Fettomsättningsrubbningar, eller stofrubbningar, är ett samlingsbegrepp för olika tillstånd där kroppens metabolism och energibalans är rubbade. Detta kan leda till övervikt, fetma och relaterade hälsoproblem som diabetes, högt blodtryck, hög colesterol och hjärt-kärlsjukdomar.

Det finns två huvudsakliga typer av fettomsättningsrubbningar:

1. Insulinresistens: Detta är en tillstånd där kroppens celler blir mindre responsiva på insulinet, ett hormon som reglerar glukosnivåerna i blodet. Som ett resultat ökar produktionen av insulin för att kompensera, och det kan leda till höga nivåer av både glukos och insulin i blodet. Insulinresistens är en viktig faktor i utvecklingen av typ 2-diabetes, men den kan också vara associerad med andra hälsoproblem som hjärt-kärlsjukdomar och stroke.

2. Stoffomsättningsrubbningar orsakade av genetiska faktorer: Det finns vissa sällsynta genetiska tillstånd som kan påverka kroppens metabolism och leda till övervikt och fetma. Exempel på sådana tillstånd är Prader-Willi syndrom, Bardet-Biedl syndrom och Cohen syndrom. Dessa tillstånd beror vanligtvis på avvikande kromosomer eller genförändringar som stör normal funktion i kroppens celler.

Fettomsättningsrubbningar kan också orsakas av livsföringsfaktorer som bristfällig nutrition, brist på fysisk aktivitet och stress. Vidare kan vissa läkemedel och droger också påverka kroppens metabolism och leda till övervikt och fetma.

Glukosomsättningsstörningar är en övergripande term för en grupp med medicinska tillstånd som alla påverkar kroppens förmåga att reglera nivåerna av glukos (socker) i blodet. Glukosomsättningen är den process där kroppen konverterar kolhydrater från maten till glukos, som används som energikälla för celler och vävnader.

Glukosomsättningsstörningar kan delas in i två huvudgrupper:

1. Förhöjda blodsockernivåer (hyperglykemi): Detta innefattar tillstånd som diabetes typ 1 och typ 2, där kroppen inte producerar tillräckligt med insulin eller blir resistent mot insulinet. Det kan också bero på andra sjukdomar eller läkemedel som stör insulinproduktionen eller insulinsensitivityn.

2. Sänkta blodsockernivåer (hypoglykemi): Detta innefattar tillstånd som förekommer vid för lite matintag, vid överdos av insulin eller andra läkemedel som sänker blodsockret.

Glukosomsättningsstörningar kan också orsakas av genetiska faktorer, sjukdomar i buken, hormonella störningar och vissa läkemedel. Symptomen på glukosomsättningsstörningar kan variera beroende på vilket tillstånd som föreligger, men kan inkludera trötthet, törst, urinering ofta, synförändringar och i vissa fall koma eller medvetslöshet.

Om du misstänker att du har en glukosomsättningsstörning bör du söka medicinsk hjälp och få en korrekt diagnos och behandling av en läkare.

Kalciumomsättningsrubbningar (eng. Calcium metabolism disorders) är ett samlingsbegrepp för olika tillstånd där kroppens reglering av kalciumnivåer i blodet är rubbade. Kalcium är en viktig mineralielement som har en central roll för bland annat muskelfunktion, nervsignaler och benhälsa.

Det finns två huvudsakliga typer av kalciumomsättningsrubbningar: hyperkalciemi (för höga kalciumnivåer) och hypokalciemi (för låga kalciumnivåer). Båda kan orsakas av olika sjukdomar, mediciner eller genetiska störningar.

Hyperkalciemi kan orsakas av exempelvis överaktivt bisköldkörtel (hyperparatyreoidism), cancer, vissa mediciner och nyckelbeinsbrist (osteoporos). Symptomen på höga kalciumnivåer kan variera från milda till allvarliga och inkluderar bland annat trötthet, nedsatt rörlighet, depression, förvirring, illamående och kräkningar.

Hypokalciemi kan orsakas av exempelvis underaktivt bisköldkörtel (hypoparatyreoidism), brist på vitamin D, njursjukdomar och vissa mediciner. Symptomen på låga kalciumnivåer kan också variera från milda till allvarliga och inkluderar bland annat kramper, spasmer, sömnlöshet, depression, förvirring och i värsta fall koma.

Det är viktigt att upptäcka och behandla kalciumomsättningsrubbningar så snart som möjligt för att förebygga komplikationer och skada på bland annat ben, muskler och nerver. Behandlingen kan bestå av mediciner, hormonersättning eller ändringar i livsstilen beroende på orsaken till rubbningen.

Fosforomsättningsstörningar (eng. Phosphate homeostasis disorders) är ett samlingsbegrepp för olika sjukdomszustånd där nivån av fosfat i kroppen är rubbad. Fosfat är ett viktigt mineral som ingår i benvävnad, cellmembran och energiförråd i form av ATP-molekyler.

Den normala fosforomsättningen regleras av två hormoner: parathormon (PTH) och calcitriol (aktivt vitamin D). PTH ökar frisättningen av fosfat från benvävnad och minskar dess återupptag i njurarna, medan calcitriol ökar absorptionen av fosfat i tarmen.

Fosforomsättningsstörningar kan delas in i två kategorier: hypofosfatemi (för lågt fosfat) och hyperfosfatemia (för högt fosfat).

Hypofosfatemi kan orsakas av malabsorption, förhöjd aktivitet hos PTH, nedsatt produktion av calcitriol eller förlorande sjukdomar i njurarna. Symptomen på hypofosfatemi kan inkludera muskelsvaghet, parestesi (känselbortfall), och eventuellt rakit (skelettförändringar).

Hyperfosfatemia kan orsakas av njursjukdomar, förhöjd intag av fosfat i dieten eller för höga nivåer av calcitriol. Symptomen på hyperfosfatemia kan inkludera diarré, kräkningar och andningssvårigheter.

I allvarliga fall av fosforomsättningsstörningar kan det leda till komplikationer som försämrad benhälsa, muskel- eller nervskador, och i värsta fall dödsfall.

Medicinsk definisjon: Metaboliske sykdommer refererer til en gruppe av sykdommer som fører til forstyrrelser i kroppens metabolisme, det vil si hvordan kroppen bruker energien fra kosten og omsætter denne energien til nytteverdi for kroppen. Disse forstyrrelsene kan være forårsaket av feil i en eller flere enzymer eller andre proteiner som er involvert i stoffskiftet. Metaboliske sykdommer kan føre til forskjellige symptomer og komplikasjoner, afhengig av hvilken type sykdom det gjelder. Nogen eksempler på metaboliske sykdommer inkluderer diabetes, fedtstoffskifteforstyrrelser, galdesykelidelser, arvelige sykdommer som føre til forstyrrelser i aminosyre- eller sukkerstofskiftet, og andre endokrine lidelser. Behandlingen av metaboliske sykdommer varierer, men inkluderer ofte kostendring, fysisk aktivitet, medisinsk behandling og i noen tilfeller operasjon.

