Salter och estrar av glutaminsyra.
Cellyteproteiner som binder glutamat och utlöser förändringar som påverkar cellers beteende. Till glutamatreceptorerna hör jonotropa receptorer (AMPA-, kainat- och N-metyl-D-aspartatreceptorer), som direkt styr jonkanaler, och metabotropa receptorer, som verkar genom andrahandssignalsystem. Glutamatreceptorer är de vanligaste förmedlarna av snabb, stimulerande synaptisk signalöverföring i det centrala nervsystemet. De anses även vara inblandade i minnesmekanismer och många sjukdomstillstånd.
En icke-essentiell aminosyra som normalt uppträder i L-form. Den är den vanligaste stimulerande signalsubstansen i det centrala nervsystemet.
Ett enzym som katalyserar omvandlingen av L-glutamat och vatten till 2-oxoglutarat och NH3 under närvaro av NAD+. EC 1.4.1.2.
Cellyteproteiner som binder glutamat och som genom G-proteiner påverkar sekundära budbärarsystem. Flera olika typer av metabotropa glutamatreceptorer har klonats. De skiljer sig åt farmakologiskt, i fördelning och i fråga om verkningsmekanismer.
Natriumglutamat är ett kunstgjort salthaltigt smakförstärkningsmedel som används i vissa livsmedel, särskilt i asiatisk matlagning. Det består av natriumsalten av glutaminsyra, en naturligt förekommande aminosyra, och är känt för att ge ett umami-smak som förstärker den salthala och smakintensiteten hos livsmedlen. Natriumglutamat används ofta i kinesiska restauranger och har fått kritik på grund av potentiella hälsorisker, men det finns inga vetenskapliga bevis som stödjer att natriumglutamat är skadligt för de flesta människor i normala användningsmängder.
Aminosyretransportsystem X-AG, även känt som System xc-, är ett membranprotein som transporterar två aminosyror över cellytan simultant: en neutral, svavelhaltig aminosyra (t.ex. cystein) och en positivt laddad, aromatisk eller hydrofob aminosyra (t.ex. glutaminsyra eller aspartatsyra). Detta transportsystem hjälper till att reglera intra- och extracellulära nivåer av dessa aminosyror, och är viktigt för cellulär homeostas samt neurotransmittersyntes. System X-AG har också visat sig ha en roll i skyddet mot oxidativ stress genom att underhålla glutamatsignalering och cysteinbalans, vilket är kritiskt för syntesen av det antioxidativa molekylen glutatition.
Ett enzym som katalyserar bildandet av två glutamatmolekyler från glutamin och alfaketoglutarat i närvaro av NADPH. EC 1.4.1.13.
Glutamat-plasmamembrantransportproteiner är membranproteiner som aktivt transporterar den primära excitatoriska neurotransmittorn glutamat över cellytan i nervceller, för att hjälpa till att reglera neurotransmission och homeostasen av glutamat i centrala nervsystemet.
Metabotropic Glutamate Receptor 5 (mGluR5) är en typ av receptor som binder neurotransmittorn glutamat i centrala nervsystemet hos däggdjur. Detta är en G-proteinkopplad receptor, vilket betyder att den påverkar cellulär signalering genom att aktivera specifika proteiner som kallas G-proteiner. Aktivering av mGluR5 leder till en komplex serie intracellulära händelser som kan påverka neuroners exciterbarhet och synaptisk plasticitet, vilket i sin tur kan ha betydelse för en rad olika kognitiva och emotionella processer. Dysfunktion av mGluR5 har föreslagits vara involverat i patofysiologin hos flera neurologiska och psykiatriska tillstånd, inklusive beroendesjukdomar, neuropsykiatriska sjukdomar och neurodegenerativa sjukdomar.
Vesicular Glutamate Transport Proteins (VGLUTs) are a type of protein responsible for transporting and loading the neurotransmitter glutamate into synaptic vesicles within nerve cells. This process is crucial for proper neurotransmission, as glutamate is the primary excitatory neurotransmitter in the central nervous system. There are three subtypes of VGLUTs (VGLUT1, VGLUT2, and VGLUT3) which differ in their expression patterns and functions, but all play essential roles in maintaining normal synaptic physiology and neurological function.
Läkemedel som binder till, men inte aktiverar receptorer för excitatoriska aminosyror, varvid agonistverkan blockeras.
En glutamat/aspartatbärare med hög affinitet som finns i astrocyter och i levern. Dess verkan utgörs av samtransport av kalium-, natrium- och vätejoner.
Vesicular Glutamate Transport Protein 2 (VGLUT2) är ett protein som transporterar neurotransmittorn glutamat från cytoplasman in i synapska vesiklar, där det kan lagras och sedan frisättas under nervimpulser. Detta spelar en viktig roll i exocytotisk neurotransmission i centrala nervsystemet.
Vesicular Glutamate Transport Protein 1 (VGLUT1) refers to a type of protein that is responsible for transporting the neurotransmitter glutamate into synaptic vesicles within neurons. This protein plays a crucial role in the packaging and release of glutamate, which is the primary excitatory neurotransmitter in the central nervous system. Proper functioning of VGLUT1 is essential for normal neurotransmission and is involved in various physiological processes, including learning and memory.
AMPA-receptorer, eller α-aminosuberat-acetat receptorer, är en typ av jonkanaler som finns i neuroner och är involverade i snabba signalsubiter på postsynaptiska membranet under excitation. När den binder till sin naturliga ligand, glutamat, öppnas kanalen för natrium- och kaliumjoner, vilket leder till en depolarisering av cellmembranet och möjliggör fortsatt nervimpulsöverföring. AMPA-receptorer är viktiga mål för läkemedel vid behandling av olika neurologiska sjukdomar, såsom epilepsi, depression och skador på centrala nervsystemet.
Läkemedel som binder till och aktiverar receptorer för excitatoriska aminosyror.
NMDA-receptorer, eller N-methyl-D-aspartatereceptorer, är en typ av jonotrop receptor som finns i centrala nervsystemet hos däggdjur. De spelar en viktig roll inom synapser (kontaktpunkterna mellan nerver) där de medierar långsamma exciterande signalsvarv och är involverade i synaptisk plasticitet, inlärning och minnesbildning. NMDA-receptorer består av flera underenheter och aktiveras av glutamat, den primära excitatoriska neurotransmittorn i centrala nervsystemet. Dessutom krävs det en kombination av två olika joner, natrium (Na+) och calcium (Ca2+), för att aktivera receptorn fullt ut. NMDA-receptorernas aktivitet kan regleras på flera sätt, inklusive genom binding av ligander som glycin, D-serin och magnesium (Mg2+). Dys
En glutamat/aspartatbärare med hög affinitet som finns i astrocyter, hjärta, skelettmuskler och moderkaka. Dess verkan utgörs av samtransport av kalium-, natrium- och vätejoner.
Ett pyridoxal-fosfatprotein som katalyserar alfadekarboxilering av L-glutaminsyra till att ge gammaaminosmörsyra och koldioxid. Enzymet finns i bakterier och i nervsystemet hos såväl ryggradsdjur som ryggradslösa. Enzymet reglerar halterna av gammaaminosmörsyra i normal nervvävnad. Hjärnenzymet verkar även på L-cysteat, L-cysteinsulfinat och L-aspartat. EC 4.1.1.15.
L-formen av en av de icke-essentiella aminosyrorna. Den finns i djur och växter, särskilt sockerrör och sockerbetor. Den kan verka som neurotransmittor.
En icke-essentiell aminosyra som finns i riklig mängd i kroppsvävnaderna och deltar i många ämnesomsättningsprocesser. Det syntetiseras från glutaminsyra och ammoniak och är den viktigaste kvävekällan i kroppen, och en viktig energikälla för många celler.
Ionotropic glutamate receptors (iGluRs) are a type of neurotransmitter receptor that are directly linked to ion channels in the neuronal membrane. Specifically, iGluRs are activated by the neurotransmitter glutamate, which is the primary excitatory neurotransmitter in the central nervous system.
Excitatory Amino Acid Transporter 3 (EAAT3) is a membrane protein responsible for the sodium-dependent transport of excitatory amino acids, particularly glutamate, out of the synaptic cleft and into glial or neuronal cells in the central nervous system, helping to regulate neurotransmission and prevent excitotoxicity.
(2S-(2 alfa,3 beta,4 beta))-2-Karboxi-4-(1-metyletenyl)-3-pyrrolidinättiksyra; askaricid från rödalgen Digenea simplex. Det är en kraftigt retande aminosyraagonist för vissa excitatoriska aminosyrareceptorer och har använts för att särskilja receptortyper. Som många retande aminosyraagonister kan den vara neurotoxisk, och har använts experimentellt för detta ändamål.
"Nervceller, eller neuroner, är de specialiserade cellerna som utgör det fundamentala building blocket i nervsystemet hos djur. De är ansvariga för bearbeta, överföra och lagra information genom elektriska och kemiska signaler."
Ett enzym som katalyserar omvandlingen av L-glutamat, vatten och NADP+ till 2-oxoglutarat, NH3 och NADPH. EC 1.4.1.4.
"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.
"Synaptisk överföring är den process där en nervcell, eller neuron, skickar signaler i form av neurotransmittorer till en annan nervcell över ett smalt spår, kallat synapser, vilket möjliggör kommunikation och integration av information i centrala nervsystemet."
N-metylaspartat är ett derivat av aminosyran aspartat, där en metylgrupp (–CH3) är bundet till den nitarpositionen (-NH2) på aspartats sidokedja. Det saknas kliniskt signifikanta medicinska användningsområden för N-metylaspartat, men det har forskats på som ett möjligt neuroprotektivt medel i samband med stroke och traumatisk hjärnskada.
Cellyteproteiner som binder glutamat och direkt kontrollerar jonkanaler. Kainsyrareceptorer särskildes ursprungligen från andra glutamatreceptorer för sin affinitet för agonisten kainsyra. Aktivering av kainsyrareceptorer har allmänt en excitatorisk verkan på celler. Subtyper har klonats, och för vissa gäller inte den traditionella distinktionen från AMPA-receptorer.
En förhöjd vindling av grå substans som sträcker sig längs hela bottnen av sidoventrikelns temporalhorn. Hippocampus, subiculum och gyrus dentatus (den tandade vindlingen) utgör hippocampusformationen. Ibland räknas även entorinalkortex hit.
I en enda mening kan AMPA (α-aminosuberatsyra) definieras som en typ av receptor i centrala nervsystemet hos däggdjur. Den är en subtyp av ionotropa glutamatreceptorer och spelar en viktig roll i snabba exciterande signalsubstanser i hjärnan. AMPA-receptorn aktiveras av neurotransmittorstyrkan glutamat och orsakar öppnandet av jonkanaler, vilket leder till inflödet av natrium- och kalciumjoner och utflödet av kaliumjoner. Detta resulterar i en depolarisering av postsynaptiska membranet och kan leda till aktionspotentialer i den efterföljande nervcellen. AMPA-receptorer är viktiga mål för läkemedel som används för behandling av olika neurologiska sjukdomar, såsom epilepsi och depression.
En aminosyra, bildad genom ringslutning av leucin. Den har cytostatiska och immunsuppressiva egenskaper och antitumörverkan.
I neurovetenskapen, är en synaps den punkt där två nervceller (eller en nervcell och en muskelcell) möts, så att signaler kan överföras från den ena cellen till den andra. Denna överföring sker med hjälp av speciella strukturer som kallas för synapser. En synaps består av tre huvuddelar: presynaptisk terminal, synaptisk spricka och postsynaptisk membran. Presynaptiska terminalen är den del av nervcellen som innehåller vesiklerna fyllda med signalsubstanser (neurotransmittorer). När en nervimpuls når presynaptiska terminalen, ledde det till att vesiklerna fusioneras med cellmembranet och neurotransmittorerna frisätts in i synaptisk spricka. Därefter diffunderar neurotransmittorna över synaptisk spricka och binder till receptorer på postsynaptiska membranet, vilket orsakar en elektrokemisk signal som påverkar den efterföl
Ett proteinomplex som transporterar neutrala och positivt laddade aminosyror över cellmembranet, särskilt i njurarna, för att hjälpa till att reglera kroppens acidobasbalans. Det består av flera olika underenheter som kodas för av separata gener och har varierande substratspecificitet och transportmekanismer.
Förändringar i cellmembranets laddningspotential på den närmsta nervcellen när en impuls med aktiverande verkan når synapsen. Vad som sker är en lokal förändring mot depolarisering. Summering av dessa potentialer kan få nervcellen att avge en urladdningsimpuls.
Quisqualic acid är ett excitotoxiskt aminosyra neurotoxin som initialt isolerades från kornskidor (*Scirotamnus quitensis*). Det fungerar som en agonist vid glutamatkänsliga AMPA- och kainat-receptorerna i centrala nervsystemet (CNS) och används ofta inom forskning för att undersöka dessas roller i neurotransmission och excitotoxisk skada. Quisqualic acid är inte en vanligt förekommande medicinsk behandling eller diagnostisk markör.
Den vanligaste blockerande nervsignalsubstansen i central nervsystemet.
De största och talrikaste neurogliacellerna (stödjecellerna) i hjärnan och ryggmärgen. Astrocyter ("stjärnceller") har oregelbunden form och många långa utskott, vissa med ändplattor som bildar gliahi nnan, vilken mer eller mindre direkt bidrar till blod-hjärnbarriären. De styr den extracellulära jonaktiviteten och kemiska miljön, och s k reaktiva astrocyter aktiveras vid skada. De har transmittorv erksamhet och spänningsberoende jonkanaler.
En kraftig, stimulerande aminosyraantagonist med förkärlek för icke-NMDA-jonotropa receptorer. Den används främst som ett forskningsverktyg.
Patch-clamp-tekniken är en elerofysiologisk metod som används för att mäta jonflödet genom en individuell jonkanal i en cellmembran. Metoden utvecklades av Erwin Neher och Bert Sakmann, vilka tilldelades Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1991 för sin uppfinning. Patch-clamp-tekniken möjliggör direkt studium av elektriska egenskaper hos enskilda jonkanaler, deras funktion och reglering, och har haft ett stort inflytande på vår förståelse av exciterade cellers funktion.
En familj av föreningar som innehåller en oxo-grupp, med generell struktur som 1,5-glutarsyra.
En kraftfull N-metyl-D-aspartatreceptor(NMDA-receptor)antagonist som huvudsakligen används för forskningsändamål. Preparatet är ett tänkbart läkemedel i samband med en rad degenerativa nervsjukdomar eller -störningar där NMDA-receptorer kan tänkas spela en viktig roll. Pga psykotropa effekter har medlet begränsats till användning för djur- och vävnadsförsök. Syn. MK-801.
Ett enzym som katalyserar omvandlingen av ATP, L-glutamat och NH3 till ADP, ortofosfat och L-glutamin. Det verkar även på 4-metylen-L-glutamat, men långsammare. EC 6.3.1.2.
Kinoxaliner är en grupp kemiska föreningar som innehåller en kinoxalin-struktur, vilket är en heterocyklisk aromatisk komponent bestående av två bensenringar som är sammanbundna via två kolatomer och en kväveatom. Kinoxaliner har historiskt använts inom organisk syntes för att skapa andra kemiska föreningar, men de har inte så vanligt används inom medicinen. Det finns dock vissa forskningsstudier som undersöker möjliga biologiska aktiviteter hos vissa kinoxaliner, till exempel deras potential som antimikrobiella eller antitumörmedel.
En kraftig och specifik NMDA-receptorantagonist i D-enantiomerisk form. L-formen är inaktiv mot NMDA-receptorer, men kan påverka AP4 (2-amino-4-fosfonobutyrat; APB)-stimulerande aminosyrareceptorer.
En teknik för mätning av extracellulära halter av ämnen i vävnader, vanligen in vivo, med hjälp av en liten sond försedd med ett halvgenomsläppligt membran. Man kan även tillföra ämnen till vävnader genom membranet.
Det tunna lager av grå substans på hjärnhalvornas yta som utvecklas från telencefalon och veckas i vindlingar. Barken har nått sin högsta nivå av utveckling hos människan och ansvarar för den intellek tuella prestationsförmågan och de högre mentala funktionerna.
Organiska föreningar som generellt innehåller en aminogrupp (-NH2) och en karboxylgrupp (-COOH). Tjugo alfaaminosyror är de subenheter som polymeriseras till proteiner.
Presynaptiska terminaler är en del av ett neuron som innehåller vesiklar fyllda med neurotransmittorer, vilka används för att överföra signalsubstanser till efterföljande nervceller i en synaps.
Wistar rats are an outbred albino strain of laboratory rats that are widely used in biomedical research due to their genetic diversity and generalizability of research findings to humans.
Neurotransmittersubstanser är signalsubstanser som nervceller (neuron) använder för att kommunicera med varandra och koordinera aktiviteten i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggraden) och det perifera nervsystemet (de nerver som sträcker sig ut från hjärnan och ryggraden till resten av kroppen). Dessa signalsubstanser överför signaler genom att diffundera över synapsgapet, den lilla luftfyllda luckan mellan två nervceller, och binder till specifika receptorer på målcellens (eller postsinaptiska cellens) membran. Detta inducerar en biokemisk respons som orsakar en förändring i membranpotentialen och kan leda till excitering eller inhibition av målcellen. Exempel på neurotransmittersubstanser inkluderar dopamin, serotonin, noradrenalin, GABA (gamma-aminobutyrsyra), glutamat och acetylkolin.
Aminobutyrates are the salts or esters of gamma-aminobutyric acid (GABA), a major inhibitory neurotransmitter in the central nervous system. GABA plays a crucial role in regulating brain excitability and calming down nerve activity. Aminobutyrates can also refer to compounds that contain an amino group (-NH2) and a butyric acid functional group (-CH2-CH2-COOH).
En simpel medicinsk definition av "synaptosomer" är att de är små, vesikulära strukturer som innehåller neurotransmittor-belagda vesikeln och membranproteiner, som bildas när synapser (de platser där nervceller kommunicerar med varandra) isoleras. Synaptosomer kan användas för att studera neurotransmission och neurologiska sjukdomar i laboratoriemiljö.
Endogena aminosyror som frisätts som excitatoriska signalsubstanser av nervceller. Glutaminsyra är den vanligaste excitatoriska signalsubstansen i hjärnan. Asparaginsyra har länge betraktats som ett excitatoriskt signalämne, men dess fulla roll som sådant är inte klarlagd.
Ett enzym som bryter ned glutamin genom reaktionen L-glutamin + H2O = L-glutamat + NH3. EC 3.5.1.2.
Amino acid transport system Y+ (AAHSY+) refers to a specific type of amino acid transporter that is responsible for the uptake of cationic and neutral amino acids, such as arginine, lysine, and ornithine, into cells. This transport system is classified as a sodium-independent, chloride-dependent transporter and is found in various tissues, including the small intestine, kidney, and brain. AAHSY+ plays an essential role in maintaining amino acid homeostasis and regulating various cellular processes, such as protein synthesis, cell signaling, and apoptosis. Dysfunction of this transport system has been implicated in several diseases, including cancer, neurological disorders, and cardiovascular disease.
"Nervgift" (neurotoxin) är en beteckning på en substans som kan skada, förlamar eller döda nervceller och stör deras funktion. Detta kan leda till neurologiska symtom såsom sängklimpning, muskelsvaghet, kramper, talfel, minnesförlust och i värsta fall död. Exempel på nervgifter är botulinumtoxin (BTX), tetrodotoxin (TTX) och heavy metaller som bly och kvicksilver.
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
En aminosyraantagonist med stor retningsförmåga som används som forskningsverktyg.
Ett metallokarboxipeptidas som huvudsakligen uttrycks som ett membranbundet enzym. Det katalyserar hydrolys av en icke-substituerad C-terminalglutamylrest, normalt från pteroylpolyglutaminsyror. EC 3.4.17.21.
En färglös, alkalisk gas. Den bildas i kroppen vid nedbrytning av organiskt material i samband med ett stort antal metaboliskt viktiga reaktioner.
Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.
Läkemedel som på något sätt påverkar de excitatoriska aminosyrornas signalöverföringssystem. Hit hör medel som verkar på excitatoriska aminosyrors receptorer, påverkar dessa signalsubstansers livscykel, eller påverkar de nervcellers överlevnad, som utnyttjar excitatoriska aminosyror.
Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
Signal substance receptors, also known as ligand-gated ion channels or metabotropic receptors, are proteins located on the cell membrane that bind to specific signal molecules (neurotransmitters, hormones, or drugs) and trigger a series of intracellular events. These receptors play a crucial role in intercellular communication and regulation of various physiological processes.
I en enskild medicinsk betydelse kan "resorcinoler" definieras som en kemisk förening som innehåller två resorcinolgruppor (1,3-dihydroxibensen) som är kopplade till varandra via en längre alifatisk kedja eller aromatisk ring. Resorcinoler har visats ha potential inom områdena hudvård och läkemedelsbehandling, där de exempelvis kan användas som antiseptiska, antiinflammatoriska och antioxidativa medel. Det är dock viktigt att notera att specifika medicinska tillämpningar och effekter av resorcinoler kan variera beroende på deras kemiska struktur och koncentration.
Excitatory Amino Acid Transporter 4 (EAAT4) is a type of membrane protein primarily found in the brain that is responsible for the uptake of the excitatory neurotransmitter glutamate from the synaptic cleft, thus terminating its signal and preventing overstimulation of neurons.
Ett ämne som bildas av endogent epinefrin och norepinefrin in vivo. Det finns i hjärnan, blodet, cerebrospinalvätskan och i urin, där halterna används för att beräkna katekolaminomsättningen.
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
Verkar avslappande på glatt muskulatur och blodtryckssänkande.
Spänningsskillnaderna över ett membran. För cellmembran beräknas de genom att spänningen uppmätt på utsidan membranet subtraheras från den spänning som uppmätts innanför membranet. Potentialskillnaderna beror på olikheter i koncentrationen av kalium, natrium, klorid och andra joner utanför och innanför membranen hos celler eller organeller. För retningsbara celler varierar membranens vilopotential mellan -30 och -100 mV. Fysikaliska, kemiska eller elektriska stimuli kan bidra till att öka den negativa potentialen (hyperpolarisering) eller minska den (depolarisering).
Neuroglia, eller neurogliaceller, är stödjevävnad i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och perifera nervsystemet. De utgör ungefär hälften av volymen i centrala nervsystemet och har flera viktiga funktioner, såsom att ge strukturellt stöd till neuronerna, skydda dem från skada, reglera ionbalansen, underhålla homeostasen i extracellulärt utrymme, och bidra till signaltransduktion genom att modulera elektriska impulser och utöva synaptisk plasticitet. Det finns olika typer av neuroglia, inklusive astrocyter, oligodendrocyter, ependymceller och mikrogliaceller, som alla har specifika funktioner och egenskaper.
"En 'djur, nyfödd' definieras som en individ inom djurriket som nyligen har fötts eller kläckts och fortfarande befinner sig i den tidiga utvecklingsfasen av sitt liv."
Elektrostimulering (ES) är en medicinsk behandlingsmetod som innebär att man använder elektriska impulser för att stimulera muskler eller nerver. Genom att placera elektroder på huden nära den aktiva muskeln eller nerven skickas små elektriska signaler genom kroppen, vilket orsakar en kontraktion av muskeln eller en aktivering av nerven.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Förflyttning av ämnen, inkl. biokemiska substanser och läkemedel, genom cellmembran och epitellager, vanligen med passiv diffusion.
Dikarboxylsyror är organiska syror som innehåller två karboxylgrupper (-COOH). Exempel på dikarboxylsyror är oxalsyra (C2H2O4), malonsyra (C3H4O4), och succinsyra (C4H6O4). Dessa molekyler har viktiga funktioner inom kroppens energiproduktion och stoffomsättning.
Transaminaser, också kända som aminotransferaser, är en grupp av enzymer som hjälper till att katalysera överföringen av aminosyror mellan olika molekyler i kroppen. De flesta transaminaserna finns i levern, men de kan även påträffas i andra delar av kroppen, såsom hjärtat, musklerna och njurarna. Ökade nivåer av transaminaser i blodet kan vara ett tecken på skada eller sjukdom i levern eller andra organ.
Elektrofysiologi är ett medicinskt fält som studerar elektriska signaler och deras funktion i levande vävnader, särskilt i hjärtat och nervsystemet. Det inkluderar undersökning av hur elektriska impulser genereras, propagerar och påverkar cellers och organens funktion. Elektrofysiologiska studier kan användas för att diagnostisera och behandla sjukdomar som relaterar till hjärt- och nervfunktion.
En rad reaktioner som omfattar oxidation av en acetylgrupp med två kol till koldioxid och vatten i samband med bildande av högenergifosfatbindningar, med hjälp av trikarbonsyraintermediärer.
Excitatory Amino Acid Transporter 5 (EAAT5) is a glutamate transporter protein responsible for clearing the neurotransmitter glutamate from the synaptic cleft in the central nervous system, thus helping to regulate excitatory neurotransmission and maintain homeostasis in the brain.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
I medicine er Pyramidceller (piramideceller) en type av nervocell i hjärnan som är specialiserade på att bearbeta synsinnet. De finns i flera djur, inklusive människor, och de är viktiga för att uppfatta form, storlek och position på objekt i synfältet. Pyramidcellerna är namngivna efter sin triangulära form och de är ofta stora nog att ses med ett blotta öga under mikroskopi. De är också kända för att vara involverade i visuell uppmärksamhet, rörelseperception och djupseende.
Neuronal plasticity, also known as neuroplasticity, refers to the brain's ability to change and adapt as a result of experience by reorganizing its structure, functions, or connections between neurons. This process involves the formation of new neural connections, strengthening or weakening of existing ones, and even the creation of new neurons in certain parts of the brain. Neuronal plasticity plays a crucial role in learning, memory, cognition, and recovery from brain injuries.
Utrymmet mellan celler, fyllt av vätska och amorfa och fibrösa ämnen.
I medicine är "xantom" (utan 'er' på slutet) en benämning på ett typiskt utseende av kolesterolhaltiga fettavlagringar som kan ses under huden, ofta runt ögonlocken, men även i andra delar av kroppen. Xantomer är vanligtvis symptomfria, men kan vara relaterade till höga nivåer av lipider (bl a kolesterol) i blodet och är därför ofta ett tecken på underliggande sjukdomar som lever- eller tarmsjukdomar, diabetes eller genetiska störningar i metabolismen. I allvarliga fall kan xantomer vara förknippade med atherosklerotisk sjukdom och ökat kardiovaskulärt risk.
Ett nervgift, isoxazol (liknande kainsyra och muskimol), som finns i svampar av släktet Amanita.
"En nervskyddande medicin är ett läkemedel som används för att skydda nerverna från skada, ofta orsakad av toxiska substanser eller förekomsten av ischemisk sjukdom. Dessa medel fungerar genom att stabilisera neuronernas membraner, minska oxidativ stress och underlätta det neuroprotektiva systemets aktivitet."
Läkemedel som binds till, men inte aktiverar gamma-aminosmörsyrareceptorer. Därmed blockerar de verkan från endogen gamma-aminosmörsyra eller gamma-aminosmörsyrastimulerare.
Korta och förgrenade utskott från själva nervcellen, vilka tar emot signaler från andra nervceller.
Neurotransmitteruptagshämmare, eller "neurotransmitter reuptake inhibitors" på engelska, är en typ av psykoaktiva substanser som hämmar återupptaget av neurotransmittorerna noradrenalin, serotonin och/eller dopamin i hjärnan, vilket leder till ökade nivåer av dessa signalsubstanser i synapsen och förlängd neurotransmission.
En icke-essentiell aminosyra, alfaaminopropansyra, som finns i proteiner. Kan förekomma fritt i höga halter i plasma.
Grå- och vitstrimmig substans bestående av neostriatum och paleostriatum (globus pallidus). Den befinner sig snett framför talamus i båda hjärnhalvorna. Den grå substansen utgörs av nucleus caudatus (svanskärnan) och nucleus lentiformis (linskärnan, som i sin tur består av globus pallidus och putamen). Den vita substansen utgör den inre kapseln.
Presynaptiska receptorer är proteiner på den signalsubstanseremottande (presynaptiska) nervcellens membran, som binder specifika signalsubstanser och reglerar frisättningen av neurotransmittorer i synapsen.
Purkinje celler är neuron som finns i cortex cerebelli, den del av lillhjärnan som är involverad i koordineringen och kontrollen av muskulär aktivitet. Purkinjecellerna har en unik morfologi med ett stort, flikigt dendritiska träd och en enda axon som löper parallellt med ytan på cortex cerebelli. De tar emot input från flera källor, inklusive climbing fibers och mossy fibers, och skickar output till deep nuclei i lillhjärnan. Deras aktivitet är involverad i finmotorisk koordination, olika typer av learning och andra kognitiva funktioner.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
En dimerisk, icke-essentiell aminosyra med kovalent bindning som bildas genom oxidation av cystein. Två cysteinmolekyler kopplas ihop med en disulfidbrygga, varvid cystin bildas.
En ihållande ökning av synaptisk effekt, vanligtvis framkallad av någon lämplig aktivering av de samma synapserna. De iakttagna egenskaperna av långtidspotentiering antyder att den kan utgöra en cellbunden mekanism för inlärning och minne.
"Nervhälning (neuralgia) är en smärta som följer nervens normala sinnesbana, orsakad av skada eller irritation av nerven."
Spektroskopimetod för mätning av det magnetiska momentet hos elementärpartiklar, så som atomkärnor, protoner eller elektroner. Tekniken har kliniska tillämpningar i form av NMR-tomografi (magnetisk resonanstomografi).
Tetrodotoxin (TTX) är ett starkt neurotoxin som naturligt förekommer hos vissa djur, särskilt havslevande blåsfiskar (Tetraodontidae), som inkluderar kugghajar och globefiskar. TTX produceras av bakterier som lever symbiotiskt i dessa djur och kan koncentreras i deras kött, lever, gonader och hud. Det är mycket giftigt för människor och kan orsaka paralysi och andningsstillestånd om det konsumeras, även i små mängder. TTX blockerar de snabba natriumkanaler som finns i nerv- och muskelceller, vilket stör deras elektriska signalering och kan leda till döden. Det finns inget specifikt motgift för TTX-förgiftning och behandlingen är därför symptomatisk och understödjande.
Salter och estrar av bensoesyra med antibakteriella och svampdödande egenskaper. De används som konserveringsmedel i farmaceutiska preparat, kosmetika och livsmedel.
De reaktiva områden på en makromolekyl som är direkt envolverade i dess specifika sammankoppling med en annan molekyl.
'Synaptic blisters' are a type of membrane deformation observed in synapses, where small fluid-filled protrusions form on the presynaptic membrane, possibly caused by changes in lipid composition or protein distribution and implicated in the regulation of neurotransmitter release.
Aminosyror med två karboxylgrupper.
Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.
"Ryggmärgen är det del av centrala nervsystemet som löper genom ryggraden, innehåller nervceller och nerver som förmedlar sensoriska och motoriska signaler mellan hjärnan och resten av kroppen."
En förening som hämmar in vivo-aktiviteten av aminobutyrataminotransferas, vilket leder till en förhöjd nivå av gammaaminosmörsyra i vävnader.
'Näthinna' refererar till den membranösa struktur som skiljer ögats främre och bakre kammare. Det består av två delar: en central, transparent del som kallas cornea, och en mer perifer del som kallas limbus. Näthinnans huvudsakliga funktion är att skydda ögat, hålla vätskan i ögats främre kammare inne, och hjälpa till att fokusera ljus på näthinnan bakom den, där synen sker.
I medicinen, är en transportör ett protein som hjälper till att transportera molekyler, såsom läkemedel, näringsämnen och andra substanser, genom cellmembranet. Transportörer kan vara specifika för en viss substans eller klasser av substanser och de kan verka aktivt genom att använda energi för att transportera molekyler uppåt koncentrationsgradienten, eller passivt genom diffusion. Transportörer är viktiga för cellers funktion och homeostasis, och deras störningar kan leda till sjukdomar och medicinska biverkningar.
Den nucleus accumbens är en del av dämpningssystemet i hjärnan, mer specifikt en del av den ventrala striatum, och är involverad i belöningssökande beteenden, positiva affektiva tillstånd samt kokain- och drogrelaterade beroendeprocesser.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
En ihållande verkningsberoende reduktion i den synaptiska effekten mellan nervceller. Den uppkommer normalt efter upprepad, lågfrekvent, afferent stimulering, men kan även framkallas på annat sätt. Långtidsdepression tycks spela en roll för minnet.
Organ culture methods refer to techniques where intact organs or pieces of organs are cultured and maintained in a lab setting, allowing for the study of their physiology, metabolism, and response to various stimuli while preserving the complex tissue structure and cell-cell interactions found in the native organ.
Nervers eller musklers elektriska reaktion på stimulering.
En av katekolaminsignalsubstanserna i hjärnan. Den uppstår ur tyrosin och är prekursor till norepinefrin och epinefrin. Dopamin är en av de viktigaste signalsubstanserna i hjärnans extrapyramidala system och av betydelse för rörelseregleringen. En familj av receptorer (dopaminreceptorer) förmedlar dess verkan.
Ett mått på en lösnings surhetsgrad.
Ett gasformigt grundämne med kemiskt tecken N, atomnummer 7 och atomvikt 14. Kvävemolekylen består av en dubbelatom, och gasen utgör ca 78 volymprocent av jordens atmosfär. Kväve är en beståndsdel av proteiner och nukleinsyror, och ingår i alla levande celler.
I stort sett alla nervceller som inte är motoriska eller sensoriska. Med interneuroner kan även avses nervceller vars axoner förblir inom ett bestämt område i hjärnan, i motsats till sådana (projektionsneuroner) vars axoner skjuter ut i andra hjärnområden.
"Hjärnkemi" är ett informellt och icke-medicinskt begrepp som inte har någon officiell medicinsk definition. Termen används ibland inom populärvetenskapliga sammanhang för att beskriva studiet av kemiska processer i hjärnan, såsom neurotransmission och signalsubstanser som påverkar minne, perception, humör och kognition. Emellertid är det inte en etablerad term inom den medicinska fältet och bör undvikas i formella medicinska sammanhang.
Protein undersyrer, eller proteindeficiens, refererer til et tilstand hvor kroppen mangler tilstrækkelig med proteiner for at fungere korrekt. Proteiner er essentielle for at bygge og reparere væv, producere hormoner og enzymer, og styrke immunforsvaret. En proteindeficiens kan føre til muskelatrofi, øget infektionsrisiko, langsomme vækst hos børn, svækkelse af immunsystemet, og i alvorlige tilfælde kan det også medføre koma eller død. Proteinmangel kan skyldes en mangel på proteinindtag eller en øget proteinbehov, fx som følge af sygdom, graviditet eller svær fysisk aktivitet.
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.
En isokinolinalkaloid från Dicentra cucullaria (Sjömanshjärta) och andra växter. Den är en kompetitiv GABA-A-receptorantagonist och kan sålunda ge upphov till kramper.
Metioninsulfoximin är ett metabolit eller ett avfallsprodukt som bildas vid användning av vissa läkemedel, till exempel sulfonamider, som inhiberar enzymet dihydropteroat syntas i bakteriers och parasiters växt- och närings Cykler. Det kan också bildas under normala förhållanden i kroppen vid nedbrytningen av metionin, en aminosyra som är essentiell för människor. Metioninsulfoximin har visat sig vara toxiskt för lever och njurar hos djur, men det är inte klart om det orsakar skada hos människor.
D-Asparaginsäure ist eine optische Isomerform der Asparaginsäure und kommt natürlicherweise in geringen Mengen im menschlichen Körper vor. Im Gegensatz zur L-Form, die für den Menschen essentiell ist, spielt D-Asparaginsäure vermutlich keine bedeutende Rolle im Stoffwechsel und wird metabolisch nicht abgebaut.
'Bicycliska föreningar' är en sammanfattande benämning inom farmakologi och kemi på strukturer där två cykliska grupper är kopplade till varandra med minst ett gemensamt bindningsställe, vilket ger upphov till en unik konformation som kan ha betydelse för deras farmakologiska egenskaper.
Stabila kolatomer med samma atomnummer som grundämnet kol, men med annan atomvikt. C-13 är en stabil kolisotop.
Den iakttagbara reaktionen hos ett djur i någon situation.
I en enkel mening kan 'Malater' definieras som en person som har fått yrkesmässig utbildning och är certifierad för att diagnostisera, behandla och hantera medicinska tillstånd relaterade till sjukdomar eller skador i mun, käke, tänder och/eller tandkött. Deras arbete omfattar ofta tänderborrning, fyllningar, rotbehandlingar, extrahering av tänder, prosthetisk behandling och preventiv vård såsom tandrengöring och rådgivning angående god tandhygien.
"Extracellulär vätska (ECF) är all vätska som finns utanför cellerna i kroppen, inklusive blodplasma, lymfa och interstitialvätska, och utgör ungefär en tredjedel av den totala kroppsvätskan."
En familj membrantransportproteiner som kräver ATP-hydrolys för transport av ämnen genom membran. Proteinfamiljen har fått sin benämning från den ATP-bindande domänen på proteinet.
"Nervvävnadsproteiner" refererar till de proteiner som utgör strukturella och funktionella komponenter hos nervceller (neuron) och deras stödjande celler (glialceller) i nervsystemet. Dessa proteiner är involverade i en rad olika processer, inklusive signaltransduktion, cellytiska processer, neurotransmission och homeostas. Exempel på nervvävnadsproteiner är neurofilament, tubulin, aktin, laminer, GFAP (glial fibrillär acidisk protein) och diverse receptorer och kanaler.
I en enkel mening kan 'signalomvandling' inom medicin definieras som processen där celler konverterar inkommande signaler, ofta i form av hormoner, neurotransmittorer eller tillväxtfaktorer, till intracellulära svar genom en kaskad av biokemiska händelser. Detta kan leda till aktivering eller inhibitering av vissa cellulära funktioner och är en central mekanism i cellkommunikationen och regleringen av cellulär homeostas.
NAD (Nicotinamid Adenin Dinukleotid) är ett viktigt koenzym som deltar i flertalet biokemiska reaktioner inom kroppen, särskilt vid cellandningen där det hjälper till att konvertera energireserver i form av kolhydrater, fetter och protein till ATP (Adenosintrifosfat), som används som direkt energikälla i cellerna. NAD förekommer i två former: NAD+ (oxiderad form) och NADH (reducerad form). Vid cellandningen oxideras NADH tillbaka till NAD+, vilket genererar elektroner som driver den elektrontransportkedja som producerar ATP. Därutöver är NAD också inblandat i andra processer såsom DNA-reparation och cellulär signalering.
Proteiner som transporterar specifika ämnen i blodet eller genom cellväggar.
GABA-A Receptor Antagonists are a class of drugs or substances that block the action of gamma-aminobutyric acid (GABA) at GABA-A receptors in the brain. GABA is the primary inhibitory neurotransmitter in the central nervous system, and it helps regulate excitability in the brain by dampening the activity of neurons.
'Natrium' er en kjemisk betegnelse for det som engelskspråklige lærebøker og artikler ofte refererer til som "sodium". I medicinsk sammenheng vil man oftest finne termen natrium brukt i forbindelse med ionsamlinger, elektrolytbalanse eller i sammenheng med bestemte sykdommer.
NADP, eller mer formellt NADP+ (nicotinamidadenindinukleotidfosfat), är ett viktigt koenzym i celler och spelar en central roll i cellers energihushållning och metabolism. Det är ett vattenlösligt koenzym som deltar i redoxreaktioner, det vill säga reaktioner där elektroner överförs mellan molekyler. NADP+ kan acceptera två elektroner och en proton (H+), vilket resulterar i att den reduceras till NADPH.
Long-Evans rats are a specific strain of outbred albino laboratory rats, commonly used in biomedical research due to their docile and friendly nature, as well as their relatively large size and ease of handling compared to other rat strains. They were originally developed in the 1940s by William Long and Grace Evans at the University of Wisconsin-Madison. The Long-Evans rat strain is often used in studies related to neuroscience, psychology, pharmacology, toxicology, and nutrition, among others.
Ett grundämne tillhörande alkalimetallerna. Det har kemiskt tecken K och atomnummer 19. Atomvikten är 39,10. Kalium är den dominerande katjonen i den intracellulära vätskan i muskelvävnad och mellan andra celler. Kaliumjonen är en kraftig elektrolyt och spelar en avgörande roll i regleringen av vätskevolym och upprätthållande av vatten-elektrolytbalansen.
Cellyteproteiner som binder gammaaminosmörsyra med hög affinitet och sätter igång processer som påverkar cellers beteende. GABA-A-receptorer styr kloridkanaler, bildade av själva receptorkomplexet. De blockeras av bikukullin och har ofta modulationsställen som är känsliga för bensodiazepiner och barbiturat. GABA-B-receptorer verkar via G-proteiner på ett flertal effektorsystem, är okänsliga för bikukullin och har hög affinitet för L-baklofen.
Arrangerad genetisk mutagenes på någon specifik plats i DNA-molekylen som ger en bassubstitution, infogning eller radering.
Druvsocker. En primär energikälla för levande organismer. Sockret förekommer naturligt i frukter och växter, och används terapeutiskt i vätska och för näringstillförsel.
En solitärkärna är en enskild, genetiskt distinct cancercell som inte har några celler runt sig med samma abnorma genetiska förändringar och som kan ha potentialen att sprida sig och bilda en ny tumör.
The prefrontal cortex is the anterior portion of the frontal lobe, involved in higher order cognitive functions such as planning complex cognitive behavior, personality expression, decision making, and moderating social behavior. It also plays a significant role in working memory and executive functions.
Upphörande av cellens förmåga att upprätthålla sådana livsnödvändiga funktioner som metabolism, tillväxt, förökning, reaktioner på stimuli och anpassning.
Det elektriska gensvar i det centrala nervsystemet som framkallas av stimulering av känselreceptorer eller någon punkt längs känselbanorna mellan receptor och hjärnbark. Retningen kan ske hörselvägen, somatosensoriskt eller visuellt, men också andra retningsvägar har rapporterats. Ibland används händelserelaterade potentialer synonymt med retningspotentialer, men de är dessutom ofta förknippade med utförande av någon motorisk, kognitiv eller psykofysiologisk uppgift. Syn. reaktionspotentialer.
Enzym som katalyserar antingen racemisering eller epimerisering av kirala centra i aminosyror eller deras derivat. EC 5.1.1.
Oorganiska och organiska föreningar som innehåller den hypotetiska radikalen NH4.
En aktivators eller hämmares inverkan på t ex ett enzyms aktivitet genom att binda till annan plats på enzymet än dess aktiva centrum.
Injicering av mycket små vätskemängder, ofta med hjälp av mikroskop och mikronålar.
Ett släkte av familjen Ambystomatidae (mullvadssalamandrar). De mest kända arterna av detta släkte är Ambystoma mexicanum och A. tigrinum.
Signalöverföringsmekanismer med mobilisering av kalcium (utifrån eller från intracellulära depåer) i cytoplasman till följd av yttre stimulans. Calciumsignalerna fortplantar sig som vågor, svängningar , spikar eller små stötar. Kalcium fungerar som intracellulär budbärare genom att aktivera kalciummottagliga proteiner.
Ett läkemedels påverkan på ett annat läkemedels verkningsmekanism, metabolism eller toxicitet.
Produkter av glutarsyra. Ibland används glutarat synonymt med glutarsyra.
Enzyminhibitorer är substanser som sänker eller helt stoppar en enzymes aktivitet genom att binda till enzymet. Detta resulterar i försening eller minskning av den kemiska reaktionen som enzymet annars skulle ha katalyserat. Enzymer är proteinmolekyler som accelererar biologiska reaktioner inom celler, och deras aktivitet kan regleras genom olika mekanismer, däribland användning av enzyminhibitorer.
En statistisk metod för att genom analys av den totala variationen i en för ett antal oberoende variabler (faktorer) gemensam datamängd finna variationsorsaker.
Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.
Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.
Adenosin-5´-(tetravätetrifosfat). En adeninnukleotid innehållande tre fosfatgrupper som förestrats till en sockerdel. Adenosintrifosfat har en betydande roll i ämnesomsättningen och som neurotransmitt or.
Enzymer av isomersklass som katalyserar överföringen av acyl-, fosfo-, amin- eller andra grupper från en position inom en molekyl till en annan. EC 5.4.
En synaptisk membran är det postsynaptiska neuronala membranet där neurotransmittorers signaler mottas och tolkas som en del av den kemiska signalsubstanstansöverföringen vid en nervcell till nervcell-förbindelse, kallad en synaps.
Cellyteproteiner som binder gammaaminosmörsyra och påverkar celler genom samverkan med G-proteiner. GABA-B-receptorer kännetecknas farmakologiskt av att de är okänsliga för blockeraren bikukullin och känsliga för agonisten L-baklofen. De uppträder både presynaptiskt och postsynaptiskt, med varierande verkan såsom hämmande av adenylatcyklas, aktivering av fosfolipas A2, aktivering av kaliumkanaler och inaktivering av spänningsaktiverade kalciumkanaler.
Tillförsel, med elektrisk ström, av joner av lösliga salter till vävnader i behandlingssyfte. I den medicinska litteraturen beskrivs metoden som ett förlopp för att öka läkemedels genomträngningsförmåga i ytvävnader med hjälp av elektrisk ström. Jontofores har ingenting att göra med jonbyte, luftjonisering eller fonofores, vilka inte kräver elektrisk ström.
Experimentella eller teoretiska modeller för undersökning av molekylers form, elektroniska egenskaper eller interaktioner. Hit hör även analoga molekyler, datorframställd grafik och mekaniska strukturer.
*Xenopus laevis* är ett grodartat vattenlevande laboratoriedjur, ursprungligen från Afrika, som används inom biomedicinsk forskning på grund av sin tolerans mot labormiljö och snabba reproduktion. Det är känt för sina läppknölar och används ofta i utvecklingsbiologi för att studera embryonal utveckling, genetik och toxikologi.
En klass mättade föreningar bestående av endast två ringar med två eller fler gemensamma atomer och åtminstone en heteroring, och som får sitt namn efter en öppen kolvätekedja med samma totalantal ato mer.
Halvautonoma, självförökande organeller som finns i cytoplasman hos alla celler hos nästan alla eukaryoter. Varje mitokondrie omges av ett dubbelt membran. Det inre är kraftigt inbuktat, och dess utskott kallas kristor (cristae). I mitokondrierna sker oxidativa fosforyleringsreaktioner, vilka leder till bildande av ATP. De innehåller bestämda ribosomer, transfer-RNA, aminacyl-tRNA-syntetaser, och förlängnings- och termineringsfaktorer. Mitokondrier är beroende av generne i kärnan i den cell de befinner sig i för många avgörande typer av budbärar-RNA. Mitokondrier antas ha uppstått ur aeroba bakterier som etablerat ett symbiotiskt förhållande med primitiva protoeukaryoter.
"Nya barken" är ett medicinskt begrepp som refererar till den yttre, skyddande vävnaden som omger hjärnan och ryggmärgen, även känd som hårda nervskalet eller meningerna. Detta skikt består av tre lager: ependym, araknoidea och dura mater. Nya barken producerar cerebrospinalvätska (CSF) som cirkulerar runt hjärnan och ryggmärgen för att skydda dem från mekanisk skada och infektioner. Ordet "nya" i begreppet "nya barken" kommer ifrån latinets "pia mater", vilket betyder "fromma moder".
"Proteinbindning refererar till den process där ett protein binder specifikt till ett annat molekylärt substance, såsom en liten molekyl, ett annat protein eller en jon, vanligtvis genom non-kovalenta interaktioner som hydrogenbindning, Van der Waals-kräfter och elektrostatiska attraktioner. Denna bindning kan regulera funktionen hos det bundna substanceet och är av central betydelse för många biologiska processer, inklusive signaltransduktion, enzymsk aktivitet och transport av molekyler inom cellen."
Neostriatum är en anatomisk region i hjärnan som utgör en del av basala ganglierna och består huvudsakligen av två strukturer: caudatumkärnan och putamen. Neostriatum innehåller rikligt med neuroner som använder neurotransmittorerna dopamin och GABA (gamma-aminobutyrsyra) och är involverad i rörelsekontroll, kognition och belöningssystemet. Termen "neostriatum" används ofta synonymt med "striatum", men det senare kan även inkludera den tredje strukturen, globus pallidus, beroende på nomenklatur.
"Livsmedelstillsatser" är en samlande beteckning på alla ämnen som tillförs eller tillsätts livsmedel under tillverkningsprocessen, med syfte att förbättra produkternas kvalitet, hållbarhet, smak, utseende eller näringsinnehåll. Detta kan inkludera konserveringsmedel, sötningsmedel, färgämnen, aromatillskott och emulgeringsmedel.
Pikrotoxin är ett neurotoxiskt ämne som isolerats från giftsäckar hos vissa arter av sniglar och blötdjur, såsom *Cric Bernaclea* och *Nerita textilis*. Det är en blandning av två stereoisomera komponenter, pikrotoxinin och pikrotinin, som båda aktiverar GABA(A)-receptorer i hjärnan. Pikrotoxin används ibland inom forskning för att studera den kemiska signaleringen i nervsystemet, men är mycket giftigt och kan vara dödligt om det intas eller kommer i kontakt med huden eller ögonen.
En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.
Oorganiska eller organiska derivat av fosfinsyra, H2PO(OH). Hit hör fosfinater och fosfinsyraestrar.
'Vesicular Inhibitory Amino Acid Transport Proteins' refererar till specifika transportsystem som transporterar inhibitoriska aminosyror, såsom GABA (gamma-aminobutyriska acid) och glycin, från cytoplasman till synaptiska vesiklar inne i nervceller. Dessa transporter proteiner är viktiga för att reglera neurotransmissionen genom att fylla vesiklarna med neurotransmittorer som sedan kan frisättas under signalsubstansernas överföring mellan neuron. Genom att aktivt pumpa in aminosyror i vesiklarna och hålla cytoplasmanivåerna låga, bidrar transportproteinerna till en effektiv neurotransmission och hjälper till att underhålla homeostasen av signalsubstanser inne i nervceller.
Natriumkanalblockerare är en grupp av läkemedel som blockerar passage av natriumjoner genom natriumkanaler i cellmembranet, vilket hämmar de initiala faserna av aktionspotentialen i exciterbara celler, däribland muskel- och nervceller. De används terapeutiskt för att behandla olika tillstånd som exempelvis hypertension, arrhythmier och epilepsi.
Pyruvic acid, also known as 2-oxopropanoic acid, is a key intermediate in several metabolic pathways, including glycolysis and the citric acid cycle. It is a carboxylic acid with an alpha-keto group and has the chemical formula CH3COCOOH. Pyruvic acid plays a crucial role in energy production and can be converted into various other molecules, such as lactic acid or acetyl-CoA, depending on cellular needs and conditions.
Negativt laddade atomer, radikaler eller atomgrupper som vandrar till anoden eller den positiva elektroden (pluspolen) vid elektrolys.
Jonkanalstyrning, eller gap junction regulation, refererar till de mekanismer och processer som kontrollerar funktionen och aktiviteten hos jonkanaler, proteinkomplex som tillåter direkt passage av joner mellan celler, vilket är viktigt för celldifferentiering, signaltransduktion och homeostas.
I en enkel mening kan 'succiner' definieras som ett enzymkomplex som katalyserar omvandlingen av pyruvat till acetyl-CoA under cellens energiproduktion i mitokondrien, en process som är viktig för celld Foxögats sjukdom (FOXE3-relaterad) är en ärftlig ögonsjukdom som orsakas av mutationer i FOXE3-genen. Denna gen kodar för en transkriptionsfaktor som spelar en viktig roll i utvecklingen och differensieringen av ögonvävnaden. Mutationer i FOXE3 kan leda till en rad olika ögonsjukdomar, inklusive katarakt, glaukom, mikroftalmi och andra strukturella abnormaliteter i ögat.
Salt eller estrar av ättiksyra, där den yttersta väteatomen ersatts av en metall, som t ex kopparacetat Cu(CH3COO)2, eller en radikal, som t ex etylacetat CH3COOC2H5.
"Tertiär proteinstruktur refererar till den tresdimensionella formen och flexibiliteten hos ett protein, som resultat av specifika interaktioner mellan dess sekundära strukturelement, såsom alfa-helixar och beta-skikt."
En alkaloid ester som utvinns ur bladen av kokaväxter. Den har lokalbedövande och kärlsammandragande egenskaper och används kliniskt för dessa ändamål, särskilt i ögon, öron, näsa och hals.
Prolin är en icke-polär, sekundär aminosyra som förekommer naturligt i proteiner. Det kännetecknas av sin cykliska sidokedja, vilket gör den till en imidazolidinonring, och är den enda proteinogenetiska aminosyran med en sekundär struktur inbyggd i peptidkedjan. Prolin fungerar ofta som en flexibel punkt i proteinstrukturen och kan påverka proteinkonformationen.
Oxaloacetic acid is a key molecule in the Krebs cycle, also known as the citric acid cycle, which is a central metabolic pathway that generates energy through the oxidation of acetyl-CoA derived from carbohydrates, fats, and proteins. Oxaloacetic acid plays a crucial role as both a starting point and an intermediate in this cyclical process, where it helps to convert acetyl-CoA into carbon dioxide and high-energy molecules like ATP, NADH, and FADH2. Additionally, oxaloacetic acid serves as a critical component in the gluconeogenesis pathway, contributing to the synthesis of glucose in the liver during periods of fasting or low carbohydrate intake.
Enzymer i transferasklassen som katalyserar reaktionen mellan L-aspartat och 2-ketoglutarat till oxaloacetat och L-glutamat. Enzymerna är pyridoxalfosfatproteiner. I levern överför reaktionen överskottskväve till aspartat för användning i ureacykeln. EC 2.6.1.1. Syn. aspartattransaminaser.
Retinal ganglion cells are a type of neuron located in the inner layer of the retina, the light-sensitive tissue that lines the back of the eye. These cells receive visual information from other cells in the retina and transmit it to the brain via the optic nerve. They play a critical role in processing and transmitting visual signals, including detecting contrast, motion, and color. Damage to retinal ganglion cells can lead to vision loss or impairment, as seen in conditions such as glaucoma and optic neuritis.
"Nervbanor" refererar till de speciella ledningssystemen i kroppen som överför nervimpulser och signaler mellan hjärnan, ryggmärgen och resten av kroppen. Dessa banor består av neuroner (nervceller) och deras utskott (axoner och dendriter), som är inblandade i kommunikationen och samarbete mellan olika delar av nervsystemet för att kontrollera kroppens funktioner, såsom rörelse, känsel, sinnesintryck, tankeprocesser och homeostasis.
Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.
Teoretiska modeller som efterliknar förlopp hos biologiska processer eller sjukdomar. För sjukdomsmodeller hos levande djur
Taggiga utskott på dendriter, som vart och ett mottar retningssignaler från ett nervslut. De återfinns vanligtvis på purkinjeceller och pyramidceller.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."
Spänningsberoende cellmembranglykoproteiner med selektiv genomsläpplighet för kalciumjoner. De benämns L-, T-, N-, P-, Q- och R-typer utifrån sin aktiverings- och inaktiveringskinetik, jonspecificitet och känslighet för läkemedel och toxiner. L- och T-typerna finns i hela det kardiovaskulära och det centrala nervsystemet, och de övriga typerna återfinns i nervvävnad.
Blot-metod för identifiering av proteiner eller peptider som separerats med elektrofores och överförts till nitrocellulosastrimlor och sedan påvisas med hjälp av radioistopmärkta antikroppar.
"Synaptisk överföring är den process där en nervcell, eller neuron, skickar signaler i form av neurotransmittorer till en annan nervcell över ett smalt spår, kallat synapser, vilket möjliggör kommunikation och integration av information i centrala nervsystemet."
Aminosyresekvenshomologi refererer til den grad af lighed i rækkefølgen af aminosyrerne, der udgør proteiner hos to eller flere organismer. Jo større antal identiske aminosyrer i samme position i de sammenlignede sekvenser, des højere er graden af homologi. Dette begreb anvendes ofte i molekylærbiologien for at fastslå evolutionæ forhold og funktionelle egenskaber hos proteiner.

