En gastroskopi är ett medicinskt ingrepp där man använder en flexibel, tunn tub som kallas ett gastroskop. Gastroskopen sätts ner i matstrupen, magsäcken och vanligen även in i tolvfingertarmen för att undersöka dessa områden. Metoden används ofta för att diagnostisera problem som magont, blödningar, infektioner, svullnader eller andra skador. Man kan också under gastroskopi ta biopsier (prover) från slemhinnan för vidare analys.

En endoskop är ett medicinskt instrument som används för att undersöka och i vissa fall behandla inre organ och kroppshåligheter. När vi pratar om "mag-tarm"-endoskopi, avser vi vanligtvis två typer av procedurer:

1. Övre gastrointestinal endoskopi (övre GI-endoskopi eller öspeckoskopi): Denna procedure kallas också för egoskopi och innebär att en flexibel, belyst tub, som är cirka 1 cm tjock och upp till 1 meter lång, införs genom munnen och ned i matstrupen, magsäcken och delar av tolvfingertarmen (duodenum). Ändamålet är att undersöka dessa områden efter skador, blödningar, infektioner, tumörer eller andra sjukdomstillstånd. Under proceduren kan också små instrument användas för att ta biopsier (prover) eller behandla till exempel blödningar.

2. Kolonoskopi: Denna procedure innebär att en flexibel, belyst tub, som är cirka 1 cm tjock och upp till 1,5 meter lång, införs genom rektum (anus) och förs fram genom hela kolon (tjocktarmen). Kolonoskopin används för att undersöka kolon och rektum efter polypers, cancer eller andra tarmsjukdomar. Liksom vid övre GI-endoskopi kan små instrument användas under kolonoskopin för att ta biopsier eller behandla till exempel blödningar.

Således är ett "mag-tarm"-endoskop, eller gastrointestinalt endoskop, ett medicinskt instrument som används för att undersöka och i vissa fall behandla mag-tarmkanalen med hjälp av en flexibel, belyst tub.

Fenoprofen är ett icke-steroidalt antiinflammatoriskt läkemedel (NSAID) som används för att lindra smärta, inflammation och feber. Det fungerar genom att blockera en specifik typ av enzymer (cyklooksygentetas 2 och 3) som orsakar smärta och inflammation i kroppen. Fenoprofen säljs under varumärken som Nalfon och kann först se på recept. Det kan ha biverkningar såsom magont, illamåga, diarré, huvudvärk och yrsel. Långvarig användning av fenoprofen kan öka risken för allvarliga hjärt-kärlsjukdomar och magsår.

Gastroskopi, även känt som övre gastrointestinal (GI) endoskopi, är en typ av endoskopisk undersökning där en flexibel, slangformad utrustning, känd som en gastroskop, införs genom munnen och nedanför struphuvudet in i matstrupen, magsäcken och delar av tolvfingertarmen.

Den huvudsakliga anledningen till att gastroskopi utförs är för att undersöka symtom som kan vara relaterade till problem med övre GI-trakten, såsom dyspepsi (magont), blod i magtarmkanalen, svårdiagnostiserad illamående eller kräkningar, besvär med sväljning och viktminskning. Den kan också användas för att ta prover för biopsi, för att undersöka eventuella misstänkta lesioner eller för att behandla vissa problem som hittats under undersökningen, till exempel polyper eller blödningar.

Under proceduren får patienten ofta ett svalgmedel för att reducera gaggenreflexen och förbättra synfältet för läkaren. Proceduren är vanligtvis väl tolererad, men det kan kännas obehagligt när gastroskopen glider ned i strupen. I allmänhet tar proceduren cirka 15-30 minuter att genomföra. Efteråt kan patienten uppleva en lätt illamående eller sömnlöshet, men detta tenderar att vara milda och tillfälliga.

Fentermin är ett centralstimulerande medel, som används som appetitdämpande läkemedel för kortvarig behandling av fetma. Det aktiverar noradrenalinets release och hämrar dess återupptag i nervcellerna, vilket leder till en minskad aptit och ökad termogenesis (värmeproduktion). Fentermin bör endast användas under kontrollerade förhållanden på grund av potentialen för missbruk och biverkningar som höjd blodtryck, pulseringar i halsen, sömnsnöd, yrsel, och i värsta fall lung- och hjärtfel. Det ska endast preskrivas som en del av kombinerad viktminskningsbehandling som innefattar diet, motion och beteendemönstringar.

Hjärtklaffarna är strukturer i hjärtat som kontrollerar flödet av blod genom hjärtats kamrar och kärl. Det finns fyra hjärtklaffar: två atrioventrikulära klaffar (mitral- och trivalvklaffarna) och två semilunära klaffar (aorta- och pulmonalklaffarna).

Atrioventrikulära klaffarna separerar de övre hjärtkamrarna, atrierna, från de undre kamrarna, ventriklarna. Mitralklaffan har två flapsliknande segment, och trivalvklaffen har tre. Dessa klaffar öppnas under diastolen för att låta blodet strömma från atrierna till ventriklarna, och stängs under systolen för att förhindra att blodet flödar tillbaka in i atrierna.