Iron homeostasis is a delicate balance that is maintained by the body through complex regulatory mechanisms. Iron overload or deficiency can occur when this balance is disrupted, leading to iron homeostasis disorders.

Iron overload, also known as hemochromatosis, occurs when there is too much iron in the body. This can be caused by genetic factors, such as mutations in the HFE gene, or by external sources, such as frequent blood transfusions. Excess iron can accumulate in various organs, including the liver, heart, and pancreas, leading to damage and disease.

Iron deficiency, on the other hand, occurs when there is not enough iron in the body. This can be caused by inadequate dietary intake, blood loss, or increased iron needs during pregnancy or growth spurts. Iron deficiency can lead to anemia, fatigue, and impaired cognitive function.

Iron homeostasis disorders can also result from abnormalities in the regulation of iron transport and storage proteins, such as transferrin, ferritin, and hepcidin. These proteins play crucial roles in maintaining iron balance by regulating iron absorption, distribution, and excretion.

In summary, iron homeostasis disorders refer to conditions that result from an imbalance in iron levels in the body, leading to either iron overload or deficiency. These conditions can have serious health consequences if left untreated, highlighting the importance of maintaining proper iron balance through a balanced diet and appropriate medical care.

'Glukos' (eller 'glucose') er en slikket sukker som forekommer naturlig i kroppen og er den viktigste kilden til energi for alle levende celler. Glukosen er et enklert sukkermolekyl med formelen C6H12O6, og det er en monosakkarid, det vil si en type sukker som ikke kan deles i enkle deler uten å bli opløst i vann. Glukosen dannes i kroppen ved nedbryting av kostholdets kulhydrater og er en viktig energikilde for hjernen, musklene og andre kroppsdeler. Glukose blir også brukt i mange medisinske sammenhenger, for eksempel som en del av infusjoner for å behandle diabetes eller under kirurgiske operasjoner for å holde pasientens sukkerne på normal nivå.

'Blodsocker' er en medisinsk betegnelse for sukkerkoncentrasjonen i blodet, og måles typisk i millimol pr. liter (mmol/L) eller milligram pr. déciliter (mg/dL). Det er også kjent som blodglukosen. Normal verdier for blodsocker ligger vanligvis mellom 4,0 og 5,5 mmol/L etter en 8-timers fasten, men variasjoner kan forekomme alt etter individet og alderen. Høye blodsockerverdi kan være ein indikator for diabetes eller andre medisinske tilstander.

Ett glukosbelastningsprov (GBP), även känt som oral glukos tolerance test (OGTT), är en medicinsk undersökningsmetod som används för att diagnostisera förekomst av diabetes typ 2, gestationell diabetes och störningar i glukosmetabolismen.

Under provet får patienten dricka en standardiserad lösning med hög koncentration av glukos (vanligtvis 75 gram). Därefter mäts blodsockernivåerna vid flera tillfällen under en tidsperiod, vanligen upp till två timmar.

Genom att jämföra patientens blodsockernivåer före och efter glukosintaget kan läkaren avgöra hur kroppen hanterar glukosen och om den är effektivt insulinproducerande eller inte. Om patienten har en för hög koncentration av glukos i blodet vid flera av mätningarna under provets gång kan det vara tecken på diabetes eller försämrad glukostolerans.

Insulin är ett hormon som produceras och sekreteras av de betaceller som finns i bukspottkörteln (pancreas). Det spelar en central roll i regleringen av blodsockernivåerna i kroppen. När vi intagit kolhydrater från maten bryts dessa ner till glukos i tarmen, som sedan absorberas in i blodet. Denna ökning av blodglukoskoncentrationen orsakar betaceller att släppa ut insulin, vilket stimulerar celler runt om i kroppen (i synnerhet lever-, muskel- och fettceller) att ta upp glukosen från blodet och använda den som energikälla eller lagra den som glykogen eller fettsyror. På så sätt hjälper insulin till att hålla blodsockernivåerna i balans och förhindrar att de stiger allt för högt. Insufficiens av insulin orsakar diabetes typ 1, medan resistans mot insulins effekter kan leda till diabetes typ 2.

Energiomsättning (energy expenditure) är ett medicinskt begrepp som refererar till den totala mängden energi som kroppen använder sig av under en viss tidsperiod. Detta inkluderar energin som används för att underhålla grundläggande livsviktiga funktioner (basal metabolism), aktivitet och termogenes (fördjupad ämnesomsättning efter en måltid). Energiomsättningen mäts vanligtvis i kcal eller kilojoule per dag.

Glukosintolerans är ett samlingsbegrepp för olika metabola störningar som kännetecknas av att kroppen har svårt att bearbeta glukos (socker) i blodet på ett normalt sätt. Detta kan leda till höga blodsockernivåer efter en måltid, och i vissa fall kan det utvecklas allvarliga komplikationer som diabetes och nervskador.

Det finns två huvudtyper av glukosintolerans: typ 1 och typ 2. Typ 1 glukosintolerans orsakas vanligtvis av en autoimmun reaktion där kroppen attackerar de celler i bukspottkörteln som producerar insulin, ett hormon som hjälper kroppen att reglera blodsockernivåerna. Typ 2 glukosintolerans orsakas istället av resistens mot insulin, vilket innebär att kroppens celler inte reagerar normalt på insulinet. Detta leder till högre insulinnivåer i blodet och kan med tiden leda till skador på olika organ.

Glukosintolerans kan också uppstå som en följd av andra sjukdomar eller läkemedel, och det finns också genetiska former av glukosintolerans. I alla fall är det viktigt att diagnostisera och behandla glukosintolerans så snart som möjligt för att undvika komplikationer. Behandlingen kan innebära ändringar i livsstilen, mediciner och i vissa fall insulintillsättning.

Glykolys, även känt som glykolytisk splittring eller EMP-vägen (Embden-Meyerhof-Parnas-vägen), är en metabolic process som bryter ner glukos (en enkel sockerart) till pyruvat i två ATP-molekyler och två NADH-molekyler per glukosmolekyl. Reaktionen sker i cytoplasman hos eukaryota celler och både i cytoplasma och cytosol hos prokaryota celler. Glykolysen är en anaerob process, vilket betyder att den inte kräver syre för att äga rum. Den är en av de centrala processerna i cellens energiproduktion och spelar en viktig roll i cellers ämnesomsättning och stoffomsättning.

Fettomsättning, även känd som lipolys, är en biokemisk process där triglycerider (en form av fett) baksöndras i kroppen för att användas som energikälla. Denna process sker främst i fettvävnaden och kontrolleras av flera hormoner, inklusive adrenalin, noradrenalin och glukagon. När dessa hormoner binder till receptorer på fettcellernas yta aktiveras en signaltransduktionskaskad som leder till att lipasenzymet aktiveras och bryter ned triglyceriderna till glycerol och fettsyror, vilka kan transporteras till levern för att omvandlas till energi.

