Genetisk kod
Kodon
Antikodon
Stoppkodon
tRNA-aminoacylering
Aminoacyl-tRNA-syntetaser
RNA, transfer
RNA, transfer, Cys
Aminoacylering
Aminosyror
Proteinbiosyntes
Tyrosin-tRNA ligas
Ciliophora
Modeller, genetiska
Bassekvens
Foraminifera
RNA, transfer, Ala
RNA, transfer, Ile
RNA, Transfer, Amino Acid-Specific
Methanococcales
Molekylsekvensdata
Loligo
Nukleinsyrakonfiguration
RNA, transfer, Ser
RNA, Transfer, Amino Acyl
RNA Editing
Aminosyrasekvens
RNA, transfer, Tyr
Selencystein
Euplotes
Jodtyrosin
Kolibakterie
Gener, mitokondriella
Biological Evolution
Biogenes
Diplomonadida
Etiska koder
RNA, transfer, Gly
RNA, transfer, Trp
Serin-tRNA-ligas
RNA, transfer, Leu
Methanosarcina
Peptide Termination Factors
Tryptofan-tRNA-ligas
Mycoplasma hominis
RNA
Styrd molekylutveckling
Proteinmodifiering vid translation
Basparsbildning
Treonin-tRNA-ligas
RNA, transfer, Asn
Proteiner
Arkeer
Protein engineering
Mitokondrie-DNA
Mutation
Prokaryotiska celler
Ribosomer
Selenproteiner
Dinukleotidupprepningar
Open Reading Frames
Aminosyrasubstitution
Sekvensinpassning
Den genetiska koden är den sekvens av nukleotider (baspar) i DNA (eller RNA) som styr syntesen av proteiner. Den består av grupper om tre baspar, även kallade codon, som specificerar en viss aminosyra eller en stoppkod för att avsluta protein syntesen. Den genetiska koden är universal över alla levande organismer med några få undantag hos vissa arter.
Enligt medicinskt lexicon är ett kodon ett trentals sekvens av nukleotider i DNA eller RNA som koder för en viss aminosyra under processen av proteintranslering. I mRNA består varje kodon av tre baser, och det finns 64 möjliga kodonkombinationer. Av dessa kodar 61 för specifika aminosyror, medan de resterande tre (UAA, UAG och UGA) är stoppkodon som signalerar slutet på proteinkedjan.
"Anticodon" är en term inom genetiken och molekylärbiologin. Det refererar till de tre nukleotidbaserna (en bassekvens) i en tRNA-molekyl (transfer-RNA) som komplementärt parar sig med den mRNA-komplmentära kodonsekvensen (tripletten av nukleotider) på en specifik aminosyre under processen av proteintranslering. Anticodonen hjälper till att säkerställa att rätt aminosyra kopplas till rätt position i ett proteins molekylärt seqvens.
Ett stoppkodon är en sekvens av tre nukleotider (en kodon) i DNA eller mRNA-sekvens som inte kodar för en aminosyra, utan istället signalerar för att translationen ska avbrytas. Det finns tre olika stoppkodon: UAG, UAA och UGA. När dessa kodoner läses av ribosomen under proteinsyntesen kommer translationen att avbrytas och det resulterande peptidkedjan klipps loss från tRNA och ribosomen. Detta är en nödvändig process för att producera fullständiga, funktionella proteiner.
tRNA-aminoacylering är ett biokemiskt process där specifika aminosyror kopplas till sina respektive transfer RNA (tRNA) molekyler. Detta är en nödvändig steg i den genetiska koden för att syntetisera proteiner korrekt, eftersom varje tRNA bär en specifik anticodon-sekvens som matchar en komplementär codon-sekvens på mRNA. Genom att koppla rätt aminosyra till rätt tRNA kan den genetiska informationen i mRNA tolkas korrekt och användas för att bygga upp en peptidkedja under processen av proteintranslering. Aminoacyleringsprocessen katalyseras av en grupp enzymer som kallas aminoacyl-tRNAsyntetaser, var och en specifik för en viss aminosyra.
Aminoacyl-tRNA synthetases are a group of enzymes that play a crucial role in protein synthesis. Their function is to join a specific amino acid to its corresponding transfer RNA (tRNA) molecule, creating an aminoacyl-tRNA complex. This complex is then used in the translation process to translate genetic information from messenger RNA (mRNA) into a protein sequence.
Each aminoacyl-tRNA synthetase is specific to one or two particular amino acids and recognizes its tRNA partner through specific sequences and structural features. The enzyme activates the amino acid by forming an aminoacyl-AMP intermediate, which then reacts with the 2'- or 3'-hydroxyl group of the tRNA's terminal adenosine to form the aminoacyl-tRNA.
These enzymes are essential for proper protein synthesis and have been conserved throughout evolution, highlighting their importance in all living organisms. Dysfunction or mutations in aminoacyl-tRNA synthetases can lead to various diseases, including neurodegenerative disorders and cancer.
Transfer RNA (tRNA) är ett slags RNA-molekyler som spelar en central roll i den genetiska koden och proteinsyntesen. Varje tRNA-molekyl har en specifik sekvens av nukleotider, kallad antikodon, som kan binda till motsvarande komplementärt kodon på en mRNA-molekyl under translationen.
tRNAs är relativt korta RNA-molekyler, vanligtvis med en längd på omkring 70-90 nukleotider. De har en speciell tertiär struktur som inkluderar tre loopar och två stjälpar, vilket ger upphov till en klöverbladsliknande form. Denna struktur är viktig för att tRNA ska kunna binda till både aminosyror och mRNA under proteinsyntesen.
Varje celltyp i ett levande väsen har en uppsättning unika tRNAs som kan koda för alla de olika aminosyrorna som behövs för att bygga upp proteiner. Under translationen hjälper tRNA:erna till att korrekt översätta den genetiska koden i mRNA till en sekvens av aminosyror som bildar ett protein.
"RNA, transfer, Cys" refererar till en specifik typ av transfer RNA (tRNA) som är involverad i den genetiska koden och proteinsyntesen. Specifikt handlar det om tRNA som bär cytosin (C) i position 40, och som kodar för aminosyran cystein (Cys).
Transfer RNA (tRNA) är en typ av RNA-molekyl som transporterar specifika aminosyror till ribosomen under proteinsyntesen. Varje tRNA har en unik sekvens av nukleotider, känd som anticodon, som matchar en komplementär sekvens på mRNA (messenger RNA), vilket kallas för codon. När ett tRNA-anticodon binds till ett mRNA-codon transporteras den associerade aminosyran till ribosomen, där den kan fogas samman med andra aminosyror för att bilda en peptidkedja och således en protein.
I detta fall är tRNANAs specifika uppgift att transportera cystein (Cys) till ribosomen under proteinsyntesen. Detta görs möjligt genom att tRNA:ets anticodon matchar komplementärt med mRNA:s Cys-kodande codon, UGU eller UGC. När detta händer binds cystein till tRNANA och transporteras till ribosomen för att ingå i proteinsyntesen.