'Glutamater' refererar till det glutamatbaserade signalsystemet i centrala nervsystemet hos däggdjur. Glutamat är en aminosyra som fungerar som den primära excitatoriska neurotransmittorn i hjärnan och ryggmärgen. Det glutamaterga signalsystemet är involverat i en rad viktiga nervösa processer, inklusive inlärning, minne och synaptisk plasticitet. Dysfunktion i det glutamaterga systemet har också visats vara relaterat till flera neurologiska störningar, såsom epilepsi, smärta, skador på hjärnan och neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers sjukdom och Parkinsons sjukdom.

Glutamatreceptorer är en typ av neuroreceptor som finns i det nervösa systemet hos djur, inklusive människor. De är belägna på ytan av nervceller (neuron) och reagerar på den signalsubstans som kallas glutamat, som är den primära excitatoriska neurotransmittorn i centrala nervsystemet hos djur. Glutamatreceptorerna spelar en viktig roll i många aspekter av den neuronala signaleringen, inklusive synaptisk plasticitet och lära- och minnesprocesser. Dessa receptorer är också involverade i flera patologiska tillstånd, såsom epilepsi, smärta, neurodegenerativa sjukdomar och psykiatriska störningar.

Glutaminsyra är en ämiljäsyra som spelar en viktig roll i centrala nervsystemet hos däggdjur, inklusive människor. Det är den vanligaste exciterande aminosyran i centrala nervsystemet och fungerar som en neurotransmittor, vilket innebär att det hjälper till att överföra signaler mellan neuroner (hjärnceller). Glutaminsyra är också involverad i flera andra biologiska processer, såsom metabolism, buffring av syrabalansen och produktion av andra aminosyror. Anormalt höga nivåer av glutaminsyra kan vara skadliga för nervceller och ha en roll i neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers sjukdom, Parkinson sjukdom och multipla skleros.

Glutamatdehydrogenas (GLDH) er ein enzym som spiller en viktig rolle i stoffskiftet. Det finnes i likevel hos dyr og planter, og det er lokaliserte i mitokondriene i cellene. GLDH katalyserer den oxidative deaminasjonen av L-glutamat til α-ketoglutarat, en viktig del av citronsyracykelen som er en central delen av cellens energiproduksjon. Dette prosessen resulterer også i produsering av ammoniak og NADH som er viktige for cellens stoffskifte. Anomalier i GLDH-aktivitet kan være forbundet med forskjellige sykdommer, særlig hos dyr.

Metabotropa glutamatreceptorer är en typ av receptor som binder neurotransmittorn glutamat i centrala nervsystemet hos djur. De är G-proteinkopplade receptorer, vilket innebär att de utlöser en signalkaskad via ett G-protein när de aktiveras. Det finns åtta olika subtyper av metabotropa glutamatreceptorer, som kategoriseras som grupp I, II eller III beroende på deras funktion och struktur.

Dessa receptorer spelar en viktig roll i regleringen av synaptisk plasticitet, inlärning och minne samt i regleringen av smärta och excitation-inhibition-balansen i nervsystemet. Dysfunktion i metabotropa glutamatreceptorer har kopplats till flera neurologiska störningar, inklusive epilepsi, smärtsjukdomar, neuropsykiatriska sjukdomar och neurodegenerativa sjukdomar.

Natriumglutamat (E621) er et kunstig produsert smakstoff som oftest brukes som smaksforsterkelse i mat. Det er natriumsalten til glutaminsyren, en aminosyre som forekommer naturlig i visse livsmidler som tomater, ost og soya. Natriumglutamat har ingen egen smak, men det forstærker andre smaker, særlig umami-smaken, som er en flettet smak av salt, sødhet og bittre.

I medisinsk sammenheng kan overbruk av mat som inneholder mye natriumglutamat føre til symptomer som kaltes "Chinese Restaurant Syndrome" eller "Glutamat Oversensitivitet". Symptomene kan omfatte hodepine, varme i ansiktet, svettighet, svede øyne, hoste og yrkelse. Men det er viktig å nevne at dette er en kontroversielt tema, og det er ikke konsensus om om natriumglutamat faktisk kan føre til disse symptomene eller om det er noen andre faktorer som spiller inn.

Aminosyretransportsystem X-AG, også kjent som System xc-, er ein aktiv transportprotein i cellemembranen hos flere dyr, plante og bakterier. Dets hovedfunksjon er å transportere to forskjellige aminosyrer samtidig: en neutral, svovelholdig aminosyre som cystein eller homocystein, og en negativt ladet aminosyre som glutamat. Dette systemet spiller en viktig rolle i reguleringen av innvendig koncentrasjon av disse aminosyrer og er involvert i antioxidativ forsvarsmekanisme i kroppen ved å hjelpe med å regulere nivåene av det antioxidative sulfurskyteet glutathion.

Glutamatsyntas (eller glutamatdecarboxylas) er en viktig reaksjon i kroppen der det neurotransmitteren GABA (gamma-aminobutsyratesyre) produseres. Reaksjonen skjer i hjernens neuroner og involverer konvertering av glutamat, som er en excitatorisk neurotransmitter, til GABA, som er en inhibitorisk neurotransmitter. Denne prosessen hjelper til å regulere aktiviteten i nervsystemet og er viktig for å holde balansen mellom exciterende og inhiberende signaler i hjernen. Glutamatsyntasen katalyseres av enzymet glutamatdecarboxylas (GAD), som finnes i to former, GAD65 og GAD67.

Glutamat-plasmamembrantransportproteiner är proteiner som hjälper till att reglera koncentrationen av den primära excitatoriska aminosyran, glutamat, i centrala nervsystemet (CNS). Dessa proteiner är inblandade i transporten av glutamat över neuronala och gliala plasmamembran.

Det finns två huvudsakliga typer av glutamat-plasmamembrantransportproteiner:

1. Glutamat-excitatoriska aminosyra transporter (EAAT) som primary är ansvariga för att återuppta glutamat från synaptisk spalt till presynaptiska neuron och glialceller. Det finns fem subtyper av EAAT (EAAT1-5), varav EAAT1 och EAAT2 är de mest prevalenta i CNS.
2. Vesikulära glutamattransportörer (VGLUT) som transporterar glutamat från cytoplasman till synaptiska vesikeln inne i presynaptiska neuron. Det finns tre subtyper av VGLUT (VGLUT1-3), och de är involverade i att lagra glutamat och reglera frisättningen av neurotransmittor under nervimpulser.

Glutamat-plasmamembrantransportproteiner spelar en viktig roll i att underhålla homeostasen av glutamat i CNS och att förhindra överaktivering av glutamatreceptorer, som kan leda till excitotoxisk skada och neurodegenerativa sjukdomar såsom Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom och multipla skleros.

Metabotropic Glutamate Receptor 5 (mGluR5) er en type reseptorer for neurotransmitteren glutamat i hjernen. Disse reseptorane tilhører klassen av metabotropiske reseptorer, som er G-protein-koblede reseptorer som ikke direkte påvirker ionkanaler, men øker eller reduserer aktiviteten i intracellulære signalveier ved hjelp av sekundære budbærermolekyler.

mGluR5-reseptoren er koblet til Gq/11-proteinet og stimulerer en signalkaskad som involverer fosfolipase C, inositoltrisfosfat (IP3) og diacylglycerol (DAG), som fører til økt intracellulær calciumkoncentrasjon. Dette resulterer i aktivering av en rekke intracellulære signalkaskader som er involvert i synapsekraftendring, synaptisk plastisitet og læringsprosesser.

mGluR5-reseptorer finnes i hjernen, især i hippocampus, striatum og cortex, og er involvert i regulering av mange kognitive funksjoner som opmerksomhet, læring, minne og emosjonelle behandling. Dysfunksjon i mGluR5-reseptorer har vært forbundet med ulike nevroundersøkelser, inkludert skizofreni, autisme, epilepsi og smerterelaterte lidelser.

'Vesicular Glutamate Transport Proteins' (VGLUTs) er beskrivelsen av en type transmembranproteiner som fungerer som aktive transportører for neurotransmitteren glutamat ind i synaptiske vesikler i nerveceller. Der findes tre isoformer af VGLUTs (VGLUT1, VGLUT2 og VGLUT3), hver med en specifik rolle i forbindelse med neurotransmission og regulering af excitation i centralnervøse systemet.

Disse proteiner er essentielle for at sikre korrekt opbevaring, udskillelse og funktion af glutamat som en vigtig neurotransmitter involveret i synaptisk plasticitet, læring og hukommelse. Genetiske mutationer eller dysfunktioner i VGLUTs kan have alvorlige konsekvenser for nervecellernes kommunikation og føre til neurologiske sygdomme som epilepsi, psykose og neurodegenerative lidelser.

En antagonist till excitatoriska aminosyror är en substans som blockerar eller minskar verkan av excitatoriska aminosyror, som är neurotransmittorer i centrala nervsystemet (CNS). De excitatoriska aminosyrorna inkluderar glutamat och aspartat, och de är viktiga för exciterande signalsubstanter i hjärnan.

Antagonister till excitatoriska aminosyror fungerar genom att binda till receptorerna för dessa neurotransmittorer utan att aktivera dem, vilket förhindrar excitatoriska aminosyror från att binde och utlösa en exciterande respons. Dessa antagonister kan användas som läkemedel för att behandla olika neurologiska tillstånd, såsom epilepsi, smärta, stroke, neurodegenerativa sjukdomar och andra patologiska tillstånd där excitotoxicitet har visat sig vara en faktor. Exempel på antagonister till excitatoriska aminosyror inkluderar ketamin, fencyclidin (PCP) och memantin.

Excitatory amino acid transporter 2 (EAAT2) är en protein som fungerar som en transportör för excitatoriska aminosyra neurotransmittorer, särskilt glutamat, in i glialceller och nerver i centrala nervsystemet. Genom att minska koncentrationen av utomkallsidigt frisatta glutamat i synapsspaltet bidrar EAAT2 till att begränsa exciterande neurotransmission och skyddar därmed neuronerna från excitotoxisk skada.

'Vesicular Glutamate Transport Protein 2' (VGLUT2) är ett protein som transporterar den excitatoriska aminosyran glutamat in i synaptiska vesiklar. Detta möjliggör frisättning av glutamat till synaptisk spalt vid nervimpulsbildning, vilket leder till excitation av postsynaptiska neuroner. VGLUT2 är en viktig komponent i neurotransmissionen och regleringen av signalsubstanser i centrala nervsystemet hos däggdjur. Mutationer i genen som kodar för VGLUT2 har visats vara associerade med neurologiska sjukdomstillstånd, till exempel epilepsi och psykos.

'Vesicular Glutamate Transport Protein 1' (VGLUT1) er en type transmembranøs protein som fungerer som en aktiv transporteur for glutamat, den primære ekscitatoriske aminosyre i centraln nervesystemet, ind i synaptiske vesikler. Dette er en vigtig proces for at sikre frigivelse af neurotransmitter under synaptisk signalering. VGLUT1 er specifikt udbredt i glutamaterge neuroner og er essentiel for deres normale funktion. Genetisk mutation eller dysfunktion af VGLUT1 kan føre til forskellige neurologiske lidelser, herunder epilepsi, psykose, og bevægelsesvanskeligheder.

AMPA-receptorer, eller α-aminosuberat receptorer, är en typ av jonotropa receptor som tillhör glutamatreceptorfamiljen. De aktiveras av den excitatoriska aminosyran glutamat och dess analog, AMPA (α-aminosuberat), och leder till ökad permeabilitet för natrium- och kaliumjoner över cellmembranet, vilket orsakar depolarisering av postsynaptiska neuron. Dessa receptorer spelar en viktig roll i snabb neurotransmission och långsiktig potentiering i centrala nervsystemet.

"Agonist" är en term inom farmakologi och betecknar en substans som binder till en receptor och utlöser en biologisk respons. När det gäller excitatoriska aminosyror, som är signalsubstanser i centrala nervsystemet (CNS), så är agonister de substanser som aktiverar dessa receptorer och orsakar en exciterande effekt på neuronerna.

Excitatoriska aminosyror inkluderar bland annat glutamat, aspartat och kainat. Agonister för excitatoriska aminosyroreceptorers undergrupper inkluderar:

* AMPA-receptorer: AMPA står för α-amino-3-hydroxy-5-metylisoxazol-4-propionsyra och är en exogen agonist för dessa receptor. Andra agonister inkluderar kainat och glutamat.
* NMDA-receptorer: NMDA står för N-metyl-D-aspartat och är en exogen agonist för dessa receptor. Andra agonister inkluderar glutamat och aspartat.
* Kainat-receptorer: Kainat är en exogen agonist för dessa receptor. Andra agonister inkluderar domoat och glutamat.

Så en medicinsk definition av 'agonister för excitatoriska aminosyror' skulle vara substanser som aktiverar excitatoriska aminosyre receptorer, såsom AMPA-, NMDA- och kainat-receptorerna, och orsakar en exciterande effekt på neuronerna i CNS.

NMDA-receptorer, eller N-methyl-D-aspartat-receptorer, är en typ av jonkanaler som finns i hjärnan och ryggmärgen. De är glutamatreceptorer, vilket betyder att de aktiveras av den signalsubstans (glutamat) som används för excitering av nervceller. NMDA-receptorerna har en särskild roll i långtidspotentiering, ett fenomen där synapser stärks och blir mer effektiva efter frekvent stimuli. Dessa receptorer är också involverade i lära- och minnesprocesser samt i flera patologiska tillstånd som skada hjärnan, såsom stroke, neurodegenerativa sjukdomar och smärta.

Excitatory amino acid transporter 1 (EAAT1) är en protein som huvudsakligen finns i hjärnan och spelar en viktig roll i regleringen av neurotransmissionen. Specifikt transporterar EAAT1 den excitatoriska aminosyran glutamat, som är den primära signalsubstanserna i centrala nervsystemet, från synaptisk gap till astrocyter (en typ av stödjande celler i hjärnan). Genom att minska koncentrationen av utomcellulärt glutamat bidrar EAAT1 till att förhindra överaktivering av glutamatreceptorer, som kan leda till excitotoxisk skada och neurodegeneration.

Glutamatdekarboxylas (GAD) är ett enzym som katalyserar bildandet av neurotransmittorn gamma-aminobutyrisäure (GABA) från den excitatoriska aminosyran glutaminsyra. Detta enzym finns i både centrala nervsystemet (CNS) och i vissa delar av det perifera nervsystemet hos djur, inklusive människor. I CNS spelar GAD en viktig roll i regleringen av excitation och inhibition av neuroner genom att konvertera den excitatoriska signalsubstansen glutaminsyra till den inhibitoriska signalsubstansen GABA. Det finns två isoformer av GAD, GAD65 och GAD67, som skiljer sig åt i molekylär storlek och subcellulära lokaliseringsmönster. Dessa isoformer har också olika funktioner i regleringen av neurotransmissionen. Mutationer i GAD-generna har associerats med flera neurologiska sjukdomar, inklusive autism och epilepsi.

Asparaginsyra (Aspartic acid) är en av de 20 standardaminosyror som finns i proteiner. Det är en karboxylsyra och har en negativt laddad sidokedja vid fysiologisk pH. Asparaginsyra spelar en viktig roll i metabolismen, speciellt inom energiproduktion och neurotransmission.

Glutamin är en ämiljäsyra som är den vanligaste fritt förekommande aminosyran i kroppen. Det är en så kallad "konditionellt essentiell" aminosyra, vilket betyder att den normalt kan syntetiseras i kroppen men under vissa förhållanden, till exempel vid sjukdom eller stress, kan behövas tas in via kosten. Glutamin har flera funktioner, bland annat som en viktig källa till energi för enterocyterna (cellerna i tarmslemhinnan), och som en del av proteinsyntesen. Det är också involverat i ämnesomsättningen och har immunologiska funktioner. Glutamin kan påträffas i höga koncentrationer i muskelvävnad, lever, lungor och hjärnan.

Ionotropic glutamate receptors (iGluRs) are a type of neurotransmitter receptor that are activated by the amino acid neurotransmitter glutamate, which is the primary excitatory neurotransmitter in the central nervous system. These receptors play crucial roles in fast synaptic transmission, synaptic plasticity, and neuronal development and function.

iGluRs are ligand-gated ion channels that are composed of four or five subunits arranged around a central pore. When glutamate binds to the receptor, it causes a conformational change in the protein, which opens the ion channel and allows the flow of ions across the cell membrane. The specific type of ions that flow through the channel depends on the subunit composition of the receptor.

There are three main types of iGluRs: N-methyl-D-aspartate (NMDA) receptors, α-amino-3-hydroxy-5-methyl-4-isoxazolepropionic acid (AMPA) receptors, and kainate receptors. Each type of iGluR has distinct properties and functions.

NMDA receptors are permeable to calcium ions (Ca2+), which play important roles in synaptic plasticity and learning and memory processes. AMPA receptors are primarily permeable to sodium ions (Na+) and contribute to fast excitatory synaptic transmission. Kainate receptors can be permeable to both Na+ and Ca2+ ions, and they play roles in synaptic plasticity, neuronal development, and neurotransmitter release.

Abnormalities in iGluR function have been implicated in various neurological disorders, including epilepsy, Alzheimer's disease, Parkinson's disease, and psychiatric disorders such as schizophrenia and depression. Therefore, iGluRs are important targets for the development of therapeutic interventions for these conditions.

Excitatory amino acid transporter 3 (EAAT3) är en protein som främjar återupptagningen av den excitatoriska aminosyren glutamat i nervceller. Detta hjälper till att reglera koncentrationen av glutamat i synapserna och förhindrar överaktivering av glutamatreceptorer, som kan skada nervceller och leda till neurodegenerativa sjukdomar. EAAT3 finns främst i neuron i hjärnan, men kan även förekomma i andra typer av celler, inklusive tarmepitelceller.

Kainsyra, også kjent som 3-metylbutansyre, er en type organisk syre som forekommer naturlig i kroppen og er en del av fedtsyremetabolismen. Det er også tilstede i visse livsmedler som f.eks. ost og fermenterte matvarer.

I medisinsk sammenheng kan for høye nivåer av Kainsyra være forbundet med en rekke helseproblemer, inkludert neurologiske lidelser som epilepsi og migren. For høye koncentrasjoner av Kainsyra i hjernen kan føre til overaktivering av nervesystemet, som kan være skadelig for hjernecellene og føre til epileptiske anfalder.

Det er viktig å nevne at forhøyet innhold av Kainsyra i kroppen kan også være forbundet med andre faktorer som skader på leveren eller nedsatt nyrefunksjon, sånn at høye koncentrasjoner ikke nødvendigvis betyr at det er Kainsyra alene som er årsaken til helseproblemet.

'Nervceller', eller neuroner, är de specialiserade cellerna i nervsystemet som skickar och tar emot signaler, så kallade impulser, från varandra via sina utskott, axon och dendriter. Dessa signaler kan vara kemiska eller elektriska och används för att kommunicera information inom och mellan olika delar av nervsystemet. Nervcellerna är mycket viktiga för alla aspekter av kroppens funktion, inklusive sinnesintryck, rörelse, minne och känslor. De är också specialiserade till att överleva länge och har en hög grad av återbildning efter skada jämfört med andra celltyper i kroppen.

Sprague-Dawley råtta är en specifik strain av laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning. Denna strain utvecklades under 1920-talet av två forskare, Sprague och Dawley, i USA.

Sprague-Dawley råttor är kända för sin jämna genetiska bakgrund, god hälsa och lätta hantering, vilket gör dem till en populär val för forskning inom områden som farmakologi, toxicologi, beteendevetenskap och cancerforskning. De är också vanliga som subjekt i prekliniska studier av nya läkemedel och andra terapeutiska behandlingar.

Dessa råttor har en genomsnittlig livslängd på två till tre år och väger ungefär 250-500 gram som vuxna. De är också kända för sin fertilitet och stor förmåga att producera avkomma, vilket gör dem lättillgängliga och relativt billiga att använda i forskningssyfte.

'Synaptisk överföring' är ett centralt begrepp inom neurovetenskapen och refererar till den process där information överförs mellan två neuron (nervceller) vid en speciell typ av kontaktpunkt som kallas en synaps.

Den synaptiska överföringen sker när ett signalsubstanser, oftast en neurotransmittor, releaseas från den presynaptiska nervcellens terminal och diffunderar över det smala gapet (synapsk cleft) till den postsynaptiska nervcellens membran.

Neurotransmittorn binder sedan till specifika receptorer på den postsynaptiska cellen, vilket orsakar en biokemisk signal som kan leda till excitering eller inhibition av den postsynaptiska cellen. Den synaptiska överföringen är därmed en mekanism för kommunikation mellan neuron och spelar en viktig roll i alla aspekter av nervsystemets funktion, inklusive perception, kognition, minne och rörelse.

'N-metylaspartat' är ett derivat av aminosyran aspartat, där en metylgrupp (-CH3) har adderats till kväveatom (N) i molekylen. Det saknas specifika medicinska användningsområden eller funktioner för N-metylaspartat inom klinisk praktik. Men som en organisk komponent, kan det vara involverat i olika biokemiska processer i kroppen. Det är viktigt att notera att direkta medicinska referenser saknas för denna substans, och informationen bör användas med försiktighet.

Kainsyrareceptorer är en typ av glutamatreceptor, som är en sorts neurotransmittorreceptor i hjärnan. De aktiveras av den exocytotiska aminosyran kainsyra och andra strukturellt relaterade föreningar. Kainsyrareceptorer spelar en viktig roll i synaptisk plasticitet, inlärning och minne. Dessutom har de visat sig vara involverade i patologiska processer som neurodegenerativa sjukdomar, epilepsi och smärta.

Den hippocampus är en del av limbiska systemet i hjärnan som spelar en viktig roll i minnes- och läringsprocesser. Det är ett par strukturer, en i varje hemisfär, som liknar en hästsko i formen och ligger djupt inne i tinningloben. Hippocampus består av flera regioner, inklusive cornu ammonis, dentatgyrus och subiculum, som tillsammans bildar en komplex neural nätverksarkitektur.

Hippocampus är speciellt känslig för skador orsakade av syrebrist, neuroinflammation och neurodegenerativa sjukdomar, såsom Alzheimers sjukdom. Forskning har visat att förlust av volym och funktion i hippocampus korrelerar med minnesförlust och kognitiva nedsättningar hos äldre vuxna och personer med demenssjukdomar.

'AMPA' står för α-aminosuberatsyra (α-Amino-3-hydroxy-5-metyl-4-isoxazolepropionsyra) och är en typ av receptor i hjärnan som tillhör de jonotropa glutamatreceptorna. Dessa receptorer är involverade i exciterande signalsubstanser i centrala nervsystemet och spelar en viktig roll i långtidspotentiering, en process som ligger till grund för inlärning och minnesbildning. AMPA-receptorerna är också måltavlor för läkemedel som används för att behandla olika neurologiska sjukdomar, såsom epilepsi och depression.

I'm sorry for any inconvenience, but I was unable to find a medical definition for "cykloleucin." It is possible that there may be a spelling error or confusion with the term. Cycloleucine is a chemical compound that is a derivative of the amino acid leucine, but it is not commonly used in a medical context. If you have any more information about the term or if you meant to ask about something else, please let me know!

En synaps är en struktur i nervsystemet där nervceller (neuron) kan kommunicera med varandra och utbyta elektriska eller kemiska signaler. En synaps består vanligtvis av en presynaptisk neuron, en synaptisk spalt och en postsynaptisk neuron.

En definition av 'synapser' är:

"Den strukturella och funktionella kontakten mellan två nervceller eller mellan en nervcell och ett effektororgan, där neurotransmittor molekyler frisätts från den presynaptiska neuronen och diffunderar över synaptisk spalt för att binda till receptorer på den postsynaptiska neuronen eller effektororganet, vilket leder till en elektrisk eller kemisk signal som påverkar cellens funktion."

The medical definition of "Amino Acid Transport System, Basolar" refers to the specialized systems responsible for the active transport of amino acids across the basolateral membrane of intestinal and renal epithelial cells. These transporters play a crucial role in the absorption and excretion of amino acids from the body.

There are several different types of basolar amino acid transport systems, each with their own specificity for certain amino acids or groups of amino acids. For example, the System B0+ transporter is responsible for the transport of neutral and basic amino acids, while the System A transporter is responsible for the transport of small, neutral amino acids.

Defects in these basolar amino acid transport systems can lead to various diseases and disorders, such as Hartnup disorder, which is characterized by impaired absorption and excretion of certain amino acids due to defects in the System B0 transporter.

'Excitatoriska postsynaptiska potentialer' (EPSPs) är elektrofysiologiska signaler i neuroner som ökar sannolikheten för att en aktionspotential ska utlösas. De excitatoriska postsynaptiska potentialerna orsakas av inflöde av positivt laddade joner, vanligtvis natrium- och calciumjoner, in i den postsynaptiska neuronen som följd av en exciterande neurotransmittor som frisätts från en presynaptisk nervterminal.

När en exciterande neurotransmittor binder till sina receptorer på den postsynaptiska membranen öppnas jonkanaler, vilket låter positivt laddade joner strömma in i neuronen och orsaka en depolarisering av membranpotentialen. Om den resulterande depolariseringen är tillräckligt stor kommer den att leda till utlösandet av en aktionspotential, som sedan kan leda till ytterligare signaltransduktion och kommunikation mellan neuroner.

EPSPs spelar därför en viktig roll i nervsystemets förmåga att bearbeta information och koordinera kroppens funktioner.

Quisqualic acid är ett excitotoxiskt aminosyra neurotoxin som påträffats i frön från växten *Quisqualis indica*. Det fungerar som en agonist vid glutamatkänsliga AMPA- och kainat-receptorer i centrala nervsystemet (CNS) hos djur, vilket leder till ökad neuronal excitation och till slut cellsdöd. Quisqualic acid har studerats för dess potentiala roll som ett smärtbehandlande medel, men på grund av dess toxicitet har det inte blivit använt kliniskt.

Gamma-Aminobutyric acid (GABA) är en neurotransmittor som har en dämpande effekt på nervceller i hjärnan och nerverna. Det fungerar som ett inhibitoriskt transmissionsmedel, vilket betyder att det hjälper till att minska excitationen i centrala nervsystemet (CNS). GABA är en av de vanligaste neurotransmittorerna i nervsystemet hos däggdjur och spelar en viktig roll i reglerandet av muskeltonus och styrkan på signaler som skickas mellan nerverna.

GABA produceras i kroppen från aminosyran glutaminsyra, vilket är den vanligaste excitatoriska neurotransmittorn i CNS. Genom en process som kallas decarboxylering konverteras glutaminsyra till GABA med hjälp av ett enzym som kallas glutamatdecarboxylas (GAD). När GABA binder till sina receptorer i synapserna mellan nervcellerna, öppnas kloridkanaler och det kommer till inflöde av kloridjoner till cellen. Detta leder till en hyperpolarisering av membranpotentialen, vilket gör att det blir svårare för nervcellen att nå spänningsnivån som krävs för att skapa en aktionspotential och därmed sända signaler vidare i CNS.

Abnormaliteter i GABA-systemet har visats vara relaterade till flera neurologiska sjukdomar, inklusive epilepsi, spasmodisk torticollis, panikångest och alkoholberoende. Vissa läkemedel som används för att behandla dessa tillstånd fungerar genom att påverka GABA-receptorerna i olika delar av CNS.

Astrocyter är en typ av stödjecell i centralnervösystemet (CNS), som hjälper till att bilda neuroglia, även känd som nervvävnad. De är den vanligaste typen av glialcell i CNS och spelar en viktig roll i underhåll och funktion av neuroner (nervcellerna).

Astrocyter har många funktioner, inklusive:

1. Underhåll av homeostas: De hjälper till att reglera jonbalansen och näringsomsättningen i den centrala nervsystemet.
2. Buffring av neurotransmittorer: De tar upp och bort neurotransmittorerna efter de har skickat sin signal, för att säkerställa att signalsystemet inte störs.
3. Skydd av blod-hjärnbarriären: De hjälper till att reglera vad som kan passera från blodomloppet in i hjärnan.
4. Stöd av neuroner: De bildar en strukturell stödjande ramverk runt neuronerna och hjälper till att fästa dem på rätt plats.
5. Reparation efter skada: Efter en skada i CNS, kan astrocyter bli reaktiva och bilda ärrvävnad för att skydda omgivande vävnad.

Astrocyter är också involverade i flera sjukdomar som drabbar det centrala nervsystemet, inklusive neurodegenerativa sjukdomar, hjärnskador och cancer.

6-Cyano-7-nitrokinoxalin-2,3-dion er en kjemisk forbindelse som ofte forkortes CND. Det er ein aromatisk heterocyclisk forbindelse med to nitrogruppar og en cyanogruppe. Dette medisinske definisjonen kan også skrivast slik:

- Systematiskt navn: 2,3-dion-6-cyano-7-nitrokinoxalin
- Kemisk formel: C6H2N3O3

Denne forbindelsen er vanlegvis brukt i biokjemisk forsking som en inhibitor for enzymer. Det har blitt visat at det har inhiberende effekt på dihydrofolatreduktase, enzymet som er involvert i folsyremetabolismen og er viktig for cellegrovens vekst og deling. På grunn av denne egenskapen kan CND være brukt som ein potensiell medisinsk behandling for kreft og andre sykdommer som krever hemming av cellevekst.

'Patch-clamp-tekniker' är en elerofysiologisk metod som används för att mäta jonflöden genom en individuell jonkanal i cellmembranet. Den utvecklades av den tyska forskaren Erwin Neher och den amerikanske forskaren Bert Sakmann år 1981, för vilket de belönades med Nobelpriset i fysiologi eller medicin år 1991.

Tekniken innebär att en glas pipett fylls med en elektrolytlösning och placeras i kontakt med cellmembranet så att en liten del av membranet sugs in i pipetten och formar en "patch" eller ett "tätslag". När denna patch är intakt, kan potentialen över membranet justeras så att jonkanalen öppnas och jonflödet genom kanalen kan mätas som en ström.

Patch-clamp-tekniken används inom flera områden av biomedicinsk forskning, till exempel för att studera hur jonkanaler regleras och hur de påverkar cellers elektriska signalering, samt för att utveckla läkemedel som kan modulera jonkanalfunktionen.

Ketoglutarsyra, även känd som α-ketoglutarat, är en karboxylsyra med två karboxylgrupper och en ketogrupp. Den spelar en viktig roll i cellandningen, eller celld Foxprocessen, där den fungerar som en intermediär i citronsyracykeln (även känd som Krebs cykel eller tricarboxylsyra-cykeln). Ketoglutarsyra hjälper till att generera energi i form av ATP (adenosintrifosfat) genom att undergå en serie reaktioner i citronsyracykeln.

Utöver sin roll i cellandningen är ketoglutarsyra också involverad i andra cellulära processer, inklusive aminosyreoxidation och syntesen av hematopoietiska (blodbildande) pigment som hemoglobin. Vidare kan ketoglutarsyra fungera som en antioxidant och hjälpa till att skydda celler från skada orsakad av fria radikaler.

I kroppen produceras ketoglutarsyra främst i levern, men den kan också tas in exogen via kostintag eller supplementering. Förhöjda nivåer av ketoglutarsyra har visats minska symtomen hos patienter med neurodegenerativa sjukdomar som Parkinson och Alzheimer, och det finns också forskning pågående för att undersöka dess potentiala roll i cancerbehandling.

Dizocilpine malate är ett potent psykoaktivt substance som primärt används inom forskning. Ämnet är känt under varunamnet MK-801 och är en stark NMDA-receptorantagonist, vilket betyder att det blockerar den typen av glutamatreceptorer i centrala nervsystemet (CNS).

Dizocilpine malate har inga etablerade medicinska användningsområden på grund av sitt höga potential för biverkningar och missbruk. Det kan orsaka allvarliga neuropsykiatriska effekter, inklusive hallucinationer, desorientering, aggressivt beteende och i värsta fall koma och död vid överdos.

I forskningssammanhang har dizocilpine malate använts för att studera bland annat memti och inlärning, neuroplasticitet, schizofreni och andra psykiatriska tillstånd, samt neurologiska skador och sjukdomar.

Glutamat-dehydrogenas (GLDH) är ett enzym som katalyserar omvandlingen av glutamat till α-ketoglutarat i cellers energiproducerande processer. GLDH finns främst i mitokondrier i lever, njurar och hjärnan.

Glutamatammoniakligas (även känd som hyperammonemi) är ett medicinskt tillstånd där det förekommer förhöjda nivåer av ammoniak (NH3) i blodet, vilket kan orsaka skada på hjärnan och centrala nervsystemet. Detta kan inträffa när GLDH-enzymet inte fungerar korrekt, vilket resulterar i en onormalt hög koncentration av glutamat och ammoniak i kroppen.

Glutamatammoniakligas kan vara medfött eller aquired, och kan orsakas av olika faktorer som genetiska mutationer, leverfailure, infektioner, eller vissa läkemedel. Symptomen på glutamatammoniakligas kan variera beroende på allvarlighetsgraden och kan inkludera irritabilitet, kräkningar, förvirring, tremor, till och med koma och död om det inte behandlas.

Kinoxaliner är en grupp kemiska föreningar som innehåller en kinoxalin-struktur, vilket är en heterocyklisk aromatisk komponent bestående av två bensenringar som är kopplade till varandra via två kolatomer och en kväveatom.

I medicinsk kontext kan kinoxaliner användas som läkemedel eller i forskning. Till exempel har vissa kinoxalinderivat visat sig ha antibakteriella, antifungala och antivirala egenskaper. Dessa föreningar kan vara verksamma mot en rad olika mikroorganismer, inklusive bakterier som orsakar sjukdomar som tuberkulos och stafylokocker.

Även om kinoxaliner har visat lovande resultat inom vissa medicinska tillämpningar, används de inte allmänt som läkemedel på grund av möjliga toxicitet och biverkningar. Fler studier behövs för att fullt ut förstå deras potential och säkerhet innan de kan användas i klinisk praktik.

2-Amino-5-fosfonovalerat är en organisk förening som är involverad i den biologiska syntesen av fosfolipider, en viktig komponent i cellytorna. Det är ett derivat av valeriansyra med en aminogrupp (-NH2) och en fosfatgrupp (-PO3H2) som substituenter på kolatom 2 respektive 5 i molekylen.

Föreningen är också känd som 2-Aminovalerat-5-fosfat eller AVP, och är en viktig byggsten i den metaboliska vägen för syntesen av fosfolipider, särskilt de som innehåller fosfatidylserin, en viktig membranfosfolipid.

I medicinsk kontext kan störningar i metabolismen av 2-amino-5-fosfonovalerat vara associerade med olika sjukdomstillstånd, såsom neurologiska eller kognitiva störningar.

Mikrodialys är en teknik inom forskningsområdet som möjliggör kontinuerlig och online-mätning av substanskoncentrationer i levande vävnad. Den bygger på att en ultrafiltrationsmembran placeras i kontakt med det vävnadsområde som ska undersökas, och en lösning pumpas genom membranen. Substanser med en molekylär vikt under membranens uppdelningsgräns diffunderar genom membranen och kan therefter kvantifieras. På så sätt kan mikrodialys användas för att mäta koncentrationer av olika substanser, till exempel neurotransmittorer, i levande vävnad.

'Hjärnbark' är ett medicinskt begrepp som refererar till den yttre vävnadslagern av hjärnan, även känd som cerebral cortex. Den består av nervceller och deras utskott (axoner och dendriter) och är indelad i olika områden med specifika funktioner, såsom sensoriska, motoriska och kognitiva funktioner. Hjärnbarken är den del av hjärnan som är involverad i högre mentala processer, inklusive tankeprocesser, minne, perception, språk och medvetande.

Aminosyror är de grundläggande byggstenarna i proteiner. De är organiska kompound som innehåller en amino-grupp (-NH2), en karboxyl-grupp (-COOH) och en sidkedja (R-grupp) som varierar mellan olika aminosyror.

Det finns 20 standardaminosyror som används för att bygga upp proteiner hos däggdjur, men det kan finnas tusentals olika aminosyror i naturen. De 20 standardaminosyrorna kan delas in i essentiella och icke-essentiella aminosyror beroende på om kroppen kan syntetisera dem själv eller inte.

Essentiella aminosyror måste tas in med kosten eftersom kroppen inte kan syntetisera dem själv i tillräckliga mängder. Dessa inkluderar: isoleucin, leucin, lysin, metionin, fenylalanin, threonin, tryptofan och valin.

Icke-essentiella aminosyror kan syntetiseras av kroppen själv och inkluderar: alanin, asparagin, aspartat, cystein, glutamat, glutamin, glycin, prolin, serin och tyrosin.

Aminosyror spela en viktig roll i många cellulära processer, inklusive proteinsyntes, neurotransmission, immunförsvar och metabolism.

Presynaptiskt terminal är en del av en neuron som innehåller vesiklar fyllda med neurotransmittorer. Detta är den delen av en nervcell som är direkt kopplad till synapsen, det vill säga den smala gapet mellan två nerver eller mellan en nerv och en muskel. När ett aktionspotential når presynaptiska terminalen triggas release av neurotransmittorerna varvid de diffunderar över synapsen för att påverka den efterföljande neuronen eller muskeln.

Wistar rats are a type of albino laboratory rat that are widely used in scientific research. They were first developed at the Wistar Institute in Philadelphia, USA in the early 20th century. Wistar rats are outbred, which means that they have been bred to produce offspring with a high degree of genetic variability. This makes them useful for studies that require a large and diverse population.

Wistar rats are typically used in biomedical research because of their size, ease of handling, and well-characterized genetics. They are also relatively resistant to disease, which makes them a good choice for studies that involve infectious agents. Wistar rats are commonly used in toxicology studies, pharmacology studies, and studies of basic biological processes such as aging, development, and behavior.

Wistar rats are typically larger than other strains of laboratory rats, with males weighing between 350-700 grams and females weighing between 200-400 grams. They have a relatively short lifespan of 2-3 years, which makes them useful for studies of aging and age-related diseases. Wistar rats are also used in studies of cancer, cardiovascular disease, neurological disorders, and other health conditions.

Overall, Wistar rats are a versatile and widely used animal model in biomedical research. Their well-characterized genetics, ease of handling, and resistance to disease make them an ideal choice for many types of studies.

Neurotransmittersubstanser är signalsubstanser som nervceller (neuron) använder för att kommunicera med varandra och koordinera aktiviteten i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggraden) och det perifera nervsystemet (de nerver som går ut från ryggmärgen och innerverar muskler, organ och känselorgan). De neurotransmittorsubstanser som finns i kroppen är till exempel dopamin, serotonin, noradrenalin, GABA (gamma-aminobutyrsyra), glutamat, acetylkolin och histamin.

När en nervimpuls når slutet av en nervcell (axonterminalen) frisätts neurotransmittorsubstansen i det smala gapet (synapsgapet) mellan den aktiva nervcellen och målcellen (den cell som nervcellen ska påverka). Neurotransmittorsubstansen binder till receptorer på målcellens yta, vilket orsakar en kemisk signal i målcellen. Detta kan leda till att målcellen exciteras eller hämjs, beroende på vilken neurotransmittorsubstans som används och vilken typ av receptor som aktiveras. Efter att neurotransmittorsubstanser har frisatts i synapsgapet transporteras de tillbaka till den aktiva nervcellen eller bryts ned av enzymer för återanvändning eller utsöndring.

Neurotransmittorsubstanser spelar en viktig roll i många kroppsliga funktioner, inklusive sinnesstimulans, rörelsekoordinering, känslor, minne, aptit, sömn och sexuell respons. Dysfunktion i neurotransmittorsystemet kan leda till olika sjukdomar som depression, ångest, Parkinsons sjukdom, epilepsi, migrän och ADHD.

Aminobutyrates are chemical compounds that contain an amino group (-NH2) and a butyric acid group (-CH2-CH2-CH2-COOH). The most common aminobutyrate is gamma-aminobutyric acid (GABA), which is a major inhibitory neurotransmitter in the central nervous system of mammals. GABA plays a crucial role in regulating neuronal excitability and preventing excessive nerve activity, thus helping to maintain normal brain function and psychological well-being.

Abnormalities in GABA metabolism or signaling have been implicated in various neurological and psychiatric disorders, such as epilepsy, anxiety, depression, and sleep disturbances. Therefore, modulating GABAergic neurotransmission has become a promising therapeutic strategy for treating these conditions.

Other aminobutyrates include beta-aminobutyric acid (BABA) and alpha-aminobutyric acid (AABA), which are less well-studied than GABA but have been shown to have various biological activities, such as antimicrobial, anti-inflammatory, and neuroprotective effects.

'Synaptosomer' är en medicinsk term som refererar till små, membranomslutna strukturer som innehåller presynaptiska terminals av neuroner. Presynaptiska terminaler är de delar av nervceller där neurotransmittorer, kemiska signalsubstanser, lagras, produceras och senare frisätts till synapsklyftan för att överföra signaler till den postsynaptiska nervcellen. Synaptosomer isoleras ofta från homogeniserade hjärnvävnader genom en centrifugationsprocess och används som ett forskningsverktyg för att studera neuronala funktioner, neurotransmission och neurologisk sjukdom.

"Excitatory amino acids" (EAA) er en betegnelse for aminosyrer som har en stimulerende effekt på neuroner i centralnervøsesystemet. De to vigtigste excitatoriske aminosyrer er glutamat og aspartat, som er de mest almindelige neurotransmittere i hjernen. Disse aminosyrer fungerer ved at binde sig til specifikke receptorer på overfladen af målneuronen, hvilket fører til en influx af calcium-ioner og en efterfølgende depolarisering af neuronet, hvilket kan føre til en aktionspotentiale. Overaktivitet af excitatoriske aminosyror er forbundet med en række neurologiske lidelser, herunder epilepsi, sklerose og neurodegenerative sygdomme som Alzheimers sygdom og Parkinsons sygdom.

Glutamin är en ämilsa som finns naturligt i kroppen och är den mest förekommande aminosyran i muskelvävnad. Det betraktas vanligtvis som en icke-essentiell aminosyra, vilket betyder att kroppen kan producera det självt under normala förhållanden. Glutamin är en viktig källa av näringsenergi för enterocyter (tarmceller) och lymfocyter (en typ av vita blodkroppar). Det kan också hjälpa till att stödja immunfunktion, skydda cellmembran, och underlätta ämnesomsättningen. Glutamin kan komma från kosten eller produceras i kroppen genom nedbrytning av proteiner. Födoämnen som är rika på glutamin inkluderar animaliska proteinrik kost, såsom kött, fisk, ägg och grönsaker som spenat, broccoli och bönor.

Aminosyretransportsystemet y+ (eller systematisk betecknat ASCT2, efter engelskans "alanine-serine-cysteine transporter 2") är ett transportprotein i cellmembranet som aktivt transporterar positivt laddade aminosyror, såsom arginin och lysin, in i cellen. Det gör detta genom att använda sig av en symportmekanism, där den positivt laddade aminosyran kopplas till en negativt laddad ion (vanligen en kloridion) för att kunna transporteras in i cellen.

ASCT2 är ett exempel på en neutral-aminosyretransporter, eftersom det även kan transportera neutralt laddade aminosyror som alanin, serin och cystein, men med lägre affinitet än för de positivt laddade aminosyrorna. Detta transportsystem spelar en viktig roll i cellens näringsupptag och reglering av intracellulär aminosyrahomöostas.

'Nervgift' er ein overordnet betegnelse for stoffer som kan skade eller forstyrre nervesystemet. Disse stoffene kan være naturlige, som f.eks. gift fra slanger og insekter, eller kunstverdige, like som mange industrielle kjemikalier. Nervgifte virker ofte ved å forstyrre signalforinga mellom nervecellane og kan medføre symptomar som muskelkramper, svevring i øyene, svimmelhet, hodepine og i værste fall selv kan føre til døden.

"Cell culturing" or "cell cultivation" is the process of growing and maintaining cells in a controlled environment outside of a living organism. This is typically done in a laboratory setting using specialized equipment and media to provide nutrients and other factors necessary for cell growth and survival. The cells can be derived from a variety of sources, including human or animal tissues, and can be used for a range of research and therapeutic purposes, such as studying cell behavior, developing new drugs, and generating cells or tissues for transplantation.

Kynurensyra är en endogen, neuroaktiv metabolit som bildas under nedbrytningen av aminosyran tryptofan i kroppen. Det är en del av kynureninway, ett signalsystem som inkluderar en rad komponenter med potentiala neuromodulatoriska och neuroskyddande effekter. Kynurensyra har också visat sig ha potentiala roller i flera patologiska tillstånd, såsom neuroinflammation, excitatoxicitet, oxidativ skada och apoptos. Dessutom kan förhöjda nivåer av kynurensyra vara associerade med neurologiska sjukdomar som schizofreni, depression och neurodegenerativa sjukdomar som Parkinson och Alzheimer.

Glutamatkarboxypeptidase II, även känt som gyromonocytärt peptidase eller glutamylaminopeptidase, är ett enzym som finns i både djur- och växtceller. Det spelar en viktig roll i nedbrytningen av proteiner genom att klyva peptidbindningar efter glutaminsyra eller asparaginsyra residyer.

Specifikt katalyserar glutamatkarboxypeptidase II följande reaktion:

Protein + H2O → Protein-fragment + aminosyra (glutaminsyra eller asparaginsyra)

Detta enzym är involverat i olika biologiska processer, inklusive proteinmetabolism och signaltransduktion. Dysfunktion i glutamatkarboxypeptidas II-aktivitet har associerats med flera sjukdomar, såsom neurodegenerativa sjukdomar och cancer.