Deoxiglukos, eller mer specifikt 2-deoxi-D-glukos, är en form av glukos (en monosackarid) där en hydroxylgrupp (-OH) har ersatts med ett väteatom (-H). Detta sker vid kolatom nummer 2 i glukosmolekylen.

Deoxiglukos förekommer naturligt i vissa substanser, till exempel kan det ingå i strukturen hos vissa antibiotika och andra bioaktiva molekyler. Det kan också syntetiseras i laboratoriet för forskningsändamål eller som en del av kemisk syntes av mer komplexa molekyler.

Det är värt att notera att när man pratar om "deoxiglukos" utan specifikation till kolatomnumret, kan det i vissa sammanhang syfta på 2-deoxi-D-glukos, men i andra sammanhang kan det också kunna avse 6-deoxi-D-glukos eller någon annan form av deoxiglukos. Därför är det viktigt att alltid specificera vilken form av deoxiglukos man menar om man vill undvika förvirring.

GLUT1-proteinet, også kjent som slikket transporterer glukoseovergangen over cellmembranet, er ein typ av glukosetransporterprotesjein som fungerer som en kanal for glukosen til å unngå direkte kontakt med vann og lipider i cellemembranet. GLUT1-proteinet er nøkkelest i transporten av glukose fra blodet til hjernen over blod-hjernebarrieren. Dette proteinet er også viktig for glukosetransport i andre typer celler, som røde blodceller og plasmacellene i tarmsystemet. GLUT1-proteinet er kodet av genen SLC2A1.

Manodepressiv sjukdom, även känd som bipolär affektivt störning, är en mental ohälsa som karaktäriseras av upprepade episoder med maniska, hypomana eller depressiva symptom. Under en manisk episod kan individen uppleva ökad energi, eufori, tankeflöde och självsäkerhet, samt ha svårt att sätta sig stilla eller tänka klart. Under en depressiv episod kan personen känna sig nedstämd, hopplös, trött, sakna energi och ha ont i kroppen. I vissa fall kan individen uppleva både maniska och depressiva symptom samtidigt, ett tillstånd som kallas mixed state. Manodepressiv sjukdom påverkar personens humor, tankar, perception, handlingar och sömn. Det är en livslång sjukdom som behandlas med mediciner och psykoterapi.

Medicinskt sett betyder "lever" det nästa största organet i kroppen och har flera viktiga funktioner. Här är en kort medicinsk definition:

Levern (latin: hepar) är ett vitalt, multipel fungerande organsystem som utför en rad metaboliska, exkretoriska, syntetiska och homeostatiska funktioner. Den primära funktionen av levern är att filtrera blodet från skadliga substanser, producera gallan för fettdigestion och bryta ned proteiner, kolhydrater och fetter. Levern innehåller också miljarder celler, kända som hepatocyter, som är involverade i protein-, kolhydrat- och lipidmetabolism, lagring av glykogen, syntes av kolesterol, produktion av kloningfaktorer och andra hormoner samt bortrening av exogena och endogena toxiner.

GLUT4-proteinet er ein transportprotein som hører til gruppen av glukosetransporter. Det forekommer naturlig i vår kropp, spesielt i musklane og fedtcellene, og spiller en viktig rolle i reguleringen av blodsukkeret. GLUT4-proteinet transporterer glukosen gjennom cellemuren og inni cellen, der den kan brukes som energikilde eller lagres som glykogen.

Insulin er ein hormon som frigis fra pankreas og signaliserer til fedtcellene og musklane å øke mengden av GLUT4-proteiner i cellemuren, slik at flere glukosemolekyler kan transporteres inn i cellen. Dette hjelper til å regulere blodsukkeret etter en måltid med kosthold og forebygge for høye nivåer av sukker i blodet. Ved type 2-diabetes fungerer dette system ikke korrekt, noe som kan føre til for høye blodsukkernivåer over tid.

Hexokinase är ett enzym som katalyserar den första steget i glykolys, nämligen fosforyleringen av glukos till glukos-6-fosfat. Denna reaktion kräver energi i form av ATP och resulterar i att substratet blir negativt laddat, vilket förhindrar diffusonen av glukos ut från cellen. Det finns flera isoformer av hexokinas, varav de flesta hittas i cytoplasman, men vissa också i mitokondrierna. Hexokinas är en reglerad aktivitet och kan inhiberas av sina produkter, glukos-6-fosfat och ATP.

Fluoro-18-2-deoxi-D-glukos är ett radiotracer som används inom medicinsk bilddiagnostik, särskligen positronemissionstomografi (PET). Det är en analog av glukos, som har substituerats med en radioaktiv isotop av fluor, Fluoro-18. När den injiceras i kroppen accumulerar den sig i celler som metaboliserar glukos aktivt, särskilt cancerceller, eftersom de ofta har högre glukosomsättning än normala celler.

Genom att toma bilder av distributionen av Fluoro-18-2-deoxi-D-glukos i kroppen kan läkare upptäcka och diagnostisera cancer, samt övervaka effekterna av behandlingar. Det är också känt under trade names som Fludeoxyglucose (FDG) och 18F-FDG.

Glykogen är ett polysackarid som består av långa kedjor av glukosmolekyler som är sammanbundna med varandra via glykosidbindningar. Det lagras främst i levern och musklerna hos däggdjur, inklusive människor, och fungerar som ett snabbt tillgängligt energiförråd som kan omvandlas till glukos när kroppen behöver mer energi. Glykogen lagras i form av granuler i cytoplasman hos celler och kan innehålla tusentals glukosemolekyler per granul. När kroppen behöver mer glukos för att till exempel understödja muskelaktivitet eller reglera blodsockernivåerna, så kan glykogen splittras upp i en process som kallas glykogenolys, vilket resulterar i frisättning av glukosemolekyler till blodet.

'Mjölksyra' (laktat) är ett naturligt förekommande ämne i kroppen och är en slags syra som produceras inne i kroppens muskler när de använder syre under aktivitet. När musklerna behöver mer energi än vad som kan tillhandahållas genom syretillförseln, bryter de ned kolhydrater (glukos) anaerobt, vilket resulterar i produktionen av mjölksyra.

Mjölksyra är en viktig källa till energi för musklerna och hjärtat, men när koncentrationen blir för hög kan den leda till muskeltrötthet och smärta, samt i vissa fall metabola störningar. Mjölksyra är också en indikator på hur hårt musklerna har arbetat under en aktivitet, och mätningar av mjölksyran används ofta inom idrottsvetenskapen för att utvärdera intensiteten och effekterna av träning.

Laktat är ett slutprodukt i anaerob metabolism, vilket innebär att det bildas när kroppens celler behöver energiproduktion utan tillgång till syre. Detta sker framförallt under intensiv träning eller när blodflödet inte är tillräckligt för att möjliggöra syretransporten till cellerna.

