Gastrulation är en tidig utvecklingsprocess hos djur, inklusive ryggradslösa djur och ryggradsdjur, under vilken den tresidiga blastulaen omformas till en gastrula med tre germinativa lager: ektoderm, mesoderm och endoderm. Denna process etablerar grundplanen för den äldre embryots kroppslayers och organformation.
Embryostadiet efter blastulastadiet, kännetecknat av morfogenetisk cellrörelse, celldifferentiering och bildande av de tre germinallagren (groddbladen).
Embryon hos andra djurarter än däggdjur. För kycklingar används den specifika termen kycklingembryo.
Det mellersta germinallagret i ett embryo. Det härrör från tre pariga mesenkymaggregat längs neuralröret.
De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under en organisms utvecklingsstadier.
Kroppsformen som den kommer till uttryck genom den genetiska kontrollen. Kluster av homeotiska gener kontrollerar kroppsdispositionens och kroppsdelarnas morfologi. Olika kroppsmönster kan uppstå till följd av förändringar i genantal, genreglering eller genfunktion. Ett begrepp inom evolutionsgenetik. (Se Nature 376(1995):nr 6540:479-485)
Xenopus proteins refer to the proteins expressed in or isolated from the species Xenopus, which are commonly used as model organisms in biological and biomedical research. The most frequently utilized species are Xenopus laevis and Xenopus tropicalis, both of which are African clawed frogs. These proteins play crucial roles in various cellular processes and functions, making them valuable for studying developmental biology, genetics, toxicology, and disease mechanisms.
Det innersta av embryots tre groddbladslager. Syn. entoderm.
Det yttre groddbladet (blastulalagret) hos embryot.
Sebrafisk, Scientifically known as Danio rerio, is a small tropical fish species commonly used in biomedical research due to its genetic similarity to humans and easy cultivation in a laboratory setting.
"Sebrafiskproteiner" refererar till proteiner som härstammar från zebrafisken (Danio rerio), ett vanligt modellorganism inom biomedicinsk forskning på grund av sin enkla och snabba reproduktion, genomskinliga embryon och genetiska gemensamheter med människan. Dessa proteiner kan vara involverade i en rad olika cellulära processer och funktioner, inklusive utveckling, differentiering, homeostas och sjukdomsprocesser. Genom att studera Sebrafiskproteiner kan forskare få insikter om motsvarande proteiner hos människan och deras roll i fysiologiska och patofysiologiska processer, vilket kan bidra till utvecklingen av nya terapeutiska strategier.
Utvecklingen av anatomiska strukturer i formandet av en- eller flercelliga organismer. Morfogenesen leder till formförändringar av en del av, delar av eller hela organismen.
Teknik för identifiering av specifika nukleinsyrasekvenser i intakta kromosomer, eukaryota celler eller bakterieceller med hjälp av specifika nukleinsyramärkta sonder.
Embryonal celldifferentieringsprocess, i vilken en cellgrupp framkallar och kontrollerar differentieringen av andra cellgrupper.
*Xenopus laevis* är ett grodartat vattenlevande laboratoriedjur, ursprungligen från Afrika, som används inom biomedicinsk forskning på grund av sin tolerans mot labormiljö och snabba reproduktion. Det är känt för sina läppknölar och används ofta i utvecklingsbiologi för att studera embryonal utveckling, genetik och toxikologi.
Fosterproteiner är en typ av protein som produceras i kroppen under graviditet, och som har en viktig roll för fostrets tillväxt och utveckling. De flesta fosterproteiner produceras huvudsakligen av moderkakan (placentan) och transporteras över moderkakans blodkärl till fostret. Ett exempel på ett fosterprotein är humant choriongonadotropin (hCG), som mäter upp i blodet under graviditet och används som markör för graviditetstester.
Xenopus är ett släkte av stjärtgroddjur som tillhör familjen pipagrodor. Oftast refererar termen "Xenopus" till den välkända art som kallas Xenopus laevis, eller afrikansk klumpfotgrodan, som används flitigt inom biomedicinsk forskning på grund av dess lätthanterlighet och robusta hälsa. Dessa grodor är ursprungligen från Afrika och kännetecknas av sina kraftiga, simhjulsliknande bakben och sin förmåga att producera ett stort antal ägg i en enda omgång.
En blastula är en tidig embryonal stadium hos djur, som bildas efter att en fertiliserad äggcell (zygota) har genomgått flera celldelningar under cellcykeln. Blastulan består av ett lagringslager av blastomérer som är omdanner från en compact morula. Den utgör den yttre cellskiktet i en blastocyst, vilket är en typ av embryon hos däggdjur.
Den medicinska definitionen på 'Notochord' är en ryggradsdjurs stamcellsbund som ger stöd till den embryonala ryggmärgsremsan och senare utvecklas till en del av ryggradskärnan i vuxna djur.
I en enkel medicinsk definition är ett nodalt protein ett protein som spelar en viktig roll i regleringen av cellers signalsubstanser och kommunikation, särskilt inom det så kallade nodala signaltransduktionssystemet under embryonal utveckling hos djur. Detta system styr bland annat celldelning och differentiering under den tidiga utvecklingsfasen av ett embryo. Ett exempel på ett nodalt protein är β-catenin, som är en central komponent i det så kallade Wnt-signaltransduktionssystemet.
De tre cellskikt som utgör det tidiga embyot.
Ett enkelt lager av celler som uppstått genom klyvning av det befruktade ägget och som bildar blastulans yttre cellskikt.
I en enskild mening kan primitiv strimmor definieras som en grupp av nervceller i hjärnan som är involverade i basala, oföränderliga beteenden och reflexer hos ryggradsdjur, inklusive människan. Dessa nervceller utvecklas tidigt under fostertiden och är belägna i den centrala nervsystemet. De kontrollerar livsviktiga funktioner som andning, hjärtslag och kroppstemperatur. Primitiv strimmor anses vara en del av det arkaiska eller äldre hjärnan, som är involverad i automatiska processer och instinkter.
Morfologisk och fysiologisk utveckling hos embryon.
'Wnt-proteiner' är en grupp signalsubstanser som spelar en viktig roll i cellers tillväxt, differentiering och överlevnad. De är involverade i en rad biologiska processer, inklusive embryonal utveckling, tumörbildning och celldelning. Wnt-proteinerna binder till receptorer på cellmembranet och aktiverar intracellulära signaltransduktionsvägar som reglerar genuttryck och cellfunktioner.
I engelsk medicinsk terminologi kan 'Organizers, Embryonic' definieras som strukturer i ett embryo som initierar och kontrollerar den tidiga utvecklingen av organ och andra vävnader genom att koordinera cellernas differentiering, tillväxt och positionering. Det mest välkända exemplet på en embryonal organisator är Spemanns orginator, som upptäcktes av Hans Spemann och Hilde Mangold under 1920-talet. Spemanns orginator är en grupp celler i gastrula-stadiet hos groddjur som inducerar den neurala tuben och skapar den dorsoventrala axeln i embryot. Andra typer av embryonala organisatorer inkluderar Hensen's knut, som är involverad i hjärtförstadiet, och A-P-organisatoren, som etablerar den anteroposteriora axeln.
T-box domain proteins are a family of transcription factors that play crucial roles in regulating embryonic development and organogenesis across various species, including humans. These proteins contain a highly conserved DNA-binding domain, known as the T-box, which specifically binds to T-box binding elements (TBE) in the promoter or enhancer regions of their target genes. The T-box domain proteins are involved in diverse biological processes such as mesoderm and endoderm formation, heart development, limb formation, and neural tube closure. Mutations in these proteins can lead to several congenital disorders and developmental abnormalities.
Icke-kollagena faktorer, förmodligen proteiner, som finns i demineraliserad benmassa och stimulerar osteogenes (benbildning). De kan sätta igång benbildning i ektopiska områden och kan sålunda vara po tentiellt användbara för benreparation.
Pleurodeles är ett släkte av vattenmärken (Salamandridae). Det innehåller vanligen fyra arter, men systematiken är omstridd. En vanlig art som ofta nämns i släktet är den italienska vattensalamandern (Pleurodeles Bertoli). Dessa amfibier förekommer naturligt i sydvästra Europa och nordvästra Afrika. De kännetecknas bland annat av sin robusta byggnad, långa svans och färgstarka teckningar.
Goosecoid är ett svartvattnat homeobox-gen som kodar för en transkriptionsfaktor involverad i embryonal utveckling hos däggdjur. Genen spelar en viktig roll i den tidiga gastrulationen och hjärtutvecklingen, särskilt vid formationen av mjukdelarna runt munnen och näsan. Anormala förändringar i Goosecoid-genen kan leda till developmentella defekter.
"Nervsystemet är det komplexa nätverket av nervceller och signalvägar som styr, koordinerar och kontrollerar kroppens funktioner, såsom känsel, rörelse, tankeprocesser, minne, emotioner och homeostas. Det består av centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) som bearbetar informationen och perifera nervsystemet (nervtrådar och ganglier) som förmedlar informationen mellan centrala nervsystemet och resten av kroppen."
Cellers förflyttning från en plats till en annan.
Proteiner som kodas av homeoboxgener och som uppvisar strukturella likheter med vissa prokaryota och eukaryota DNA-bindande proteiner. Homeodomänproteiner medverkar i regleringen av genuttryck i samband med morfogenes och utveckling.
I en enkel mening kan 'signalomvandling' inom medicin definieras som processen där celler konverterar inkommande signaler, ofta i form av hormoner, neurotransmittorer eller tillväxtfaktorer, till intracellulära svar genom en kaskad av biokemiska händelser. Detta kan leda till aktivering eller inhibitering av vissa cellulära funktioner och är en central mekanism i cellkommunikationen och regleringen av cellulär homeostas.
En sjöborre är ett marint djur med en sköldformad, mineralisk exoskelett, tillhörande klassen Echinoidea inom stammen tagghudingar (Echinodermata), som lever på botten av världshaven och primärt livnär sig på att filtrera organiska partiklar ur vattnet.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Morfologisk och fysiologisk utveckling och tillväxt av embryo eller foster hos däggdjur.
I en enkel medicinsk definition kan aktiviner definieras som proteiner eller molekyler som aktiverar specifika cellulära signaltransduktionsvägar, vilket leder till att cellen påverkas och ändrar sitt beteende. Aktivineringen sker ofta genom att en inaktiv föregångare (proprotein) klipps bort en del av sin struktur, varvid den aktiva formen av proteinet bildas. Denna aktiva form kan sedan binda till sina målreceptorer och utlösa en kaskad av intracellulära händelser som leder till cellens respons. Exempel på aktiviner inkluderar enzymer såsom kinaser och fosfataser, som kan aktivera andra proteiner genom att fosforylera eller dephosphorylera dem.
"Nodal signaling ligands" refer to a group of proteins that bind to and activate the Nodal signaling pathway, which is a crucial developmental pathway involved in embryonic patterning and cell fate determination. The two main Nodal signaling ligands are Nodal and its closely related protein, Growth Differentiation Factor 1 (GDF1). These proteins are members of the Transforming Growth Factor-β (TGF-β) superfamily and play essential roles in various developmental processes, including mesoderm formation, left-right asymmetry establishment, and germ layer specification. Nodal signaling ligands exert their functions by binding to type I and type II activin receptors, leading to the phosphorylation and activation of SMAD2 and SMAD3 transcription factors, which then regulate the expression of target genes involved in cell differentiation, proliferation, and migration.
Transkriptionsfaktorer är proteiner som binder till DNA-regulatoriska sekvenser och kontrollerar transkriptionen av gener, vilket påverkar syntesen av specifika proteinmolekyler i cellen.
De odifferentierade celler som bildas vid delning av det befruktade ägget. Dessa omfattar celler som tillhör embryots delnings-, morula- och blastulastadier.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
"Left-Right Determination Factors" refer to the set of molecular and genetic signals that establish the proper left-right asymmetry during embryonic development. These factors determine which side of the body will develop as the "left" and which as the "right." The process is critical for the normal development and function of various organs, including the heart, lungs, and gut.
Proteiner från insektarter tillhörande släktet Drosophila (bananfluga, fruktfluga). Särskilt proteiner från den mest välundersökta Drosophilaarten, Drosophila melanogaster, tilldrar sig stort intresse när det gäller forskning inom morfogenes och utveckling.
En medicinsk definition av "kycklingembryo" är ett befruktat hönsägg som har börjat utvecklas, vanligtvis efter 5-6 dagar, då den primitiva hjärtaktiviteten kan ses. Detta stadium kallas också för gastrula-stadiet. Kycklingembryot fortsätter att utvecklas och blir allt mer differentierat över tiden, med bildning av olika organ och system.
En familj små polypeptidtillväxtfaktorer med flera gemensamma drag, inklusive en stark affinitet för heparin och en central, tunnformad kärna av 140 aminosyror med stor homologi mellan familjemedlemmarna. Den ursprungliga definitionen som fibroblasttillväxtstimulerande protein är inte längre nödvändig för hemmahörande i fibroblasttillväxtfaktorfamiljen.
Orientering av intracellulära strukturer i förhållande till plasmamembranets apikala (polära) och laterala (sido-)områden. I polariserade celler måste proteiner ledas från Golgiapparaten till rätt dom än, eftersom täta kontaktytor hindrar proteiner från att vandra mellan de två områdena.
Ett släkte små, tvåvingade flugor (bananfluga, fruktfluga) med ungefär 900 kända arter. Inga andra arter av organismer är så väl undersökta i genetiskt och cellbiologiskt hänseende som dessa.
Väl bevarade DNA-sekvenser som identifierats i specifika gentranskript som spänner från bananfluga (Drosophila melanogaster) till mus och människa. Homeobaxgener är delvis ansvariga för produktion av DNA-bindande proteiner med en genom evolutionen bevarad sekvens av ca 60 enheter (homeodomänproteiner).
Bone morphogenetic protein 4 (BMP-4) is a growth factor that belongs to the transforming growth factor-beta (TGF-β) superfamily. It plays crucial roles in embryonic development, including cell proliferation, differentiation, and apoptosis. In the skeletal system, BMP-4 contributes to bone and cartilage formation, as well as joint development. It also has functions in other tissues, such as regulating fat cell differentiation and wound healing.
Cellers utvecklingshistoria som den kan följas från den första delnningen av embryots ursprungliga cell eller celler.
En befruktad äggcell, även känd som zygot, är den cell som bildas när en spermie och ett ägg har smält samman under processen som kallas fertilisation. Denna nya diploida cell har 46 chromosomer (23 från varje förälder) och har potentialen att dela sig och utvecklas till en embryo, om den implanteras i livmodern och utvecklas korrekt.
Somiter är segmentlika strukturer som bildas tidigt under embryonal utvecklingen hos däggdjur och fåglar, och de ger upphov till ryggmärgens, muskelsystemets och skelettsystemets ryggradsdelar. Varje somit differencieras till specifika segment av ryggmärgen och ryggraden, samt de muskler och kotor som är kopplade till dem.
Syn. blastula. Däggdjursembryot efter morulastadiet, då det består av en trofoblastomsluten hålighet innehållande en cellmassa som utvecklas till embryonalplattan.
Otx-transkriptionsfaktorer är en grupp av genreglerande proteiner som hör till de så kallade homeoboxproteinerna och spelar en viktig roll i den tidiga embryonalutvecklingen, särskilt när det gäller ögats formation hos däggdjur. De aktiverar eller stänger av målgenernas transkription genom att binda till specifika DNA-sekvenser i deras promotorregioner.
Fortskridande begränsning av utvecklingsförmågan och tilltagande specialisering av funktioner som sker under embryots utveckling och som leder till bildandet av specialiserade celler, vävnader och org an.
Aminosyresekvenshomologi refererer til den grad af lighed i rækkefølgen af aminosyrerne, der udgør proteiner hos to eller flere organismer. Jo større antal identiske aminosyrer i samme position i de sammenlignede sekvenser, des højere er graden af homologi. Dette begreb anvendes ofte i molekylærbiologien for at fastslå evolutionæ forhold og funktionelle egenskaber hos proteiner.
Den anatomiska regionen som inkluderar ansiktet, hjässan, ögonen, öronen och nacken, samt den del av nervsystemet som kontrollerar vårt sinnes- och kroppsliga funktioner, kraniet som skyddar det mjuka hjärnan och de muskler och band som stödjer och möjliggör rörelse för huvudet.
Den yttre framtoningen hos individen. Den är resultat av samspelet mellan generna och mellan genotypen och miljön.
I medicinsk kontext, refererar "svans" vanligtvis till coccyx, även känd som lilltå eller stjärtbenet. Detta är den nedre, triangulära delen av ryggraden som består av en till fem sammanvuxna ryggkotor och hittas hos de flesta däggdjur, inklusive människan. Även om svansen hos många djur har en funktionell roll i balans och rörelse, är coccyx hos människor oftast stillasittande och utgör endast ett mindre antal muskler och ligament. I vissa fall kan coccyx skada eller dislokera, vilket kan orsaka smärta eller obekvämlighet.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
Den neurala plattan är ett embryologiskt lager av cellsamlingar som under utvecklingen ger upphov till nervsystemet hos djur, inklusive människan. Det består initialt av två neurallammelser som omger en hollow tubformad neuraal platta. Senare blir den neurala plattan en solid struktur genom sammanväxning av de två lamellerna och bildar därmed det tidiga nervröret, vilket senare utvecklas till hjärnan och ryggmärgen.
Det tidiga, prenatala stadiet i däggdjursutvecklingen, kännetecknat av snabba morfologiska förändringar och differentiering i organismens grundläggande strukturer.
Urochordata, även känt som Tunicata, är ett filum inom djurriket som består av marina, säckformade eller trattformade organismer, oftast mindre än 10 cm långa. De har en simhud och lever antingen som fritt levande djur eller fästa vid hårdsubstrat. Urochordater har ett yttre skal av cellulosa som kallas tunicin, vilket är unikt för detta filum. De har även en säckformad notochord (en stivstruktur) under embryonal utveckling, men den försvinner hos de vuxna djuren. Urochordater anses vara relaterade till ryggsträngsdjuren och kallas ibland för "halvkvalster". Exempel på arter inom detta filum är klumpsäckar (Ascidiacea), salper (Thaliacea) och lansettfiskar (Larvacea).
Frizzled receptors are a group of conserved transmembrane proteins that serve as essential components in the Wnt signaling pathway, which plays crucial roles in various developmental processes and tissue homeostasis. These receptors are characterized by an N-terminal extracellular cysteine-rich domain, a hydrophobic transmembrane region, and an intracellular domain that interacts with different signaling proteins to mediate downstream responses. Upon Wnt ligand binding, Frizzled receptors transduce signals through distinct pathways, including the canonical Wnt/β-catenin pathway, noncanonical planar cell polarity pathway, and Wnt/Ca2+ pathway, ultimately regulating gene expression, cell proliferation, differentiation, migration, and survival. Dysregulation of Frizzled receptors has been implicated in various human diseases, such as cancer, developmental disorders, and neurodegenerative conditions.
Toll-like metalloproteinases are a group of enzymes with the ability to degrade extracellular matrix components, including collagen. They are named after the Toll-like receptors, which are involved in the innate immune response. These metalloproteinases have a zinc-dependent protease domain and are capable of cleaving and remodeling the extracellular matrix, playing important roles in various physiological and pathological processes such as tissue repair, wound healing, and cancer progression. However, it's worth noting that "Toll-like metalloproteinases" is not a widely used or formally recognized term in medicine, and the function of these enzymes may be more accurately described using their individual names, such as ADAMTS (A Disintegrin And Metalloproteinase with Thrombospondin Motifs) or MMPs (Matrix Metalloproteinases).
"Antisense oligonucleotides are short, synthetic single strands of DNA or RNA that are designed to bind to a specific RNA target through base-pairing, with the goal of modulating gene expression or protein production. This can include various mechanisms such as degradation of the target RNA, inhibition of translation, or splicing alterations."
Reglerproteiner och -peptider som ugör signalmolekyler i den parakrina kommunikationsprocessen. De betraktas normalt som faktorer, uttryckta hos en cell, som receptorer på en närliggande cell reagerar på. De skiljer sig från hormoner huvudsakligen genom att deras verkan är lokal snarare än distal.
Injicering av mycket små vätskemängder, ofta med hjälp av mikroskop och mikronålar.
Morpholinos är en typ av syntetiska oligonukleotider som används inom molekylärbiologi och genetisk manipulation. De består av en rad av förenade morfolinbaser, som är konjugerade till en fenylofenoxigrupp. Morpholinos är elektroneutra och kan därför penetrera cellmembran relativt lätt, vilket gör dem användbara för att störa specifika RNA-sekvenser i levande celler. De används ofta för att studera genfunktioner genom att blockera splicing av specifika RNA-molekyler eller att hämma översättningen av specifika mRNA-molekyler till protein.
"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
En grupp funktionellt likaratade glykoproteiner som ansvarar för den kalciumberoende cell-till-cell-vidhäftningen. De delas in i underklasserna E-, P- och N-kadheriner, med distinkt immunologisk speci ficitet och fördelning i vävnaderna. De åstadkommer celladhesion via en homofil mekanism. Dessa föreningar har betydelse för uppbyggnaden av vävnader och hela kroppen.
Ett släkte sjöborrar i familjen Toxopneustidae med trepariga ambulakralplattor.
Djur, vars genom förändrats med hjälp av genteknik, eller deras avkomma.
Proteiner är komplexa biomolekyler, byggda av aminosyror som kedjas samman i en polymer. De utför viktiga funktioner inom levande organismers celler, såsom att fungera som strukturella komponenter, hormoner, enzymer och signalsubstanser. Proteinernas specifika aminosyrasekvens bestämmer deras tertiärstruktur och därmed också deras funktionella egenskaper.
Transforming Growth Factor Beta (TGF-β) är ett protein som fungerar som en cytokin och signalmolekyl involverad i cellväxth, celldelning, cellifferentiering, apoptos och extracellulär matrisproduktion. Det finns tre isoformer av TGF-β hos människor: TGF-β1, TGF-β2 och TGF-β3. Dessa proteiner binder till sina respektive receptorer på cellytan och aktiverar en signalkaskad som reglerar genuttrycket relaterat till cellcykeln och andra cellulära processer. TGF-β spelar också en viktig roll i embryonal utveckling, angiogenes, fibros och immunsuppression.
Teoretiska modeller som efterliknar förlopp hos biologiska processer eller sjukdomar. För sjukdomsmodeller hos levande djur
I vänlighet kan jag ge dig denna medicinska definition: "Fågelproteiner" refererar till proteiner som hittas hos fåglar och som har potentialen att orsaka allergiska reaktioner hos människor, särskilt hos dem som är exponerade för fjäderfukten eller deras avfall i yrkesmässiga eller hemmamiljöer.
En klass av ryggradsdjur som kan leva såväl i vatten som på land. Hit hör t ex grodor, paddor och salamandrar. De har funnits sedan devontiden.
Proteiner som binder till DNA. Till denna familj hör proteiner som binder till såväl dubbelsträngat som enkelsträngat DNA, och den omfattar även specifika DNA-bindande proteiner i serum som kan användas som markörer för tumörsjukdomar.
Neurulation är en process under embryonal utveckling som leder till bildandet av den neurala tuben, vilken är ett tidigt stadium av ryggradscordens (centrala nervsystemets) formation. Den neurala tuben kommer sedan att differenciera sig och bli hjärnan och ryggmärgen. Processen involverar sammanfogning av ektoderma och mesoderma för att bilda neurallkanalen, som sedan stängs till och blir den neurala tuben. Neurulation sker på två olika sätt beroende på utvecklingsstadiet: primär neurulation och sekundär neurulation.
SOX-transkriptionsfaktorer är en familj av transkriptionsfaktorer som innehåller ett välbevarat domän, High Mobility Group (HMG)-boxen, som binder till DNA och reglerar genuttryck, särskilt under embryonal utveckling. De spelar nödvändiga roller i cell differentiering, organogenes och fosterdifferentiering i flera olika djurmodeller, inklusive människor.
Nervsystemets överordnade informationshanterande enheter, bestående av hjärnan, den förlängda märgen, ryggmärgen och hjärnhinnorna. Syn. CNS.
En individ som har cellpopulationer från olika zygoter.
En fibroblasttillväxtfaktor som företrädesvis aktiverar fibroblasttillväxtfaktorreceptor 4. Den identifierades ursprungligen som en androgeninducerad tillväxtfaktor och spelar en roll för regleringen av tillväxten hos bröst- och prostatatumörer hos människa.
I can't provide a single medical definition for "Neurallist" since it is not a standard term in the field of medicine. However, I can give you an idea based on its individual components: "neural" and "list."
Cellers förmåga att fästa vid ytor eller andra celler. Syn. celladhesion.
Wnt signaling pathway refers to a complex network of cellular signals involved in various biological processes, including embryonic development, tissue homeostasis, and cancer development. This pathway is initiated by the binding of Wnt proteins to Frizzled receptors and co-receptors on the cell surface, leading to the activation of the intracellular protein Disheveled. Activated Disheveled inhibits a destruction complex that targets β-catenin for degradation, resulting in the accumulation of β-catenin in the cytoplasm and its subsequent translocation to the nucleus. In the nucleus, β-catenin interacts with TCF/LEF transcription factors to regulate the expression of target genes involved in cell proliferation, differentiation, and survival. Dysregulation of Wnt signaling pathway has been implicated in various human diseases, including cancer.