Molekylær evolution refererer til studiet af de molekylære mekanismer og processer som driver ændringer i DNA-sequencer over tid, hvilket resulterer i den biologiske evolution. Dette inkluderer studiet af mutationer, genetisk drift, genflow og naturlig selektion på molekylær niveau. Molekylær evolution anvender ofte sekvensdata fra DNA, RNA eller protein for at konstruere filogenetiske træer, der viser de evolutionære forhold mellem organismer.
Aminoacylation är en biokemisk reaktion där en aminosyra kovalent binder till ett specifikt transfer RNA (tRNA) molekyl under medverkan av en aminoacyl-tRNA syntetas. Denna process är en essentiell del i den genetiska koden för proteintranslering, där informationen från DNA och RNA används för att bygga upp proteiner genom att koppla ihop aminosyror i rätt sekvens.
I aminoacyleringen överför aminosyntetasen en aminosyra till 3'-hydroxylgruppen på den adenosin som finns i den acceptorstjälken på tRNA:t. Detta skapar ett aminoacyl-tRNA komplex, vilket sedan kan transporteras till ribosomen där proteinsyntesen äger rum.
Aminoacylering är en högst specificerad process som säkerställer att rätt aminosyra kopplas till rätt tRNA. Varje aminosyntetas är specialiserad för att aktivera och överföra endast en specifik aminosyra till dess motsvarande tRNA. Denna specificitet är avgörande för att säkerställa korrekt proteinsyntes och förhindra felöversättningar som kan leda till skadliga eller funktionslösa proteiner.
Aminosyror är de grundläggande byggstenarna i proteiner. De är organiska kompound som innehåller en amino-grupp (-NH2), en karboxyl-grupp (-COOH) och en sidkedja (R-grupp) som varierar mellan olika aminosyror.
Det finns 20 standardaminosyror som används för att bygga upp proteiner hos däggdjur, men det kan finnas tusentals olika aminosyror i naturen. De 20 standardaminosyrorna kan delas in i essentiella och icke-essentiella aminosyror beroende på om kroppen kan syntetisera dem själv eller inte.
Essentiella aminosyror måste tas in med kosten eftersom kroppen inte kan syntetisera dem själv i tillräckliga mängder. Dessa inkluderar: isoleucin, leucin, lysin, metionin, fenylalanin, threonin, tryptofan och valin.
Icke-essentiella aminosyror kan syntetiseras av kroppen själv och inkluderar: alanin, asparagin, aspartat, cystein, glutamat, glutamin, glycin, prolin, serin och tyrosin.
Aminosyror spela en viktig roll i många cellulära processer, inklusive proteinsyntes, neurotransmission, immunförsvar och metabolism.
Proteinbiosyntese er den biokjemiske proces, hvor levende celler syntetiserer proteiner baseret på informationen i DNA-molekylet. Denne proces foregår i to hovedtrin: transkription og translation.
I det første trin, transkriptionen, læses informationen fra DNA-strengen ud og overføres til en RNA-streng (mRNA). Dette sker med hjælp fra et enzym kaldet RNA-polymerase, som samler nukleotiderne sammen til en mRNA-streng ifølge DNA-sekvensen.
I det andet trin, translationen, læses informationen fra den syntetiserede mRNA-streng af og overføres til en protein. Dette sker i ribosomerne, som er komplekse maskinerier bestående af RNA og proteiner. Her oversættes den genetiske kode i form af en sekvens af tre nukleotider (kodon) på mRNA-strengen til en aminosyresekvens, der danner grundlag for et protein. Aminosyrerne transporteres til ribosomet af transfer RNA-molekyler (tRNA), som har specifikke anticodoner, der matcher de respektive kodoner på mRNA-strengen.
Translationen fortsætter, indtil hele mRNA-strengen er oversat til et protein. Proteinet foldes herefter korrekt og klippes evt. af for at blive funktionelt.
Tyrosyl-tRNA synthetase, också känt som Tyrosin-tRNA ligas, är ett enzym som aktiverar aminosyran tyrosin och katalyserar dess bindning till sin specifika transfer-RNA (tRNA). Detta steg är en del av den universella processen kallad translation, där DNA-kodering konverteras till proteinsekvens. Tyrosyl-tRNA synthetas säkerställer att tyrosin korrekt kopplas till dess specifika tRNA före infogning i ett proteinsynteskomplex. Genetiska mutationer eller abnormaliteter i tyrosyl-tRNA synthetas kan leda till sjukdomar som neurodegenerativa störningar och kognitiva defekter.
Ciliophora är ett fylum inom protozoerna, som inkluderar encelliga organismer med hårliknande strukturer kända som cilia. Dessa cilia används för att röra sig och för att transportera partiklar till cellen. Ciliophoras cellkärna är ofta indelad i två delar: en stor, icke-genomgående macronukleus som ansvarar för celldelning och tillväxt, och en mindre genomgångande micronukleus som producerar gameter. Ett exempel på en organism inom Ciliophora är paramecium.
Genetic models är matematiska eller konceptuella representationer av genetiska system, processer eller fenomen. De används för att simulera och förutsäga hur gener och arvsbetingade egenskaper fungerar och interagerar på molekylär, cellulär och organismnivå. Genetic models kan hjälpa forskare att förstå genetisk variation, arvsregler, evolution, sjukdomsgenetik och andra aspekter av genetiken.
Det finns olika typer av genetic models, beroende på vilka egenskaper de beskriver och hur de representerar informationen. Några exempel är:
1. Populationsgenetiska modeller: används för att studera genetisk variation och selektion i populationer. Dessa modeller kan vara statistiska, simuleringsbaserade eller matematiska.
2. Quantitativ genetiska modeller: används för att undersöka kontinuerliga fenotypiska drag som påverkas av flera gener och miljöfaktorer. Dessa modeller kan vara polynomiella, strukturella ekvationer eller multivariata.
3. Molekylära genetiska modeller: används för att studera interaktioner mellan DNA, RNA och protein i celler. Dessa modeller kan vara strukturella, funktionella eller systembiologiska.
4. Systemgenetiska modeller: använder sig av data från höghtrognhetsgenomik och andra tekniker för att bygga nätverk av gen-gen-interaktioner och -reguleringar i celler. Dessa modeller kan vara grafbaserade, matematiska eller simuleringsbaserade.
Genetic models är viktiga verktyg inom genetisk forskning, eftersom de möjliggör systematiskt studium av komplexa genetiska system och hjälper till att generera hypoteser som kan testas experimentellt.
"Bassekvens" er en medisinsk betegnelse for en abnorm, gentagen sekvens eller mønster i et individ's DNA-sekvens. Disse baseparsekvenser består typisk av fire nukleotider: adenin (A), timin (T), guanin (G) og cytosin (C). En bassekvens kan være arvelig eller opstå som en mutation under individets liv.