Laktatet transporteras sedan via blodet till levern, där det kan omvandlas tillbaka till glukos och användas som energikälla igen. Om levern inte kan hålla jämna steg med laktattillförseln kan dock laktatakumulering ske, vilket kan leda till metabola acidos eller lägre pH-värden i blodet.

Det är värt att notera att när människor pratar om "laktatsatta muskler" avser de ofta en situation där musklerna har höga nivåer av laktat som orsakas av intensiv träning, men det är inte samma sak som muskelvätskan blir sur.

Psykiska störningar (eller mentala störningar) är enligt Världshälsorganisationen WHO en allmän beteckning på en grupp sjukdomar, som kännetecknas av särskilda förändringar i känsloliv, tankar, perceptioner, minne, inlärning, motivation, uppfattning om verkligheten och beteende. Dessa förändringar är så pass allvarliga att de orsakar individen klart lidande eller funktionsnedsättning i vardagslivet. Psykiska störningar kan ha olika orsaker, exempelvis genetiska faktorer, hjärnskador, trauma, missbruk av droger eller alkohol, samt sociala och miljömässiga faktorer. Exempel på psykiska störningar är depression, schizofreni, ångeststörningar, personlighetsstörningar och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som exempelvis autism och ADHD.

Typ 2-diabetes, även känd som icke-insulindependig diabetes mellitus (NIDDM), är en endokrinologisk störning karaktäriserad av höga nivåer glukos i blodet (hyperglykemi) orsakade av resistans mot insulin och bristande kompensatorisk insulinsekretion från betacellerna i bukspottkörteln. Detta leder till en förlängd och ökad glukosutsöndring från levern, vilket ytterligare förvärrar hyperglykemi.

Typ 2-diabetes är vanligt förekommande hos vuxna, men den kan också drabba barn och ungdomar, särskilt i sammanhang av övervikt och bristande motion. Den är ofta förknippad med andra hälsoproblem som högt blodtryck, höga nivåer kolesterol och lipider, och fetma. Långvarig obehandlad typ 2-diabetes kan leda till komplikationer såsom neuropati, retinopati, njurssjukdom (nefropati) och kardiovaskulära sjukdomar som hjärtinfarkt och stroke.

Behandlingen av typ 2-diabetes inkluderar livsstilsförändringar såsom viktminskning, fysisk aktivitet, hälsosam kosthållning och rökavvänjande. Medicinska behandlingar kan omfatta orala antidiabetiska läkemedel (till exempel metformin, sulfonylurea, gliptiner, glukagonliknande peptid-1 receptor agonister och SGLT2-hämmare) eller insulintillsättning.

Glukokinase (GK) är ett enzym som katalyserar den första steget i glykolysen, nämligen fosforyleringen av glukos till glukosa-6-fosfat. Detta enzym är specifikt för glukos och aktiveras vid högre glukoskoncentrationer. Glukokinase finns främst i levern, bukspottkörteln och betacellerna i de Langerhanska öarna i underlivet av pancreas. I levern spelar glukokinase en viktig roll i regleringen av glukosmetabolismen genom att kontrollera insulinutsöndringen och glukoslagringen. Genom att vara ett glukosensoriskt enzym hjälper glukokinase till att upprätthålla homeostasen av blodsockret i kroppen.

Anxiety disorders are a category of mental health disorders characterized by feelings of excessive and persistent worry, fear, or anxiety that interfere with daily activities. According to the Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), there are several specific types of anxiety disorders, including:

1. Separation Anxiety Disorder: intense fear or anxiety about being separated from a person or place that provides feelings of security or safety.
2. Selective Mutism: consistent failure to speak in certain social situations where speaking is expected, despite the ability to understand and speak in other situations.
3. Specific Phobia: excessive and persistent fear of a specific object, situation, or activity that is generally not harmful.
4. Social Anxiety Disorder (Social Phobia): intense fear or anxiety about social interactions or performing in front of others.
5. Panic Disorder: recurrent unexpected panic attacks and constant worry about having another attack.
6. Agoraphobia: fear or anxiety about being in places or situations from which escape might be difficult or help unavailable in the event of a panic attack or other incapacitating or embarrassing symptoms.
7. Generalized Anxiety Disorder (GAD): excessive and persistent worry or anxiety about several aspects of life, for a period of six months or more.
8. Substance/Medication-Induced Anxiety Disorder: anxiety caused by the effects of a substance or medication.
9. Anxiety Disorder Due to Another Medical Condition: anxiety that is the direct physiological consequence of another medical condition.
10. Other Specified Anxiety Disorder and Unspecified Anxiety Disorder: categories for disorders with symptoms that do not meet the criteria for any of the specific anxiety disorders but still cause significant distress or impairment.

These disorders can significantly impact a person's quality of life, making it difficult to function in social, occupational, and other areas of life. Treatment typically involves psychotherapy, medication, or a combination of both.

'Affektiva störningar' är ett samlingsbegrepp inom psykiatrin för en grupp sjukdomar som kännetecknas av störningar i individens affekter, det vill säga känsloliv och stämning. Detta kan yttra sig i onormalt intensiva, långvariga eller ofta skiftande känslor, till exempel depression, mani eller både och. Affektiva störningar innefattar diagnoser som depressiva störningar, bipolära störningar och cyklotymiska störningar.

Monosackaridtransportproteiner är proteiner som hjälper till att transportera monosackarider, det vill säga enkla sockerarter, genom cellmembranet. Dessa proteiner finns vanligen i cellytan och de hjälper till att reglera intaget av olika sorters sockerarter in i cellen. Monosackaridtransportproteiner kan variera i sin specificitet och vissa är specialiserade på att transportera specifika sockerarter, medan andra kan transportera en bredare varierad uppsättning sockermolekyler.

Glukosoxidaser är ett enzym som katalyserar oxidationen av glukos (socker) till gluconolakton, samtidigt som det reduceras väteperoxid (H2O2) till vatten. Reaktionen kan skrivas som följer:

Glukos + O2 + H2O → Gluconolakton + H2O2

Glukosoxidas är ett flavoprotein som innehåller en flavinadening, FAD, i sin aktiva centrum. Det finns i naturen hos både djur och växter, och har olika funktioner beroende på art. Hos människor finns glukosoxidas i vår tarmflora och hjälper till att bryta ned socker. Det används också kommersiellt för att producera glukonsyra, som är en viktig råvara inom kemisk industri.

Medicinskt sett betyder “fasta” att man avstår från intaget av mat och dryck, förutom vatten, under en viss tidsperiod. Det används ofta i samband med laboratorieundersökningar eller medicinska ingrepp, då det är viktigt att patientens blodvärden inte påverkas av nyligen intagen mat eller dryck.

Längden på fastan kan variera beroende på ändamålet, men vanligtvis innebär det att man inte ska äta eller dricka någonting under minst 8-12 timmar innan blodprover tas. I vissa fall, som inför kirurgiska ingrepp, kan fastan vara längre.