Salamandridae är en familj i ordningen stjärtlösa groddjur (Caudata eller Urodela) som innehåller omkring 170 arter, vilka oftast lever i sötvatten eller på land i skogsmiljöer i Europa och Asien. Familjen kännetecknas av en slank kroppsform med fyra extremiteter, ett stjärtliknande svansparti och vanligen utvecklad lunga som andningsorgan. Många arter har en delvis till totallyt landlevande livsstil under vuxenstadiet och är kända för sin förmåga att regenerera skadade vävnader, till exempel lemmar eller hjärta. Exempel på släkten inom familjen Salamandridae är salamander (*Salamandra*), trollsländor (*Triturus*) och vattensalamandrar (*Lissotriton*).
Mikroskopi där preparatet undersöks genom att en elektronstråle läser av det punkt för punkt. Bilden skapas genom registrering av spridningen av bakåtstrålningen från preparatytan. Vid svepelektronmikroskopi spelar preparatets tjocklek ingen roll. Tekniken, och även instrumentet, förkortas ofta SEM.
Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.
Embryot i sitt tidigaste stadium, blastogenesen, som varar från det befruktade äggets första mitotiska delning i två blastomerer till bildandet av morulan, en tät massa av blastomerer.
Graviditetsmissfall under det embryonala utvecklingsstadiet, som hos människor utgörs av perioden mellan den andra och åttonde veckan efter befruktning.
HNF-3beta, også kendt som FoxA2, er et protein der fungerer som en transskriptionsfaktor involveret i udtrykket af gener relateret til leverfunktion og glukosemetabolisme. Dette protein hører under den familie af proteiner kaldet forkhead box-proteiner (FoxP), der binder sig til specifikke DNA-sekvenser for at regulere genudtrykket. HNF-3beta spiller en vigtig rolle i embryonal udvikling, især i differentieringen af lever-, bugspytkirtel- og centralnervesystemets celler. Mutationer i HNF-3beta-generne er associeret med visse arvelige sygdomme, herunder maturity-onset diabetes of the young type 1 (MODY1).
'Ruthjärna' (Substantia nigra) är ett delområde i hjärnbarken som består av cellgrupper med dopaminproducerande nervceller, vilka spelar en viktig roll i regleringen av rörelser och kognitiva funktioner.
"Ryggradsdjur, eller vertebrater, är en grupp djur som kännetecknas av att de har en ryggrad, även kallad vertebrala columna, som består av sammanlänkade benplattor (vertebrala centra) och som skyddar ryggmärgen. Denna grupp inkluderar djur som fiskar, groddjur, kräldjur, fåglar och däggdjur."
I en enkel mening kan transaktionsfaktorer (TF) definieras som en grupp proteiner som reglerar genuttryck genom att binde till specifika DNA-sekvenser och påverka transkriptionen av angränsande gener. De aktiverar eller stänger av genuttrycket beroende på cellens behov och omgivning. Transaktionsfaktorer spelar därför en viktig roll i cellulär differentiering, homeostas och patologiska tillstånd, inklusive cancer.
Konjugerade protein-kolväteföreningar, omfattande bl a muciner, mukoida och amyloida glykoproteiner.
Enkelsträngat, komplementärt DNA som syntetiseras utifrån en RNA-mall genom verkan av RNA-beroende DNA-polymeras. cDNA (dvs komplementärt, "complementary", DNA, inte cirkulärt DNA och inte heller C-DNA) används i en rad olika molekylära kloningsstudier och som specifik hydridiseringssond.
En sjöanemon är en marin, sädesslaglös, koloniformad djur som tillhör stammen Cnidaria och charaktäriseras av sin cylindriska kropp med en munplatta omgiven av tentakler.
SOXF-transkriptionsfaktorer är en grupp av proteiner som binder till DNA och hjälper till att kontrollera genuttrycket, särskilt under utvecklingen av hjärtat och blodkärlen. De aktiverar eller stänger av målgeners transkription genom att binda till specifika sekvenser i dess promotor- och enhancerregioner. SOXF-transkriptionsfaktorerna inkluderar SOX7, SOX17 och SOX18. De spelar en viktig roll i cellens differentiering, överlevnad och proliferation, samt håller balansen mellan celldelning och apoptos under fostertiden.
Införande av exogent DNA i någon organisms genom på ställen där det kan komma till uttryck på ett kontrollerat sätt. Integreringen sker som följd av homolog rekombination.
Gener som ger upphov till för tidig död hos en organism. Dominanta dödsgener tar dör på heterozygoter, medan recessiva dödsgener tar död på enbart homozygoter.
I medicinsk kontext, betyder "vaktel" ofta en typ av komplikation som kan uppstå efter en operation, känd som "vaktelemboli". Detta inträffar när ett blodpropp bildas i en ven i benet eller låret, lossnar och transporteras via blodomloppet till lungorna, vilket kan orsaka andningssvårigheter och andra symtom. Ordet "vaktel" används här för att beskriva den rörliga, hoppande rörelsen som en blodpropp kan ha när den färdas genom blodkärlen.
Den del av hjärnan som utvecklas ur den främre av de tre primära blåsorna i det embryonala nervröret och som består av diencefalon (mellanhjärnan) och telencefalon (ändhjärnan).
Korta DNA-sekvenser (vanligtvis ca 10 baspar) som är komplementära till sekvenser av budbärar-RNA och som tillåter omvänt transkriptas att påbörja kopiering av angränsande mRNA-sekvenser. Primrar har utbredd användning som verktyg vid genetiskt och molekylärbiologiskt arbete.
A twist transcription factor is a type of protein that regulates gene expression by binding to DNA and controlling the transcription of nearby genes into messenger RNA (mRNA). The twist protein gets its name from its distinctive "twist" shape, which is formed by two intertwined DNA-binding domains. This unique structure allows twist proteins to recognize and bind to specific DNA sequences, known as E-boxes, that are found in the promoter regions of many genes. Once bound, twist proteins can either activate or repress the transcription of nearby genes, depending on the presence of other regulatory proteins and factors. In this way, twist proteins play important roles in various biological processes, including cell fate determination, differentiation, and development.
Arvsmassan hos insekter.
Den gren av biologin som ägnar sig åt organismers utveckling och differentiering.
Cellers yttre fysiska kvaliteter eller utseende.
Små, äggläggande fiskar av familjen Cyprinodontidae. De är vanligen svartstrimmiga eller svartbandade och används för myggbekämpning och som akvariefiskar. Populära akvariefiskar är Fundulus heteroclitus och Fundulus diaphanus (bandad killi).
Fortplantningscellerna hos flercelliga organismer.
Den fenotyp som en gen eller gener uttrycker genom de processer som kallas gentranskription och gentranslation.
Glykoproteiner som blockerar hypofysens utsöndring av follikelstimulerande hormon (FSH). Inhibiner produceras av testiklarnas sertoliceller, av granulosacellerna i äggstockens folliklar, i moderkakan och i andra vävnader. Inhibiner och aktiviner reglerar utsöndringen av follikelstimulerande hormon; båda grupperna tillhör TGF-beta-superfamiljen, såsom varande transformeringstillväxtfaktor-beta. Inhibiner består av en disulfidlänkad heterodimer med en unik alfaenhet bunden till antingen en beta A- eller en beta B-underenhet, varvid bildas inhibin A resp. inhibin B.
Histologiska tekniker är metoder för att visualisera, preparera och analysera tunna skivor av biologisk vävnad på cellulär nivå med hjälp av mikroskopi.
En flugart som används mycket i genetisk forskning pga sina stora kromosomer.
En neuralrör är en tunna, tubulär struktur som skyddar och guider nervfibrer (axoner) i det centrala nervsystemet hos ryggradsdjur, inklusive människan. Neuralrör bildas under embryonal utveckling och är en viktig komponent i hjärnan och ryggmärgen.
Maskliknande stadium efter äggstadiet i livscykeln hos insekter, maskar och andra djur som genomgår metamorfos.
Den andra halskotan.
En nematodart som ofta används för biologiska, biokemiska och genetiska studier.
"Organogenese" refererer til den biologiske proces, hvor organer dannes i et levende væsen under utviklingen av embryonet eller fosteret. Dette inkluderer differentieringen og specialiseringen av bestemte celler, som organisere seg i komplekse strukturer for å forme de forskjellige organene i kroppen, så som hjertet, lungene, leveren og hjernen. Organogenese starter tidlig under embryonal utvikling og kan fortsette opp til fødselen eller endda etter fødselen alt efter den specifikke art og organet.
'Strongylocentrotus purpuratus' är ett vetenskapligt namn på en vattenlevande djurart som tillhör klassen sjöborrar (Echinoidea) och fylumet tagghudingar (Echinodermata). Den är även känd som den rödfläckiga sjöborren eller purpurfärgade sjöborren. Dessa marina djur lever i Stilla havet och Karibiska havet, ofta på klippiga kuster och havsbottnar med alger och andra vegetationer. De har en rund, skivaformad kropp som är täckt av taggar och pedicellarier (små benliknande strukturer) för att försvara sig mot predatorer. Deras diet består främst av alger och andra små marina organismer. Den rödfläckiga sjöborren är viktig inom forskning, speciellt inom utvecklingsbiologi, eftersom den har en relativt enkel genomkartläggning jämfört med andra djur
Möss med muterade gener som uttrycks som phenotyper hos djuren.
Beta-catenin är ett protein som spelar en viktig roll i cellers signalsystem och regulering av celldelning. Det är en central komponent i Wnt-signalslingapaden, där det kontrollerar genuttryck relaterat till celldelning, cellyta och celldifferentiering. I associering med E-cadherin är betakatenin också involverat i cell-cell-kontakten och interaktioner mellan celler.
Glykoproteiner som finns på cellytor, särskilt i fibrillära strukturer. Proteinerna går förlorade eller reduceras när cellerna påverkas av virus eller kemiska ämnen. De är mycket känsliga för proteolys och utgör substrat för aktiverad koagulationsfaktor VIII. De former som förekommer i plasma kallas köldolösliga globuliner.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
Stamceller, eller "stamm cells" på engelska, är celler som har förmågan att dela sig och differensiera till olika typer av specialiserade celler i kroppen. De kan renas ut från vissa typer av vävnader, såsom benmärg, moderkaka eller fostersäck, och kan användas inom regenerativ medicin för att ersätta skadade eller sjuka celler eller vävnader. Stamceller delas in i flera olika kategorier beroende på deras potential att differensiera till olika typer av celler, och deras potential kan variera mellan olika individer och beroende på hur de hanterats under laboratorieförhållanden.
Proteiner hos någon insektsart.
I medicinen, refererar "sekvensinpassning" till processen av matchning eller korrelerande en genetisk sekvens, vanligtvis en DNA- eller RNA-sekvens, med en specifik referenssekvens, för att fastställa dess position, orientering och eventuella variationer i förhållande till den referenssekvensen. Detta används ofta inom genetisk forskning och klinisk diagnostik för att identifiera gener, mutationer eller polymorfismer som kan vara associerade med sjukdomar eller andra hälsotillstånd.
En salamander (kallad axolotl) som förekommer i mexikanska insjöar.De står för ca 30 procent av alla stjärtgroddjur som används för forskningsändamål.
Repressorproteiner är proteiner som binds till specifika DNA-sekvenser och hämmar transkriptionen av ett visst genetiskt material, vilket leder till nedreglering av genuttrycket för de gener som kontrolleras av dessa repressorproteiner.
Wnt3 protein is a secreted signaling molecule that plays a critical role in embryonic development and adult tissue homeostasis. It is a member of the Wnt family of proteins, which are involved in various biological processes such as cell proliferation, differentiation, and migration. Specifically, Wnt3 protein activates the canonical Wnt signaling pathway by binding to its receptor, Frizzled, and co-receptor, LDL receptor-related protein 5 or 6 (LRP5/6), leading to the stabilization of beta-catenin and its translocation into the nucleus. There, it interacts with T cell factor/lymphoid enhancer-binding factor (TCF/LEF) family transcription factors to regulate gene expression. Dysregulation of Wnt3 protein has been implicated in various diseases, including cancer.
En omvänd transkriptaspolymerasekedjereaktion (RT-PCR) är en molekylärbiologisk metod som används för att kopiera komplementär DNA (cDNA) från ett given RNA-molekyl, vilket möjliggör dess detektering och analys.
"Nervvävnad är ett specialiserat vävnadssystem bestående av neuroner och gliala celler som tillsammans bildar nervsystemet, ansvarigt för känselupplevelser, rörelsekoordinering, tankar, minnen, känslor och andra funktioner i kroppen."
P-aminoazobensen är ett aromatiskt amin som användes förr i tillverkningen av vissa färgämnen och som har visat sig vara cancerogent hos djur. Det bildar röd färg vid kopplingsreaktioner med diazoniumsalter och har därför använts som en kopplingskomponent i syntesen av vissa azo-färgämnen.
Ett fylum av radiellt symmetriska ryggradslösa djur, vars kroppar består av två cellskikt, som utgör skilda vävnader. Hit hör hydror, maneter, havsanemoner och koraller.
Ett släkte fåglar av familjen Phasianidae (fälthöns), omfattande bl a den vanliga vakteln (Coturnix coturnix).
Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.
Activating receptors of type I, also known as stimulatory receptors or agonist-stimulated receptors, are a class of cell surface receptors that transmit signals into the cell upon binding to an agonist or ligand. These receptors are characterized by their ability to activate intracellular signaling pathways and elicit a response in the cell. They are typically made up of a single polypeptide chain that spans the cell membrane, with an extracellular domain for ligand binding and an intracellular domain for signal transduction. Examples of type I activating receptors include receptor tyrosine kinases (RTKs) and G protein-coupled receptors (GPCRs).
'Urodela' är en biologisk klass inom djurriket, som även kallas forontovertebrater eller stjärtlösa groddjur. Dessa är amfibier som tillbringar en del av sitt liv i vatten och en annan del på land. Urodela-klassen innefattar arter såsom salamandrar och mudderkrypare, vilka kännetecknas av sin långsträckta kroppsform, ben med många tår och frånvaro av en yttre stjärt hos de flesta vuxna individer.
Huvudbeståndsdelen av cytoskelettet i eukaryota cellers cytoplasma. De bildar ett flexibelt ramverk i cellen, utgör stöd för organeller och andra cellulära "organ", och utgör en viktig länk i det intracellulära kommunikationssystemet.
"Benmorfogenesprotein 7 (BMP-7) är ett protein som tillhör transformeringsfaktorbeta (TGF-β) superfamiljen och spelar en viktig roll i embryonal utveckling, ben- och skelettvävnadsutveckling samt vävnadsskador och sjukdomar."
Metoder för bevarande eller odling av biologiskt material under kontrollerade förhållanden i laboratorium. Hit hör odling av celler, vävnader, organ eller embryon in vitro. Såväl djur- som växtvävnader kan odlas på ett flertal sätt. Kulturerna kan härröra från normal eller onormal vävnad, och utgöras av en enda celltyp eller en blandning av celltyper.
De stora inre organen i någon av kroppens tre stora kroppshålor, särskilt i bukhålan.
I en enskild medicinsk betydelse refererar 'ovum' till den hälften av den befruktade äggcellen hos däggdjur, inklusive människan, som bidrar med sinoploiden (den kvinnliga arvsanlaget) under befruktningen. Ovum är också känt som en äggcell eller en primär oocyte och är den mogna, icke befruktade cellen som produceras i äggstockarna under den kvinnliga reproduktionscykeln. När ett spermatozoon (spermie) penetrerar och befruktar ovumet bildas en zygot, vilket är den första cellen i en embryo.
Glykosider som bildas genom reaktion mellan hydroxylgruppen på galaktosens anomeriska kol och en alkohol till en acetal. De omfattar såväl alfa- som beta-galaktosider.
Glypicaner är en typ av proteoglykan, som är kopplad till cellytan hos flera olika djur- och växtarter, inklusive människor. De består av en basenhet av protein som har sidokedjor av glykosaminoglykaner (GAG) fäst vid dem. Glypicaner spelar roll i celldelning, cellcykeln och celleväxtreglering genom att interagera med olika signalproteiner utanför cellen. Vidare är de involverade i embryonal utveckling och kan påverka celldifferentiering och celldöd.
En ordning under klassen Amphibia, inkluderande flera familjer av grodor och paddor.
RNA, eller Ribonukleinsyra, är ett biologiskt molekyll som består av en lång kedja av nukleotider. Det spelar en central roll i cellens proteinsyntes genom att transkribera DNA:t till mRNA (messenger RNA), som sedan kan översättas till protein av ribosomer. RNA förekommer också i andra funktioner, såsom reglering av genuttryck och katabolism av signalsubstanser.
Proton pump inhibitor proteins, also known as protono pumpare, refer to a group of protein pumps found primarily in the parietal cells of the stomach that play a key role in regulating gastric acid secretion. These proteins are responsible for transporting hydrogen ions (protons) from the cytoplasm of the cell into the lumen of the stomach, where they combine with chloride ions to form hydrochloric acid. By inhibiting the function of these proton pumps, medications known as proton pump inhibitors can reduce gastric acid secretion and alleviate symptoms associated with acid-related disorders such as gastroesophageal reflux disease (GERD) and peptic ulcers.
Cellkärneproteiner är proteiner som lokaliseras till cellkärnan och utövar strukturella, regulatoriska eller katabola/anabola funktioner inom cellkärnans olika kompartment, såsom kromosomer, karyolymfa och kärnmembran.
Fosfoproteiner är proteiner som innehåller kovalent bundna fosfatgrupper, ofta på serin-, treonin- eller tyrosinresidveni. Dessa fosfatgrupper kan spela en viktig roll i regleringen av proteinkunktioner, såsom enzymsaktivitet och signaltransduktion. Fosforylering och dephosphorylering av fosfoproteiner är centrala för cellulär reglering och styrs ofta av kinaser och fosfataser.
'Smad2' är ett protein som fungerar som en signaltransducer inom TGF-β (transforming growth factor beta)-signalsystemet, vilket spelar en viktig roll i cellcykeln, celldelning och apoptos. När TGF-β binder till sin receptor aktiveras Smad2 genom fosforylering, vilket leder till att det bildar komplex med andra Smad-proteiner och transporteras in i cellkärnan för att reglera genuttryck relaterat till celldifferentiering, celldelning och apoptos.
I en enkel medicinsk kontext kan 'amfipoder' referera till ett visst tillstånd där celler eller proteiner har kapaciteten att både attrahera och repellera varandra, beroende på deras aktuella miljö. Detta fenomen spelar en viktig roll inom celldelning och cellytan's interaktion med andra celler eller molekyler. Amfipoda är dock inte en specifik medicinsk term, utan snarare en beskrivande term för ett visst beteende hos vissa biologiska entiteter.
En individ vars båda alleler på en given genplats är identiska.
Gene knockdown techniques refer to scientific methods used to reduce the expression of a specific gene, typically through the inhibition of its messenger RNA (mRNA) molecule. This is often achieved using RNA interference (RNAi), where short double-stranded RNA (dsRNA) molecules are introduced into cells to trigger the degradation of corresponding mRNA sequences, thereby preventing protein synthesis. Another method includes using antisense oligonucleotides that bind to and block the translation of target mRNAs. These techniques are widely used in molecular biology research to study gene function and its impact on cellular processes and disease states.
Genetisk transkription är ett biologiskt process där DNA-sekvensen kopieras till en mRNA-sekvens (meddelande RNA) med hjälp av enzymet RNA-polymeras, vilket möjliggör syntesen av proteiner.
Medfödda brister i ögats strukturer. Dessa kan vara ärftliga.
Fibroblast Growth Factor Receptors (FGFRs) are cell surface receptors that bind to fibroblast growth factors (FGFs), leading to activation of various intracellular signaling pathways involved in diverse biological processes such as cell proliferation, differentiation, migration, and survival.
Tretinoin är ett retinoidpreparat som används i behandlingen av akne och för att mjukna och förmjuka grova hudöverfläter, såsom solskador och åldersfläckar. Preparatet fungerar genom att öka celldelningen och cellnedbrytningen i översta hudlagret, vilket underlättar för avsöndringen av död hud och hjälper till att klara bort akneliknande utslag och fläckar. Tretinoin kan också hjälpa till att stimulera kollagenproduktionen, vilket kan förbättra hudens struktur och elasticitet.
Adaptorproteiner i signalöverföringen är strukturella proteiner som hjälper till att koppla receptorer till intracellulära signalsystem genom att verka som mellansteg och organisera signalkomplex, vilket leder till specificerad cellulär respons under homeostatiska och patologiska tillstånd.
Medfödda missbildningar eller andra abnormaliteter i skallens och ansiktets benstrukturer.
Transcription Factor 3 (TF3) är ett protein som binder till DNA och aktiverar eller stänger av transkriptionen av specifika gener inom cellens genetiska material. TF3 hör till familjen E twenty-six (E26) transkriptionsfaktorer, och spelar en viktig roll i reguleringen av genuttryck under embryonal utveckling och hematopoies (blodbildning). Det är också involverat i celldifferentiering, cellcykelkontroll och apoptos (programmerad celldöd). TF3 binder till specifika sekvenser av DNA, kända som E-boxar, för att reglera transkriptionen av målgener.
In medicine, 'tissue distribution' refers to the way a drug or other substance is distributed throughout the body's various tissues and organs after it has been administered. This distribution can be influenced by several factors, including the chemical properties of the substance, blood flow to different tissues, and the presence of transporters or binding sites in the tissue. Understanding tissue distribution is important for predicting a drug's efficacy and safety profile, as well as for identifying potential targets for therapy.
Släktskapsförhållanden mellan grupper av organismer, baserade på deras genuppsättningar.
En avdelning av fylet Chordata, bestående av understammarna Cephalochordata och Urochordata, men inte Vertebrata (ryggradsdjur). De omfattar ryggradslösa djur med notokord under något utvecklingsstadi um.
Oogenese är den process genom vilken kvinnliga könsceller, äggceller eller oocyter, utvecklas och mognar i äggstockarna (ovarierna). Den resulterar i produktionen av ett fullt utvecklat ägg, som kan bli befruktat för att bilda en zygot, den första cellen i ett embryo. Oogenesen börjar under fostertiden och fortsätter fram till menopausen.
Teknik för bevarande och odling av däggdjursembryon in vitro. Den ger möjlighet till att övervaka embryoutveckling, ämnesomsättning och känslighet för teratogena ämnen.
En familj icke-histonproteiner med låg molekylvikt som finns i kromatin.
I'm sorry for any confusion, but there seems to be a mistake in your question. There is no such classification as "Prostaglandin G" in medicine or biochemistry. Prostaglandins are a group of lipid compounds that are synthesized in the body from fatty acids and have diverse hormone-like effects in the body. They are typically classified as Prostaglandin D, E, F, I, and TH, along with other subclassifications based on their chemical structure and function. If you have any specific questions about prostaglandins or a related topic, please provide more details so I can give a more accurate response.
'Smad-proteiner' är en grupp signalproteiner som spelar en central roll i TGF-β (transforming growth factor β)-signalslingans intracellulära signalkaskad, vilket är involverat i reguleringen av celltillväxt, differentiering och apoptos. Smad-proteinerna fungerar som signaltransducerar mellan TGF-β-receptorn och cellkärnan, där de regulerar genuttryck genom att binda till DNA och interagera med andra transkriptionsfaktorer.
Det ihåliga, muskulära organ som upprätthåller blodcirkulationen.
PAX2 är ett transkriptionellt faktorprotein som spelar en viktig roll under embryonal utveckling, speciellt i den tidiga urogenitala systemets differentiering och bildning av nyrebanor. Proteinet reglerar genuttrycket av olika gener involverade i cellcykeln, apoptos och celldifferentiering. Mutationer i PAX2-genen kan orsaka olika medfötta missbildningar som till exempel renalskada, hörselnedsättning och ögonsjukdomar.
Messenger RNA (mRNA) is a type of RNA that carries genetic information copied from DNA in the form of a series of three-base code "words," each of which specifies a particular amino acid during protein synthesis. The term "stored" does not typically apply to mRNA, as it is generally used to describe a stable, long-term form of RNA that can be translated into protein at a later time. In contrast, mRNA is typically short-lived and quickly degraded after it has been translated into protein.
Proteiner i biologiska membran, som t ex cellmembran och intracellulära membran. De utgörs av två typer, yttre (perifera) och inre, integrerade, proteiner. De omfattar de flesta membranbundna enzymer, antigena proteiner, transportproteiner, och receptorer för läkemedel, hormoner och lektiner.
Tillväxtfaktorreceptorer är en typ av receptorproteiner som binder till specifika tillväxtfaktorer och aktiverar signaltransduktionsvägar som reglerar celltillväxt, celldelning, differentiering och överlevnad.
'LIM domain proteins' are a group of transcription factors and signal transduction molecules characterized by the presence of one or more LIM domains, which are cysteine-rich zinc-binding motifs. These proteins play crucial roles in various cellular processes such as gene regulation, cell proliferation, differentiation, and migration, through their ability to interact with other proteins and modulate their activities.
En klass inom fylet Cnidaria vars organismer växlar mellan polyp- och medusaformer under sin livscykel. Det finns fler än 2700 arter i de fem ordningarna.
Varje form av kommunikation mellan levande celler i en organism, antingen genom direktkontakt mellan cellerna eller med hjälp av kemiska signalsubstanser, hormoner och cykliskt AMP.
"Benmorfogenesprotein 2 (BMP-2) er et voksgrovhormon som tilhører transformerende vokssignalveksling-familien og spiller en viktig rolle i reguleringen av cellers differensiering, vekst og overlevn i mange typer voksvev."