Ammoniak, eller kemisk formel NH3, är ett enkelt amin med en frasformel som indikerar att det består av en atom kväve (N) och tre väteatomer (H). På medicinskt område kan ammoniak vara av intresse eftersom det produceras i kroppen som ett slutprodukt när proteiner baksönderställs. Normal koncentration av ammoniak i blodet är mycket låg, men förhöjda nivåer kan orsaka en allvarlig störning i centrala nervsystemet som kallas hyperammonemi. Hyperammonemi kan leda till en rad symtom, inklusive irritabilitet, kräkningar, tremor, förvirring och i värsta fall koma eller död.

Hjärnan är det centrala nervösa systemets kontroll- och koordineringsorgan. Den består av hjärnbarken (cerebrum), liljan (cerebellum) och förlängda märgen (medulla oblongata), samt flera inre strukturer så som thalamus, hypothalamus och hippocampus. Hjärnan är ansvarig för högre kognitiva funktioner såsom tankeprocesser, minne, språk och medvetandet, samt kontrollerar också kroppens autonoma funktioner som andning, hjärtrytm och kroppstemperatur. Hjärnan är indelad i två hemisfärer och innehåller miljarder nervceller (neuron) som kommunicerar med varandra via nervimpulser för att skapa tankar, känslor, minnen och handlingar.

Enligt medicinska definitioner, betyder "medel som verkar på excitatoriska aminosyror" att substansen eller läkemedlet har en effekt på de neurotransmittorer i centrala nervsystemet (CNS) som är involverade i excitation och signalöverföring. Excitatoriska aminosyror, även kända som glutamaterga neurotransmittorer, inkluderar bland annat glutamat och aspartat.

Läkemedel som påverkar excitatoriska aminosyror kan vara antingen agonister eller antagonister till deras receptorer. Agonister är substanser som binder till och aktiverar receptorerna, vilket resulterar i en ökad excitation i CNS. Antagonister däremot blockerar receptorernas funktion genom att binda till dem utan att aktivera dem, vilket kan ha en dämpande effekt på excitationen och eventuellt skydda neuronerna från överstimulering.

Exempel på läkemedel som verkar på excitatoriska aminosyror inkluderar:

* Ketamin, ett dissociativt anestetikum som fungerar som en icke-kompetitiv NMDA-receptorantagonist.
* Memantin, ett läkemedel för behandling av moderat till svår Alzheimers sjukdom, som också är en icke-kompetitiv NMDA-receptorantagonist.
* Dexmetomidin, ett sedativum och sömnmedel som fungerar som en agonist till α2-adrenerga receptorer, vilket kan ha en dämpande effekt på excitationen i CNS.

Kalcium (Ca) er ein essensiell mineral som spiller en viktig rolle i menneskelige kroppa. Det er det mest abundaante mineralet i den menneskelige kroppen og utgjør om lag 1,5-2% av kroppens totale vekt. Kalcium finst foremost i tannene og benene, men det også fungerer som en viktig elektrolytt i kroppa og er involvert i mange viktige fysiologiske prosesser, så som:

1. Muskelkontraksjon: Kalcium hjelper med å aktivere muskelkontraksjoner, slik at vi kan bevege oss.
2. Nervesignalering: Kalcium er involvert i nervesystemet og hjeler med å overføre nervesignaler mellom nervecellene.
3. Blodkoagulasjon: Kalcium spiller en viktig rolle i blodkoagulasjonen ved hjelp av å aktivere bestemte proteiner som er involvert i denne prosessen.
4. Hormonproduksjon: Kalcium er også involvert i produksjonen og reguleringen av visse hormoner, for eksempel parathyroideahormonet og kalcitoninet.
5. Cellsignaleringsprosesser: Kalcium hjelper med å regulere cellsignaleringsprosesser i kroppen, som for eksempel cellevekst og celldeling.

For å sikre at kroppa får nok kalcium, er det viktig å ha en balanseert kost med tilstrekkelige mengder av denne næringsstoffen. God kilder på kalcium inkluderer mælkprodukter, grønnsaker som brokkoli og bladgrønnsaker, bønner, nøtter og fisk som sardiner og laks.

I medicinen refererer kinetik specifikt till läkemedelskinetik, som är studiet av de matematiska modellerna som beskriver hur ett läkemedel distribueras, metaboliseras och utsöndras i en levande organism. Det finns fyra huvudsakliga faser av läkemedelskinetik:

1. Absorption (absorption): Hur snabbt och effektivt absorberas läkemedlet från gastrointestinal tract till blodomloppet.
2. Distribution (distribution): Hur snabbt och i vilken utsträckning fördelar sig läkemedlet i olika kroppsvävnader och vätskor.
3. Metabolism (metabolism): Hur snabbt och hur påverkar läkemedlets kemiska struktur i kroppen, ofta genom enzymer i levern.
4. Elimination (elimination): Hur snabbt och effektivt utsöndras läkemedlet från kroppen, vanligtvis via urin eller avföring.

Läkemedelskinetiken kan påverkas av många faktorer, inklusive patientens ålder, kön, genetiska variationer, lever- och njurfunktion samt andra läkemedel som patienten tar.

Signal substance receptors, også kendt som signalmolekyler receptorer eller ligander, er proteiner på cellemembranen eller i cytoplasmaet, der binder specifikt til en given signalkomponent (ligand), såsom et hormon, neurotransmitter, vækstfaktor eller lignende. Disse receptorer aktiveres, når de binder til deres respektive ligander, hvilket fører til en kaskade af intracellulære signalveje, som kan regulere en række cellulære processer, herunder cellevækst, differentiering, apoptose (programmeret celldød) og andre funktioner.

Signal substance receptorer kan inddeles i to hovedgrupper: metabotiske og ionotriske receptorer. Metabotiske receptorer er proteiner, der aktiverer intracellulære signalveje via G-proteiner eller andre intracellulære sekundærmessenger-systemer. Ionotriske receptorer, også kendt som ionkanalreceptorer, er proteiner, der fungerer som ionkanaler og ændrer deres konformation, når de binder til deres ligander, hvilket resulterer i en direkte passage af ioner gennem cellemembranen.

Et eksempel på en signalkomponent og dens respektive receptor er insulin og insulinreceptoren. Insulin er et hormon, der produceres i bugspytkirtlen og spiller en vigtig rolle i reguleringen af blodsukkeret. Når insulin binder til insulinreceptoren på cellemembranen, aktiveres en intracellulær signalvej, der fører til øget glukoseoptagelse i cellerne og regulering af andre metaboliske processer.

I medicinsk sammenhæng er forståelsen af signalkomponenter og deres respektive receptorer vigtig for udviklingen af nye lægemidler og behandlingsmetoder. Lægemidler kan enten virke ved at efterligne en naturlig signalkomponent (agonister) eller blokere en given signalvej (antagonister).

Resorcinol är ett organisk kemiskt compound som används inom medicinen, främst inom dermatologi. Det är en form av phenol och har två hydroxigrupper i 1,3-position relativt varandra i sin kemiska struktur.

I medicinsk kontext används resorcinol ofta som ett lokalantiseptiskt och keratolytiskt medel, vilket betyder att det dödar bakterier på huden och bryter ner hornlagret på huden. Det är vanligt förekommande i behandlingar för akne, svampinfektioner och hyperkeratos.

Resorcinol fungerar genom att reagera med proteiner och lipider i cellmembranet hos bakterier och svampar, vilket leder till deras död. Det kan också hjälpa att reducera inflammation och irritation på huden.

Även om resorcinol är ett effektivt medel för behandling av vissa hudproblem, kan det orsaka irritation och allergiska reaktioner hos vissa individer. Därför bör det användas under kontroll av en läkare eller en sköterska.

Excitatory Amino Acid Transporter 4 (EAAT4) är en proteinmolekyl som fungerar som en transportör för excitatoriska aminosyra neurotransmittorer, särskilt glutamat, in i glialceller och nerver i centrala nervsystemet. Det hjälper till att reglera koncentrationen av glutamat i synapsen och förhindrar överaktivering av glutamatreceptorer, som kan leda till excitotoxisk skada på nervceller. EAAT4 är huvudsakligen beläget i hirnrindans cortex och har en speciell roll i att underhålla homeostasen av glutamat i denna region.

Metoxihydroxifenylglykol (MXPG) är ett metaboliskt avfallsprodukt som bildas i kroppen efter att man har utsatts för bisfenol A (BPA), en kemisk substans som används i till exempel plastvaror och linjälar. MXPG bildas när BPA bryts ned i levern. Det är ett polart, vattenlösligt ämne som kan utsöndras från kroppen via urinen.

En dos-respons kurva är en grafisk representation av hur effekten av ett läkemedel varierar beroende på dosen. Kurvan visar den önskvärda effekten som ökar med ökande dos, tills en toppnivå nås där ytterligare ökning av dosen inte ger någon extra effekt. Vid högre doser kan läkemedlet bli skadligt och orsaka biverkningar, vilket resulterar i att kurvan börjar dalande.

Den optimala dosen av ett läkemedel är ofta den lägsta effektiva dosen som ger önskad terapeutisk effekt med minsta möjliga risk för biverkningar. Dos-respons kurvor används ofta vid utformning och planering av kliniska prövningar för att fastställa läkemedels säkerhet, effektivitet och optimal dosering.

Benzothiadiaziner är en typ av läkemedel som tillhör gruppen tiazidliknande diuretika. De används vanligen för att behandla högt blodtryck och vattenansamling i kroppen orsakad av hjärtsvikt eller njursjukdomar.

Benzothiadiaziner fungerar genom att öka urinproduktionen (diuretisk effekt) och på så sätt hjälpa kroppen att lossa vatten och natrium. Detta kan hjälpa till att minska blodtrycket och reducera belastningen på hjärtat.

Exempel på benzothiadiaziner är bland andra:

* Hydroklorotiazid (HCTZ)
* Klorotiazid
* Polythiazid

Det är viktigt att notera att benzothiadiaziner kan ha biverkningar och ska endast användas under medicinsk kontroll.

'Membranpotential' refererer til den elektriske spænding, der opretholdes over cellemembranen i levende celler. Dette potential er skabt af forskellige ioner, som sodium (Na+), kalium (K+), calcium (Ca2+) og klorid (Cl-), der har forskellig koncentration på hver side af cellemembranen. I hviletilstand er membranpotentialet negativt, da der er en højere koncentration af negative ladninger inde i cellen end udenfor. Dette skyldes især forskellen i koncentration af K+ og Na+ ioner på hver side af cellemembranen.

I membranpotentialet spiller natrium-kalium-pumpen en vigtig rolle, idet den pumper to kaliumioner ind i cellen for hvert tre sodiumioner, der pumpes ud. Dette bidrager til at opretholde den negative ladning inde i cellen og sikre et stabil membranpotential.

Membranpotentialet kan ændres under forskellige fysiologiske processer som eksempelvis nerveimpulser, muskelkontraktioner og celldifferentiering. Disse ændringer i membranpotentialet er nødvendige for cellernes normale funktion og kommunikation med hinanden.

Neuroglia, även känt som glial cells, är stödjevävnad i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) hos djur. De utgör ungefär hälften av hjärnbalansens volym och har länge antagits vara passiva underhållsceller, men nyligen forskning visar att de också kan ha en aktiv roll i informationsprocesseringen.

Det finns fyra huvudtyper av neuroglia: astrocyter, oligodendrocyter, ependymceller och mikrogliaceller. Astrocyter är de vanligaste glialcellerna och hjälper till att underhålla neuroner, reglera transmissionen av signalsubstanser i synapsen och underhåll och reparera hjärnan efter skada. Oligodendrocyter producerar myelin som isolerar axoner (långa utskott från neuroner) och ökar nervimpulsens hastighet. Ependymceller liner ventrikelsystemet, en serie håligheter i hjärnan fyllda med cerebrospinalvätska, och hjälper till att producera den vätskan. Mikrogliaceller är immunförsvarsceller som hjälper till att försvara nervsystemet mot infektioner och skador.

"Nyfött djur" kan definieras som ett djur som just har fötts och fortfarande är i sitt spenbarnstadium. Under denna period är ungdjuret beroende av moderns mjölk för näring och skydd. Det exakta tidsintervallet för det nyfötta stadiet kan variera beroende på djurspecies.

För vissa djur, som människan, är det relativt kort, medan andra djurarter kan ha en mycket längre period av beroende. Under denna tiden utvecklas ungdjuret fysiskt och lärr sig överlevnadsstrategier från modern eller flocken.

Elektrostimulering (ES) är en medicinsk behandlingsmetod där man använder elektriska impulser för att stimulera nervceller och muskelceller. Behandlingen innebär vanligtvis att man fäster elektroder på huden över den muskel eller det område som ska behandlas. Därefter skickas små elektriska impulser genom elektroderna, vilket orsakar en kontraktion i de stimulerade muskelfibrerna.

ES används inom flera olika medicinska områden, till exempel:

1. Smärtlindring: Elektriska impulser kan hämma smärtnervernas signalering till hjärnan och på så sätt minska smärtan.
2. Muskelstyrka och funktion: ES används för att hjälpa patienter med muskelsvaghet eller muskellåsning, ofta orsakad av skada, sjukdom eller operation, att återfå muskelstyrka och rörelseförmåga.
3. Rehabilitering efter stroke: ES kan användas för att stimulera nerver och muskler i armarna och benen hos patienter som drabbats av stroke, vilket kan hjälpa till att förbättra rörelseförmågan och funktionen.
4. Kontinens: ES används för att behandla inkontinens genom att stärka musklerna i urinblåsan och/eller anus.
5. Vätskeansamlingar: Elektrostimulering kan användas för att behandla vätskeansamlingar, som exempelvis edema, genom att stimulera lymfkärlens kontraktion och avflöde.
6. Smärta efter operationer: ES kan användas för att lindra smärtan efter operationer och under läketiden.

Det är viktigt att notera att elektrostimulering bör utföras under medicinsk övervakning och att patienten ska informeras om möjliga risker och biverkningar.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

"Biological transport" refererar till de mekanismer och processer som är involverade i förflyttningen av substanser, såsom näringsämnen, hormoner, syre, koldioxid och avfallsprodukter, inom och mellan levande organismers celler, vävnader och system. Det kan ske genom olika mekanismer som diffusion, osmos, aktiv transport, exocyos/endocytos och cirkulation i blod- eller lymfkärl. Biologisk transport är nödvändig för att underhålla homeostas, cellernas överlevnad och funktion, samt kommunikation mellan celler och organ.

Dikarboxylsyror är en grupp organiska syra molekyler som innehåller två karboxylgrupper (–COOH). De två karboxylgrupperna gör att dessa syror har starkare surhetsgrad än enkarboxylsyror, som endast har en karboxylgrupp. Exempel på dikarboxylsyror inkluderar oxalsyra (C2H2O4), malonsyra (C3H4O4), och succinsyra (C4H6O4). Dikarboxylsyror har många användningsområden inom biokemi, medicin och industri.

Transaminaser, också kända som aminotransferaser, är en grupp av enzymer som hjälper till att katalysera kemiska reaktioner involverade i ämnesomsättningen. De två viktigaste transaminaserna är aspartattransaminas (AST) och alanintransaminas (ALT). Dessa enzymer finns naturligtvis i höga koncentrationer i lever, hjärta och muskler. Nivåerna av dessa enzymer i blodet kan mätas för att undersöka skador på lever eller andra organ. Oftast används förhöjda nivåer av AST och ALT som markörer för leverfunktionsstörningar, till exempel vid leverinflammation eller levercellsdöd (hepatocellulär nekros).

Elektrofysiologi är en medicinsk specialitet som handlar om studiet av den elektriska aktiviteten hos levande vävnader, särskilt hjärt- och nervvävnader. Inom kardiologin används elektrofysiologi för att diagnostisera och behandla olika typer av hjärtsjukdomar, till exempel aritmier (för fått eller för snabb hjärtrytm).

Inom neurofysiologin används elektrofysiologiska tekniker för att studera den elektriska aktiviteten i nervceller och deras signalering till varandra. Detta kan ske genom att placera elektroder på ytan av hjärnan eller inuti nervbanor för att mäta den elektriska aktiviteten under olika förhållanden, till exempel under vakenhet eller sömn, och under olika sjukdomszuständerna.

Elektrofysiologin är en mycket avancerad teknik som kräver speciell utbildning och erfarenhet för att kunna tolka de komplexa mönstren av elektrisk aktivitet som kan ses i levande vävnader.

Den citronsyrecykeln, även känd som Krebs cykel eller citratcykeln, är en central biokemisk process i cellernas energiproduktion. Det är en metabolisk väg som involverar en serie enzymkatalyserade reaktioner där citronsyran (C6H8O7) konverteras till oxalacetat (C4H6O5), vilket sedan regenereras tillbaka till citronsyra. Under denna cykel omvandlas acetyl-CoA (C2H3CO-SCoA), som bildas från kolhydrater, fetter eller proteiners nedbrytning, till koldioxid och vatten, vilket genererar energibärare elektrontransportkedjor. Dessa kedjor producerar ATP (adenosintrifosfat), som är en direkt källa till cellens energimängd. Citronsyrecykeln utspelar sig i mitokondriernas matris hos eukaryota celler och i cytoplasman hos prokaryota celler.

Excitatory amino acid transporter 5 (EAAT5) är en protein som transporterar exciterande aminosyra neurotransmittorer, såsom glutamat, från synaptiska sprickor tillbaka in i glialceller och neuron. Detta hjälper till att reglera koncentrationen av glutamat i centrala nervsystemet och förhindrar överaktivering av glutamatreceptorer som kan leda till excitotoxisk skada på nervceller. EAAT5 finns främst i retinan i ögat, där det hjälper till att reglera glutamatomsättningen i den visuella signalöverföringen.

En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.

Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.

Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.

'Pyramidceller' (piramidceller in svenska) är en typ av nervcell (neuroglia) i hjärnan och ryggmärgen som har en pyramidformad kropp med utskott (dendriter och axon). De flesta pyramidcellerna finns i hjärnbarken (cortex cerebri), där de är de vanligaste neuronerna. Pyramidceller spelar en viktig roll i förmedlandet av sensoriska, motoriska och kognitiva funktioner. De är också involverade i processer som lärande, minne och återupplevelse. Skador på pyramidceller kan leda till neurologiska symtom såsom rörelse- och känselstörningar, försämrad kognition och epilepsi.

Neuronal plasticity, also known as neuroplasticity, refers to the brain's ability to change and adapt as a result of experience. This can involve changes in the connections between neurons (nerve cells), the strength of those connections, or even the structure and function of individual neurons. Neuronal plasticity allows the nervous system to reorganize itself by forming new neural pathways or modifying existing ones, which can happen in response to learning, development, injury, or disease. It is a fundamental property of the nervous system that underlies many aspects of cognition, behavior, and recovery from brain injury.

'Extracellulärt rum' refererar till det område eller utrymme som finns utanför cellernas membran i en levande organism. Det inkluderar all vätska och strukturer som omger cellerna, såsom blodplasma, lymfa och extracellulär matrix. Extracellulärt rum står i kontrast till intracellulärt rum, som är det inre av cellen som innehåller organeller och andra strukturer.

Extracellulärt fluid (ECF) är en del av extracellulärt rum och består av vätska som omger cellerna i olika vävnader och organ. ECF kan delas in i två kategorier: intravaskulärt fluid (IVF), som är vätskan i blodkärlen, och interstitial fluid (ISF), som är vätskan i det mellanrummet mellan celler i olika vävnader.

Ett viktigt koncept inom fysiologi är homeostasen av extracellulärt fluid och elektrolyter, eftersom förändringar i dess volym eller sammansättning kan ha negativa effekter på cellfunktion och hela organismens hälsa.

I am not a medical professional, but I can provide some information that may be helpful. "Xanthoma" is a medical term that refers to deposits of fatty materials (cholesterol and cholesterol esters) in the skin or tendons, which appear as yellowish bumps or plaques. These lesions are typically caused by disorders of lipid metabolism, such as hyperlipidemia or high levels of fats in the blood.

Xanthomas can occur in various parts of the body, including the eyelids, hands, feet, elbows, knees, and buttocks. They may be associated with other medical conditions, such as diabetes, hypothyroidism, or certain inherited genetic disorders. Treatment for xanthomas usually involves addressing the underlying lipid disorder through dietary changes, exercise, and medication, if necessary.

It is important to consult a healthcare professional for an accurate diagnosis and treatment plan if you suspect that you have xanthomas.

Ibotensyra är ett naturligt förekommande neurotoxin som kan hittas i vissa svampar, till exempel champinjoner och flugsvampar. Det är en aminosyra som fungerar som en glutamatreceptor agonist, vilket innebär att det påverkar nervcellers aktivitet genom att binda till glutamatreceptorer i hjärnan. Ibotensyra kan orsaka symtom som huvudvärk, yrsel, illamående och förvirring om man intar för mycket av det. Det används också inom medicinsk forskning för att studera glutamatreceptors roll i sjukdomar som epilepsi och Parkinson.

'Nervskyddande medel' är ett samlingsbegrepp för läkemedel som används för att skydda nervsystemet från skada. Dessa kan användas för att behandla eller förebygga olika tillstånd, såsom neurodegenerativa sjukdomar (till exempel Parkinson eller Alzheimers sjukdom), skador på nervsystemet orsakade av kemikalier, infektioner eller trauma.

Exempel på nervskyddande medel inkluderar:

1. Antioxidanter: Dessa är substanser som skyddar celler, inklusive nervceller, från skada orsakad av fria radikaler. Exempel på antioxidanter som används som nervskyddande medel är vitamin E, vitamin C och selen.

2. Neurotrofiska faktorer: Dessa är proteiner som främjar tillväxten, underhållet och överlevnaden av nervceller. Exempel på neurotrofiska faktorer som används som nervskyddande medel är glial cell linjära neurotrofin-3 (GDNF) och brain-derived neurotrophic factor (BDNF).

3. Kalciumkanalblockare: Dessa är läkemedel som blockerar inträdandet av kalcium i nervceller, vilket kan hjälpa att skydda nervceller från excesiv aktivering och skada. Exempel på kalciumkanalblockare som används som nervskyddande medel är nimodipin och flunarizin.

4. Anti-inflammatoriska medel: Dessa kan hjälpa att reducera inflammation i nervsystemet, vilket kan bidra till skyddandet av nervceller. Exempel på anti-inflammatoriska medel som används som nervskyddande medel är kortikosteroider och minocyklin.

5. Antioxidanter: Dessa kan hjälpa att reducera oxidativ stress i nervsystemet, vilket kan bidra till skyddandet av nervceller. Exempel på antioxidanter som används som nervskyddande medel är vitamin E och N-acetyl-L-cystein (NAC).

Det är värt att notera att många av dessa läkemedel fortfarande befinner sig i tidiga stadier av utveckling och behöver ytterligare studier för att fastställa deras säkerhet och effektivitet som nervskyddande medel.

En GABA-blockerare är ett ämne eller läkemedel som blockerar verksamheten hos en neurotransmittor som kallas gamma-aminobutyriska syra (GABA). GABA är en signalsubstans i centrala nervsystemet som har en dämpande effekt på exciterade nerver och hjälper till att reglera kommunikationen mellan nerverna.

GABA-blockerare fungerar genom att hindra GABA från att binda till sina receptorer i hjärnan, vilket orsakar en ökad excitation av nervcellerna och kan leda till symtom som rastlöshet, irritabilitet, krampanfall och i vissa fall psykoser.

Exempel på läkemedel som kan fungera som GABA-blockerare inkluderar antiepileptika som pregabalin och gabapentin, men även vissa antipsykotiska läkemedel som clozapin och olanzapin. Det är viktigt att notera att dessa läkemedel inte alltid blockerar alla typer av GABA-receptorer, utan kan vara mer selektiva i sin verkan.

Medicinskt kan 'nervcellsförgreningar' översättas till 'neuriterna' eller 'nerveutskotten'. Det handlar om utskott som sträcker sig från nervcellens (neuronets) cellkropp och fungerar som kommunikationskanaler för att skicka och ta emot signalsubstanser, såsom neurotransmittorer.

Det finns två typer av neuriter: dendriter och axoner. Dendriterna är kortare utskott som tar emot signaler från andra nervceller, medan axonet är det längre utskottet som skickar signaler till andra nervceller eller muskler.

I vissa fall kan en neurit bli skadad eller förloras, vilket kan leda till neurologiska symtom beroende på var i nervsystemet skadan har inträffat. Exempelvis kan skador på axoner i ryggraden orsaka känsel- och rörelseförluster i kroppen.

Neurotransmitteruptagshämmare, även kända som receptorblockerare eller antagonister, är en typ av psykoaktiva substanser som hämmar förmågan hos specifika neurotransmittor ( signalsubstanser i centrala nervsystemet) att bindas till sina respektive receptorer på neuronens cellmembran.

Denna mekanism förhindrar eller minskar signaleringnivån i det aktiverade nervbanans system, vilket kan ha effekter som varierar beroende på vilken neurotransmittor och specifik receptor som påverkas. Exempel på vanliga neurotransmitter inkluderar serotonin, dopamin, norepinefrin (noradrenalin) och acetylkolin.

Neurotransmitteruptagshämmare används ofta som läkemedel för att behandla en rad olika mentala tillstånd, såsom depression, ångest, schizofreni, bipolär sjukdom och ADHD. Exempel på vanliga neurotransmitteruptagshämmare är selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI), tricykliska antidepressiva medel (TCA), atypiska antipsykotiska läkemedel och antihistaminer.

Alanin (alternativt stavat alanine) är en alpha-aminosyra, vilket betyder att det innehåller både en amino-grupp (-NH2) och en karboxylsyra-grupp (-COOH). Alanin är en av de 20 standardaminosyrorna som finns i proteiner. Den har en enkel, alifatisk sidkedja med en enda kolatom.

I kroppen produceras alanin både genom nedbrytning av protein och genom metabolism av sockerarter (glukos). Alanin kan konverteras tillbaka till pyruvat, en viktig intermediär i cellandningen, och är därför involverad i glukos-alanin-cykeln, som hjälper till att transportera aminosyror mellan musklerna och levern. Alanin är också en viktig källa av kväve för levern.

Abnorma nivåer av alanin i blodet kan vara ett tecken på leverskada eller andra sjukdomar, så alanin-transaminas (ALT) är ett vanligt laboratoriemärke som används för att undersöka leverfunktionen.

'Corpus striatum' er en del av hjernen som består av to regioner, putamen og caudatum. Disse regionene er beliggende i den dorsale delen av de subcorticale basalganglierne og er involveret i bevegelseskoordinering, impulskontroll og kognitive funksjoner. Corpus striatum mottar informasjon fra barken (cortex) og andre deler av hjernen, slik som thalamus og substantia nigra, og sender signaler videre til andre dele av hjernen, inkludert globus pallidus og substantia nigra. Dette nettverket er involvert i reguleringen av bevegelsesmønstre, læring og motivasjon. Skader på corpus striatum kan føre til bevegelses- og kognitive forstyrrelser, som kan være assosiert med sykdommer som Parkinson og skizofreni.

Presynaptiske receptorer er receptorproteiner som findes på præsynaptisk terminale i neurotransmittersystemer i centralnervøse systemet og det perifere nervesystem. Disse receptorer modtager signaler fra neurotransmittere, der frigives fra den præsynaptiske celle, hvilket resulterer i en modulerende effekt på frisættelsen af yderligere neurotransmittere fra samme terminale.

Presynaptiske receptorer kan være autoreceptorer, dvs. de er placeret på den samme celle som producerer og frigiver neurotransmitteren, eller heteroreceptorer, hvor de er placeret på en anden celletype end den der frigiver neurotransmitteren.

Autoreceptorerne kan regulere frekvensen af aktionspotentialer i den præsynaptiske celle og dermed kontrollere mængden af neurotransmitter, der frigives. Heteroreceptorerne kan modulere andre cellers respons på neurotransmittere og dermed have en indvirkning på neuronal kommunikation i det givne nervesystem.

Presynaptiske receptorer spiller altså en vigtig rolle i reguleringen af neurotransmitterfrisættelse og -signalering, hvilket gør dem til et vigtigt mål for lægemidler og andre terapeutiske interventioner.

Purkinje celler är neuron som finns i cortex cerebelli, den del av lillhjärnan som är involverad i koordineringen och finjusteringen av muskelrörelser. Purkinjecellerna har en unik morfologi med ett stort dendritiska träd som breder ut sig över en stor yta i cortex cerebelli. De tar emot input från flera olika källor, inklusive klättrande fiber och skruvformade fibrar, och integrerar den informationen för att generera output till deep cerebellar nuclei. Purkinjecellerna är viktiga för finmotorik och också för kognitiva funktioner som exempelvis inlärning och minne.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

Cystin är ett ämne som förekommer naturligt i kroppen och är en så kallad aminosyra, en byggsten i proteiner. Cystinen är en icke-polär aminosyra, vilket innebär att den saknar elektrisk laddning och har en hydrofob (vattenavstötande) egenskap.

Cystin bildas i kroppen när två molekyler av cysteinen, en annan aminosyra, binds samman med varandra genom en så kallad disulfidbindning. Denna bindning ger proteinerna extra stabilitet och hållfasthet. Cystin förekommer ofta i proteiner som är utsatta för mekanisk påfrestning, till exempel hår, naglar och hud.

I medicinsk kontext kan ökat cystinnivå i urinen vara ett tecken på en genetisk störning som kallas cystinuri. Vid denna sjukdom har patienten förhöjda nivåer av cystin i urinen, vilket kan leda till att cystinkristaller bildas och ansamlas i njurarna. Detta kan orsaka njurskador och potentialt livshotande komplikationer om den inte behandlas.

Långtidspotentiering (eng. Long-term potentiation, LTP) är ett fenomen inom neurovetenskapen som beskriver den förlängda ökningen av signalsignalstyrkan mellan två neuron i centrala nervsystemet efter en period av repetitiv stimulering. Detta fenomen anses vara en grundläggande mekanism bakom inlärning och minnesbildning på cellular nivå. LTP kan orsaka enduringa förändringar i synapser genom att öka antalet receptorer eller öka deras effektivitet, vilket resulterar i en ökad neurotransmission och därmed en större respons på framtida stimuli.

'Nervhälning' är ett medicinskt begrepp som refererar till en ökad känslighet eller irritabilitet i nervsystemet. Det kan orsakas av olika faktorer, såsom stress, trauma, infektion eller neurologiska sjukdomar. Nervhälning kan leda till symptom som kittlande, stickande, brännande eller smärtsamma känslor i huden eller i olika kroppsdelar, överkänslighet för beröring, ljud eller ljus, muskelspasmer och rastlöshet. I vissa fall kan nervhälning vara ett tecken på en underliggande neurologisk sjukdom, såsom multipel skleros eller neuropati, och bör därför undersökas av en läkare om det uppstår symptom.

Magnetisk resonansspektroskopi (MRS) är en icke-invasiv teknik som används inom medicinen för att mäta och kartlägga metaboliska förekomster i levande vävnad. Den bygger på principen om magnetisk resonans, där atomkärnor, vanligtvis vätekärnor (protoner), exciteras med hjälp av en stark magnetisk fält och radiofrekventa vågor. När atomen återvänder till sin grundtillstånd ger den ifrån sig en signalsignal som kan analyseras för att ge information om de kemiska föreningarna i närheten. I en MRS-undersökning fokuserar man på metaboliter, det vill säga små molekyler som är involverade i cellens metabolism.

MRS kan användas för att diagnostisera och monitorera olika sjukdomstillstånd, till exempel cancer, demens, epilepsi, stroke och neuropsykiatriska störningar. Den kan ge information om förändringar i metabolismen som kan vara specifika för en viss sjukdom eller ett visst tillstånd. MRS används ofta tillsammans med magnetresonanstomografi (MRT) och kan ge kompletterande information om strukturella och funktionella aspekter av vävnaden.

Tetrodotoxin (TTX) är ett starkt neurotoxin som främst förekommer hos vissa arter av bläckfiskar, grodor, snäckor och fiskar, däribland kubafisken. Toxinet blockerar natriumkanaler i nerv- och muskelsystemet, vilket kan leda till förlamning och andningsstillestånd. TTX är mycket giftigt och saknar behandling, varför exponering bör undvikas.

"Bensoatere" er en betegnelse for organiske forbindelser som består av en benzenring bundet til én eller flere hydroxylgrupper (-OH). Den simpleste bensoauren er phenol (C6H5OH), som har en enkelt hydroxylgruppe bundet til en benzenring.

Bensoater er stærkt sure forbindelser, særlig de med flere hydroxylgrupper. De findes naturligt i mange planter og dyr, og har været anvendt i medicin siden oldtiden. I dag anvendes bensoater bl.a. som desinfektionsmidler, lokalbedøvelse og i behandlingen af hudsygdomme.

"Bindningsplatser" är ett begrepp inom strukturell biokemi och molekylärbiologi som refererar till de specifika områdena på en molekyl där den binder till en annan. Dessa bindningsplatser kan finnas på proteiner, DNA, RNA eller andra biomolekyler. De består ofta av aminosyrorsekvenser eller nukleotidsekvenser som har förmågan att känna igen och binda till specifika strukturella egenskaper hos en annan molekyl.

I proteiner kan bindningsplatser vara exponerade på proteinytan eller inbäddade i proteinets tredimensionella struktur. De kan vara specialiserade för att binde till små molekyler, joner, andra proteiner, DNA eller RNA. I DNA och RNA kan bindningsplatser bestå av komplementära baspar som möjliggör specifik bindning mellan två komplementära strängar.

Kännedom om bindningsplatser är viktigt inom forskning och medicinsk applikation, eftersom det kan användas för att utveckla läkemedel som binder till specifika proteiner eller andra molekyler i kroppen. Det kan också hjälpa till att förstå hur genuttryck regleras och hur signaleringsvägar fungerar inom celler.

'Synaptic blisters' är ett elektronmikroskopiskt fenomen som kan ses i nervceller (neuron) och är associerade med neurodegenerativa sjukdomar, såsom Alzheimers sjukdom. De består av små, sfäriska utbuktningar på presynaptiska terminals, vilka är de delar av neuronen som frisätter neurotransmittorer (kemiska signalsubstanser) in i synapsen för att kommunicera med en annan nervcell.

Synaptiska blåsor uppstår när vesiklar, små membrankapslade strukturer som innehåller neurotransmittorer, på ett ovanligt sätt börjar ansamlas under neuronets cellmembran. Detta kan leda till en förändring i den normalt regelbundna releasen av neurotransmittorer och påverka nervcellens funktion och överlevnad.

Även om synaptiska blåsor är ett viktigt forskningsområde inom neurovetenskap, behövs mer forskning för att fullt ut förstå deras roll i patofysiologiska processer och deras potentiala som möjliga terapeutiska mål.

Dikarboxylaminosyror är en typ av aminosyra som innehåller två karboxylgrupper. De två karboxylgrupperna gör att den kan agera som en stark syra och lösa sig lätt från proteiner, vilket gör dem värdefulla i biokemi. Exempel på dikarboxylaminosyror inkluderar aspartat och glutamat.

Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.

Ryggmärgen är en cylindrisk, flexibel struktur som löper längs med ryggraden och har en central roll i kroppens nervsystem. Den sträcker sig från hjärnan ner till svansbenet och kan delas in i olika segment korresponderande med olika kroppsdelar. Ryggmärgen består av nervceller, stödjande celler och blodkärl inneslutna i tre höljen av bindväv.

Ryggmärgens främsta funktion är att leda information mellan kroppen och hjärnan genom två typer av nervbanor: sensoriska (sinnes) nervbanor som transporterar information från kroppens sinnesorgan till hjärnan, och motoriska (rörelse) nervbanor som transporterar signaler från hjärnan till musklerna och andra effektororgan. Ryggmärgen innehåller även grå substance, som består av nervceller, och vit substance, som består av nervfibrer som förbinder dessa celler.

Ryggmärgens olika delar har specifika funktioner. Till exempel styr de övre segmenten andningen och hjärtverksamheten, medan de lägre segmenten är involverade i kontrollen av rörelser i benen och urinblåsan. Ryggmärgen har också en viktig roll i smärt- och temperaturkänslighet, reflexer och immunförsvaret. Skador på ryggmärgen kan leda till förlust av känsel, rörelse och andra sensoriska funktioner under skadan eller nedanför den.

Aminooxyacetic acid, även känt som glycinamide eller glycinamidhydroklorid, är en organisk syra med den kemiska formeln C2H5NO2. Det är en derivat av aminosyran glycin, med en väteatom ersatt av en hydroxylgrupp och en karboxylgrupp ersatt av en amidgrupp.

Aminooxyacetic acid används inom forskning som en inhibitor av enzymer som katalyserar transaminering, ett enzymatisk process där en aminosyra konverteras till en annan genom överföringen av en aminogrupp. Det har också visat sig ha neuroprotektiva egenskaper och används som ett verktyg inom neurovetenskap för att undersöka exciterande aminosyrors roll i neurologiska sjukdomar.

'Näthinna' är ett medicinskt begrepp som refererar till den tunn, genomskinliga membranen som täcker ytan på ögat och skyddar det från främmande partiklar, smuts och skada. Näthinnan, även känd som konjunktiva, består av två delar: den bulbära konjunktivan som täcker främre delen av ögonbulben och den palpebrala konjunktivan som ligger mellan ögonlocken och den bulbära konjunktivan. Näthinnan producerar också en vätska som håller ögat fuktigt och skyddar det mot infektioner.

I medicinen refererar transportörer (engelska: transporters) till specifika proteiner som hjälper till att transportera molekyler, såsom läkemedel och andra endogena substanser, in eller ut av celler eller över cellytan. Dessa proteiner är ofta belägna i celldelar som membran och kan vara specifika för vissa substanser eller ha bredare substratspecificitet. Transportörerna kan vara aktiva, där de använder energi från ATP (adenosintrifosfat) för att transportera molekyler mot deras koncentrationsgradient, eller passiva, där de transporterar molekyler med eller mot deras koncentrationsgradient utan egen energikälla. Transportörer spelar en viktig roll i absorptionen, distributionen, metabolismen och exkretionen (ADME) av läkemedel och har därför stor betydelse för farmakokinetiken och farmakodynamiken hos läkemedel.

Nucleus accumbens (NAcc) är en del av dämpningssystemet i hjärnan och är belägen i den ventrala striatum. Det är en viktig struktur inom belöningssystemet och är involverad i positiva känslor, motivation, lärande och minne. NAcc består av två delar: en central part (core) och en skalig part (shell). Den skaliga delen tar emot information från amygdala och hippocampus, medan den centrala delen tar emot information från kortikala områden.

NAcc är rik på dopaminreceptorer och aktivering av dessa receptorer leder till en ökning av dopaminutsläpp i strukturen. Dopamin är en neurotransmittor som är involverad i belöningssystemet och ger en positiv känsla när det utsöndras. Flera studier har visat att NAcc aktiveras vid olika former av belöningar, till exempel mat, sex, droger och pengar. Dessutom är NAcc involverad i negativa känslor som sorg och frustration.

Dålig funktion eller skada på NAcc har visats korrelera med en rad psykiatriska tillstånd, inklusive depression, bipolär sjukdom, schizofreni och ADHD.

En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.

Långtidsdepression eller tronddrücket (dysthymi) är en form av depression som varar i två år eller längre. Synaptisk depression refererar till en nedsatt nervsignalering över en synaps, det vill säga den del av neuronen där signalsubstanser (neurotransmittorer) släpps ut och påverkar en annan nervcell.

I samband med långtidsdepression kan synaptisk depression uppstå som ett resultat av nedsatt aktivitet och minskad neurotransmission över synapser i hjärnan, vilket kan bidra till symptomen på långtidsdepression. Detta kan bero på en rad olika orsaker, inklusive genetiska faktorer, livsförhållanden och stress. Behandlingen för långtidsdepression kan omfatta medicinsk behandling med antidepressiva läkemedel, psykoterapi eller kombinationen av båda.

Organisk kultur (OC) är en metod inom biologi och medicin där levande celler eller vävnader från ett organism odlas i kontrollerade laboratorieförhållanden. I en organkultur kan celler eller vävnader från ett visst organ st stimuleras att bibehålla sin specifika struktur och funktion, vilket gör det möjligt att studera deras särskilda egenskaper i en mer naturlig miljö än vad som är möjligt med tvådimensionella cellkulturer.

Organkulturmetoder kan användas för att studera hur olika läkemedel påverkar olika organ, vilket kan hjälpa till att fastställa doser och identifiera biverkningar innan de testas på människor. Dessa metoder kan även användas för att studera sjukdomsprocesser och utveckla nya behandlingsmetoder, inklusive cell- och genbaserade terapier.

Exempel på organkulturer är lung-, lever-, hjärt- och nervcellskulturer. För att skapa en organkultur tas ofta ett litet stycke vävnad från det aktuella organet, som sedan behandlas med enzymer för att separera cellerna från varandra. Sedan placeras cellerna i en speciell kammare eller platta där de kan odlas och studeras under kontrollerade förhållanden.

Aktionspotential (Action Potential) är en plötslig elektrisk potentialändring som sker över cellmembranet hos exciterbara cellsorter, såsom nerv- och muskelceller. Detta fenomen orsakas av fluktuationer i membranpotentialen som följer specifika mönster av depolarisering (positivt laddning) och repolarisering (negativt laddning).

I nerv- och muskelceller är aktionspotentialerna resultatet av jonkanaler som öppnas och stängs i cellmembranet, vilket tillåter specifika joner (som natrium, kalium och kalcium) att diffundera in eller ut genom membranet. Denna jontransport orsakar en förändring av membranpotentialen, vilket kan uppfattas som en elektrisk signal.

När aktionspotentialen initieras öppnas natriumjonkanaler, vilket leder till en inflöde av natriumjoner och en depolarisering av cellmembranet. När membranpotentialen når en viss tröskelvärde aktiveras ytterligare jonkanaler, vilket orsakar en snabb repolarisering av cellmembranet. Efter repolariseringen stängs natriumjonkanalerna och kaliumjonkanaler öppnas, vilket leder till en utflöde av kaliumjoner och en ytterligare repolarisering av membranpotentialen.

Aktionspotentialer är viktiga för kommunikation och signalering inom nervsystemet och muskelsystemet. De möjliggör snabb överföring av information och koordinerad muskelaktivitet, vilket är nödvändigt för normal funktion hos levande organismer.

Dopamin är ett signalsubstanstans i centrala nervsystemet hos däggdjur, inklusive människor. Det produceras i substantia nigra och vasofascicular area i hjärnan samt i adrenala gånglien. Dopamin har en roll som neurotransmittor och är involverat i flera viktiga kroppsliga funktioner, såsom rörelsekoordination, motivation, belöningssystem, emotionell respons, minnesbildning och kognitiv flexibilitet.

Dopamin påverkar också hjärtats frekvens och blodtryck genom att verka som en vasokonstriktor i sympatiska nervsystemet. I kroppen konverteras aminosyran tyrosin till dopamin via enzymet tyrosinhydroxylas, och sedan kan dopamin omvandlas till andra signalsubstanser såsom noradrenalin och adrenalin.

Dysfunktion i dopaminsystemet har associerats med flera neurologiska sjukdomar, som Parkinson's disease, schizofreni, ADHD och beroendesjukdomar.

Vätejonkoncentration, även känd som pH, är ett mått på hur sur eller basiskt ett vätskemedium är. Det specificerar protonaktiviteten (H+) i en lösning, vilket är relaterat till mängden hydrogenjoner (H+) per liter.

En lägre pH-värde (7) indikerar lägre vätejonkoncentration och mer basisk miljö. Vatten har en neutral pH på 7.

I medicinsk kontext kan förändringar i vätejonkoncentration ha betydelsefulla kliniska konsekvenser. För hög eller för låg pH kan störa normal cellfunktion och leda till acidos eller alkalos, respektive. Dessa störningar kan påverka olika fysiologiska processer, inklusive andningen, hjärt-kärlsystemet, njurarnas funktion och ämnesomsättningen.

'Kväve' är ett grundämne med symbolen N och atomnummer 7. Det är en icke-metall som utgör ungefär 78 % av jordens atmosfär i form av gasen kvävdoter, N2. Kvävet är en viktig näringsämne för växter, djur och mikroorganismer, eftersom det är ett essentiellt beståndsdel i aminosyror, nukleotider, proteiner och DNA.

I medicinsk kontext kan kväve ha olika användningsområden. Till exempel kan kvävegas användas för att behandla sår eller brännskador genom att skapa ett miljö som förhindrar tillväxten av bakterier. Kväveoxid (NO) är också en gas som har medicinska användningsområden, framför allt inom lungsjukvården, där den används för att vidga luftvägarna hos patienter med astma eller kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL).

Interneuroner är en typ av nervcell (neuron) som finns i det centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen). De bildar kortare förbindelser med andra nerveceller i närheten och fungerar som samordnare av signalsystemen mellan sensoriska input och motorisk output. Interneuroner deltar i att modulera och integrera information mellan olika nervbanor och är involverade i flera kognitiva processer, såsom minne, perception och emotion. De kan vara exciterande eller inhibiterande beroende på vilken typ av neurotransmittor de använder sig av för att kommunicera med andra neuroner.

'Hjärnkemi' är inte en etablerad medicinsk term, men det kan vara ett slanguttryck eller ett begrepp som används inom neurovetenskap och psykiatri för att beskriva den biokemiska aktiviteten i hjärnan. Detta kan inkludera studiet av hur olika kemikalier, såsom neurotransmittorer och hormoner, påverkar hjärnans funktion och beteende.

Neurotransmittorerna är kemiska signalsubstanser som överför signaler mellan neuron (hjärnbildande celler) i centrala nervsystemet. Dessa signalsubstanser kan ha effekter på olika mentala processer, såsom sinnesstämning, minne, inlärning och kognition. Exempel på neurotransmittorer är serotonin, dopamin, noradrenalin och GABA (gamma-aminobutyriska syra).

Hormoner är också kemiska signalsubstanser som kan påverka hjärnans funktion. De frisätts ofta från endokrina körtlar och cirkulerar i blodet innan de når målceller, inklusive neuron. Hormoner kan ha effekter på sinnesstämning, kognition, minne och andra mentala processer. Exempel på hormoner som påverkar hjärnans funktion är östrogen, testosteron, kortisol och insulin.

I en bredare betydelse kan 'Hjärnkemi' också syfta på den biokemiska grunden för mentala tillstånd och sjukdomar, inklusive neuropsykiatriska störningar som depression, ångest, schizofreni och autism. Denna forskningsområde undersöker hur genetiska faktorer, livsförhållanden och miljöfaktorer påverkar hjärnans biokemi och hur detta kan leda till olika mentala tillstånd.

Protein undersyrer, også kjent som proteindefisiens, refererer til et tilstand hvor individet ikke får nok proteiner for å oppfylle sine kroppsbehov. Protein er en viktig byggestoff for kroppen og er involvert i mange funksjoner som muskelforming, immunforsvar, hormonproduksjon og andre essensielle biokjemiske prosesser.

En proteinundersyre kan føre til en rekke negative helsekonsekvenser, herunder vansakhet, svakt muskeltonus, økt risiko for infeksjoner, langsom vekst hos barn og unge, og i alvorlige tilfeller kan det føre til komplikasjoner som lever- og hjertesvikt. Proteinundersyre kan være akutt eller kronisk og kan skyldes en rekke forskjellige faktorer, inkludert mangel på proteinrik mat, økt behov for proteiner pga sykdom eller skade, eller forstyrrelser i absorpsjonen eller bruken av proteiner i kroppen.

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används i biomedicinsk forskning. Denna musstam är inavlad och har en homogen genetisk bakgrund, vilket gör dem till ett värdefullt verktyg för att studera genetiska faktorers roll i olika sjukdomar och biologiska processer.

C57BL musen är känd för sin robusta hälsa, lång livslängd och god fertilitet, vilket gör den till en populär stam att använda i forskning. Den har också visat sig vara sårbar för vissa sjukdomar, som exempelvis diabetes och katarakter, vilket gör den till ett användbart djurmodell för att studera dessa tillstånd.

Det finns flera understammar av C57BL musen, såsom C57BL/6 och C57BL/10, som skiljer sig något från varandra i genetisk makeup och fenotypiska egenskaper. Dessa understammar används ofta för att undersöka specifika frågeställningar inom forskningen.

Bicuculline är en organisk förening som är ett starkt antagonist mot GABA-A receptor i centrala nervsystemet (CNS). Det betyder att bicuculline blockerar effekten av neurotransmittorstionen gamma-aminobutyric acid (GABA) på GABA-A receptorn.

GABA är den primära inhibitoriska neurotransmittorn i CNS och har en dämpande effekt på nervcellers excitation. När bicuculline blockerar GABA-A receptorn, förhindras denna dämpande effekt och orsakar istället en ökad excitation av nervcellerna.

Bicuculline används ofta i forskning för att undersöka funktionen hos GABA-systemet och har potential som ett terapeutiskt verktyg inom neurologi, men det kan också orsaka skadliga effekter vid överdosering.

Metytsulfonyloxymethyl-L-metionin, även känt som Metioninsulfoximin, är ett syntetiskt ämne som används som en aktiv ingrediens i vissa djurfoder för att förbättra djurens tillväxt och näringsstatus. Det är en modifierad form av aminosyran metionin där svavelatomen har ersatts med en sulfoximingrupp.

Det är inte vanligt att använda Metioninsulfoximin inom humanmedicinen, men det kan ha potential som ett terapeutiskt medel för behandling av olika sjukdomar, såsom lever- och njursjukdomar, på grund av dess förmåga att modifiera cellsignalering och minska oxidativ stress.

Det är viktigt att notera att användning av Metioninsulfoximin kräver fortsatt forskning för att fastställa säkerheten och effektiviteten som ett läkemedel inom klinisk praktik.

Latin: "Acidum D-asparaginicum"

D-Asparaginsäure ist eine enantiomerenreine Form der Asparaginsäure, bei der alle Moleküle die gleiche dreidimensionale Orientierung (Konfiguration) haben. Es handelt sich um eine nicht-proteinogene α-Aminosäure, das heißt, sie wird normalerweise nicht in Proteine eingebaut. D-Asparaginsäure spielt jedoch eine Rolle bei einigen biochemischen Prozessen im menschlichen Körper und kommt in einigen Nahrungsmitteln vor.

'Bicyclic compounds' är en term inom organisk kemi och refererar till molekyler som innehåller två slutna ringstrukturer som delar ett gemensamt kolatom. Detta ger upphov till en 'bicyklisk' struktur, där de två ringarna kan vara anslutna på olika sätt.