Det är viktigt att följa läkares eller sjuksköterskans instruktioner angående fastan, eftersom det kan ha betydelse för din behandling och hälsa.

Glukoneogenese er en metabol proces hvor nye glukosemolekyler syntetiseres i leveren fra ikke-karbohydratkilder, typisk under fastende tilstande eller fysiologisk stress. Denne process konverterer organiske syrer, such as pyruvat, lactat, og glycerol, samt aminosyrer til glukose via en række enzymkatalyserede reaktioner. Glukoneogenesen er en modsætning til glykolysen, hvor glukose omdannes til pyruvat for at generere energi i form af ATP og NADH. Begge processer er vigtige dele af cellulær energihusholdning og reguleres nøje for at sikre homeostase i kroppen.

GLUT2-proteinet, også kjent som sluttformen GLUT2 (Glucose Transporter 2), er ein transportprotein som fungerer som en glukosetransporter i cellmembranet. Det er selektivt permeabel for monosakkarider som glukose, galaktose og fruktose, og spiller en viktig rolle i reguleringen av blodsukkeret og energihusholdningen i kroppen. GLUT2-proteinet er særlig viktig i leveren, tarmen og hjernen, der det transporterer glukose over cellmembranet basert på koncentrationsforskjellene på hver side av membranet.

Hjärnan är det centrala nervösa systemets kontroll- och koordineringsorgan. Den består av hjärnbarken (cerebrum), liljan (cerebellum) och förlängda märgen (medulla oblongata), samt flera inre strukturer så som thalamus, hypothalamus och hippocampus. Hjärnan är ansvarig för högre kognitiva funktioner såsom tankeprocesser, minne, språk och medvetandet, samt kontrollerar också kroppens autonoma funktioner som andning, hjärtrytm och kroppstemperatur. Hjärnan är indelad i två hemisfärer och innehåller miljarder nervceller (neuron) som kommunicerar med varandra via nervimpulser för att skapa tankar, känslor, minnen och handlingar.

Insulinresistens är ett tillstånd där kroppens celler inte reagerar normalt på insulinet, det hormon som reglerar blodsockernivåerna. Som ett resultat måste pancreasproducera mer insulin för att uppnå samma effekt, och över tiden kan det leda till högre risk för typer 2-diabetes, metabolt syndrom och hjärt-kärlsjukdomar.

Langerhans celler är typen av dendritiska celler som finns i huden och epitelgeweben. De utgör ett viktigt bestånddel i immunförsvaret genom att presentera antigen till T-celler och initiera en immunrespons. Langerhans cellöar är speciella strukturer som finns i epidermis, den yttre delen av huden, där de sitter mellan keratinocyterna. Deras huvudfunktion är att fagocytera främmande partiklar och proteiner, bryta ner dem till små peptider och presentera dessa för T-celler i lymfknutor. På det sättet hjälper de till att identifiera och eliminera patogener som tränger in i kroppen genom huden.

Glukagon är ett hormon som produceras i bukspottkörteln och har en viktig roll i kroppens energibalans. Glukagon stimulerar frisättningen av glukos (socker) från levern till blodet, särskilt när blodsockernivåerna är låga. Detta hjälper till att höja blodsockernivåerna och ge kroppen den energi som behövs. Glukagon verkar genom att aktivera en signalsubstans, cAMP, i målceller, vilket leder till att levern omvandlar glykogen (ett kolhydrat) till glukos.

Oxidation-reduction, också känt som redoxreaktioner, är en process där elektroner överförs från ett molekyl eller jon till ett annat. Det består av två delprocesser: oxidation och reduction.

Oxidation definieras som förlusten av elektroner eller ökning av oxidationstallet hos ett atom eller molekyler. Reduction är motsatsen, där det finns en vinst av elektroner eller minskning av oxidationstalet hos ett atom eller molekyler.

I allmänhet är oxidationen kopplad till en ökning i oxidationsgraden och reductionen med en minskning i oxidationsgraden. Detta kan illustreras genom följande exempel:

2Na (s) + Cl2 (g) -> 2NaCl (s)

I denna reaktion är natrium (Na) oxiderat, eftersom det förlorar en elektron och bildar Na+. Chlor (Cl2) är reducerat, eftersom det vinner elektroner och bildar Cl-. Detta visar hur oxidation och reduction sker samtidigt i samma reaktion, vilket kallas en redoxreaktion.

Emissionsscintigrafi, även känt som emissionscomputertomografi (ECT), är en diagnosmetod inom nuclearmedicin. Den använder en liten mängd radioaktivt marerad substans (radionuklid) som injiceras i patientens kropp. Substansen accumulerar i specifika organ eller vävnader beroende på vilken typ av undersökning som ska göras.

Efter att substansen har hunnit distribueras i kroppen placeras en gammakamera runt patientens kropp för att detektera de gammastrålar som utsänds från radionukliden. Kamera data används sedan för att skapa tvådimensionella (2D) eller tredimensionella (3D) bilder av organet eller vävnaden som undersöks.

Emissionsscintigrafi kan användas för att diagnostisera och övervaka en rad olika medicinska tillstånd, inklusive hjärtsjukdomar, skelettrelaterade sjukdomar, neurologiska störningar och cancer. Till exempel, myokardskintigrafi använder en radioaktivt markering substance som absorberas av hjärtmuskulaturen för att undersöka blodflödet till hjärtat och detektiera eventuell ischemisk sjukdom eller hjärtskada.

Fettvävnad, även känd som adipös vävnad, är en speciell typ av bindväv som fungerar som ett energilager i kroppen. Den består av celler som kallas adipocyter, som innehåller lipider (fett) och är omgivna av ett rikt blodkärlsnätverk. Fettvävnad delas vanligtvis upp i två typer: brun fettvävnad och vit fettvävnad.

Brun fettvävnad innehåller fler mitokondrier än vit fettvävnad och är mer rik på blodkärl. Den fungerar primärt som en termogen (värmeproducerande) vävnad genom att oxidera lipider för att producera värme, istället för att lagra energi. Brun fettvävnad är vanligast hos spädbarn och små barn, men minskar i volym under uppväxten. Vuxna kan dock ha en viss mängd brun fettvävnad, särskilt i områden som halsen, överarmarna och ländryggen.

Vit fettvävnad är den vanligaste formen av fettvävnad och fungerar huvudsakligen som ett energilager. Den lagras under huden och runt inre organ. När kroppen behöver energi kommer lipider från vit fettvävnaden att omvandlas till fettsyror, som sedan kan användas som bränsle av celler i kroppen. Överskott av energiförråd lagras i form av triglycerider inom adipocyterna. Om individen intar mer energi än vad som behövs för kroppens grundbehov kan det leda till ökat fettlagring och därmed ökad volym av vit fettvävnad.