Gastrulation är ett tidigt stadium i den embryonala utvecklingen hos flertalet djur, inklusive ryggradsdjur (vertebrater), då de tre grundläggande celltyperna (ektoderm, endoderm och mesoderm) bildas genom cellytor som migrerar och differensieras. Detta processen skapar den embryonala layouten av olika cellager och tarplattor som kommer att leda till utvecklingen av olika organ och vävnader i kroppen. Gastrulation innebär en omfattande omorganisering av den ursprungliga enkla cellklumpan (blastula) till en mer komplex struktur med flera cellytor och skikt. Denna process är väsentlig för normal utveckling och olika missbildningar kan uppstå om gastrulationen störs.

I'm happy to help! The medical term for "embryo sac" is the same in English and Swedish. An embryo sac, also known as a megagametophyte, is a structure found in plants that contains the female gamete or egg cell. It develops from a haploid cell called a megaspore within the ovule of a plant's ovary.

The embryo sac is enclosed within the tissue of the ovule and has a distinctive shape, with a large central cell called the egg apparatus that contains the egg cell and two synergids. The synergids play a role in guiding the pollen tube towards the egg cell during fertilization.

The embryo sac also contains several other cells that will develop into various tissues of the seed after fertilization, including endosperm, which provides nutrition to the developing embryo, and the nucleus of the antipodal cells, which degenerate after fertilization.

Overall, the embryo sac is a crucial structure in the reproductive process of plants, allowing for the development of a new individual from the fusion of male and female gametes.

En embryo hos icke-däggdjur (excl. behandling av människan) är ett organism i en tidig utvecklingsfas, vanligen från befruktning till att de specifika kroppsdelarna och systemen har bildats och börjar fungera koordinerat.

För exempelvis hos en amfibie, kan embryots utveckling delas in i olika faser: fertilisation, segmentering, gastrulation, neurulering, organogenes och systemgenes. Under denna tid kommer embryot att utvecklas från en zygot till en larv med en uppsättning fungerande organ.

Det är värt att notera att definitionen av "embryo" kan variera mellan olika arter och forskningsområden, så det är alltid viktigt att specificera vilket djur som avses när man diskuterar denna term.

'Mesoderm' är ett begrepp inom den medicinska embryologin och refererar till det mellersta av de tre germlayers som utvecklas under befruktningens tidiga skede hos däggdjur, fåglar och andra ryggradsdjur. Mesodermet ger upphov till en rad olika vävnader och strukturer i kroppen, inklusive skelett, muskler, bindväv, blodkärl, lymfkärl, könsorgan, njurar och hjärta. Det är ett viktigt koncept inom utvecklingsbiologi eftersom felaktig utveckling av mesodermet kan leda till en rad olika medfödda defekter och sjukdomar.

"Genuttrycksreglering, också känd som epigenetik, refererar till de mekanismer som kontrollerar aktiveringen eller stängningen av gener utan att ändra den underliggande DNA-sekvensen. Detta inkluderar processer som DNA-metylering, histonmodifiering och nukleosomposition, vilka kan påverka cellens funktion och dess svar på miljöfaktorer. Genuttrycksregleringen spelar en viktig roll under utvecklingen, då det kontrollerar när och var gener ska aktiveras eller stängas av för att ge upphov till de specifika egenskaper hos olika celltyper."

"Kroppsutformning" refererer til den generelle formen og proportionen av kroppen, inkludert muskelmasse, kroppsfett, knøytnad og vekt. Den kan være naturlig eller endres gjennom trening, ernæring og medisinske behandlinger. En person med en "gunn" kroppsutforming har typisk en høy muskelmasse og lavt kroppsfett, mens en person med en "stiv" kroppsutforming kan ha for mye kroppsfett i forhold til muskler og knøytnad. En sund kroppsutforming innebærer typisk en god balanse mellom muskelmasse, kroppsfett og knøytnad, og er viktig for å forebygge helseproblemer som f.eks. overvikt, hjerte-karsykdommer og diabetes.

'Xenopus proteiner' refererer til proteiner som uttrykkes i, eller hentes fra, Xenopus-arter, oftest Xenopus laevis eller Xenopus tropicalis, som er two common species brukt in forskning. Disse amfibieorganismene er vellide til eksperimentelle studier, og deres gener og proteiner er velstuderte. Proteiner fra Xenopus kan være relevant for å forstå biologiske prosesser som er relevante for både mennesker og andre dyr, siden vi deler en felles evolutionær historie.

'Endoderm' är ett medicinskt begrepp som refererar till den inre av de tre germinativa blad som bildas under embryonal utveckling hos däggdjur. Det är det innersta lagret av celler i gastrula-stadiet och kommer att bli den embryonala källan till många av de inre organen, inklusive lungorna, levern, bukspottkörteln och tarmarna.

Endoderm bildar också en del av det gastrointestinala systemet, såsom matstrupen, magsäcken, tolvfingertarmen, tunntarmen och kikhostblåsan. Det är viktigt att notera att endoderm inte inkluderar nervsystemet eller muskler, som istället utvecklas från ectoderm och mesoderm.

'Ektoderm' er en betegnelse for det yderste lag av de tres germinative lag, som dannes under den embryonale udvikling hos dyr med bilateralsymmetri. Det dannes tidligt i udviklingen og udgør siden stamceller til huden, hjernen, nervesystemet, sanseorganerne, tænderne og de ydre kirtler. Ektodermet adskilles fra det andet germinative lag, mesodermet, ved en grænseflade kaldet ektoderm-mesodermgrænsen.

Sebrafisk (latin: Danio rerio) er en liten, tropisk ferskvannsfisk som også brukes som modellorganisme innenfor biomedisinsk forskning. Den tilhører familien kyertfisker (Cyprinidae) og stammer fra de søyrker i Syd-Asia. Sebrafisken er en populær akvariefisk på grunn av sin lette holdbarhet og lave krav til akvariet. Den blir vanligvis mellom 3,5 til 4,5 cm lang og lever opp til tre år i fangenskap. Sebrafisken har en sidelengtre stribet kropp med røde farver på de siste skalerene i hver stribe. Den er ikke giftig eller skadelig for mennesker.

Sebrafiskproteiner refererer til proteiner som findes i zebrafisken (Danio rerio), en lille, tropisk ferskvandsfiskart. Zebrafisken er blevet et vigtigt modelorganisme inden for biomedicinsk forskning pga. dens simple opbygning, korte generationstid og store antal af afkom. Derfor har proteiner fra zebrafisk også fået betydning inden for forskningen.

Sebrafiskproteiner kan have mange forskellige funktioner i forskellige cellulære processer, herunder reguleringen af immunforsvar, celledeling, differentiering og apoptose (programmeret cellet død). Nogle sebrafiskproteiner kan have potentiale som terapeutiske mål eller markører for sygdomme hos mennesker. Derfor er studiet af sebrafiskproteiner vigtig for at forstå molekylære mekanismer bag mange cellulære processer og sygdomme.

"Morfogener" är ett begrepp inom utvecklingsbiologi och refererar till signaleringsproteiner som spelar en viktig roll i den process där celler organiserar sig och differensierar sig för att forma olika typer av vävnader och strukturer under embryonal utveckling hos djur. De två mest studerade familjerna av morfogener är Hedgehog, Wnt och TGF-β/BMP. Dessa proteiner verkar genom att binde till specifika receptorer på cellmembranet och aktivera intracellulära signaltransduktionsvägar som leder till ändringar i genuttryck och cellfunktioner. Morfogener har också visat sig vara involverade i celldelning, celldöd, cellyta och cellrörelser under utvecklingen.

In situ-hybridisering (ISH) är en teknik inom molekylärbiologi som används för att detektera och lokalisera specifika DNA- eller RNA-sekvenser i celler eller vävnader. Tekniken bygger på hybridisering av komplementära sequensemolekyler, vanligtvis små fluorescerande eller radioaktivt märkta probar (eller sonder), till målsekvensen in situ i den fysiska positionen där de finns i cellen eller vävnaden.

Denna metod används ofta för att undersöka genuttryck, genernas aktivitet och lokalisering samt för att detektera specifika virus eller patogener inom diagnostiska tillämpningar. In situ-hybridisering kan utföras som en manuell process eller med hjälp av automatiserade system, och det finns också olika varianter av tekniken, såsom FISH (Fluorescens in situ-hybridisering) och CISH (Chromogenisk in situ-hybridisering).

'Embryonal induction' är ett begrepp inom developmental biology och refererar till processen där en cell eller ett grupp cells signalsamverkan med andra celler orsakar en förändring i den tidiga embryonala utvecklingen. Detta kan leda till att en celldelning ändrar sin utvecklingslinje och differensieringsväg som en direkt konsekvens av den signalsubstans eller den genetiska information som har överförts från en annan grupp celler.

I många fall är embryonal induktion viktig för att bestämma den tidiga embryonala utvecklingen och bildandet av olika organ och system i kroppen. Exempelvis kan en grupp celldelningar som ursprungligen var bestämd att bli en del av hjärnan istället bli en del av ryggmärgen på grund av signalsubstanser från en annan grupp celler.

Embryonal induktion är ett komplext ämne som forskas kring intensivt inom developmental biology, och det finns många olika mekanismer och processer som är involverade i denna process.

'Xenopus laevis' är ett amfibieväxt som tillhör släktet Xenopus och familjen pipagrodor. Denna art är ursprungligen hemmahörande i subsahariska Afrika, där den förekommer i stillastående eller långsamt flytande vattensamlingar.

Xenopus laevis är en tvåbensegellös grodart som blir cirka 10-15 cm lång och kännetecknas av sin robusta byggnad, grönaktiga till bruna färger och sina tydligt framträdande, knölformade parotidkörtlar bakom ögonen.

Denna art är välkänd inom forskningen, speciellt inom molekylärbiologi och genetik, eftersom den har en lång livslängd i fångenskap (upp till 15 år) och är lätt att hantera och föröka. Xenopus laevis används ofta som ett modellorganism för att studera utvecklingsbiologi, neurobiologi och immunologi.

Fosterveda, också kända som fostermolekyler eller fosterproteiner, är ett samlingsbegrepp för de proteiner som produceras i moderkakan (placentan) och utsöndras till moderkanalen (navelsträngen) under graviditet. Dessa proteiner har en viktig roll i att underhålla fostrets tillväxt, utveckling och överlevnad. De kan också ge information om fostrets hälsotillstånd och hjälpa moderkroppen att förbereda sig för fostrets födelse. Exempel på fosterveda inkluderar humant klorionfetoprotein (hCG), humant plasentala laktogen (hPL) och svangerskapsassocierat glykoprotein (SP1).

'Xenopus' är ett släkte groddjur som tillhör familjen pipagrodor. Det mest välkända arten inom släktet är Xenopus laevis, även känd som afrikansk klokrypare. Denna art är vanligen vad man avser när man talar om 'Xenopus' i medicinska sammanhang.

Xenopus laevis används ofta inom forskning, speciellt inom utvecklingsbiologi och molekylär biologi, på grund av deras lätta hantering, snabba embryonala utveckling och stora ägg som är lämpliga för mikroinjektion. Deras genetiska och morfologiska likheter med människan gör dem också användbara som modellorganismer för att studera många aspekter av mänsklig fysiologi och sjukdomar.

I medicinska sammanhang kan Xenopus användas för att undersöka utvecklingen av olika organ och system, såsom det nervsystemet, muskelsystemet och det reproduktiva systemet. De kan också användas för att studera immunologi, toxicologi och farmakologi.

En blastula är en tidig embryonal fas hos djur, som bildas efter att en zygot (en befruktad äggcell) har genomgått cell divisioner och differensiering. Blastulan består av ett lager celler runt en central hålighet eller amniocavitet, och är den första embryonala struktur som uppvisar polaritet.

Blastulan kan vara sfärisk till form, men hos vissa djurarter kan den vara oregelbunden. Hos de flesta djurgrupper är blastulan en temporär struktur som sedan utvecklas till en morula (en klump av celler) och sedan ytterligare till en gastrula, innan organogenesen börjar och embryot utvecklas till ett fullvuxet djur.

Blastulan är en viktig struktur i embryonal utvecklingen eftersom den markerar den första cellulära differensieringen och polariseringen hos en zygot, och är också den plats där de första embryonala axlarna etableras.

Notokord är ett embryologiskt strukturelement hos ryggradsdjur, inklusive människan. Det utgör en flexibel, cylindrisk, sklerotom-liknande ryggmärgsstam som löper längs med ryggraden och ger stöd till den tidiga ryggradens utveckling. Notokordet är beläget under neuralplattan och hjälper till att forma ryggraden genom att sekretiera ett protein som kallas typ II collagen. Senare under fostertiden blir notokordet gradvis omgivet av vertebrala kroppar, vilka utvecklas från den omkringliggande mesodermen. I slutändan blir de flesta delarna av notokordet ersatta av ryggmärgsmärgen och benmärgen, men en liten rest kan förbli som notochordal celler i disken mellan varje ryggradsförbening (intervertebralt skiva) hos vuxna. Dessa celler har visat sig spela en roll i diskgenerativ sjukdom och åldersrelaterad ryggsmärta.

I'm sorry for the confusion, but "Nodal protein" is actually a term used in developmental biology, not medical terminology. Nodal protein is a member of the transforming growth factor-beta (TGF-β) superfamily and plays crucial roles during early embryonic development, particularly in establishing left-right asymmetry and patterning in vertebrates. It does not have a direct relevance to medical conditions or treatments.

'Groddblad' er en uoffisiell, men brukt betegnelse innen medisin og biologi for det som også kan kallas et embrionalt hjernablad eller en neurenetisk vesikel. Det er en struktur som utvikles tidlig i fosterutviklingen og er en del av den nervøse systemets utvikling hos alle dyr med rygrad.

Groddbladene dannes fra ektodermet, den ytre laget av de treslag av celler som former embryot. De to første groddbladene, prosencephalon og mesencephalon, utvikles til forhjernen og mellemhjernen i det voksne hjernen. De tre neste groddbladene, metencephalon og myelencephalon, utvikler seg til hjernebakken og lillehjernen.

Feilutvikling eller skader på groddbladene kan føre til ulike former for medisinske tilstander, inkludert neurodegenerative sykdommer og utviklingsnevrose.

'Groddskiva' är inget etablerat medicinskt begrepp, men det verkar som om du kan syfta till en del av hjärnan. I sådana fall kan det röra sig om 'telencephalic vesicle', som är en av de tre ursprungliga primära vesiklarna i den tidiga embryonalutvecklingen av hjärnan hos ryggradsdjur, inklusive människan. De andra två är diencephalon och mesencephalon.

Telencephalic vesikel utvecklas till telencephalon, som i sin tur blir fram- och sidohjärnan (tillsammans kända som cerebrum). Framhjärnan innehåller strukturer såsom hjärnbarken, basala ganglier och hippocampus.

Själva begreppet 'groddskiva' verkar vara mer vanligt inom biologi än medicin, där det kan syfta på den platta formation som utvecklas till en grodors hjärna under embryonalutvecklingen.

"Primativstrimma" är ett begrepp inom neurologi och neurovetenskap som refererar till en grundläggande, oföränderlig struktur i hjärnbarken (cerebral cortex) som består av organiserade nervceller och deras förbindelser. Dessa strimmor är involverade i de mest basala sensoriska och motoriska funktionerna hos ryggradsdjur, inklusive människan. De är viktiga för att upprätthålla livsviktiga processer som andning, hjärtslag och kroppstemperaturreglering. Termen "primativ" används för att betona deras enkla och oföränderliga natur jämfört med de mer komplexa och flexibla kognitiva funktionerna som kontrolleras av andra delar av hjärnbarken.

'Embryoutveckling' refererar till den process där ett befruktat ägg (zygota) utvecklas till en embryo under de första 8 veckorna av graviditeten. Under denna period sker snabba och komplexa förändringar, inklusive celltillväxt och differentiering, organogenes och systemisk differentiering. Den resulterande embryon utvecklas sedan till ett fostret och sedan till en fullt utvecklad fötus. Embryoutvecklingen styrs av genetiska och epigenetiska faktorer, som interagerar med miljöfaktorer för att producera den slutliga fenotypen.

Wnt-proteiner är en typ av signalsubstanser som spelar en viktig roll i cellers kommunikation och koordinering av olika biologiska processer, såsom celldelning, celldifferentiering, cellyttväxling och embryonal utveckling. De är uppkallade efter två genfamiljer, Wingless i Drosophila melanogaster (fruktflugan) och Int-1 i mus, där de första medlemmarna upptäcktes.

Wnt-proteiner binder till receptorer på cellmembranet hos målceller och aktiverar en signaltransduktionsväg som kallas Wnt-signalvägen eller kanoniskt Wnt-signalväg. Denna väg involverar flera intracellulära proteiner, däribland β-catenin, som fungerar som en transkriptionsfaktor när den aktiveras. Aktivering av Wnt-signalvägen leder till att β-catenin accumulerar i cellkärnan och binder till TCF/LEF-transkriptionsfaktorer, vilket initierar en kaskad av genuttryck relaterat till cellproliferation, överlevnad och differentiering.

Dysfunktion eller mutationer i Wnt-signalvägen har visats vara involverade i flera patologiska tillstånd, inklusive cancer, neurodegenerativa sjukdomar och skelettrelaterade störningar.

'Organizers, embryonic' refer to specialized cells or tissues in an embryo that have the ability to induce the formation and organization of specific structures during development. These organizers release signaling molecules that guide the differentiation and migration of surrounding cells, leading to the establishment of body axes, patterns, and organs. A well-known example is Spemann's organizer, first described in amphibians, which plays a crucial role in establishing the dorsal-ventral axis and inducing the formation of the neural tissue.