En abnormal bassekvens kan føre til genetiske sygdomme, fejlutviklinger eller forhøjet risiko for bestemte sykdommer. For eksempel kan en bassekvens, der koder for en defekt protein, føre til en arvelig sykdom som cystisk fibrose eller muskeldystrofi.
Det er viktig å understreke at en abnormal bassekvens ikke alltid vil resultere i en sykdom eller fejlutvikling. I mange tilfeller kan individet være asymptomatisk og leve et normalt liv.
I'm sorry for any confusion, but "Foraminifera" is not a medical term. It belongs to the field of biology and paleontology. Foraminifera, often called "forams," are a type of protist (a group that includes single-celled organisms that are not plants, animals, or fungi). They have shells with one or more holes or "pores" through which they extend pseudopods to capture food and move. Fossil foraminifera are widely used in various scientific fields, such as biostratigraphy and paleoceanography, to understand the Earth's history.
"RNA, transfer, Ala" refererar till en specifik typ av transfer RNA (tRNA) som är involverad i den genetiska koden och proteinsyntesen. Specifikt handlar det om tRNA-Alanin (tRNA-Ala), vilket är ett molekylärt komplex bestående av en RNA-sträng (ribonukleinsyra) som innehåller en specifik sekvens av nukleotider.
Denna tRNA-molekyl har en särskild roll i att transportera den aminosyran alanin till ribosomen under proteinsyntesen. Varje typ av tRNA har en unik anticodon-sekvens som kan känna igen och binda till motsvarande kodon (en specifik sekvens av tre nukleotider) på mRNA (messenger RNA). När tRNA-Ala binder till kodonet `GCU`, `GCC`, `GCA` eller `GCG` på mRNA, transporterar det alanin till ribosomen där den kan infogas i en växande peptidkedja under proteinsyntesen.
Transfer RNA (tRNA) är ett slags RNA-molekyler som spelar en central roll i den genetiska koden och proteinsyntesen. Varje tRNA-molekyl har en specifik aminosyra fäst vid dess ändar, och under proteinsyntesen transporterar tRNA:n denna aminosyra till ribosomen där den fogas ihop med andra aminosyror för att bilda ett protein.
Ile (isoleucin) är en av de 20 standardaminosyrorna som används för att bygga upp proteiner. I tRNA:n som transporterar isoleucin kallas den ofta för "tRNAIle". Den specifika tRNA-molekylen som bär isoleucin har en speciell sekvens av nukleotider, inklusive en anticodonsekvens som matchar koden för isoleucin i mRNA:t. När denna tRNAIle-molekyl binds till ribosomen och mRNA:t kan isoleucin-aminosyran fogas ihop med andra aminosyror för att bilda ett protein.
Transfer RNA (tRNA) som är specifik för ett visst aminosyra är en typ av RNA-molekyl som transporterar en specifik aminosyra till ribosomen under processen av proteintranslering. Varje typ av tRNA har en unik sekvens av nukleotider, anticodon, som kan para ihop sig med mRNAs komplementära kodonsekvens, för att säkerställa att rätt aminosyra kopplas till rätt position i den syntetiserade peptidkedjan. Aminosyran binds till tRNA:t via en esterbindning mellan aminosyrans karboxylgrupp och tRNAs 3'-OH-grupp, vilket katalyseras av en specifik aminoacyl-tRNA-syntetas. Denna process säkerställer att informationen i DNA:t korrekt tolkas och omvandlas till en funktionell proteinsekvens under cellens proteinsyntes.
Methanococcales är en ordning inom domänen archaea, som tillhör klassen Methanococci. Denna grupp archaea kännetecknas av att de är metanogena, vilket betyder att de producerar metan som ett slutprodukt i sin ämnesomsättning. Methanococcales innehåller arter som lever under anaeroba förhållanden och som förekommer främst i marina miljöer, men kan även påträffas i sötvatten och termala källor. Exempel på släkten inom Methanococcales är Methanococcus, Methanothermococcus och Methanopyrus.
Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.
DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.
Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.
Alanine-tRNA ligase (EC 6.1.1.7) er enzym som katalyserer syntesen av alanin-tRNA, et molekyll som spiller en viktig rolle i den genetiske koden og proteinsyntesen.
Specifikt setter alanine-tRNA ligase sammen aminosyren alanin med sit specifike transfer RNA (tRNA), et lite RNA-molekyl som transporterer aminosyrer til ribosomene under proteinsyntesen. Dette enzym er derfor essentielt for produksjonen av alle proteiner i levende organismer, inkludert mennesker.
Det skal nevnes at det finnes flere varianter av alanine-tRNA ligase som kan være spesifikke for ulike arter eller celletyper. Disse forskjellene i enzymstruktur og funksjon kan ha betydning for hvordan organismerne regulerer proteinsyntesen under forskjellige fysiologiske tilstande.
"Loligo" er ein slags blåskjell som tilhører klassen kjøttfiske og ordnen blæksprutene. Denne slagsen inneholder flere arter, men en av de mest kjente er "Loligo vulgaris", også kjent som den europeiske blåskjell. Disse dyr lever i Atlanten og Middelhavet og kan bli opp til 40 cm lange. De har ått delte armer med suger, og de kan endre fargen sine for å forvirre rovdyr. Blåskjeller er kjent for sin intelligens og evnen til å løse visse problemer. De lever av en variert kost som inkluderer fisk, krabber og andre blåskjell.
Nukleinsyrakonfiguration refererar till den tresdimensionella strukturen hos nukleinsyra, som kan vara antingen DNA (deoxiribonucleic acid) eller RNA (ribonucleic acid). Det finns två huvudsakliga konfigurationer av dubbelsträngat DNA: A-DNA och B-DNA.
A-DNA är en kompaktare form av DNA som förekommer under torra förhållanden eller när DNA binds till proteiner. Den har en större diameter och en rakare, mer stram struktur än B-DNA.
B-DNA är den mest vanliga formen av dubbelsträngat DNA i levande celler. Den har en mindre diameter och en svagt skruvad struktur med ungefär 10 baspar per hel vridning.
RNA har också en specifik konfiguration, som kallas A-form. RNA är en singelsträngad nukleinsyra som bildar en svagt skruvad struktur med ungefär 11 baser per hel vridning.
I allmänhet avgörs nukleinsyrakonfigurationen av den specifika sekvensen av nukleotider, samt de miljöfaktorer som påverkar dess struktur, såsom saltkoncentration och fuktighet.
Transfer RNA (tRNA) är ett slags RNA-molekyler som spelar en central roll i den genetiska koden och proteinsyntesen. Varje tRNA-molekyl har en speciell sekvens av nukleotider, kallad antikodon, som kan binda till motsvarande komplementära kodon på en mRNA-molekyl under proteinsyntesen.
tRNAs är också associerade med en specifik aminosyra genom en process som kallas aminosylering. Varje tRNA-molekyl har en speciell plats, kallad acceptorställe, där den kan binda till sin respektive aminosyra genom hjälp av enzymet aminosyrsyreatas.
tRNA Ser står för transfer RNA serin, och det är ett specifikt tRNA som är associerat med aminosyran serin. Det finns flera olika typer av tRNA Ser i cellen, beroende på vilken sekvens av nukleotider de har och vilka kodon de kan binda till på mRNA-molekylen.