I onormala nivåer kan ökad mängd vit fettvävnad vara förknippad med ohälsa, såsom fetma, diabetes typ 2, hjärt- och kärlsjukdomar och vissa former av cancer. Det är därför viktigt att upprätthålla en balans mellan energiförbrukning och intag för att undvika onormala ökningar av vit fettvävnad.

'Fria fettsyror' (FFA) refererar till fettsyror som frigörs från lipoproteiner och andra förrådsvävnader i kroppen och cirkulerar i blodplasma. De är även kända som 'icke-esterifierade fettsyror' (NEFA) eftersom de inte är bundna till glycerol som en esterlänk, vilket är fallet med fettsyrorna i triglycerider.

När kroppen behöver mer energisubstrat för cellulär metabolism, till exempel vid fastande eller under intensiv träning, kommer lipasenzym att bryta ned triglycerider i lipoproteiner och adipocyter (fettceller) till glycerol och fria fettsyror. Dessa fria fettsyror transporteras sedan av albumin till olika vävnader, inklusive lever, hjärta och skelettmuskler, där de kan användas som energikälla genom β-oxidation i mitokondrier.

Fria fettsyror spelar en viktig roll i kroppens energibalans och homeostasis. Förhöjda nivåer av fria fettsyror kan dock vara skadliga, eftersom de kan leda till insulinresistens, oxidativ stress och inflammation. Därför är det viktigt att upprätthålla en balans mellan användning och lagring av fettsyror i kroppen.

Skelettmuskulaturen är den typ av muskulatur som kontrollerar och styr rörelser hos kroppen. Den består av fibrer som är fästa vid benens, ryggens och huvudets skelett via senor. När musklerna kontraheras, drar de på senorna och orsakar rörelse i lederna. Skelettmuskulaturen utgör ungefär 40 % av kroppsvikten hos en vuxen människa och är den mest synliga muskelgruppen i kroppen. Den kan delas in i två typer baserat på hur de fästs vid skelettet: två-joint-muskler och en-joint-muskler. Två-joint-muskler korsar över två led och kan orsaka rörelse i båda, medan en-joint-muskler bara korsar över ett led och endast påverkar den.

Hypoglykemiska medel, även kända som hypoglykämiska läkemedel eller blodsockersänkande medel, är en grupp av läkemedel som används för att behandla högt blodsocker (hyperglycemi) hos personer med diabetes mellitus. Dessa mediciner fungerar genom att öka insulintillgången eller öka insulinutsöndringen från bukspottkörteln, vilket leder till sänkta nivåer av blodsocker.

Det finns olika typer av hypoglykemiska medel, inklusive:

1. Insulin: Det är ett hormon som produceras naturligt i kroppen och hjälper till att reglera blodsockernivåerna. Insulin injiceras ofta som behandling för diabetes typ 1 och kan också användas som komplement till andra läkemedel för diabetes typ 2.

2. Sulfonylureaber: Detta är en grupp av orala läkemedel som stimulerar insulinutsöndringen från bukspottkörteln. De används ofta för att behandla diabetes typ 2.

3. Meglitinider: Detta är också en grupp av orala läkemedel som ökar insulinutsöndringen från bukspottkörteln. De används ofta för att behandla diabetes typ 2.

4. Biguanider: Detta är en grupp av orala läkemedel som minskar leverproduktionen av glukos och ökar kroppens känslighet för insulin. De används ofta för att behandla diabetes typ 2.

5. Alpha-glukosidashämmare: Detta är en grupp av orala läkemedel som fördröjer upptaget av kolhydrater i tarmen, vilket leder till sänkta nivåer av glukos i blodet. De används ofta för att behandla diabetes typ 2.

6. DPP-4-hämmare: Detta är en grupp av orala läkemedel som ökar kroppens produktion av insulin och minskar leverproduktionen av glukos. De används ofta för att behandla diabetes typ 2.

7. SGLT2-hämmare: Detta är en grupp av orala läkemedel som ökar utsöndringen av glukos i urinen och minskar nivåerna av glukos i blodet. De används ofta för att behandla diabetes typ 2.

Det är viktigt att notera att alla dessa läkemedel kan ha biverkningar och kontraindikationer, så det är viktigt att prata med din läkare om vilket läkemedel som passar dig bäst.

Glukos-6-fosfat (G6P) är ett intermediärt steg i flera cellulära energiproducerande processer, såsom glykolys, glukoneogenes och pentosefosfatvägen. Det är en ester av fosforsyra och glukos, där fosfatgruppen är kovalent bundet till kolatom nummer 6 i glukosenmolekylen.

I glykolysen är G6P det första fosforylerade steget av glukosen och är en viktig kontrollpunkt i metabolismen, eftersom två olika enzymer kan agera på G6P: hexokinash/glukokinash (HK/GK) och glukos-6-fosfatas (G6Pase). HK/GK katalyserar fosforyleringen av glukosen till G6P, medan G6Pase katalyserar dephosphoryleringen av G6P tillbaka till glukos. Genom att kontrollera aktiviteten hos dessa två enzymer kan cellen reglera omvandlingen av glukos till pyruvat och därmed energiproduktionen.

I glukoneogenesen är G6P ett viktigt mellansteg i syntesen av ny glukos från icke-kolhydratkällor, såsom laktat, pyruvat eller aminosyror. I pentosefosfatvägen är G6P det första substratet och omvandlas till 6-fosfo-D-glucono-1,5-lakton (6PG) av glukos-6-fosfatdehydrogenas (G6PDH). Denna reaktion är också en kontrollpunkt i pentosefosfatvägen och är kopplad till produktionen av NADPH, som används i biosyntetiska processer.

"Koli-" är ett prefix som härstammar från grekiskan och betyder "tjocktarm". "Isotop" är ett ord som kommer från både grekiska och engelska, med grekiska "isos" (lika) och engelska "top" (plats), vilket tillsammans betyder "samma plats".

En kolisotop är alltså en radioaktiv isotop som används inom medicinen, oftast för att undersöka funktionen hos tjocktarmen. Den vanligaste kolisotopen som används är koldioxid-14 (C14). Patienten får då dricka en vätska med den radioaktiva isotopen, och sedan kan man följa dess väg genom tjocktarmen med hjälp av en gammakamera. Detta kallas för en kolisotoskopi eller en C14-taggning.

I medicinen refererer kinetik specifikt till läkemedelskinetik, som är studiet av de matematiska modellerna som beskriver hur ett läkemedel distribueras, metaboliseras och utsöndras i en levande organism. Det finns fyra huvudsakliga faser av läkemedelskinetik:

1. Absorption (absorption): Hur snabbt och effektivt absorberas läkemedlet från gastrointestinal tract till blodomloppet.
2. Distribution (distribution): Hur snabbt och i vilken utsträckning fördelar sig läkemedlet i olika kroppsvävnader och vätskor.
3. Metabolism (metabolism): Hur snabbt och hur påverkar läkemedlets kemiska struktur i kroppen, ofta genom enzymer i levern.
4. Elimination (elimination): Hur snabbt och effektivt utsöndras läkemedlet från kroppen, vanligtvis via urin eller avföring.