T-box domain proteins are a family of transcription factors that play crucial roles in the development and differentiation of various organisms, including humans. The name "T-box" refers to the highly conserved DNA-binding domain of these proteins, which is characterized by a specific three-dimensional structure and binds to T-box recognition elements in the DNA.

These transcription factors are involved in regulating gene expression during embryonic development, particularly in the formation of tissues derived from the mesoderm and endoderm germ layers. They have been implicated in several critical developmental processes, such as heart morphogenesis, limb development, and neural tube formation.

Mutations in T-box domain proteins can lead to various genetic disorders and congenital abnormalities. For example, mutations in the human TBX1 gene are associated with DiGeorge syndrome, a disorder characterized by cardiovascular defects, palatal abnormalities, and learning disabilities. Similarly, mutations in the TBX5 gene can cause Holt-Oram syndrome, which is characterized by upper limb malformations and heart defects.

In summary, T-box domain proteins are a family of transcription factors that play essential roles in embryonic development and organogenesis through their regulation of gene expression. Defects in these genes can lead to various genetic disorders and congenital abnormalities.

Benmorfoegenesproteiner, också kända som bensklerotiserande proteiner eller benbildande proteiner, är en typ av protein som hjälper till att bilda och underhålla benvävnad. Dessa proteiner inkluderar bland annat kolagen, osteokalcin och alkalisk fosfatas. De aktiverar också celler som kallas osteoblaster för att producera mer benvävnad. Benmorfogenesproteiner spelar en viktig roll i benreparation och regeneration efter skada, samt i underhåll och hälsa av skelettet överlag.

I'm sorry for any confusion, but "Pleurodeles" is not a medical term. It is actually the genus name for a group of salamander species commonly known as Iberian ribbed newts. These newts are native to parts of southern Europe and are known for their distinctive ribs that can be extended through their skin. They are not typically associated with human health or medicine.

Goosecoid är ett svartvattentussare-homeoboxgen (GBX) relaterat transskriptionsfaktor protein som spelar en viktig roll under embryonal utveckling hos däggdjur. Det kodas av GOOSECOID-genern och är involverat i huvud-halsformationen och organogenesen, särskilt hjärtutvecklingen. Goosecoid-proteinet fungerar som en negativ regulator av andra transkriptionsfaktorer och hjälper till att kontrollera gradienten av signalsubstanser som påverkar cellers beteende under embryogenesen.

'Nervsystemet' är det organ som har som funktion att leda, samordna och koordinera kroppens olika funktioner. Det består av hjärnan, ryggmärgen och de perifera nerverna som sträcker sig ut från dessa strukturer till resten av kroppen. Nervsystemet är ansvarigt för att bearbeta sensorerisk information från omgivningen, kontrollera muskulaturen och andra organ samt reglera kroppens inre miljö. Det kan delas upp i det centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och det perifera nervsystemet (de perifera nerverna).

"Cell movement" or "cell motion" refers to the ability of cells to change their location within an organism. This process is essential for various biological functions, including embryonic development, wound healing, and immune responses. There are several types of cell movements, such as:

1. **Random motility:** Also known as chemokinesis, this type of movement occurs when cells move randomly in response to changes in their environment, such as temperature or pH.
2. **Directed motility:** This type of movement is directional and occurs when cells respond to chemical gradients, a process called chemotaxis. For example, immune cells can migrate towards the site of an infection in response to chemicals released by bacteria.
3. **Cytokinesis:** This is the process by which a cell divides into two daughter cells during mitosis or meiosis. The cell membrane constricts and eventually pinches off, separating the two cells.
4. **Amoeboid movement:** This type of movement is characterized by the extension and retraction of pseudopodia (false feet), allowing the cell to move through its environment. This is common in certain types of white blood cells and single-celled organisms like amoebas.
5. **Actin-based motility:** Many types of cells use actin filaments, a type of protein, to generate forces for movement. The polymerization and depolymerization of actin filaments can push or pull the cell membrane, leading to cell movement.

These are just a few examples of cell movements with their own unique mechanisms and functions.

Homeodomäneproteiner är en typ av transkriptionsfaktorer som binder till DNA och hjälper styra genuttrycket under utvecklingen hos flera olika levande organismer, inklusive djur, växter och svampar. Homeodomäneproteinernas struktur består av en 60 aminosyror lång region, känd som homeodomen, som bildar tre alfa-helixar som kan vecklas runt DNA:t. Denna struktur gör att proteinet kan binda till specifika sekvenser av DNA och hjälpa styra aktiviteten hos närliggande gener. Många homeodomäneproteiner är involverade i utvecklingen av kroppsplanen hos djur, inklusive reglering av organutveckling och celldifferentiering.

I medicinen kan "signalomvandling" definieras som den process där celler eller molekyler omvandlar inkommande signaler till en biologisk respons. Detta sker ofta genom en kaskad av reaktioner, där en initial signal aktiverar en receptor, som sedan aktiverar andra molekyler i en signalkedja. Den slutliga responsen kan vara en genetisk aktivering eller enzymatisk aktivitet, beroende på vilken typ av cell och signal som är inblandad. Signalomvandling är en central mekanism för cellkommunikation och koordinering av cellulära processer som tillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).

Sjöborrar är en grupp marina djur som tillhör klassen Echinoidea och fylumet stjärnrotsdjur (Echinodermata). De flesta sjöborrarna har kulaktiga skal, vanligen med en diameter på några centimeter upp till ungefär 60 cm hos de största arterna. Skalet är täckt av taggar och plattor i olika former och storlekar beroende på art.

Sjöborrarnas mun finns på undersidan av kroppen, och de har en komplex struktur för att mala födan som består av alger och små djur. De flesta sjöborrar lever på havsbotten där de rör sig långsamt med hjälp av sina välvdade fotala ben, som sitter under skalet.

Det finns också en grupp sjöborrar som kallas för taggsvanssjöborrar (Diadematoida), vilka har långa rörliga taggar och lever på djuptare vatten. När de känner sig hotade kan de resa upp sina taggar, som är försedda med giftkörtlar, som en försvarsmekanism.

Sjöborrar har ett betydande ekologiskt och kommersiellt värde, eftersom de bidrar till att hålla alger under kontroll och deras skal används bland annat inom smyckesindustin.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

Enligt medicinskt perspektiv är embryots och fostrets utveckling en process som sträcker sig från befruktningen av ägget till födelsen. Denna process kan delas in i olika faser:

1. Fertilisation (befruktning): Den första steget i embryots och fostrets utveckling är fertilisationen, då en spermie tränger in i ägget och deras arvsmassor kombineras. Det resulterande äggcellen kallas zygot.
2. Cell division and blastulation: Zygoten börjar dela sig genom mitos och bildar en klump av celler som kallas morula. Morulan fortsätter att expandera och differensiera, vilket resulterar i en hålighet i mitten av cellklumpen som kallas blastocyst.
3. Implantation: Blastocysten fäster sig till livmoderhalsens slemhinna och börjar ta upp näring från moderns kropp. Detta är den första kontakten mellan embryot och modern, och inträffar ungefär 6-10 dagar efter befruktningen.
4. Organogenes: Embryots celler differensieras till olika typer av celler som bildar de grundläggande organen i kroppen, såsom hjärtat, lungorna och levern. Denna fas varar från ungefär vecka 3 till vecka 8 efter befruktningen.
5. Fetal development: Efter att de grundläggande organen har bildats fortsätter fostret att växa och utvecklas. Under denna fas blir fostret allt mer likt ett spädbarn, med hud, hår och fungerande sensoriska system.
6. Birth: När fostret är tillräckligt stor och utvecklad för att överleva utanför moderns kropp, börjar den gå in i arbetsfasen och födas.

Under hela graviditeten genomgår embryot och sedan fostret en rad olika faser av utveckling och tillväxt. Varje fas är viktig för att säkerställa ett friskt och normalt foster vid födseln.

"Activators" är inget etablerat medicinskt eller vetenskapligt begrepp. Det kan dock vara en missuppfattning eller förväxling med "aktiveringsproteiner" (engelska: "activator proteins"), som är en typ av protein som regulerar genuttryck genom att binde till DNA och påverka transkriptionen av gener.

Aktiveringsproteiner delas vanligen in i två kategorier: alltför aktiva (för tidiga) eller för lite aktiva (för sent aktiverade). Dessa proteiner spelar en viktig roll i cellulär signalering och kan påverka cellers tillväxt, differentiering och apoptos.

Ett exempel på ett välkänt aktiveringsprotein är NF-kB (nukleär faktor kappa B), som är involverat i immunförsvaret och inflammationen. När NF-kB aktiveras kan det leda till ökat uttryck av proinflammatoriska gener, vilket kan vara relaterat till en rad sjukdomar, inklusive cancer och autoimmuna sjukdomar.

"Nodal signaling ligands" refer to a group of proteins that bind to and activate the Nodal receptor complex, which plays crucial roles in embryonic development and adult tissue homeostasis. The Nodal signaling pathway is a member of the transforming growth factor-β (TGF-β) superfamily and is essential for establishing left-right asymmetry, promoting mesendoderm formation, and regulating stem cell pluripotency.

The primary Nodal signaling ligands are Nodal itself and its closely related homologs, such as Cyclops and Gdf1 (Growth Differentiation Factor 1). These proteins form a complex with type I and type II serine/threonine kinase receptors, leading to the phosphorylation of SMAD2 and SMAD3 transcription factors. The activated SMAD complex then translocates into the nucleus and regulates gene expression involved in various developmental processes.

In summary, Nodal signaling ligands are crucial proteins that initiate a cascade of intracellular events leading to the regulation of essential developmental genes and cell fate decisions during embryogenesis and adult tissue homeostasis.

Transkriptionsfaktorer är proteiner som binder till DNA-sekvenser och hjälper till att initiera transkriptionen av gener till mRNA. De aktiverar eller stänger av genuttryck genom att interagera med cis-regulatoriska element i promotorregionerna eller enhancerregionerna av gener. Transkriptionsfaktorer kan också hjälpa till att koordinera och integrera signaler från olika cellulära signaltransduktionsvägar för att kontrollera genuttrycket i olika typer av celler under olika fysiologiska eller patologiska tillstånd.

"Blastomere" er en betegnelse for de celler som dannes under den tidlige udvikling af et dyr embryo, før det bliver til et blastocyst. Blastomere er resultatet af celldelingen i det fertiliserte æg (zygote), og hver celle har potentialen for at udvikle sig til en komplet organisme under den tidlige embryonal udvikling.

I medicinsk sammenhæng, er blastomere ofte studeret i forbindelse med fertilitetsbehandlinger og in vitro-fertilisering (IVF), hvor de kan blive undersøgt for genetiske abnormaliteter før at blive transplanteret til en moders livmoder.

En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.

Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.

Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.

I'm happy to help! However, I believe there may be a slight error in your question. The term "Left-Right Determination Factors" is not a standard medical definition per se, but rather refers to the group of genes and molecular processes that are involved in establishing left-right asymmetry during embryonic development.

In general, left-right determination factors help determine which side of the body will become the left side and which will become the right side. This process is critical for normal organ development and function, as many organs have a specific orientation within the body. For example, the heart is usually positioned on the left side of the chest, while the liver is typically located on the right side of the abdomen.

The molecular mechanisms underlying left-right determination are complex and involve several different genes and signaling pathways. One key step in this process involves the breaking of symmetry in the embryo, which allows for the establishment of left-right asymmetry. This is thought to be mediated by a structure called the node, which is located at the posterior end of the embryo.

The node contains specialized cells called cilia that rotate in a specific direction, creating a leftward flow of extracellular fluid. This flow helps to establish a gradient of signaling molecules across the embryo, which ultimately leads to the activation of genes on one side of the body and repression on the other.

There are several different genes that have been identified as playing critical roles in left-right determination, including NODAL, LEFTY, and PITX2. Mutations in these genes can lead to a variety of developmental abnormalities, including heterotaxy syndrome, which is characterized by the abnormal positioning of organs within the body.

Overall, left-right determination factors are an important area of study in developmental biology and genetics, as understanding how they function can help us better understand the causes of a variety of congenital defects and diseases.

"Drosophila proteins" refer to the proteins that are expressed by the genes found in the genome of Drosophila melanogaster, also known as the fruit fly. Drosophila is a widely used model organism in various fields of biological research, including genetics, developmental biology, and neurobiology. The study of Drosophila proteins has contributed significantly to our understanding of fundamental biological processes, such as gene regulation, cell signaling, and protein function.

Drosophila proteins are encoded by genes that are transcribed into messenger RNA (mRNA) molecules, which are then translated into proteins through a process called translation. The Drosophila genome contains approximately 15,000 genes, many of which encode for proteins with diverse functions. These proteins range in size from small peptides to large complex structures and play critical roles in various cellular processes, such as enzyme catalysis, DNA replication and repair, signal transduction, and cytoskeleton organization.

The study of Drosophila proteins has led to the discovery of many important biological concepts, including the mechanisms of gene regulation, the role of microRNAs in post-transcriptional gene silencing, and the function of protein domains in mediating protein-protein interactions. Additionally, Drosophila proteins have been used as models to study human diseases, such as cancer, neurodegenerative disorders, and developmental abnormalities. The insights gained from studying Drosophila proteins have provided valuable information for understanding the molecular basis of these diseases and developing new therapeutic strategies.

Ett kycklingembryo är den tidiga utvecklingen av ett kycklingägg, vanligtvis från fertilisation till dagen 20-21. Under den här perioden sker snabb celltillväxt och differentiering, ledande till bildandet av olika delar av en fullvuxen kyckling, inklusive hjärtat, hjärnan, ryggraden, muskler, och organ. Kycklingembryot är beläget inuti ägget och är omgivet av två membran, amnion och allantois, som ger skydd och näring. Det är viktigt att notera att användning av kycklingembryon i forskning är kontroversiellt på grund av etiska överväganden.

Fibroblast Growth Factors (FGF) är en familj av signalsubstanser som spelar en viktig roll i cellers tillväxt, överlevnad, differentiering och migration. De binder till specifika receptorer på cellmembranet och aktiverar en signaltransduktionskaskad som leder till olika cellulära svar. FGF-familjen innehåller 22 kända medlemmar, varav flera har potentialen att användas terapeutiskt i behandling av olika sjukdomar, till exempel vissa typer av cancer och neurologiska störningar.

Cell polarité refererar till den asymmetriska distributionen av molekyler och organeller inom en cell, vilket ger upphov till olika funktionella domäner. Denna polarisering är viktig för cellens förmåga att interagera med sin omgivning och reglerar processer som celldelning, cellytaresform och transport av molekyler.

I epitelceller, som bildar barriärer mellan olika kroppsdelar, är cellpolariteten särskilt viktig. Dessa celler har ofta en apikal domän, som är orienterad mot lumen (håligheten) i ett organ, och en basolateral domän, som är orienterad mot den underliggande basalmembranet. Mellan dessa två domäner finns ofta en tätt packad proteinkomplex, kallat tight junction, som hjälper till att reglera passage av molekyler genom cellen.

I neuroner är cellpolariteten också viktig för deras funktion. Dessa celler har ofta en axonal domän, som är lång och tunn, och en dendritisk domän, som är kort och grenig. Signaler tenderar att färdas i en riktning från den axonal domänen till den dendritiska domänen, och cellpolariteten hjälper till att reglera denna signalering.

I allmänhet är cellpolariteten ett komplext fenomen som inbegriper en mängd molekylära mekanismer, inklusive cytoskelettet, membranproteiner och signalsubstanser.

'Drosophila' är ett släkte inom flugordningen, och det mest kända arten inom släktet är bananflugan (*Drosophila melanogaster*). Denna art är en vanlig modellorganism inom genetisk forskning på grund av sin enkla uppbyggnad, kort livscykel och lätta odling. Genomet hos bananflugan är väl studerat och den har blivit ett viktigt verktyg för att förstå grundläggande principer inom genetik och developmental biology.

"Genes with a homeobox domain" också kända som "Hox-gener" är en typ av gener som kodar för transkriptionsfaktorer som spelar en viktig roll i den embryonala utvecklingen hos flera djur, inklusive människan. Homeoboxen är en evolutionärt bevarad DNA-sekvens som kodar för en 60 aminosyror lång homeodomän, en struktur som kan binda till specifika sekvenser av DNA och på så sätt reglera transkriptionen av andra gener.

Hox-generna är organiserade i kluster på kromosomen och uttrycks i en strikt sekvensiell ordning under embryogenesen, vilket leder till att de skapar en gradient av homeoproteiner som styr den antero-posteriora axelutvecklingen hos embryot. På det sättet bidrar Hox-generna till bestämandet av olika kroppssegment och deras respektive strukturer under utvecklingen. Mutationer i Hox-generna kan leda till missbildningar eller abnormiteter i djurs kroppsplan.

Benmorfogenesprotein 4, eller BMP-4, är ett protein som tillhör transforming growth factor beta (TGF-β) superfamiljen. Det är involverat i celldifferentiering och benmorphogenes, det vill säga benvävnadsutveckling, under fostertiden. BMP-4 har också en roll i underhåll och reparation av skelettet hos vuxna. Proteinet påverkar celldelning, celldifferentiering och apoptos (programmerad celldöd) genom att binda till specifika receptorer på cellmembranet och aktivera intracellulära signaltransduktionsvägar.

"Cell heritage" er en betegnelse for de genetiske og epigenetiske egenskaber, som en celle arver fra sin oprindelige stamcellule. Dette inkluderer den specifikke kombination af gener, som cellen har fået via arvematerialet (DNA) fra sine forældre, samt de ændringer i genekspression og cellulær funktion, der er sket siden cellelinjen blev dannet.

Epigenetiske ændringer kan også påvirke cellens arv og bestemme, hvilken type celle den bliver, uden at ændre dens grundlæggende DNA-sekvens. Disse ændringer kan være reversible og kan skyldes faktorer som miljø, livsstil og alder.

I klinisk sammenhæng er cell heritage relevant for regenerativ medicin, hvor man benytter stamceller til at behandle sygdomme og skader. Forståelsen af cellens arv kan hjælpe med at prædikere, hvilken type celle der vil blive dannet og hvordan den vil opføre sig i et givent miljø.

En befruktad äggcell, även kallat zygot, är den cell som bildas när en spermie och ett ägg (ovulum) förenas under processen som kallas fertilisation. Den befruktade äggcellen har 46 kromosomer, 23 från varje förälder, och är startpunkten för embryots utveckling.

Somiter är en del av embryots bakre delen, som utgör de första segmenten i ryggraden hos kroppssegmenterade djur, inklusive ryggradsdjuren. De bildas under den tredje veckan av embryonal utveckling och består av celler som kommer att bli en del av ryggkotorna, muskler och hud i varje segment. Varje somit delas gradvis upp i två delar, vilket resulterar i bildandet av totalt 33-35 par ryggkotor hos människan.

En blastocyst är en embryon i ett tidigt stadium av utveckling, vanligtvis dagen 5 eller 6 efter fertilisationen. Den består av två delar: en yttre cellager som kallas trofoblast och en inre cellmassa. Trofoblasten kommer att bilda moderkaka och moderkanal, medan den inre cellmassan kommer att bilda fostret. Blastocysten är den stadium då embryot börjar fastna i livmoderns slemhinna och utvecklas till en begravd foster.

Otx-transkriptionsfaktorer är en typ av transkriptionsfaktorer som hör till homeoboxproteinfamiljen och spelar en viktig roll i den tidiga utvecklingen av djurs embryon. De är speciellt involverade i ögats formation och differentiering, därav kommer deras namn från det grekiska ordet för öga, "ophthalmos".

Otx-transkriptionsfaktorer reglerar genuttrycket av andra gener som är involverade i utvecklingen av hjärnan och sinnesorganen. De kan påverka cellers differentiering, överlevnad och apoptos (programmerad celldöd).

Det finns två huvudsakliga varianter av Otx-transkriptionsfaktorer hos däggdjur: Otx1 och Otx2. Dessa proteiner delar en hög grad av sekvenshomologi och har liknande funktioner, men de uttrycks i olika mönster under embryonalutvecklingen och kan ha skilda roller i vuxna djur.

Cell differentiation är en process där en obefläckad stamcell eller en tidigare differentierad cell blir mer specialiserad och tar på sig en specifik funktion i ett organism. Under cell differentieringen ändras cellens morfologi, biokemi och genuttryck för att utforma den specifika celltypen, till exempel en levercell, ett nervcell eller en röd blodkropp. Denna process är kontrollerad av både genetiska och epigenetiska faktorer samt signalsubstanser från omgivningen. Cell differentiering är en nödvändig del i utvecklingen av flerslagiga organism och för att underhålla homeostasen i vuxna organismer.

Sekvenshomologi, eller sekvenstillhörighet, inom biokemi och genetik refererar till den grad av likhet mellan två eller flera molekylära sekvenser, som kan vara DNA-sekvenser, RNA-sekvenser eller proteinsekvenser. När det gäller aminosyrasekvenser, handlar det om den ordningsföljd av specifika aminosyror som bildar en proteinmolekyl.

Aminosyrasekvenshomologi mellan två proteiner används ofta för att undersöka deras evolutionära släktskap och funktionella likheter. Hög sekvenshomologi kan indikera närbesläktade proteiner med möjligen liknande funktioner, medan låg homologi kan tyda på mindre närstående eller icke-relaterade proteinsekvenser.

Det är värt att notera att även om två proteiner har en hög sekvenshomologi kan deras struktur och funktion skilja sig ifrån varandra, eftersom aminosyrasekvenser inte alltid korrelerar perfekt med proteiners tredimensionella struktur eller biokemiska aktivitet.

I medicinsk kontext, refererar "huvud" till den övre delen av kroppen som inkluderar hjärnan, halsen och ansiktet. Det är den del av kroppen ovanför ryggraden (ryggmärgen) och innehåller en rad viktiga strukturer såsom hjärnan, hörsel- och balansorganen, ögonen, muskler, benen, blodkärl och nerver. Huvudet är också känt som cranium eller caput.

'Fenotyp' är ett begrepp inom genetiken och betecknar de observerbara egenskaper, drag eller karaktärer hos en individ som resulterar från den specifika kombinationen av arv (genotyp) och miljöpåverkan. Fenotypen kan vara fysiska egenskaper såsom ögonfärg, storlek och form, men även beteendemässiga drag som intelligens och personlighet. Fenotypen uttrycks genom interaktionen mellan genotypen och olika miljöfaktorer som livsstil, näringsintag, sjukdomar med mera.

'Svans’ er en anatomisk term som refererer til et organ som findes hos mange dyr, men ikke mennesker. Hos pattedyrer som hunde, katte og rævnaturer, består svansen av et lange, fleksible ledd i ryggemarksdelen av kroppen. Svansen brukes oftest til balanse og støtte under bevegelse, men kan også være involvert i kommunikasjon og varsel. Hos fugle er svansen også kjent som 'hale' og består av en bunke styv, fløyelike fjer som hjelper med styring under flyvning. Andre dyr, som ormar og firben, har også en form for svans, men denne er ofte mer stiv og brukes mer til forsvar enn balanse.

