säkert nivå under vilken exponering för strålning kan anses vara helt riskfritt. Stochastiska effekter inkluderar till exempel cancer och genetiska skador.

Det är värt att notera att det finns en stor individuell variation i hur människor reagerar på strålningsexponering, vilket gör det svårt att fastställa exakt vilka effekter som kommer att uppstå vid en given dos. Dessutom kan vissa individer vara mer känsliga än andra för strålningseffekter, beroende på faktorer som ålder, hälsostatus och genetisk makeup.

Strålning är en form av energibärande elektromagnetisk strömning som kan utsändas från atomkärnor under vissa förhållanden. Det finns olika typer av strålning, inklusive alfa-strålning, beta-strålning och gamma-strålning, som alla har olika egenskaper och kan orsaka skilda effekter när de interagerar med materia.

Alfa-strålning består av heliumkärnor (två protoner och två neutroner) och har en relativt låg penetrantkraft, vilket betyder att den kan stoppas av tunna skikt av material som papper eller hud.

Beta-strålning består av hög-energi elektroner och har en högre penetrantkraft än alfa-strålning, men kan fortfarande blockeras av tjockare material som aluminium eller plast.

Gamma-strålning är en form av elektromagnetisk strålning med mycket hög energi och har därför en mycket hög penetrantkraft, vilket gör att den kan passera igenom tjockare material som bly eller betong.

Strålning kan vara naturligt förekommande eller artificiellt framställd, och exponering för höga nivåer av strålning kan öka risken för cellskador och cancer.

Strålningstolerans (radiation tolerance) är ett begrepp inom strålbehandling och strålsäkerhet som refererar till den maximala dosen joniserande strålning som en levande vävnad eller organ kan tolerera utan att uppnå en kliniskt signifikant skada. Toleransdosen varierar beroende på vilken typ av vävnad eller organskada som diskuteras, och den är också beroende av en rad faktorer såsom strålningens typ, dosens hastighet och om patienten har några förhandenvarande sjukdomstillstånd.

För att illustrera detta kan nämnas att hjärnan har en relativt låg tolerans för joniserande strålning, medan huden är mer tolerant. En typisk toleransdos för hjärnvävnad ligger i närheten av 10-15 Gy (gray), medan huden kan tåla upp till 45 Gy eller mer beroende på strålningens typ och doshastighet.

Det är viktigt att notera att strålningstolerans inte är en absolut gräns, utan snarare en statistisk gräns som baseras på forskningsstudier av populationer med liknande karaktäristika. Varje individ kan ha en unik tolerans för joniserande strålning, och det finns inga garantier för att en given patient inte kommer att uppleva skador ovanför den angivna toleransdosen.

'Alfapartikel' är en term inom atomfysiken och refererar till en positivt laddad partikel som består av två protoner och två neutroner. Det är i själva verket samma sak som den kärna som finns i en heliumatom. Alfapartiklar produceras naturligt av radioaktiva ämnen, såsom radon, och kan användas inom medicinen för att behandla cancer, eftersom de har en hög ioniserande förmåga och därmed kan skada eller förstöra cancerceller. När de träffar på andra atomer kan alfapartiklarna orsaka en stor mängd jonisering, vilket kan leda till skador på DNA och andra cellulära strukturer.

Naturlig strålning refererar till de olika typerna av joniserande strålning som förekommer naturligt i vår omgivning. Det finns två huvudkällor till denna typ av strålning: kosmisk strålning och terrestrik strålning.

Kosmisk strålning kommer från rymden och består av hö energetiska partikelstrålar som accelereras av solen och andra kosmiska källor, såsom supernovor och aktiva galaktiska kärnor. När dessa partiklar träffar jordens atmosfär skapar de en kaskad av sekundära partiklar som kan nå marknivå.

Terrestrik strålning kommer från jorden själv och består huvudsakligen av radioaktiva isotoper som naturligt förekommer i jordskorpan, som potasium-40 (40K), uran-238 (238U) och thorium-232 (232Th). Dessa isotoper sönderfaller långsamt och ger upphov till en konstant bakgrund av joniserande strålning.

Det är värt att notera att varje människa utsätts för en naturlig bakgrundstrålning på ungefär 2,4 millisievert per år (mSv/år), vilket motsvarar ungefär samma stråldos som en röntgenundersökning av bröstet eller en tandröntgen.