Transfer RNA (tRNA) är ett slags RNA-molekyler som spelar en central roll i den genetiska koden och proteintranslationsprocessen. Varje tRNA-molekyl innehåller en specifik sekvens av nukleotider, kallad anticodon, som kan binda till motsvarande kodon (en sekvens av tre nukleotider) på en mRNA-molekyl under translationen.
Aminoacyl-tRNA är ett komplex bestående av en tRNA-molekyl och en specifik aminosyra som är kovalent bundet till denna tRNA via en reaktion kallad aminoacylering. Denna reaktion katalyseras av enzymer kallade aminoacyl-tRNAsynthaser, där varje enzym är specifikt för att koppla en viss aminosyra till sin tRNA. När detta komplex binder till den rätta mRNA-kodonsekvensen under translationen, kan aminosyran transporteras in i den växande peptidkedjan och därmed bygga upp ett protein enligt den genetiska koden.
RNA editing refererer til den proces, hvor der foretages ændringer i det originale RNA-sekvens, som er blevet transkriberet fra et DNA-template. Disse ændringer kan inkludere indsættelse, udskiftning eller fjernelse af nukleotider, der resulterer i en forandret proteinsyntese. RNA-editing er særligt almindelig hos visse arter, herunder planter og insekter, men findes også hos pattedyr. Det spiller en vigtig rolle ved reguleringen af genudtryk og proteinsyntese, samt tilpasning til forskellige cellulære behov og respons på ændringer i miljøet.
Leucin-tRNA-ligase, också känd som leucyl-tRNAsyntetas, är ett enzym som katalyserar syntesen av leucin-tRNA, en molekul som spelar en central roll i den genetiska koden och proteintranslationsprocessen.
Specifikt katalyserar leucin-tRNA-ligas den kemiska reaktionen där aminosyran leucin kopplas till sin specifika transfer-RNA (tRNA) molekyl med hjälp av en peptidbindning. Denna reaktion sker i cytosolen hos eukaryota celler och i bakterier, och den är en nödvändig del av processen för att bygga upp proteiner enligt den genetiska koden.
Det finns två olika former av leucin-tRNA-ligas: en cytoplasmatisk form som hittas i cytosolen, och en mitokondriell form som hittas i mitokondrien. Båda formerna är viktiga för att säkerställa att proteinsyntesen fungerar korrekt i cellen.
En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.
Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.
Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.
"RNA, transfer, Tyr" refererar till en specifik typ av transfer RNA (tRNA) som transporterar tyrosin (Tyr), en av de 20 standardaminosyrorna, till ribosomen under proteintranslationsprocessen. Transfer RNA är ett slags RNA-molekyl som hjälper till att översätta informationen från DNA till proteiner. Varje tRNA har en specifik anticodonsekvens som matchar en komplementär kodonsekvens på mRNA (messenger RNA). När tRNA-molekylen binder till mRNA i ribosomen transporteras den en specifik aminosyra, i det här fallet tyrosin, som sedan används för att bygga upp ett protein.
Selenocysteine er en sjeldent forekommende aminosyre i proteiner hos levende organismer. Det er den 21. proteinogenen aminosyren, og det inkluderes i visse proteiner som en del av deres struktur og funksjon. Selenocystein har en selenatom i stedet for en sulfuratom, som er tilfelle i den mer alminnelige aminosyren cystein. Denne selenatomen gir selenocystein unik biokjemisk aktivitet og kan være involvert i en rekke avgjørende biologiske prosesser, inkludert antioxidativt beskyttelse og redoxreaksjoner.
Det er verdt å nevne at selenocystein ikke er en standard aminosyre som inkluderes i de 20 vanlige proteinogenene aminosyrer. I stedet er det syntetisert på en speciel måte under proteinsyntesen, og det koding av genene for selenoproteiner involverer en unik mekanisme som inkluderer en særskilt tRNA-molekyl (tRNA^[Ser]Sec) og en selenocystein-specifik initiatorfaktor (IFS). Dette gjør produksjonen av selenoproteiner mer kompleks enn vanlige proteiner, men det er likevel viktig for mange biologiske prosesser hos både dyr og bakterier.
Euplotes är ett släkte av ciliater, en typ av encelliga eukaryota organismer. Enligt medicinsk terminologi kan Euplotes definieras som:
1. Ett släkte av frisimmande, heterotrofa ciliater tillhörande ordningen Hypotrichida och klassen Kinetoplastida.
2. Organismer med en komplex, asymmetrisk kroppsform och ett stort antal cilia som används för att simma och för att föra näringsämnen till munnen.
3. De har en stor, välutvecklad matsmältningsapparat med en mun, en buk och en bakre ände där avfallsprodukter elimineras.
4. Euplotes-arter kan variera i storlek från omkring 50 till 200 micrometer och har ofta ett antal utskott eller spetsar på kroppen som används för att navigera och för att hitta föda.
5. Euplotes-arter är vanligtvis hermafroditer, med både hanliga och honliga könsorgan. De reproducerar sig oftast asexuellt genom binär fission, men kan också fortplanta sig sexuellt genom kopulation.
Det är värt att notera att Euplotes-arter inte direkt har någon medicinsk relevans för människor, men de är viktiga modellorganismer inom cellbiologi och utgör en del av den biologiska mångfalden på jorden.
Iodtyrosin är ett aminosyra derivat som innehåller jod. Det bildas i tyreoideahormonernas syntesprocess i sköldkörteln och är en direkt förstadie till de aktiva tyreoideahormonen trijodtyronin (T3) och thyroxin (T4). Iodtyrosin kan också förekomma i liten mängd i vissa livsmedel, som till exempel sjö levande djur.
En kolibakterie (officiellt kallas Escherichia coli, ofta förkortat till E. coli) är en typ av gramnegativ bakterie som normalt förekommer i tarmarna hos varma blodcirkulerande djur, inklusive människor. Det finns många olika stammar av kolibakterier, och de flesta är ofarliga eller till och med nyttiga för värden. Några stammar kan dock orsaka allvarliga infektioner i mag-tarmkanalen, blodet eller andra kroppsdelar. En välkänd patogen kolibakteriestam är E. coli O157:H7, som kan orsaka livshotande komplikationer som hemolytisk uremisk syndrom (HUS) och tack följd av förtäring kontaminert mat eller vatten.
MITOCONDRIELL GENER (mitochondrial DNA, mtDNA) är den del av cellens arvsmassa som finns i mitokondrien, de celldelar där cellens energiproduktion sker. Mitochondriella gener kodar främst för proteiner och RNA som behövs för att producera energi i form av ATP (Adenosintrifosfat) i mitokondrien. Mitochondriell DNA ärvs nästan uteslutande på moderns sida, eftersom det är få gener som finns kvar i mitokondrien och de flesta proteinerna som behövs för att den ska fungera korrekt produceras istället i cellkärnan.