"Bassekvens" er en medisinsk betegnelse for en abnorm, gentagen sekvens eller mønster i et individ's DNA-sekvens. Disse baseparsekvenser består typisk av fire nukleotider: adenin (A), timin (T), guanin (G) og cytosin (C). En bassekvens kan være arvelig eller opstå som en mutation under individets liv.

En abnormal bassekvens kan føre til genetiske sygdomme, fejlutviklinger eller forhøjet risiko for bestemte sykdommer. For eksempel kan en bassekvens, der koder for en defekt protein, føre til en arvelig sykdom som cystisk fibrose eller muskeldystrofi.

Det er viktig å understreke at en abnormal bassekvens ikke alltid vil resultere i en sykdom eller fejlutvikling. I mange tilfeller kan individet være asymptomatisk og leve et normalt liv.

Neuralplattan, även känd som neuroektodermet, är den yttre layern av ektoderm i ett embryo som senare kommer att utvecklas till nervsystemet. Den bildas under fostertiden när gastrulationen sker och cellerna börjar differentiera sig för att bli specifika typer av celler. Neuralplattan roterar och rulle ihop sig för att bilda neuralröret, som sedan delas upp i två delar och utvecklas till hjärnan och ryggmärgen. Resten av neuralplattan utvecklas till nervceller och gliaceller i det perifera nervsystemet.

En embryo hos däggdjur är den tidiga utvecklingsfasen av ett foster, vanligtvis från befruktningen till omkring 8 veckor. Under denna period sker snabba förändringar och differentiering av cellerna, vilket leder till att de grundläggande organen och systemen bildas. Embryots utveckling kännetecknas av celldelning, migration, differensiering och interaktion mellan celler, vilket kräver en precis kontroll av genuttryck och signalsubstanser för att garantera en normalt embryonal utveckling.

'Urochordata' er en biologisk klasse under stammen Chordata, som også inkluderer hvirvelløse dyr som haste og makreller, samt hvirveldyr som fisk, padder, krybdyr, fugle og pattedyr. Urochordata-dyrene er normalt små og havlevende, og de har en larveform som under utviklingen har et chorda dorsale (et rygstrengselement), hvilket er karakteristisk for Chordata-stammen.

Urochordata-klassen inneholder også havpiprensere, som er velkjente former for disse dyr. De er filtrerende organismer som lever av plankton og andre små organisme i vannet. De har en særlig struktur kalt en atriale siphon, som suger vann inn i deres kropp, hvor det passerer gjennom en filterkammer før det uttvesles igjen gjennom en annen åpning, klappen.

Det er viktig å nevne at Urochordata-klassen i noen klassifiseringssystemer også inkluderer Tunicata-klassen, som inneholder havpiprensere og lignende arter. I andre systemer betraktes disse to klasser som separate, men nært relaterte grupper.

Frizzled receptors are a type of cell surface receptor that are involved in the Wnt signaling pathway, which is crucial for various developmental processes and tissue homeostasis. These receptors are named after the Drosophila melanogaster gene "frizzled" and have been highly conserved throughout evolution.

Frizzled receptors are seven-pass transmembrane proteins, consisting of an extracellular N-terminus, a large cysteine-rich domain (CRD), a transmembrane domain, and an intracellular C-terminus. The CRD is responsible for binding to Wnt ligands, while the intracellular domain interacts with various downstream signaling partners.

There are ten Frizzled receptors identified in humans (FZD1-10), and they can activate different signaling pathways depending on the context, including the canonical Wnt/β-catenin pathway, noncanonical planar cell polarity pathway, and the Wnt/Ca2+ pathway. Dysregulation of Frizzled receptors has been implicated in various diseases, such as cancer, developmental disorders, and neurodegenerative diseases.

Tolloid-like metalloproteinases (TLMPs) är en undergrupp av metalloproteinaser, en typ av enzymer som bryter ned proteiner. TLMPs innefattar två enzymer hos människor: tolloid och tolloid-lik proteinase 1 (TLP-1). Dessa enzymer spelar en viktig roll i cellulär differentiering, embryonal utveckling och sjukdomsprocesser genom att klippa isär specifika proteiner som är involverade i signaltransduktion. TLMPs klyver proteinerna genom att bryta ned peptidbindningar med hjälp av en zinkjon i sin aktiva sida.

Antisense oligonucleotides (ASOs) are synthetic single-stranded DNA-like molecules that are designed to bind to specific RNA sequences through base-pairing, forming a DNA-RNA hybrid. This interaction can affect various stages of gene expression, such as transcription, splicing, or translation, leading to the inhibition or reduction of the production of a particular protein. ASOs have been widely studied and developed as potential therapeutic agents for various diseases, including genetic disorders, viral infections, and cancers.

Intercellulära, signalöverförande peptider och proteiner är molekyler som används för kommunikation mellan celler i kroppen. Dessa peptider och proteiner binder till specifika receptorer på målcellernas yta och utlöser en biokemisk respons, vilket orsakar en ändring av cellens funktion eller beteende. De kan vara involverade i en rad olika fysiologiska processer, till exempel immunresponser, nervimpulstransmission och cellytorscellkommunikation. Exempel på intercellulära signalproteiner inkluderar cytokiner, neurotransmittorer och hormoner.

Mikroinjektion är en teknik inom biologi och medicin där en mycket liten volym (typ 0,1-1,0 femtoliter) av en vätska injiceras direkt in i en cell eller ett embryo med hjälp av en fin glasspruta. Tekniken används ofta för att införa DNA, RNA eller proteiner i celler, exempelvis för att skapa transgena djur eller växter eller för att studera celldelning och utveckling. Mikroinjektion kan också användas för att injicera läkemedel eller andra substanser direkt i ett specifikt område i kroppen, till exempel in i en lymfknut eller ett tumörvävnad.

Morpholinos är en typ av syntetiska oligonukleotider som används inom molekylärbiologi och genetisk manipulation. De består av en rad av förenade morfolinringar, vilka i sin tur är modifierade heterocykliska kolväten med en aminosyragrupp och en fenolgrupp.

Morpholinos är designade för att binda specifikt till komplementära RNA-sekvenser genom basparning, vilket kan störa eller blockera translationen av genetisk information från DNA till protein. På det sättet fungerar Morpholinos som ett effektivt verktyg för att undersöka funktionen hos specifika gener och deras produkter i levande celler och organismer. De används också inom terapeutisk utveckling för att behandla genetiska sjukdomar genom att blockera muterade genuttryck.

RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en central roll i cellens proteinsyntes och genuttryck. Det finns olika typer av RNA, men en specifik typ kallas just budbärarrNA (mRNA, messenger RNA). BudbärarrNA har till uppgift att transportera genetisk information från cellkärnan till ribosomen i cytoplasman, där den används för att bygga upp proteiner enligt instruktionerna i genomet. På så sätt fungerar budbärarrNA som ett slags "budbärare" av genetisk information mellan cellkärnan och ribosomen.

En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.

Kadheriner är en typ av celladhesionsmolekyler (CAM) som spelar en viktig roll i cellextraktoriska processer, såsom celldelning och cellytaformation. De är transmembrana proteiner som hjälper till att koppla samman cytoskelettet hos två intilliggande celler genom att binda till varandra. Kadherinerna delas in i flera olika klasser baserat på struktur och funktion, men de flesta kadheriner är kalciumberoende och kallas därför för klassiska kadheriner. De klassiska kadherinerna har en extracellulär domän som består av fem utskott (EC1-EC5), en transmembrandomän och en cytoplasmisk domän. Cytoplasmiska domänen interagerar med cytoskelettproteiner, såsom aktinfilament och alfa-aktininer, vilket hjälper till att stabilisera cell-cellkontakten. Kadheriner spelar också en viktig roll i signaltransduktion och kan påverka celldifferentiering, apoptos och cellytorsdifferentiering.

I'm sorry for the confusion, but "Lytechnius" doesn't seem to be a recognized medical term. It is possible that there may be a spelling error or it might be a specific term used only within a certain context. If you have more information about where this term came from or what you think it might mean, I'd be happy to help you try to clarify the concept.

Genmanipulerade djur definieras som djur vars genetiska material har ändrats genom användning av bioteknik, ofta med hjälp av tekniker såsom genteknik eller geneditering. Det kan innebära att ett eller flera gener har lagts till, tagits bort eller modifierats i djurets DNA-sekvens. Syftet med genmanipulation kan vara att introducera en ny egenskap hos djuret, förändra en befintlig egenskap eller ta bort en egenskap helt. Genmanipulerade djur används inom forskning, medicin och jordbruk.

Proteiner (eller proteinmolekyler) är stora, komplexa molekyler som består av aminosyror som kedjas samman i en specifik sekvens. Proteiner bygger upp och utgör en väsentlig del av alla levande cellers struktur och funktion. De utför viktiga funktioner såsom att underlätta kroppens tillväxt och reparation, reglera processer i cellen, skydda organismen från främmande ämnen som t.ex. virus och bakterier samt hjälpa till vid transport av andra molekyler inom kroppen. Proteiner kan ha en mycket varierad struktur och form beroende på deras funktion, och de kan indelas i olika klasser baserat på deras specifika egenskaper och roller inom cellen.

Transforming Growth Factor Beta (TGF-β) är ett protein som fungerar som en cytokin och signalmolekyl involverad i cellens tillväxt, differentiering och celldöd. Det finns tre isoformer av TGF-β hos människor: TGF-β1, TGF-β2 och TGF-β3. Dessa proteiner binder till sina respektive receptorer på cellens yta och aktiverar en signalkaskad som reglerar genuttrycket relaterat till celldelning, apoptos och extracellulär matrisproduktion. TGF-β spelar också en viktig roll i embryonal utveckling, angiogenes och immunrespons. Dysreglering av TGF-β har visats vara involverat i flera patologiska tillstånd, inklusive fibros, cancer och autoimmuna sjukdomar.

Biological models är matematiska eller datorbaserade representationer av biologiska system, processer eller fenomen. De används inom forskning för att simulera, analysera och förutsäga beteendet hos komplexa biologiska system, som exempelvis celler, organ, populationer eller ekosystem. Biological models kan vara mekanistiska (baserade på förståelse av underliggande mekanismer) eller empiriska (baserade på experimentella observationer och korrelationer). Exempel på biologiska modeller inkluderar systemdynamikmodeller, differentiall equations-modeller, agentbaserade modeller och neuronala nätverksmodeller.

'Fågelproteiner' refererar till proteiner som hittas hos fåglar. Proteiner är komplexa molekyler som utför viktiga funktioner i alla levande organismer, inklusive fåglar. De är byggda av aminosyror som kedjas samman på olika sätt för att bilda specifika tre-dimensionella strukturer som utför specifika uppgifter i cellen.

Fågelproteiner kan variera mycket i sin funktion och struktur beroende på vilken typ av cell eller vävnad de hittas i. Några exempel på fågelproteiner inkluderar hemoglobin, som hittas i röda blodkroppar och transporterar syre till olika delar av kroppen, myoglobin, som hittas i muskelceller och lagrar syre, och keratin, som hittas i fjädrar och huden och ger stöd och skydd.

Det är värt att notera att många fågelproteiner har studerats intensivt inom forskningen på grund av deras likhet med mänskliga proteiner, vilket gör dem användbara som modellsystem för att undersöka proteinfunktion och struktur.

Amfibier är en biologisk term som används för att definiera djur som kan leva och fortplanta sig både i vatten och på land. De har utvecklat speciella anpassningar för att kunna klara av dessa två olika miljöer. Exempel på amfibier är grodor, paddor och salamandrar.

DNA-bindande proteiner är proteiner som har förmågan att binda sig till DNA. Dessa proteiner spelar en viktig roll inom cellens regulatoriska processer, såsom genuttryck och replikation. De kan vara strukturella proteiner som hjälper till att organisera DNA:t i kromosomer eller regulativa proteiner, som transkriptionsfaktorer, som binder till specifika sekvenser av DNA och påverkar genuttrycket. DNA-bindande proteiner innehåller ofta strukturella domäner, såsom zinkfingerdomäner eller helix-loop-helix-domäner, som är involverade i DNA-bindningen.

Neurulation är en process som sker under embryonal utveckling hos ryggradsdjur, inklusive människan, då det nervsystemet bildas. Under denna process differencierar sig ektodermet (yttre lagret av celler i den tidiga embryonen) till neuroektoderm och epidermis. Neuroektodermet blir senare neuralrör, som sedan utvecklas till centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen).

Det finns två typer av neurulation: primär neurulation och sekundär neurulation. Primär neurulation sker i början av veckoslagen och innebär att neuralplattan invaginerar sig och bildar neuralröret, medan sekundär neurulation sker senare under embryonalutvecklingen och innebär att en del av neuralröret bildas genom att celler i den caudala regionen av embryot avdifferensieras och sedan differensieras till nervceller.

Felet att neurulera korrekt kan leda till neurologiska skador och missbildningar, såsom spina bifida.

Sox-transkriptionsfaktorer är en familj av transkriptionsfaktorer som deltar i cellulär differentiering och utveckling, särskilt inom områdena som rör nervsystemet och urogenitala systemet. De binder till specifika DNA-sekvenser i promotor- och enhancerregioner av målgenerna och reglerar på så sätt genuttrycket. Namnet "SOX" är en akronym för "SRY-like HMG box", vilket refererar till det strukturella domänen som de olika proteinsmittorna innehåller och som liknar den hos SRY, ett protein som spelar en viktig roll i könsbildningen. Det finns över 20 olika SOX-proteiner hos däggdjur, varav var och en har sin specifika funktion och verkar tillsammans med andra transkriptionsfaktorer för att kontrollera cellulär differentiering och utveckling.

"Centralt nervous system (CNS)" är en medicinsk term som refererar till det delområde av nervsystemet som inkluderar hjärnan och ryggmärgen. Detta är den kontrollcentralen för kroppens funktioner, där information bearbetas, sammanbinds och tolkas, och varifrån kommandon skickas ut till resten av kroppen via det perifera nervsystemet (PNS).

Hjärnan är ansvarig för högre mentala processer som tanke, minne, perception, emotion och medvetande, samt kontrollerar andning, hjärtrytm, blodtryck och andra autonoma funktioner. Ryggmärgen löper upp och ner i ryggraden och är ansvarig för att transportera sensoriska signaler till hjärnan och motoriska signaler från hjärnan till musklerna och andra organ.

CNS skyddas av tre höljen, de harbara men porösa meningeala membranerna, som hjälper att hålla det inre miljön stabilt och fri från skada. Dessutom är den omgiven av cerebrospinalvätska (CSF), en klar vätska som agerar som ett buffertämne och skyddar CNS mot stötar och skador.

En chimæra är en organism bestående av celler från två eller flera olika zygotiska ursprung. Det kan till exempel uppstå när två befruktade ägg (zygoter) slår sig samman under embryonal utvecklingen, eller när celler från två olika embryon mixas under tidig embryonal development. Chimärer kan ha celler med olika kromosomala makeup, och de kan ha olika fenotyper i olika delar av sin kropp. Chimärer förekommer naturligt hos vissa djurarter, men kan även skapas experimentellt i laboratoriemiljö.

Fibroblast Growth Factor 8 (FGF-8) är ett protein som tillhör fibroblastväxtfaktorfamiljen och spelar en viktig roll i embryonal utveckling, särskilt i hjärnans development. Det fungerar som en signalsubstans mellan celler och binder till specifika receptorer på cellmembranet för att aktivera olika signaltransduktionsvägar inne i cellen. FGF-8 är involverat i flera biologiska processer, såsom celldelning, cellmigration, differentiering och apoptos (programmerad celldöd). Dessutom har forskning visat att FGF-8 kan vara involverat i patologiska tillstånd som cancer, då det kan påverka cellers förmåga att växa, dela sig och sprida sig inom kroppen.

I'm sorry, but I couldn't find a medical definition for the term "neurallist." It is possible that it may not be a widely recognized or used term in the field of medicine. If you could provide more context or clarify what you are looking for, I would be happy to try and help further!

"Cell-to-cell adhesion" refererar till de molekylära mekanismerna som tillåter celler att hålla fast vid varandra och forma tissuer. Detta uppnås genom interaktioner mellan specifika membranproteiner på cellernas yta, såsom kadherinerna, immunoglobulin-liknande celladhesionsmolekyler (Ig-CAM) och integrinerna. Dessa proteiner bildar komplex med varandra och/eller cytoskelettet för att stabilisera kontakten mellan cellerna. Cell-to-cell adhesion är viktig för embryonal utveckling, celldifferentiering, cellyta hållfasthet, barrierfunktioner samt tumörsuppression och progression.

Wnt signaling pathway refererar till ett signalsystem som är involverat i cellers kommunikation och koordinerar en mängd fysiologiska processer, såsom celldelning, cellyttväxt, differentiering, apoptos och cellrörelser. Detta signalsystem är uppkallat efter de två proteiner som först upptäcktes vara involverade i processen, Wingless i Drosophila melanogaster (fruktflugor) och Int-1 i mus.

Det finns tre huvudsakliga Wnt signaling-vägar: den kanoniska Wnt/β-catenin-signalvägen, den icke-kanoniska planar cellpolära Wnt/Calcium-signalvägen och den ännu icke-fullt klarlagda Wnt/PCP-signalvägen (Wnt/Polaritet-Cellrörelse).

I den kanoniska Wnt/β-catenin-signalvägen binder Wnt-liganden till Frizzled-receptorn och LRP5/6-coreceptorn på cellmembranet. Detta leder till att β-catenin inte degraderas i celldestruktionsmaskineriet (proteasom) och istället accumulerar i cytoplasman och transporteras in i cellkärnan, där det fungerar som en transkriptionsfaktor tillsammans med TCF/LEF-transkriptionsfaktorer. Detta leder till att målgener exprimeras och påverkar celldelning, cellyttväxt och differentiering.

I den icke-kanoniska Wnt/Calcium-signalvägen aktiveras en signalkaskad som involverar G-proteiner, där det resulterande ökade intracellulära calciumnivåerna påverkar proteinkinaser och transkriptionsfaktorer, vilket leder till reglering av cellrörelser och cytoskelettombildning.

Felregleringar i Wnt-signalering har visats vara involverade i en rad sjukdomar, inklusive cancer, neurodegenerativa sjukdomar och skelettrelaterade sjukdomar.

Salamandridae är en familj i ordningen stjärtlösa groddjur (Caudata eller Urodela). Den innehåller omkring 150 arter, företrädesvis i Europa och Asien, men även i Nordafrika och Nordamerika. Familjen kännetecknas av att ha en långsträckt kropp med fyra extremiteter, ett stjärtliknande svansparti och ofta hudkörtlar som producerar giftiga sekreter. Många arter i familjen har en delvis aquatisk livsstil och kan andas både genom lungor och hud. Salamandridae innehåller bland annat släktena salamander, trollsländor och vattensalamandrar.

Svepelektronmikroskopi (SEM) är en typ av elektronmikroskopi som använder en fin stråle av primäre elektroner för att generera en detaljerad och magnifierad bild av ett provs material. När primära elektroner accelereras mot provet skapas sekundära elektroner, backscatterade elektroner och annan signalering som kan användas för att generera en bild.

I SEM-mikroskopi interagerar primära elektronerna med atomer i provet och får atomer att exciteras eller ioniseras, vilket resulterar i emissionen av sekundära elektroner. Antalet sekundära elektroner som emitteras är direkt proportionellt mot den ursprungliga energin hos primära elektronerna och beroende på materialets sammansättning, topografi och andra faktorer.

Sekundära elektroner samlas sedan in med en detektor och omvandlas till en elektrisk signal som bearbetas för att generera en tvådimensionell bild av provet. Bilden visar vanligtvis kontrasterade skuggor och höjdskillnader, vilket gör SEM-mikroskopi användbart för att undersöka ytstrukturen och topografin hos materialprover på nanometer- till mikrometerskalan.

SEM är ett viktigt verktyg inom materialvetenskap, elektronik, biologi och andra forskningsområden där detaljerade bilder av ytor och strukturer behövs för att förstå och analysera materialegenskaper och funktion.

Molekylär kloning är en biologisk teknik där man skapar exakta kopior av specifika gener eller andra stycken av DNA. Detta görs genom att skapa en rekombinant DNA-molekyl, vilken består av DNA från två olika källor. Denna rekombinanta DNA-molekyl innehåller oftast en önskad gen som är flankerad av kontrollsekvenser, så kallade promotor- och terminatorkärnor, som styr när och hur mycket av genen ska exprimera sig.

Den rekombinanta DNA-molekylen införs sedan i en värdcell, ofta en bakteriecell eller en eukaryot cell, där den kan replikera sig tillsammans med cellens egna gener. På det viset produceras stora mängder av den önskade genen eller DNA-sekvensen.

Molekylär kloning används inom forskning för att studera geners funktion och interaktion, för att producera proteiner i stor skala för medicinska tillämpningar och för att skapa genetiskt modifierade organismer som används inom jordbruk och bioteknik.

The "cleavage stage" refers to the series of rapid and consecutive cell divisions that occur in an early embryo, starting from the time of fertilization. The term "ovum" is used to describe a mature female gamete or egg cell, which is released from the ovary during ovulation and can be fertilized by sperm to form a zygote.

Therefore, the term "cleavage stage, ovum" specifically refers to the developmental stage of the fertilized ovum (zygote) after it has undergone one or more cell divisions during the cleavage stage. At this point, the cells are called blastomeres and are arranged in a solid ball known as a morula. The morula continues to divide and compact, eventually forming a blastocyst, which is composed of an outer layer of cells (the trophoblast) and an inner cell mass (ICM). The ICM will give rise to the fetus, while the trophoblast will contribute to the formation of the placenta.

In summary, "cleavage stage, ovum" is a term used to describe the developmental stage of a fertilized egg after it has undergone one or more cell divisions during the cleavage stage, resulting in a morula or early blastocyst.

'Embryodöd' är ett medicinskt begrepp som refererar till dödsfallet hos en fostering under den embryonala fasen av utveckling, vanligtvis före den 10:e veckan efter befruktningen. Det kan orsakas av olika faktorer, inklusive kromosomavvikelser, genetiska defekter, infektioner eller komplikationer under graviditeten. I vissa fall kan fostret ha en normal utveckling upp till en viss punkt, men sedan avbrytas på grund av en allvarlig skada eller avvikelse.

HNF-3β (hepatocyte nuclear factor-3β) även känt som FOXP3 är ett protein som tillhör familjen forkhead box-transkriptionsfaktorer. Detta protein spelar en viktig roll i utvecklingen och differensieringen av olika celltyper, särskilt i bukspottkörteln och levern. HNF-3β är involverat i regleringen av genuttrycket av flera gener som är viktiga för glukos- och lipidmetabolism. Mutationer i genen som kodar för HNF-3β kan leda till olika arvsanlag, till exempel diabetes typ 1.