Radiometri är en teknik och vetenskap som handlar om att mäta kvantiteten och karaktären på strålning, oftast elektromagnetisk strålning, över ett stort frekvensområde, inklusive synligt ljus, ultraviolett, infraröd, röntgen- och gammastrålning. Radiometri används ofta inom områden som astronomi, medicin, fjärranalys, miljöövervakning och kärnteknik. En enhet för radiometrisk strålningsmätning är exempelvis watt per kvadratmeter per steradian (W/m2sr).

Radiation-induced tumors refer to abnormal growths of cells that are caused by exposure to ionizing radiation. This can include both benign and malignant tumors, which can develop in any part of the body. The risk of developing a radiation-induced tumor depends on several factors, including the dose and duration of radiation exposure, as well as the individual's genetic susceptibility.

Radiation therapy, which is a common treatment for many types of cancer, uses high-energy radiation to kill cancer cells and shrink tumors. While radiation therapy is an effective treatment for many patients, it can also increase the risk of developing radiation-induced tumors in the future. This risk is generally low, but it is important for patients to be aware of this potential long-term complication of radiation therapy.

In addition to radiation therapy, other sources of ionizing radiation, such as medical imaging tests and environmental exposures, can also contribute to the risk of developing radiation-induced tumors over time. It is important to minimize unnecessary exposure to ionizing radiation and to follow safe practices when using or undergoing medical imaging tests.

Strålskyddsmedel, även känt som radioskyddsmedel eller radioprotektiva medel, är en typ av läkemedel som används för att skydda kroppen från skada orsakad av joniserande strålning. Dessa medel fungerar genom att minska mängden strålning som når celler och vävnader i kroppen, eller genom att reducera den biologiska skadan som orsakas av strålningen. Exempel på strålskyddsmedel inkluderar amifostin, prussianblått och kaliumjodid. Dessa medel används ofta under medicinska behandlingar som involverar joniserande strålning, såsom strålterapi, eller under olycksfall där en person utsätts för höga nivåer av joniserande strålning.

'Deinococcus' är ett släkte av grampositiva, strikt aeroba, extremofila bakterier som tillhör familjen Deinococcaceae. Släktet innehåller flera arter, men det mest välkända och studerade arten är 'Deinococcus radiodurans', som är känd för sin exceptionella resistens mot höga nivåer av joniserande strålning, UV-strålning, torka och andra extrema miljöförhållanden.

Bakterier i släktet 'Deinococcus' har en speciell cellstruktur som skyddar deras DNA från skada under extrem strålning. De har också ett effektivt system för att reparera eventuella skador på DNA, vilket gör dem mycket motståndskraftiga och användbara inom forskning kring radioresistens och DNA-reparation.

Ultraviolett (UV) strålning är en form av elektromagnetisk strålning som har kortare våglängd än synligt ljus, men längre våglängd än röntgenstrålning. UV-strålningen delas in i tre olika områden baserat på våglängden: UVA (400-315 nm), UVB (315-280 nm) och UVC (280-100 nm).

UV-strålning produceras naturligt av solen, men kan också genereras syntetiskt med hjälp av speciella ljuskällor. Den är inte synlig för människan, men den kan orsaka en rad olika effekter på levande vävnader, beroende på dos och exponeringstid.

UV-strålning har både positiva och negativa effekter. På den ena sidan kan UVB-strålning stimulera produktionen av vitamin D i huden, vilket är viktigt för kroppens benstoffwechsel och immunförsvar. På den andra sidan kan långvarig exponering för höga nivåer UV-strålning orsaka skador på huden, ögon och immunsystemet. För långvarig exponering av UVA- och UVB-strålning är också kända orsaker till hudcancer, inklusive malign melanom, det allvarligaste slaget av hudcancer.

Det är därför viktigt att skydda sig mot överexponering för UV-strålning genom att använda solskydd, särskilt under de timmar då solen är som starkast (mellan 10 och 16 på eftermiddagen). Det är också viktigt att undvika konstgjord UV-strålning från solarium, eftersom det finns en känd länk mellan användning av solarium och ökat risk för hudcancer.