Exempel på bicycliska föreningar inkluderar naftalen (två benseningar som delar ett kolatom) och decalinen (två cyklohexanringar där en är subtituent på den andra). Dessa föreningar har ofta unika egenskaper jämfört med sina enkel- och polycykliska motsvarigheter, vilket gör dem intressanta inom olika områden av kemin, däribland läkemedelsdesign.

"Koli-" är ett prefix som härstammar från grekiskan och betyder "tjocktarm". "Isotop" är ett ord som kommer från både grekiska och engelska, med grekiska "isos" (lika) och engelska "top" (plats), vilket tillsammans betyder "samma plats".

En kolisotop är alltså en radioaktiv isotop som används inom medicinen, oftast för att undersöka funktionen hos tjocktarmen. Den vanligaste kolisotopen som används är koldioxid-14 (C14). Patienten får då dricka en vätska med den radioaktiva isotopen, och sedan kan man följa dess väg genom tjocktarmen med hjälp av en gammakamera. Detta kallas för en kolisotoskopi eller en C14-taggning.

'Animal behavior' er en gren av biologi som undersøker hvordan dyr oppfør seg og hvorfor de gjør det. Dette inkluderer studier av dyrs kommunikasjon, sosiale strukturer, rutiner, instinkter og adaptive strategier i forhold til deres miljø.

En mer medisinsk definisjon av 'djurs beteende' kan være relatert til dyreetisk avvik, som er abnorme, kompulsive eller skadelige handlinger som utføres av dyr. Disse handlingene kan være satt i sammenheng med fysiologiske lidelser, psykiske lidelser eller både de to. Forskere og dyrlæger kan analysere dyrs beteende for å diagnosticere og behandle sykdommer, stressrelaterte problemer eller adferdsproblemer hos dyr i fangenskap eller i vilt tilstand.

"Maladie" är franska för "sjukdom". Det finns ingen medicinsk term som heter "malater".

Extracellulär vätska (ECF) är en medicinsk term som refererar till all vätska utanför cellerna i kroppen. Detta inkluderar blodplasma, lymfa och den interstitielle vätskan som fyller ut mellanrummen mellan cellerna i olika vävnader. Extracellulär vätska står i kontrast till intracellulär vätska, som är vätskan inuti cellerna.

Extracellulär vätskan utgör ungefär en tredjedel av kroppsvikten hos en genomsnittlig vuxen person och har en vikt på omkring 15 liter hos en person på 70 kg. Den innehåller olika elektrolyter, såsom natrium, kalium, calcium och klorgas, samt olika proteiner och andra substanser.

Balansen mellan extracellulär vätska och intracellulär vätska är viktig för att upprätthålla homeostas, det vill säga en jämvikt i kroppens funktioner. Förändringar i balansen kan leda till olika sjukdomstillstånd, som exempelvis dehydrering eller ödem.

"ABC-bärare" är ett medicinskt begrepp som står för "Acetylgrupp-bindande proteiner", även kända som "Acetyltransferaser". Dessa enzymer har förmågan att överföra en acetylgrupp från en donator, ofta en acetyl-koenzym A (acetyl-CoA), till ett acceptorprotein eller en annan biomolekyl.

Acetyltransferaser spelar en viktig roll i olika cellulära processer, såsom reglering av genuttryck, metabolism och cellsignalering. I synnerhet, histonacetyltransferas (HAT) är en undergrupp av ABC-bärare som specifikt överför acetylgrupper till histonproteiner i kromatin, vilket leder till förändringar i kromatinstrukturen och genuttryck. Dysfunktion eller oreglerad aktivitet hos ABC-bärare har visats vara involverade i patofysiologiska processer som relateras till många sjukdomstillstånd, inklusive cancer, neurodegenerativa sjukdomar och metaboliska störningar.

"Nervvävnadsproteiner" är ett mycket brett begrepp som kan omfatta alla proteiner som finns i nervvävnad, inklusive hjärna, ryggmärke och nerver. Detta kan inkludera strukturella proteiner som utgör grunden för celler och deras processer, signalproteiner som används för kommunikation mellan celler, samt enzymer och andra proteiner som har betydelse för nervvävnadens funktion och homeostas. Exempel på specifika proteiner inkluderar neurofilament, tubulin, aktin, kinas, ligander och receptorer.

I medicinen kan "signalomvandling" definieras som den process där celler eller molekyler omvandlar inkommande signaler till en biologisk respons. Detta sker ofta genom en kaskad av reaktioner, där en initial signal aktiverar en receptor, som sedan aktiverar andra molekyler i en signalkedja. Den slutliga responsen kan vara en genetisk aktivering eller enzymatisk aktivitet, beroende på vilken typ av cell och signal som är inblandad. Signalomvandling är en central mekanism för cellkommunikation och koordinering av cellulära processer som tillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).

'NAD' står för Nicotinamidadenindinukleotid (eller i sin reducerade form: Nicotinamidadenindinukleotidfosfat, NADH), som är en viktig koenzym i cellers energiproduktion. Det deltar bland annat i processer där elektroner överförs mellan molekyler inom cellens energiproducerande mitokondrier.

NADH bildas när NAD tar emot två elektroner och en proton (H+) under en reaktion, vilket gör att det reduceras från sin oxiderade form NAD+ till den reducerade formen NADH. Denna process kan sedan omvandlas till energi i form av ATP (Adenosintrifosfat) genom celldelningens elektrontransportkedja.

NAD och NADH är också involverade i andra cellulära processer, såsom DNA-reparation, åldrande och celldöd.

"Bärarproteiner", eller "transportproteiner", är proteiner som binder till och transporterar specifika molekyler, såsom hormoner, vitaminer, lipider och joner, genom cellmembranet eller inom cellen. De hjälper till att reglera cellytans homeostas och kommunikation mellan olika celler. Exempel på bärarproteiner inkluderar hemoglobin, som transporterar syre i blodet, och LDL-cholesterol, som transporterar kolesterol i blodet.

GABA-A Receptor Antagonists are a class of drugs or substances that block the action of gamma-aminobutyric acid (GABA) at GABA-A receptors in the brain. GABA is the primary inhibitory neurotransmitter in the central nervous system, and it helps to regulate communication between neurons by reducing the excitability of nerve cells.

GABA-A receptor antagonists work by binding to the GABA-A receptors and preventing GABA from attaching to them, which results in increased neural activity and excitation. These drugs can have various effects on the body, depending on their specific mechanism of action and the duration of their activity.

Some examples of GABA-A receptor antagonists include:

* Benzodiazepines, such as diazepam (Valium) and lorazepam (Ativan), which are used to treat anxiety, seizures, and insomnia. However, they act as positive allosteric modulators of GABA-A receptors, enhancing the inhibitory effect of GABA rather than blocking it.
* Flumazenil, a benzodiazepine antagonist that is used to reverse the effects of benzodiazepines in overdose situations.
* Picrotoxin and bicuculline, which are convulsant agents used in research to study the role of GABA in the brain.
* Certain anesthetics, such as propofol and etomidate, which can also act as GABA-A receptor antagonists at high doses.

It's important to note that GABA-A receptor antagonists can have significant side effects, including seizures, agitation, and cognitive impairment, and they should be used with caution and under the supervision of a healthcare professional.

'Natrium' er ein grunnleggjande mineral og er kjent som Natrium (Na) på engelsk. I medisinsk sammenheng, refererer Natrium ofte til Natrium-jonen (Na+), som er en viktig elektrolytt i kroppen. Natrium spiller en viktig rolle i å holde vannbalansen i kroppen, og bidrar også til å regulere blodtrykket og hjertets funksjon. Natriumforsyningen i kroppen kommer främst fra saltet (NaCl) som vi konsumerer i vår daglige kost.

NADP står för Nicotinamidadenindinukleotidfosfat, som är en viktig koenzym i cellens energihushållning och i flera metaboliska processer. Det förekommer i två former: NADP+ (oxiderad form) och NADPH (reducerad form). NADPH är ett starkt reduktionsmedel, vilket betyder att det kan donera elektroner till oxidationsreaktioner. Det spelar en viktig roll i biosyntes av fettsyror, kolesterol och andra biologiskt aktiva substanser, samt i neutraliseringen av toxiska ämnen som fri radikaler.

Long-Evans råttor är en specifik stam (stain) av laboratorieråtta som används i forskning. Denna stam har sitt ursprung från en korsning mellan en Han:ALBino Hannoveraner hane och en Norwaysvarta hona under tidigt 1900-tal. Long-Evans råttor är genetiskt sett relativt konsekventa, med en distinkt fenotyp som inkluderar en gråbrun päls på ryggen och vita fläckar på magen.

Dessa råttor är populära inom forskningen på grund av deras relativt långa livslängd (upp till tre år), goda hälsostatus, sociala beteende och lätta hanteringsegenskaper. De används ofta i studier som rör neurovetenskap, psykologi, toxicologi, farmakologi och genetik.

'Kalium' er ein betegnelse for ein elementar ion eller ein grundstoff som i kjemisk forbindelseer ofte forekommer som K+. Kalium er et viktig elektrolytt og spesielt viktig for dei funksjonane til musklane og hjertet i menneskekroppen. Den normale verdi for kalium i blodet er mellom 3,5 og 5,0 milliequivalenter per liter (mEq/L). For lavt eller for høyt innhold av kalium kan føre til ulika helseproblemer.

GABA (gamma-aminobutyric acid) är en neurotransmittor som har en dämpande effekt på nervceller i centrala nervsystemet hos djur. GABA-receptorer är proteiner som finns i cellmembranet och binder till GABA, vilket leder till en ökning av kloridanionernas permeabilitet genom cellmembranet. Detta resulterar i en hyperpolarisering av neuronen, vilket minskar sannolikheten för att aktionspotentialer ska genereras och därmed dämpar nervcellens exciterbarhet.

Det finns två huvudtyper av GABA-receptorer: GABA-A och GABA-B. GABA-A-receptorerna är jonotropa receptorer som innehåller en central kloridanionkanal, medan GABA-B-receptorerna är metabotropa receptorer som kopplas till G-proteiner och påverkar adenylatcyklasaktiviteten.

GABA-receptorer spelar en viktig roll i regleringen av exciterbarheten hos nervceller och är involverade i en rad fysiologiska processer, inklusive sömn, minne, rörelsekoordination och smärtperception. Dysfunktion i GABA-systemet har också associerats med flera neurologiska tillstånd, såsom epilepsi, ångest, depression och beroendesjukdomar.

Medicinsk definition: Mutagen, targeted

A mutagen is a physical or chemical agent that can cause permanent changes in the deoxyribonucleic acid (DNA) sequence of an organism's genetic material. These changes, known as mutations, can potentially lead to various consequences, including cell death, cancer, or heritable disorders.

A targeted mutagen is a specific type of mutagen that is designed to introduce mutations into predetermined locations within the genome. This process is often employed in genetic engineering and molecular biology research to study gene function, generate genetically modified organisms (GMOs), or develop novel therapeutic strategies.

Targeted mutagens typically include engineered nucleases, such as zinc finger nucleases (ZFNs), transcription activator-like effector nucleases (TALENs), and clustered regularly interspaced short palindromic repeats (CRISPR)-associated protein 9 (Cas9) systems. These molecular tools enable precise genome editing by creating double-stranded DNA breaks at specific sites, which are subsequently repaired through cellular mechanisms like non-homologous end joining (NHEJ) or homology-directed repair (HDR). The repair process can result in various outcomes, such as insertions, deletions, or point mutations, thereby altering the function of the targeted gene.

In summary, a targeted mutagen is a deliberate and controlled method to introduce specific genetic changes into an organism's genome using engineered nucleases for various research and therapeutic purposes.

'Glukos' (eller 'glucose') er en slikket sukker som forekommer naturlig i kroppen og er den viktigste kilden til energi for alle levende celler. Glukosen er et enklert sukkermolekyl med formelen C6H12O6, og det er en monosakkarid, det vil si en type sukker som ikke kan deles i enkle deler uten å bli opløst i vann. Glukosen dannes i kroppen ved nedbryting av kostholdets kulhydrater og er en viktig energikilde for hjernen, musklene og andre kroppsdeler. Glukose blir også brukt i mange medisinske sammenhenger, for eksempel som en del av infusjoner for å behandle diabetes eller under kirurgiske operasjoner for å holde pasientens sukkerne på normal nivå.

"Solitärkärna" er en betegnelse for en enlig cancercell eller en lille gruppe af ensartede cancerceller, omgivet af normale celler i væv. Disse celler har endog ikke nået at sprede sig til andre dele af kroppen end stedet, hvor de oprstod (primær tumor). Solitærkarners størrelse kan variere fra en enkelt celle til en gruppe på op til 0,2 millimeter i diameter. Dette er forskelligt fra en malign tumor, der består af mange celler og har potentialet til at metastaserer (sprede sig) til andre dele af kroppen.

Den prefrontala cortexen (PFC) är en region i främre delen av hjärnbarken (cortex cerebri) som är involverad i en rad högre kognitiva funktioner, såsom planering, beslutsfattande, arbetshågkommando, arbetsminne, socialt beteende och personlighetsdrag. Den prefrontala cortexen kan delas in i olika subregioner som är involverade i specifika funktioner.

Den laterala PFC är involverad i att hålla information i arbetsminnet, att uppmärksamma relevant information och att undertrycka irrelevant information. Den mediala PFC är involverad i att ta beslut baserat på belöningsvärden och att koda för socialt beteende. Den orbitofrontala cortexen (OFC) är involverad i att koppla emotionella tillstånd till belöningsvärden och att undertrycka impulser.

Skador på den prefrontala cortexen kan leda till försämrad exekutiv funktion, sämre minne, svårigheter med socialt beteende och personlighetsförändringar.

"Cell death" är en process där en cell slutar att leva och dör. Det finns två huvudsakliga typer av cellsdöd: programmerad celldöd och nekros. Programerad celldöd, även känd som apoptos, är en aktiv process som sker under normala förhållanden och hjälper till att reglera cellpopulationen i kroppen. Nekros däremot är en passiv process som orsakas av allvarlig skada på cellen, såsom syrebrist eller toxiska substanser. Vid nekros svullnar cellen upp och spricker, vilket kan leda till inflammation och skada i omgivande vävnad.

Så en medicinsk definition av 'celldöd' skulle kunna vara: "En process där en cell slutar att fungera och dör, antingen genom en aktiv programmerad mekanism (apoptos) eller som ett resultat av allvarlig skada (nekros)."

Electrical resting potentials refer to the difference in electric potential between the interior and exterior of a cell when the cell is at rest, meaning that it is not undergoing an action potential or other electrical signaling. This potential difference is generated by the uneven distribution of ions, such as sodium (Na+), potassium (K+), chloride (Cl-), and calcium (Ca2+) ions, across the cell membrane. The inside of the cell is typically negatively charged relative to the outside, with the resting potential typically ranging between -60 to -90 millivolts (mV). This electrical gradient is critical for the functioning of excitable cells, such as neurons and muscle cells, as it provides the energy needed for the initiation and propagation of action potentials.

Aminosyrasyreaser (eller aminotransferas) er ein type enzym som hjelper med å overføre aminosyre-grupper mellom forskjellige molekyler i kroppen. Disse enzymer spiller en viktig rolle i metabolismen av aminosyrer og andre organiske sirkulasjoner i kroppen. Aminosyrasyreasene er vitale for livet og forekommer i alle levende celler hos planter, dyr og bakterier. De er også viktige markører i diagnostisk medicin.

Ammoniakföreningar, även kända som ammoniumsalter, är komplexer mellan ammoniak (NH3) och syror. Ammoniak kan agera som en base och reagera med en syra för att bilda ett ammoniakförening. I vattenlösningar existerar ammoniakföreningen ofta i jämviktsförhållande med den fritt syrade formen. Ett exempel på en ammoniakförening är ammoniumklorid (NH4Cl), som bildas när ammoniak reagerar med saltsyra.

Den medicinska betydelsen av ammoniakföreningar är främst relaterad till deras förekomst i kroppen och deras potential att påverka hälsa och sjukdom. Ammoniakföreningar kan bildas som ett resultat av normal metabolism, särskilt vid nedbrytningen av aminosyror i levern. Normala värden för ammoniak i blodet är mycket låga, men högre nivåer kan vara skadliga och orsaka en neurologisk störning som kallas hepatisk encefalopati. Detta kan inträffa vid levercirros eller andra leverrelaterade sjukdomar, då levern inte kan bryta ner ammoniak till en icke-skadlig form så effektivt.

"Allosterisk regulering" refererer til en biokemisk mekanisme hvorved en molekyl (såsom et protein eller en enzym) kan have sin funktion ændret ved binding af en anden molekyl på en anden del af samme molekyl end den aktive site, som kaldes for den allosteriske site. Denne form for regulering kan enten hæve (aktivere) eller sænke (hæmme) den katalytiske aktivitet af et enzym, afhængigt af typen af molekyle der binder til den allosteriske site.

I praksis betyder det at en allosterisk reguleret enzym kan have sin funktion ændret af forskellige signaler indenfor cellen, såsom koncentrationen af bestemte metabolitter eller andre molekyler. Dette gør at cellen kan justere sin aktivitet i forhold til de krav der stilles til den på et givent tidspunkt, og er en vigtig del af mange biologiske processer.

Mikroinjektion är en teknik inom biologi och medicin där en mycket liten volym (typ 0,1-1,0 femtoliter) av en vätska injiceras direkt in i en cell eller ett embryo med hjälp av en fin glasspruta. Tekniken används ofta för att införa DNA, RNA eller proteiner i celler, exempelvis för att skapa transgena djur eller växter eller för att studera celldelning och utveckling. Mikroinjektion kan också användas för att injicera läkemedel eller andra substanser direkt i ett specifikt område i kroppen, till exempel in i en lymfknut eller ett tumörvävnad.

'Ambystoma' är ett släkte av stjärtgroddjur som beskrevs av Tschudi 1838. Släktet ingår i familjen mullvadssalamandrar (Ambystomatidae). De olika arterna inom släktet 'Ambystoma' kallas ofta för axolotl eller mudder salamandrar på engelska.

Exempel på arter inom släktet 'Ambystoma' är:

* Axolotl (Ambystoma mexicanum)
* Östlig muddersalamander (Ambystoma maculatum)
* Västra muddersalamandern (Ambystoma gracile)
* Jeffersonmuddarsalamander (Ambystoma jeffersonianum)

Dessa arter förekommer främst i Nordamerika, men även i Mexiko. De är oftast akvatiska eller semiakvatiska och lever i sötvatten som dammar, pölar och långsamflytande vattendrag.

Kalciumsignalering är ett viktigt intracellulärt signalsystem som reglerar en mängd cellulära processer, såsom cellcykel, differentiering, apoptos och exocytos. Kalciumjonernas koncentration i cytoplasman är mycket lägre än utanför cellen och kan snabbt öka genom influx från extracellulärt kalcium eller release från intracellulära lagringsorter som endoplasmatiskt retikulum (ER) och mitokondrier.

Den huvudsakliga mekanismen för kalciumsignalering involverar aktivering av G-proteinkopplade receptorer (GPCR) eller receptor tyrosinkinaser (RTK) som leder till aktivering av fosfolipas C (PLC). PLC hydrolyserar fosfatidylinositol 4,5-bisfosfat (PIP2) till diacylglycerol (DAG) och inositol 1,4,5-trifosfat (IP3). IP3 binder till IP3-receptorer på ER-membranet och orsakar release av kalciumjoner från ER till cytoplasma. När cytoplasmisk kalciumnivå stiger aktiveras kalmodulin, en kalciumbindande protein som reglerar en mängd olika proteiner, inklusive proteinkinas C (PKC). PKC fosforylerar och aktiverar andra proteiner som utför cellulära funktioner.

Kalciumjoner kan också pumpas tillbaka till ER av sarco/endoplasmatisk retikulum calciumpump (SERCA) eller transporteras ut från cellen genom sodium-kalciumutbytesproteiner (NCX). Dessa mekanismer hjälper till att regulera kalciumnivåer och undvika onormalt höga koncentrationer som kan skada cellen.

I summa är regleringen av kalciumhomöostas inblandad i en mängd cellulära processer, inklusive signalering, exocytos, celldelning och apoptos. Onormala nivåer av kalcium kan leda till patologiska tillstånd som neurodegenerativa sjukdomar, cancer och kardiomyopati.

En läkemedelsinteraktion är ett samspel mellan två eller flera läkemedel som kan påverka deras farmakologiska effekter när de används tillsammans. Detta kan resultera i ökad eller minskad verkan av något eller alla preparaten, förändrad tidsrymd för verkan, eller uppstående biverkningar. Interaktioner kan ske när läkemedel ges samtidigt, eller när ett läkemedel ges inom en viss tid efter att ett annat har tagits. Interaktioner kan också inträffa mellan läkemedel och mat, drycker, närings- eller illiknande substanser. Kroppens egna enzymer och proteiner som påverkar läkemedlets farmakokinetik (till exempel leverns leverans, distribution, metabolism och utsöndring) kan också ingå i interaktioner med läkemedlen.

Läkemedelsinteraktioner kan vara kliniskt betydelsefulla och orsaka allvarliga hälsoproblem, särskilt hos äldre patienter som ofta använder flera läkemedel samtidigt. Därför är det viktigt att identifiera potentiella interaktioner och hantera dem genom att justera doser, ändra behandlingsschema eller välja alternativa läkemedel när det behövs.

Glutarater är en organisk syra som normalt förekommer i små mängder i kroppen. Det är en fem-kolsyra med två karboxylgrupper, och den kan fungera som en intermediär i metabolismen av vissa aminosyror. I medicinsk kontext kan förhöjda nivåer av glutarat i kroppen vara associerade med olika genetiska störningar, till exempel Glutarsyraacidurian (GAI) eller Glutarsyraaciduri Typ II (Reyes syndrom). Dessa tillstånd kan orsaka allvarliga hälsoeffekter som neurologisk skada och i värsta fall död.

Enzyminhibitorer, också kända som enzymhämmare, är molekyler som binder till enzym och minskar dess aktivitet. Denna bindning kan vara reversibel eller irreversibel och påverkar ofta den katalytiska funktionen hos enzymet genom att förhindra substratets bindning till aktivt centrum eller att störa den kemiska reaktionen som sker inne i enzymet. Enzyminhibitorer kan vara naturligt förekommande, till exempel i vissa giftiga substanser, eller syntetiskt framställda, och används ofta inom medicinen för att behandla olika sjukdomar.

Variansanalys (ANOVA) är en statistisk metod som används för att undersöka om det finns några signifikanta skillnader mellan grupper i ett experiment. Den jämför medelvärdena hos två eller fler grupper och beräknar variansen inom varje grupp samt totalvariansen över alla grupper. Sedan använder den en F-test för att avgöra om det finns någon signifikant skillnad mellan grupperna. Metoden bygger på jämförelser av gruppers standardavvikelser och är därför särskilt användbar när man vill undersöka effekter hos flera grupper samtidigt.

"Animal disease models" refer to the use of animals as a tool in biomedical research to study human diseases and their treatments. These models are created by manipulating or breeding animals to develop symptoms or conditions that resemble those seen in humans with specific diseases. The purpose is to gain a better understanding of the pathophysiology, progression, and potential treatment strategies for these diseases. Animal disease models can be generated through various methods such as genetic modification, infectious agents, drugs, or environmental factors. Commonly used animals include mice, rats, zebrafish, rabbits, guinea pigs, and non-human primates. The choice of animal model depends on the specific research question being asked and the similarities between the animal's physiology and that of humans.

"Knockout mus" är en typ av genetiskt modifierade möss som saknar en viss gen som normalt finns i deras kroppar. Denna gen inaktiveras eller "knockas ut" med hjälp av tekniker som ger forskare möjlighet att studera funktionen hos den specifika genen och hur den påverkar olika fysiologiska processer i kroppen. Detta kan vara användbart för att undersöka samband mellan genetiska faktorer och sjukdomar, läkemedelsverkan och biologiska processer.

Adenosintriphosphat (ATP) är ett molekylärt komplex som utgör en energirik förening i levande celler. Det består av en nukleotid, adenosin, som är kovalent bundet till tre fosfatgrupper. ATP fungerar som den huvudsakliga energibäraren inom celler och används för att driva en mängd olika cellulära processer, såsom muskelkontraktioner, nerverna transmissionsprocesser och syntesen av proteiner och andra biologiska molekyler. När ATP hydrolyseras (bryts ned) frigörs energi som kan användas för att utföra arbete inom cellen.

Intramolekylära transferaser är en typ av enzymatiska reaktioner där en funktionell grupp överförs från en del av ett molekyl till en annan del av samma molekyl. Detta sker genom en kemisk process som innebär att en bindning brutits och en ny bindning formas, vilket resulterar i en strukturell förändring av det ursprungliga molekylet. Intramolekylära transferaser spelar en viktig roll inom cellens metabolism, särskilt vid syntesen och nedbrytningen av komplexa biomolekyler som proteiner, kolhydrater och lipider.

'Synaptiskt membran' är ett begrepp inom neurovetenskapen och refererar till den speciella typen av cellmembran som omger nervcellernas (neuroners) utskott, kallade presynaptiska terminaler. Dessa terminaler innehåller neurotransmittor-vésikel som släpper ut signalsubstanser (neurotransmittorer) i det synaptiska spalterna när en nervimpuls når terminalen.

Synaptiskt membran består av flera olika proteinkomplex, inklusive receptorer för neurotransmittor, jonkanaler och signalsubstanser som är involverade i överföringen av nervimpulser mellan neuroner. När neurotransmittorn binder till sina respektive receptorer på postsynaptiska membranet orsakar det en förändring i membranpotentialen, vilket kan leda till en ny nervimpuls i den efterföljande nervcellen.

Synapserna är viktiga enheter i nervsystemet och spelar en central roll i informationsöverföringen mellan neuroner. De är också involverade i flera patologiska tillstånd, såsom neurodegenerativa sjukdomar och psykiatriska störningar.

GABA-B-receptorer är en typ av receptor i centrala nervsystemet (hjärna och ryggmärgen) som aktiveras av neurotransmittorn gamma-aminobutyrisäure (GABA). När GABA binder till GABA-B-receptorn ökar inflödet av negativa joner, främst kaliumjoner, in i cellen och minskar inflödet av positiva joner, främst natriumjoner. Detta har som effekt att stabilisera membranpotentialen och minska neuroners exciterbarhet, vilket leder till en dämpande effekt på nervimpulser i hjärnan.

GABA-B-receptorer är involverade i flera olika funktioner i centrala nervsystemet, bland annat i regleringen av smärta, rörelse, kognition och humör. Dessa receptorer kan vara ett mål för läkemedel som används för att behandla olika neurologiska tillstånd, såsom epilepsi, spasmer, migrän och psykiska störningar.

Jag är ledsen, men jag kan inte hitta någon medicinsk definition för "Jontofores". Det är möjligt att du har stavat fel eller att det är ett begrepp som används inom en speciell medicinsk subspecialitet. Kan du ge mig mer kontext eller klargöra din fråga så kan jag göra mitt bästa för att besvara den på ett korrekt sätt.

Molekylära modeller är matematiska och grafiska representationer av molekyler och deras interaktioner på en molekylär nivå. Dessa modeller används inom flera områden inom naturvetenskapen, till exempel inom biologi, kemi och fysik, för att förutsäga hur olika molekyler beter sig och interagerar med varandra.

En molekylär modell kan bestå av en tredimensionell struktur av en molekyl, som visar var varje atom finns placerad och hur de är bundna till varandra. Den kan också inkludera information om elektronmolntopologi, laddning och andra fysikaliska egenskaper hos molekylen.

Molekylära modeller kan användas för att simulera kemiska reaktioner, studera proteiners struktur och funktion, utveckla läkemedel och förstå komplexa biologiska system på en molekylär nivå. Genom att visualisera och analysera molekylära modeller kan forskare få en bättre förståelse för de grundläggande principerna som styr molekyler och deras interaktioner, vilket kan leda till nya insikter och innovationer inom många olika områden.

'Xenopus laevis' är ett amfibieväxt som tillhör släktet Xenopus och familjen pipagrodor. Denna art är ursprungligen hemmahörande i subsahariska Afrika, där den förekommer i stillastående eller långsamt flytande vattensamlingar.

Xenopus laevis är en tvåbensegellös grodart som blir cirka 10-15 cm lång och kännetecknas av sin robusta byggnad, grönaktiga till bruna färger och sina tydligt framträdande, knölformade parotidkörtlar bakom ögonen.

Denna art är välkänd inom forskningen, speciellt inom molekylärbiologi och genetik, eftersom den har en lång livslängd i fångenskap (upp till 15 år) och är lätt att hantera och föröka. Xenopus laevis används ofta som ett modellorganism för att studera utvecklingsbiologi, neurobiologi och immunologi.

'Bicyclisk föreningar, heterocykliska' kan definieras som organiska föreningar som innehåller två slutna ringstrukturer som delar två atomer. Den ena ringen kan vara en aromatisk cykel medan den andra är en alicyklisk (icke-aromatisk) cykel, eller båda kan vara alicykiska.

Ett exempel på en bicyclisk förening är naftalenen, som består av två benzening rings which share two carbon atoms. Another example is decalin, which consists of two cyclohexane rings sharing two carbon-carbon bonds.

Bicycliska föreningar är viktiga intermediater i organisk syntes och kan användas för att skapa en mängd olika strukturer med varierande egenskaper.

MITOKONDRIER: Mitokondrier är subcellulära organeller som återfinns i de flesta eukaryota celler och har en central roll i celldelning, tillväxt, apoptos (programmerad celldöd) och energiproduktion. De innehåller sin egen DNA (mitokondriellt DNA eller mtDNA), ribosomer och dubbelmembran. Deras främsta funktion är att producera ATP (adenosintrifosfat) genom oxidativ fosforylering, ett process där elektroner från matspjälkningen av näringsämnen överförs till syre och frigör energi som lagras i ATP. Mitokondrier delar sig själva genom en process som liknar binär fission hos prokaryota celler, men deras arvedelning kan också ske på ett icke-mendeliskt sätt via utbyte av mitokondriellt DNA mellan celler. Dessa organeller är dynamiska och kan förändra sin form och storlek genom fusion och fission, vilket bidrar till deras homeostas och funktion. Mitokondrier har också en viktig roll i andra cellytiska processer som kalciumreglering, hemosyntes och lipidsyntes. Dysfunktionella mitokondrier kan leda till en rad sjukdomar, inklusive neurodegenerativa sjukdomar, diabetes, cancer och åldersrelaterade skador.

'Nya barken' är ett medicinskt begrepp som refererar till det yttre skiktet på en persons hud. Detta skikt kallas också epidermis och är den ytligaste delen av huden. 'Nya barken' är alltså en översättning av det medicinska begreppet 'new skin', som ofta används för att beskriva den regenererade huden efter en skada eller ett sjukdomstillstånd, såsom exempelvis brännskador eller svår akne. Den nya barken är vanligtvis tunnare än det ursprungliga hudskiktet och kan ha en annan färg eller textur.

Proteinbindning (ibland även kallat proteininteraktion) refererar till den process där ett protein binder sig till ett annat molekylärt ämne, exempelvis en liten organisk molekyl, ett metalljon, ett DNA- eller RNA-molekyl, eller till ett annat protein. Proteinbindningar är mycket viktiga inom cellbiologi och medicinen, eftersom de ligger till grund för många olika biokemiska processer i kroppen.

Exempel på olika typer av proteinbindningar inkluderar:

* Enzym-substratbindningar, där ett enzym binder till sitt substrat för att katalysera en kemisk reaktion.
* Receptor-ligandbindningar, där en receptor binder till en ligand (exempelvis ett hormon eller en neurotransmittor) för att aktiveras och utlösa en cellsignal.
* Protein-DNA/RNA-bindningar, där proteiner binder till DNA eller RNA-molekyler för att reglera genuttrycket eller för att delta i DNA-replikation eller -reparation.
* Protein-proteinbindningar, där två eller fler proteiner interagerar med varandra för att bilda komplexa eller för att reglera varandras aktivitet.

Proteinbindningar kan styras av en mängd olika faktorer, inklusive den tresdimensionella strukturen hos de involverade molekylerna, deras elektriska laddningar och hydrofila/hydrofoba egenskaper. Många proteinbindningar kan också moduleras av läkemedel eller andra exogena ämnen, vilket gör att de är viktiga mål för farmakologisk intervention.

Neostriatum är ett begrepp inom hjärnans struktur och funktion och refererar till en del av basala ganglierna, som är en viktig grupp av subkortikala kärnor involverade i motorisk kontroll, kognition och emotionell processing. Neostriatum består av två huvudsakliga strukturer: caudat kärnan och putamen. I vissa sammanhang kan även nucleus accumbens ingå i neostriatum. Dessa strukturer mottar information från barken ( cortex) och projicerar vidare till andra delar av basala ganglierna för att hjälpa koordinera och reglera rörelser, kognition och emotionella respons.

"Livsmedelstillsatser" är ett samlingsbegrepp för alla de ämnen som förekommer i livsmedel och som har en påverkan på livsmedlets egenskaper eller kvalitet. Detta kan inkludera både naturligt förekommande substanser såväl som tillagda tillsatser.

Exempel på naturligt förekommande livsmedelstillsatser är socker, salt och fettsyror. Dessa kan variera i mängd och typ beroende på vilket livsmedel det handlar om.

Tillagda livsmedelstillsatser kan ha olika funktioner, till exempel:

* Konserveringsmedel: används för att förlänga hållbarheten av livsmedlet. Exempel är natriumbenzoat och Kalciumpropionat.
* Färgämnen: används för att ge livsmedlet en specifik färg. Exempel är Tartrazin och Brilliantblå.
* Smakförstärkare: används för att öka smaken hos livsmedlet. Exempel är Natriumglutamat och Inosinmonofosfat.
* Sötningsmedel: används istället för socker för att ge sötma till livsmedlet. Exempel är Aspartam och Sackarin.
* Emulgeringsmedel: används för att blanda vattenlösningar och oljor. Exempel är Lecitin och Polysorbat.

Det är viktigt att notera att användningen av livsmedelstillsatser regleras strikt av myndigheter världen över för att säkerställa att de är säkra för konsumenter och inte missvisande.

Pikrotoxin är ett neurotoxin som isolerats från kärnor på boveteplantan (Anamirta cocculus). Det består av två stereoisomera komponenter, pikrotoxinin och pikrotin, som båda har förmågan att blockera GABA-receptorer i hjärnan. Dessa receptorer är viktiga för att reglera excitationen i nervsystemet och när de blockeras kan det leda till överexcitation och dödsfall. Pikrotoxin har historiskt använts som råmaterial inom traditionell medicin, men på grund av dess starka toxicitet är det inte längre en accepterad behandlingsmetod.

En kolibakterie (officiellt kallas Escherichia coli, ofta förkortat till E. coli) är en typ av gramnegativ bakterie som normalt förekommer i tarmarna hos varma blodcirkulerande djur, inklusive människor. Det finns många olika stammar av kolibakterier, och de flesta är ofarliga eller till och med nyttiga för värden. Några stammar kan dock orsaka allvarliga infektioner i mag-tarmkanalen, blodet eller andra kroppsdelar. En välkänd patogen kolibakteriestam är E. coli O157:H7, som kan orsaka livshotande komplikationer som hemolytisk uremisk syndrom (HUS) och tack följd av förtäring kontaminert mat eller vatten.

'Fosfinsyre' er en gammel betegnelse for en klasse av kjemikalier som i dag vanligvis omtales som 'fosfiner'. Fosfiner er kjemikalier der fosforatomer er bundet sammen med hydrogenatomer via enkeltbindinger. Den mest simple fosfinen, H3P, kaller man også 'trifosfin' eller 'fosfan'.

Fosfiner kan være farlige for levende vesen på grunn av deres reaksjonsvilje med ilt i luften, som kan føre til frigjøring av giftige forbindelser. De kan også være brannskadende eller selv antende. Derfor bør arbeidet med fosfiner foregå under kontrollert og sikret forhold.

'Vesicular Inhibitory Amino Acid Transporter Proteins' refererar till en grupp transmembranproteiner som främst finns i synapsvésiklerna (små vesiklar innehållande neurotransmittorer) hos nervceller. Dessa proteiner är ansvariga för att transportera inhibitoriska aminosyra-neurotransmittor, såsom GABA (gamma-aminobutyriska syran) och glycin, från cytoplasman in i vesiklarna där de lagras tills de behövs för neurotransmission.

Det finns två huvudsakliga typer av vesikulära inhibitoriska aminosyretransporter: VIAAT (eller VGAT) och BGT-1 (eller Betaine:GABA-transporter 1). VIAAT transporterar både GABA och glycin, medan BGT-1 främst transporterar Betain men har också en lägre affinitet för GABA.

Dessa proteiner spelar därför en viktig roll i regleringen av neurotransmission och påverkar excitation/inhibition-balansen i nervsystemet, vilket kan ha konsekvenser för olika kognitiva funktioner och patologiska tillstånd som epilepsi, smärta, ångest och depression.

'Natriumkanalblockerare' är en grupp läkemedel som verkar genom att blockera natriumkanaler i hjärtats celler. Detta påverkar hjärtats elektriska aktivitet och kan användas för att behandla olika hjärtsjukdomar, såsom rytmstörningar och blodtryckshöjning. Natriumkanalblockerare delas vanligen in i två kategorier: fastverkande (till exempel tetradymetylammonium och lidokain) och långsamtverkande (till exempel kinidin, prokainamid och flecainid). De långsamtverkande natriumkanalblockerarna kan också användas för att behandla vissa typer av epilepsi.

Pyrodruvsyra, även känd som 2-oxo-4-hydroxikviktasyrsyra, är en organisk syra med formeln HO2C–CHOH–COOH. Den är en isomer av druvsyra och bildas när glukos bryts ner under cellandning i ett steg som kallas glykolys. Pyrodruvsyra spelar därför en viktig roll i den energiproducerande processen hos levande organismer.

Pyrodruvsyran kan vidare oxideras till oxalacetat, vilket är ett viktigt mellansteg i citronsyracykeln, som är en metabolisk väg där större delen av den energirika molekylen ATP bildas under cellandningen.

Det är värt att notera att pyrodruvsyra inte är något vanligt förekommande ämne i kroppen, utan det produceras och omvandlas snabbt till andra ämnen som används i cellandningen.

Anjoner är inom biokemi och cellbiologi negativt laddade subatomära partiklar inne i celler. De bildas när ett atom klorider, fluorider, sulfat- eller fosfatjoner binder till ett protein. Anjonernas funktion är att hjälpa till med cellers elektriska ledning, receptoraktivering och enzymernas katalytiska aktivitet. De kan också vara involverade i cellytorers homeostas och transport av molekyler genom cellmembranet.

Jonkanalstyrning, eller "ion channel regulation", refererar till de mekanismer och processer som kontrollerar hur jonkanaler i cellmembranet regleras. Jonkanaler är proteinkomplex som spänner över celldelningen och tillåter specifika typer av joner, såsom natrium, kalium, calcium och klorid, att diffundera genom cellmembranet. Genom att tillåta eller förhindra passage av dessa joner hjälper jonkanaler till att upprätthålla och ställa in den elektrokemiska gradienten över celldelningen, vilket är nödvändigt för cellers funktion och överlevnad.

Jonkanalstyrning kan ske på olika sätt, inklusive:

1. Via ligander: Vissa jonkanaler kan aktiveras eller inaktiveras av specifika molekyler som binder till dem, så kallade ligander. Dessa kan vara exempelvis neurotransmittorer, hormoner eller gaser som kväveoxid.
2. Genom voltageförändringar: Andra jonkanaler öppnas eller stängs i respons på förändringar i membranpotentialen, det vill säga den elektriska potentialskillnaden över celldelningen. Dessa jonkanaler kallas därför voltagedependenta jonkanaler.
3. Genom mekanisk påverkan: Några jonkanaler kan aktiveras eller inaktiveras av mekanisk påverkan, till exempel genom tryck- eller skjuvkrafter.
4. Via fosforylering/defosforylering: Proteinkinaser och fosfataser kan fosforylera och defosforylera vissa jonkanaler, vilket påverkar deras funktion.
5. Genom splicing av RNA: Alternativ splicing av RNA kan leda till skilda isoformer av jonkanalproteiner med olika funktioner.

Förändringar i jonkanaler och deras regleringsmekanismer kan leda till sjukdomar, exempelvis kan mutationer i jonkanaler orsaka ärftliga neurologiska sjukdomar som epilepsi eller migrän.

'Succinater' är inget medicinskt begrepp eller diagnos, utan istället ett verb som betyder "att producera eller innehålla succinat". Succinat är en organisk syra som förekommer naturligt i kroppen och spelar en viktig roll i cellandningen.

Det finns dock ett medicinskt relaterat begrepp, nämligen "succinerad formylglycinamid ribotid" (SFGAR), som är en intermediär molekyl i den biokemiska reaktionen som leder till syntesen av aminosyran glycin. SFGAR är ett viktigt ämne inom forskning omcellers proteinsyntes och kan ha potential som terapeutiskt mål vid behandling av olika sjukdomar, såsom cancer.

'Acetate' er en organisk forbindelse der består af en carbonatom, to syregrøruppementer (-COOH) og tre hydroxylgrupper (-OH). Det er også kendt som et 'surt esther', da det har egenskaber fra både en carboxylsyre og en alkohol.

I medicinsk sammenhæng, kan acetat henvise til forskellige ting, herunder:

1. Et salt eller ester af eddikesyre (acetic acid).
2. En intravenøs løsning af natriumacetat, der bruges til at behandle syre-base-forstyrrelser i kroppen.
3. En type kontaktlinseløsningsmiddel, der indeholder en acetatbuffer for at hjælpe med at regulere pH-værdien på øjet.
4. Et lokalbedøvelsesmedie, der anvendes før små kirurgiske indgreb.
5. En type bindemiddel, der bruges i operationssuturer til at lukke sår.

Det er vigtigt at notere, at betydningen af 'acetat' kan variere alt efter konteksten, så det er altid en god ide at undersøge specifikt hvad der menes i en given medicinsk sammenhæng.

Tertiär proteinstruktur refererar till den tresdimensionella formen och flexibiliteten hos ett proteinmolekyl som resulterar från de specifika interaktionerna mellan dess sekundära strukturelement, såsom alfa-helixar och beta-flakor. Den tertiära strukturen av ett protein bestäms av den sekvensordningen (primär struktur) av aminosyror som utgör proteinet och de krafter som verkar mellan dem, såsom vätebindningar, dispersion-krafter och elektrostatiska attraktioner. Den tertiära strukturen är viktig för ett proteins funktionella aktivitet och kan vara stabil eller dynamisk beroende på proteinets roll i cellen.

'Kokain' er ein stimulant medetiskt og lægemiddelaktiv stoff som naturlig forekommer i bladene til planten Erythroxylon coca. Det kan også syntetiseres i laboratorium. Kokain virker primært ved å hindre en type nevrotansin (en kjemisk substans i hjernen) fra å ta hensyn til signaler som normalt får en person til å oppleve matta eller søvnighet.

Kokain kan brukes på forskjellige måter, inkludert:

* Sniffing eller snorting (inhalering gjennom nesa)
* Smoking (røyking)
* Injektion (injeksjon i en vener)

Bruk av kokain kan føre til eufori, økt oppmærksomhet, forbedret sjelvsike og større selvtillit. Men det kan også føre til alvorlige helseproblemer som hjerteanfall, slagtilfelle, psykose, nasalbløyninger, hulsår, innre skader på nesa og tann, HIV/AIDS og hepatitt C (som følge av delt bruksutstyr). Kokain kan også være livstruende i kombinasjon med andre stoffer eller alkohol.

Kokainavhengighet er en alvorlig medisinsk tilstand som kan behandles med både medicinske og psykososiale metoder.

PROLINE (förkortat Pro eller P) är en proteinogen aminosyra, vilket betyder att den används som byggsten i proteiner. Prolin är en icke-polär aminosyra och har en cyklisk sidokedja med en sekundär aminogrupp. Detta ger prolin en unik konformation jämfört med andra aminosyror, vilket kan ha betydelse för proteins struktur och funktion. Prolin är också en iminoessential aminosyra, eftersom den har en imin ring istället för en karboxamidgrupp i sin sidokedja. Detta gör att prolin inte kan bilda peptidbindningar på samma sätt som andra aminosyror och kan därför orsaka en avbrott i alfa-helixstrukturen i proteiner.

Oxaloacetat är en karboxylsyra som spelar en viktig roll i cellens metabolism, särskilt i citronsyracykeln (även känd som Krebs cykel eller Citric acid cycle). Det är en central delkomponent i flera metabola processer, inklusive glukoneogenes och glukosbränning. Oxaloacetat kan också konverteras till aspartat, en av de 20 standardaminosyrorna som används för att bygga proteiner.

I citronsyracykeln agerar oxaloacetat som acceptor för acetyl-CoA, en tvåkolvätes syra som produceras från nedbrytningen av kolhydrater, fetter och proteiners aminosyror. Genom en serie reaktioner omvandlas oxaloacetat till citrat, och under cykelns gång regenereras det igen så att cykeln kan fortsätta.

I hälso- och sjukvården kan förändringar i oxaloacetats nivåer vara associerade med olika tillstånd, som diabetes och metaboliska störningar.

Aspartataminotransferase (AST) er einzym i leveren og hjertet som spiller en rolle i metabolismen av aminosyrer. AST er en del av en gruppe enzymer kalt transaminaser eller aminotransferaser. Denne enzymet er særlig viktig for metabolismen av essensielle aminosyrer som aspartat og glutamat.

Høye nivåer av AST i blodet kan indikere skade på leveren eller hjertet, fordi dette enzym friset fra disse organisene når de er skadet. Lesninger av AST-nivåer sammen med andre laboratorietester og kliniske data kan hjelpe legear til å diagnostisere og overvåke forskjellige medisinske tilstander, som leverinflamasjon, levercirrhose, hjerteanfall og andre.

Det er viktig å understreke at en enkelt test for AST-nivå ikke kan diagnostisere en sykdom alene; det bør sammenlignes med andre tester og kliniske data for å gi en mer nøyaktig bildet av pasientens tilstand.

Retinal Ganglion Cells (RGCs) är nervoceller i näthinnan (retina) i ögat som mottar information från fotoreceptorcellerna (stavar och tappar) och skickar den vidare till synbanorna i hjärnan. RGCs har långa axoner som bildar en nervbundel, optisk nerven, som leder informationen från ögat till syn barken i hjärnan där det bearbetas och tolkas som synsinnet.

RGCs är viktiga för att uppfatta olika aspekter av synen, inklusive form, rörelse, färg och djup. Skador på RGCs kan leda till synförlust eller andra synrelaterade sjukdomar som grön starr (glaukom).

'Nervbanor' refererar till de fiberrika strukturer som utgör en del av det perifera nervsystemet och som transporterar nervimpulser mellan centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och resten av kroppen. Nervbanor består av axoner, som är långa utskott från nervceller (neuroner) som överför elektriska signaler, och de är omgivna av myelin, ett fettrikt skikt som hjälper till att skydda och isolera axonen så att nervimpulser kan ledas effektivt. Nervbanor kan vara myeliniserade (omgivna av myelin) eller amyeliniserade (utan myelin). De kan också vara grupperade tillsammans med andra strukturer i perifera nerver.

Rekombinanta proteiner är proteiner som har skapats genom tekniker för genetisk rekombination, där man kombinerar DNA-sekvenser från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskvärda egenskaper. Denna teknik möjliggör produktionen av stora mängder specifika proteiner med konstant och predikterbar struktur och funktion. Rekombinanta proteiner används inom flera områden, till exempel inom medicinen för framställning av läkemedel som insulin, vaccin och enzymer.

Biological models är matematiska eller datorbaserade representationer av biologiska system, processer eller fenomen. De används inom forskning för att simulera, analysera och förutsäga beteendet hos komplexa biologiska system, som exempelvis celler, organ, populationer eller ekosystem. Biological models kan vara mekanistiska (baserade på förståelse av underliggande mekanismer) eller empiriska (baserade på experimentella observationer och korrelationer). Exempel på biologiska modeller inkluderar systemdynamikmodeller, differentiall equations-modeller, agentbaserade modeller och neuronala nätverksmodeller.

I'm sorry, but I cannot provide a medical definition for "dendritutskott" as it is not a term that is recognized in the medical field. It is possible that there may be a spelling error or it could be a term that is specific to a certain language or context. Can you please provide more information or check the spelling?

"Bassekvens" er en medisinsk betegnelse for en abnorm, gentagen sekvens eller mønster i et individ's DNA-sekvens. Disse baseparsekvenser består typisk av fire nukleotider: adenin (A), timin (T), guanin (G) og cytosin (C). En bassekvens kan være arvelig eller opstå som en mutation under individets liv.

En abnormal bassekvens kan føre til genetiske sygdomme, fejlutviklinger eller forhøjet risiko for bestemte sykdommer. For eksempel kan en bassekvens, der koder for en defekt protein, føre til en arvelig sykdom som cystisk fibrose eller muskeldystrofi.

Det er viktig å understreke at en abnormal bassekvens ikke alltid vil resultere i en sykdom eller fejlutvikling. I mange tilfeller kan individet være asymptomatisk og leve et normalt liv.

RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en central roll i cellens proteinsyntes och genuttryck. Det finns olika typer av RNA, men en specifik typ kallas just budbärarrNA (mRNA, messenger RNA). BudbärarrNA har till uppgift att transportera genetisk information från cellkärnan till ribosomen i cytoplasman, där den används för att bygga upp proteiner enligt instruktionerna i genomet. På så sätt fungerar budbärarrNA som ett slags "budbärare" av genetisk information mellan cellkärnan och ribosomen.

Kalciumkanaler är proteinkomplex som spänner över celldelar och reglerar flödet av calciumjoner (Ca²+) in och ut från cellens cytosol till endoplasmatiska nätverket (ER/SR) eller till extracellulärt vätska. Kalciumkanaler är viktiga för en rad fysiologiska processer, såsom muskelkontraktion, neurotransmission, excitation-contraction-koppling, hormonutsöndring och cellsignalering.

Det finns olika typer av kalciumkanaler, inklusive:

1. Voltage-gated calcium channels (VGCCs): Dessa aktiveras av spänningsförändringar över celldelarna och finns i flera olika subtyper som inkluderar L-, N-, P/Q- och R-typkanaler.
2. Receptoropererade calciumkanaler (ROCCs): Dessa aktiveras av specifika ligander, till exempel neurotransmittorer eller hormoner, som binder till receptorer på cellytan. Exempel på ROCCs är de som hittas i presynaptiska terminals och som spelar en viktig roll i neurotransmissionen.
3. Store-operated calcium channels (SOCCs): Dessa aktiveras av förändringar i ER/SRs calciumnivåer och är involverade i cellsignalering, celldifferentiering och cellcykeln.