'Ruthjärna' är ett informellt och inte-medicinskt begrepp som ofta används för att hänvisa till den del av hjärnan som kallas cerebellum. Cerebellum, som betyder 'litet hjärna' på latin, ligger bakom storhjärnan och under flera hjärnvätskor (ventriklar). Det är ansvarigt för att kontrollera finmotorik, balans och koordination av muskulär rörelse. Informellt kan 'Ruthjärna' användas som en mer humoristisk eller nedsättande term för att beskriva någon som uppfattas vara klumpig eller oskicklig i sina rörelser.

Ryggradsdjur, eller vertebrater, är en grupp djur som inkluderar däggdjur, fåglar, reptiler, amfibier och fiskar. Det är ett av de två stora grupperingarna av ryggradslösa djur (den andra är leddjur). Ryggradsdjuren kännetecknas av att de har en ryggrad, även kallad vertebral kolumn, som består av sammanlänkade ben, kotor. Ryggraden skyddar ryggmärgen och hjälper till att stödja och forma kroppen. Den innehåller också hålrum med vätska där nervbanorna passerar genom på väg till olika delar av kroppen.

Transaktivatorer är en typ av proteiner som hjälper att aktivera eller stänga av andra gener genom att binde till deras kontrollregioner, även kända som enhancer. Transaktivatorerna kan påverka genuttrycket genom att rekrytera andra proteiner till DNA:t, vilket orsakar en ökning eller minskning av transkriptionen av specifika gener.

Det finns olika typer av transaktivatorer, inklusive kärnreceptorer som binder till hormoner och andra signalsubstanser för att reglera genuttrycket i samband med cellsignalering. Andra exempel på transaktivatorer är transkriptionsfaktorer som aktiverar eller stänger av gener genom att interagera med deras enhancer.

Transaktivatorer kan spela en viktig roll i cellulär differentiering, utveckling och patologiska tillstånd som cancer. Dysreglering av transaktivatorer kan leda till onormal genuttryck och cellfunktion.

Glykoproteiner är proteiner som har kovalent bundna kolhydrater (oligosackarider) i sin molekylstruktur. Kolhydratdelarna på glykoproteinerna kan variera mycket i komplexitet, från en enkel monosackarid till stora, förgrenade oligosackarider. Glykoproteiner förekommer naturligt i många levande organismer och har en rad olika funktioner, bland annat som strukturella komponenter, signalproteiner, och enzymproteiner. De kan även spela en viktig roll i cell-till-cell-interaktioner och immunförsvaret.

"Complementary DNA" (cDNA) är en syntetisk enkelsträngad DNA-molekyl som skapas genom att transkribera en messenger RNA (mRNA)-molekyl med hjälp av en revers transkriptas. cDNA används ofta i molekylärbiologiska experiment, till exempel för att klona specifika gener eller studera genuttryck.

Den komplementära naturen av cDNA och den ursprungliga mRNA-molekylen gör det möjligt att använda cDNA som en representation av den ursprungliga genen, eftersom basparningen mellan DNA och RNA följer komplementära regler (A parar sig med T respektive G parar sig med C). Detta gör cDNA till ett värdefullt verktyg inom molekylärbiologi, eftersom det ofta är lättare att arbeta med DNA än RNA.

I'm sorry for the confusion, but "Sjöanemon" does not have a direct medical definition as it is not a term used in medicine. However, it appears that you might be referring to "Sea Anemone," which is an animal commonly found in ocean environments. While sea anemones are not typically associated with human medical conditions, they do have some relevance to the field of medicine:

1. Some sea anemones contain toxins that can cause allergic reactions or other symptoms in humans who come into contact with them. These toxins can also be used for research purposes in the development of new drugs and treatments.
2. Sea anemones are part of a group of animals called cnidarians, which also includes jellyfish and corals. Some people may have allergic reactions to cnidarian venoms or proteins, leading to symptoms such as skin rashes, difficulty breathing, or even anaphylaxis in severe cases.
3. Sea anemones are closely related to corals, which can host symbiotic algae called zooxanthellae. These algae play a role in reef-building and provide nutrients to the coral through photosynthesis. Coral reefs are important ecosystems that support a wide variety of marine life, including many species of fish and invertebrates that have medical or therapeutic potential.

In summary, while "Sjöanemon" is not a medical term, sea anemones themselves can be relevant to the field of medicine due to their venoms, potential use in drug development, and their relationship to other marine organisms with medical importance.

SoxF-transkriptionsfaktorer är en undergrupp av Sox-proteiner, som är en familj av transkriptionsfaktorer med en hög grad av evolutionär konservation. Dessa proteiner delar alla en HMG (high mobility group)-liknande DNA-bindningsdomän, som ger dem förmågan att binda till specifika sekvenser av DNA och påverka transkriptionen av målgener.

SoxF-transkriptionsfaktorer inkluderar Sox7, Sox17 och Sox18, och de spelar viktiga roller i utvecklingen av flera olika typer av celler hos ryggradsdjur. Till exempel är Sox17 känd för att vara involverad i den tidiga embryonalutvecklingen och differensieringen av endodermceller, medan Sox18 har visat sig vara viktigt för blodkärlsutvecklingen.

Dessa transkriptionsfaktorer reglerar ofta genuttrycket genom att interagera med andra proteiner och bilda komplex som binder till DNA, vilket kan aktivera eller inhibera transkriptionen av målgener. Dysfunktion i SoxF-transkriptionsfaktorer har kopplats till olika sjukdomar, inklusive cancer och kardiovaskulära sjukdomar.

"Genetisk målstyrning" (også kendt som "prædiktiv genetisk diagnostik") er en form for genetisk testning, der forudsiger sandsynligheden for at en person udvikler en bestemt sygdom eller reagerer på en bestemt behandling på grundlag af den persons genetiske information.

Den genetiske målstyrning involverer en undersøgelse af ens gener for at finde specifikke varianter, der kan have en indvirkning på sundheden eller sygeløsheden. Disse varianter kan være relaterede til risikoen for at udvikle en arvelig sygdom, som fx brystkræft eller cystisk fibrose, eller de kan have en indvirkning på svaret på en bestemt behandling, som fx kemoterapi.

Resultatet af en genetisk målstyrning kan hjælpe medicinske fagpersoner med at tilpasse behandlingen til den enkelte patients behov og risici, såvel som at give patienten og deres familie bedre indsigt i sygdomsrisikoen.

Det er vigtigt at bemærke, at genetisk målstyrning ikke altid kan give en entydig svar på, om en person vil udvikle en bestemt sygdom eller hvordan de vil svare på en behandling. Resultaterne skal tolkes i sammenhæng med andre faktorer, såsom familiemedicinsk historie, miljøfaktorer og andre sundhedsfaktorer.

"Dödsgener" är ett begrepp inom genetiken och betyder ungefär "dödgens", det vill säga en gen som orsakar döden hos den individ som bär på den. Det kan handla om en gen som orsakar en fatal sjukdom eller en defekt som leder till att embryot inte kan utvecklas korrekt och därför dör innan det föds. I vissa fall kan en dödsgen vara associerad med en specifik ärftlig sjukdom, men i andra fall kan den orsaka döden utan att någon specifik sjukdom kan identifieras.

Det är värt att notera att begreppet "dödsgener" inte används så ofta inom medicinsk forskning och istället föredrar man att tala om en gen som orsakar en specifik sjukdom eller defekt.

'Quail' är ett litet hönsfågel som tillhör familjen fasanfåglar (Phasianidae). Det vetenskapliga namnet för den vanligaste europeiska arten, stjärtvasa ('Common Quail'), är *Coturnix coturnix*. Vaktlar är kända för sina marklevande vanor och liten storlek, med en genomsnittlig längd på cirka 15-20 cm och ett vingspann på omkring 30-35 cm. De förekommer över stora delar av världen, inklusive Europa, Asien, Afrika och delar av Nordamerika. Vaktlar är allätare och livnär sig på en varierad kost som består av frön, bär, insekter och andra små ryggradslösa djur. De är även kända för sin snabba reproduktion och lägger ofta flera kullar per säsong.

I svensk medicinsk terminologi refererar "framhjärna" (latin: prosencephalon) till den främre delen av hjärnan som utvecklas tidigt under fostertiden. Framhjärnan kan delas in i två huvuddelar: telecephalon och diencephalon. Telecephalon blir senare storhjärnan (cerebrum), medan diencephalon blir mellanhirnan (diencephalon). Framhjärnan är involverad i en rad viktiga funktioner, inklusive känslor, minne, tankeprocesser och motorik.

"DNA-primers" är en medicinsk term som refererar till små, syntetiska eller naturliga, ensträngade DNA-molekyler som används för att initiera och stödja DNA-syntesen under processer som PCR (polymeraskedjereaktion), sekvensering och kloning. DNA-primers binder specifikt till en komplementär sekvens i mål-DNA:t och fungerar som en startpunkt för DNA-polymerasen, det enzym som kopierar DNA-sekvensen. Primern är vanligtvis några tiotals baspar lång och är designad för att vara komplementär till den specifika sekvensen i mål-DNA:t där syntesen ska initieras.

'Twist Transcription Factor' refererar till ett protein som är involverat i transkriptionen, det processen där information i DNA kodas till proteiner. Specifikt är Twist-proteinet en typ av helix-tving-helix (HTH) transkriptionsfaktor, vilket innebär att det har en struktur som kan binda sig till specifika sekvenser av DNA och påverka om och hur mycket av ett visst gen ska transkriberas till mRNA.

Twist-proteinet är välkänt för sin roll i embryonal utveckling, där det spelar en nyckelroll i att styra celldifferentiering och cellcykel hos fostret. Det gör detta genom att reglera genuttrycket hos olika gener som är involverade i dessa processer. Dysreglering av Twist-proteinet har visats vara associerat med olika former av cancer, såsom bröstcancer och levercancer, eftersom överaktivering eller nedreglering av Twist kan leda till onormal celldifferentiering och cellproliferation.

Insektsgener, även kallat insektscykel eller entomologisk generation, är en tidsperiod från födelsen av ett insekt till det producerar en ny generation av fullvuxna individer genom reproduktion. Den genomsnittliga livslängden och fortplantningssättet varierar mellan olika insektsarter, vilket påverkar hur lång tid en gener varar.

För exempelvis vissa arter av flugor och myggor kan en gener vara så kort som några veckor, medan andra insektsarter, som cikador och stritar, kan ha gener som varar flera år. I allmänhet delas insektsgener in i fyra olika stadier: ägg, larv (eller näringslarv), puppa och imago (fullvuxen individ).

Det är värt att notera att begreppet "insektsgener" ofta används inom entomologi, akvatisk ekologi och insektspestkontroll, där det hjälper forskare och praktiker att förstå och hantera populationer av olika insektsarter.

Utvecklingsbiologi är ett forskningsområde inom biologin som undersöker hur levande organismers struktur och funktion bildas, utvecklas och förändras över tid. Detta innefattar studier av celldifferentiering, embryonalutveckling, morfogenes och genetiska regulatoriska mekanismer som styr dessa processer. Utvecklingsbiologi kan även omfatta studier av evolutionärt relaterade förändringar i utvecklingen hos olika arter.

I'm sorry for the confusion, but "Cellform" is not a medical term that I am familiar with. It is possible that there may be some confusion with the term. If you are referring to a specific concept or structure related to cells in biology or medicine, could you please provide more context or clarify what you mean by "Cellform"? That would help me to give you a more accurate and helpful response.

Jag kan inte hitta någon allmänt accepterad medicinsk definition av begreppet "killifisk", eftersom det vanligtvis används inom akvariehobbyn och zoologin för att referera till en grupp små sötvattensfiskar, istället än inom medicinen.

Killifiskar är en grupp benfiskar som oftast lever i stillastående eller långsamt rinnande vatten och kännetecknas av deras livscykel, där de vanligtvis lägger ägg på land eller i växter och har ett generationscykel som varierar från en till två år. De är ofta populära bland akvarieentusiaster på grund av deras färgglada utseende och lätta skötsel.

'Könsceller' (i engelskspråkig medicinsk terminologi kallade 'Gonadal cells') är de celler i en individuals kropp som producerar ägg (även kallade 'övergångsceller') eller spermier (i testiklarna). Könscellerna utvecklas från primordiala könsceller under fostertiden, beroende på individens kromosomala könsbestämning. Om en individ är XY (han) kommer primordiala könsceller att utvecklas till spermatogonier i testiklarna. Om en individ är XX (hon) kommer primordiala könsceller att utvecklas till äggceller i äggstockarna. Könscellerna spelar en central roll i reproduktionen då de ger upphov till könsceller som kan leda till befruktning och produktion av ett nytt individ.

"Genuttryck" (engelska: "genetic imprinting") är ett fenomen där arvsmassan i en viss del av en kromosom eller ett visst genområde är "märkt" beroende på om det är den könsbestämda kromosomen som givits vid från modern eller fadern. Detta leder till att antingen moderns eller faderns version av genen är aktiv, medan den andra är inaktiv i cellen. Detta kan ha konsekvenser för uttrycket av genen och därmed på individens fenotyp (kroppslig utveckling och funktion). Ett exempel på ett sådant fall är Prader-Willi syndromet, som orsakas av en deletion eller avstängning av paternellt tillförda gener i kromosom 15.

Inom medicin refererar ett inhibitor till ett ämne eller en substans som motverkar eller minskar en biologisk process, kemisk reaktion eller enzymatisk aktivitet inom organismen. Inhibitorer fungerar genom att binda till specifika enzymer, receptorer eller proteiner och på så sätt hämma deras funktion.

Det finns två huvudsakliga typer av inhibitorer: reversibla och irreversibla inhibitorer. Reversibla inhibitorer binder till enzymet temporärt och kan avskiljas, medan irreversibla inhibitorer bildar en kemisk bindning med enzymet som inte går att avbryta.

Exempel på reversibla inhibitorer inkluderar ofta läkemedel som används för att behandla olika sjukdomstillstånd, till exempel ACE-hämmare som används för att behandla högt blodtryck och hjärtsvikt. Irreversibla inhibitorer kan också användas som läkemedel, såsom penicillin, som är ett antibiotikum som binder till och förstör bakteriens cellväggar.

I allmänhet är inhibitorer viktiga för att reglera biologiska processer och hjälpa till att upprätthålla homeostas inom kroppen.

Histologi är läran om strukturen hos biologiskt vävnad på cellular- och subcellulär nivå, och histologiska tekniker är de metoder och procedurer som används för att studera dessa strukturer. Dessa tekniker inkluderar vanligtvis följande steg:

1. Fixering: Vävnaden behandlas med en kemisk lösning, till exempel formaldehyd eller glutaraldehyd, för att stabilisera cellerna och proteiner genom att förhindra nedbrytning och förändringar i deras struktur.
2. Dehydrering: Vävnaden torkas sedan ut med en serie alkohollösningar av stigande koncentrationer, vilket förbereder den för inkludering i paraffin eller plast.
3. Inkludering: Vävnaden innesluts i ett fast material, till exempel paraffin eller plast, som hjälper att bevara strukturen och underlättar skärning.
4. Skärning: Skärning av vävnadssnitt görs med en mikrotom, vilket är ett instrument som används för att skära mycket tunna skivor (typ 3-5 µm tjocka) av vävnaden.
5. Färgning: För att underlätta observationen av olika strukturer i vävnaden behandlas de skurna skivorna med färgämnen som binder till specifika molekyler eller strukturer i vävnaden, vilket ger upphov till kontrasterande färger.
6. Beräkning: Slutligen observeras och analyseras de färgade skivorna under ett mikroskop för att studera deras struktur och sammansättning.

Det finns också andra histologiska tekniker som inte involverar skärning av vävnadssnitt, till exempel immunhistokemi (IHC) och in situ hybridisering (ISH), vilka används för att detektera specifika proteiner eller DNA-sekvenser i vävnan.

'Drosophila melanogaster' er en art av insekt som tilhører familien Drosophilidae og er bedre kjent under navnet bananflue. Det er en meget liten art med en gjennomsnittlig lengde på 2-3 millimeter, og den har en typisk gyllenbrun farge med sorte striper på bakkroppen.

Drosophila melanogaster er en av de mest studerte organismer i biologi og genetikk, delvis på grunn av sin enkle oppbygning og kort levetid på bare 40-50 dager. Den har også en relativt enkel generasjonstid på omkring to uker, hvilket gjør den velegnet for genetiske studier.

Dess genom er fullstendig sekventert og inneholder cirka 13.000 gener, noe som gir forskere en unik mulighet til å studere genuttrykk, regulering og interaksjoner i en levende organisisme. Drosophila melanogaster er også viktig for medisinsk forskning, da mange av de gener som styrer utviklingen og funksjonen hos denne artien også finnes hos mennesker. Studier av disse genene kan derfor gi viktige innsikter i forståelsen av menneskelig sykdom, inkludert arvelige sykdommer og kraftigere former for kreft.

Neuralrör, även kända som nervrör eller neuraxtanter, är rörformiga strukturer i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) hos ryggradsdjur. De består av speciella celler som kallas glialceller och bildar ett skyddande lager runt aksonerna, de långa utskotten på nervecellerna som används för kommunikation mellan olika delar av nervsystemet.

Neuralrör har flera viktiga funktioner:

1. De skyddar aksonerna från mekanisk skada och infektion genom att omge dem med ett tätt lager glialceller.
2. De underlättar transporten av näringsämnen, signalsubstanser och andra molekyler till och från nervcellerna.
3. De hjälper till att hålla nervcellernas utskott - aksonerna och dendriterna - organiserade och i rätt position relativt varandra.

Neuralrör kan drabbas av skada eller sjukdom, vilket kan orsaka neurologiska symtom som sängliggande, muskelsvaghet, känselbortfall och smärta. Exempel på neuralrörssjukdomar inkluderar Guillain-Barrés syndrom, chronic inflammatory demyelinating polyneuropathy (CIDP) och certain typer av nervskador.

I medicsin betyder "larv" ofta ett stadium i utvecklingen av vissa parasitiska organismers livscykel, där de lever som parasiter inuti värddjuret. Under larvstadiet kan parasiten fortplanta sig och/eller växa, innan den fortsätter till nästa stadium i sin livscykel.

Exempel på parasiter som har ett larvstadium inkluderar roundworms (ascaris), hookworms, threadworms och pinworms. Larven kan vara specialiserad för att infektera värddjuret genom olika sätt, till exempel via huden, mag-tarmkanalen eller andningsvägarna.

Det är viktigt att notera att termen "larv" kan ha andra betydelser inom andra vetenskapliga områden än medicin.

In medical terms, "axis" is used to describe a line or plane around which something rotates or moves. It can also refer to a system of coordinates used in anatomy to locate different parts of the body. For example, the "longitudinal axis" runs from head to foot and divides the body into left and right sides, while the "transverse axis" runs across the body and divides it into upper and lower parts.

In neurology, the term "axis" is used to describe specific structures in the spinal cord. The "cervical axis" refers to the second and third vertebrae of the spine (C2 and C3), which are important for head movement. The "craniocervical axis" refers to the connection between the skull and the first cervical vertebra (C1 or atlas).

In radiology, "axis" can refer to a line that is drawn through an image to help measure or align structures. For example, the "sagittal axis" runs from front to back in a sagittal image, while the "transverse axis" runs from side to side in a transverse image.

Overall, the term "axis" has various meanings and uses in different medical contexts, but it generally refers to a line or plane around which something rotates or moves, or a system of coordinates used to locate structures in the body.

'Caenorhabditis elegans' är en art av rundmaskar som är vanligt förekommande i naturen och används flitigt inom forskning, särskilt inom molekylär biologi och neurovetenskap. Den är mycket liten, med en längd på ungefär 1 mm, och har en kort livslängd på omkring tre veckor.

Den genetiska uppbyggnaden hos 'Caenorhabditis elegans' är väl studerad och den var den första eukaryota organismen vars genom helt secvenserades. Den har en relativt enkel nervsystem med exakt 302 neuron som alla är identifierade och kartlagda, vilket gör den till ett användbart modellorganism för att studera neurobiologiska processer som lära, minne och beteende.

'Caenorhabditis elegans' är också en populär modellorganism inom åldranderesearch på grund av sin korta livslängd och den förmågan att utveckla åldersrelaterade sjukdomar som neurodegenerativa sjukdomar.

'Organogenese' refererer til den biologiske prosess, hvor organer dannes i et levende væsen. Det er en del af den mere generelle proces med fosterdannelse, kaldet embryogenese. Under organogenesen differeres cellerne og dele af cellerne specifikt ud til at danne de strukturer, der bliver til de forskellige organer i kroppen, såsom hjertet, lungerne, leveren og hjernen. Denne proces starter tidligt i fosterdannelse og kan fortsætte op til fødslen eller endda længere hen ad livet alt efter, hvilket organ der udvikles.

Strongylocentrotus purpuratus är en art av sjöborrar som tillhör klassen Echinoidea och förekommer i Stilla havet. Den kallas även vanligen för purpurfotsjöborre på svenska. Medicinskt sett är den inte direkt relevant, men dess genetiska information har använts inom forskning rörande bland annat utvecklingsbiologi och immunologi.

Medicinskt sett betyder "möss, mutanta stammar" ungefär att man har modifierat gener hos möss genom en artificiell process, vilket resulterar i att deras fenotyp (kroppslig utseende och funktion) skiljer sig från den ursprungliga, eller "vilda", populationen.

En mutant stam är en grupp möss som har en gemensam genetisk förändring (mutation), vilket ger dem alla en specifik egenskap eller fenotyp. Dessa mutationer kan vara spontana, men oftare orsakas de av att forskare introducerar en förändring i deras DNA genom att använda tekniker som genetisk manipulation eller mutagenes.

Detta är viktigt inom biomedicinsk forskning eftersom det möjliggör studier av specifika gener och deras roll i olika sjukdomar, funktioner och processer hos levande organismer. Genetiskt modifierade möss kan användas för att undersöka hur en viss gen fungerar eller hur den påverkar en viss sjukdom, eftersom forskare kan skapa populationer med specifika genetiska förändringar och jämföra dem med kontrollgrupper.

Beta-catenin er en protein som spiller en viktig rolle i cellers vekst, deling og signalveivsystem. Det er ein komponent i Wnt-signalsystemet, der det kan påvirkes av mutasjoner i gener relatert til kreft. I uaktiverte tilstand har beta-catenin en kort halveringstid og blir bortskaffet av destruksjonskomplekset. Men når Wnt-signalet aktiveres, blir destruksjonskomplekset inhibert, og beta-catenin akkumulerer i cellen. Dette fører til at det kan overføre signalet videre til cellkernen og påvirke transskripsjon av gener relatert til cellevanndannelse og vekst.