Läkemedelskinetiken kan påverkas av många faktorer, inklusive patientens ålder, kön, genetiska variationer, lever- och njurfunktion samt andra läkemedel som patienten tar.

Positronemissionstomografi (PET) är en typ av bilddiagnostisk undersökningsmetod inom medicinen. Den använder en liten mängd radioaktivt marerad substans, som kallas radionuklid, vilken injiceras i patientens blodomlopp. Denna radionuklid avger positroner när den bryts ner, och dessa positroner reagerar med elektroner i patientens kropp och bildar gammastrålar.

Dessa gammastrålar upptas sedan av en gammakamera som roterar runt patienten och skapar en tredimensionell bild av hur radionukliden fördelas i kroppen. PET-skannern kan då tolka dessa data och skapa en bild som visar olika funktioner i kroppen, till exempel ämnesomsättning, syreförbrukning eller receptoraktivitet.

PET används ofta tillsammans med datortomografi (CT) för att få en mer detaljerad bild av patientens inre organ och vävnader. Detta kombinerade tillvägagångssätt kallas för PET/CT. PET är ett värdefullt verktyg inom medicinen, särskilt vid diagnostisering och övervakning av cancer, hjärtsjukdomar och neurologiska störningar.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

Fetma (fetma = fetal growth retardation) er en medisinsk betegnelse for et forhold hvor barnets vekt under graviditeten utvikler seg langsomt eller stanset. Det kan være forskjellige årsaker til at dette skjer, og det kan ha alvorlige konsekvenser for barnets helse både under graviditeten og etter fødselen.

En av de vanligste definisjonene av fetma er hvis barnet har en vekt under 10. periletal (percentsile) ved fødselen. Det betyr at barnets vekt ligger under det 10. percentil av andre barns vekt i samme alder og kjønn. Andre definisjoner kan også inkludere en kombinasjon av lavere vekt og lengde, eller en vurdering av hvor mye barnet veier i forhold til hvordan det bør veie basert på moders alder, kroppsvekt og andre faktorer.

Fetma kan være forårsaket av mange forskjellige ting, inkludert genetiske faktorer, problemer med moderkakken eller blodforsyningen til barnet, infeksjoner, alkohol- og nikotinbruk under graviditeten, og andre helseproblemer hos moren. Hvis fetma ikke behandles riktig, kan det føre til komplikasjoner som lav vekt ved fødsel, lave blodsukker- og kolesterolnivåer, hjerteproblemer, hjerne skader, og andre langvarige helseproblemer for barnet. Derfor er det viktig at gravide kvinner har regelmessige medisinske kontroller under graviditeten for å oppdage og behandle fetma tidlig.

Homeostas är ett begrepp inom fysiologi och betecknar ett systems förmåga att upreta och underhålla en relativt konstant internt miljö, trots fluktuerande yttre förhållanden. Det innebär att levande organismer har mekanismer som reglerar och kontrollerar olika fysiologiska variabler, såsom kroppstemperatur, syre- och näringsomsättning, vätskebalans och elektrolytbalans, för att upprätthålla en jämn och balanserad inre miljö. Homeostas uppnås genom ett komplext regleringssystem som innefattar sensoriska mekanismer, integrationscentra och effektormekanismer. Exempel på homeostatiska processer är blodsockernivåers reglering av insulin och glukagon, kroppstemperaturreglering genom svettning och skälva samt vätske- och elektrolytbalansens reglering genom hormonella mekanismer.

'Kolradioisotoper' refererer til isotoper (varianter) av kulstof-atomet som har ustabil nucleus og som sender ut ioniserende stråling, noe som gjør dem anvendelige i medisinsk kontekst. Et velkjent eksempel er kulstoff-14 (^14C), som kan brukes i en type radiokarbondatering. I medisinen kan kolradioisotoper brukes til å merke ut forskjellige organismer eller stoffer, slik at de kan følges opp innen kroppen ved hjelp av en gammakamera etter at de er injiserte, inhalert eller ingestert. Dette kan være nyttig i diagnostisk testing for å avdekke for eksempel skjult blodtapt, infeksjoner, tumorer eller andre abnormaliteter.

Den Diagnostiska och statistiska manualen för psykiatriska störningar (DSM) är en utförlig handbok publicerad av Amerikanska psykiatriska föreningen (APA). Den används globalt som ett referensverk för att diagnostisera och klassificera olika mentala störningar.

DSM innehåller en systematisk presentation av kriterier och symptom som behövs uppfylla för att ställa en diagnos på olika psykiatriska tillstånd, från neuropsykiatriska störningar till affektiva och personlighetsstörningar. Den innehåller också information om prevalens, incidens, riskfaktorer, komorbiditet och relaterade medicinska eller psykosociala problem för varje diagnos.

DSM har gått igenom flera uppdateringar sedan den publicerades första gången 1952, med senaste utgåvan DSM-5 som publicerades 2013. Det är värt att notera att DSM inte är det enda systemet för klassificering av mentala störningar; Världshälsoorganisationen (WHO) har också sitt eget klassifikationssystem, ICD-10 Kapitel V: Mentala och beteendestörningar.

"Biological transport" refererar till de mekanismer och processer som är involverade i förflyttningen av substanser, såsom näringsämnen, hormoner, syre, koldioxid och avfallsprodukter, inom och mellan levande organismers celler, vävnader och system. Det kan ske genom olika mekanismer som diffusion, osmos, aktiv transport, exocyos/endocytos och cirkulation i blod- eller lymfkärl. Biologisk transport är nödvändig för att underhålla homeostas, cellernas överlevnad och funktion, samt kommunikation mellan celler och organ.

Metabolism är ett samlingsbegrepp för alla de kemiska processer som sker inne i levande celler, vilka är nödvändiga för att underhålla livet och ge cellerna energi. Det kan delas upp i två huvudkategorier: katabolism och anabolism.

Katabolism innebär nedbrytning av komplexa molekyler, såsom kolhydrater, lipider och proteiner, till enklare molekyler, vilket genererar energi. Denna energi används sedan för att driva andra cellulära processer.

Anabolism däremot innebär syntesen av komplexa molekyler från enklare byggstenar, vilket kräver energi. Detta process är nödvändig för tillväxt och reproduktion av celler.

Sålunda kan metabolism definieras som den totala summan av alla kemiska reaktioner som sker inne i en levande cell, inklusive både katabola och anabola processer.

'Pentosfosfatbana' (eng. 'Pentose Phosphate Pathway') är ett metaboliskt system som består av en serie enzymkatalyserade reaktioner i cellen. Det spelar en viktig roll för att producera reducerande ämnen, såsom NADPH och pentoser (en typ av monosackarider), som används i olika biosyntetiska processer.