Dysfunktion eller störningar i kalciumkanaler kan leda till olika sjukdomstillstånd, såsom neurologiska, kardiovaskulära och muskuloskeletala störningar.

"Western blotting" är en laboratorieteknik som används för att detektera och identifiera specifika proteiner i en biologisk prov. Denna metod kombinerar elektrofores, immunoblotting och immunokemi.

I korthet innebär tekniken följande steg:

1. Elektrofores: Proteiner i ett extrakt av en cell eller vävnad separeras beroende på deras molekylära vikt genom elektrisk potentialskillnad i en gel.
2. Transfer: De separerade proteinkomplexen överförs sedan från gelen till en membran (vanligtvis nitrocellulosa eller PVDF) där de fastnar i ett ordnat mönster.
3. Blockering: Membranet blockeras med ett protein som inte binder till den primära antikroppen, för att undvika nonspecifika bindningar.
4. Immunoblotting: Membranet exponeras för en specifik primär antikropp som binder till det sökta proteinets epitop.
5. Avläsning: Andra sekundära antikroppar, konjugerade med ett enzym eller fluorescenta markörer, införs för att binda till primärantikroppen och avslöja positionen och mängden av det sökta proteinet.

Denna teknik används ofta inom forskning och klinisk diagnostik för att upptäcka specifika proteiner som är associerade med sjukdomar, funktionella störningar eller förändringar i cellulär aktivitet.

'Synaptisk överföring' är ett centralt begrepp inom neurovetenskapen och refererar till den process där information överförs mellan två neuron (nervceller) vid en speciell typ av kontaktpunkt som kallas en synaps.

Den synaptiska överföringen sker när ett signalsubstanser, oftast en neurotransmittor, releaseas från den presynaptiska nervcellens terminal och diffunderar över det smala gapet (synapsk cleft) till den postsynaptiska nervcellens membran.

Neurotransmittorn binder sedan till specifika receptorer på den postsynaptiska cellen, vilket orsakar en biokemisk signal som kan leda till excitering eller inhibition av den postsynaptiska cellen. Den synaptiska överföringen är därmed en mekanism för kommunikation mellan neuron och spelar en viktig roll i alla aspekter av nervsystemets funktion, inklusive perception, kognition, minne och rörelse.

Sekvenshomologi, eller sekvenstillhörighet, inom biokemi och genetik refererar till den grad av likhet mellan två eller flera molekylära sekvenser, som kan vara DNA-sekvenser, RNA-sekvenser eller proteinsekvenser. När det gäller aminosyrasekvenser, handlar det om den ordningsföljd av specifika aminosyror som bildar en proteinmolekyl.

Aminosyrasekvenshomologi mellan två proteiner används ofta för att undersöka deras evolutionära släktskap och funktionella likheter. Hög sekvenshomologi kan indikera närbesläktade proteiner med möjligen liknande funktioner, medan låg homologi kan tyda på mindre närstående eller icke-relaterade proteinsekvenser.

Det är värt att notera att även om två proteiner har en hög sekvenshomologi kan deras struktur och funktion skilja sig ifrån varandra, eftersom aminosyrasekvenser inte alltid korrelerar perfekt med proteiners tredimensionella struktur eller biokemiska aktivitet.

'Proton' är ett begrepp inom atomfysiken och betecknar en subatomär partikel som finns i atomkärnan. Protonen har en positiv elektrisk laddning och tillsammans med neutronerna utgör de atomkärnans kärnmassa. Protonens laddning anges vanligtvis som +1, vilket är den grundläggande enheten för elektrisk laddning inom fysiken. Protonens massa är ungefär lika med 1,67 x 10^-27 kg och är något större än neutronens massa. Protoner spelar en viktig roll inom kemi och fysik, bland annat i samband med kemiska reaktioner och radioaktivt sönderfall.

2-Aminoadipinsyra, eller 2-AA, är en biogener aminosyra som förekommer naturligt i vissa arter av svampar. Det är också ett intermediärt stadium i lysinmetabolismen hos däggdjur.

I klinisk kontext kan höga nivåer av 2-AA i cerebrospinalvätskan vara associerade med neurologiska störningar, såsom sludring och spasmer, som kan förekomma vid genetiska sjukdomar som fenylketonuri (PKU) och van delbart hemokromatos. Dessa sjukdomar påverkar ämnesomsättningen och kan leda till onormalt höga nivåer av 2-AA i kroppen.

Det är värt att notera att medicinska definitioner kan variera beroende på kontext och specialitet, så det är alltid viktigt att konsultera primära källor eller läkare för precisa information.

'Klorider' är en samling kemiska föreningar som innehåller kloratomen. Kloridion (Cl-) är den enklaste formen av klorid, och är en anjon med negativ laddning. Den bildas när kloratom i molekylen Cl2 reagerar med ett annat element eller jon som donerar elektroner för att forma en jonbindning.

Många naturligt förekommande substanser och kommersiella produkter innehåller klorider, inklusive salt (natriumklorid), vinäger (ättiksyraklorid) och vissa typer av läkemedel. Klorider kan också förekomma som en biprodukt vid vissa industriella processer eller som en del av luft- och vattenföroreningar.

"Cell line" er en betegnelse for en population av levende celler som deler seg selvstandig og ubestemt i laboratoriet. Disse cellene har typisk samme karyotype (sammensetningen av deres kromosomer) og genetiske egenskaper, og de kan replikeres over en lang periode av tid. De kan brukes i forskning for å studere cellebiologi, molekylær biologi, farmakologi, virologi og andre områder innen biovitenskapen. Eksempler på velkjente cellinjer inkluderer HeLa-cellinjen (som er tatt fra en livstrukturløs kvinne i 1951) og Vero-cellinjen (som er vanlig å bruke i studier av virusinfeksjoner).

Glutamat-cysteinligas (GCL) er ein viktig enzym i kroppen som spiller en rolle i antioxidativt forsvar og syntesen av en viktig aminosyre kalt glutathion. Glutathion er ei kompleks tripeptid bestående av tre aminosyrer: cystein, glutaminsyre og glycin. Det fungerer som en effektiv antioxidant i kroppen ved å neytralisere frie radikaler og andre skadelige molekyler som kan skade celler og DNA.

GCL er ansvarlig for katalysen av den første steget i syntesen av glutathion, nemlig sammenslåingen av glutaminsyre og cystein til et intermediat kallt γ-glutamylcystein. Dette er en viktig reaksjon fordi cysteinen inneholder en sulfhydrylgruppe som er nødvendig for å gjøre glutathionen effektivt i sin roll som antioxidant.

Redusert aktivitet av GCL kan føre til lavere nivåer av glutathion i kroppen, noe som kan ha negativ betydning for helse og øke risikoen for ulike sykdommer, inkludert neurodegenerative lidelser, kreft og andre skadelige prosesser knyttet til oxidativ stress. Derfor er GCL ein viktig enzym som må beskytast og styrkes for å sikre god helse og forebygge sykdom.

The CA1 region, also known as the cornu ammonis 1 region, is a part of the hippocampus, which is a complex brain structure located in the temporal lobe of the brain. The hippocampus plays important roles in learning and memory processes.

The CA1 region is one of the three subfields that make up the cornu ammonis (CA), along with the CA2 and CA3 regions. It is characterized by its distinctive appearance, as it contains a high density of pyramidal neurons, which are large, excitatory cells that play important roles in information processing and memory functions.

The CA1 region receives inputs from other parts of the hippocampus, including the CA3 region, and sends outputs to various regions of the brain, including the entorhinal cortex, which is another important structure involved in memory processes. The CA1 region has been implicated in several neurological and psychiatric disorders, including Alzheimer's disease, epilepsy, and schizophrenia.

Gliafilamentproteiner är en typ av strukturproteiner som förekommer i glialceller, som är stödjevävnadsceller i nervsystemet hos djur. Dessa proteiner är viktiga för att ge strukturell integritet och stöd till glialcellerna. De kan också spela en roll i celldelning, migration och differentiering. Ett exempel på ett gliafilamentprotein är glial fibrillary acidic protein (GFAP), som förekommer i astrocyter, en typ av stödjevävnadsceller i hjärnan och ryggmärgen. Andra exempel på gliafilamentproteiner inkluderar neurofilamentproteiner och peripherin.

'Oxaloacetat' är ett intracellulärt, karbonylbaserat, organisk molekyll i citronsyracykeln (även känd som Krebs-cykeln eller tricarboxylsyracykeln). Det spelar en central roll i cellens metabolism och är en viktig mellanhand i glukos-, aminosyra- och lipidmetabolismen.

Oxaloacetat kan syntetiseras från flera olika prekursorer, inklusive pyruvat (från glukos), L-aspartat (från aminosyror) och acetyl-CoA (från lipider). Det är en reversibel reaktion katalyserad av två olika enzymer: pyruvatcarboxylas eller fosfoenolpyruvatkarboxykinas.

Under citronsyracykeln agerar oxaloacetat som acceptor för acetyl-CoA, vilket resulterar i bildandet av citrat. Detta är den första reaktionen i citronsyracykeln och initierar en serie av reaktioner som genererar ATP, NADH och FADH2, som alla är viktiga energibärare inom cellen.

I slutändan kan oxaloacetat omvandlas tillbaka till pyruvat eller användas för att syntetisera glukos via glukoneogenes i levern. Det kan också konverteras till aspartat och sedan användas för att syntetisera andra aminosyror.

Pyrrolidin är en organisk förening som består av en cyklisk amin med formeln (C2H5)N-H. Det är en saturad femledad ring, innehållande en primär amino grupp. Pyrrolidin är isomer till piperidin, där den senare innehåller en ocksaturerad sexledad ring.

Pyrrolidiner är en klass av substansier som innefattar en pyrrolidinring i sin kemiska struktur. Dessa kan vara naturligt förekommande eller syntetiska, och de har visat sig ha potential inom medicinsk forskning på grund av deras affinitet till olika receptorer i kroppen.

Exempel på pyrrolidiner inkluderar klorpheniramin (ett antihistamin), racemorfan (en opioid analget) och diverse dissociativa droger som 3-MeO-PCP, 4-MeO-PCP och MXE.

Enzymkomplex i cellemembranen som transportører aminosyror (de byggstenar som protein består av) ind i cellen. Det finns flere forskjellige typer av aminosyretransportsystem, hver med sin egen specifisitet for hvilke aminosyror de transporterer. Disse kan være aktive transportsystemer, der bruker energi for å pumpe aminosyrer opp mot ein gradient, eller passive transportsystemer, der utnytter en eksisterende gradient til å transportere aminosyrer inn i cellen.

Motorisk aktivitet är en term inom medicinen och hälsa som refererar till rörelser och fysisk aktivitet i kroppen, driven av muskelkontraktioner. Det kan omfatta allt ifrån små rörelser som att blinka eller röra pekfingret, till större rörelser som gång, springa eller cykla. Motorisk aktivitet är viktig för att underhålla fysisk hälsa, stärka muskler och ben, förbättra balans och koordination samt minska risken för ohälsa som övervikt och sjukdomar relaterade till rörelseapparaten.

Pyruvat är ett viktigt intermediärt stoff inom cellens energih Bushometabolism. Det bildas när glukos bryts ner i en process som kallas glykolys, och fungerar sedan som en central kopplingpunkt mellan olika metaboliska vägar.

I citronsyracykeln, även kallad Krebs cykel, kan pyruvat omvandlas till acetyl-CoA, som är ett substrat i cykeln och ger upphov till en nettoenergiavkastning av ATP, NADH och FADH2. Alternativt kan pyruvat även under vissa förhållanden omvandlas till läkemedel som alkohol eller mjölksyra i musklerna.

I klinisk sammanhang kan avvikande pyruvatnivåer i blodet vara ett tecken på olika sjukdomstillstånd, till exempel diabetes, lever- eller hjärtsjukdomar, eller genetiska störningar i metabolismen.

'Propionater' är ett medialt begrepp som kan syfta på ett enzym eller en grupp av bakterier.

Som ett enzym, är propionat-koenzym A-transferas (PCT) även känt som propionat-propionyl-CoA-syntetas och propionater. Detta enzym katalyserar en reaktion där propionsyra konverteras till propionyl-koenzym A, vilket är en viktig steg i metabolismen av aminosyror som isoleucin och valin.

Som en grupp av bakterier, refererar propionater till anaeroba bakterier som producerar propionsyra som ett slutprodukt i sin metabolism. Dessa bakterier finns naturligt i vårt tarmsystem och kan vara associerade med olika sjukdomstillstånd, såsom tarminfektioner och sårinfektioner.

'Smak' er en fysiologisk og sensorisk følelse som oppstår når kjemiske stoffer i maten eller drikkene opløses i spytet og interagerer med reseptorer på smakpapiller i tungetens overflate, slik som tykt- og tungemuskulatur. Der er umiddelbart fem basale smaker: søt, salt, bitter, sur og umami (en krydret, fleiseglad smak). Smaken kan også påvirkes av aromastoffer i nesa og minne. Smakfølelsen hjeler til å identifisere forskjellige kjemisk sammensetningene i maten og drikkene, vurderer om de er behagelige eller ubehagelige, og hjelper til å regulere appetitt og svangerskap.

Molekylär kloning är en biologisk teknik där man skapar exakta kopior av specifika gener eller andra stycken av DNA. Detta görs genom att skapa en rekombinant DNA-molekyl, vilken består av DNA från två olika källor. Denna rekombinanta DNA-molekyl innehåller oftast en önskad gen som är flankerad av kontrollsekvenser, så kallade promotor- och terminatorkärnor, som styr när och hur mycket av genen ska exprimera sig.

Den rekombinanta DNA-molekylen införs sedan i en värdcell, ofta en bakteriecell eller en eukaryot cell, där den kan replikera sig tillsammans med cellens egna gener. På det viset produceras stora mängder av den önskade genen eller DNA-sekvensen.

Molekylär kloning används inom forskning för att studera geners funktion och interaktion, för att producera proteiner i stor skala för medicinska tillämpningar och för att skapa genetiskt modifierade organismer som används inom jordbruk och bioteknik.

'Struktur-aktivitet-relation' (SAR) är ett begrepp inom farmakologi och läkemedelsutveckling som refererar till sambandet mellan en molekyls kemiska struktur och dess biologiska aktivitet, det vill säga dess förmåga att påverka en viss funktion i ett levande system.

SAR-analys används ofta för att förutse hur en given substans kommer att bete sig biologiskt baserat på dess kemiska struktur, och kan hjälpa forskare att designa nya läkemedel med önskad verkan genom att jämföra strukturer av kända aktiva ämnen med strukturer av potentiella nya substanser.

Genom att undersöka och analysera SAR kan forskare identifiera viktiga strukturella egenskaper som är relaterade till en molekyls biologiska aktivitet, såsom funktionella grupper eller specifika bindningsställen på en molekyl som påverkar dess interaktion med målproteiner. Dessa insikter kan sedan användas för att optimera läkemedelskandidater genom att modifiera deras kemiska struktur för att förbättra deras verkan, specificitet och säkerhet.

'Ventral Tegmental Area' (VTA) er en del av hjernen som består av samlinger av neuroner i midtbrainen. VTA er specifikt lokalisert i den ventrale delen av tegmentumet, og det inneholder en heterogen befolkning av dopaminerge neuroner som projekterer til forskjellige områder i hjernen, inkludert limbisk systemet og striatum. Disse dopaminerge sirkulasjonene er involvert i reguleringen av en rekke funksjoner, inkludert belønning, motivasjon, kognisjon og bevegelse. VTA er også involvert i reguleringen av smerte, appetitt og sosiale adferd. På grunn av sin rolle i belønning og positivt forstærkende læring er VTA ofte en fokus i studiene av abusiv bruk av stoffer og andre addiktive adferdsmønstre.

En oocyte, även känd som en äggcell, är en stor, ofullständigt utvecklad cell hos en kvinna som kan utvecklas till ett ägg under den ovulatoriska cykeln. Oocyten bildas i äggstockarna (ovarier) och innehåller halva av den genetiska informationen i form av 23 unika kromosomer, medan de flesta andra celler i kroppen har 46 kromosomer fördelade på två uppsättningar. När en mannens spermie befruktar oocyten bildas en zygot, som kan utvecklas till ett embryo och sedan till ett foster under graviditeten.

Oxadiazoler är en typ av heterocykliska organiska föreningar som innehåller en fem-ledd ring med två kolatomer, en syreatom och två kväveatomer, varav två är direkt bundna till varandra. Det finns tre olika isomerer av oxadiazoler beroende på vilka kolatomerna befinner sig i relation till syreatomen: 1,2-oxadiazol, 1,3-oxadiazol och 1,4-oxadiazol. Dessa föreningar har visat sig ha potential inom områden som läkemedelsutveckling och materialvetenskap på grund av deras elektroniska egenskaper och stabilitet.

'Nervtrådar' är en del av det perifera nervsystemet och består av samlingar av neuroners axoner som är omgivna av ett myelinlager, vilket hjälper till att skydda nerverna och öka nervimpulsens hastighet. Nervtrådar kan vara myelinerade (täckta med myelin) eller icke-myelinerade (utan myelin). De är ansvariga för att överföra sensoriska, motoriska och autonoma signaler mellan centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och kroppens olika delar.

"Anfall" er en overførbar betegnelse som kan referere til forskjellige medisinske tilstander. En av de mest kjente er epilepsianfall, som karakteriseres av pludselige, ukontrollert og gentagende aktivitet i hjernen som fører til fysiske konvulsjoner eller absense (tab av bevissthet). Andre typer medisinske anfaller kan inkludere:

* Astmaanfall: en plutselig forværring av åndedrettet svikt som kan føre til hoste, trang til å få ilt og i værste fall, lete seg i lavt iltnivå.
* Hjertanfall: plutselig stopp i hjertets funksjon eller rytme, som kan føre til bevisstløshet og død hvis ikke behandlet straks.
* Angstanfall: en plutselig overvældende känsla av angst eller rædsel, som kan være forbundet med hyperventilering, svimmelhed og hjertebanken.
* Synsanfall: en plutselig størrelsesendring i synsfeltet, ofte forårsaket av en migræne eller en anden type hjerneskade.

Denne listen er ikke uttømmende, og det kan være andre typer medisinske tilstander som også kan beskrives som "anfaller". Hvis du lurer på en spesifikk type anfall, kan jeg prøve å gi deg mer informasjon om den.

"Förlängd märg" (latin: Medulla spinalis elongata) är en benämning på den del av märgen som når ner längre än vanligt i ryggraden. Detta kan orsaka olika symptom beroende på var den förlängda märgen pressar på ryggmärgsbanorna, till exempel känsel- och smärtförluster, muskelsvaghet eller koordinationssvårigheter. Förlängd märg kan vara inneboende orsakat av genetiska faktorer eller utvecklas sekundärt till andra sjukdomar som exempelvis cancer, vissa infektioner eller trauma.

Glutamiformimidoyltransferase, även känt som glycin-SA-diaminopimelat-aminotransferas (GAT), är ett enzym involverat i biosyntesen av essentiella aminosyror. Detta enzym katalyserar överföringen av en glutamiformimidoylgrupp från L-glutamat till L-aspartat, vilket resulterar i bildandet av L-4-osoi-L-homoserinlaktam och L-alanin. Detta steg är viktigt för biosyntesen av aminosyror som används i bakteriella cellväggar, såsom diaminopimelinsyra.

Det finns två kända isoformer av detta enzym hos människan: GAT1 och GAT2. Dessa isoformer har olika subcellulära lokaliseringsmönster och kan ha olika funktioner, men de delar den gemensamma funktionen att katalysera överföringen av glutamiformimidoylgruppen från L-glutamat till L-aspartat.

Det är värt att notera att detta enzym inte har någon direkt koppling till mänsklig medicinsk forskning eller behandling, men det kan vara relevant för studier av bakteriell växt och metabolism.

Proteinkonfiguration refererar till den unika sekvensen av aminosyror som bildar ett proteinmolekyls tredimensionella struktur. Denna konfiguration bestäms av proteinkodande gener och påverkas av posttranslationella modifikationer. Proteinkonfigurationen är viktig för proteinets funktion, stabilitet och interaktion med andra molekyler inom cellen.

Kaliumklorid (KCl) är ett mineral salt som används inom medicinen. Det är en form av kalium, ett elektrolyt som är viktigt för hjärtmuskulaturens funktion och cellers normala funktion i kroppen.

Kaliumklorid används ofta som ett behandlingsmedel vid lågt kaliumspår i blodet (hypokalemi), eftersom det kan hjälpa att ersätta de kaliumbrist som orsakar symptomen. Det kan också användas för att behandla muskelkramper, rytmrubbningar i hjärtat och andra tillstånd som kan orsakas av lågt kaliumspår.

I vissa fall kan Kaliumklorid användas som en del av en dödlig injektion som används för att avrätta dömda brottslingar i vissa delstater i USA. Detta är mycket kontroversiellt och har ifrågasatts på grund av riskerna för felbehandling och smärta under avrättningen.

'Bakre hornceller' (latin: cellulae cornuales) är en del av hypofysen, en endokrin gland i hjärnan. Bakre horncellerna producerar och lagrar två hormoner: oxytocin och vasopressin (även känd som antidiuretiskt hormon, ADH).

Oxytocin är involverat i flera fysiologiska processer, men är mest känt för sin roll i fosterleverans (genom att stimulera kontraktioner av livmodern) och amning (genom att stimulera utsöndringen av modersmjölken).

Vasopressin reglerar vattnets balans i kroppen genom att påverka nivåerna av vätska i blodet. Det gör detta genom att kontrollera mängden urin som produceras av njurarna och hjälper till att hålla homeostasen i kroppen.

Bakre horncellerna är en viktig del av endokrina systemet och deras hormoner har en rad olika funktioner i kroppen.

Medicinskt talat, refererar hjärnstammen (latin: trunci cerebri) till den nedre delen av hjärnan som förbinder med ryggmärgen. Hjärnstammen kan delas in i tre delar: mittbron (latin: mesencephalon), pons och lillhjärnan (latin: medulla oblongata).

Hjärnstammen är ansvarig för en rad viktiga livsviktiga funktioner, såsom andning, hjärtslag, blodtryck och sömn-vakenhetscykler. Den innehåller också nervbanor som förbinder högre centra i hjärnan med kroppens muskler och organ, och är involverad i reflexer som exempelvis gag-reflexen och blinkreflexen.

Skador på hjärnstammen kan leda till allvarliga symtom som exempelvis andnings- och hjärtstopp, men även svårigheter med rörelse, syn, hörsel, smak och känsel.

Exocytosis är en biologisk process där celler transporterar och release molekyler, som proteiner och lipider, utanför cellen genom att transportera dem till cellytan i vesiklar (små blåsaformade kompartment innehållande substans) och sedan fusionera dessa vesiklar med cellytans membran. Detta gör att cellen kan kommunicera med sin omgivning, svara på signaler från andra celler och utsöndra ämnen till extracellulär matris. Exocytos är en nödvändig process för celldifferentiering, cellytisk homeostas och cell-till-cell kommunikation.

GABA (gamma-aminobutyric acid) är en neurotransmittor i hjärnan som har en dämpande effekt på nervcellernas aktivitet. GABA-stimulerande preparat är läkemedel eller substanser som ökar den dämpande effekten av GABA på nervsystemet. Dessa preparat binder till och aktiverar receptorer för GABA i hjärnan, vilket orsakar en ökad inflöde av kloridjoner till nervcellen och en minskad sannolikhet för att denna ska avfyra.

Exempel på GABA-stimulerande preparat inkluderar bensodiazepiner, barbiturater och vissa antiepileptika. Dessa läkemedel används ofta för att behandla ångest, sömnsvårigheter, epilepsi och spasmer i muskler. Det är viktigt att notera att dessa preparat kan ha biverkningar och risker, så de ska endast användas under medicinsk övervakning.

Post-synaptic density (PSD) är ett begrepp inom neurovetenskapen och refererar till den struktur som finns på den postsynaptiska membranen i en synaps, det vill säga den sida av synapsen där impulsen normalt sett fortsätter efter att ha passerat synapsen. PSD innehåller ett stort antal proteiner som är involverade i signaltransduktion och plasticitet hos synapserna, däribland receptorer för neurotransmittor, skalförändringsproteiner och signalsubstanser. Den postsynaptiska densiteten kan variera i storlek och komplexitet beroende på olika faktorer, såsom neuronens typ, funktion och aktivitetsnivå. Ändringar i PSD har visats korrelera med olika former av synaptisk plasticitet, inlärning och minnesbildning.

En Kelatkomplexbildare är ett läkemedel eller en biokemisk substans som kan bilda stabila komplex med vissa metallioner, vilket underlättar deras utschelningsprocess från kroppen. Detta är särskilt användbart vid förgiftningar orsakade av tungmetaller som bly, kvicksilver och kadmium, där kelatkomplexbildarna hjälper till att minska absorptionen och öka elimineringen av dessa toxiner. Exempel på kelatkomplexbildare inkluderar dimerkaprol (BAL), edetat (CaNa2EDTA) och pennicillamin.

Substratspecificitet betegner i farmakologi og enzyms biokemi, hvilken type af substrat (den molekyle, der binder til enzymet) et specifikt enzym er i stand til at binde sig til og katalyse en reaktion med. Enzymer er biologiske katalysatorer, der accelererer kemiske reaktioner inden for levende organismer, og hver enzym har typisk en specifik substratspecificitet, der bestemmer, hvilken type af molekyler, den kan arbejde på.

Substratspecificiteten for et enzym kan være meget snæver, så det kun kan binde sig til én specifik molekyletype, eller den kan være bredere, så det kan binde sig til flere relaterede molekyler. Substratspecificiteten af et enzym kan blive fastlagt ved at undersøge, hvilke substrater det kan binde sig til og katalysere en reaktion med under specifikke betingelser.

Det er vigtigt at notere, at substratspecificiteten for et enzym ikke altid er absolut. I nogle tilfælde kan et enzym have en vis grad af fleksibilitet og være i stand til at binde sig til og katalysere reaktioner med substrater, der ikke er helt identiske med dets normale substrat. Dette kaldes undertiden for "promiskuitet" eller "krydsreaktivitet".

Cysteinyl acid, eller cysteinsyra, är en biologiskt betydelsefull aminosyra som innehåller en thiolgrupp (-SH), även känd som en svavelhaltig funktionell grupp. Den är en av de 20 standardaminosyrorna som används för att bygga proteiner, och den kan hittas i många olika proteiner i kroppen.

Cysteinyl acid spelar också en viktig roll i antioxidativt försvar genom att hjälpa till att producera glutation, ett tripeptid som hjälper till att skydda celler från skada orsakad av fria radikaler. Dessutom kan två cysteinyl acid-residyer bindas samman för att bilda en disulfidbrygga, vilket ger proteiner deras tertiära struktur och hjälper till att stabilisera proteinernas konformation.

Fencyklidin (också känt som PCP) är ett dissociativt anestetiskt läkemedel som historiskt har använts inom medicinen, men numera är ovanligt på grund av sitt potential för missbruk och biverkningar. Det kan orsaka hallucinationer, förvirring, desorientering, aggressivt beteende och andra psykiska effekter. Långvarigt eller repetitivt bruk kan leda till fysisk beroende och abstinensbesvär. Fencyklidin är också en illegal drog som ofta missbrukas för att uppleva dess dissociativa och euforiska effekter.

Hjärnischemi (cerebral infarction) är en form av stroke som orsakas av ett blodflödesbrist i hjärnan, vilket leder till att hjärnvävnaden inte får tillräckligt med syre och näringsämnen. Detta kan resultera i cellskador eller död i den drabbade hjärnregionen.

Hjärnischemi kan delas in i två kategorier:

1. Trombotisk ischemisk stroke: Orsakas av en blodpropp (tromb) som bildats i ett av hjärnans artärer eller dess grenar.
2. Embolisk ischemisk stroke: Orsakas av en blodpropp (embolus) som har lossnat från ett annat ställe i kroppen, till exempel hjärtat eller karotisartären, och transporterats med blodflödet till hjärnan där den blockerar en artär.

Riskfaktorer för hjärnischemi inkluderar hög ålder, högt blodtryck, diabetes, rökning, hög kolesterol, övervikt och fysisk inaktivitet. Symptomen på hjärnischemi kan variera beroende på vilken del av hjärnan som är drabbad, men de kan inkludera plötslig svaghet eller förlamning på ena kroppshalvan, problem med talsättet eller förståelsen av språk, synförlust, yrsel, samt plötsliga och starka huvudvärkar.

Pyridin är ett heterocykliskt aromatiskt organisk ämne som består av en sex-ledad ring med fem kolatomer och en kväveatom. Pyridin har kemisk formel C5H5N och är strukturellt relaterat till bensen, men med en kväveatom istället för en kolatom i ringen.

Pyridin och dess derivat förekommer naturligt i vissa livsmedel, som fiskolja och svart tea, och det kan även produceras syntetiskt. Pyridinderivat har en rad medicinska användningsområden, till exempel som läkemedel mot astma, depression och schizofreni, samt som lokalbedövningsmedel. Pyridin självt används inte som läkemedel, men det är en viktig building block inom organisk syntes och förekommer i många olika läkemedelsmolekyler.

Transfektion är en process där DNA, RNA eller andra molekyler överförs till celler i syfte att förändra deras genetiska makeup. Detta kan uppnås genom olika metoder, såsom elektroporering, kemisk transfektion eller viraltransduktion. Transfektion används ofta inom forskning för att studera geneffekter och proteinexpression, men den kan även användas i terapeutiska syften för att behandla genetiska sjukdomar.

Glutation (glutathion) är en tripeptid som består av tre aminosyror: cystein, glutaminsyra och glycin. Det förekommer naturligt i de flesta levande celler och är viktigt för att skydda cellerna mot skada från fria radikaler och andra toxiner. Glutation hjälper också till att stödja immunsystemet, reglera signalering mellan celler och underlätta näringsomsättningen i celler. Det är en kraftfull antioxidant som hjälper till att försvara cellerna mot oxidativ stress, vilket kan orsaka åldrande och sjukdomar.

GABA-A-receptorer är en typ av receptor i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) som binder neurotransmittorn γ-aminobutyrsyra (GABA). När GABA binder till GABA-A-receptorn ökar den innegående kloridanionen (Cl-) koncentrationen, vilket leder till en hyperpolarisering av cellmembranet och minskad excitation i nervcellen. Detta medför en dämpande effekt på nervimpulser och hjälper till att reglera excitation och inhibition i centrala nervsystemet. GABA-A-receptorer är viktiga mål för flera läkemedel, inklusive bensodiazepiner, barbiturater och anestetika, som alla verkar genom att modulera receptoraktiviteten och på så sätt påverka excitation och inhibition i nervsystemet.

'Inåtledande nervbanor', även kända som efferenta nervbanor, är nerver eller delar av nervsystemet som transporterar signaler från centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) till muskler och kroppens effektororgan. Dessa signaler orsakar en fysisk respons eller handling, till exempel rörelse av en muskel eller sekretion av en hormon. Inåtledande nervbanor skiljer sig från sensoriska nervbanor, som transporterar känsel- och smärtreceptorer från kroppen till centrala nervsystemet för bearbetning och tolkning.

I en biokemisk kontext refererar en ligand till ett molekylärt ämne som binds till ett specifikt receptorprotein eller en enzymatisk aktivitetssida. Denna binding orsakar ofta en konformationell förändring hos receptorn eller enheten, vilket leder till en biologisk respons, såsom cellsignalering eller nedbrytning av substratet.

Ligander kan vara mycket små molekyler som läkemedel eller naturligt förekommande signalsubstanser, men de kan också vara större biologiska makromolekyler såsom protein-protein-interaktioner. Ligandbindning är en central mekanism i många cellulära processer och är av stor betydelse inom farmakologi, toxikologi och medicinsk forskning.

"Cell membrane," også kjent som plasma membran, er en flexible, semipermeable barriere som omgir alle levende celler. Det består hovedsakelig av lipider og proteiner og har til oppgave å kontrollere pasasjen av molekyler, ions og andre stoffer inn i og ut av cellen. Lipidbilagen i cellmembranen er organiert som en dobbeltlayet med hydrofobe halvballer mot hverandre og hydrofille halvballer vendt ut og inne i cellen. Proteinmolekyler inneholdt i membranen kan fungere som transportproteiner, reseptorer, enzymers eller mekaniske koblinger til cytoskelettet. Cellmembranen er viktig for å opretholde cellens homeostasisme og integritet.

"Genetically modified mice" refer to mice that have undergone genetic modification, which is the process of altering the DNA or genes of an organism to produce a desired trait. This is typically achieved through the use of recombinant DNA technology, where specific genes are inserted, deleted, or altered in the mouse genome. The resulting mice can serve as important models for studying human diseases and testing new therapies.

There are several methods used to create genetically modified mice, including:

1. Pronuclear injection: This involves injecting DNA containing the desired gene directly into the pronucleus of a fertilized egg. The egg is then transferred into a surrogate mother, and the resulting offspring will carry the altered gene in all their cells.
2. Embryonic stem cell manipulation: In this method, embryonic stem cells are genetically modified in vitro, and these cells are later introduced into an early-stage embryo. The modified embryonic stem cells contribute to the germ line of the resulting chimeric mouse, allowing for the transmission of the altered gene to its offspring.
3. CRISPR/Cas9 system: This is a more recent and efficient method for generating genetically modified mice. It uses a targeted DNA-cutting enzyme (Cas9) guided by a small RNA molecule (CRISPR RNA) to introduce specific modifications into the mouse genome.

Genetically modified mice are widely used in biomedical research to study various aspects of human diseases, such as cancer, diabetes, neurodegenerative disorders, and immunological conditions. They provide valuable insights into disease mechanisms and potential therapeutic targets, contributing significantly to our understanding and treatment of numerous medical conditions.

'Urodela' er ein klasse i dyrekreftene (Kreftar) som også kallas for «stjernedeyr». Disse dyr er vannlevande og har en lengre svans enn andre kreftar. Til denne klassen hørmer arter som salamandrar og mudderpaddar.

I medicinsk sammenheng kan ordet 'Urodela' referere til de medisinske forhold knyttet til disse dyr, men det er veldig spesielt i akademisk kontekst dette vil være relevant.

'Nervändslut' är ett medicinskt begrepp som refererar till den plats där en nervfiber eller en grupp av nervfibrer slutar och fysiskt kopplas till sitt mål, vanligtvis en muskel, en körtel eller en annan nerv. Detta område kallas också för en neuro-muskulär platta eller en synaps.

Den exakta strukturen av en nervändslut kan variera beroende på vilken typ av nerv och vilket mål som är inblandat. I allmänhet består det av ett slutet segment av en axon, som innehåller neurotransmittorer, som är kemiska signalsubstanser som överför signalen från den ena cellen till den andra. När denna signal når nervändslutet triggas frisättningen av neurotransmittorerna, vilket orsakar en reaktion i målcellen.

Nervändslut är därför en mycket viktig del av det signalsystem som styr alla kroppsliga funktioner, inklusive rörelse, känsel, sinnesintryck och andra autonoma processer som andning och hjärtverksamhet.

Aminosyreceptorer är en typ av receptor som binder specifika aminosyror eller peptider (korta kedjor av aminosyror). Dessa receptorer spelar en viktig roll inom cellers kommunikation och signaltransduktion. De kan påverka olika cellulära processer, såsom celldelning, celldifferentiering och apoptos (programmerad celldöd). Aminosyreceptorerna kan hittas på cellytan eller inuti cellen och de aktiveras när de binder till sina specifika ligander (molekyler som binder till receptorer och utlöser en respons). Exempel på aminosyreceptorer är GABA-receptorer, glutamatreceptorer och glycinreceptorer.

Talamus är en del i hjärnan som fungerar som ett reläcenter för sensorisk information. Den mottar information från kroppens sinnesorgan och skickar den vidare till rätt delar av hjärnan för bearbetning och respons. Talamus påverkar också medvetandet, sömn-vakenhetscykeln, och känslor. Den är belägen i mitten av hjärnan och är en del av diencephalon.

Elektrisk ledningsförmåga (elektrisk konduktivitet) är ett mått på hur väl en substance kan leda elektrisk ström. Det är definierat som den reciproka värdet av resistansen i en given volym av materialet, och mäts vanligtvis i enheten Siemens per meter (S/m). Ju högre konduktivitet, desto bättre ledningsförmåga har materialet.

I medically, "Jonkanaler" refers to a type of connection between the right and left sides of the heart that is present in some newborns. This term is actually an abbreviation for "persistent truncus arteriosus communis," which is a congenital heart defect where a single large vessel comes out of the heart instead of separate pulmonary and aortic arteries.

Normally, during fetal development, the great arteries (the aorta and pulmonary artery) are connected to the heart through separate vessels called the aortic and pulmonary valves. However, in cases of persistent truncus arteriosus communis, these vessels fail to separate completely, resulting in a large vessel that receives blood from both the right and left ventricles and supplies it to the systemic and pulmonary circulations.

This condition can lead to various complications, such as cyanosis (bluish discoloration of the skin), congestive heart failure, and pulmonary hypertension. Treatment typically involves surgical correction, which may include placing a patch to separate the truncus into two vessels or using a conduit to connect the right ventricle to the pulmonary artery.

"Lillhjärnans bark" (latin: Cortex cerebelli) är den yttre, hinnlika delen av lillhjärnan (cerebellum). Den består av sammanlagt sex skikt med olika celltyper och har en viktig roll i motorisk koordinering, balans och rörelseplanering. Lillhjärnans bark tar emot input från flera hjärnregioner, inklusive storhjärnans bark (cortex cerebri), och skickar därefter signaler till lillhjärnans djupa kärnor som sedan kan påverka ryggmärgens neuronala aktivitet. Skador på lillhjärnans bark kan leda till problem med muskelkoordinering, balans och rörelseavvägningsförmåga.

Valin är en essentiell aminosyra, vilket betyder att kroppen inte kan syntetisera den själv och den måste tillföras genom kosten. Valin är en hydrofob (vätskekärnsförenande) aminosyra, innefattad i proteiner och peptider. Det spelar en viktig roll i kroppens ämnesomsättning, särskilt som en del av glutationsyntesen, ett kraftfullt antioxidativt system i kroppen. Valin kan också vara involverat i regleringen av immunsystemet och muskelfunktionen.

Pyrrolidoncarboxylsyra, även känt som PCA (pyrrolidone carboxylic acid), är en organisk syra med formeln C5H9NO2. Det är den primära komponenten i mjölksyra-cykeln, ett metaboliskt system som hjälper till att rensa kroppen från ammoniak, en giftig biprodukt av proteinmetabolism. PCA förekommer naturligt i djurvävnader och är viktigt för hudens fuktionella integritet genom att bidra till den naturliga buffringskapaciteten hos huden. Det har också visat sig ha en vattenbindande effekt, vilket gör det intressant som ett möjligt ingrediens i kosmetiska produkter och hudvårdsprodukter.

Inom medicinsk forskning refererar "inavlade stammar av råttor" till specifika linjer eller populationer av råttor som har avlas under kontrollerade förhållanden med syfte att framställa djur med en standardiserad genetisk bakgrund och förutsägbar fenotyp. Dessa inavlade stammar används ofta i forskning på grund av deras konsekventa egenskaper, såsom sårbarhet eller resistens mot vissa sjukdomar, beteendemönster och fysiologiska funktioner. Exempel på vanligt använda inavlade råttstammar är Sprague-Dawley, Wistar och Lewis råttor.

Hyperammonemia är ett medicinskt tillstånd där nivån av ammoniak (NH3) i blodet är förhöjd. Normalvärdet på ammoniak i blodet är vanligtvis mellan 15 och 45 mikromol per liter (µmol/L). Hyperammonemi definieras som en nivå över 50-100 µmol/L, beroende på individuella faktorer och laboratoriediagnostiska metoder.

Ammoniak är en giftig substans som produceras i kroppen som ett avfallsprodukt vid nedbrytningen av proteiner och aminosyror. Den transporteras huvudsakligen till levern, där den omvandlas till urea och sedan elimineras via urinen. Hyperammonemi kan orsakas av en rad olika faktorer som påverkar denna process, inklusive leversjukdomar, genetiska störningar i aminosyre- eller ureacykeln, infektioner, vissa mediciner och kostfattigdom. Symptomen på hyperammonemi kan variera från milda till allvarliga, inklusive illamående, kräkningar, förvirring, sömnighet, andningssvårigheter och i värsta fall koma eller död. Behandlingen av hyperammonemi består ofta av att behandla underliggande orsaken, kostförändringar, läkemedelsbehandling och i vissa fall dialys.

Inhibitory postsynaptic potentials (IPSPs) är en typ av elektrofysiologisk respons som sker i en neuron efter att den har mottagit ett signalsubstanser från en annan neuron via en inhibitorisk synaps. IPSPs orsakas av öppnandet av jonkanaler som låter negativt laddade klora ions (Cl-) in i den postsynaptiska neuronen, vilket resulterar i en hyperpolarisering av den postsynaptiska membranen. Detta gör det svårare för den postsynaptiska neuronen att nå spiktröskeln och därmed mindre benägen att generera en aktionspotential och fortsätta signaleringen längre fram i nervsystemet. IPSPs är därför viktiga för att modulera och justera den neuronala signaleringen och hjärnans informationsbehandling överlag.

'Fenylacetater' är ett samlingsnamn för esterföreningar av fenylacetsyra. Fenylacetsyra är en organisk syra med formeln C8H8O2. Dess esterföreningar, fenylacetater, bildas när fenylacetsyra reagerar med alkoholer.

Estersyror har ofta sötaktiga dofter och används ofta inom parfym- och kosmetikaindustrin. Fenylacetat är också en naturligt förekommande substans i vissa livsmedel, som choklad och jordnötter.

Det finns många olika typer av fenylacetater, beroende på vilken alkohol som har använts under esterificeringsprocessen. Exempel på fenylacetatestrar inkluderar metylfenylacetat, etylfenylacetat och butylfenylacetat.

I medicinskt sammanhang kan fenylacetater användas som excipient i läkemedel eller som en aktiv ingrediens i vissa behandlingar. Fenylacetat kan också bildas som ett biprodukt vid nedbrytningen av proteiner i kroppen och kan påträffas hos personer med allvarliga lever- eller njursjukdomar.

Memantin är ett läkemedel som används för att behandla medelsvår till svår Alzheimers sjukdom. Det fungerar genom att blockera glutamatreceptorerna i hjärnan, vilket kan minska skador på nervceller och förbättra symtomen av sjukdomen. Memantin är en NMDA-receptortblockerare och verkar genom att reglera överskottsmängder av glutamat i hjärnan, ett signalsubstanser som kan skada nervceller vid neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers.

Memantin ges vanligen som en tablett eller en flytande lösning och intas en gång per dag. Vanliga biverkningar inkluderar huvudvärk, förstoppning, yrsel och trötthet. I sällsynta fall kan det orsaka mer allvarliga biverkningar som hallucinationer, förvirring eller aggressivt beteende.

Det är viktigt att använda memantin under en läkares övervakning och följa den föreskrivna dosen och behandlingsplanen noga. Det bör inte användas tillsammans med andra läkemedel som innehåller memantin eller med andra NMDA-receptortblockerare, eftersom detta kan öka risken för biverkningar.

'Guldfisk' är ett vanligt smeknamn på det medicinska läkemedlet Auranofin, som används för behandling av reumatoid artrit. Auranofin är en organogoldpreparat och verkar genom att reducera inflammation i kroppen. Det ges vanligtvis som tablettform.

Det är värt att notera att termen 'guldfisk' inte används inom den medicinska professionen, utan snarare av patienter och icke-medicinskt personal för att beskriva läkemedlet på ett lättillgängligt sätt.

'Reglering av genuttryck' (engelska: gene regulation) refererar till de mekanismer och processer som kontrollerar aktiviteten hos gener, det vill säga när och i vilken omfattning gener ska transkriberas till mRNA och översättas till protein. Detta är en central aspekt av genetisk kontroll och påverkar alla cellulära processer, inklusive celldifferentiering, cellcykelkontroll, apoptos och respons på miljöförändringar.

Regleringen av genuttryck sker på flera olika sätt, både vid transkriptionsnivån (där DNA transkriberas till mRNA) och translationsnivån (där mRNA översätts till protein). Några exempel på mekanismer som kan ingå i regleringen av genuttryck inkluderar:

* Transkriptionsfaktorer: Proteiner som binder till DNA-sekvenser upstream av gener och påverkar initieringen av transkriptionen. De kan aktivera eller inhibera transkriptionen beroende på deras bindningspreferens till DNA.
* Epigenetiska modifieringar: Förändringar i DNA-metylering, histonmodifiering och nukleosomposition som påverkar tillgängligheten av DNA för transkriptionsfaktorer och därmed reglerar genuttrycket.
* MikRNA: Små icke-kodande RNA-molekyler som binder till komplementära sekvenser i mRNA och påverkar stabiliteten eller translationskapaciteten hos dessa molekyler.
* Posttranskriptionella modifieringar: Förändringar av mRNA efter transkriptionen, inklusive 5'-capping, polyadenylering och splicing, som kan påverka stabiliteten, lokaliseringsmönstret eller translationskapaciteten hos mRNA.
* Posttranslationella modifieringar: Förändringar av proteiner efter translationen, inklusive fosforylering, acetylering och ubiquitinering, som kan påverka stabiliteten, aktiviteten eller interaktionsmönstret hos proteiner.

Genom att integrera information från dessa olika regulatoriska nivåer kan celler koordinera genuttrycket och svara på förändringar i intra- och extracellulära signaler. Dessa mekanismer är viktiga för cellulär differentiering, homeostas och patologi.

Aminosyresubstitution (eller amino acid substitution) är ett medicinskt begrepp som refererar till en process där en specifik aminosyra i ett protein byts ut med en annan. Detta kan ske på grund av genetiska mutationer eller artificiellt genom proteindesign. Aminosyrorsubstitutionen kan ha olika konsekvenser beroende på vilken aminosyra som substitueras och var i proteinets struktur den sker. I vissa fall kan det leda till förändringar i proteinet som kan påverka dess funktion, stabilitet eller interaktion med andra molekyler.

Oxidation-reduction, också känt som redoxreaktioner, är en process där elektroner överförs från ett molekyl eller jon till ett annat. Det består av två delprocesser: oxidation och reduction.

Oxidation definieras som förlusten av elektroner eller ökning av oxidationstallet hos ett atom eller molekyler. Reduction är motsatsen, där det finns en vinst av elektroner eller minskning av oxidationstalet hos ett atom eller molekyler.

I allmänhet är oxidationen kopplad till en ökning i oxidationsgraden och reductionen med en minskning i oxidationsgraden. Detta kan illustreras genom följande exempel:

2Na (s) + Cl2 (g) -> 2NaCl (s)

I denna reaktion är natrium (Na) oxiderat, eftersom det förlorar en elektron och bildar Na+. Chlor (Cl2) är reducerat, eftersom det vinner elektroner och bildar Cl-. Detta visar hur oxidation och reduction sker samtidigt i samma reaktion, vilket kallas en redoxreaktion.

Bärnstenssyra, även känd som Succinisk acid, är en organisk syra med den kemiska formeln C6H8O4. Den förekommer naturligt i bärnsten och kan extraheras genom destillation. Bärnstenssyra används inom medicinen som en ingrediens i vissa preparat för behandling av muskelsmärtor, artrit och andra smärttillstånd. Den verkar genom att öka blodets syreupptagning och minska muskelspasmer.

Arginin, eller 2-Amino-5-guanidinopentansyra, är en konditionellt essentiell aminosyra, vilket betyder att den kan syntetiseras i kroppen men under vissa förhållanden kan behövas tillföras via kosten. Arginin är en av de 20 standardaminosyrorna som är byggstenarna i proteiner.

Arginin har flera funktioner i kroppen, bland annat är det en prekursor till syntesen av polyaminerna, såsom ornitin och citrullin, samt till syntesen av kväveoxid (NO), ett signalsubstans som spelar en viktig roll i regleringen av blodflödet och immunförsvaret. Arginin har också visat sig ha potential som behandlingsvätska för diverse sjukdomszustånd, såsom hjärt-kärlsjukdomar, diabetes, skador efter stroke, och kronisk njursvikt.

Ett motorneuron är ett neuron i centrala nervsystemet (CNS) som har till uppgift att kontrollera muskelaktiviteten och kroppens rörelser. Motorneuroner har sin cellkropp (soma) belägen i hjärnan eller ryggmärgen, och de skickar ut efferenta nervimpulser via sina axoner till musklerna eller andra effektororgan.

Det finns två huvudtyper av motorneuron:

1. Övre motorneuroner (upper motor neurons, UMNs): Dessa är belägna i hjärnbarken och skickar signaler via sina axoner till lägre motorneuroner i ryggmärgen. Skador på övre motorneuroner kan leda till spasticitet, hyperreflexi och svårigheter att initiera rörelser.

2. Lägre motorneuroner (lower motor neurons, LMNs): Dessa är belägna i ryggmärgen och skickar signaler direkt till musklerna via sina axoner. Skador på lägre motorneuroner kan leda till muskelsvaghet, atrofi och förlust av reflexer.

Motorneurons funktion är att koordinera rörelser genom att aktivera eller inhibera muskelaktiviteten i olika grupper av muskler. De spelar därför en viktig roll i alla aspekter av kroppens rörelseförmåga, från finmotorik till grossmotorik.

Spindelgifter är en typ av neurotoxiner som produceras av vissa arter av spindlar. Dessa gifter fungerar genom att störa signalsubstanser i det nervösa systemet hos ett offer, vilket kan leda till muskelsvaghet, kramp, andningsproblem och i värsta fall död. Spindelgiftet verkar genom att bryta ned acetylkolinreceptorerna på neuronernas synaps, vilket stör nervimpulsernas överföring och kan orsaka muskelsvaghet och andningssvårigheter. De flesta spindlar producerar gifter som inte är tillräckligt starka för att döda en människa, men vissa arter, särskilt bland giftsnokspindlarna (latin: *Latrodectus*), kan producera mycket potenta gifter.

Membranproteiner är proteiner som är integrerade i eller associerade med cellmembran, såsom plasma membran, mitokondriella membran och endoplasmatiska retikulums membran. De kan vara inkorporerade i lipidbilagan i membranet eller fäst vid ytan av membranet. Membranproteiner utför en rad viktiga funktioner, såsom transport av molekyler över membranet, signaltransduktion och cellytiska processer som celladhesion och celldelning. Enligt en uppskattning utgör membranproteiner upp till 30% av det proteomika landskapet hos eukaryota celler. Membranproteiner kan delas in i tre kategorier baserat på deras struktur och funktion: transmembrana proteiner, bitmembrana proteiner och GPI-ankrade proteiner.