Fibronektin är ett glykoprotein som utgör en viktig del av den extracellulära matrisen (ECM) i många olika vävnader i kroppen. Det har en central roll i celladhesion, migration, proliferation och differentiering genom att interagera med andra ECM-proteiner, cellreceptorer och tillväxtfaktorer. Fibronektinet kan finnas i olika isoformer beroende på alternativ splicing av RNA, vilket ger upphov till en hög grad av funktionell diversitet. I patologiska tillstånd som fibros och tumörbildning kan nivåerna av fibronektin vara förändrade, vilket kan ha en påverkan på cellfunktioner och vävnadsoorganisation.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

Stamceller (engelska: Stem cells) är celler som har förmågan att dela sig och differensiera sig till olika typer av specialiserade celler i kroppen. De kan renas och expanderas i laboratoriemiljö och användas inom regenerativ medicin för att ersätta skadade eller sjuka celler, vävnader och organ.

Det finns två huvudtyper av stamceller: embryonala stamceller och vuxna stamceller (även kända som adulte stamceller). Embryonala stamceller hämtas från blastocysten under de tidiga stadierna av fosterdifferensiering och kan differensiera sig till alla celltyper i kroppen. Vuxna stamceller finns hos vuxna individer och återfinns i olika delar av kroppen, som benmärg, hjärna, lever, hud och fettvävnad. De har begränsad differensieringskapacitet jämfört med embryonala stamceller och kan endast differensiera sig till specifika celltyper beroende på var de finns.

Stamceller är en aktiv forskningsområde inom medicinen, men deras användning är också omdiskuterad på grund av etiska frågor kopplade till användningen av embryonala stamceller.

Insektsproteiner definieras som proteiner som utvinns från insekter, såsom gråsuggor, myror och fjärilar. Dessa proteiner kan antingen komma från hela insekterna eller från specifika delar av dem, som exempelvis puppor eller larver. Insektsproteiner är rika på essentiella aminosyror och antioxidanter, och de har visat sig vara ett potentialt näringsrikt alternativ till traditionell animalisk protein källa. De används också i vissa typer av djurfoder.

'Sequencing' är ett begrepp inom genetiken som refererar till metoder för bestämandet av raka rader (sekvenser) av nukleotider, de grundläggande byggstenarna i DNA och RNA. 'Sequencing' används ofta för att undersöka gener och andra delar av DNA för att få information om deras struktur, funktion och evolutionära utveckling.

'Sekvensinpassning' (engelska: sequence alignment) är en metod inom bioinformatiken som används för att jämföra två eller flera DNA- eller proteinsekvenser för att hitta likheter och skillnader mellan dem. Genom att jämföra sekvenser kan forskare identifiera konserverade regioner, mutationer, evolutionära relationer och möjliga funktionella roller.

Sekvensinpassning kan användas för att undersöka olika aspekter av DNA- eller proteinsekvenser, till exempel struktur, funktion, evolutionärt ursprung och släktskap. Det är en viktig metod inom komparativ genetik, molekylär evolution och strukturell biologi.

I sekvensinpassning jämförs två eller flera sekvenser med varandra genom att lägga till luckor (gaps) i sekvenserna för att matcha upp dem så bra som möjligt. Det finns två huvudtyper av sekvensinpassning: global och lokal. Global inpassning jämför hela sekvenserna med varandra, medan lokal inpassning endast jämför delar av sekvenserna där likheter finns.

Sekvensinpassning kan användas för att hitta homologa sekvenser (sekvenser som har gemensam evolutionärt ursprung), identifiera mutationer och andra variationer, och studera evolutionära relationer mellan olika arter eller populationer. Det kan även användas för att förutsäga struktur och funktion hos okända sekvenser genom att jämföra dem med kända sekvenser med liknande egenskaper.

'Ambystoma mexicanum' er en art av salamandrar som også kallas axolotl. Det er en neoten aquatisk salamanderart som lever i Xochimilco-sjøene sør for Mexico City i Mexico. Axolotler er unike blant salamanderene fordi de normalt ikke går gjennom en fullstendig metamorfose og forbliver i deres larverstadie hele livet, med kjennetegn som ytre garneller og en lengre, svevende hale. De kan leve i opp til 15 år og blir vanligvis mellom 20 og 45 cm lange. Axolotler er populære i laboratoriemiljøet på grunn av deres evne til å regenerere sine lemmer, hjerte, nervebaner og andre organiske væv fullstendig etter skade.

Repressorproteiner är proteiner som binds till specifika DNA-sekvenser och på så sätt förhindrar transkriptionen av angränsande gener. De fungerar som del av regulatoriska system i celler, där de kan stänga av genuttrycket när det inte behövs. Repressorproteinens aktivitet kan moduleras av olika signalmolekyler, till exempel sekundära meddelandeämnen (secoeder), för att möjliggöra precisely kontrollerad genuttryck. I prokaryota celler är repressorprotein ofta en del av operonregulatoriska system, medan de i eukaryota celler oftare är involverade i regleringen av enskilda gener.

Wnt3 protein är ett signalsubstanser som tillhör Wnt-proteinfamiljen och spelar en viktig roll i cellsignalering under embryonal utveckling och vävnadsreparation hos vuxna. Det är involverat i celldifferentiering, celldelning, cellyttsurva och cancerutveckling. Wnt3 protein binder till receptorer på cellmembranet och aktiverar en kaskad av intracellulära signaltransduktionsvägar, inklusive Wnt/β-catenin-signalvägen, vilket leder till att β-cateninet transloceras till cellkärnan och påverkar genuttryck. Dysfunktion i Wnt-signalering har visats vara involverat i flera olika sjukdomar, inklusive cancer.

Den omvända transkriptaspolymeraskedjereaktionen (RT-PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera RNA till komplementär DNA (cDNA). Denna metod bygger på två olika enzymatiska reaktioner: transkription och PCR.

Transkriptionen är en process där en specifik typ av enzym, kallad revers transkriptas, används för att konvertera RNA till komplementärt DNA. Detta sker genom att revers transkriptasen läser av sekvensen i RNA-molekylen och bygger upp en komplementär DNA-sträng.

PCR (polymeraskedjereaktion) är en metod för att amplifiera specifika DNA-sekvenser genom att kopiera dem upprepade gånger med hjälp av enzym, temperaturcykling och specifika primare. I RT-PCR används den cDNA som skapats under transkriptionen som matris för PCR-reaktionen.

RT-PCR är en känslig metod som ofta används inom molekylärbiologi och medicinsk forskning för att detektera och kvantifiera specifika RNA-molekyler i ett prov, till exempel virus-RNA eller cellulärt RNA.

'Nervvävnad' (eller 'nervesystemets vävnader') är de speciella typer av vävnader som utgör grunden för vårt nervsystem. Det finns två huvudsakliga delar av nervsystemet: det centrala nervsystemet (CNS), inklusive hjärnan och ryggmärgen, och det perifera nervsystemet (PNS), inklusive nerver och ganglier som sträcker sig ut från CNS till kroppens olika delar.

Nervvävnad består av två huvudsakliga celltyper: neuron och gliaceller. Neuroner är de specialiserade cellerna som skickar och tar emot elektriska impulser, även kallade aktionspotentialer. Dessa signaler leder till kommunikation mellan olika delar av nervsystemet och med muskler och körtlar i kroppen. Gliacellerna är stödjande celler som hjälper till att underhålla, skydda och nourrera neuronerna. Det finns också flera undergrupper av gliaceller, inklusive astrocyter, oligodendrocyter, ependymceller och mikrogliaceller, som alla har specifika funktioner i nervsystemet.

Nervvävnad är speciell på grund av sin förmåga att leda elektriska impulser längs axonerna hos neuronerna. Denna förmåga gör det möjligt för oss att känna, tänka och agera i vår omgivning.

P-aminoazobensen är en organisk förening som består av ett bensenring med en p-substituerad aminogrupp (-NH2) och en azo grupp (-N=N-). Den har formeln C6H5NH2-N=N-C6H5.

Denna förening är känd för sin toxicitet och cancerframkallande egenskaper, och används inte längre inom medicinen eller i industriella tillämpningar. Den var tidigare använd i forskningssyfte för att studera cancerutveckling, men eftersom den är så skadlig har den blivit ersatt med säkrare alternativ.

Cnidaria er en biologisk klasse som inkluderer mange forskjellige marin-levende dyr, som søanemoner, koraller, hydroider og meduser. Disse dyr kjennetegnes ved å ha enkelte eller flere celleagrupperinger som heter kniddler (eller nematocystene), som de bruker til forsvar og for å fange bytte.

Cnidarianer har to primære livsformer: polypen, som er fastsittende og stikkende opprett, og medusen, som er en flytende, sirkulær form. Nogle arter kan eksistere i begge former under forskjellige stadier av deres livscyklus.

Cnidarianer har en enkel kroppsopbygning med to lag av celler som omger et geléaktig mesohyl. De mangler et ekte sirkulasjonssystem og har en diffus nervesystem, ofte i form av en nerve nettverk.

Cnidarianer spiller en viktig rolle i marin økosystemer som producenter og som leveområder for mange andre marine arter.

'Coturnix' är ett släkte inom familjen fasanfåglar (Phasianidae) och ordningen hönsfåglar (Galliformes). Det omfattar arterna stjärtstenshönor (*Coturnix japonica*) och västantarktiskt stenshönor (*Coturnix pectoralis*). Dessa små hönsfåglar är inhemska i Asien och Oceanien, men har också etablerat populationer på andra kontinenter genom införande.

Stjärtstenshönan är en populär försöksdjursart inom medicinsk forskning, framför allt när det gäller neurovetenskapliga studier. Dess lilla hjärna och snabba reproduktionstid gör den till ett användbart djurmodell för att undersöka olika aspekter av nervsystemet, såsom minnes- och läringsprocesser, samt neurologiska sjukdomar som Alzheimers.

I medicinskt sammanhang kan 'Coturnix' därför hänvisa till antingen den egentliga fågelarten eller till en specifik djurmodell baserad på stjärtstenshönan.

Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.

Activating receptors, type I, är en grupp av receptorproteiner som utlöser signaltransduktion ledande till celldifferentiering och celldelning i immunceller. Dessa receptorer är transmembrana proteiner med en extracellulär ligandbindningsdomän och en intracellulär signaldomän. När de binds till sin specifika ligand, som ofta är ett protein på ytan av en annan cell eller ett virus, aktiveras receptorn och startar en signalväg in i cellen. Exempel på activating receptors, type I, inkluderar NKG2D, CD16 och CD64.

'Urodela' er ein klasse i dyrekreftene (Kreftar) som også kallas for «stjernedeyr». Disse dyr er vannlevande og har en lengre svans enn andre kreftar. Til denne klassen hørmer arter som salamandrar og mudderpaddar.

I medicinsk sammenheng kan ordet 'Urodela' referere til de medisinske forhold knyttet til disse dyr, men det er veldig spesielt i akademisk kontekst dette vil være relevant.

Cytoskelettproteiner är proteiner som utgör cytoskelettet, det inre schelet, i celler. Cytoskelettet ger cellen form och struktur samt möjliggör cellens rörelse och transportprocesser. Det består av tre huvudsakliga komponenter: aktinfilament, intermediär filament och mikrotubuli. Var och en av dessa komponenter har sin egen uppsättning unika proteiner som ger dem deras specifika egenskaper och funktioner. Aktinfilamentet är flexibelt och starkt, och spelar en viktig roll i cellens form och rörelse. Intermediär filament är starka och stabila, och hjälper till att ge cellen struktur och integritet. Mikrotubuli är hårdare än aktinfilament och intermediär filament, och är viktiga för celldelning, intracellulär transport och cellytorers rörelse.

Benmorfolgenprotein 7, också känt som BMP-7, är ett protein som tillhör transformerande tillväxtfaktor beta (TGF-β) superfamiljen. Detta protein spelar en viktig roll i embryonal utveckling och skelettbildning genom att reglera celldifferentiering, celldelning och apoptos (programmerad celldöd). I den adulta organismen är BMP-7 involverat i underhåll och reparation av skelettet, njurarna och andra vävnader.

I medicinen refererar "odlingsmetoder" till de tekniker och praktiker som används för att odla eller växa celler, vävnader eller organismer under kontrollerade förhållanden i ett laboratorium. Detta görs ofta med avsikt att studera deras egenskaper, funktioner och interaktioner, utveckla nya terapier eller läkemedel, testa toxicitet eller effekter av potentiala behandlingar, eller producera celler eller proteiner för transplantation.

Exempel på odlingsmetoder inkluderar:

1. Cellodling: En teknik där enskilda celler tas från ett vävnadsmaterial och placeras i en kulturlåda med en näringsrik vätska som tillåter cellerna att föröka sig och bilda en monolager av celler på lådans botten.

2. Vävnadsodling: En teknik där celler eller små bitar av vävnad placeras i ett matrixmaterial, såsom en hydrogel, som mimer livsfunktionen och underhåller cellernas överlevnad och tillväxt.

3. Mikrobiell odling: En teknik där bakterier, svampar eller andra encelliga organismer odlas i en näringsrik medium för att studera deras tillväxt, metabolism och interaktioner.

4. Organoidodling: En teknik där tre-dimensionella strukturer skapas från stamceller eller differensierade celler som mimer organens funktion och struktur. Dessa används ofta för att studera development, sjukdom och läkemedelseffekter.

5. Tissue engineering: En interdisciplinär teknik där man kombinerar cellodling, biomaterialvetenskap och ingenjörsvetenskap för att skapa funktionella vävnader som kan användas för regenerativ medicin eller transplantation.

'Inälvor' är ett samlingsbegrepp för de organ som finns inuti kroppen och har hand om bland annat digestion, absorption, excretion och immunförsvar. Detta inkluderar ofta, men kan variera beroende på definition, mag-tarmsystemet (mag, tarmleder, lever, gallblåsa, bukspottkörtel), urinvägar (njurar, urinblåsa, urinrör) och de sexuella och reproduktiva organen (ovario/testikel, äggledare/spermierör, livmoder/prostata, vagina/penis, klitoris/klitorisvorhänge). Även hjärtat och lungorna kan räknas till inälvorna efter vissa definitioner.

'Ovum' är den biologiska termen för ett kvinnligt könscell, även känt som en äggcell. Det är den mogna, haploida cellen som produceras i äggstockarna (ovarierna) och kan bli befruktad av en spermie för att bilda en zygote, vilket är startpunkten för embryogenesen hos däggdjur. Ovum innehåller halva mängden kromosomer jämfört med en vanlig diploid cell i kroppen och har potentialen att utvecklas till ett nytt individuellt organism om det blir befruktat och utvecklas till en fertil ägg.

"Galaktosid" är ett enzym som bryter ned kolhydrater, specifikt galaktos, från en substans som kallas glykolipid eller glykoprotein. Det finns två huvudtyper av galaktosider: beta-galaktosid och alpha-galaktosid. Dessa enzymer har olika funktioner i kroppen.

Beta-galaktosid, även känt som lactasa, är ett enzym som finns i tunntarmen och bryter ned laktos, en sockertyp som finns i mjölkprodukter, till glukos och galaktose. Många vuxna har en nedsatt aktivitet av beta-galaktosid, vilket kan leda till symptom på laktosintolerans.

Alpha-galaktosid är ett enzym som bryter ned en speciell typ av socker som finns i vissa grönsaker och ämnen från djur, såsom rött kött. En brist på alpha-galaktosid kan leda till en sjukdom som kallas Fabry sjukdom, vilket orsakar symtom som smärta, svullnad och hudförändringar.

Glypicaner är en typ av proteiner som kallas proteoglykaner, vilka består av en proteinsekvens som har en eller flera sidokedjor av glycosaminoglykaner (GAG) kovalent bundna till dem. Glypicaner är membranbundna proteoglykaner och spänner över cellytan med hjälp av en glykosylfosfatidylinositol-länk (GPI). De flesta däggdjursarter har sex olika typer av glypicaner, betecknade Glypican 1 till 6.

Glypicanerna är involverade i en rad cellulära processer, bland annat celldelning, celldifferentiering och cellytorsreglering. De kan också interagera med tillväxtfaktorer, morfogener och andra signalsubstanser för att modulera deras aktivitet. Dysfunktion eller abnormalt uttryck av glypicaner har visats vara associerade med flera sjukdomar, inklusive cancer, neurodegenerativa tillstånd och kardiovaskulära sjukdomar.

'Anura' är en taxonomisk term inom zoologi och den används för att klassificera en grupp av amfibier, även kända som paddor. Det vetenskapliga namnet kommer från grekiskan och betyder 'utan svans', vilket refererar till deras typiska kroppsform utan en synlig svans hos de flesta vuxna djuren.

Anura innefattar två huvudgrupper: äkta paddor (Neobatrachia) och äldre, numera icke längre existerande arter som kallas för Gamle Världens paddor (Archaeobatrachia).

Exempel på välkända Anura-arter är grodor och fladdermöss. Dessa djur är kännetecknade av deras korta, kompakta kroppar, långa bakben, som de ofta använder för att hoppa eller simma, och sina våtbarhudade hudar. De flesta Anura-arter är också kända för sin metamorfos från ägg till grodyngel till fullvuxen individ.

RNA, eller Ribonukleinsyre, er et biomolekyle som spiller en viktig rolle i livsprosessene i levende organismer. Det er relatert til DNA (DNA), men har en slik struktur og funksjon som gjør det unikt.

RNA består av en lineær kjenke av nukleotider, som inneholder fire forskjellige baser: adenin (A), uracil (U), guanin (G) og cytosin (C). Disse basene parrer seg med hverandre ved hydrogenbindinger, slik at A parer med U og G parer med C.

Det finnes tre hovedtyper av RNA:

1. Messenger RNA (mRNA): Denne typen RNA transporterer genetisk informasjon fra DNA til ribosomene, hvor proteinsyntesen skjer.
2. Transfer RNA (tRNA): Dette er et lite RNA-molekyle som transporterer aminosyrer til ribosomen under proteinsyntesen. Hver tRNA har en specifik antall-basparring som passer med en specifik aminosyre.
3. Ribosomalt RNA (rRNA): Dette er en del av ribosomet, som er et kompleks molekyle der proteinsyntesen skjer. rRNA utgjør en viktig del av ribosomets struktur og hjelper til å katalysere reaksjonene som skaper peptidbindinger mellom aminosyrer under proteinsyntesen.

I tillegg til disse tre hovedtyper finnes det også andre typer RNA, som for eksempel small nuclear RNA (snRNA) og microRNA (miRNA), som spiller en viktig rolle i reguleringen av genuttrykk og andre cellulære prosesser.

Protonpumpproteiner, också kända som protonkogenproteiner, är proteiner som aktivt transporterar protoner (H+) över cellyttmembranet. Denna transport process skapar ett koncentrationsgradient för H+ joner och genererar en protonsjö i specifika kompartment inom cellen, vilket är en viktig del av cellens energiproduktion.

Ett exempel på ett protonpumpprotein är ATPas, som hittas i mitokondriernas inner membran och i cellytan hos epitelceller i mag-tarmkanalen. I mag-tarmkanalen är detta viktigt för att möjliggöra en kontrollerad frisättning av H+ joner till magsäcken, vilket skapar den låga pH som krävs för att bryta ned matspillror. I mitokondrien är ATPas-proteinet en viktig del av oxidativ fosforylering och produktionen av ATP, det viktigaste energibärande molekylen i cellen.

Protonpumpproteiner kan också hittas i andra kompartment inom cellen, såsom i endosomer och golgiapparaten, där de hjälper till att underhålla ett specifikt pH-värde som krävs för korrekt proteintransport och -förädling.

Cellkärneproteiner är proteiner som finns i cellkärnan och utför olika funktioner där. De kan delas in i flera kategorier baserat på deras funktion, såsom strukturella protein som bildar kärnans cytoskelett och lamina, regulatoriska proteiner som kontrollerar genuttryck och replikation, och enzymproteiner som katalyserar reaktioner inne i cellkärnan. Cellkärneproteinerna är viktiga för celldelning, genreglering, signaltransduktion och andra cellulära processer.

Fosfoproteiner är proteiner som innehåller kovalent bundna fosfatgrupper. Den vanligaste typen av fosfatbinding sker på serin, treonin och tyrosinresidyer i proteinmolekylen, men även histidin kan under vissa förhållanden fosforyleras. Fosfatgruppen tillförs proteinet av en specifik enzymklass som kallas kinaser, medan de avlägsnas av en annan grupp enzymer som kallas fosfataser.

Fosforylering av proteiner är en mycket vanlig posttranslatorisk modifiering och spelar en central roll i cellulär signalering och reglering av olika cellulära processer, såsom celldelning, differentiering, apoptos och metabolism. Fosforyleringen kan leda till konformationsförändringar hos proteinet, vilket kan påverka dess funktion, samt skapa nya bindningsställen för andra proteiner som kan ingå i signaltransduktionskedjor. Dessutom kan fosfatgruppen fungera som en negativ laddning och på så sätt påverka proteinets elektrostatiska egenskaper, vilket kan ha konsekvenser för dess interaktion med andra molekyler.

'Smad2' är ett protein som spelar en viktig roll i signalsubbet i TGF-β (transforming growth factor beta)-signalslinga, vilket är involverat i cellers tillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd). När TGF-β binder till sin receptor aktiveras Smad2 genom fosforylering. Därefter bildar det komplex med andra Smad-proteiner och transporteras in i cellkärnan där de fungerar som transkriptionsfaktorer och regulerar genuttrycket hos målgener.

Amfipoder är en typ av marin krabba som tillhör klassen storkräftor (Malacostraca) och ordningen märlkräftor (Amphipoda). De kännetecknas av att de har simbud på både framsidan och baksidan av kroppen, till skillnad från t.ex. märlkräftor som bara har simbud på undersidan. Amfipoderna är en mycket artrik grupp med över 10 000 beskrivna arter, vilka lever i olika habitat såsom havsbotten, djuphav och i sötvatten. De flesta arterna är små, men några kan bli upp till 30 cm långa. Amfipoderna är en viktig del av marina ekosystem och utgör föda för många andra djur, inklusive fiskar och valar.

'Homozygot' är ett genetiskt tillstånd där en individ har samma allel (en variant av ett gener) på ett visst locus (en viss plats på kromosomen) i båda kopiorna av genen, alltså en kopia från varje förälder. Detta skiljer sig från att vara heterozygot, där individen har två olika alleler på samma locus. Homozygositet kan ha olika effekter beroende på om den innebär en normalfunktionerande allel eller en patologisk allel. I fallet med en patologisk allel kan individen utveckla en ärftlig sjukdom om de är homozygota för den specifika allelen.

'Gene knockdown techniques' refer to a group of molecular biology methods used to reduce the expression or function of specific genes in order to study their role in biological processes. These techniques typically involve the use of small RNA molecules, such as short interfering RNAs (siRNAs) or short hairpin RNAs (shRNAs), to induce degradation or translational repression of target mRNAs.