Radioisotoper, även kända som radioaktiva isotoper eller radionuklider, är varianter av grundämnen där atomkärnan har för få eller för många neutroner jämfört med den stabila formen. Detta gör att de är instabila och sönderfaller genom radioaktivt sönderfall, under vilket de emitterar ioniserande strålning i form av alfa- eller betapartiklar eller gammastrålning. Radioisotoper används inom en rad olika områden, till exempel medicin (till exempel för diagnostiska och terapeutiska syften), industri, forskning och militärt bruk.

'Clostridium botulinum' är en gram-positiv, sporedbildande, strikt anaerob bakterie som producerar det starkt neurotoxiska ämnet botulinumtoxin. Bakterien förekommer naturligt i mark, vatten och vegetation, och kan bilda sporer som är resistenta mot höga temperaturer och desinfektionsmedel.

Botulinumtoxinet orsakar den livshotande sjukdomen botulism, som kännetecknas av muskelsvaghet, dubbelseende, andningssvårigheter och i värsta fall död. Sjukdomen kan drabba både människor och djur, och sprids vanligen via föda som är kontaminerad med bakteriens sporer eller toxin.

Det finns sju olika typer av botulinumtoxin (A-G), varav typ A och B används terapeutiskt för behandling av muskelspasmer, migrän och vissa ögonläkemedel. Dessa behandlingar kallas ofta för botoxbehandlingar.

Radionuklidavbildning är en medicinsk undersökningsmetod som använder små mängder radioaktiva ämnen, så kallade radionuklider, för att producera detaljerade bilder av organ och kroppsfunktioner. Metoden bygger på att man injicerar, inandas eller tillämpar ett radionuklidmarkert preparat på patienten. Sedan kan en gammakamera användas för att detektera de gammastrålar som avges när radionukliden sönderfaller. Genom att tolka de upphämtade signalerna kan man skapa tvådimensionella eller tredimensionella bilder som ger information om bl.a. blodflöde, kemisk sammansättning, celldelning och vävnadens funktion i olika delar av kroppen. Exempel på radionuklidavbildning inkluderar skelettscintigrafi, myokardskelettscintigrafi och posita emissions tomografi (PET).

Joniserande strålning är en form av elektromagnetisk strålning eller subatomära partikelstrålning som har tillräckligt hög energimängd för att kunna frisätta elektroner från atomer eller molekyler, vilket orsakar jonisering av materialet det passerar igenom. Detta sker genom direkt interaktion med atomkärnan eller genom att ge atomens elektroner tillräckligt med energi för att kunna bryta loss från atomen.

Exempel på joniserande strålning inkluderar röntgenstrålning, gammastrålning, alfapartiklar och betapartiklar. Joniserande strålning kan vara naturligt förekommande, till exempel från kosmisk strålning, eller artificiellt framställd, till exempel från medicinska behandlingar, industriella processer och kärnkraftverksrelaterade aktiviteter.

Långvarig eller hög exponering för joniserande strålning kan orsaka skada på levande vävnad och öka risken för cancer och genetiska defekter. Därför är det viktigt att hantera och skydda sig mot joniserande strålning på ett säkert sätt när den används eller genereras.

Helkroppsbestrålning (Total Body Irradiation, TBI) är en behandlingsform inom radiationstherapi som innebär att kroppen exponeras för joniserande strålning från huvud till fot. Den används ofta som en del av preparationsbehandling inför stamcellstransplantation hos patienter med blodcancer, då strålningen eliminerar cancerceller och undertrycker immunsystemet för att förhindra avstötningsreaktioner mot de transplanterade cellerna. Behandlingen planeras vanligtvis så att den ger en jämnt distribuerad dos strålning över hela kroppen, ofta med hjälp av linjär acceleratorer eller cesium-137-källor.

Elasmobranchii är en underklass inom klassen broskfiskar (Chondrichthyes) som innefattar hajar och rockor. Karaktäristiskt för denna grupp är att de har ett skelett av brosk istället för ben, samt att de saknar simblåsa. De flesta arter har också en asymmetrisk stjärtfena och fem par gälar. Hajarna kännetecknas dessutom ofta av att de har en käke med tänder som kan bytas ut, medan rockor tenderar att ha en platt, sugande mun.

DNA-reparation (DNA repair) är ett samlingsbegrepp för de cellulära processer som återställer skador på DNA. DNA är kärnan i arvsprocessen och innehåller instruktionerna för alla cellers funktioner, så det är viktigt att den är intakt och fungerar korrekt.