Medical definition of "Biological Evolution" is:
The process of gradual change and development in the characteristics of living organisms over generations through natural selection, genetic variation, and genetic drift. This can lead to the emergence of new species and the extinction of others. It is a fundamental concept in the field of biology and is supported by extensive scientific evidence from various fields such as genetics, paleontology, and comparative anatomy.
"Biogenetisk" är ett begrepp inom biologi och medicin som refererar till något som har sin grund eller ursprung i levande organismers arvsmassa eller genetiska material. Det kan exempelvis handla om studiet av hur gener och arvsmassa styr organismers utveckling, funktion och egenskaper.
"Biogenes" är inte en etablerad term inom medicinsk terminologi, men det engelska begreppet "biogenesis" refererar till processen där levande organismer uppstår från andra levande organismer genom reproduktion. Detta står i kontrast till abiogenes, som är en hypotetisk process där liv uppstår från icke-levande materia.
Diplomonadida är en grupp encelliga eukaryota organismer som saknar mitokondrier och istället har organeller kallade hydrogenosomer. De flesta arter inom denna grupp lever parasitiskt i djurs tarmar, bland annat människan. Ett exempel på ett släkte inom Diplomonadida är Giardia, som kan orsaka sjukdomen giardiasis hos människor. Organismerna består av två identiska kärnor och två baktill placerade flageller som de använder sig av för att röra sig framåt. Diplomonadida har en speciell typ av celldelning, kärndelning utan cellplasmadelning, vilket gör att de ofta förekommer i par eller flockar.
Etiska koder är en samling riktlinjer och principer som styr professionell beteendemönster inom ett visst yrke eller en viss bransch. Den medicinska etiken är den gren av filosofin som handlar om vad som är rätt och fel i medicinen. En etisk kodex för läkare är ett dokument som fastställer de etiska principer och riktlinjer som ska följas av läkare i sin praktik.
Exempel på ämnen som kan tas upp i en medicinsk etisk kodex inkluderar:
* Respekten för patientens autonomi och rätt till självbestämmande
* Skyldigheten att skydda patientens välfärd och inte skada dem
* Kraven på ärlighet, integritet och professionell kompetens
* Skyldigheten att bevara patientens konfidentialitet och skydda deras personliga information
* Kraven på informerad samtycke innan behandling påbörjas
* Skyldigheten att undvika konflikter av intresse som kan påverka den medicinska omdömesförmågan
Den specifika innehållet i en etisk kodex kan variera mellan länder och organisationer, men de flesta har liknande grundläggande principer.
Isoleucin-tRNA-ligase, också känd som isoleucyl-tRNAsyntetas, är ett enzym som katalyserar syntesen av peptidbindningen mellan aminosyran isoleucin och dess transfer-RNA (tRNA) under processen med proteintranslering. Detta enzym hjälper till att säkerställa att rätt typ av isoleucin-aminosyra kopplas till rätt typ av tRNA-molekyl, för korrekt proteinproteinsyntes i cellen. Isoleucin-tRNA-ligas finns hos de flesta levande organismer, inklusive människor.
"Fylogenetik" (förekommande stavning inom biologi på engelska: 'phylogenetics') är ett område inom biologin som handlar om att studera evolutionära relationer mellan olika arter eller andra taxonomiska grupper. Genom att jämföra morfologiska, genetiska och/eller fossila data kan forskare konstruera ett fylogenetiskt träd som visar hur olika arter tros ha utvecklats från gemensamma förfäder över tid.
Termen "fylogen" (på engelska: 'phylogeny') refererar till den evolutionära historien och relationerna mellan olika taxa, det vill säga en grupp organismer som är relaterade genom gemensam härstamning. En fylogeni kan representeras av ett diagramatiskt träd där varje gren representerar en klad, det vill säga en monofyletisk grupp med alla dess ättlingar inkluderat och utan inslag av äldre gemensamma förfäder.
I medicinsk kontext kan fylogenetiska analyser användas för att studera evolutionära relationer mellan patogena mikroorganismer, vilket kan vara viktigt för att förstå hur sjukdomar sprids och utvecklas, och hur vacciner och andra behandlingsmetoder kan utformas.
Transfer RNA (tRNA) är ett slags RNA-molekyler som spelar en central roll i den genetiska koden och proteinsyntesen. Varje tRNA-molekyl har en speciell sekvens av nukleotider, kallad anticodon, som kan binda till motsvarande kodon (en eller flera komplementära nukleotidsekvenser) på en mRNA-molekyl under translationen.
tRNAs är också associerade med specifika aminosyror, och deras huvudfunktion är att transportera dessa aminosyror till ribosomen, där de används för att bygga upp proteiner enligt den sekvens som specificeras av mRNA:t.
Glycyl-tRNA (förkortat "tRNAGly") är ett specifikt tRNA som är associerat med aminosyran glycin. Det innehåller en speciell anticodon-sekvens som kan binda till mRNA:t när det ska koda för glycin under proteinsyntesen.
"RNA, transfer, Trp" refererar till ett specifikt transfer RNA (tRNA) molekyl som är involverat i den genetiska koden och proteinsyntesen. Specifikt handlar det om tRNAMolekylen som bär på aminosyran tryptofan (Trp).
Transfer RNA (tRNA) är en typ av RNA-molekyl som transporterar aminosyror till ribosomen under proteinsyntesen. Varje tRNA-molekyl har en specifik sekvens av nukleotider, känd som anticodon, som matchar komplementärt med en specifik mRNA-sekvens, känd som codon. När en tRNA-molekyl binder till ett mRNA-codon transporterar den också en specifik aminosyra som ska ingå i det proteins molekylen som byggs upp.
I detta fall är tRNAMolekylen specificerad för att bära tryptofan (Trp), en av de 20 standardaminosyrorna som används för att bygga upp proteiner. Den specifika tRNA-molekylen har ett anticodon som matchar med mRNA-codonet UGG, vilket är det enda codon som kodar för tryptofan i standardgenetiska koden.
'Serin-tRNA-ligase' (SERS-tRNAsyntetase) er enzym som katalyserer den siste steget i syntesen av serin-tRNA, et essensielt molekyle for translasjonen av genetisk informasjon til aminosyrer i proteinsyntese.
Specifikt katalyserer Serin-tRNA-ligase esterbindingen av aminosyran serin til sit specifikke transfer RNA (tRNA) molekyle, som koding for serin-kodonet i mRNA-sekvensen. Dette gjør at serin kan identifiseres og brukes korrekt under proteinsyntesen.
Det finnes to typer Serin-tRNA-ligaser i mennesker, som er spesifikke for de to former for tRNA-molekyler som koder for serin: en for alfa-serin og en for beta-serin. Disse enzymer er viktige for korrekt proteinsyntese og feilfunksjon kan føre til ulike sykdommer og skader på cellene.