Proteintransport refererer til den proces, hvor proteiner transporteres fra sted til sted i eller mellem celler. Proteinerne kan transporteres gennem membraner via specielle transportkanaler eller ved hjælp af transportproteiner, også kaldet kvasi-transportproteiner eller receptorer. Disse proteiner har evnen til at genkende og binde sig til bestemte typer proteiner og transportere dem gennem membranen.

Proteintransport er en nødvendig proces for cellernes overlevelse, da proteinerne skal være placeret korrekt i cellen for at udføre deres funktioner korrekt. Der findes to hovedtyper af proteintransport: intracellulær transport (indinside cellen) og extracellulær transport (udenfor cellen).

Intracellulært transporteres proteinerne fra det sted, hvor de syntetiseres i cytoplasmaet til deres endelige destination, som kan være i organeller eller membraner. Extracellulært transport involverer frigivelse af proteiner ud af cellen og transportering af dem gennem extracellulært miljø til deres destination, f.eks. andre celler eller organer.

Proteintransport kan reguleres af mange forskellige faktorer, herunder pH, temperatur, membrankomposition og andre proteiner. Dysfunktion i proteintransport kan resultere i en række sygdomme, herunder neurologiske forstyrrelser, immunologiske lidelser og kancer.

I'm happy to help! However, I believe there might be a small typo in your question. I assume you are asking for a medical definition of "mossy fibers in the hippocampus." Here it is:

Mossy fibers are a type of nerve fiber found in the human brain, primarily in the hippocampus, which is a crucial structure for learning and memory. These fibers originate from granule cells located in the dentate gyrus, one of the hippocampal subregions. Mossy fibers form excitatory synapses with pyramidal neurons and other cells in the CA3 region of the hippocampus. They are called "mossy fibers" due to their thick, beaded appearance under the microscope, which resembles moss or a string of pearls. Mossy fiber inputs play an essential role in hippocampal function, including pattern separation and synaptic plasticity, which are critical for memory formation and retrieval processes.

Nervdegeneration (eller neurodegeneration) är en term som används för att beskriva en progressiv och ofta irreversibel nedbrytning eller skada på neuroner (nervceller) i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) eller det perifera nervsystemet (de nerver som sträcker sig ut från hjärnan och ryggmärgen till resten av kroppen). Denna nedbrytning orsakas vanligtvis av olika sjukdomar, skador eller åldrandeprocesser och kan leda till en varierad uppsättning symtom beroende på vilka nervceller som är drabbade. Exempel på neurodegenerativa sjukdomar inkluderar Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom, Huntingtons sjukdom och multipel skleros.

"Cell survival" er en begrepsbeskrivelse innen cellebiologi som refererer til evnen til at en celle kan forblive levende og funksjonell under ugunstige forhold som skader, stress, iltsvikt eller eksponering for toksisk miljø. Dette kan involvere aktivering av cellulære overlevelsesmekanismer som f.eks. reparasjon av DNA-skade, regulering av celldød (apoptose), autofagi og endret metabolisme for å tilpasse seg de ugunstige forholdene.

Det er viktig å skille mellom "cell survival" og "viability", som refererer til en cells evne til å fortsette med normal funksjon etter eksponering for en utfordring eller behandling. En celle kan være "viable" men ha økt sårbarhet overfor ytterligere skade eller stress, mens en celle som har "cell survival" kan ha aktivert overlevelsesmekanismer for å overleve under ugunstige forhold, men kan ha noen funksjonelle begrunnelse.

Pipecolsyror är en grupp av organiska syror som innehåller en piperidinring, det vill säga en sex-ledad ring med kolatomer i centrum. Pipecolsyror förekommer naturligt i levande organismer och är involverade i olika metaboliska processer, framför allt i aminosyremetabolismen.

En speciell pipecolsyra som ofta diskuteras inom medicinen är α-pipecolic acid (även känd som pipecolin syra eller L-pipecolin syra). Denna pipecolsyra bildas som en biprodukt under biosyntesen av neurotransmittorn noradrenalin och kan påträffas i högre nivåer hos personer med vissa neurologiska eller psykiatriska tillstånd, såsom schizofreni och autism. Vissa studier har också visat att förhöjda nivåer av α-pipecolic acid kan vara associerade med ett ökat risktakinge för neurodegenerativa sjukdomar som Parkinson's disease.

I klinisk praxis används pipecolsyrans metaboliter som markörer vid diagnostisering av specifika genetiska tillstånd, såsom fenylketonuri (PKU) och maple syrup urine disease (MSUD). Dessa tillstånd orsakas av en nedsatt funktion hos specifika enzymer som är involverade i aminosyremetabolismen, vilket leder till en påträngande accumulering av pipecolsyror och andra metaboliter. Genom att mäta nivåerna av dessa metaboliter kan läkare fastställa diagnosen och övervaka effekten av behandlingar som syftar till att korrigera den underliggande metabola störningen.

Cysteine är en svagt luktande sulfhydrylgrupp (SH)-bärande proteinogen aminosyra. Den har den kemiska formeln HO2CCH(NH2)CH2SH. Cystein kan bilda disulfidbindningar (-S-S-) med andra cysteiner, vilket är viktigt för tredimensionell struktur hos vissa proteiner. I enzymer spelar cystein ofta en roll som nukleofil i katalytiska reaktioner.

Självadministrering inom medicinskt sammanhang betyder att patienten själv tar ansvar för att administrera och/eller ta sina egna läkemedel eller utför andra vissa medicinska behandlingsåtgärder enligt en fastställd plan. Detta kan innebära att patienten tar tabletter, injicerar sig med insulinet eller använder en inhalator på egen hand, efter att ha fått instruktioner och guidance av en vårdpersonal. Självadministrering underlättar ofta för patienten då det ger mer flexibilitet och autonomi, och kan även minska behovet av frekventa besök hos vården.

Taurin är ett så kallat biogent ämne, som betyder att det förekommer naturligt i djurkroppen. Det är en sulfonsyraredukt och aminosyran utgör en viktig del av kroppens cellmembraner och hjälper till att reglera vatten- och saltbalansen, samt underlättar näringsupptaget i tarmarna. Taurin finns naturligt i olika livsmedel som kött, fisk, mjölkprodukter och svamp. Det kan även tillföras kroppen genom dietary supplements.

I medicinskt hänseende har taurin visat sig ha potential inom behandlingen av olika sjukdomar som diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, epilepsi och alkoholrelaterad skada på levern. Dessutom kan det användas som ett komplement till behandlingen av katarakter i ögonen.

Det är viktigt att notera att överdosering av taurin kan ha biverkningar såsom mag-tarmproblem, yrsel och trötthet. Det rekommenderas därför att inte inta mer än de rekommenderade dagliga doserna om supplement används.

Ketamin är ett potent psykoaktivt dissociativt anestetiskt läkemedel som primärt används inom medicinen för kortvarig, djup och smärtlindring vid kirurgiska ingrepp. Det kan också användas för att behandla smärta hos patienter med svår kronisk smärta som inte svarat på andra behandlingsformer.

I lägre doser kan ketamin orsaka dissociativa effekter, som en känsla av detachment från sin omgivning och sin egen kropp, förändrade perceptioner av tid och rum, hallucinationer och förhöjd känslighet för sensoriska stimuli. Dessa effekter gör att ketamin också har blivit ett populärt illegalt drog bland vissa grupper.

Läkemedlet verkar genom att blockera NMDA-receptorer i hjärnan, vilket påverkar signalöverföringen mellan nervceller och kan leda till smärtlindring, sedering och dissociativa effekter. Ketamin har också visat lovande resultat som ett snabbt verksamt antidepressivt läkemedel hos patienter med behandlingsresistent depression.

Kalciumkanalblockerare är en grupp av läkemedel som används för att behandla olika hälsozustånd, framförallt kardiovaskulära sjukdomar. De verkar genom att blockera de kanaler i cellmembranet där jonerna kalcium kan passera in i cellen. Genom att minska mängden intracellulärt kalcium påverkas muskelkontraktioner, vilket sänker blodtrycket och/eller hjärtats arbetsbelastning.

Det finns två huvudtyper av kalciumkanalblockerare: dihydropyridiner och non-dihydropyridiner. Dihydropyridiner, som exempelvis nifedipin och amlodipin, har en stark verkan på de glatta muskler som omger blodkärlen och används främst för behandling av högt blodtryck och angina pectoris. Non-dihydropyridiner, såsom verapamil och diltiazem, har en starkare verkan på hjärtmuskulaturen och kan användas för att behandla både högt blodtryck och oregelbunden hjärtverksamhet.

I medicinsk kontext refererar termen "kalciumkanalblockerare" alltså till en grupp läkemedel som verkar genom att blockera kalciumkanaler i cellmembranet, med olika typer och undergrupper som har olika farmakologiska egenskaper och användningsområden.

Osmolaritet är ett mått på koncentrationen av osmotiskt aktiva partiklar i en lösning, vanligtvis uttryckt i osmoler per liter (osmol/L). Osmolariteten beräknas genom att summera koncentrationen av alla osmotiskt aktiva partiklar i lösningen, inklusive joner som kommer från lösta salter.

I en medicinsk kontext kan osmolaritet ha betydelse för exempelvis hur en lösning kommer att påverka vattenbalansen i kroppen, särskilt när det gäller intravenösa infusioner. En hög osmolaritet i en infusionslösning kan leda till att vätska dras ut från blodkärlen och in i cellerna, medan en låg osmolaritet kan leda till att vätska dras in i blodkärlen från cellerna. Detta kan ha konsekvenser för blodtrycket, volymen av extracellulärt vatten och funktionen hos olika organ.

A dipeptide är en peptid som består av två aminosyror som är kemiskt bundna till varandra via en peptidbindning. En peptidbindning bildas när den karboxylgrupp (-COOH) hos en aminosyra reagerar med den aminogrupp (-NH2) hos en annan aminosyra, vilket resulterar i en kort kedja av två aminosyror. Exempel på dipeptider inkluderar karnosin (beta-alanyl-L-histidin) och anserin (L-asparaginyl-L-arginin). Dipeptider har en rad biologiska funktioner, till exempel som neurotransmittorer, hormoner och enzymer.

En neuromuskulär förbindelse är den plats där en nervcell (neuron) och en muskelcell (muskelvår) möts och kommunicerar med varandra. Denna förbindelse består av en motorända, som är utskottet på en nervcells yta, och en muskelplatta, som är en speciell struktur på en muskels cellmembran.

Motorändan och muskelplattan är separerade av en smal gap, kallad synapsen, där signalsubstanser (neurotransmittorer) frisätts från motorändan och diffunderar över gapet för att binda till receptorer på muskelplattan. Detta orsakar en elektrokemisk respons som leder till kontraktion av muskeln.

Neuromuskulära förbindelser är viktiga för rörelsekoordination och kontroll, eftersom de möjliggör kommunikationen mellan nervsystemet och skelettmusklerna. Skador eller sjukdomar i neuromuskulära förbindelser kan leda till muskelsvaghet, kramper, spasticitet och andra rörelseproblem.

The CA3 region of the hippocampus is a part of the limbic system in the brain that plays a crucial role in learning, memory formation, and spatial navigation. It is located in the hippocampus, which is divided into several subregions, including CA1, CA2, CA3, and the dentate gyrus.

The CA3 region is characterized by its distinctive architecture, which includes a large number of excitatory neurons called pyramidal cells that are interconnected by extensive recurrent collateral branches. This unique circuitry allows for the generation of rhythmic activity patterns and the formation of memory traces or engrams.

The CA3 region receives inputs from the entorhinal cortex via the perforant pathway, as well as from other regions of the hippocampus, including the dentate gyrus and CA1. It sends outputs to several brain regions, including the subiculum, entorhinal cortex, and septal nuclei.

Dysfunction in the CA3 region has been implicated in several neurological disorders, including Alzheimer's disease, epilepsy, and schizophrenia.

'Mjölksyra' (laktat) är ett naturligt förekommande ämne i kroppen och är en slags syra som produceras inne i kroppens muskler när de använder syre under aktivitet. När musklerna behöver mer energi än vad som kan tillhandahållas genom syretillförseln, bryter de ned kolhydrater (glukos) anaerobt, vilket resulterar i produktionen av mjölksyra.

Mjölksyra är en viktig källa till energi för musklerna och hjärtat, men när koncentrationen blir för hög kan den leda till muskeltrötthet och smärta, samt i vissa fall metabola störningar. Mjölksyra är också en indikator på hur hårt musklerna har arbetat under en aktivitet, och mätningar av mjölksyran används ofta inom idrottsvetenskapen för att utvärdera intensiteten och effekterna av träning.

'Serin' är ett slags aminosyra, och en byggsten i proteiner. Det är en neutrala, polara aminosyra som innehåller en hydroxylgrupp (-OH) och en sidkedja som serin kännetecknas av. Serin spelar en viktig roll i många cellulära processer, såsom metabolismen, signaltransduktionen och cellytanens integritet. Det kan också fungera som en donator av en väteatom under vissa enzymatiska reaktioner. Serin förekommer ofta i proteiner som är involverade i cellsignalering och reglering av andra cellulära processer.

"Citrater" er en feilstavning av "Citratere", som er den medisinske betegnelsen for stoffer som inneholder citratsyre, eller som har verdi som citratsyre i kroppen. Citrater kan være saltet av citronsyre, som er en organisk syre som forekommer naturlig i mange fødevarer, og som spiller en viktig rolle i kroppens stofskifte.

Citrater kan også være brukt som lægemiddel, for eksempel som bindemidler for overdrevne mengder kalcium i blodet, eller som behandling for metabolisk acidosis, en tilstand der karakteriseres av for lav pH i kroppen.

I tillegg kan citrater være brukt som diagnostisk verktøy for å undersøke nivåene av bestemte ioner i blodet, som magnesium og kalium.

Baklofen är ett centraltverksaktivt muskelrelaxant och smärtstillande medel som används för att behandla spasticitet orsakad av flera olika sjukdomar, till exempel multipel skleros (MS), hjärnskada eller ryggmärgsskada. Baklofen fungerar genom att minska aktiviteten i vissa nerver i centrala nervsystemet och på det sättet minskar muskelspasticiteten.

Baklofen kan ges som tabletter, intratekal pumppåfyllnad eller injektion. Den intratekala formen av baklofen används ofta när patienten inte svarar till oral behandling eller när biverkningarna är för allvarliga.

Läkemedlet kan orsaka biverkningar som yrsel, trötthet, huvudvärk, illamående och sömnsjukdom. I sällsynta fall kan det även orsaka allvarligare biverkningar som andningsdepression, förvirring och hallucinationer.

Astacoidea är en överfamilj bland kräftdjuren inom ordningen tiofotade kräftor (Decapoda). Den innehåller två familjer: Astacidae och Cambaridae. Tillsammans kallas de för flodkräftor.

Astacidae, även kallad äkta flodkräftor, består av sötvattenslevande arter som främst förekommer i Europa och Nordamerika. Exempel på släkten inom Astacidae är Astacus (som innehåller bland annat den europeiska flodkrabban, Astacus astacus) och Pacifastacus (som innehåller bland annat den amerikanska flodkrabban, Pacifastacus leniusculus).

Cambaridae, även kallad amerikanska flodkräftor, består av sötvattenslevande arter som främst förekommer i Nord- och Centralamerika. Exempel på släkten inom Cambaridae är Cambarus (som innehåller bland annat den prärievisflodkrabban, Cambarus hubbsi) och Procambarus (som innehåller bland annat den rödhåriga flodkrabban, Procambarus clarkii).

Det bör nämnas att det finns en del förvirring kring taxonomin av dessa två familjer, och vissa auktoriteter placerar dem i samma familj (Astacidae) eller i flera olika familjer.

"Grön fluorescerande protein" (GFP) er ein biologisk fluorescerende proteinet som oprinnelig kommer fra den lysende havhøne, Aequorea victoria. GFP-molekylet inneholder et hromofor som absorberer blått lys med en bølgelengde på om lag 480 nm og emitterer grønt lys med en bølgelengde på om lag 510 nm.

GFP-proteinet kan brukes i biomedisinsk forskning som et markør for ei spesifikk molekyltype, for eksempel ein gen, en proteinkompleks eller en celle. Dette gjør det mulig å studere hvordan disse molekyler oppfører seg under forskjellige fysiologiske tilstande og under forskjellige eksperimentelle vilkår. GFP-proteinet har vært en sentral komponent i mange grunnleggande biologiske forskningsprosjekter, og det har bidratt til en rekke betydelige gjenomfinninger innen molekylærbiologi og cellebiologi.

"Mandelkärna" (tonsillar crypts) refererar till de fåror eller gropar som finns på ytan av tonsillerna, som är lymfatiska strukturer belägna bakom och ovanför tungans bas i munhålan. Mandelkärnorna kan vara ett normalt anatomiskt kännetecken, men de kan även bli infekterade eller inflammerade, vilket kan leda till problem som tonsillit eller mandelinflammation. I vissa fall kan stora och djupa mandelkärnor också vara en indikation på ett tillstånd som kallas chronic tonsillitis eller kryptisk tonsillar hyperplasi.

I svensk medicinsk terminologi refererar "framhjärna" (latin: prosencephalon) till den främre delen av hjärnan som utvecklas tidigt under fostertiden. Framhjärnan kan delas in i två huvuddelar: telecephalon och diencephalon. Telecephalon blir senare storhjärnan (cerebrum), medan diencephalon blir mellanhirnan (diencephalon). Framhjärnan är involverad i en rad viktiga funktioner, inklusive känslor, minne, tankeprocesser och motorik.

EGTA står för Ethylenglycol-bis(2-aminoethylether)-N,N,N',N'-tetraessäure. Det är ett ämne som används inom biologisk forskning, särskilt inom områdena som handlar om cellulär signalering och calciumhomeostas.

EGTA är en karboxylatförening med fyra karboxylgrupper och två aminogrupper som kan bilda koordinationsbindningar med metalljoner, såsom calciumjoner (Ca2+). När EGTA binder till calciumjoner bildas en komplex som är mycket stabil och som har låg affinitet till andra joner. Därför används EGTA ofta som ett verktyg för att kontrollera intracellulära calciumnivåer i experimentella studier.

I medicinsk kontext kan EGTA användas inom forskning för att undersöka hur calciumreglering påverkar cellulär funktion och dysfunktion, särskilt i sammanhang relaterade till sjukdomar som involverar störda calciumhomöostas, såsom neurodegenerativa sjukdomar och kardiovaskulära sjukdomar.

Medicinskt kan ett "krampframkallande medel" (i engelska ofta kallat "pro-convulsant agent") definieras som en substans eller läkemedel som orsakar eller ökar sannolikheten för att få epileptiska krampanfall eller konvulsioner. Dessa medel används ibland i medicinska sammanhang för att behandla vissa former av epilepsi, genom att utlösa kontrollerade krampanfall som kan hjälpa att lindra överskottet av exciterande signalsubstanser i hjärnan.

Exempel på sådana substanser inkluderar kloralhydrat, etanol (alkohol), penicillin, pentylenetetrazol och metylfenobarbital. Det är viktigt att notera att dessa medel inte ska användas utan läkares övervakning och recept, eftersom de kan orsaka allvarliga biverkningar och skador om de används felaktigt eller i för höga doser.

Immunelektronmikroskopi (IEM) är en teknik inom elektronmikroskopi som används för att identifiera och lokalisera specifika proteiner eller antigen i celler eller vävnader. Denna metod kombinerar immunologiska metoder med elektronmikroskopi för att få en högupplöst visuell representation av strukturen hos de undersökta preparaten.

IEM innebär följande steg:

1. Första steget är att preparera ett prov med de celler eller vävnader som ska analyseras. Dessa förbereds sedan genom att frysa, skära och monteras på en elektronmikroskopisk stubbe.
2. Sedan inkuberas provet med specifika antikroppar som är bunden till ett metalliskt markeringspartikel, ofta guld. Dessa antikroppar binder till det sökta protein eller antigenet i preparatet.
3. Efter inkuberingen tvättas överskottet av fria antikroppar bort och provet behandlas med en elektronmikroskopisk kontrasteringslösning som innehåller tunga metaller, till exempel uran eller ledigt järn.
4. Slutligen analyseras preparatet i ett elektronmikroskop där man kan se de markerade strukturerna med mycket hög upplösning. De guldbindande antikropparna ger en kontrastrik bild av det sökta proteinets eller antigens position och struktur inom cellen eller vävnaden.

Immunelektronmikroskopi är användbar inom flera områden, till exempel i forskning för att undersöka subcellulära strukturer och processer, samt i diagnostiska sammanhang för att identifiera olika infektionssjukdomar eller autoimmuna sjukdomar.

'Malonater' är ett medicinskt begrepp som refererar till en grupp med läkemedel som används för att behandla olika sjukdomstillstånd, främst hjärt- och kärlsjukdomar. Malonater är salter av malonsyra och de verkar genom att vidga blodkärlen, sänka blodtrycket och förbättra blodförsörjningen till hjärtat.

De två vanligaste typerna av malonater som används inom medicinen är trimetazidin-malat och malsartan. Trimetazidin-malat används för att behandla kronisk hjärtfailure och angina pectoris, medan malsartan används för att behandla högt blodtryck och hjärtsvikt.

Malonater bör endast användas under läkarövervakning eftersom de kan ha allvarliga biverkningar om de används felaktigt eller i för höga doser.

Neurological models är matematiska eller datorbaserade representationer av olika aspekter av det neurologiska systemet, inklusive hjärnan och nerverna. Dessa modeller kan användas för att simulera olika funktioner och processer i nervsystemet, såsom neurotransmission, neuronal excitation, och nätverksdynamik.

Det finns olika typer av neurologiska modeller, beroende på vilka aspekter av nervsystemet de försöker beskriva. Några exempel är:

1. Enskilda neuronmodeller: Dessa modeller simulerar aktiviteten i en enda neuron, inklusive dess membranpotential och elektriska signaler.
2. Neuronalnätverksmodeller: Dessa modeller simulerar interaktionerna mellan flera neuroner och hur de tillsammans bildar nätverk som utför specifika funktioner.
3. Kognitiva modeller: Dessa modeller försöker beskriva högre kognitiva processer såsom perception, uppmärksamhet, minne och lärande.
4. Systemnivåmodeller: Dessa modeller simulerar större systemnivåfunktioner i nervsystemet, till exempel sömn-vakena cykeln, hunger-sättningssystemet och smärtsystemet.

Neurologiska modeller används inom flera områden av neurovetenskapen, bland annat för att undersöka grundläggande mekanismer i nervsystemet, för att simulera patologiska tillstånd och för att utveckla nya terapeutiska strategier.

'Retinal Bipolar Cells' er en type av nerveceller i det menneskelige øye som spiller en viktig rolle i synseprocessen. De fungerer som mellemledd mellom fotoreceptorcellene (stav- og tapetceller) og ganglioncellene i det visuelle systemet. Bipolare celler tar imot signaler fra fotoreceptorcellene, forarbeider disse signalene og sender dem videre til ganglioncellene, som deretter transmitterer informasjonen til hjernen via optisk nerv.

Bipolare celler har to typer av synapser (forbindelser) med fotoreceptorceller: dekanne direkte synapse, og de kan ha indirekte forbindelser gjennom horisontale celler i retinaet. Disse cellene er involvert i å kode for intensiteten og type av lysstimuli som det menneskelige øye oppfanger, slik at vi kan oppfatte forskjellige former for lys og mørke. Derfor er bipolare celler viktige for å kunne oppfatte kontraster og detaljer i synsfeltet vår.

Cyklopentankarbonsyra ( Cyclopentanecarboxylic acid) och cyklohexankarboxylsyra ( Cyclohexanecarboxylic acid) är två närbesläktade organiska syror.

Cyclopentanecarboxylic acid har den kemiska formeln C5H9COOH och består av en cyklopentanring som är bundet till en karboxylsyrafunktionell grupp (-COOH). Cyclohexanecarboxylic acid har den kemiska formeln C6H11COOH och består av en cyklohexanring som är bundet till en karboxylsyrafunktionell grupp.

Båda dessa ämnen används inom organisk syntes och kan ha medicinska tillämpningar, men det finns inga specifika medicinska definitioner för dem.

"Tricarboxylic acid" er en betegnelse for en organisk syre som har tre carboxylgrupper i sin molekylstruktur. Det mest kjente eksemplet på en trikarboxylsyre er den cykliske molekylen citronsyre, som spiller en viktig rolle i cellens energiproduksjon i mitokondriene ved å være ein del av det som kalles citronsyreklykken eller Krebs-sykelen. Citronsyren er også ein viktig intermediat i mange stoffskifteprosesser i kroppen.

Protein Kinase C (PKC) er en type enzym, mer specifikt et serin/treonin-protein kinase, som spiller en viktig rolle i signaltransduksjonen i celler. PKC-enzymene aktiveres ofte av sekundære budbringere som diacylglycerol (DAG) og calciumioner (Ca2+), som oppstår som reaksjonsprodukter etter aktivering av reseptorer for diverse hormoner, voktselvaktivatorer og andre signalmolekyler.

PKC-enzymene kan fosforylere (legg til en fosfatgruppe på) andre proteiner, som ofte fører til endringer i proteinaktiviteten og/eller lokalisasjonen. Dette er en viktig mekanisme for regulering av cellulære prosesser som cellevel, differentiering, apoptose (programmert celledød) og cellcyklus.

Der er flere isoformer av PKC-enzymene, som kan deles inn i tre klasser basert på deres aktiveringsmekanisme: konventionelle (cPKC), noveller (nPKC) og atypiske (aPKC). Disse forskjellige isoformene har forskjellige cellulære lokalisasjoner og funksjoner, noe som bidrar til deres specifike roller i cellens signaltransduksjonsnettverk.

'Odlingsmedia' refererar till de näringsriktade material som används för att odla växter utan jord, ofta i kontrollerade miljöer såsom laboratorier, växthus eller inom hydrokultur. Odlingsmedier kan vara flytande eller fasta och innehåller vanligtvis en näringslösning med blandad sammansättning av vatten, näringsämnen och mineraler som är nödvändiga för växternas tillväxt och utveckling. Andra komponenter som kan ingå i odlingsmedier är hormoner, vitaminer och buffertämnen för att hjälpa till att reglera pH-värdet.

Det finns olika typer av odlingsmedia beroende på vilken typ av växt som ska odlas och i vilket syfte. Några exempel är:

1. Agarplattor: De flesta mikrobiella kulturer odlas på agarplattor, en fast medium gjord av en geléartad substans framställd från alger eller svampar. Agaren innehåller näringsämnen och mineraler som är nödvändiga för att underhålla bakterier och svampar.

2. Hydroponisk medium: Detta är ett icke-jordbaserat system där växternas rötter placeras direkt i en näringsrik lösning som cirkulerar kontinuerligt genom systemet. Exempel på hydroponiska medier inkluderar perlitet, vermiculit, lavarock och kokosfiber.

3. Aeroponisk medium: I ett aeroponiskt system sprutas växternas rötter kontinuerligt med en fin dimma av näringsrik lösning i luften. Detta ger växterna en mycket syresatt rotmiljö och möjliggör snabbare tillväxt än traditionella jordbaserade system.

4. Koibaserad medium: I detta system odlas växter i ett substrat av kokosnötsskal, som är en hållbar och ekologisk alternativ till torv. Kokosnötsfibern har god vattenhållande förmåga och är rik på näringsämnen.

5. Torvbaserad medium: Torv är ett vanligt medium för odling av små plantor och frön. Det är en organisk substans som härstammar från torvmossor och har god vattenhållande förmåga och luftgenomsläppning.

6. Fast medium: I detta system planteras växterna i ett fast medium, till exempel sand, grus eller lera. Detta ger växterna en stabil struktur att växa i och förhindrar att de faller över.

"Aktiv biologisk transport" refererer til en type transportmechanisme i levende organismer, hvor energikonsumérer (som ATP) bruges for at transportere molekyler mod eller imod et koncentrationsgradient. Dette står i kontrast til passiv transport, hvor molekyler diffunderer langs med et koncentrationsgradient uden behov for energikonsumtion.

Et eksempel på aktiv biologisk transport er natriumpumpen (Na+/K+-pumpen), som findes i cellemembranerne hos mange levende organismer. Denne pump transporterer natrium- og kaliumioner imod deres respektive koncentrationsgradient, hvilket kræver energikonsumtion for at fungere korrekt. Dette er en vigtig proces for at opretholde homeostase i cellen og i organismen som helhed.

Glycinergic mediators are neurotransmitters that function in the central nervous system and are primarily involved in inhibitory neurotransmission. Glycine is the simplest amino acid and acts as the primary inhibitory neurotransmitter in the spinal cord and brainstem, where it helps regulate motor control, sensory processing, and reflexes.

Glycinergic neurons release glycine into the synaptic cleft, where it binds to and activates glycine receptors located on the postsynaptic membrane of neighboring neurons. Glycine receptors are ligand-gated chloride channels that, when activated, allow an influx of chloride ions into the cell, resulting in hyperpolarization and inhibition of the neuron's excitability.

Abnormalities in glycinergic neurotransmission have been implicated in several neurological disorders, including hyperekplexia, a rare genetic disorder characterized by exaggerated startle responses, and some forms of epilepsy. Additionally, drugs that modulate glycinergic neurotransmission are being investigated as potential therapeutic agents for various neurological conditions.

Högtrycksvätskekromatografi (High Performance Liquid Chromatography, HPLC) är en analytisk teknik som används för att separera, identifiera och kvantifiera enskilda komponenter i en blandning. Den bygger på att en provblandning innehållande de olika substanserna injiceras under högt tryck genom en kolonn fylld med ett stationärt material, som kan vara en flytande (reversed-phase HPLC) eller fast fas (normal-phase HPLC).

Provblandningen elueras sedan genom kolonnen med en lösningsmedel (eluent) i en kontrollerad flödeshastighet. De olika substanserna i provblandningen interagerar på olika sätt med det stationära materialet och eluenten, vilket leder till att de separeras från varandra när de passerar genom kolonnen. Detta ger upphov till en kromatogram där varje substans visas som en peak i tiden (retention time) efter det att den har eluerats ut från kolonnen.

HPLC är en mycket känslig och exakt metod som används inom många områden, till exempel för att analysera läkemedel, livsmedel, miljöprover och biologiska vätskor. Genom att jämföra retention time och peakformen med referenssubstanser kan man identifiera och kvantifiera de olika substanserna i provblandningen.

Haloperidol är ett typiskt antipsykotiskt läkemedel, som tillhör butyrofenonklassen. Det används främst för behandling av schizofreni och andra psykoser, men kan också användas för att behandla allvarliga aggressiva beteenden, agitation och irriterbarhet hos äldre personer med demens. Haloperidol fungerar genom att blockera dopaminreceptorer i hjärnan. Dopamin är en signalsubstans som påverkar rörelse, känslor och tankar. Vid överdosering eller vid långvarig användning kan haloperidol orsaka rörelsesvårigheter, så kallade extrapyramidala bieffekter (EPS).

Bacterial proteins are simply proteins that are produced and present in bacteria. These proteins play a variety of roles in the bacterial cell, including structural support, enzymatic functions, regulation of metabolic processes, and as part of bacterial toxins or other virulence factors. Bacterial proteins can be the target of diagnostic tests, vaccines, and therapies used to detect or treat bacterial infections.

It's worth noting that while 'bacterieproteiner' is not a standard term in English medical terminology, I assume you are asking for information about proteins that are found in bacteria.

En medicinsk definition av "nerver, inåtledande" (afferent nerver) är nervceller eller nerveimpulser som leds in i centrala nervsystemet, till exempel från huden, musklerna eller organen, för att bearbetas och tolkas som känselintryck, smärta, temperatur eller proprioception (kroppens position och rörelse). Detta står i kontrast till "efferent nerver", som leder signaler ut från centrala nervsystemet för att styra muskelaktivitet och kroppens funktioner.

Pyroglutamate hydrolase, också känt som glutaminylpeptid cyclotransferas eller glutamyldiaminopeptidase, är ett enzym som katalyserar nedbrytningen av pyroglutamat (ett cykliskt aminosyrereduktym bildat genom kondensation av N-terminal glutamin eller asparaginsyra) till glutaminsyra i proteiner och peptider. Detta enzym finns hos många levande organismer, inklusive människor, och spelar en viktig roll i regleringen av proteinkäkshomeostas och proteindestruktion. Genetiskt sett kodas detta enzym av GLUP-genen hos människor.

Gyrus dentatus är ett område i hjärnbarken som ligger i hippocampiformis regionen, mer specifikt i den korbformade strukturen kallad gyrus hippocampi. Det är en del av det limbiska systemet och ingår i hippocampus formationen tillsammans med subiculum, cornu ammonis (CA) regionerna och entorinal barken.

Gyrus dentatus har en unik morfologi och består av små, täta cellklasar som kallas granulocelllayer. Dessa celler är involverade i att skapa nya minnen genom att koda för information från entorinal barken. Gyrus dentatus spelar också en viktig roll i att skilja på liknande minnen och minska interferensen mellan dem. Dessutom är det involverat i processer som rör rumslig representation, lära och minnesrelaterade funktioner.

'Kolradioisotoper' refererer til isotoper (varianter) av kulstof-atomet som har ustabil nucleus og som sender ut ioniserende stråling, noe som gjør dem anvendelige i medisinsk kontekst. Et velkjent eksempel er kulstoff-14 (^14C), som kan brukes i en type radiokarbondatering. I medisinen kan kolradioisotoper brukes til å merke ut forskjellige organismer eller stoffer, slik at de kan følges opp innen kroppen ved hjelp av en gammakamera etter at de er injiserte, inhalert eller ingestert. Dette kan være nyttig i diagnostisk testing for å avdekke for eksempel skjult blodtapt, infeksjoner, tumorer eller andre abnormaliteter.

Medicinskt sett betyder "lever" det nästa största organet i kroppen och har flera viktiga funktioner. Här är en kort medicinsk definition:

Levern (latin: hepar) är ett vitalt, multipel fungerande organsystem som utför en rad metaboliska, exkretoriska, syntetiska och homeostatiska funktioner. Den primära funktionen av levern är att filtrera blodet från skadliga substanser, producera gallan för fettdigestion och bryta ned proteiner, kolhydrater och fetter. Levern innehåller också miljarder celler, kända som hepatocyter, som är involverade i protein-, kolhydrat- och lipidmetabolism, lagring av glykogen, syntes av kolesterol, produktion av kloningfaktorer och andra hormoner samt bortrening av exogena och endogena toxiner.

Pteroylpolyglutamater er en type av folat, som er viktig for cellers vekst og deling. Folat er et B-vitamin som spiller en viktig rolle i produksjonen av DNA, RNA og aminosyrer, og er også involvert i metabolismen av homocystein.

Pteroylpolyglutamater består av en pteridinring, en p-aminobensoatgruppe og en glutaminsyrekedja med variabel lengde. Denne formen av folat har flere glutaminsyrer i kjedan enn den aktive formen av folat som finnes i kroppen, 5-methyltetrahydrofolat (5-MTHF). Pteroylpolyglutamater er ikke direkte tilgjengelig for absorbsjon i tarmen og må derfor konverteres til den aktive formen av folat før det kan brukes av kroppen.

Denne typen av folat forekommer naturligvis i visse matvarer som grønnsaker, frukt, nøtter og visse typer kjøtt, men er også tilgjengelig som kosttilskudd. Det kan være vanskelig for ein å få nok folat gjennom kosten alene, særlig hvis ein har en dårlig kosthold eller er gravid. Derfor kan det være lurt å ta et folatkosttilskudd for å sikre at ein får nok av denne viktige næringsstoffen.

Neurospora är ett släkte av svampar som tillhör klassen Sordariomycetes och divisionen Ascomycota. En medicinsk betydelse av Neurospora saknas, eftersom den inte orsakar några kända sjukdomar hos människor. Däremot används Neurospora ofta som ett modellorganismer inom forskning, särskilt inom genetiken och molekylärbiologin, på grund av dess enkla genetiska struktur och snabba tillväxt.

'Kokainmissbruk' definieras inom medicinen som att använda kokain på ett onormalt eller skadligt sätt, till exempel genom att ta högre doser än vad som är rekommenderat, använda drogen oftare än vad som är säkert, eller fortsätta använda den trots att det orsakar negativa konsekvenser för ens hälsa, relationer eller liv.

Kokain är en stark stimulant som kan leda till beroende och kan orsaka allvarliga hälsoproblem, inklusive hjärt- och kärlsjukdomar, psykisk ohälsa och skador på nära anhöriga. Missbruk av kokain kan också leda till sociala problem, som arbetslöshet, ekonomiska svårigheter och konflikter i relationer.

Det är viktigt att söka professionell hjälp om man eller någon man älskar har problem med kokainmissbruk. Behandling kan inkludera medicinsk behandling, psykoterapi och stödgrupper för att hjälpa personen att sluta använda drogen och hantera de underliggande orsakerna till sitt missbruk.

Tritium, som också kallas treslavon, är en radioaktiv isotop av väte. Den har ett neutron till skillnad från den vanligaste isotopen av väte, protium, som saknar neutroner. Tritiums atomkärna innehåller en proton och två neutroner, vilket gör att det totalt finns tre nukleona (protoner + neutroner) i tritiumkärnan.

Tritium har en halveringstid på ungefär 12,3 år, vilket betyder att efter denna tid har hälften av ett given antal tritiumatomer sönderfallit till helium-3 och en elektron (beta-partikel). Tritium används inom olika områden, bland annat inom energiproduktion, medicinsk diagnostik och i militära tillämpningar.

"Genuttryck" (engelska: "genetic imprinting") är ett fenomen där arvsmassan i en viss del av en kromosom eller ett visst genområde är "märkt" beroende på om det är den könsbestämda kromosomen som givits vid från modern eller fadern. Detta leder till att antingen moderns eller faderns version av genen är aktiv, medan den andra är inaktiv i cellen. Detta kan ha konsekvenser för uttrycket av genen och därmed på individens fenotyp (kroppslig utveckling och funktion). Ett exempel på ett sådant fall är Prader-Willi syndromet, som orsakas av en deletion eller avstängning av paternellt tillförda gener i kromosom 15.

Magnesium är ett essentiellt mineral som spelar en viktig roll i många kroppsliga funktioner, såsom hjärt- och muskelaktivitet, nervfunktion, immunförsvar, och energiproduktion. Det förekommer naturligt i flera livsmedel som gröna bladgrönsaker, nötter, frön, havserter, torkade frukter och vattenrika fiskar. Magnesium är också tillgängligt som kosttillskott och kan användas som läkemedel för att behandla eller förebygga magnesiumbrist. Normal spann för serum-magnesiumnivåer ligger vanligtvis mellan 1,7 och 2,5 millimol per liter (mmol/L).

'Fosforylering' er en biokjemisk prosess hvor et fosfatgruppe (PO4-) blir lagt til ein molekyll, ofte ein protein eller en enzym. Dette skjer når ATP (Adenosintrifosfat) deler seg i ADP (Adenosindifosfat) og frigir ein energirik fosfatgruppe som kan bli lagt til et anna molekyll for å endre dets egenskaper eller aktivere det. Fosforylering er en viktig reguleringsmekanisme innenfor cellegjenforening og signalveiledning i levande organismer.

HEK (Human Embryonic Kidney) 293 cells är en immortaliserad celllinje som isolerades från humana embryonala njurceller under 1970-talet. Dessa celler har sedan dess blivit ett vanligt verktyg inom molekylärbiologi och genetisk manipulation, eftersom de är lätta att kultivera och har en hög transfektionsgrad. HEK293 celler används ofta för att producera rekombinanta protein och virus-like partiklar (VLPs) i forskning och utveckling av biologiska läkemedel. Det är viktigt att notera att dessa celler inte längre bär samma karaktäristika som de ursprungliga njurcellerna, eftersom de har genomgått en genetisk förändring under kultiveringen.

Ammoniumchlorid, med den kemiska formeln NH4Cl, är ett salt av ammoniak och saltsyra. Det används inom medicinen som expectorans, ett medel som underlättar utkörning av slem i luftvägarna, samt för att behandla metanolförgiftning. Ammoniumchlorid är ett starkt surt salt och kan orsaka magont when ingesting stora mängder.

Neuropeptider är signalmolekyler som består av korta aminosyrekedjor och fungerar som neurotransmittorer eller neuromodulatorer i det centrala nervsystemet (CNS) och det perifera nervsystemet (PNS). De produceras inne i neuron och är involverade i en rad olika fysiologiska processer, såsom smärtperception, aptitreglering, minnesbildning och emotionella respons.

Neuropeptider binder till specifika receptorer på cellmembranet hos målcellerna och utlöser en kaskad av intracellulära signaltransduktionsprocesser som leder till en biologisk respons. Exempel på välkända neuropeptider inkluderar substance P, endorfiner, oxytocin och vasopressin.

I medicinska sammanhang kan förändringar i neuropeptidernas uttryck och funktion vara associerade med olika sjukdomszustånd, såsom smärtsyndrom, neuropsykiatriska störningar och neurologiska skador.

Synaptofysin är ett protein som förekommer i synapser, det vill säga de områden där nervceller kommunicerar med varandra. Proteinet är beläget i presynaptiska vesiklar, små blåsor som innehåller signalsubstanser och spelar en viktig roll vid neurotransmissionen, det vill säga när nervceller skickar signaler till varandra. Synaptofysin används som ett markörprotein för att identifiera presynaptiska vesiklar i forskningssammanhang och är involverat i regleringen av vesikeltransporten och exocytosen vid neurotransmissionen.

'Vävnadsdistribution' (på engelska: 'tissue distribution') refererar till hur ett ämne, såsom en läkemedelssubstans eller en kemisk förorening, fördelas och distribueras inom olika vävnader i ett levande organism. Detta omfattar hur substansen absorberas, transporteras och utsöndras i kroppen, och hur mycket som ansamlas i varje typ av vävnad. Vävnadsdistributionen påverkas av en rad faktorer, inklusive farmakokinetiska egenskaper hos substansen (som absorption, distribution, metabolism och elimination), samt specifika interaktioner mellan substansen och vävnader eller celler i kroppen. Det är viktigt att förstå vävnadsdistributionen av en substans för att bedöma dess säkerhet, effektivitet och potentiala bieffekter som läkemedel, eller för att utvärdera riskerna relaterade till exponering för kemiska föroreningar.

Levermitokondrier är de mitokondrier som finns i leverceller, också kända som hepatocyter. Mitokondrier är subcellulära organeller som fungerar som kraftverk inne i cellerna och producerar den energikälla som kallas ATP (adenosintrifosfat) genom celldygnets gång. Levermitokondrierna har en speciell betydelse för leverns metaboliska funktioner, såsom beta-oxidation av fettsyror, syntes av kolesterol och glukoneogenes (syntes av glukos). Dessutom spelar de en viktig roll i cellers apoptos (programmerad celldöd) och kan bidra till skada eller död av leverceller vid sjukdomar som leverinflammation, alkoholförgiftning och viral hepatit.

"Centralt nervous system (CNS)" är en medicinsk term som refererar till det delområde av nervsystemet som inkluderar hjärnan och ryggmärgen. Detta är den kontrollcentralen för kroppens funktioner, där information bearbetas, sammanbinds och tolkas, och varifrån kommandon skickas ut till resten av kroppen via det perifera nervsystemet (PNS).

Hjärnan är ansvarig för högre mentala processer som tanke, minne, perception, emotion och medvetande, samt kontrollerar andning, hjärtrytm, blodtryck och andra autonoma funktioner. Ryggmärgen löper upp och ner i ryggraden och är ansvarig för att transportera sensoriska signaler till hjärnan och motoriska signaler från hjärnan till musklerna och andra organ.

CNS skyddas av tre höljen, de harbara men porösa meningeala membranerna, som hjälper att hålla det inre miljön stabilt och fri från skada. Dessutom är den omgiven av cerebrospinalvätska (CSF), en klar vätska som agerar som ett buffertämne och skyddar CNS mot stötar och skador.

Etanol, även känt som etylalkohol, är en klar, färglös och lättantändlig vätska med kemisk formel C2H5OH. Det är den primära aktiva ingrediensen i alkoholhaltiga drycker och har också användningsområden inom medicinen som desinfektionsmedel och läkemedel.

I medicinsk kontext refererar 'etanol' ofta till den substans som orsakar berusning när den konsumeras i alkoholhaltiga drycker. Det kan också användas terapeutiskt för att behandla patienter med metanol- eller etylenglykolförgiftning genom att konkurrera ut de toxiska substanserna från levern och andra vävnader.

Läkemedelsverket i Sverige har godkänt etanol som läkemedel under varunamnet "Etanol", bland annat för användning som desinfektionsmedel och hudantiseptikum. Det finns också preparat med etanol som aktiv ingrediens som används för att lindra smärta orsakad av sår eller skador på huden.

Syrebrist i hjärnan, även känd som cerebral hypoxia, är ett tillstånd där hjärnbarken inte får tillräckligt med syre för att fungera korrekt. Detta kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive låg syrehalt i blodet (hypoxemi), sänkt blodtryck eller avstannad cirkulation till hjärnan.

När hjärnbarken inte får tillräckligt med syre kan celler börja skadas och slutligen dö, vilket kan leda till varierande grader av neurologisk skada beroende på svårighetsgraden och tiden under vilken hjärnan saknar syre. Symptomen på syrebrist i hjärnan kan inkludera förvirring, minnesförlust, yrsel, stelhet, svag muskelkontroll, andningssvårigheter och i allvarliga fall medvetslöshet eller koma.

Stereoissomerisme er en type isomeri, hvor to eller flere molekyler har samme kemiske formel men forskellige rumlige arrangementer af deres atomer. Disse forskelle i rumlig placering fører til forskelle i de fysiske og kemiske egenskaber hos de enkelte isomere, herunder smeltepunkt, kogepunkt, polaritet, reaktivitet og andre faktorer.

I speciel kan stereoissomerisme forekomme i molekyler med dobbeltbindinger eller cykliske strukturer, hvor de kan eksistere som enten cis-trans (eller E/Z) isomere eller som enantiomerer. Cis-trans isomeri opstår når der er to forskellige substituenter på hver side af en dobbeltbinding, og de kan være placeret enten i en cis-konfiguration (hvor de er på samme side) eller en trans-konfiguration (hvor de er på modsatte sider). Enantiomerer opstår når der er et chiral center i molekylet, hvilket betyder at det har fire unikke substituenter. Disse to enantiomerer er spejlvendte billeder af hinanden og kan ikke overlægges.

Stereoissomerisme har stor relevans inden for farmakologi, da de forskellige stereoisomere former af et molekyle ofte har forskellige farmakologiske effekter. For eksempel kan en stereoisomer have ønskværdige terapeutiske effekter, mens den anden isomer kan være uvirksom eller endda skadelig. Derfor er det vigtigt at have en forståelse af stereoissomerisme og hvordan det påvirker de farmakologiske egenskaber af et molekyle.

Calcium-Calmodulin-Dependent Protein Kinase Type 2 (CaMKII) er en type serin/threonin-proteinkinase som aktiveres ved hjelp av calcium-ionsbindinger. Denne kinasen består av flere sous-enheter som sammen danner en multimer med høy aktivitet og kompleks regulering. CaMKII spiller en viktig rolle i reguleringen av en rekke cellulære funksjoner, blant annet synaptisk plastisitet og hjertefunksjon. Aktivering av CaMKII skjer når calcium-ioner binder til calmodulin (CaM), som deretter binder seg til og aktiverer CaMKII. Når CaMKII er aktivert, kan den fosforylere andre proteiner, noe som kan endre deres funksjon og aktivitet.

Fluorescerande färgämnen är substanser som absorberar ljusenergi vid ett visst våglängdsområde och sedan sänder ut energin igen i form av ljus vid en lägre våglängd. Detta fenomen kallas fluorescens. Fluorescerande färgämnen används inom olika områden, till exempel inom biomedicin för att markera och detektera specifika celler eller proteiner, inom materialvetenskap för att undersöka materialegenskaper och inom självljusande produkter.

'Azospirillum brasilense' är en gramnegativ, aerob eller mikroaerofil bakterie som tillhör familjen Rhizobiaceae. Denna art förekommer naturligt i jord och har förmågan att fixera atmosfärisk kväve, vilket gör den användbar inom jordbruk och trädgårdsodling för att förbättra växters tillväxt och utveckling. Bakterien koloniserar rötterna hos en rad olika grödor som vete, majs, ris och sockerrör och bildar en symbiotisk association med dem. Den producerar också hormoner som påverkar växters tillväxt och utveckling, såsom auxiner, cytokininer och giberelliner.

"Cortical Spreading Depression" (CSD) är en vågor liknande händelse som sprider sig över hjärnbarken (cortex). Det innebär en plötslig och total depolarisering av neuroner i barken, följt av ett period av underaktivitet. Denna process är ofta associerad med migrän, speciellt den typ som kallas "aura" före smärtan börjar. CSD kan också observeras efter en skada till hjärnan, såsom en stroke eller traumatisk skada. Det är ett aktivt område för forskning, särskilt när det gäller att förstå dess roll i migrän och möjliga behandlingsmetoder.

'Clostridium' är ett släkte av grampositiva, stavformade, sporedbildande bakterier som förekommer i naturen, särskilt i jord och vatten. Många arter av Clostridium är anaeroba, vilket betyder att de inte behöver syre för att kunna växa och reproduceras. Några arter av Clostridium kan producera starkt toxiska ämnen och orsaka allvarliga infektionssjukdomar hos människor och djur, till exempel botulism, tetanus och colitis associerad med Clostridium difficile.

Enzymaktivering refererar till processen där ett enzym aktiveras för att kunna börja katalysera en biokemisk reaktion. Detta kan ske på olika sätt, beroende på typen av enzym. I allmänhet kan enzymaktivering involvera att en molekyl, kallad en aktivator, binds till enzymet och orsakar en konformationsändring som gör att enzyms aktiva plats blir tillgänglig för substratet. I andra fall kan enzymaktivering ske genom att en inhibitor tas bort från enzyms aktiva plats, eller genom att enzymet modifieras genom en kemisk reaktion.

Exempel på mekanismer för enzymaktivering inkluderar allosterisk regulering, där bindningen av en molekyl till en allostersk plats på enzymet orsakar en konformationsändring som påverkar aktiva platsen, och covalent modifiering, där en grupp kovalent binder till enzyms aktiva plats och förändrar dess egenskaper.

I medicinsk kontext kan enzymaktivering ha betydelse när det gäller att behandla sjukdomar genom att påverka enzymaktiviteten i kroppen. Exempelvis kan enzymaktiverande läkemedel användas för att behandla vissa typer av cancer, där aktivering av specifika enzymer hjälper till att bromsa celltillväxten eller inducerar apoptos (programmerad celldöd).