DNA kan skadas av interna (exempelvis under normal metabolism) eller externa faktorer (exempelvis strålning, kemikalier eller virus). DNA-skador kan vara enkelsträngsbrytningar, dubbelsträngsbrytningar, basbyte eller andra modifieringar av baserna.

DNA-reparationsprocesser innefattar flera olika mekanismer som arbetar tillsammans för att korrigera dessa skador och hålla genomet intakt. Det finns fem huvudsakliga typer av DNA-reparation: basexcisionsreparation, nucleotidexcisionsreparation, dubbelsträngsbrytningars reparation, homolog rekombination och non-homolog rekombination.

1. Basexcisionsreparation (BER) är en process där en endast en bas i DNA-molekylen ersätts när den har skadats eller modifierats.
2. Nucleotidexcisionsreparation (NER) är en process där ett stort segment av DNA-sekvensen tas bort och sedan ersätts med korrekt sekvens. Denna typ av reparation används när det finns buler eller skador i DNA:t som orsakar att basparen inte kan bilda en korrekt dubbelhelix.
3. Dubbelsträngsbrytningars reparation (DSBR) är en process där två strängar i DNA-dubbelhelixen bryts samtidigt. Det finns två huvudsakliga typer av DSBR: homolog rekombination och non-homolog rekombination. Homolog rekombination används när cellen är i en delningsfas och har tillgång till en intakt kopia av DNA-sekvensen som kan användas som mall för att korrigera felet. Non-homolog rekombination används när det inte finns någon tillgänglig mall och cellen istället måste använda sig av en annan mekanism för att reparera skadan.
4. Homolog rekombination (HR) är en process där två identiska eller nästan identiska DNA-sekvenser jämförs och korsas över för att korrigera felet i den ena sekvensen. Denna typ av reparation används ofta när cellen är i en delningsfas och har tillgång till en intakt kopia av DNA-sekvensen som kan användas som mall för att korrigera felet.
5. Non-homolog rekombination (NHR) är en process där två icke-identiska DNA-sekvenser jämförs och korsas över för att korrigera felet i den ena sekvensen. Denna typ av reparation används ofta när cellen inte har tillgång till en intakt kopia av DNA-sekvensen som kan användas som mall för att korrigera felet.

DNA-reparationsmekanismer är viktiga för att hålla cellens genetiska information intakt och förhindra mutationer som kan leda till sjukdomar eller cancer. Dessa mekanismer kan också spela en roll i åldrandeprocessen, eftersom skador på DNA-molekylen kan ansamlas över tiden och leda till cellulär senescens eller apoptos (programmerad celldöd).

'Rockor' är ett medicinskt begrepp som står för "retrograd oesofageal kardiak overpressure", vilket ungefärligen kan översättas till "återvändande övertryck i matstrupen från hjärtats kammare". Det är ett tillstånd där det högre trycket i vänster kammare av hjärtat leds baklänges in i matstrupen (oesofagus) genom den muskulära öppningen mellan matstrupen och hjärtat (övre oesofageala sfinktern). Detta kan orsaka symptom som andnöd, hosta och smärta bakom bröstbenet. Rockor är ofta förknippat med strupcancer, achalasi eller andra tillstånd som påverkar övre oesofageala sfinktern.

DNA-skada, eller DNA-mutation, refererar till en förändring i den genetiska informationen som är kodad i DNA-molekylen. Det kan orsakas av olika faktorer, såsom exponering för strålning, kemikalier eller virus. Skador på DNA:t kan också uppstå spontant under cellens normala verksamhet.

Det finns två huvudtyper av DNA-skador: basskador och strukturella skador. Basskador innebär att en av de fyra grundämnena i DNA, adenin (A), tymin (T), guanin (G) eller cytosin (C), har förändrats på ett sätt som stör kodningen av genetisk information. Strukturella skador innebär att DNA-molekylen har brutits, böjts eller förvrängts på något sätt.

DNA-skador kan ha olika konsekvenser beroende på var de uppstår och hur allvarliga de är. I vissa fall kan skadan repareras av cellens eget reparationssystem, men i andra fall kan den leda till genetiska mutationer som kan öka risken för sjukdomar såsom cancer.

Kromosomavvikelsen är ett samlingsbegrepp för olika typer av avvikelser i människans kromosomer. Kromosomer är trådformade strukturer som innehåller DNA, proteiner och genetisk information. De är närvarande i alla celler i kroppen, förutom i könscellerna (spermier och ägg).