Den övergripande reaktionskedjan inleds med oxidationen av glukosa-6-fosfat till 6-fosfo-D-glucono-1,5-lakton, vilket katalyseras av glukosa-6-fosfatdehydrogenas. Detta steg genererar NADPH och ett karbonylgrupp innehållande intermediat.

Därefter följer en serie reaktioner som omvandlar 6-fosfo-D-glucono-1,5-lakton till ribulosa-5-fosfat, vilket är en pentos. Under denna process bildas ytterligare NADPH och koldioxid (CO2) som biprodukter.

Ribulosa-5-fosfat kan sedan antingen omvandlas till andra pentoser eller konverteras tillbaka till glukosa-6-fosfat, vilket möjliggör en cyklisk process.

Sålunda utför pentosfosfatbanan två huvudsakliga funktioner: (1) att producera NADPH som används i biosyntetiska reaktioner och (2) att förse cellen med pentoser, vilka är viktiga byggstenar i DNA-syntesen.

Glukos-1-dehydrogenas (GPD1) er ein enzym som deltar i metabolismen av glukose, eller sukker, inni kroppen. Det konverterer glukosen til glukolakton under bruk av NAD+ som elektronacceptor. Denne reaksjonen er en del av enten glukoneogenesen (syntesen av ny glukose i leveren) eller pentosefosatbaneen, som er en metabolisk sti for kulhydrater. GPD1 finnes hovedsakelig i leveren og i mindre grad i andre deler av kroppen.

Diabetes är en grupp av metabola störningar som kännetecknas av höga nivåer av glukos (socker) i blodet över en längre tidsperiod. Det orsakas vanligtvis av brist på insulinproduktion, resistans mot insulins effekt eller båda.

Det finns två huvudtyper av diabetes:

1. Typ 1 diabetes: Denna form orsakas av en autoimmun reaktion där kroppen attackerar och förstör de celler i bukspottkörteln som producerar insulin. Detta resulterar i att personen inte kan producera tillräckligt med insulin för att reglera blodsockernivåerna. Typ 1 diabetes behandlas vanligtvis med insulintillskott.
2. Typ 2 diabetes: Denna form orsakas av resistans mot insulinet, vilket innebär att kroppen inte kan använda insulin effektivt. I vissa fall kan också insulinproduktionen vara för låg. Typ 2 diabetes kan behandlas med livsstilsförändringar som träning, viktminskning och hälsosam kost, men i vissa fall kan även mediciner eller insulintillskott behövas.

Diabetes kan också uppstå under graviditeten och kallas då gestationell diabetes. Denna form av diabetes försvinner vanligtvis efter att barnet har fötts, men ökar risken för att utveckla typ 2 diabetes senare i livet.

Diabetes kan leda till allvarliga komplikationer som njurssjukdom, synskada, neuropati, hjärt-kärlsjukdom och sår som har svårt att läka. Det är viktigt att diagnostiseras tidigt och få behandling för att undvika dessa komplikationer.

Fettsyror (eller "fedtensyrer" på dansk) er organiske syrer med en lang, kulstofholdig kæde, der typisk består af 4 til 36 kulstofatomer. De findes naturligt i fedtstoffer, som olie og animalske fedtstoffer, samt i levende celler hos planter og dyr.

Fettsyrer spiller en vigtig rolle i mange aspekter af vores sundhed, herunder som energikilde, som bestanddele af cellemembraner og som forstadier til andre biologisk aktive forbindelser i kroppen. De kan klassificeres efter deres kemiske struktur og længde på kulstofkæden:

1. Lodret forløbende (saturerede) fedtsyrer: Disse har en enkel, uforgrenet kulstofkæde med enkeltbindinger mellem hvert kulstofatom. De er typisk fasta ved stuetemperatur og omfatter smørsyre (butansyre), palmitinsyre (hexadecansyre) og stearinsyre (oktadecansyre).
2. Grenede (umættede) fedtsyrer: Disse har en eller flere dobbeltbindinger mellem kulstofatomerne i deres kæde, hvilket gør dem flydende ved stuetemperatur. De kan opdeles i mono-umættede (én dobbeltbinding) og poly-umættede (flere dobbeltbindinger) fedtsyrer. Eksempler på mono-umættede fedtsyrer er oleinsyre (octadecenoic acid), mens eksempler på poly-umættede fedtsyrer er linolsyre (linoleic acid) og alfa-linolensyre (alpha-linolenic acid).
3. Transfedtsyrer: Disse opstår, når dobbeltbindingerne i umættede fedtsyrer drejer sig fra deres normale cis-konfiguration til en trans-konfiguration. Dette sker ofte under industriel forarbejdning af fødevarer og er blevet kendt som værende ugunstig for sundheden.

Fedtsyrer spiller en essentiel rolle i vores krop, idet de er en del af cellernes membraner, hjælper med at transporterer fedt-løselige vitaminer og er en vigtig energikilde. Derudover er visse typer af omega-3-umættede fedtsyrer (fx alfa-linolensyre) essentielle, hvilket betyder, at vi må få dem fra vores kost, da kroppen ikke kan fremstille dem selv.

GLUT3, også kjent som solute carrier family 2, member 1 (SLC2A1), er ein transporterprotein som fungerer som en glukosetransporter i cellmembranet. Det er specialisert for å transportere glukose (en slags sukker) inn i cellsjenene for å forsyne dem med energi. GLUT3 er særskilt interessant fordi det har en høy kapasitet og effektivitet til å transportere glukose, og det er uvanlig viktig i hjerneceller (neuroner) for å forsørge dem med konstant energiforsyning. Mutasjoner i GLUT3-genen kan forårsake sjanseforstyrrelser i glukosetransporten og resultere i sykdommer som overdreven sedelas (hypoglykemi) eller underfunksjon i hjernen.

'Kroppsvikt' refererer til den totale vektet av en persons kropp. Denne vekten måles vanligvis i enheten kilogram (kg) eller pund (lb), og inkluderer alle deler av kroppen, inklusiv muskler, ben, organer, blod, fedt, væske og knogler. Kroppsvekt er en viktig fysisk parametere som ofte måles og overvåkes i medisinske sammenhenger for å evaluere helse status, kroppsfunksjon og risiko for medisinske tilstander som f.eks. overvikt og fedme.

Glycerol, också känt som glycerin, är en organisk förening med formeln C3H5(OH)3. Det är en tjock, söt, klar, odorlös vätska som är starkt hygroskopisk och nästan helt olöslig i etanol men lättlöslig i vatten och aketon.

I medicinsk kontext används glycerol ofta som ett sönderfallsskyddande medel, speciellt för nervsystemet, hjärnan och ögonen under operationer eller skador. Det kan också användas som en laxermedel på grund av dess förmåga att dra vatten till sig i tarmarna och stimulera defekationen. Glycerol är också en del av flera hudpreparat och läkemedelsformuleringar som hjälper till att behålla fuktighet och skydda huden.