'Koklearkärna' (latin: Nucleus cochlearis) är den del av innerörat där hörselcellerna finns. Det är här som ljudvågorna omvandlas till nervsignaler, som sedan förs upp till hjärnan via det åttonde kranialnervet (nervus vestibulocochlearis). Koklearkärnan innehåller två typer av hörselceller: yttre hårceller och inre hårceller. Yttre hårcellerna är de första som utsätts för skada vid exponering för höga ljudnivåer eller olika läkemedel, vilket kan leda till permanent hörselnedsättning. Inre hårceller däremot, återfinns i den innersta spiralen av koklearkärnan och är mer motståndskraftiga mot skador.

En nervcellsutskott, också känt som ett neurit eller axon, är en utlöpare från en nervcell (neuron) som används för att överföra elektriska signaler, eller impulser, till andra nerver, muskler eller körtlar i kroppen. Detta gör att nervcellen kan kommunicera med andra celler och hjälpa till att koordinera olika funktioner i kroppen. Nervcellsutskott kan vara myltingar (myelinerade) eller icke-myltingar (amylinerade), beroende på om de är täckta med en myelinhinnan som hjälper till att skydda och isolera nervimpulsen under överföringen.

Medicinskt sett betyder "syrgasförbrukning" vanligtvis mängden syre som en patient förbrukar under en viss tidsperiod, ofta uttryckt i liter per minut. Denna mätning används ofta inom intensivvården för att övervaka patienters andningsstatus och behov av mekanisk ventilation. En ökad syrgasförbrukning kan indikera en försämrad lungfunktion eller ett allvarligare tillstånd, medan en minskad förbrukning kan vara ett tecken på att patienten börjar andas normalt igen.

Biofysik är ett forskningsområde som undersöker de fysiska principerna och mekanismerna bakom biologiska processer. Det inkluderar studier av cellers och molekylers struktur och funktion, såväl som hur de påverkas av olika fysiska stimuli som elektricitet, magnetism, ljus och mekanisk kraft. Biofysik kan tillämpas inom ett brett spektrum av områden, från molekylär biologi och genetik till neurovetenskap och medicinsk fysik.

Membrantransportproteiner är proteiner som spänner över cellytans membran och aktivt transporterar molekyler, joner eller vattenmolekyler genom membranet. Dessa proteiner kan vara specifika för en viss substans och kan verka som aktiva transportörer (där energibeslutas används för att pumpa substansen upp- eller nedför ett koncentrationsgradient) eller passiva transportörer (där substansen transporteras med gradienten). Membrantransportproteiner är väsentliga för cellens homeostas och kommunikation med sin omgivning.

'Xenopus' är ett släkte groddjur som tillhör familjen pipagrodor. Det mest välkända arten inom släktet är Xenopus laevis, även känd som afrikansk klokrypare. Denna art är vanligen vad man avser när man talar om 'Xenopus' i medicinska sammanhang.

Xenopus laevis används ofta inom forskning, speciellt inom utvecklingsbiologi och molekylär biologi, på grund av deras lätta hantering, snabba embryonala utveckling och stora ägg som är lämpliga för mikroinjektion. Deras genetiska och morfologiska likheter med människan gör dem också användbara som modellorganismer för att studera många aspekter av mänsklig fysiologi och sjukdomar.

I medicinska sammanhang kan Xenopus användas för att undersöka utvecklingen av olika organ och system, såsom det nervsystemet, muskelsystemet och det reproduktiva systemet. De kan också användas för att studera immunologi, toxicologi och farmakologi.

Konfokal mikroskopi är en typ av ljusmikroskopi som möjliggör högupplöst och skarp avbildning av smala optiska plan i ett prov, genom att eliminera det fläckvisa bakgrundsljuset som orsakas av utbredd skarpskugga. Denna teknik uppfanns på 1950-talet av M. Minsky och har sedan dess blivit en viktig metod inom biomedicinsk forskning, speciellt för att studera subcellulära strukturer och interaktioner.

I konfokal mikroskopi fokuseras ett smalt laserljusstråle till ett litet volymelement (ett "punkt") inom provet. Det fluorescerande ljuset som emitteras från detta punkt avges sedan genom en lins och en apertur, vilket begränsar mängden bakgrundsljus som når detektorerna. Genom att röra laserfokusen i tre dimensioner kan man skapa en serie optiska sektioner av provet, vilka sedan kan kombineras för att skapa en högupplöst 3D-bild.

Denna teknik har haft ett stort inflytande på biomedicinsk forskning genom att möjliggöra direkt observation och analys av levande celler och vävnader under kontrollerade förhållanden, samt att minska behovet av fixering och färgning som kan påverka struktur och funktion hos de undersökta systemen.

4-Aminobutyrattransaminas, även känt som GABA-transaminas (GABA-T), är ett enzym som katalyserar en reversibel överföring av aminogrupp mellan γ-aminobutyrsyra (GABA) och α-ketoglutarsyra, vilket resulterar i formationen av sukcinsesemialdehyd och glutamat. Detta enzym finns naturligt i djur-, växt- och mikroorganismer och spelar en viktig roll i regleringen av GABA-nivåer i centrala nervsystemet (CNS).

I CNS är GABA en viktig inhibitorisk neurotransmittor som hjälper till att modulera excitationen i neuronala nätverk. Förändringar i GABA-T-aktivitet kan leda till oregelbundenheter i GABA-nivåer och påverka nervcellers funktion, vilket kan vara associerat med neurologiska sjukdomstillstånd som epilepsi, Parkinsons sjukdom och bipolär sjukdom.

'Sequencing' är ett begrepp inom genetiken som refererar till metoder för bestämandet av raka rader (sekvenser) av nukleotider, de grundläggande byggstenarna i DNA och RNA. 'Sequencing' används ofta för att undersöka gener och andra delar av DNA för att få information om deras struktur, funktion och evolutionära utveckling.

'Sekvensinpassning' (engelska: sequence alignment) är en metod inom bioinformatiken som används för att jämföra två eller flera DNA- eller proteinsekvenser för att hitta likheter och skillnader mellan dem. Genom att jämföra sekvenser kan forskare identifiera konserverade regioner, mutationer, evolutionära relationer och möjliga funktionella roller.

Sekvensinpassning kan användas för att undersöka olika aspekter av DNA- eller proteinsekvenser, till exempel struktur, funktion, evolutionärt ursprung och släktskap. Det är en viktig metod inom komparativ genetik, molekylär evolution och strukturell biologi.

I sekvensinpassning jämförs två eller flera sekvenser med varandra genom att lägga till luckor (gaps) i sekvenserna för att matcha upp dem så bra som möjligt. Det finns två huvudtyper av sekvensinpassning: global och lokal. Global inpassning jämför hela sekvenserna med varandra, medan lokal inpassning endast jämför delar av sekvenserna där likheter finns.

Sekvensinpassning kan användas för att hitta homologa sekvenser (sekvenser som har gemensam evolutionärt ursprung), identifiera mutationer och andra variationer, och studera evolutionära relationer mellan olika arter eller populationer. Det kan även användas för att förutsäga struktur och funktion hos okända sekvenser genom att jämföra dem med kända sekvenser med liknande egenskaper.

Dopaminupptagshämmare, på engelska "dopamine reuptake inhibitors", är en typ av läkemedel som verkar genom att hämma återupptaget av signalsubstansen dopamin i hjärnan. Detta leder till ökade nivåer av dopamin i synapssprickan och därmed stärker signalöverföringen mellan nervcellerna.

Dopaminupptagshämmare används ofta som behandling för neuropsykiatriska sjukdomar såsom ADHD (upppmärksamhetsstörning) och depression, då dessa tillstånd kan vara associerade med nedsatta dopaminnivåer i hjärnan. Genom att öka dopaminaktiviteten kan symtomen förbättras.

Exempel på läkemedel som verkar som dopaminupptagshämmare inkluderar bupropion, atomoxetin och nomifensin.

I'm sorry for any confusion, but "Dibensocykloheptener" doesn't appear to be a recognized or established term in medical or scientific literature. It's possible that there may be a spelling mistake or it could be a very specialized or obscure term used in a specific research context. Could you please provide more context or check the spelling? I'm here to help!

'Schizofreni' är ett allvarligt och komplext psykiatriskt sjukdomstillstånd som kännetecknas av störningar i tankar, perceptioner, känslor, beteende och funktion. De två huvudsakliga symptomen på schizofreni är positiva symtom och negativa symtom.

Positiva symtom innefattar psykotiska symtom som hallucinationer (vanligtvis att höra röster), illusioner, desorganiserade tankar och beteende samt störd affektivt tillstånd. Dessa symtom kan vara mycket uppenbara och kan orsaka stor lidande och funktionsnedsättning.

Negativa symtom innefattar avflackning, isolering, brist på motivation, brist på förmåga att känna glädje eller omtanke samt monotoni i tal och mimik. Dessa symtom kan vara mer subtila än positiva symtom, men de kan fortfarande orsaka betydande funktionsnedsättning och lidande.

Schizofreni kan också påverka kognitiva funktioner som uppmärksamhet, minne, planering och förmåga att lära sig nya saker. Dessa kognitiva symtom kan vara lika viktiga som de positiva och negativa symtomen när det gäller funktionsnedsättning och livskvalitet.

Det är värt att notera att schizofreni inte innebär en split personality eller flersidighet av personlighet, vilket är två missförstånd som ofta förekommer. Istället är det ett allvarligt och komplext tillstånd som kräver professionell behandling och stöd för att hanteras effektivt.

"Antikonvulsiva medel" är en benämning på läkemedel som används för att behandla och förebygga epileptiska krampanfall. Dessa mediciner fungerar genom att stabilisera elektrisk aktivitet i hjärnan och minska excitationen av nervceller, vilket hjälper att förhindra oförutsägbara och oönskade konvulsioner eller krampanfall.

Exempel på vanliga antikonvulsiva medel inkluderar:

1. Karbamazepin
2. Fenobarbital
3. Valproinsyra
4. Lamotrigin
5. Levetiracetam
6. Topiramat
7. Phenytoin
8. Gabapentin

Varje antikonvulsivum har sina unika mekanismer och biverkningar, så läkare väljer ofta ut ett specifikt medel eller en kombination av medel baserat på patientens typ av epilepsi, ålder, andra mediciner de tar och deras individuella respons på behandlingen.

Neuropil är ett histologiskt begrepp som används för att beskriva det sammantrasslade nätverket av nervcellers (neuroners) utskott (axoner och dendriter) och deras synapser, glia cellsprocesser och blodkärl i det centrala nervsystemet hos djur. Det är den strukturella komponenten i hjärnans och ryggmärgans vävnad där neuronal signalering sker genom kommunikation mellan neuroner via synapser. Neuropil innehåller också stödjande celler, som glia cells, som har en rad funktioner som till exempel att underhålla och skydda nervcellerna samt hjälpa till vid uppbyggnaden och underhållet av extracellulär matris. Neuropil är en mycket komplex struktur på molekylär nivå, med många olika proteiner och signalsubstanser som deltar i nervcellskommunikationen.

"Dopaminblockerare" är en term som används inom farmakologi och medicin, och refererar till läkemedel eller substanser som blockerar eller hämmer effekterna av dopamin i kroppen. Dopamin är en signalsubstans i hjärnan som bland annat spelar en viktig roll för rörelsekoordination, belöningssystemet och känslomässiga reaktioner.

Dopaminblockerare fungerar genom att binda till dopaminreceptorerna i hjärnan utan att aktivera dem, vilket förhindrar att naturligt förekommande dopamin kan binde till och aktivera dessa receptorer. Detta kan användas terapeutiskt för att behandla olika sjukdomstillstånd som karakteriseras av överskott av dopamin, såsom schizofreni, kloropsykos och Tourettes syndrom.

Det finns två huvudsakliga typer av dopaminreceptorer i hjärnan: D1- och D2-receptorerna. Dopaminblockerare kan vara selektiva eller icke-selektiva beroende på om de endast binder till en specifik typ av dopaminreceptor eller om de binder till flera olika typer. Exempel på vanliga dopaminblockerare inkluderar antipsykotiska läkemedel som haloperidol, risperidon och olanzapin.

En katalys är ett molekyul eller jon som ökar hastigheten på en kemisk reaktion genom att sänka energibarriären för reaktionen, men själv inte förändras i antal eller typ under processen. Katalytiska reagens deltar alltså inte i reaktionen och produceras inte som ett produkt av den heller. Istället fungerar de genom att sänka den aktiveringsenergi som behövs för att starta reaktionen, vilket gör att fler molekyler kan reagera under givena förhållanden. Katalysatorer är mycket viktiga inom biologin och industrin eftersom de gör det möjligt att effektivt producera en mängd olika kemikalier och material.

Inosinmonofosfat, eller IMP (IMP är en förkortning av den engelska beteckningen inosine monophosphate), är ett naturligt förekommande kemiskt ämne som tillhör gruppen nukleotider. Nukleotider är byggstenarna i DNA och RNA, våra arvsmassors molekyler.

Inosinmonofosfat består av en fosfatgrupp, en sockerdel (ribos) och en basyre, inosin. Inosin är en så kallad purinbas, som också finns i andra biologiskt viktiga molekyler, till exempel ATP (adenosintrifosfat), NADH (nikotinamidadenindinukleotid) och coenzym A.

Inosinmonofosfat har olika funktioner i cellmetabolismen, bland annat som en byggnadselement i syntesen av andra nukleotider och som ett signalsubstrat i celldelningen. Det kan även spela en roll i immunförsvaret genom att aktivera vissa immunceller och påverka deras funktion.

Veratridin är ett alkaloid förening som utvinns från växten *Veratrum album*, också känd som vit nysrot. Det är ett giftigt ämne som kan orsaka muskelspasmer, hjärtrytmrubbningar och andningsproblem. Veratridin fungerar som en naturlig ligand till sodium-kanaler i cellmembranet, vilket leder till en ökad permeabilitet för natriumjoner och därmed depolarisering av membranet. Detta kan leda till oregelbunden nerv- och muskelaktivitet.

Dopamin D1-receptorer är en typ av dopaminreceptor som aktiveras av neurotransmittorsubstansen dopamin och tillhör G-protein-kopplade receptorer. När dopamin binder till D1-receptorn aktiveras adenylatcyklas, vilket leder till en ökning av intracellulära cAMP-nivåer och en efterföljande signaltransduktion som påverkar cellens funktion. D1-receptorerna är involverade i en rad fysiologiska processer, såsom kognition, motivation, belöningssystemet, och rörelsekoordination. Dysfunktion i dopaminsystemet och D1-receptorer har visats vara relaterade till flera neurologiska sjukdomar, inklusive Parkinson's sjukdom och schizofreni.

In biochemistry, deamination is the removal of an amino group (-NH2) from a molecule. In the case of amino acids, this process results in the conversion of an amino acid to a keto acid. Deamination of DNA or RNA bases refers to the removal of an amine group from these molecules. This can occur as a result of natural processes, such as programmed cell death (apoptosis), or due to environmental factors like radiation and chemicals. Deamination can lead to mutations in the genetic code, which may contribute to the development of diseases, including cancer.

Substratcykling (eng. "substrate cycling") är ett fenomen inom farmakologi och biokemi där ett enzym katalyserar omvandlingen av ett ämne (substrat) till ett annat, men sedan omedelbart reverterar denna process genom att katalysera omvandlingen tillbaka till det ursprungliga substratet. Detta sker ofta i närvaro av höga koncentrationer av ämnen som aktiverar eller inhiberar enzymet, vilket kan leda till en ökning av metabolismen och därmed en ökad användning av energi. Substratcykling kan ses som en form av metabolisk styrd reglering och är involverat i flera olika biologiska processer, inklusive signaltransduktion och cellulär energiproduktion.

'Smaklökare' är ett informellt eller slanguttryck och används vanligtvis för att beskriva någon som uppsöker nöjen, kanske speciellt när det gäller mat och dryck. Det finns inget etablerat medicinskt eller vetenskapligt definition av "smaklökare".

Ibland kan termen användas på ett pejorativt sätt för att beskriva någon som konsumerar överdådigt, oansvarigt eller hetsigt. Men det är inte alltid fallet och beroende på kontext kan ha en mer neutral eller positiv konnotation.

I medicinskt sammanhang finns det diagnoser som kan vara relaterade till onormal konsumtion av mat, såsom ätstörningar, men termen "smaklökare" används inte inom den professionella medicinska världen för att beskriva eller diagnostisera någon.

Smaktröskel (taste threshold) är ett begrepp inom sensorisk och klinisk medicin som refererar till den minsta koncentrationen av en viss smakstimulans som en individ kan uppfatta. Det kan också definieras som den lägsta intensiteten eller koncentrationen av en smakkälla som en person kan identifiera eller skilja från en annan smak eller från en neutral referenspunkt. Smaktrösklar varierar mellan individer och kan påverkas av faktorer såsom ålder, kön, hälsotillstånd och exponering för vissa kemikalier eller läkemedel. Det finns också olika smaktrösklar för de fem grundläggande smakerna: sött, salt, surt, beskt och umami.

Levulinsyra är en organisk syra med formeln C3H6O3. Den är en småmolekylär karboxylsyra som förekommer naturligt i vissa frukter och grönsaker, såsom bönor, linser och potatis. Levulinsyra kan också bildas under nedbrytningen av alkohol och socker i kroppen.

I medicinskt hänseende kan levulinsyra användas som en del av behandlingen för urinsyramängelsen primär hyperoxaluri typ 1 (PH1). PH1 är ett ovanligt, autosomalt recessivt tillstånd där patienten har en defekt i enzymet glykolat oxidas som leder till överdriven produktion av oxalsyra. Oxalsyra är en slags levulinsyra-derivat och kan ansamlas i njurarna och leda till njursvikt om den inte behandlas.

Levulinsyran används som ett prekursor för att producera en substans som kallas fosfonoformiat, som sedan kan konverteras till en aktiv form av vitamin B6 (pyridoxalfosfat). Pyridoxalfosfat är ett koenzym som behövs för att bryta ner oxalsyra i kroppen. Genom att ge patienter med PH1 levulinsyra kan man öka deras förmåga att bryta ner oxalsyra och minska risken för njurskador.

'Fotolys' är ett medicinskt begrepp som refererar till den process där en molekyl splittras upp i två eller flera mindre delar som resultat av att absorbera ljusenergi. Detta kan inträffa när kroppen utsätts för ultraviolett strålning, såsom solens UV-strålar. Fotolysprocessen kan leda till skador på celler och DNA, vilket kan öka risken för hudcancer och andra hudskador.

Ett exempel på fotolys i en medicinsk kontext är när det förekommer fotolys av vitamin D i huden under exponering för solens UV-B-strålar, vilket leder till bildandet av provitamin D3 (7-dehydroklorokolesterol), som sedan kan omvandlas till aktivt vitamin D3 inne i kroppen.

Guanylatkinas är ett enzym som katalyserar reaktionen där ATP (Adenosintrifosfat) omvandlas till GDP (Guanosindifosfat) och pyrofosfat. Detta enzym spelar en viktig roll inom celldelning, signaltransduktion och metabolism. Guanylatkinas är också involverat i syntesen av cGMP (cykliskt GMP), ett signalsubstanser som har en rad fysiologiska funktioner, såsom reglering av blodflöde, skelettmuskulaturrelaxering och neurotransmission.

'Luktlob' är ett informellt eller folkligt begrepp och saknar en exakt medicinsk definition. Termen används ofta för att beskriva en abnormal lukt som kommer från andningsvägarna, vanligtvis orsakad av någon form av infektion eller annan patologisk process i munhålan, näshålan, svalget eller lungorna. Den kan vara förknippad med olika sjukdomar såsom sinusit, bronkit, lungsäcksinflammation, caries, tandköttsinflammation eller andningsvägsinfektioner. Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man upplever en obehaglig och ovanlig lukt från andningen, för att fastställa orsaken och få rätt behandling.

Röntgenkristallografi är en teknik inom strukturbiologi och fysikalisk kemi som används för att bestämma tre-dimensionella strukturer av molekyler, ofta proteiner och andra biologiska makromolekyler. Den bygger på att utnyttja diffraktionen av röntgenstrålning när den passerar genom en kristall av det ämne vars struktur ska bestämmas.

I en kristall är atomer och molekyler ordnade i ett periodiskt mönster, vilket gör att de agerar som en diffraktionsgitter när de utsätts för röntgenstrålning. Genom att mäta intensiteten och fasen på de diffraktionerade strålarna kan forskaren rekonstruera den elektroniska densitetsfördelningen i kristallen, vilket ger information om var atomerna befinner sig i förhållande till varandra. Genom att analysera denna information kan man bestämma molekylens tresidiga struktur på atomnivå.

Röntgenkristallografi är en mycket kraftfull metod inom strukturbiologin och har haft en stor betydelse för vetenskapens förståelse av biologiska processer på molekylär nivå. Metoden används bland annat för att studera proteiner som är involverade i sjukdomar, för att utveckla läkemedel och för att undersöka materialegenskaper hos oorganiska material.

I medicinsk terminologi, refererer "små postsynaptiske potentialer" (eng. "miniature endplate potentials", MEPPS) til små elektriske impulser i muskelceller, som opstår som følge af spontan frisættelse af en enkelt neurotransmittermolekyle fra en præsynaptisk blære (eng. "quantum") til en postsynaptisk receptor på den modtageende celle. Disse potentialer er ofte associeret med neuromuskulær overførsel og akkompagneres af en lille, lokal forandring i membranpotentialet hos den postsynaptiske celle. Selvom små postsynaptiske potentialer normalt ikke er kraftfulde nok til at udløse en aktionspotential i den postsynaptiske celle, kan de alligevel have en væsentlig betydning for neuronal kommunikation og synaptisk plasticitet.

"DNA-primers" är en medicinsk term som refererar till små, syntetiska eller naturliga, ensträngade DNA-molekyler som används för att initiera och stödja DNA-syntesen under processer som PCR (polymeraskedjereaktion), sekvensering och kloning. DNA-primers binder specifikt till en komplementär sekvens i mål-DNA:t och fungerar som en startpunkt för DNA-polymerasen, det enzym som kopierar DNA-sekvensen. Primern är vanligtvis några tiotals baspar lång och är designad för att vara komplementär till den specifika sekvensen i mål-DNA:t där syntesen ska initieras.

Kaliumacetat är ett mineral salt som används inom medicinen, särskilt vid behandling av lägre pH-värden i blodet (acidos) eller för att ersätta kaliumbrist i kroppen. Det består av potassiumjoner och acetatjoner och är i sin rensta form en vit, kristallinsk substans som löser sig väl i vatten.

Läkemedelsformen av kaliumacetat finns ofta som en lösning att intas oralt eller som intravenöst preparat för injektion. Det är viktigt att följa doseringsrekommendationerna noga, eftersom både för höga och för låga halter av kalium kan ha allvarliga konsekvenser för hälsan.

I medically speaking, the term "Nötkreatur" refers to a member of the Bos genus, specifically the domestic species Bos taurus (cattle) or Bos indicus (zebu). These animals are often raised for their meat, milk, hides, and labor. In some contexts, "nötkreatur" may also refer to other large herbivorous mammals, such as bison or water buffalo, that are used in similar ways. However, it's important to note that these animals belong to different genera (Bison and Bubalus, respectively) and are not technically classified as "nötkreatur" in a strict sense.

I Jontransport (eller sodium-kalium-pumpen) refererer vi til et transportprotein i cellemembranen som pumper natrium (Na+) ud af cellen og potassium (K+) ind i cellen. Dette sker imod deres koncentrationsgradient, hvilket betyder at Na+ har en højere koncentration inde i cellen end udenfor, og K+ har en lavere koncentration inde i cellen end udenfor.

Jontransporten kræver energi for at fungere, som kommer fra ATP-hydrolyse (ATP er adenosintrifosfat, et molekyle der indeholder højt energipotentiale). Denne proces hjælper til at opretholde homeostasen i cellelementer og sørger for at ionerne holdes i balance.

Denne transportmekanisme er essentiel for mange cellulære processer, herunder nerveimpulsers overførsel, muskelkontraktion og cellevæskens osmotiske balance.

In situ-hybridisering (ISH) är en teknik inom molekylärbiologi som används för att detektera och lokalisera specifika DNA- eller RNA-sekvenser i celler eller vävnader. Tekniken bygger på hybridisering av komplementära sequensemolekyler, vanligtvis små fluorescerande eller radioaktivt märkta probar (eller sonder), till målsekvensen in situ i den fysiska positionen där de finns i cellen eller vävnaden.

Denna metod används ofta för att undersöka genuttryck, genernas aktivitet och lokalisering samt för att detektera specifika virus eller patogener inom diagnostiska tillämpningar. In situ-hybridisering kan utföras som en manuell process eller med hjälp av automatiserade system, och det finns också olika varianter av tekniken, såsom FISH (Fluorescens in situ-hybridisering) och CISH (Chromogenisk in situ-hybridisering).

Pyridoxalfosfat (PLP) är ett koenzym som spelar en central roll i den enzymatiska metabolismen av aminosyror. Det är den aktiva formen av vitamin B6 och fungerar som en kofaktor för flera olika enzymer som katalyserar olika reaktioner involverade i syntesen och nedbrytningen av aminosyror, neurotransmittorer och andra biologiskt aktiva ämnen.

PLP hjälper till att överföra funktionella grupper mellan molekyler under enzymsammanhang, vilket gör det möjligt för kroppen att syntetisera nya aminosyror och bryta ner existerande sådana. Det är särskilt viktigt för reaktioner som involverar transaminering, dekarboxylering, racemisering och beta- eller gamma-eliminering av aminosyror.

Ett underskott av Pyridoxalfosfat kan leda till en rad negativa hälsoeffekter, inklusive neurologiska symtom som sömnstörningar, depression och neuropati, samt metaboliska störningar som hyperhomocysteinemi och märkbar förhöjda nivåer av aminosyror i blodet.

Medicinskt sett betyder "kol" ofta kolmonoxid (CO), ett gasformigt ämne som saknar färg, lukt och smak. Kolmonoxid orsakas vanligtvis av ofullständig förbränning av kolhaltiga material, till exempel i rök, träeld, fordon eller generatorer som används inomhus.

Kolmonoxid är mycket farligt eftersom det har en hög affinitet till hemoglobin, den protein i röda blodkroppar som transporterar syre till kroppens celler. När kolmonoxid binder till hemoglobin bildas karboxihemoglobin (COHb), vilket förhindrar att syre transporteras korrekt i kroppen. Detta kan leda till syrebrist, hypoxi och i allvarliga fall döden.

Andra medicinska användningar av "kol" inkluderar kolbehandling (till exempel aktiverat kol), som är ett sätt att behandla förgiftning genom att ge patienten en substans med kol som absorberar toxiner i mag-tarmsystemet.

Isocitratdehydrogenas (IDH) er enzym som spiller en viktig rolle i cellens energiproduksjon, og er derfor essensielt for livet. Det er lokaliserte i mitokondriene i cellene og er involvert i citronsyrens cyklus (også kalt Krebs-syklen), som er en metabolisk prosess hvor cellen omdanner næringsstoffer til energi.

IDH katalyserer en reaksjon der isocitrat blir omdannet til α-ketoglutarat, som er en viktig stoff for cellens energiproduksjon og andre metaboliske prosesser. Der er tre forskjellige typer IDH hos mennesker, IDH1, IDH2 og IDH3, og defekter i disse enzymer kan føre til ulike sykdommer.

For eksempel, mutasjoner i IDH1 og IDH2 har blitt funnet i visse typer av kræftceller, inkludert gliomer, akut myeloid leukemi (AML) og andre former for kreft. Disse mutasjonene fører til at IDH-enzymer producerer en uvanlig form av α-ketoglutarat, som kan påvirke cellens normala funksjon og fremme kræftens vokst og spredning.

Bensodiazepiner är en grupp av läkemedel som används för att behandla ångest, sömnsörtningssvårigheter, muskelspasmer och epilepsi. De fungerar genom att öka effekten av ett neurotransmittor, GABA (gamma-aminobutyriska syran), i centrala nervsystemet, vilket orsakar en dämpande effekt på hjärnaktiviteten och ger en lugnande, ruskig eller senkande effekt. Exempel på bensodiazepiner inkluderar diazepam (Valium), alprazolam (Xanax) och lorazepam (Ativan). Liksom med alla läkemedel kan de också ha biverkningar och risker för beroende.

Leucin är en essentiell aminosyra, vilket betyder att den måste tillföras kroppen genom kostintag eftersom den inte kan syntetiseras själv. Leucin är en av de tre grenade aminosyrorna och spelar en viktig roll i proteiners syntes och nedbrytning, samt i regleringen av cellväxthormonet insulin. Det finns också vissa bevis som tyder på att leucin kan ha en positiv effekt på muskelproteinsyntesen efter träning.

Laktat är ett slutprodukt i anaerob metabolism, vilket innebär att det bildas när kroppens celler behöver energiproduktion utan tillgång till syre. Detta sker framförallt under intensiv träning eller när blodflödet inte är tillräckligt för att möjliggöra syretransporten till cellerna.

Laktatet transporteras sedan via blodet till levern, där det kan omvandlas tillbaka till glukos och användas som energikälla igen. Om levern inte kan hålla jämna steg med laktattillförseln kan dock laktatakumulering ske, vilket kan leda till metabola acidos eller lägre pH-värden i blodet.

Det är värt att notera att när människor pratar om "laktatsatta muskler" avser de ofta en situation där musklerna har höga nivåer av laktat som orsakas av intensiv träning, men det är inte samma sak som muskelvätskan blir sur.

'Uppreglering' är ett medicinskt begrepp som refererar till en process där nivåerna eller aktiviteten hos en viss molekyl, cell, vävnad eller funktion ökar i kroppen. Det kan ske naturligt eller orsakas av läkemedel eller andra behandlingsformer. Uppreglering kan ske på olika nivåer, inklusive genetisk (överaktivering av en gen), proteinsnivå (ökad produktion av ett protein) eller signalsubstansnivå (förhöjd aktivitet hos en signalsubstans). Det kan vara en önskvärd effekt vid behandling av vissa sjukdomar, men i andra fall kan det leda till negativa konsekvenser och biverkningar.

Saccharose, ofta kallat sackaros, är ett disacharid som består av två monosackarider, glukos och fruktos, som är kopplade till varandra via en glykosidbindning. Saccharose förekommer naturligt i många sockerrika livsmedel, såsom sockerbetor, sockerrör och flera olika frukter. När vi äter livsmedel som innehåller saccharose spjälkas det upp av vår kropp till glukos och fruktos, vilka kan användas som energikälla.

Ornithine (C5H14N2O2) er en nichtsyntetisk, alfa-aminosyre som forekommer naturlig i kroppen og deltar i den normale stofskifteprosessen. Det produseres i leveren fra aminosyren arginin ved hjelp av et enzym kalt arginase. Ornithin er en viktig del av urea-sykletten, som er den metaboliske sti som fjerner ammoniak fra kroppen i form av urea, som så kan utscheles via urinen.

Ornithin er også involvert i produksjonen av andre aminosyrer og er en forstadie i syntesen av polyaminer og glutamin. Det kan også fungere som en neurotransmitter i hjernen. I tillegg har det vært visat å ha en rolle i reguleringen av insulinutsiktten og vært studert for sin mulige rolle i behandlingen av diabetes.

Isoenzym (eller isoform) är ett samlingsnamn för olika enzymer som har samma funktion men kan skilja sig något i deras aminosyresekvens och/eller kinetiska egenskaper. De uppstår genom genetisk variation, där varje isoenzym kodas av en separat gen. Isoenzymen kan ha olika reguleringsmekanismer, subcelulär lokaliseringsgrad och stabilitet, vilket gör att de kan anpassa sig till specifika cellulära behov och miljöer. Detta är en naturlig strategi hos levande organismer för att öka deras flexibilitet och adaptabilitet. I klinisk kontext kan isoenzymnivåer i blodet användas som markörer för olika sjukdomstillstånd, eftersom specifika isoenzymbrister kan vara associerade med vissa patologiska tillstånd.

Serotonin, också känt som 5-hydroxtryptamin (5-HT), är ett signalsubstans i centrala nervsystemet hos djur och i vissa typer av växter. Serotonin produceras naturligt i kroppen och fungerar som en neurotransmittor, vilket betyder att det hjälper till att överföra signaler mellan nervceller. Det är involverat i en rad olika kroppsliga processer, inklusive sömnschema, aptit, smärta, humör och minnesfunktioner. Serotonin har också en viktig roll i regleringen av blodtrycket och blodkoaguleringen. I hjärnan är serotonin involverat i regleringen av känslor som lycka, rädsla och aggression. I onormala nivåer kan serotonin vara förknippat med sjukdomar som depression, ångeststörningar och migrän.

Isoxazoler är en klass av organiska föreningar som innehåller en isoxazolring, en fem-ledd aromatisk heterocyklisk ring bestående av en kväveatom och en syreatom. Isoxazolder används som läkemedel, särskilt som antiinflammatoriska medel och som antiepileptika. Exempel på isoxazolbaserade läkemedel inkluderar isoxicam (ett antiinflammatoriskt medel) och isovaleramsyra (ett antiepileptikum).

Medicinskt sett definieras "nejonögon" som ett tillstånd där en individ saknar pupiller i ögonen eller har mycket små och nästan slutna pupiller. Detta är oftast en medfött missbildning, men kan även orsakas av skada på ögat. Nejonögon kan vara ett ensamt tecken eller förekomma tillsammans med andra abnormaliteter i ögat eller i kroppen som helhet. I allmänhet har personer med nejonögon nedsatt syn, men graden av synnedsättning kan variera beroende på vilka andra strukturer i ögat som är drabbade.

Pyrroline-5-carboxylate reductase (PYCR) er enzym som deltar i syntesen av prolin, en essensiell aminosyre. Det er tre typer PYCR hos mennesker, kalt PYCR1, PYCR2 og PYCR3, og de er plassert i mitokondriene i cellene.

PYCR-enzymerne katalyserer reduksjonen av pyrroline-5-carboxylat (P5C) til prolin ved bruk av NAD(P)H som reduktant. Dette er en viktig reaksjonssti i syntesen av prolin, og større end normale nivåer av PYCR-enzymer kan føre til økt produksjon av prolin, mens lavere end normale nivåer kan føre til mangel på prolin.

Dysfunksjon i PYCR-enzymer har vært forbundet med ulike sykdommer og skadegjenværende tilstander, inkludert neurodegenerative lidelser, kreft og fibrotiske tilstander.

'Lysin' er en type aminosyre som er essensiell for mennesker, det betyr at kroppen ikke kan produsere den selv og den må derfor tilføres gjennom kosten. Lysin spiller en viktig rolle i produksjonen av kollagen, en strukturell proteinskjemakke som er viktig for styrken og integriteten til huden, knoklene, blodkarrene og andre bindivisjevev. Det er også involvert i absorbsjonen av calcium, noe som er viktig for helse og styrke i knoklene. Lysin er en polar, alifatisk aminosyre med en lengre hydrokarbonkjede og en positivt ladet amino-gruppe. Den finnes naturligvis i mange matvarer som kjøtt, fisk, egg, bærtanter, ost og visse grønnsaker.

Enligt den medicinska ordboken, definieras njuren som: "Ett par vitala, hos däggdjur retroperitonealt placerade exkretoriska organ, vars huvudsakliga funktion är att filtrera blodet och producera urin."

Njurens viktigaste uppgift är att reglera vattnet, elektrolytbalansen och ämnesomsättningen i kroppen. Detta gör de genom att filtrera blodet, absorbera vatten och näringsämnen som behövs och avlägsna skadliga substanser och avfallsprodukter genom urinen. Njurarna hjälper också till att reglera blodtrycket och producera hormoner som styr rödblodskällan, benmärgen och andra kroppsfunktioner.

Ceftriaxone är ett bredspektrum-β-laktamantibiotikum som tillhör gruppen cefalosporiner av tredje generationen. Det används för behandling av olika infektioner orsakade av känsliga bakterier, inklusive meningit, lunginflammation, buksjukdomar och sepsis. Ceftriaxon har en lång halveringstid, vilket gör att det kan ges en gång om dagen som injektion eller infusion. Det är stabilt mot de flesta β-laktamaser och har god penetration till olika vävnader och kroppsvätskor, inklusive hjärnhinnor och benmärg.

GABA-B Receptor Antagonists are a class of drugs that block the action of GABA (gamma-aminobutyric acid) at GABA-B receptors in the brain and nervous system. GABA is a neurotransmitter, which is a chemical messenger that transmits signals in the brain and regulates communication between brain cells. GABA has an inhibitory effect on nerve impulses, meaning it can reduce the activity of certain neurons and decrease excitability in the brain.

GABA-B receptors are found both pre-synaptically and post-synaptically, and they play a role in regulating neurotransmitter release, synaptic transmission, and neuronal excitability. GABA-B Receptor Antagonists work by binding to these receptors and preventing the action of GABA, which can lead to increased neuronal activity and excitation.

GABA-B Receptor Antagonists have been studied for their potential therapeutic uses in various neurological and psychiatric conditions, such as epilepsy, depression, anxiety, and drug addiction. However, the use of these drugs is associated with several side effects, including increased heart rate, blood pressure, and seizures, and they are not widely used in clinical practice due to their potential for abuse and dependence.

Prolidase (eller Prolinas-dipeptidas) er ein eiendomelig type av peptidas, som bryter ned specielle dipeptider som inneholder prolin i slutten av peptidkjeden. Prolidase spiller en viktig rolle i recycling av kollagen og andre proteiner som inneholder sekvensene X-Proline eller X-Hydroxyproline, der X kan være noen vilkårlig aminosyre. Dette enzym finnes i mange typer av celler, inkludert hvite blodlegemer og leverceller.

Mangel på prolidase kan føre til forskjellige helseproblemer, som f.eks. svulst, infeksjoner og skleroderelaterte symptomer.

Epilepsi är en neurologisk sjukdom som karaktäriseras av upprepad och oförutsägbar aktivering av nervceller i hjärnan, vilket orsakar epileptiska anfall. Epilepsi definieras vanligtvis som två eller fler oprovocerade anfall separerade av mer än 24 timmar, eller enbart ett anfall om det finns en tydlig risk för ytterligare anfall. Anfallen kan variera i intensitet från kortvariga, milda förluster av medvetande till allvarliga, stora krampanfall som kan innebära fall och skador. Epilepsi kan ha många olika orsaker, inklusive genetiska faktorer, strukturella skador på hjärnan eller okända orsaker. Det är viktigt att söka medicinsk behandling om man tror att man har epilepsi, eftersom det ofta går att kontrollera anfallen med läkemedel eller andra behandlingsmetoder.

Cyclic amino acids are a type of non-standard amino acid that contain a cyclic side chain. This means that one part of the amino acid's side chain is connected to another part, forming a ring structure. This is different from standard amino acids, which have linear side chains.

Cyclic amino acids can be formed through various mechanisms, such as the condensation of the side chain with the amino or carboxyl group of the same or another amino acid. They are not commonly found in proteins, but they do occur in some natural products and have been synthesized in the laboratory for use in research and development.

Cyclic amino acids have unique chemical and physical properties compared to standard amino acids, which can make them useful for a variety of applications. For example, they have been studied for their potential as drugs, due to their ability to bind to specific targets in the body. They have also been used in the development of new materials and technologies, such as self-assembling peptide nanostructures.

'Kemisk stimulering' refererer til anvendelsen af kemiske stoffer eller preparater for at øge aktiviteten i biologiske systemer, typisk i hjernen eller nervesystemet. Disse stoffer, også kendt som stimulantia, påvirker neurotransmitterne i hjernen, herunder dopamin og noradrenalin, for at forbedre opmærksomhed, koncentration, energilevel og humør. Eksempler på kemiske stimuleringsmidler inkluderer medicin som Ritalin og Adderall, der anvendes til behandling af ADHD (deficit/hyperaktivitetsstørrelse), samt ulovlige stoffer som kokain og amfetamin. Overdreven brug eller misbrug af disse stoffer kan have alvorlige negative virkninger på helbredet, inklusive abstinenssymptomer, psykose, hjertesvigt og endda død.

"Biotinylering" refererar till en biokemisk metod där man modifierar en molekyl, vanligtvis ett protein eller en nukleinsyra, med en biotin-grupp. Biotin är en vitamin som binder starkt till avspecifika proteiner, kallade avbiotinbindande proteiner (avidin eller streptavidin). Denna bindning är mycket stark och har en dissociationskonstant på omkring 10^-15 M, vilket gör den ungefär tusen gånger starkare än en typisk antigen-antikropp-bindning.

Biotinylering används ofta inom forskning för att märka och följa specifika molekyler, till exempel genom att koppla fluorescerande markörer eller enzymatiska aktiviteter till biotin-gruppen. Det kan också användas för att purifiera specifika molekyler med hjälp av kolonner som innehåller avbiotinbindande proteiner.

Sammantaget är biotinylering en kraftfull metod inom molekylärbiologi och cellbiologi, som ger möjlighet att studera specifika molekyler och deras interaktioner i levande system på ett höggradigt specificerat sätt.

Urinämne, även kallat urin, är ett medicinskt begrepp som refererar till den vätska som produceras och utsöndras av nefron i kroppen. Urinen innehåller olika substanser, såsom salt, urea, kreatinin, hormoner och annat avfall som filtreras bort från blodet. Den vanliga användningen av urinämne är att mäta koncentrationen av specifika substanser för att diagnostisera olika sjukdomar eller störningar i kroppen.

"Antipsychotic medication" är en benämning på en grupp mediciner som används för att behandla psykiatriska sjukdomar, särskilt schizofreni och andra former av psychoser. Dessa läkemedel fungerar genom att blockera dopaminreceptorer i hjärnan, vilket hjälper att reducera symtomen som är associerade med psykoser, såsom hallucinationer, förvirring, och tankestörningar.

Det finns två huvudsakliga typer av antipsykotiska läkemedel: typiska (äldre) och atypiska (nyare). Typiska antipsykotika har varit i bruk sedan 1950-talet och inkluderar mediciner som chlorpromazin och haloperidol. Dessa läkemedel kan vara effektiva för att behandla psykoser, men de kan också orsaka obehagliga biverkningar, såsom rörelsestörningar och tardiv dyskinesi.

Atypiska antipsykotika har utvecklats sedan 1990-talet och inkluderar mediciner som olanzapin, risperidon och quetiapin. Dessa läkemedel är ofta mindre sannolika att orsaka rörelsebiverkningar än typiska antipsykotika, men de kan fortfarande orsaka andra biverkningar, såsom viktuppgång och metabola störningar.

I allmänhet preskrivs antipsykotiska läkemedel under tillsyn av en psykiater eller annan medicinskt utbildad specialist inom mentala hälsoområden, efter en noggrann bedömning och utvärdering av patientens behov. Det är viktigt att följa doseringsrekommendationerna och regelbundet besöka läkaren för att övervaka effekterna och biverkningarna av medicinen.

"Competitive binding" er en begreb brugt indenfor farmakologi og biokemi, der refererer til en situation hvor to eller flere forskellige molekyler konkurrerer om at binde sig til samme målprotein eller receptor. Dette betyder, at hvis en af de konkurrerende molekyler er bundet til målet, så bliver det vanskeligere for de andre molekyler at binde sig også, da der kun er en begrænset mængde af frit bindingssteder på proteinet.

Denne effekt kan udnyttes i forskellige sammenhænge, såsom ved udviklingen af medicin og behandlinger. For eksempel, hvis man kender en given receptors naturlige ligand (et molekyler der normalt binder sig til receptoren), kan man designe en konkurrerende ligand, der også er i stand til at binde sig til receptoren, men som har en ønsket virkning. Når den konkurrerende ligand gives til en patient, vil den fortrænge naturlige liganden fra receptoren og dermed blokere dens normale funktion.

Det er vigtigt at notere, at den relative styrke af bindingen mellem de forskellige molekyler og målproteinet også spiller en rolle i den konkurrence, der udspilles. Hvis et molekyler har en meget stærk binding til målet, kan det være svært at fortrænge det med andre molekyler, som kun har en svagere binding. Dette er grunden til, at man ofte taler om "binding affinitet" eller "dissociationskonstant (Kd)" for at beskrive styrken af bindingen mellem to molekyler.

I medicinsk sammenhæng kan begrebet "competitive binding" være relevant i forbindelse med udvikling og anvendelse af konkurrerende ligander, der har potentiale til at modvirke sygdomme eller symptomer ved at blokere specifikke receptorer eller enzymer i kroppen.

1-Pyrroline-5-Carboxylate Dehydrogenase (PCD) er enzym som spiller en viktig rolle i metabolismen av aminosyren prolin. PCD katalyserer oxidationen av 1-pyrroline-5-carboxylat til glutamat semialdehyd, som deretter kan konverteres til glutamat. Dette enzymet er belignett i mitochondria og brukes både under normal metabolisme og under særtilfelle som stress og sykdom. Defekter i PCD-enzymet kan føre til forskjellige medisinske tilstander, inkludert neurologiske lidelser og skader på nyrer og hjerte.

Smärta är en ubehaglig sensorisk och emosional erfarenhet som kan variera i intensitet från mild till stark, och som vanligtvis är associated med skada eller sjukdom. Smärtan är ett varningssystem som hjälper kroppen att reagera på skador och hot. Den kan också vara ett tecken på en underliggande sjukdom eller skada. Smärtan kan beskrivas i termer av dess kvalitet, intensitet, varaktighet och lokalisation. Det finns två huvudsakliga typer av smärta: akut smärta och kronisk smärta. Akut smärta är en plötslig smärta som oftast uppstår i samband med en skada eller sjukdom, och som normalt förväntas vara tillfällig. Kronisk smärta däremot är en smärta som varar över en längre period av tid, vanligen mer än tre månader, och som kan påverka individens vardagliga liv och mentala hälsa.

I'm happy to help you with a medical definition of an "allosteric site"!

An allosteric site is a distinct and separate binding site on a protein, typically an enzyme or a receptor, that is different from the active site where the substrate or ligand normally binds. When a molecule, known as an allosteric modulator, binds to this site, it can cause a conformational change in the protein's structure, which in turn affects the protein's function.

Allosteric regulation is an important mechanism for controlling many biological processes, such as enzyme activity and signal transduction. Allosteric modulators can either enhance (allosteric activator or agonist) or inhibit (allosteric inhibitor or antagonist) the protein's function, depending on the nature of the conformational change they induce.

Overall, allosteric sites play a crucial role in regulating various physiological processes and are important targets for drug discovery and development.

Koldioxid (CO2) är ett gasartat ämne som bildas vid cellandning i kroppen. Det är ett naturligt förekommande ämne i atmosfären och spelar en viktig roll i jordens klimatsystem. Koldioxid är också ett av de växthusgaser som bidrar till den globala uppvärmningen när koncentrationen i atmosfären ökar. I medicinsk kontext kan förhöjda nivåer av koldioxid i blodet (hyperkapni) orsaka andningssvårigheter och andra symtom.

Malatdehydrogenas (MDH) er ein enzym som spesielt er involvert i cellar energiproduksjon i både aerobe og anaerobe stoffskifteprosesser. I like gang er MDH aktør i den citokrom-sure kettjen, der konverterer malat til oxalacetat under prosessen med glikolys. Malatdehydrogenas katalyserer oss et redoxreaksjon der reducerer NAD+ til NADH og simultan fertarber malat til oxalacetat. Dette er en viktig reaksjon i cellens energihusholdning og stoffskifte. Malatdehydrogenas finst i flere forskjellige former, både i mitokondriene og i cytoplasmaet, og har forskjellige funksjoner i ulike biologiske prosesser.

Temperatur är ett mått på den termiska energin som finns hos ett föremål eller en levande varelse. I medicinskt sammanhang avses ofta kroppstemperaturen, vilken är en indikation på en persons hälsotillstånd. Normalt temperaturen i människokroppen ligger mellan 36,5 och 37,5 grader Celsius. En förhöjd kroppstemperatur kan vara ett tecken på infektion eller annan sjukdom. En sänkt kroppstemperatur kan också vara ett allvarligt tecken beroende på orsaken.

Cannabinoid receptor modulators are a class of compounds that interact with the cannabinoid receptors in the body. These receptors, named CB1 and CB2, are part of the endocannabinoid system and are involved in regulating various physiological processes such as pain, mood, memory, appetite, and immune function.

Cannabinoid receptor modulators can be classified into three categories based on their effects on the cannabinoid receptors:

1. Agonists: These compounds bind to and activate the cannabinoid receptors, leading to a range of effects such as pain relief, anti-inflammation, and anxiety reduction. Examples include THC (tetrahydrocannabinol), the psychoactive component of marijuana, and synthetic cannabinoids like dronabinol (Marinol) and nabilone (Cesamet).
2. Antagonists: These compounds bind to and block the cannabinoid receptors, preventing them from being activated by endocannabinoids or other cannabinoids. Examples include rimonabant, which was developed as a weight loss drug but withdrawn due to serious psychiatric side effects.
3. Inverse agonists: These compounds bind to and inhibit the activity of the cannabinoid receptors, producing effects opposite to those of agonists. An example is AM251, which has been shown to have potential as a treatment for drug addiction and neurodegenerative disorders.

Cannabinoid receptor modulators also include compounds that act as allosteric modulators, binding to a site on the receptor other than the active site and altering its activity. These compounds can be either positive or negative allosteric modulators, enhancing or reducing the effects of agonists or antagonists, respectively.

Overall, cannabinoid receptor modulators have potential as therapeutic agents for a variety of medical conditions, but their development and use are subject to ongoing research and regulatory oversight due to their complex pharmacology and potential side effects.

Anti-anxiety agents, also known as anxiolytics, are a class of medications used to manage symptoms of anxiety disorders. These drugs work by reducing the abnormal excitement in the brain that can lead to feelings of fear, worry, and anxiety. They may act on neurotransmitters such as gamma-aminobutyric acid (GABA) to increase its inhibitory effects on nerve cells, which results in a calming effect. Common examples of anti-anxiety agents include benzodiazepines, azapirone, and buspirone. It's important to note that these medications should be used under the supervision of a medical professional as they can have potential for dependence and abuse.

'Katjon' är ett begrepp inom elektrochemien och betecknar en jon som bär en positiv laddning. Denna term används ofta inom medicinen när man diskuterar olika former av behandlingar, till exempel hemodialys, där katjoner kan balanceras eller ersättas för att korrigera elektrolytbalansen hos en patient.

Exempel på vanliga katjoner inkluderar natrium (Na+), kalium (K+), kalcium (Ca2+) och magnesium (Mg2+). Dessa joner är viktiga för olika cellulära funktioner i kroppen, såsom muskelkontraktion, nervimpulsöverföring och hjärtfunktion.

Adenosindifosfat (ADP) är en nukleotid som spelar en viktig roll inom cellens energimetabolism. Det är en direkt föregångare till adenosintriphosphat (ATP), som är den primära energibäraren i levande organismer.