Transfer RNA (tRNA) Leu refererar till ett specifikt transfer RNA-molekyl som transporterar aminosyran leucin till ribosomen under processen av proteintranslering. Transfer RNA är en typ av RNA-molekyler som hjälper till att översätta genetisk kod från DNA till proteiner. Varje tRNA har en specifik anticodon-sekvens som matchar en komplementär kodon-sekvens på mRNA (messenger RNA). När tRNA Leu binds till mRNA:t vid ribosomen, kan leucin-aminosyran fogas till den växande peptidkedjan i proteinet som skapas.
'Methanosarcina' är ett släkte av arkéer som tillhör gruppen metanogener, vilka är organismer som producerar metan som en del av sitt metaboliska ämnesomsättning. Dessa arkéer förekommer naturligt i våtmarker, tjälesjöar, tarmar hos djur och i avloppssystem. De kan också påträffas i anoxiska miljöer som sediment i sjöar och hav.
'Methanosarcina'-arter är bland de mest metaboliskt flexibla metanogenerna, eftersom de kan använda en rad olika elektrondonatorer för att producera metan, inklusive aketat, metanol, mono-, di- och trimetylaminer samt väte. Deras förmåga att metabolisera en mångfald av substrat gör dem viktiga i naturen och också användbara inom bioteknik för exempelvis behandling av avloppsvatten och biogasproduktion.
'Peptide Termination Factors' är ett samlingsbegrepp inom molekylär biologi och genetik för de proteinmolekyler som aktivt bidrar till att avsluta proteinsyntesen i cellen. De flesta proteiner skapas genom en process som kallas translation, där information från ett specifikt stycke DNA (ett gener) används för att bygga upp en polypeptidkedja, vilket är grunden till det slutliga proteinmolekylen.
Translationen inleds med att en mRNA-molekyl (som är en kopia av DNA:t) läses och translateras i en ribosom, som är ett komplext maskineri bestående av två subenheter. Ribosomen sammanfogar aminosyror till en polypeptidkedja genom att de dekoderar informationen från mRNA:t. Denna process fortsätter tills en speciell sekvens av nukleotider (de molekyler som bygger upp DNA och RNA) påträffas i mRNA-sekvensen, kallad ett stoppcodon. När ribosomen stöter på ett stoppcodon aktiveras peptidtermineringsfaktorerna.
Peptidtermineringsfaktorerna hjälper till att avsluta translationen genom att leda bort den sista aminosyran från ribosomen och sedan lösa upp ribosomen från mRNA-molekylen. Detta gör det möjligt för cellen att transportera, vika och modifiera det nyskapade proteinmolekylen så att det kan utföra sina specifika funktioner inom cellen eller utsöndras till extracellulärt matrix.
Det finns flera olika peptidtermineringsfaktorer, och de varierar något mellan olika levande organismer. I eukaryota celler (som till exempel djurceller) kallas dessa faktorer ofta för eRF1, eRF3 och eRF4, medan prokaryota celler (som till exempel bakterier) har andra typer av peptidtermineringsfaktorer.
Tryptophan-tRNA-ligase, också känt som tryptophanyl-tRNA syntetas, är ett enzym som katalyserar den sista steget i syntesen av transfer-RNA (tRNA) molekyler som binder specifikt till aminosyran tryptofan. Detta enzym hjälper till att konvertera den fria aminosyran tryptofan till dess aktiverade form, tryptofanyl-AMP, och katalyserar sedan överföringen av tryptofanylgruppen från AMP till sitt specifika tRNA. Denna reaktion är en nödvändig del i processen som leder till proteinsyntesen i celler.
'Mycoplasma hominis' är en art av små, akvatiella bakterier som saknar cellyta och därmed också cellväggar. De är normalt förekommande i människans könsorgan och kan ingå som en del av den normala bakteriefloran i slidan hos friska kvinnor.
M. hominis kan dock orsaka infektioner när de sprider sig till andra kroppsdelar, särskilt efter operationer eller när immunförsvaret är nedsatt. Infektioner med M. hominis kan vara associerade med olika symtom beroende på vilken del av kroppen som är infekterad.
Exempelvis kan M. hominis orsaka lunginflammation, hjärtsackinfektion eller infektioner i urinvägar och könsorgan. Vid graviditet kan en infektion med M. hominis också öka risken för komplikationer som missfall, förtidig födsel eller lågviktiga börjar.
RNA, eller Ribonukleinsyre, er et biomolekyle som spiller en viktig rolle i livsprosessene i levende organismer. Det er relatert til DNA (DNA), men har en slik struktur og funksjon som gjør det unikt.
RNA består av en lineær kjenke av nukleotider, som inneholder fire forskjellige baser: adenin (A), uracil (U), guanin (G) og cytosin (C). Disse basene parrer seg med hverandre ved hydrogenbindinger, slik at A parer med U og G parer med C.
Det finnes tre hovedtyper av RNA:
1. Messenger RNA (mRNA): Denne typen RNA transporterer genetisk informasjon fra DNA til ribosomene, hvor proteinsyntesen skjer.
2. Transfer RNA (tRNA): Dette er et lite RNA-molekyle som transporterer aminosyrer til ribosomen under proteinsyntesen. Hver tRNA har en specifik antall-basparring som passer med en specifik aminosyre.
3. Ribosomalt RNA (rRNA): Dette er en del av ribosomet, som er et kompleks molekyle der proteinsyntesen skjer. rRNA utgjør en viktig del av ribosomets struktur og hjelper til å katalysere reaksjonene som skaper peptidbindinger mellom aminosyrer under proteinsyntesen.
I tillegg til disse tre hovedtyper finnes det også andre typer RNA, som for eksempel small nuclear RNA (snRNA) og microRNA (miRNA), som spiller en viktig rolle i reguleringen av genuttrykk og andre cellulære prosesser.
Den mest accepterade och allmänt använda termen för "styrd molekylutveckling" är "gerichtsynthese" eller "direkted synthesis". Detta är en process där man skapar en specifik molekyl med hjälp av kontrollerade kemiska reaktioner, ofta under användning av automatiserade syntesmaskiner och metoder för att styras av datorsimuleringar.
Denna metod möjliggör skapandet av molekyler med hög preciision och komplexitet, som kan vara svåra eller omöjliga att framställa med traditionella kemiska metoder. Den används ofta inom läkemedelsforskning för att syntetisera nya läkemedelskandidater, samt inom materialvetenskap och nanoteknik för att skapa nya funktionella material.
Lysine-tRNA ligase, också känt som lysyl-tRNAsyntetas, är ett enzym som katalyserar syntesen av lysyl-tRNA genom att koppla aminosyran lysin till dess specifika transfer-RNA (tRNA). Detta steg är en nödvändig del i den process kallad proteintranslering, där DNA-kodserade genetiska sekvenser translateras till proteiner.
