Medicinskt sett betyder "gasbildning" oftast att gas bildas som en biprodukt inne i kroppen, vanligtvis som ett resultat av någon sorts metabolisk process eller infektion. Gasen kan accumulera och orsaka symptom beroende på var den ansamlas.

Exempel på medicinska tillstånd som kan involvera gasbildning innefattar:

1. Infektioner orsakade av gasproducerande bakterier, såsom lunginflammation (pneumoni) eller bukhinneinflammation (peritonit).
2. Intestinala obstruktioner, där normalt gas och fekalier inte kan passera genom tarmarna på grund av en fysisk blockering.
3. Gasbildande enteropatier, som exempelvis irritabelt tarmsyndrom (IBS) eller kolonpolyper, där ökad gasproduktion orsakas av bakteriell fermentation av mat i tjocktarmen.
4. Några sjukdomar som påverkar levern, såsom cirros och celiaki, kan också leda till ökad gasbildning.

Symptomen på gasbildning kan variera beroende på var gasen ansamlas, men de vanligaste symptomen innefattar buksmärtor, blåslåtande ljud från mag-tarmsystemet, uppblåsthet och onormala avsättningar. I vissa fall kan allvarliga komplikationer som perforation (genombrott) av tarmen eller andningsproblem uppstå ifall gasen ansamlas i lungorna.

Laktosintolerans är ett tillstånd där individen saknar eller har nedsatt förmåga att metabolisera laktos, en disackarid som finns i mjölk och mjölkprodukter. Det orsakas av brist på enzymet läctas, som bryter ner laktosen till glukos och galaktos. När en individ saknar tillräckligt med läctas orsakar detta symptom som diarré, magkramper, flatulens och illamående efter intag av mjölkprodukter. Tillståndet är vanligt förekommande i vuxen ålder hos många olika populationer runt om i världen.

"Buksmärta" är en svensk term som vanligtvis översätts till "abdominal smärta" på engelska inom medicinskt sammanhang. Abdominal smärta avser obehag eller smärta i buken eller mag-tarmsystemet. Det kan orsakas av en rad olika medicinska tillstånd, från milda problem som gas eller förstoppning till allvarliga tillstånd som appendicit eller inflammatorisk tarmsjukdom.

Det är viktigt att undersöka orsaken till abdominal smärta och söka medicinsk behandling om den är intensiv, varar länge, är kombinerad med andra symtom som feber eller blod i avföringen, eller om det finns riskfaktorer för allvarliga tillstånd.

Medicinskt sägs Mag-tarmsjukdomar (Gastrointestinala sjukdomar) vanligen vara sjukdomar som drabbar magsäcken, tarmen och angränsande organ. Detta kan inkludera sådana tillstånd som gastrit, ulcerös kolit, Crohns sjukdom, irritabel tarmsyndrom (IBS), celiaki, inflammatorisk tarmsjukdom (ITD) och cancer i mag-tarmkanalen. Symptomen på dessa tillstånd kan variera mycket, men de vanligaste inkluderar buksmärta, diarré, illamående, kräkningar, viktminskning och blod i avföringen. Behandlingen beror på vilket tillstånd det rör sig om, men den kan innefatta mediciner, ändringar av kosten, livsstilsförändringar eller i vissa fall kirurgi.

Förstoppning, även känd som obstipation, är ett tillstånd där en person har svårt att evacuera sitt tarmsystem och ofta ledsagas av hårda eller klumpiga avföring. Det kan orsakas av många faktorer, inklusive lågt fiberintag, brist på fysisk aktivitet, vissa läkemedel, medicinska tillstånd och psykiska faktorer som stress. Långvarig förstoppning kan leda till komplikationer som analfissurer, hemorrojder och inkontinens.