Kromosomavvikelser kan uppstå under celldelningen, då kromosomerna kopieras och delas mellan de två nya cellerna. Avvikelser kan orsakas av fel i denna process, exempelvis att kromosomer inte separeras korrekt eller att bitar av kromosomer bryts loss och byter plats med varandra.

Det finns olika typer av kromosomavvikelser:

1. Numeriska avvikelser: Detta innebär att det är för många eller för få kromosomer i cellen. Exempelvis kan en person ha tre exemplar av kromosom 21 istället för de två vanliga, vilket orsakar Down syndrom.

2. Strukturella avvikelser: Detta innebär att en del av kromosomen saknas, upprepas, har bytt plats eller är omvänt. Exempelvis kan en bit av en kromosom ha brutits loss och fastnat på en annan kromosom, vilket kallas en translokation.

Kromosomavvikelser kan leda till olika hälsoproblem, beroende på vilken typ av avvikelse det rör sig om och hur allvarlig den är. Vissa avvikelser kan orsaka missbildningar, utvecklingsstörningar, cancer eller andra sjukdomar. Andra kromosomavvikelser kan dock vara symptomlösa och påverka individen inte alls.

Strålningsskada är skada på levande vävnad orsakad av ioniserande strålning, såsom röntgenstrålning eller radioaktivt sönderfall. Skadan uppstår när strålningen bryter kemiska bindningar inne i cellerna, vilket kan leda till celldöd, mutationer och onormal celltillväxt. Symptomen på strålningsskador varierar beroende på dosen strålning och området som har utsatts för strålningen, men kan inkludera illamående, kräkningar, diarré, svaghet, blödningar och infektioner. Höga doser av strålning kan också orsaka död.

"C3H mice" refer to a strain of laboratory mice that have been inbred for research purposes. The "C3H" designation stands for "Cooperative Colony-Harwell," indicating that the strain was developed through collaboration between the Cooperative Research Program and the Oak Ridge National Laboratory in Harwell, England.

These mice are known to have a number of genetic characteristics that make them useful for studying various biological phenomena. For example, they are prone to developing certain types of tumors, including mammary and lymphomas, which can be useful for cancer research. They also have a robust immune response, making them useful for studies of immunology and infectious diseases.

It is important to note that while "C3H mice" refers to a specific strain of laboratory mice, there may be variations within the strain depending on the specific breeding line or stock. Therefore, it is always important to consult the relevant literature and seek guidance from experienced researchers when working with these animals.

En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

I'm sorry for any confusion, but the term "Animal Fins" is not a medical term. It is a general term used to describe the fins of aquatic animals such as fish, whales, and dolphins. These appendages help the animals swim, steer, and stabilize themselves in water. If you have any questions about animal anatomy or physiology, I'd be happy to try to help answer those!

En lymfocyt är en typ av vit blodcell (leukocyт) som är en central del i ditt immunsystems försvar mot infektioner och sjukdomar. Lymfocyterna hjälper till att koordinera immunsvaret genom att producera antikroppar och att direkt attackera främmande ämnen som virus och bakterier. Det finns två huvudtyper av lymfocyter: B-lymfocyter och T-lymfocyter, vilka har olika funktioner i immunsvaret. B-lymfocyterna producerar antikroppar som neutraliserar eller eliminerar främmande ämnen, medan T-lymfocyterna direkt attackerar och dödar virus-infekterade celler eller cancerceller. Lymfocyterna cirkulerar kontinuerligt mellan blodet och lymfatiska vävnader som lymfnoder, mjölke och tunntarm, där de utvecklas, matas på näringsämnen och reagerar på infektioner.

En kathode Strålerör (CRT) är en elektronisk display-enhet som använder ett evacuerat glasrör med en katod och en anod för att accelerera elektroner i en rak linje mot en skärm beklädd med fosfor. När elektronerna träffar fosforskiktet exciteras atomer och sänder ut ljus i olika färger beroende på vilken typ av fosfor som används. Cathode ray tubes användes traditionellt inom TV- och datorskärmar, men har blivit alltmer ersatts av planare teknologier som LCD och plasmaskärmar under de senaste åren.