Specifikt katalyserar lysine-tRNA ligas reaktionen mellan lysin och dess tRNA med hjälp av adenosintriфоosphat (ATP) som energikälla. Det resulterande lysyl-tRNA kan sedan transporteras till ribosomen, där det matchar upp sig med den komplementära kodonsekvensen på mRNA och deltar i peptidbindningsreaktioner för att bygga upp ett protein.
Det finns två olika klasser av tRNA-ligaser: klass I och klass II. Lysine-tRNA ligas tillhör klass I enzymer, som kännetecknas av sin aktiva plats med två metalljoner (vanligtvis zinkjoner). Dessa enzymer är viktiga för cellens överlevnad och kan vara potentiala terapeutiska mål vid sjukdomar relaterade till proteintranslering.
Protein modification at translation, også kjent som ko-translasjonell proteinmodifikasjon, refererer til prosessen hvor et protein blir endret med en funksjonel gruppe eller en kjemisk modifikasjon mens det blir syntetisert fra ribosomen. Dette skjer typisk når en aminosyre i proteinet blir utsatt for en reaksjon som endrer den kjemiske strukturen til proteinmolekylet, noe som kan påvirke proteinets funksjon, lokasjon eller stabilitet.
Et eksempel på proteinmodifikasjon ved translation er när en signalpeptid blir klippet bort fra et ny-syntetiserte protein i endoplasmatisk reticulum (ER). Signalpeptiden er ein sekvens av aminosyrer som leder proteinet til ER, og den må fjernast for å aktivere proteinet og for å sikre at det blir transportert til riktig kompartment i cellen.
Andre typer av proteinmodifikasjon ved translation inkluderer:
* N-glykosylering, noe som involverer leging av en kompleks sukkerstruktur til et asparaginresidutt i proteinet.
* Førsuring, noe som involverer legging av en fosfatgruppe til et serin, treonin eller tyrosinresidutt i proteinet.
* Ubikvitinering, noe som involverer leging av en ubikvitin-molekyl til et lysinresidutt i proteinet, som kan markere protein for degradasjon.
Proteinmodifikasjon ved translation er en viktig måte hvorledes cellen regulererer proteinfunksjon og -aktivitet, og feil i disse prosessene kan føre til ulike sykdommer og patologiske tilstander.
"Basparsbildning" på medicinska svenska kan översättas till "autonomt svettning". Det är en form av överdrivet svettande som inte kontrolleras av det autonoma nervsystemet och kan uppstå utan någon synbar anledning eller i samband med viss stress, rädsla eller ångest. Basparsbildningar skiljer sig från normal svettning genom sin omfattning, lokalisation och ofta förekommande kroniska karaktär. Den kan vara ett tecken på olika sjukdomar som till exempel hyperthyroidism eller Parkinsons sjukdom.
Treonin-tRNA-ligase, också känt som treonyl-tRNAsyntetas, är ett enzym som katalyserar den sista steget i biosyntesen av aminosyran treonin till dess motsvarande transfer-RNA (tRNA). Detta steg inkluderar att aktivera och överföra treonin till tRNATre som används för att syntetisera proteiner enligt genetisk information från mRNA. Treonin-tRNA-ligas är därför viktigt för att säkerställa korrekt proteintranslering och cellulär homeostas.
"RNA, transfer, Asn" refererar till ett specifikt transfer RNA (tRNA) molekyl i cellens proteinsyntesmaskinari. Detta tRNA-molekylt är involverat i införandet av asparaginsyra (Asn, kodad för av DNA-tripletten AAU och AAC) i den växande polypeptidkedjan under proteinsyntesen.
Transfer RNA (tRNA) är en sorts RNA-molekyl som transporterar aminosyror till ribosomen, där de används för att bygga upp proteiner genom att koppla ihop aminosyrorna i rätt ordning. Varje tRNA-molekyl har en specifik sekvens av baser som matchar en viss DNA-trippel (eller kodon) och bär på den korresponderande aminosyran.
I detta fallet, "tRNA, transfer, Asn" är relaterat till tRNA-molekylen som har en speciell bassekvens som matchar DNA-tripletten AAU och AAC, och bär på aminosyran asparaginsyra (Asn).
Proteiner (eller proteinmolekyler) är stora, komplexa molekyler som består av aminosyror som kedjas samman i en specifik sekvens. Proteiner bygger upp och utgör en väsentlig del av alla levande cellers struktur och funktion. De utför viktiga funktioner såsom att underlätta kroppens tillväxt och reparation, reglera processer i cellen, skydda organismen från främmande ämnen som t.ex. virus och bakterier samt hjälpa till vid transport av andra molekyler inom kroppen. Proteiner kan ha en mycket varierad struktur och form beroende på deras funktion, och de kan indelas i olika klasser baserat på deras specifika egenskaper och roller inom cellen.
I'm sorry for any inconvenience, but the term "arkeer" does not have a medical definition in English. It is possible that there may be some confusion with the term, or it could be a typo. If you have more context or information about where this term came from, I would be happy to help you try to figure out what it might mean.
Eukaryota cells, eller eukaryotceller, är de celler som utgör alla levande organismer utom bakterier, arkéer och vissa encelliga organismer som till exempel batterier. De kännetecknas av att de innehåller en definierad cellkärna, bounded by a nuclear membrane, och andra organeller som är omgivna av egna membran. Exempel på eukaryota celler är celler hos djur, växter, svampar och protister.
Protein engineering är ett samlingsbegrepp för de metoder och tekniker som används för att skapa, designa och modifiera proteiner med specifika egenskaper eller funktioner. Detta kan uppnås genom manipulation av proteiners aminosyrasekvens, struktur och interaktioner på molekylär nivå. Protein engineering används inom flera områden, till exempel för att utveckla nya enzymer med ökad katalytisk verkan, att skapa proteiner som kan användas inom diagnostik och terapi eller att förbättra egenskaper hos industriellt producera protein. Metoderna innefattar bland annat mutagenes, direkted evolution och de novo design.
MITOKONDRIE-DNA (mtDNA) refererer til DNA-molekyler, der findes i mitokondrierne, som er små cellulære organeller i vores celler. Mitokondrierne har en vigtig rolle i cellens energiproduktion gennem et process kaldet cellet respiration.
Mitokondrie-DNA består af cirkulært DNA, der er meget mindre end det menneskelige kromosomale DNA i cellekernen. Mennesket har typisk 2-10 kopier af mtDNA i hver mitokondrie, og hvert individ har typisk flere hundrede til tusinder af mitokondrier i hver celle.
MtDNA indeholder gener, der koder for en del af de proteiner, der er involveret i cellet respiration, samt RNA-molekyler, der er nødvendige for syntesen af disse proteiner. MtDNA adskiller sig fra det kromosomale DNA ved at have en høj mutationsrate og en ikke-random matning (eller assortativ mating) mønster, hvilket betyder at der kan forekomme specifikke mtDNA profiler inden for familier eller populationer.
Mutationer i mitokondrie-DNA kan være forbundet med en række sygdomme, herunder neurologiske og muskuløse lidelser, som ofte viser sig i barndommen eller tidlig ungdom. Disse sygdomme skyldes oftest mutationer i gener, der koder for proteiner involveret i cellet respiration.