'Väte' ( Wasser) är inom medicinen och biologin en viktig och vanlig kemisk förening med formeln H2O. Det består av två väteatomer (H) som är bundna till en syreatom (O). Vatten är en polär molekyl, vilket betyder att den har en positivt laddad sida (väteatomerna) och en negativt laddad sida (syreatomen). Detta gör att vatten har egenskaper som gör det speciellt viktigt för levande organismer, såsom sin förmåga att lösa många olika typer av molekyler och agera som en kylningsvätska i kroppen. Vatten är också ett mycket vanligt beståndsdel i levande vävnader och är nödvändigt för cellers överlevnad och funktion.

'Irritable bowel syndrome' (IBS) er en funksjonell tarmsjukdom som kharakteriseres av bukmor, forstopping eller diarré, eller både av disse sammen med bukpine og endrede tarmvaner. Symptomene varierer i alvorhet og kan komme og gå over tid. IBS er ofte forbundet med psykisk stress og økt känslighet overfor tarmsymptomer, men det saknes klare organiske orsaker til sykdommen. Behandlingen av IBS inkluderer vanligvis ændringer i kosten, fysisk aktivitet, stressreduksjon og medikamentell behandling for å lindre symptomer.

Diarrhea är en medicinsk term som definieras som tre eller fler lösa eller flytande avföringar per dygn. Det kan också innebära en ökning i avföringens volym, frekvens eller mjukhet jämfört med normalt. Diarré kan ha många orsaker, till exempel infektioner, mag-tarmsjukdomar, livsmedelsförgiftningar, mediciner och andra sjukdomar. I allvarliga fall kan diarré leda till uttorkning och elektrolytochloris.

En "andningsprov" (i medicinska sammanhang även känt som "blåsluftsprov", engelska: "spirometry") är en undersökningsmetod där man mäter andningens volymer och flöden. Det görs vanligen med hjälp av ett andningsprovskåp, även kallat spirometer.

Under provet blåser patienten in så mycket luft som möjligt i lungsan, och sedan ut again. Spirometern mäter då bland annat hur stor volym luften patienten kan andas in och ut, vilket kallas för forcierad vital kapacitet (FVC). Andra värden som kan mätas är exempelvis andningsvolymen vid full utandning efter maximal inandning (IC), andningsflödet och flödesvariationerna under olika delar av andningen.

Andningsprov används bland annat för att diagnostisera och bedöma allvarlighetsgraden hos lungsjukdomar som astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och restriktiva lungsjukdomar. Det kan också användas för att övervaka effekterna av behandlingar för dessa sjukdomar.

'Avföring' er en medicinsk betegnelse for afføring, altså den proces hvor afføringsmateriale elimineres fra kroppen via endetarmen. Afføring består af uoppløselige rester af mad, bakterier, slim, og celler fra tarmens indvendige overflade. Normal afføring er mørkebrun, formet som en cylinder, og har en blød konsistens. Frekvensen af afføring varierer fra person til person, men normalt er det 1-3 gange om dagen.

"Dubbelblindmetod" er en forskningsmetode brukt i kliniske prøver og eksperimenter, der begge parter involvert - forsøkspersonen og forskeren/undersøkeren - ikke kjenner til hvilken behandling eller kontrollgruppe forsøkspersonen er tildelt. Dette gjør det mulig å unngå subjektive fordommer og forventninger som kan påvirke resultatene av eksperimentet.

I en dobbelblind studie, blir identiteten til den behandling eller placebo som er tildelt hver deltaker skjult både fra deltakeren og undersøkelsesleder. En uavhengig tredje part forvarer koden til behandlingsgruppen før studien starter, og denne koden blir ikke avslørt før analysen av dataene er fullført. På denne måten sikres at forskeren ikke kan påvirkes av noen forventninger de har til hvorvidt en bestemt behandling vil være mer effektiv enn en annen, og at deltakeren ikke blir beinflusert i sin opplevelse eller beskrivelse av symptomer eller sider ved å kjenne til om de får en egentlig behandling eller en placebo.

Dobbelblindmetoden er en viktig metode for å redusere risikoen for bias og forsikre at resultatene av en undersøkelse er pålitelige og reproducerbare.