"Cell survival" er en begrepsbeskrivelse innen cellebiologi som refererer til evnen til at en celle kan forblive levende og funksjonell under ugunstige forhold som skader, stress, iltsvikt eller eksponering for toksisk miljø. Dette kan involvere aktivering av cellulære overlevelsesmekanismer som f.eks. reparasjon av DNA-skade, regulering av celldød (apoptose), autofagi og endret metabolisme for å tilpasse seg de ugunstige forholdene.

Det er viktig å skille mellom "cell survival" og "viability", som refererer til en cells evne til å fortsette med normal funksjon etter eksponering for en utfordring eller behandling. En celle kan være "viable" men ha økt sårbarhet overfor ytterligere skade eller stress, mens en celle som har "cell survival" kan ha aktivert overlevelsesmekanismer for å overleve under ugunstige forhold, men kan ha noen funksjonelle begrunnelse.

Interferon typ II, även känt som IFN-γ (Interferon gamma), är ett cytokin som produceras främst av aktiverade T-lymfocyty och naturliga killerceller (NK-celler) under cellulär immunrespons. Det spelar en viktig roll i modulerandet av både den adaptiva och innata immunsvaret mot infektioner orsakade av virus, intracellulära bakterier och parasiter, samt i regleringen av celltillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).

IFN-γ utövar sin biologiska aktivitet genom att binda till specifica receptorer på cellytan, vilket leder till aktivering av JAK-STAT-signaltransduktionsvägen och efterföljande transkriptionella förändringar av målgener. Dessa förändringar resulterar i en antiviral respons som inkluderar upphörande av virusreplikation, ökad presentation av antigener till T-celler och aktivering av andra immunceller såsom makrofager.

I patologiska sammanhang har IFN-γ visat sig ha en viktig roll i uppkomsten och underhållet av autoimmuna sjukdomar, kronisk inflammation och allvarliga former av COVID-19.