En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.
Prokaryota är ett samlingsnamn för encelliga organismer som saknar cellkärna och andra membranbundna organeller. De två största grupperna inom Prokaryota är bakterier och archaea. Dessa celler har en enkel struktur jämförd med eukaryotiska celler, det vill säga celler hos djur, växter, svampar och protister.
Prokaryotiska celler består av:
1. En cellyta (cytoplasma) innehållande DNA, RNA och proteiner.
2. Ett enda cirkulärt kromosomalt DNA-molekyl som inte är omgivet av en membranös kärnhinna.
3. Ribosomer, där proteinsyntesen sker.
4. En celldelande mekanism som innebär att DNA replikeras och delas upp mellan två identiska dotterceller under celldelningen (mitos).
5. Vissa prokaryoter kan ha yttre strukturer såsom flageller, pili eller kapslar.
Det är värt att notera att archaea ofta har molekylära mekanismer och vävnader som liknar eukaryota celler, men de saknar ändå en tydlig cellyta och cellkärna.
Ribosomer är en organell som förekommer i både prokaryota och eukaryota celler. Deras främsta funktion är att syntetisera proteiner genom att tolka informationen från RNA till att bygga upp aminosyror i rätt ordning för att bilda en proteinmolekyl. Ribosomen består av två subenheter, en större och en mindre, som båda är uppbyggda av ribosomalt RNA (rRNA) och proteiner. Storleken på ribosomer varierar mellan olika arter, men de hos människan har en diameter på cirka 25 nanometer. De kan finnas i fria former i cytoplasman eller bundna till endoplasmatiska retiklet i eukaryota celler.
Selenoproteiner är proteiner som innehåller aminosyran selenocystein (Sec), vilket är den enda naturligt förekommande aminosyran som inkluderas i proteinsekvenser genom ett specifikt signalsystem under translationen. Selenocystein innehåller en seleenatom, och det finns 25 kända humana selenoproteiner som har en aktiv roll i vår fysiologi. Dessa proteiner är involverade i en rad cellulära processer, såsom antioxidativt försvar, skydd mot oxidativ stress, immunförsvar och skydd mot celldöd. Selenets inkorporering i dessa proteiner är viktigt för deras funktionella aktivitet och struktur.
Dinukleotide are pairs of nucleotides that are linked together through phosphate groups. They play a crucial role in the functioning and maintenance of DNA, RNA, and energy transfer within cells. Dinucleotide repeats are repetitive sequences of these dinucleotides in DNA, which can vary in length and sequence between individuals. These variations can have implications for genetic stability, gene expression, and susceptibility to certain diseases, including neurological disorders and cancer.
Dinukleotide uprepningar (på engelska: Dinucleotide repeats) är par av nukleotider som sitter ihop genom fosfatgrupper. De spelar en viktig roll i funktion och underhåll av DNA, RNA och energitransfer inom celler. Dinukleotidupprepningar är repetitiva sekvenser av dessa dinukleotider i DNA, som kan variera i längd och sekvens mellan individer. Dessa variationer kan ha konsekvenser för genetisk stabilitet, genuttryck och sårbarhet för vissa sjukdomar, inklusive neurologiska störningar och cancer.
'Open Reading Frames' (ORF) refererar till genetiska sekvenssegment som har potentialen att koda för proteiner. De definieras vanligtvis som en sekvens av minst 300 nukleotider som börjar med en startkod (ATG) och fortsätter till en stoppkod (TAA, TAG eller TGA). ORF:er hittas ofta i delar av DNA eller RNA som kallas icke-kodande, eftersom de inte direkt koder för proteiner. Genom att identifiera ORF:er kan forskare förutsäga potentiala proteinsekvenser och undersöka deras funktioner. Det är värt att notera att inte alla ORF:er leder till produktion av ett fullständigt protein, eftersom det finns olika mekanismer som kan påverka den genetiska informationens överföring från DNA till protein.
Fenylalanin-tRNA-ligase, också känt som fenylalanyl-tRNAsyntetas, är ett enzym som katalyserar den sista steget i proteinsyntesen genom att koppla aminosyran fenylalanin till dess specifika transfer-RNA (tRNA). Detta sker i cytoplasman hos eukaryota celler och i bakterier.
Den kemiska reaktionen som katalyseras av fenylalanin-tRNA-ligas är:
fenylalanin + ATP + tRNAPhe → fenylalanyl-tRNAPhe + AMP + PPi
Där tRNAPhe står för transfer-RNA med fenylalanin som sin specifika aminosyra. Detta enzym är viktigt eftersom det säkerställer att rätt aminosyra kopplas till rätt tRNA under proteinsyntesen, vilket i slutändan påverkar den slutliga proteinsekvensen som bildas.
Aminosyresubstitution (eller amino acid substitution) är ett medicinskt begrepp som refererar till en process där en specifik aminosyra i ett protein byts ut med en annan. Detta kan ske på grund av genetiska mutationer eller artificiellt genom proteindesign. Aminosyrorsubstitutionen kan ha olika konsekvenser beroende på vilken aminosyra som substitueras och var i proteinets struktur den sker. I vissa fall kan det leda till förändringar i proteinet som kan påverka dess funktion, stabilitet eller interaktion med andra molekyler.
'Sequencing' är ett begrepp inom genetiken som refererar till metoder för bestämandet av raka rader (sekvenser) av nukleotider, de grundläggande byggstenarna i DNA och RNA. 'Sequencing' används ofta för att undersöka gener och andra delar av DNA för att få information om deras struktur, funktion och evolutionära utveckling.
'Sekvensinpassning' (engelska: sequence alignment) är en metod inom bioinformatiken som används för att jämföra två eller flera DNA- eller proteinsekvenser för att hitta likheter och skillnader mellan dem. Genom att jämföra sekvenser kan forskare identifiera konserverade regioner, mutationer, evolutionära relationer och möjliga funktionella roller.
Sekvensinpassning kan användas för att undersöka olika aspekter av DNA- eller proteinsekvenser, till exempel struktur, funktion, evolutionärt ursprung och släktskap. Det är en viktig metod inom komparativ genetik, molekylär evolution och strukturell biologi.
I sekvensinpassning jämförs två eller flera sekvenser med varandra genom att lägga till luckor (gaps) i sekvenserna för att matcha upp dem så bra som möjligt. Det finns två huvudtyper av sekvensinpassning: global och lokal. Global inpassning jämför hela sekvenserna med varandra, medan lokal inpassning endast jämför delar av sekvenserna där likheter finns.
Sekvensinpassning kan användas för att hitta homologa sekvenser (sekvenser som har gemensam evolutionärt ursprung), identifiera mutationer och andra variationer, och studera evolutionära relationer mellan olika arter eller populationer. Det kan även användas för att förutsäga struktur och funktion hos okända sekvenser genom att jämföra dem med kända sekvenser med liknande egenskaper.