The most commonly used gene knockdown technique is RNA interference (RNAi), which involves the introduction of double-stranded RNA (dsRNA) molecules that are processed into siRNAs by an enzyme called Dicer. The siRNAs then bind to and direct the degradation of complementary mRNAs, thereby reducing gene expression.

Another gene knockdown technique is the use of antisense oligonucleotides (ASOs), which are single-stranded DNA or RNA molecules that bind to and inhibit the translation or stability of target mRNAs.

Gene knockdown techniques have become valuable tools in functional genomics, drug discovery, and gene therapy research, as they allow researchers to investigate the effects of loss of function of specific genes in a controlled manner. However, it is important to note that these methods are not always specific or complete, and off-target effects can occur, leading to potential artifacts and limitations in their interpretation.

Genetisk transkription är ett biologiskt process inom cellen där DNA-sekvensen i en gen kopieras till en mRNA-molekyl (meddelande RNA). Detta är den första stegen i uttrycket av genen, och sker i cellkärnan hos eukaryota celler eller direkt i cytoplasman hos prokaryota celler.

Under transkriptionen öppnas dubbelspiralen av DNA-molekylen upp vid en specifik position, känd som promotor, och RNA-polymeras enzymet fäster sig vid DNA-sekvensen och börjar bygga upp en komplementär mRNA-sträng genom att läsa av DNA-sekvensen. När transkriptionen är klar klipps mRNA-molekylen loss från DNA:t och förbereds för translationen, där informationen i mRNA-molekylen används för att bygga upp en polypeptidkedja under ledning av ribosomer.

Eye abnormalities, also known as ocular anomalies, refer to any structural or functional abnormality of the eye or visual system. These abnormalities can be present at birth (congenital) or acquired later in life due to injury, disease, or aging. Some examples of eye abnormalities include:

1. Strabismus: a misalignment of the eyes, where they point in different directions.
2. Amblyopia: also known as "lazy eye," it is a decreased vision in one or both eyes due to abnormal development during infancy and childhood.
3. Nystagmus: involuntary rapid movement of the eyes.
4. Cataracts: clouding of the lens inside the eye that can lead to blurry vision.
5. Glaucoma: a group of eye conditions that damage the optic nerve, often caused by high pressure in the eye.
6. Retinal disorders: including retinal detachment, macular degeneration, and diabetic retinopathy.
7. Corneal abnormalities: such as keratoconus, where the cornea becomes thin and bulges outward.
8. Orbital abnormalities: including tumors or other growths in the eye socket.
9. Optic nerve abnormalities: such as optic neuritis, which is inflammation of the optic nerve.
10. Color vision deficiencies: also known as color blindness, it is a reduced ability to distinguish between colors, usually reds and greens.

These are just a few examples of eye abnormalities that can affect the structure or function of the eye or visual system. It's important to have regular eye examinations to detect any eye abnormalities early and receive appropriate treatment.

Fibroblast Growth Factor Receptors (FGFRs) är en typ av receptorproteiner som finns på cellytan hos många olika celltyper. De tillhör superfamiljen tyrosinkinaskopplade receptorer och består av en extracellulär domän, en transmembrandomän och en intracellulär domän. FGFRs aktiveras när de binder till specifika tillväxtfaktorer som kallas fibroblastgrowthfactors (FGFs).

När FGFR binder till sitt respektive FGF, induceras en konformationsförändring i receptorn som leder till att den intracellulära tyrosinkinasedomen autofosforyleras. Detta skapar ett signalsignal som aktiverar olika intracellulära signaltransduktionsvägar, vilket i sin tur påverkar cellens tillväxt, differentiering och överlevnad.

Mutationer i FGFR-generna kan leda till abnormalt fungerande receptorer och orsaka olika sjukdomar som exempelvis cancer, skelettförändringar och ögonmissbildningar.

Tretinoin är ett retinoidpreparat som används i behandlingen av akne och för att mjukna och förmjuka grova hudöverflikar, till exempel i samband med åldersprickar. Det verkar genom att påverka celltillväxten och differensieringen i huden. Tretinoin är tillgängligt som receptbelagd läkemedelskrems eller gel.

Adaptorproteiner som är involverade i signalöverföring är proteiner som hjälper till att överföra signalsubstanser eller andra molekyler från en receptor till intracellulära signaltransduktionsvägar. Dessa proteiner har ofta modulerbara strukturer och kan binda till flera olika proteiner, vilket gör det möjligt för dem att fungera som en slags "mellanhand" i signalskeppen. På så sätt kan de hjälpa till att koordinera och integrera signalsubstansernas effekter inom cellen. Exempel på adaptorproteiner som är involverade i signalöverföring inkluderar proteiner i GRB2-familjen, SOS-proteiner och proteiner i Crk-familjen.

Kraniofaciala missbildningar är en samlande beteckning på en grupp med olika former av missbildningar i ansiktet och skallbenet. Dessa missbildningar kan variera från milda till allvarliga, och kan påverka både utseendet och funktionen hos individen. Kraniofaciala missbildningar kan orsakas av genetiska faktorer, infektioner under graviditeten, exponering för vissa kemikalier eller läkemedel under graviditeten, eller andra faktorer.

Exempel på kraniofaciala missbildningar inkluderar:

* Klinodaktyli – en avvikelse där ett finger eller tå är böjt istället för rakt.
* Agenesia – det saknas en del av kroppen, till exempel näsa, ögonbryn eller underkäke.
* Hypoplasia – en del av kroppen är underutvecklad eller mindre än normalt.
* Hyperplasi – en del av kroppen är överutvecklad eller större än normalt.
* Dysplasi – en abnorm struktur eller form på en del av kroppen.

Exempel på specifika kraniofaciala missbildningar inkluderar:

* Downs syndrom – en genetisk störning som orsakas av en extra kopia av kromosom 21.
* Cleft lip och/eller palatum – en splittrad läpp och/eller gom.
* Hemifacial microsomia – underutveckling av den ena sidan av ansiktet.
* Apert syndrom – en genetisk störning som orsakar abnormalt utvecklade skallben och ansikte.
* Treacher Collins syndrom – en genetisk störning som orsakar underutveckling av kindbenen, ögonlocken och örat.

Transcription Factor 3 (TF3) er ein proteinkomponent i cellens reguleringsmekanisme for genutransskripsjon. Det er ein transkripsjonsfaktor som binder seg til bestemte DNA-sekvensar og hjelper med å aktivere eller stenge av gener ved å påvirkje transskripsjonsprosessen. TF3 spesifikt er involvert i reguleringen av gener relatert til embryonal utvikling og differensiasjon, og feilfunksjon kan være forbundet med ulike slags kreftformer og andre sykdommer.

'Vävnadsdistribution' (på engelska: 'tissue distribution') refererar till hur ett ämne, såsom en läkemedelssubstans eller en kemisk förorening, fördelas och distribueras inom olika vävnader i ett levande organism. Detta omfattar hur substansen absorberas, transporteras och utsöndras i kroppen, och hur mycket som ansamlas i varje typ av vävnad. Vävnadsdistributionen påverkas av en rad faktorer, inklusive farmakokinetiska egenskaper hos substansen (som absorption, distribution, metabolism och elimination), samt specifika interaktioner mellan substansen och vävnader eller celler i kroppen. Det är viktigt att förstå vävnadsdistributionen av en substans för att bedöma dess säkerhet, effektivitet och potentiala bieffekter som läkemedel, eller för att utvärdera riskerna relaterade till exponering för kemiska föroreningar.

"Fylogenetik" (förekommande stavning inom biologi på engelska: 'phylogenetics') är ett område inom biologin som handlar om att studera evolutionära relationer mellan olika arter eller andra taxonomiska grupper. Genom att jämföra morfologiska, genetiska och/eller fossila data kan forskare konstruera ett fylogenetiskt träd som visar hur olika arter tros ha utvecklats från gemensamma förfäder över tid.

Termen "fylogen" (på engelska: 'phylogeny') refererar till den evolutionära historien och relationerna mellan olika taxa, det vill säga en grupp organismer som är relaterade genom gemensam härstamning. En fylogeni kan representeras av ett diagramatiskt träd där varje gren representerar en klad, det vill säga en monofyletisk grupp med alla dess ättlingar inkluderat och utan inslag av äldre gemensamma förfäder.

I medicinsk kontext kan fylogenetiska analyser användas för att studera evolutionära relationer mellan patogena mikroorganismer, vilket kan vara viktigt för att förstå hur sjukdomar sprids och utvecklas, och hur vacciner och andra behandlingsmetoder kan utformas.

Det finns inga medicinska definitioner av "ryggsträngsdjur utan ryggrad", eftersom alla ryggsträngsdjur (chordater) har en form av ryggrad, även om den kan vara mycket enkel hos vissa arter. Ryggsträngen är ett distinkt kännetecken för ryggsträngsdjuren och kan ses som en föregångare till ryggraden hos vertebrater (djur med ryggrad). Emellertid kan det finnas vissa missförstånd eller förvirring angående terminologin. Ibland kan "ryggsträngsdjur utan ryggrad" användas som ett slanguttryck för att beskriva en undergrupp av ryggsträngsdjur, nämligen de så kallade "icke-vertebrala chordaterna", vilka inkluderar arter som har en mycket enkel ryggradsliknande struktur eller inget sådant alls. Till denna grupp hör bland annat slemmaskar (Myxozoa) och lansettfiskar (Leptocardii).

Oogenese (føroduttion) er den biologiskeprosess hvor ægceller, oocyter, dannes og udvikles i kvindens æggeleder (ovarium). Dette er en del af den kvindelige reproduktive cyklus.

Processen starter, når en primær oocyte undergår celledeling og bliver til en primær follikel med to celler: en større sekundær oocyte og en mindre celle, kaldet et granulosacellet. Granulosa cellerne producerer østrogen, som er vigtigt for at underholde graviditeten.

Sekundær oocyten stopper sin celldeling i den fase, der kaldes metafase II, og bliver til en sekundær oocyte I, hvilket er den modne ægcelle. Denne proces kaldes reduktionel celledeling, da antallet af kromosomer halveres fra 46 til 23, således at der er det normale antal kromosomer i den befrugtede ægcelle (46).

Når en kvinde oplever ovulation, frigives sekundær oocyten fra folliklen og bevæger sig ned gennem æggelederen mod livmoderen. Hvis den befrugtes af en sædcelle undervejs, vil den blive til et zygote og fortsætte med at udvikle sig til et foster. Ellers vil den ikke befrugtede ægcelle blive opløst i kroppen.

I alt er oogenesen en kompleks proces, der involverer mange forskellige cellulære og hormonelle processer, som er nødvendige for at producere modne ægceller hos kvinder.

"Embryo culture methods" refer to the techniques and practices used to maintain, grow, and develop embryos outside of the body in a laboratory setting. These methods are often used in the field of assisted reproductive technology (ART) to help individuals or couples who have difficulty conceiving naturally.

The process typically involves fertilizing an egg with sperm in a dish, and then carefully monitoring and supporting the resulting embryo's development in a specialized incubator. The embryo is provided with nutrients, oxygen, and a stable environment to promote its growth and development.

There are various embryo culture methods used in ART, including:

1. Conventional culture - where the embryo is cultured in a static culture medium without any changes or replenishment of nutrients.
2. Sequential culture - where the embryo is cultured in a series of different media that are designed to mimic the changing environment inside the body during early development.
3. Co-culture - where the embryo is cultured with other cells, such as feeder layers or endometrial cells, which provide additional nutrients and support for growth and development.
4. Time-lapse culture - where the embryo is monitored continuously using time-lapse imaging to track its development and identify any abnormalities or issues that may affect its viability.

Overall, embryo culture methods play a critical role in the success of ART treatments, as they help ensure that the developing embryos are healthy and viable before being transferred back into the body for implantation.

HMG-proteiner, eller High Mobility Group proteiner, är en familj av proteiner som binder till DNA och hjälper att organisera och paketera dessa molekyler inuti cellkärnan. De har fått sitt namn på grund av sin höga rörlighet i elektrofores i gelélektoroforis.

Det finns tre huvudgrupper av HMG-proteiner: HMGA, HMGB och HMGN. Varje grupp har olika strukturella och funktionella egenskaper, men de delar alla en konservativ domän som kallas HMG-boxen, vilket är den delen av proteinet som binder till DNA.

HMG-proteiner spelar en viktig roll i flera cellulära processer, inklusive transkription, reparation av DNA-skador och apoptos (programmerad celldöd). Dysfunktion eller förändringar i HMG-proteiner har också visats vara involverade i flera sjukdomstillstånd, inklusive cancer och neurodegenerativa sjukdomar.

I'm sorry for any confusion, but I believe there may be a typo in your question. The correct term should be "Prostaglandins D and E." Prostaglandins are a group of lipid compounds that are synthesized in the body from fatty acids and have diverse hormonal-like effects in various tissues.

Prostaglandin D (PGD) and Prostaglandin E (PGE) are two types of prostaglandins that play important roles in the body. Here are brief definitions for each:

* Prostaglandin D (PGD): This is a type of prostaglandin that is synthesized from arachidonic acid, a fatty acid found in cell membranes. PGD has various effects on the body, including promoting vasodilation and reducing inflammation. It also plays a role in regulating sleep and wakefulness.
* Prostaglandin E (PGE): This is another type of prostaglandin that is synthesized from arachidonic acid. PGE has diverse effects on the body, including promoting inflammation, increasing blood flow, and modulating pain perception. It also plays a role in regulating various physiological processes, such as ovulation and gastric acid secretion.

I hope this helps clarify any confusion! Let me know if you have any further questions.

'Smad-proteiner' är en grupp signalproteiner som spelar en viktig roll i den signalsignaltransduktion som sker när cellen aktiveras av TGF-β (transforming growth factor beta) superfamiljen av tillväxtfaktorer. Dessa proteiner är serin/treoninkinaser och transkriptionsfaktorer, vilket betyder att de hjälper till att överföra signalsignaler in i cellen och påverka genuttrycket.

När TGF-β binder till sin receptor på cellytan aktiveras den intracellulära signalkaskaden, vilket leder till fosforylering av Smad-proteiner som sedan bildar komplex med andra proteiner och transporteras in i cellkärnan. I kärnan fungerar Smad-komplexen som transkriptionsfaktorer och binder till DNA, vilket leder till att specifika gener aktiveras eller inaktiveras.

Smad-proteiner delas vanligtvis upp i tre grupper: R-Smader (receptor-reglerande Smader), Co-Smader (gemensamma mediatorer av Smad) och I-Smader (inhibitoriska Smader). Var och en av dessa grupper har specifika funktioner i TGF-β-signalslingan och hjälper till att reglera cellproliferation, differentiering, apoptos och andra cellulära processer.

Hjärta definieras inom medicinen som den muskulösa orgeln i kroppen som pumpar blod genom kroppens cirkulatoriska system. Det består av fyra kamrar: två överkamrar (höger och vänster förmak) och två underkamrar (höger och vänster kammare). Hjärtats funktion är att pumpa syresatt blod från lungorna till kroppen och pumpa syrefattigt blod till lungorna för att syresättas. Detta sker genom kontraktioner och relaxeringar av hjärtmuskulaturen, som koordineras av elektriska impulser som genereras i hjärtats speciella ledningssystem.

PAX2 är ett transkriptionellt faktorprotein som hör till familjen PAX-gener, som kodas för av PAX2-genen. Detta protein spelar en viktig roll under den embryonala utvecklingen, särskilt i urinvägarnas och centrala nervsystemets (CNS) utveckling hos däggdjur.

PAX2-transkriptionsfaktorn fungerar som en regulator av genuttryck genom att binda till specifika DNA-sekvenser i målgenens promotor- och enhancerregioner. Detta kan leda till aktivering eller stängning av målgenen, beroende på kontexten.

I urinvägarna hjälper PAX2-transkriptionsfaktorn till att kontrollera cellulär differentiering och organogenes, inklusive nefronbildningen i njurarna. I CNS är det involverat i gränsdragning av olika hjärnregioner under embryonal utveckling.

Mutationer i PAX2-genen kan leda till flera genetiska sjukdomar, inklusive renalt kolagen typ IV nefropati (Alport syndrom), näthinnesjukdomar och neurologiska avvikelser.

I'm happy to help you with a medical definition of "messenger RNA (mRNA) storage"!

Messenger RNA (mRNA) is a type of RNA that carries genetic information copied from DNA in the form of a code made up of sequences of nucleotides. This code provides instructions for protein synthesis, which occurs in the cytoplasm of the cell.

mRNA storage refers to the process by which mRNA molecules are stabilized and stored within the cell so that they can be translated into proteins at a later time. In eukaryotic cells, mRNA is synthesized in the nucleus and then exported to the cytoplasm for translation. However, before it can be translated, the mRNA must undergo various processing steps, including the addition of a 5' cap and a poly(A) tail, as well as splicing to remove introns and join exons.

Once processed, the mature mRNA molecule is transported to specific sites in the cytoplasm called P-bodies or stress granules, where it can be stored until needed for translation. These structures help protect the mRNA from degradation and allow for its regulation. In some cases, mRNA storage may also involve the formation of stable complexes with RNA-binding proteins that help regulate its stability and translation.

Overall, mRNA storage is an essential process that helps ensure the proper regulation of gene expression and protein synthesis in response to changing cellular needs.

Membranproteiner är proteiner som är integrerade i eller associerade med cellmembran, såsom plasma membran, mitokondriella membran och endoplasmatiska retikulums membran. De kan vara inkorporerade i lipidbilagan i membranet eller fäst vid ytan av membranet. Membranproteiner utför en rad viktiga funktioner, såsom transport av molekyler över membranet, signaltransduktion och cellytiska processer som celladhesion och celldelning. Enligt en uppskattning utgör membranproteiner upp till 30% av det proteomika landskapet hos eukaryota celler. Membranproteiner kan delas in i tre kategorier baserat på deras struktur och funktion: transmembrana proteiner, bitmembrana proteiner och GPI-ankrade proteiner.

Tillväxtfaktorreceptorer (Growth Factor Receptors, GFR) är en typ av receptorproteiner som finns på cellmembranet och binder till specifika tillväxtfaktorer utanför cellen. När en tillväxtfaktor binder till sin respektive receptor aktiveras det intracellulära signalsystemet, vilket leder till en rad olika cellulära respons som kan inkludera celldelning, cellyttväxt och överlevnad.

Exempel på olika typer av tillväxtfaktorreceptorer inkluderar:

* Receptorproteintyrosinkinas (RTKs) som är en stor familj av transmembrana receptorer som deltar i cellsignalering och reglerar cellers tillväxt, differentiering, överlevnad och apoptos. RTKs inkluderar insulinliknande tillväxtfaktorreceptorer (IGFR), nervtillväxtfaktorreceptorer (NGFR) och epidermal tillväxtfaktorreceptorer (EGFR).
* Cytokinreceptorer som är en familj av receptorer som binder till cytokiner, små proteiner som deltar i celldelning, differentiering, apoptos och inflammation. Exempel på cytokinreceptorer inkluderar interleukinreceptorer (ILR) och koloni stimulerande faktorreceptorer (CSFR).
* TNF-alfareceptorer som är en familj av receptorer som binder till tumörnekrosfaktor alfa (TNF-α), ett protein som deltar i immunförsvaret och kan leda till inflammation och celldöd.

Dysfunktion eller överaktivering av tillväxtfaktorreceptorer har visats vara involverade i patologiska tillstånd såsom cancer, diabetes och autoimmuna sjukdomar.

LIM domain proteins are a group of transcription factors and signaling molecules that contain LIM domains, which are cysteine-rich zinc finger motifs. These proteins play crucial roles in various cellular processes, including cell proliferation, differentiation, migration, and survival. They function as adaptor proteins that mediate protein-protein interactions and regulate the activity of other proteins, such as kinases and transcription factors. LIM domain proteins have been implicated in several diseases, including cancer and neurological disorders.

Hydrozoa är en klass av marina djur som tillhör stammen Cnidaria, även kända som nässeldjur. Hydrozoerna är oftast mycket små och kan variera i form från enkla, flata skivor till kolonier med många små individer (polypen) som lever tillsammans. De flesta hydrozoer lever i saltvatten, men några arter finns även i sötvatten.

Hydrozoerna har en enkel kroppsbyggnad med två skikt: en yttre ektoderm och en inre endoderm som omger en geléartad massa kallad mesoglea. De flesta arter har tentakler runt munnen som används för att fånga små djur och plankton. Hydrozoerna kan också ha ett medusastadium i sin livscykel, där de lever fritt simmande i vattnet.

Exempel på vanliga hydrozoer är sjöpennor, manetlarver och korallpolypen Hydra.

Cellkommunikation (eller cellulär kommunikation) refererar till de sätt på vilka celler i ett levande väsen kan kommunicera och samordna sin funktion med varandra. Detta sker ofta genom signalsubstanser som frisätts av en cell och sedan binder till receptorer på en annan cells yta, vilket utlöser en biokemisk respons. Cellkommunikation är viktig för att koordinera processer som celldelning, differentiering, apoptos (programmerad celldöd) och cellrörelse, och är också involverat i kommunikation mellan olika typer av celler och organ.

Benmorfolgenprotein 2, eller Osteokalcin, är ett protein som primärt produceras i benvävnad och är involverat i mineraliseringen av ben. Det uttrycks av osteoblaster och innehåller tre gamma-karboxylglutaminsyra (GLA)-residuer, vilket gör att det kan binda till hydroxylapatitkristaller i benvävnaden. Osteokalcin har också visat sig ha en roll i regleringen av kalciumhomöostas och energi metabolism. Det är ett viktigt markör för benbildning och omsättning, och nivåerna kan användas som indikatorer på skelettrelaterade sjukdomar som osteoporos.

Gastrulation/gastrulering. Nu sker celldifferentiering, groddblad bildas och cellerna rör sig i förhållande till varandra. Vid ...
Skeendet kallas gastrulation. Bra Böckers lexikon, 1975 (Embryologi). ...
Gastrulation and neurulation, Zoologica Gothoburgensia , 1 (Stockholm, Almqvist och Wiksell 1965) Epigenetics : A treatise on ...
... en process som kallas gastrulation. "Skålen" kallas gastrula. Skålens innandöme utvecklas till det vuxna djurets mage. Både ...
... en process som kallas gastrulation. "Skålen" kallas gastrula. Skålens innandöme utvecklas till det vuxna djurets mage. Både ...
Gastrulation/gastrulering. Nu sker celldifferentiering, groddblad bildas och cellerna rör sig i förhållande till varandra. Vid ...
Processer vid embryo-, organo- och neurogenes: Gastrulation och groddbladsbildning (endo-, meso- och ektoderm). Cellmigration, ...
I fall där den Från neuralplatta; Neuralfåra till neuralrör; Hjärnans utveckling från de först 3 Gastrulation - Vecka de tre ...