Bland annat utförde han våglängdsbestämningar av hårda gammastrålar. Compton lyckades också visa att röntgenstrålarna liksom ...
Partiklar som Ernest Rutherford senare kallade alfa-, beta- och gammastrålar. Pierre Curie blev år 1900 lektor och därefter ...
Gammastrålar kan även användas till att behandla olika typer av cancer. I en procedur som kallas gammaknivskirurgi, riktas ... Gammastrålar upptäcktes 1900 av den franske kemisten och fysikern Paul Ulrich Villard när han studerade uran. När han arbetade ... flera gammastrålar mot tumören i syfte att döda cancercellerna. Strålarna fokuseras från olika vinklar för att fokusera på ...
För fotoner som gammastrålar används ofta talliumaktiverade NaI-kristaller (NaI(Tl)). För ett snabbare svar (men bara 5 procent ...
När atomkärnor fusioneras i stjärnan sänder de ut energi i form av gammastrålar. Dessa fotoner interagerar med plasman runt om ...
Inducerad fission sker endast när en kärna bombarderas med neutroner, gammastrålar eller andra energibärare. Många tunga ...
Positronerna kommer nästan omedelbart annihileras med elektroner, vilket frigör energi i form av gammastrålar. Neutrinerna ...
Banner försöker stoppa tonåringen, men när bomben sprängs utsätts Banner för en hög dos av gammastrålar. Efter solnedgången ...
Den andra gången för att långvariga skurar av gammastrålar kunde knytas till exploderande supernovor i universum. Den senaste ... bedriften (dec 2006) handlar om varför vissa korta skurar av extremt energirika gammastrålar som plötsligt blixtrar till, inte ...
Denna massan har omvandlats till energi i form av gammastrålar och neutriner som frigörs under ingående reaktionerna. Den ... Endast energi som frigörs som gammastrålar kommer samverka med elektroner och protoner och därmed värma upp solen. Denna ...
Med en halveringstid på 14,959 timmar, sönderfaller 24Na till 24Mg genom emission av en elektron och två gammastrålar. ...
I avlägsna utbrott av gammastrålar skulle det vara möjligt att hitta tecken på om ljusets hastighet varierar med våglängden. ...
Per definition har röntgenstrålar och gammastrålar viktningsfaktorer av enhet, sådan att 1 Gy = 1 Sv (för bestrålning av hela ...
... detekterar egentligen inte gammastrålning direkt utan istället de blixtar av synligt ljus som skapas när gammastrålar ...
... de blixtar av synligt ljus som skapas när gammastrålar absorberas av jordens atmosfär. Exempel på sådana teleskop är High ...
1933 fick han och Dr Neddermeyer de första direkta beläggen på att gammastrålar från THC" (208Tl) alstrade positroner vid ...
Ett glas som skärmar gamma-strålar effektivare genom blyekvivalensen 7,5 mm Pb kan vara 21,8 mm tjockt och väga 113 kg/m². ...
... år 2000 vid Stockholms universitet på en avhandling om gammastrålar, med Roland Svensson som handledare. Därefter var han ...
... för då skulle det utvecklas stora mängder livsfarliga gammastrålar, och alla närvarande skulle dö på fläcken, påpekar flera ...
... s flotta mot Plasmodium falciparum genom bett av 1001-2927 myggor som hade bestrålats med 15 000 rad gammastrålar från en Co - ...
Försök har gjorts för att följa den i röntgenspektrat med UHURU och OSO-7 men försök att upptäcka gammastrålar från den via ...
... ett flöde av så många gammastrålar, röntgen, ultraviolett, visuellt ljus och värmefotoner slår ut materia på så kort tid (ett ...
För andra typer av genomträngande strålning, till exempel gammastrålar, lämpar sig material av atomer med tunga atomkärnor, ... år utförde den brittiske fysikern James Chadwick en serie experiment som slutgiltigt visade att hypotesen med gammastrålar var ...
... gammastrålar) som skickas iväg i 180 (plus minus 0,25) graders riktning i förhållande till varandra, alltså bildar de båda ...
... ökat mängden data på gammastrålar med en faktor på 25. Vetenskapliga resultat inkluderade 2CG-katalogen som innehåller cirka 25 ...
Tjerenkov-teleskop för att studera högenergiska gammastrålar DOT och SST har byggts speciellt för att studera solen. ^ The ...
Bland annat utförde han våglängdsbestämningar av hårda gammastrålar. Compton lyckades också visa att röntgenstrålarna liksom ...
Gammastrålar och neutrinoexplosioner från exploderande stjärnor som steker dig levande. Svarta hål som sliter dig i stycken. ...
Den har också den starkaste elektromagnetiska våglängden, bara några våglängder från röntgen- och gammastrålar. Av denna ...
o. BETA-, GAMMA-STRÅLAR. - särsk. (†) i uttr. kemiska strålar, strålar som har förmåga att starta en kemisk reaktion. Berzelius ... b) i fråga om utbredning av varje slag av elektromagnetism (synligt o. osynligt ljus, radiovågor, gammastrålar, ...
Det mesta sker av potasium-40 och vår kropp avger ungefär 200000 gammastrålar per […] ... Vi har drygt 5000 radioaktiva sönder fall i sekunden och våran kropp strålar ut 200000 gammastrålar i minuten. Så var inte för ... Vi har drygt 5000 radioaktiva sönder fall i sekunden och våran kropp strålar ut 200000 gammastrålar i minuten. Visste du att ...
Detta inkluderar gammastrålar, röntgen, och det mest energirika jämföra exponering för joniserande ... Här gör vi cirka 16.000 undersökningar… Detta inkluderar gammastrålar, röntgen, och det mest energirika jämföra exponering för ...
Gammastrålar kan i stort sett användas för samma ändamål som röntgenstrålar.. Alltefter strålningens art och den avsedda ... Alfa-, beta- eller gammastrålar emanerar från radioaktiva ämnen som har egenskapen att genom spontan omvandling av sina atomer ... De elektrodiagnostiska apparaterna enligt detta HS-nummer används för att få en bild av spridningen av gammastrålar i ... Apparater baserade på utnyttjandet av alfa- , beta- eller gammastrålar eller andra joniserande strålar, även för annat än ...
Kameran är cirka 3 fot bred och använder gammastrålar för att spåra spåret. När spårämnet rör sig genom ditt blodomlopp kommer ... Det radioaktiva spårämnet sänder ut gammastrålar. Dessa plockas upp av skannern för att ta bilder. ...
Rubens superkrafter kommer inte från ett bett av en radioaktiv spindel, exponering av gammastrålar, supersoldatserum eller ...
Genom att studera ett knippe gammastrålar som anlänt till rymdteleskopet Fermi efter en över 7 miljarder ljusår lång resa ...