Semilunära klaffar finns mellan varje hjärtkammare och de stora kärlen som leder bort från hjärtat. Aortaklaffen separerar vänster ventrikel från aortan, och pulmonalklaffen separerar höger ventrikel från lungartären. Dessa klaffar har tre halvmånformade segment, eller cusps, som öppnar sig under systolen för att låta blodet strömma ut från hjärtat till kroppen och stängs under diastolen för att förhindra att blodet flödar tillbaka in i hjärtkamrarna.

Pergolid är ett läkemedel som används för att behandla Parkinson sjukdom. Det verkar genom att imitera dopamin, en kemisk substans som saknas i hjärnan hos personer med Parkinson. Pergolid tillhör en grupp av läkemedel som kallas dopaminreceptoragenter.

Läkemedlet ges vanligen som tablett och används ofta tillsammans med andra behandlingar för Parkinson sjukdom. Några vanliga biverkningar av pergolid inkluderar illamående, yrsel, huvudvärk och sömnsjukdom. I sällsynta fall kan det orsaka allvarliga biverkningar som problem med ögonrörelserna, feber och aggressivt beteende.

Det är viktigt att följa din läkares instruktioner när du tar pergolid och att rapportera omedelbart alla allvarliga biverkningar.

Hjärtklaffsjukdomar är en benämning på medicinska tillstånd där hjärtklaffarna, valven som kontrollerar flödet av blod genom hjärtat, inte fungerar korrekt. Det kan orsakas av olika faktorer, såsom slitage, infektioner, strukturella defekter eller sjukdomar som påverkar hjärtmuskulaturen.

Det finns två huvudtyper av hjärtklaffsjukdomar: stenos (förträngning) och insufficiens (regurgitation eller icke-slutna klaffar). Vid stenos är hjärtklaffen för trång, vilket gör att det blir svårare för blodet att passera genom den. Detta kan leda till högt tryck uppströms klaffen och sämre blodförsörjning till kroppen. Vid insufficiens är hjärtklaffen läckande, vilket gör att blodet kan läcka tillbaka genom den när hjärtat pumpar ut blodet. Detta kan leda till ökat volymbelastning på hjärtkammaren och sämre pumpfunktion över tid.

De fyra hjärtklaffarna som finns i människans hjärta är aortaklaffen, mitralisklaffen, pulmonalisklaffen och tricuspidalklaffen. Varje klaff kan drabbas av stenos eller insufficiens, och sjukdomarna kan vara medfötta eller utvecklas under livet. Behandlingen för hjärtklaffsjukdomar kan innebära mediciner, operationer eller kirurgiska ingrepp som ersätter eller reparerar klaffarna.

5-HT2B-serotoninreceptorn är en typ av serotoninreceptor, som är en sorts proteiner i cellmembranet hos djur. Den aktiveras av neurotransmittorstillståndet serotonin (5-hydroxytryptamin, 5-HT) och är involverad i signalering mellan nervceller inom det centrala nervsystemet och andra delar av kroppen.

5-HT2B-serotoninreceptorn är en G-proteinkopplad receptor som uttrycks i flera olika vävnader, däribland hjärtat, blodkärlen, mag-tarmkanalen och det centrala nervsystemet. När serotoninet binder till 5-HT2B-receptorn aktiveras en kaskad av intracellulära signaltransduktionsprocesser som leder till cellyta eller celldelning, inflammation, samt reglering av blodtrycket och hjärtats kontraktion.

Förändringar i 5-HT2B-serotoninreceptorn har visat sig vara involverade i flera sjukdomstillstånd, däribland vissa former av psykiatriska störningar och hjärtsjukdomar.

Fenfluramin är ett centralstimulerande ämne som tillhör gruppen fenetylaminer. Det användes förr som appetitdämpande medel i viktminskningspreparat, tillsammans med phenmetrazin under varumärket Phen-Fen. Fenfluramin ökar frisättningen av serotonin i hjärnan genom att blockera serotoninreceptorer och på så sätt minska aptiten.

På grund av allvarliga biverkningar, som hjärtklaffbrist och lungblödningar, togs Fen-Fen och fenfluramin ut ur kliniskt bruk under 1990-talet. Användandet av fenfluramin är numera begränsat till forskningssyfte och under kontrollerade förhållanden.

Dexfenfluramine är ett centralstimulerande medel som under en period användes som appetitdämpande läkemedel för att behandla fetma. Preparatet blockerar serotoninreceptorer i hjärnan, vilket leder till en minskad aptit och kaloriintag.

Dexfenfluramine marknadsfördes under varumärkena Redux och Ionamin innan det togs bort från marknaden på grund av allvarliga biverkningar, särskilt hjärtklaffbristfunction. Det är numera inte längre tillgängligt som läkemedel.