När ATP hydrolyseras, det vill säga splittras upp i vatten, frigörs energi och en fosfatgrupp avspjälas, vilket resulterar i bildandet av ADP. Vid behov kan ADP omvandlas tillbaka till ATP genom att koppla på en extra fosfatgrupp, ett process som kräver energi. Denna energikälla kan vara syre (i oxidativ metabolism) eller glukos (i glykolys).

Sålunda är ADP en viktig del av cellens energicykel och hjälper till att lagra och frisätta energi när det behövs.

'Nervnät' är ett samlingsbegrepp för de nervceller (neuron) och nervbanor (nervefibrer) som bildar ett sammanhängande system i kroppen. Detta system används för att överföra information i form av impulser mellan olika delar av kroppen, till exempel från känselorgan till hjärnan eller från hjärnan till muskler.

Det autonoma nervnätet är ett särskilt slags nervnät som styr automatiska funktioner i kroppen, såsom hjärtslag och andning, utan medveten kontroll. Det sensomotoriska nervnätet är däremot involverat i rörelser och känselupplevelser och innefattar både sensoriska (känsel) och motoriska (rörelse) neuron.

I ett vidare perspektiv kan även det centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och det perifera nervsystemet (nervbanor och ganglier utanför hjärnan och ryggmärgen) ses som delar av det stora nervnätet i kroppen.

'Undvikande inlärning' (engelska: avoidant learning) är ett begrepp inom beteendeforskning och läringsteori som refererar till en typ av inlärningsprocess där individen undviker att lära sig information eller färdigheter på grund av rädsla för fel, skam, kritik eller negativa konsekvenser. Det kan också handla om att undvika vissa situationer eller stimuli som är associerade med tidigare negativa erfarenheter.

Ibland kan undvikande inlärning leda till begränsad förmåga att hantera nya uppgifter eller utmaningar, och kan på så sätt försvåra personens möjligheter till personlig utveckling och framgång i livet. Det är viktigt att identifiera och behandla undvikande inlärning i tid, exempelvis genom kognitiv beteendeterapi eller andra former av psykologisk behandling, för att hjälpa individen att överbrygga sina rädslor och utveckla mer adaptiva sätt att hantera nya uppgifter och situationer.

'Pyrococcus horikoshii' er en art av arkeabakterie som tilhører kongen familie Thermococcaceae. Denne mikroorganismen er termofil, og kan overleve og vokse ved høye temperaturer, opp til 100°C. Pyrococcus horikoshii ble først isolert fra en varm kilde i et havbasseng i Japan. Denne bakterien er interessant for biologisk forskning på grunn av sin evne til å produksere enzymer som fungerer optimalt ved høye temperaturer, og kan være anvendelige innen områdene like som industriell prosessering og bioteknologi.

Cyclic AMP (cAMP)-dependent protein kinases, även kända som PKA (Protein Kinase A), är en typ av enzymer som katalyserar fosforylering av serin- och/eller threoninresidyer på proteiner. Dessa kinaser aktiveras av cyklisk AMP, ett signalsubstrat som bildas inom cellen i respons till hormoner som exempelvis glukagon och adrenalin. När cAMP binder till regulatoriska underenheterna hos PKA leder detta till en konformationsförändring som frigör katalytiska underenheter, vilka kan fosforylera och på så sätt aktivera eller inaktivera målproteiner. Dessa proteinkinaser spelar därmed en viktig roll i regleringen av olika cellulära processer som exempelvis glukosmetabolism, lipidmetabolism och celldelning.

Cannabinoid CB1-receptorn är en typ av G-proteinkopplad receptor som primärt finns i hjärnan och centrala nervsystemet hos däggdjur. Den aktiveras av cannabinoider, som är kemiska substanser som binder till receptorn och påverkar celldelningen och signaleringen inne i cellen. CB1-receptorerna är involverade i en rad fysiologiska processer, inklusive smärta, aptit, minnesfunktioner, och humör. De aktiveras naturligt av endocannabinoider, som are endogen producera substanser i kroppen, men kan också aktiveras av exogena cannabinoider, såsom delta-9-tetrahydrocannabinol (THC), den psykoaktiva komponenten i marijuana. CB1-receptorerna är också ett mål för farmakologisk behandling av en rad medicinska tillstånd, inklusive smärta, spasticitet, och ökad aptit.

Periakveduktal graa massa (PAG) refererar till en region i hjärnbalken som är belägen nära akvaduktus, ett smalt kanalliknande rum i mittlinjen av hjärnan där cerebrospinalvätskan cirkulerar. PAG är en del av det limbiska systemet och är involverad i smärta, temperaturreglering, andning, blodtryck och kardiovaskulära funktioner, samt i känslomässiga beteenden och affektiva processer.

PAG består av grå substans och är indelad i olika segment som har olika funktioner. Den innehåller neuroner som använder neurotransmittorerna glutamat, GABA och dopamin för att kommunicera med varandra och med andra delar av hjärnan. PAG är ett viktigt område för smärtsignalering och smärtmodulering, eftersom den tar emot smärtsignaler från kroppen och kan modifiera smärtförelevans och smärtkänslighet.

På grund av dess centrala roll i regleringen av olika fysiologiska funktioner och beteenden är PAG ett område som har fått mycket uppmärksamhet inom neurovetenskapen, särskilt när det gäller smärtsjukdomar och affektiva störningar.

"Psykologisk avbetingning" refererer til en tilstand hvor en persons motivation, initiativ, og evne til å handling blir reduceret eller mister seg helt. Dette kan være forårsaket av en rekke faktorer, inkludert psykiske lidelser som depression og angst, men også fysisk sykdom, misbruk av stoffer eller medikamenter, traumatisk stress, eller sosiale faktorer.

Den nedsatte motivasjonen og evnen til handling kan være generell eller begranset til bestemte områder i livet, som arbeid, skole, forhold eller fritid. Psykologisk avbetingning kan ha betydelige negative konsekvenser for en persons personlige liv, arbeidsliv og samfunnsliv.

Det er viktig å søke behandling hvis du eller noen du kjenner lider av psykologisk avbetingning. Behandlingen kan inneholde terapi, medisinsk behandling, livsskiftende endringer og støtte fra familie og venner.

L-Laktatdehydrogenas (LDH) er ein forkjølig enzym som finns i mange celler i kroppen, særlig i hjerte, lever, muskler, røde blodceller og hvite blodceller. LDH er involvert i prosessen med celleandning (aerob respisjon) og konverterer L-laktat til pyruvat under denne prosessen. Når celler skader eller dør, frigjores LDH fra cellene og kan måles i blodet. Høye nivåer av LDH i blodet kan være ein indikator på skade på celler eller vesentlig sykdom, som f.eks. hjerteanfall, leversykdom, infeksjoner, kreft og andre tilstander.

Quinolinic acid, också känt som 2,3-pyridindikarboxylsyra, är en endogen komponent i centrala nervsystemet (CNS) hos däggdjur. Det produceras främst av mikroglia och astrocyter under inflammatoriska förhållanden som svar på immunologisk aktivering. Quinolinic acid fungerar som en N-methyl-D-aspartat (NMDA) receptor agonist i hjärnan, vilket innebär att det stimulerar specifika nervceller genom att binda till dessa receptorer. Överaktivering av NMDA-receptorerna kan leda till excitotoxisk skada på nervceller och har förknippats med flera neurologiska sjukdomstillstånd, inklusive Huntingtons sjukdom, Parkinsons sjukdom, multipl skleros och depression.

Neurospora crassa är en art av svamp som tillhör klassen Sordariomycetes och är vanligt förekommande i naturen, framförallt i varmare klimat. Den är en filamentös svamp, vilket betyder att den består av ett nätverk av trådliknande strukturer som kallas hyfer. Dessa hyfer växer och delar sig kontinuerligt, vilket tillåter svampen att gro och sprida sig över underlaget den vuxit på.

Neurospora crassa är en ascomycet, vilket betyder att den producerar ascusfrukter som innehåller sporer. Dessa sporer är mycket resistanta mot extrema förhållanden och kan överleva under lång tid i olika miljöer. När de transporteras till en gynnsam miljö kan de gro och utvecklas till en fullt fungerande svamp.

Neurospora crassa är en viktig modellorganism inom genetiken och molekylärbiologin, eftersom den har en relativt enkel genetisk uppbyggnad och en snabb livscykel. Den används ofta i forskning för att studera olika aspekter av cellulär och molekylär biologi, inklusive regleringen av genuttryck, metabolism, celldelning och DNA-reparation.

Toxisk nerveskada, även känt som toxisk neuropati, är en skada på nerverna orsakad av exponering för toxiska substanser. Det kan inträffa när en person utsätts för en giftig kemikalie, tungmetall eller annan toxin i höga doser eller under en längre tid. Symptomen på toxisk nerveskada kan variera beroende på vilka nerver som är drabbade och hur allvarlig skadan är. Några vanliga symtom inkluderar kramper, domningar, smärta, sängvätskesvacka, muskelsvaghet och koordinationssvårigheter. I allvarliga fall kan toxisk nerveskada orsaka permanent skada på nerverna och leda till funktionsnedsättningar eller handikapp. Behandlingen av toxisk nerveskada består ofta av att undvika ytterligare exponering för den toxiska substansen, symtomlindring och rehabilitering för att hjälpa personen att återhämta sig från skadan.

Autoreceptorer är en typ av receptor som finns på ytan av en nervcell (neuron) och binder till signalsubstanser som den själv har frisatt. Dessa receptorer hjälper till att reglera aktiviteten hos nervcellen genom att minska eller öka frisättningen av signalsubstanser. Autoreceptorer spelar en viktig roll i homeostasen och kontrollen av olika fysiologiska processer, såsom hunger, sömn, humör och smärta. Exempel på autoreceptorer är serotoninautoreceptorer och dopaminautoreceptorer.

Tiazider är ett samlingsnamn för en grupp av diuretiska läkemedel (vattengripare) som har en tiazidliknande kemisk struktur. De verkar genom att hindra något av natriumreabsorptionen i distala tubuli i njuren, vilket leder till ökat utsöndring av natrium, klorid och vatten i urinen.

Tiazider används vanligen för att behandla högt blodtryck, hjärtsvikt och ödem. De kan också användas för att behandla andra sjukdomar som diabetes insipidus och hypokalemi (lågt kalium).

Exempel på tiazider inkluderar hydroklorotiazid, indapamid och metolazon.

Intracellulärt vatten, eller intracellulär vätska, refererar till den vätskan som finns inne i celler. Det utgör ungefär två-tredjedelar av kroppens totala vattenvolym och är beläget inuti alla cellers membran. Denna vätska innehåller olika sorts joner, kolhydrater, proteiner, lipider och nukleinsyror som alla tillsammans underlättar cellens funktioner, såsom ämnesomsättning, celldelning och homeostas. Det är viktigt att hålla intracellulärt vatten i balans för att upprätthålla en god cellhälsa och homeostas i kroppen som helhet.

Rekombinanta fusionsproteiner är proteiner som skapats genom molekylärbiologiska metoder, där genetisk information från två eller fler olika protein kodande gener kombineras till en enda gen. Den resulterande fusionerade genen ger upphov till ett protein som innehåller delar av de ursprungliga proteinenheterna, vilka är sammanfogade i en enda peptidkedja.

Denna teknik möjliggör skapandet av proteiner med nya och unika funktionella egenskaper som inte finns hos de ursprungliga proteinerna. Rekombinanta fusionsproteiner används inom forskning, diagnostik och terapi, exempelvis vid tillverkning av monoklonala antikroppar för behandling av cancer och autoimmuna sjukdomar.

4-Aminopyridine is a type of drug known as a voltage-gated potassium channel blocker. It works by blocking these channels, which increases the excitability of nerve cells and helps to improve nerve impulse transmission. This can be helpful in treating certain neurological conditions, such as multiple sclerosis, where damage to the nerves can cause muscle weakness and other symptoms.

In medical terms, 4-aminopyridine is often referred to by its brand name, Ampyra, which is approved for use in the United States to improve walking in patients with multiple sclerosis. It is important to note that this medication can have serious side effects and should only be used under the close supervision of a healthcare provider.

Kväve (symbol: N) är ett grundämne med atomnummer 7 och ingår i den kemiska periodiska systemets p-block. Kvävet har två stabila isotoper, nämligen kväve-14 och kväve-15. Dessa är de vanligaste isotoperna som förekommer naturligt.

Kväve-14 (^14N) är den vanligaste isotopen av kvävet och utgör cirka 99,634% av allt kväve i naturen. Den har 7 protoner och 7 neutroner i kärnan, vilket ger den en atommassa på ungefär 14,003 atomic mass units (amu).

Kväve-15 (^15N) är den andra stabil isotopen av kvävet och utgör cirka 0,366% av allt kväve i naturen. Den har 7 protoner och 8 neutroner i kärnan, vilket ger den en atommassa på ungefär 15,000 amu.

Utöver dessa två stabil isotoper finns det även en rad instabila isotoper av kväve, därav de mest kända är kväve-12 och kväve-13. Dessa har kortare halveringstider och sönderfaller till andra grundämnen.

'Kreatin' är ett organiskt ämne som bildas naturligt i kroppen, framförallt i skelettmusklerna. Det spelar en viktig roll i produktionen av energibearbetningsföreningen ATP (Adenosintrifosfat), vilket gör att musklerna kan arbeta och kontrahera. Cirka 95% av kreatinet i kroppen lagras i skelettmuskler, hjärta och hjärna.

Kreatin finns också tillgängligt som närings supplement, ofta använd av idrottsmän och personer som vill öka sin muskelstyrka och prestanda. Konsumtion av kreatin kan leda till högre nivåer av fri tillgänglig kreatin i musklerna, vilket kan förbättra kroppens förmåga att producera ATP under intensiva övningar och hjälpa till att fördröja muskelförfetting.

Cytosol är en lösning bestående av vatten, joner och organiska molekyler som fyller ut det inre av eukaryota celler. Det är den vätska som omger de organeller som finns inuti cellen. Cytosolen innehåller också en mängd olika proteiner, sockerarter och andra molekyler som är involverade i cellens metabolism. I cytosolen sker också en del cellytiska reaktioner, till exempel glykolysen, en process där glukos bryts ned till pyruvat för att producera energi i form av ATP.

Kloridkanaler är proteinkomplex som spänner över celldelar och membran i kroppens celler. De tillåter negativt laddade klorgasioner (Cl-) att diffundera genom cellmembranet. Dessa kanaler är viktiga för att reglera elektrolytbalans, pH och vätskebalans i kroppen.

Det finns olika typer av kloridkanaler, inklusive voltagemässigt styrda kanaler, ligandstyrda kanaler och mekaniskt styrda kanaler. Dessa olika typer av kanaler aktiveras av olika signaler och är involverade i olika fysiologiska processer som nervsignalerering, muskelkontraktion och sekretion av saltsyror.

Abnormaliteter i kloridkanaler kan leda till olika sjukdomar, inklusive cystisk fibros (CF), en ärftlig lungsjukdom som orsakas av mutationer i CFTR-genen, som kodar för en speciell typ av kloridkanal.

Protein isolerare är en grupp enzymer som bryter ned proteiner till mindre peptider eller enskilda aminosyror. De gör detta genom att klyva specifika bindningar mellan aminosyrorna i proteinmolekylen, vilket orsakar dess nedbrytning. Proteinisoformer är viktiga för cellulärt proteinhomeostasibalans och proteinkatabolism, men de kan också vara skadliga om de överaktiveras eller missregleras, särskilt under sjukdomstillstånd som neurodegenerativa sjukdomar.

'Substantia nigra' er en del av hjernen som består av to sett av nerveceller, kallade compacta og reticulata. Den kompakte delen inneholder de nerveceller som producerer dopamin, et neurotransmitter som er viktig for bevegelse og kontrollen av muskelaktivitet. Når disse cellene degenererer eller dør, som skjer i sykdommen Parkinson, fører det til en mangel på dopamin i hjernen, som kan føre til rystelser, stivhet og trøghet i bevegelsen. Substantia nigra ligger i midten av hjernen og er en del av den basyale gangliesystemet.

"Aminering" refererar till en kemisk reaktion där en aminosyregrupp (-NH2) adderas till ett molekyll. Denna typ av reaktion är vanlig inom organisk kemi och biokemi. I biokemi, är aminering ofta en del av processen för att bygga upp proteiner genom att kombinera aminosyror med peptidbindningar. Amineringsreaktioner kan också användas för att syntetisera andra typer av organiska molekyler, inklusive läkemedel och andra kemiska föreningar.

Glycin är en typ av aminosyra, och plasmamembrantransportproteiner är proteiner som hjälper molekyler att transporteras över celldelningen, eller plasmamembranet. Således kan "glycin-plasmamembrantransportproteiner" definieras som proteiner som specifikt hjälper glycinmolekyler att transporteras över cellmembranet.

Det finns olika typer av glycin-plasmamembrantransportproteiner, och de kan variera i vilka riktningar de tillåter transporten av glycin att ske. Några proteiner kan till exempel endast transportera glycin in i cellen (influx), medan andra kan endast transportera ut glycin från cellen (efflux). Det finns också proteiner som kan både transportera in och ut glycin (exchange).

Dessa transportproteiner spelar en viktig roll i regleringen av cellens glycinhalt, och felfunktioner i dessa proteiner kan leda till olika sjukdomar och störningar.

'Perforant banan' är ett begrepp inom anatomi och neurovetenskap som refererar till en specifik typ av nervfiber i hjärnbarken (cortex cerebri). Dessa nervfiber, även kända som perforanta pathtways eller perforerande banor, är glutaminerga afferenta neuron som sträcker sig från subiculumet i hippocampus till entorinal barken. De har fått sitt namn eftersom de "förborrar" (perforerar) cortex cellagen när de passerar genom den.

Perforanta banan spelar en viktig roll i minnes- och inlärningsprocesserna, då de hjälper till att integrera information mellan hippocampus och entorinal barken. Dessa strukturer är kända för sin involvering i rumsligt minne och navigation. Skador på perforanta banan kan leda till minnes- och inlärningssvårigheter, liksom andra kognitiva symptom.

"Genomspolning" (engelska: "genome sequencing") är en teknik inom genetiken som möjliggör bestämning av den exakta sekvensen av baspar i DNA:t i ett individuellt genom. Det innebär att man kan fastställa den specifika ordningen av de fyra grundläggande building blocken (nukleotiderna) – adenin (A), timin (T), guanin (G) och cytosin (C) – som tillsammans utgör en persons genetiskt material. Genomspolning kan användas för att undersöka allt DNA i en cell, vilket kallas "whole genome sequencing", eller endast vissa delar av det, till exempel "exome sequencing" som begränsar analysen till de områden i genomet som kodar för proteiner. Genomspolning kan vara användbar inom forskning, medicinsk diagnostik och personlig genetisk information.

Det finns ingen allmänt accepterad medicinsk definition av begreppet "indianer". I vissa historiska eller socialkontexten kan termen referera till ursprungsbefolkningen i Amerika, men användandet av denna term är kontroversiellt och kan uppfattas som missanpassat eller offensivt. Det korrekta och prefererade sättet att referera till den här gruppen är att använda deras specifika stamnamn, om det är känt, eller "ursprungsbefolkning" eller "amerikanska indianer".

Ornithine-oxo-acid transaminase, även känt som ornitin-oxo-syra transaminas, är ett enzym som katalyserar en reversibel överföring av aminosyragruppen från ornitin till oxo-syror (keto-syror) såsom pyruvat och α-ketoglutarat. Detta enzym spelar en viktig roll i metabolismen av aminosyror, speciellt de som innehåller ringformade kolkedjor, genom att hjälpa till att omvandla dem till intermediärer i citronsyracykeln. Ornithin-oxo-acid transaminas förekommer naturligt i levern och njurarna hos däggdjur, inklusive människor. Genetiska defekter eller skador på detta enzym kan leda till sjukdomstillstånd såsom ornitintransaminasuri.

Gyrus cinguli är en del av limbiska systemet i hjärnan och betyder på latin "kindad gång". Det är en kontinuerlig, bågbildad struktur som löper runt den coronala planen (från främre till bakre) av hjässloben. Gyrus cinguli är involverad i en rad kognitiva och emotionella funktioner, inklusive smärtkänslor, learning, memory, and ent motivation.

Homeostas är ett begrepp inom fysiologi och betecknar ett systems förmåga att upreta och underhålla en relativt konstant internt miljö, trots fluktuerande yttre förhållanden. Det innebär att levande organismer har mekanismer som reglerar och kontrollerar olika fysiologiska variabler, såsom kroppstemperatur, syre- och näringsomsättning, vätskebalans och elektrolytbalans, för att upprätthålla en jämn och balanserad inre miljö. Homeostas uppnås genom ett komplext regleringssystem som innefattar sensoriska mekanismer, integrationscentra och effektormekanismer. Exempel på homeostatiska processer är blodsockernivåers reglering av insulin och glukagon, kroppstemperaturreglering genom svettning och skälva samt vätske- och elektrolytbalansens reglering genom hormonella mekanismer.

Den bakre hypothalamus är ett område i hypothalamus, en del av hjärnan som ligger nära det centrala nervsystemet (CNS). Den bakre hypothalamus har flera viktiga funktioner, inklusive reglering av homeostas, temperaturreglering, durka- och hungerkontroll samt kontroll av sömn/vakenhetscykeln.

Den bakre hypothalamus innehåller flera strukturer som är involverade i dessa funktioner, till exempel supraoptiska kärnan (SO) och paraventrikulära kärnan (PVN), som producerar hormonet oxytocin och vasopressin. Dessa hormoner har en viktig roll i regleringen av vatten- och elektrolytbalansen i kroppen.

Den bakre hypothalamus är också involverad i kontrollen av autonoma nervsystemet (ANS), som styr automatiska kroppsfunktioner som hjärtslag, andning och matsmältning. Den bakre hypothalamus kan påverkas av olika faktorer som stress, emotionell status och hormonella förändringar, vilket kan ha en betydande effekt på kroppens homeostas och välbefinnande.

I medicsin används termen "ljus" ofta för att beskriva olika former av elektromagnetisk strålning, som kan användas diagnostiskt eller terapeutiskt. Det kan handla om:

1. Visuellt ljus: Det vanliga ljuset som vi ser med ögat, består av elektromagnetisk strålning i våglängder mellan ungefär 400 och 700 nanometer (nm).
2. Laserljus: Koncentrerad, samfälld och intensiv stråle av synligt ljus eller annan elektromagnetisk strålning, som kan användas inom medicinen för att exempelvis skära bort vävnad eller aktivera vissa läkemedel.
3. Röntgenljus: Elektromagnetisk strålning med kortare våglängd än synligt ljus, som används inom medicinen för att ta röntgenbilder och undersöka skelett, lungor och andra inre organ.
4. Ultraviolett (UV) ljus: Elektromagnetisk strålning med kortare våglängd än synligt ljus som används inom medicinen för att exempelvis behandla hudsjukdomar och bakterier.
5. Infrarött (IR) ljus: Elektromagnetisk strålning med längre våglängd än synligt ljus som används inom medicinen för att exempelvis behandla muskel- och ledsmärtor samt öka blodgenomströmningen.

Det är viktigt att notera att olika typer av ljus kan ha både nyttiga och skadliga effekter, beroende på dos, exponeringstid och andra faktorer.

Glycinreceptorer är en typ av receptor som finns i centrala nervsystemet hos djur, inklusive människor. Det är en jonotrop receptor, vilket betyder att den bildar ett tunnel-liknande struktur när den aktiveras, vilket tillåter joner (elektriskt laddade partiklar) att passera genom och påverka nervcellers elektriska excitation.

Glycinreceptorer är specifikt inhibitoriska receptor, vilket betyder att de hyperpolariserar (minskar den elektriska excitationen hos) nervceller när de aktiveras. De gör detta genom att tillåta negativt laddade klorid-joner att strömma in i nervcellen, vilket minskar dess membranpotential och gör det svårare för den att generera en action potential (elektrisk impuls).

Glycinreceptorer aktiveras av den aminosyra neurotransmittorn glycin, som är den simplaste och minsta av de naturligt förekommande aminosyrorna. Glycin fungerar som en inhibitorisk neurotransmittor i centrala nervsystemet och hjälper till att modulera excitationen hos nervceller. Dysfunktion i glycinreceptorer har visats vara associerade med neurologiska störningar, inklusive smärta, epilepsi och cerebral pares.

Polyglykolsyra, även känd som polyetylenglycol (PEG), är en syntetisk, icke-ionisk polymersubstans som består av en lång kedja av etylenglykolenheter som är kopplade till varandra. Den kan användas i medicinska sammanhang som ett excipient, det vill säga som ett hjälpmedel för att förbättra en läkemedels formulering eller leverans. PEG har förmågan att lösa upp och stabilisera andra substanser, och kan också användas som en glidmedel för att underlätta injektion av läkemedel.

I medicinska sammanhang finns PEG i olika molekylvikter och kan ha olika funktioner beroende på användningsområdet. Exempelvis kan PEG användas som ett kolonoskopipreparet för att rengöra tjocktarmen före en kolonoskopi, eller som ett aktivt ingrediens i vissa läkemedel där den fungerar som en penetrationsförbättrare. PEG kan också användas som ett vektor för att leverera genmaterial till celler i genteknik och gene therapy.

I allmänhet är PEG säker och väl tolererad vid användning i medicinska sammanhang, men det kan förekomma biverkningar som allergiska reaktioner eller irritation på injektionsstället.

Ketoglutaratdehydrogenaskomplex, även känt som komplex II, är ett enzymkomplex som deltar i cellandningen (celldygnaden) och oxidativ fosforylering. Det är beläget i mitokondriens inre membran och består av tre olika enzymer: succinatdehydrogenas, sukcinat-Q-oxidoreduktas och Q-binderande proteinet (QP).

Komplex II katalyserar två reaktioner. Först oxiderar det f ADP + 2 H+ + FADH2 → ATP + 2 H2O + FAD

I den andra reaktionen reduceras FAD till FADH2 genom oxidation av succinat till fumarat, vilket ger upphov till en elektrontransportkedja som överför elektroner till ubichinon (Q). Dessa elektroner används sedan för att generera ytterligare ATP i den oxidativa fosforyleringskedjan.

Komplex II spelar en viktig roll i cellandningen eftersom det kan ta emot elektroner från både citronsyracykeln och den oxidativa fosforyleringskedjan, vilket gör att det kan fungera som ett länkande element mellan de två processerna.

"Bleka klotet" er en uformell betegnelse for hjernen hos en person som har lidt af en hjerneblødning eller andre skader som fører til at store dele av hjernen dør og bliver erstattet med cystevann. Betegnelsen kommer fra det faktum at den skadede hjernen ofte ser ut like en blek, vannfylt balle utenom noen tydelige strukturer.

En mer medisinsk betegnelse for denne tilstanden er "encefalopati med pallidusnécrose og glios". Denne betegnelsen refererer til de specifikke skader som forekommer i hjernen, inkludert nekrosen (død) av grå stoffet i den bake del av puten (pallidusnécrose) og gliosen (scarvann) som oppstår som en reaksjon på skaden.

Denne tilstanden kan føre til mange symptomer, inkludert bevegelsesvansker, kognitive vansker, spastiskitet, svært med å tale og svingende bevissthetsnivåer.

Brain-Derived Neurotrophic Factor (BDNF) er en type neurotrofin, et slags proteiner, som spiller en viktig rolle i nervecellers vekst, overlevelse og funksjon. BDNF produseres i hjernen og andre deler av nervesystemet og er særlig viktig for udviklingen og funksjonen av de synaptiske forbindelsene mellom nervecellene, som er nødvendig for å overføre informasjon i hjernen. Redusert BDNF-aktivitet har blitt forbundet med flere nevropsykiatriske lidelser, inklusive depression og angstlidelse.

'Second messenger systems' er en biokjemisk betegnelse for en signaltransduktionsmekanisme, hvor et intracellulært signalsubstans (den anden budbringer) aktiverer en kaskade af reaktioner inde i cellen. Disse systemer er essentielle for cellers evne til at modtage, tolke og svare på signaler fra deres omgivelser, herunder hormoner, neurotransmittere og andre signalsubstanser.

Når en signalsubstans binder til sin specifikke receptor på cellemembranen, aktiveres en G-protein-koblede receptor (GPCR), der stimulerer enten en accelererende (stimulativ) eller hæmmende (inhibitorisk) anden budbringer-kaskade. Denne kaskade involverer typisk aktivering af enzymet adenylatcyklase, hvilket fører til produktionen af cyklisk AMP (cAMP) som den anden budbringer. cAMP kan derefter aktivere en række effektorproteiner, herunder kinaser og fosfataser, der regulerer celleværkningerne, herunder cellers respons på de ydre signaler.

Andre eksempler på anden budbringere inkluderer diacylglycerol (DAG) og calciumioner (Ca2+), som aktiverer proteinkinase C (PKC), og nitrogenmonoxid (NO), som aktiverer guanylatcyklase, hvilket fører til produktionen af cyklisk GMP (cGMP).

Således er 'second messenger systems' en mekanisme, der tillader celler at forstærke, modulere og integrere signaler fra deres omgivelser, hvilket er essentielt for reguleringen af en række cellulære processer, herunder differentiering, proliferation, apoptose og homeostase.

Kinolinsyraer är en grupp organiska föreningar som innehåller ett kinolinringsystem. De är relaterade till bensen och har en pyridinring fäst vid position 2 och 3 av benseninget. Kinolinsyror kan vara naturligt förekommande eller syntetiska.

De naturliga kinolinsyrorna kallas även flaviperifferiner och är sekundära metaboliter hos vissa svampar, bakterier och växter. De har en bred spektrum av biologiska aktiviteter, inklusive antibakteriella, antifungala, antiinflammatoriska och neuroprotektiva egenskaper.

Syntetiska kinolinsyror är kemiska föreningar som utvecklats för medicinsk användning, framför allt som antibiotika. De två mest kända klasserna av syntetiska kinolinsyraantibiotika är fluorokinoloner och non-fluorokinoloner. Dessa läkemedel fungerar genom att störa bakteriens DNA-replikation och transkription, vilket leder till död av bakterien. Exempel på syntetiska kinolinsyraantibiotika inkluderar ciprofloxacin, norfloxacin, ofloxacin och levofloxacin.

'Smakämnen' är ett begrepp inom neurofysiologi och beteendevetenskap som refererar till de olika områdena på tungan där olika kemiska receptorer finns för att uppfatta de fem grundläggande smakerna: söt, salt, beskt (bitter), umami och sur. Dessa olika smaker hjälper till att identifiera olika näringsämnen i maten, såsom socker (sött), natrium (salt), aminosyror (umami), organiska syror (sur) och vissa bittert smakande ämnen som kan vara toxiska. Det är värt att notera att gränserna mellan de olika områdena på tungan inte är så skarpa som man tidigare trott, utan alla typer av smakreceptorer finns över hela tungan.

Den hypothalamus är ett strukturellt och funktionellt delområde i hjärnan som utgör en viktig del av det endokrina systemet. Den hypothalamus har en central roll i att reglera och kontrollera flera kroppsliga funktioner, inklusive:

* Termoreglering (kroppstemperatur)
* Homöostasreglering (t.ex. vatten- och elektrolytbalans, hungerkänslor och näringsintag)
* Sömn-vakenhetscykeln
* Hormonella funktioner (till exempel produktion av hormoner som styr hypofysens funktion)
* Kardiovaskulära funktioner (t.ex. hjärtrytm och blodtryck)
* Stressrespons och affektiva tillstånd (t.ex. depression, rädsla och ilska)

Den hypothalamus är belägen i det ventrala delen av diencephalon och gränsar till tredje ventrikeln. Den består av flera nuclei (kärnor) med olika funktioner, inklusive supraoptiska kärnan, paraventriculariska kärnan, ventromediala kärnan och laterala hypotalamiska kärnan. Dessa kärnor kommunicerar med varandra och med andra delar av hjärnan via nervbanor och neurotransmittorer.

Den hypothalamus producerar också flera neuropeptider och hormoner, inklusive TRH (tyreoideastimulerande hormonfrisättande hormon), CRH (kortikotropinfrisättande hormon), GnRH (gonadotropinfreisättande hormon) och somatostatin. Dessa hormoner reglerar bland annat hypofysens produktion av tyreoideahormoner, kortisol, könshormoner och prolaktin.

Stryknin är ett mycket giftigt ämne som naturligt förekommer i några växtarter, till exempel i bönor från arten *Strychnos nux-vomica*. Strykninet är ett alkaloid och fungerar som en muskelstimulant, framför allt på centrala nervsystemet.

Giftverkan av stryknin orsakas av att ämnet blockerar inhibitoriska signalsubstanser i hjärnan, vilket leder till onormalt hög aktivitet i rörelsecentra och muskler. Detta kan leda till kramper, spasmer, överdriven reflexverksamhet och i extrema fall dödsfall på grund av andningssvårigheter.

Stryknin används inte som läkemedel men kan förekomma i visst mått i traditionella mediciner eller som ett medel för självmord eller mord. Det är mycket giftigt och endast små doser på några milligram kan vara dödliga för en vuxen människa.

Sekundärstruktur på ett protein refererar till den lokala, geometriska formen som delar av proteinets peptidkedja antar, vanligtvis som en konsekvens av vätebindningar mellan polära funktionella grupper i proteinet. De två vanligaste formerna av sekundärstruktur är alfa-helix och beta-flak (beta-sheet). I en alfa-helix är peptidkedjan vriden runt sig med omkring 3,6 aminosyror per varv, med vätebindningar mellan varje fjärde aminosyra. I en beta-flak ligger de polära delarna av peptidkedjorna parallellt eller antiparallellt bredvid varandra och är stabiliserade av vätebindningar mellan dem. Sekundärstrukturen kan bestämmas genom tekniker som cirkulär differentialskanning (CD) och tvådimensionell nukleär magnetisk resonansspektroskopi (2D-NMR).

Diazoxide is a medication used to treat hypoglycemia (low blood sugar) in newborns and infants. It works by relaxing the muscles of the pancreas that produce insulin, which helps to prevent the release of too much insulin and maintain normal blood sugar levels.

Diazoxonorleucin is not a recognized medical term or a commonly used medication. It appears that this may be a misspelling or a misunderstanding of the name diazoxide. If you have any concerns about medications or medical conditions, it's important to consult with a qualified healthcare professional for accurate information and guidance.

Karboxylsyror är en grupp organiska syror som innehåller en karboxylgrupp (–COOH). Karboxylgruppen består av en kolatom bundet till en hydroxylgrupp (–OH) och en karbonylgrupp (=O). På grund av denna struktur har karboxylsyror sitt syrabeteende, eftersom protonen i hydroxylgruppen kan dissociera och lämna över ett väteion (H+).

Exempel på vanliga karboxylsyror inkluderar:

* Formic acid (metansyra), HCOOH
* Acetic acid (ethansyra), CH3COOH
* Propionic acid (propionsyra), C2H5COOH
* Butyric acid (butansyra), C3H7COOH

Karboxylsyror förekommer naturligt i många livsmedel, som till exempel citronsyran i citrusfrukter och mjölksyran i mjölkprodukter. De används också inom industrin för att producera plaster, färger, läkemedel och andra kemikalier.

'CNS-depressiva medel' är en benämning inom medicinen på läkemedel som har en dämpande eller nedsättande effekt på centrala nervsystemet (CNS). Detta innebär att de kan orsaka sänkt rörlighet, talförlust, sömnsvårigheter, minnesförlust, förvirring och i vissa fall koma vid överdosering. Exempel på sådana läkemedel inkluderar bensodiazepiner, barbiturater, opiater och alkohol.

I medicinska sammanhang kan termen användas för att beskriva läkemedel som används för att behandla olika sjukdomstillstånd, till exempel sömnsvårigheter, ångest, smärta och epilepsi. Det är viktigt att vara medveten om deras effekter och använda dem under medicinsk övervakning för att undvika biverkningar och komplikationer.

GABA (gamma-aminobutyric acid) är en neurotransmittor i centrala nervsystemet hos djur, inklusive människor. Det fungerar som en inhibitorisk signalsubstans, vilket betyder att det hjälper till att minska aktiviteten i hjärnan och nerverna. GABA-medel är läkemedel som på något sätt påverkar GABA-systemet i hjärnan, vanligtvis genom att förstärka GABA:s inhibitoriska effekter. Detta görs ofta genom att blockera en viss typ av receptorer i hjärnan, kända som GABA-receptorer, vilket leder till en ökad respons på GABA och en minskad nervaktivitet.

Exempel på GABA-medel inkluderar bensodiazepiner (som exempelvis diazepam och lorazepam), barbiturater, och vissa typer av antiepileptika läkemedel (som exempelvis pregabalin och gabapentin). Dessa mediciner används ofta för att behandla ångest, sömnsörtsproblem, muskelspasmer, epilepsi och vissa former av smärta.

Ion är en atom eller molekyl som har fått ett överskott eller brist på elektroner, vilket gör att de blir elektriskt laddade. En positivt laddad ion kallas katjon och bildas när ett atom eller molekyler förlorar en eller flera elektroner. En negativt laddad ion kallas anjon och bildas när ett atom eller molekyl vinner extra elektroner. Ionen spelar en viktig roll inom olika områden som exempelvis i biologiska processer, i luften och i vattnet.

I medicinsk kontext kan joner ha betydelse för exempelvis elektrolytbalansen i kroppen. Vatten innehåller joner såsom natrium (Na+), Kalium (K+), Klorid (Cl-), Magnesium (Mg2+) och Calcium (Ca2+). Dessa joner är viktiga för att underhålla en normal nerv- och muskelfunktion, hjärtverksamhet och vätskebalans. Förändringar i koncentrationen av dessa joner kan leda till olika medicinska tillstånd som exempelvis dehydrering, elektrolytförgiftning eller störningar i hjärtverksamheten.

En punktmutation är en typ av genetisk mutation där endast en enskild nukleotid (en building block av DNA) byts ut, infrias eller tas bort i ett DNA-molekyl. Denna förändring kan leda till att aminosyrasekvensen i det resulterande protein som kodas för av genen ändras, vilket kan ha olika konsekvenser beroende på var mutationen finns och hur viktig den är för proteinet. Punktmutationer kan delas in i tre kategorier: missense (en enskild nukleotid byts ut och resulterar i en annan aminosyra), nonsense (en enskild nukleotid byts ut och resulterar i ett stopp-kodon) och kuddmutationer (en nukleotid tas bort eller infrias, vilket förskjuter läsramen för genkodningen).

Adenosin är ett endogent nukleosid som består av en nucleotidbase (adenin) som är kovalent bundet till en pentos (ribose) via en β-N1-glykosidbindning. Adenosin har en central roll inom celldelenas energihushållning, då det fungerar som prekursor till adenosintrifosfat (ATP) och adenosindifosfat (ADP).

Utöver sin roll i energimetabolismen är adenosin också en viktig neurotransmittor och modulerande signalsubstans inom det centrala nervsystemet. Det fungerar som en inhibitorisk neurotransmittor och har en dämpande effekt på exciterade neuroner. Adenosinreceptorerna är måltavlor för flera läkemedel, till exempel vid behandling av arytmier (hjärtrytmrubbningar) och smärta.

I kroppen kan adenosin bildas genom nedbrytning av ATP eller genom direkt syntes från inosinmonofosfat (IMP). Nivåerna av adenosin i blodet är höga vid fysisk aktivitet och stress, då energiförbrukningen ökar. Vid sänkta nivåer av syre tillgänglighet, som under hypoxi eller ischemisk skada, kan adenosin bildas i större utsträckning genom en process som kallas för hypoxantisk nedbrytning.

I medicinsk kontext kan adenosin användas som ett läkemedel vid diagnostisering och behandling av olika hjärtsjukdomar, till exempel för att inducerara atrioventrikulär blockad eller för att behandla paroxysmal supraventrikulär tachykardi (PSVT). Adenosin ges ofta som en snabb intravenös bolus injektion och verkar genom att bromsa sinusknuten och atrioventrikulära noden, vilket kan korrigera oregelbundna hjärtrytmer eller sänka frekvensen vid tachykardi.

Fluoracetat är ett starkt giftigt organiskt ämne som tillhör gruppen fosfororganiska verbanta. Det är salter och estrar av fluorvätesyra. Fluoracetat har den unika egenskapen att kunna metaboliseras i kroppen till fluorcitrat, ett ämne som blockerar en viktig energiproducerande process inne i cellerna, vilket kan leda till celldöd och allvarliga skador på olika organ, särskilt hjärtat och centrala nervsystemet. Fluoracetat används inte som läkemedel utan förekommer naturligt i vissa växter och kan även produceras syntetiskt. Det är förbjudet att använda fluoracetat som betmedel för djur på grund av dess höga toxicitet.

'Labyrinthine learning' är ett begrepp inom neurootologi och relaterat till vestibulära systemet, som styr balansen och kroppens rörelse. Det refererar till en process där hjärnan lär sig att kompensera för skador eller avvikelser i det vestibulära systemet genom att använda information från andra sinnen, såsom syn och touch.

Genom att upprepa specifika rörelser och öva upp sin balans kan individen hjälpa sin hjärna att skapa nya neuronala banor som kompenserar för den skadade vestibulära funktionen. Detta kallas även för adaptiv neuroplasticitet, där nervsystemet har förmågan att ändra sig och anpassa sig till nya situationer eller skador.

Labyrinthine learning kan vara en viktig del av rehabiliteringen efter en skada eller sjukdom som påverkar vestibulära systemet, såsom labyrintitis, Ménières sjukdom eller en hjärnskakning. Genom att öva upp balansen och kroppens rörelser kan individen förbättra sina symtom och återfå funktion.

Inositol är ett organiskt compound som tillhör en grupp av kolhydrater som kallas cykliska sockeralkoholer. Det förekommer naturligt i naturen och finns i många livsmedel, såsom baljväxter, frukt och grönsaker. Inositol har också visat sig spela viktiga roller inom cellmetabolismen och signaltransduktionen i djur- och växtceller.

I medicinsk kontext kan inositol användas som en komplementär behandling för vissa hälsoproblem, till exempel polycystiskt ovariesyndrom (PCOS), depression och panikstörningar. Det finns också forskning pågående kring inositols potentiala roll i att förbättra insulinresistens och hjärt-kärlsjukdomar.

Det är viktigt att notera att det inte finns någon allmänt accepterad medicinsk användning av inositol och att du bör prata med din läkare innan du börjar ta något tillskott eller supplement.

Pyruvatkarboxylas är ett enzym som katalyserar en carboxyleringreaktion, där en karboxylgrupp läggs till pyruvat för att bilda oxalacetat. Reaktionen kräver energi i form av ATP och en koenzym som kallas biotin. Denna process är viktig inom cellens metabolism eftersom det möjliggör anapleros, eller fyllning upp, av tricarboxylsyracykeln (TCA-cykeln) när denna cykel annars skulle ha förbrukat all tillgänglig oxalacetat. Pyruvatkarboxylas finns i mitokondriernas matrix och är speciellt viktigt inom lever-, njure- och hjärncellenes metabolism.

Alanin-transaminas, även känt som alanin-dehydrogenas (ALDH eller ALT), är ett enzym som förekommer i lever, njurar, hjärta och muskler. Det har en viktig roll i ämnesomsättningen, särskilt vid omvandlingen av aminosyran alanin till pyruvat, som sedan kan användas för att producera energi i cellen.

ALT-nivåerna i blodet kan mätas och användas som ett markör för skada på leverceller (hepatocyter). Särskilt höga värden av ALT kan indikera en allvarlig leversjukdom, såsom hepatit eller levercirros. Däremot är det inte specifikt för levern och kan också öka vid skada på andra organ som innehåller detta enzym.

'Zink' er ein elemtar metallisk stoff som er nødvendig for menneskelig helse. Det forekommer naturlig i mange matvarer, særlig i kjøtt, fisk, mølje, nøtter og visse grønnsaker som bønner og spinnaker. Zink er en viktig del av mange enzymer og proteiner i kroppen og bidrar til å styrke immunsystemet, repariere DNA-skade, og hjelpe med sårhealing. Det er også viktig for vår sans for smak og luktestørrelse.

Mennesker trenger vanligvis mellom 8 og 11 milligram zink om dagen, men denne behovet kan variere alt etter alder, kjønn, graviditet og amning, samt andre faktorar som stress og sykdom. Et defisitt av zink kan føre til en rekke helseproblemer, inkludert større risiko for infeksjoner, langsomme vekst hos barn, svingende smak- og luktestørrelse, og sårhealing.

GABA-plasmamembrantransportproteiner är proteiner i cellmembranet som transporterar neurotransmittorn gamma-aminobutyrsyra (GABA) in och ut av neuroner. Dessa proteinmolekyler hjälper till att regulera koncentrationen av GABA i synaptiska sprickor och i det extracellulära utrymmet, vilket påverkar den inhibitoriska signalsignaleringen i centrala nervsystemet.

Det finns två typer av GABA-plasmamembrantransportproteiner: GAT-1 (GABA transporter 1) och GAT-3 (GABA transporter 3). GAT-1 är den vanligaste typen och hittas huvudsakligen i glialceller, medan GAT-3 främst återfinns i neuroner. Dessa transportproteiner fungerar genom att aktivt pumpa GABA från det extracellulära utrymmet in i cellen mot ett koncentrationsgradient, vilket leder till en snabb avslappning av den signalsignalering som sker via GABA-receptorer.

Förändringar i funktionen hos GABA-plasmamembrantransportproteiner har visats vara relaterade till flera neurologiska sjukdomstillstånd, inklusive epilepsi, smärta och psykisk ohälsa.

Den omvända transkriptaspolymeraskedjereaktionen (RT-PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera RNA till komplementär DNA (cDNA). Denna metod bygger på två olika enzymatiska reaktioner: transkription och PCR.

Transkriptionen är en process där en specifik typ av enzym, kallad revers transkriptas, används för att konvertera RNA till komplementärt DNA. Detta sker genom att revers transkriptasen läser av sekvensen i RNA-molekylen och bygger upp en komplementär DNA-sträng.

PCR (polymeraskedjereaktion) är en metod för att amplifiera specifika DNA-sekvenser genom att kopiera dem upprepade gånger med hjälp av enzym, temperaturcykling och specifika primare. I RT-PCR används den cDNA som skapats under transkriptionen som matris för PCR-reaktionen.

RT-PCR är en känslig metod som ofta används inom molekylärbiologi och medicinsk forskning för att detektera och kvantifiera specifika RNA-molekyler i ett prov, till exempel virus-RNA eller cellulärt RNA.

Histidin är en essentiell aminosyra, vilket betyder att den måste tas in med kosten eftersom kroppen inte kan syntetisera den själv i tillräckliga mängder. Histidin är en av de 20 standardaminosyrorna som är byggstenar i proteiner.

Histidin har också en speciell funktion i kroppen eftersom sidokedjan på histidinmolekylen kan agera som en protonbuffert, vilket betyder att den kan hjälpa till att reglera kroppens pH-värde. Denna egenskap gör histidin viktig för många biologiska processer, särskilt i mag-tarmkanalen och i blodet.

Histidin är också en prekursor till histamin, ett signalsubstans som bland annat har en roll i immunförsvaret och inflammationen.

Kväveradioisotoper är radioaktiva varianter av grundämnet kväve (symbol N på periodiska systemet). Kvävet har tre naturligt förekommande radioisotoper: kväve-13, kväve-14 och kväve-15. Av dessa är kväve-14 den mest kända och används ofta inom forskning och medicinen.

Kväve-14 har en halveringstid på ungefär 5 730 år och sönderfaller genom beta-minus-dekays till kol-14 och en elektron. Det bildas naturligt i atmosfären när kosmisk strålning träffar kväveatomer på hög höjd. Kväve-14 används ofta inom arkeologi för att datera fossil och andra arkeologiska fynd, ett metod som kallas kol-14-metoden eller radiokol-datering.

Inom medicinen används kväve-13 ofta som en icke-radioaktiv isotop i magnetresonanstomografi (MRT) för att undersöka andning och metabolism. Kväve-15 är också en icke-radioaktiv isotop som används inom forskning och medicin, bland annat för att studera ämnesomsättningen i kroppen.

Aminosyraoxidoreduktaser er en type enzym som spesifikt hjelper med å oksidere (borttage elektroner fra) og redukere (legg til elektroner til) aminosyrer, som er building blocks i proteiner. Disse enzymer inkluderer både L-aminosyraoxidaser og D-aminosyraoxidaser, og de spiller en viktig rolle i stoffskiftet ved å hjelpe med å regulere koncentrasjonen av forskjellige aminosyrer i kroppen.

L-aminosyraoxidaser er særlig viktige for å borttage overflødig L-form av aminosyrer og for å produksere peroxider som er nødvendige for andre biokjemiske reaksjoner. D-aminosyraoxidaser har blitt studert mindre, men de antas også å spille en viktig rolle i stoffskiftet og i borttak av bakterielle infeksjoner.

Aminosyraoxidoreduktasene er aktive i mange levende organismer, inkludert mennesker, dyr, planter og mikroorganismer. Disse enzymer kan være involvert i en rekke forskjellige biologiske prosesser, som f.eks. neurotransmitter-syntese, aminosyre-degradering, kreftutvikling og bakteriedefens.

I'm sorry for any confusion, but "Akonitathydratas" does not appear to be a recognized medical term or a valid chemical compound. It is possible that there may be a spelling error or a misunderstanding of the term. If you are referring to "Aconitum napellus," also known as monkshood or wolf's bane, it is a highly toxic plant that contains various alkaloids, including aconitine, mesaconitine, and hypaconitine. These compounds can cause serious poisoning if ingested, leading to symptoms such as nausea, vomiting, heart problems, and paralysis. Proper handling and storage of this plant are essential to prevent accidental exposure. If you have any concerns about potential exposure to this or any other toxic substance, please consult a healthcare professional immediately.

Abstinenssyndrom är ett tillstånd som kan uppstå när en person som är beroende av en substans plötsligt upphör med att använda den. Symptomen varierar beroende på vilken substans individen är beroende av, men de kan inkludera:

* För psykoaktiva substancexempel: irritabilitet, aggressivt beteende, skräck, panik, depression, rastlöshet, förvirring, konfusion, minnesförlust, hallucinationer och illusionser.
* För alkoholexempel: tremor, svettningar, snabbt hjärtslag, höjd blodtryck, ångest, skakningar, illamående, kräkningar, huvudvärk, oro, sömnsstörningar och i vissa fall delirium tremens.
* För opiater exempel: diarré, magkramper, illamående, kräkningar, snuva, yrsel, svettningar, pupillutvidgning, muskelspasmer och i vissa fall grand mal-anfall.

Abstinenssyndromet kan vara livshotande om det inte behandlas korrekt och omedelbart. Det är viktigt att söka medicinsk hjälp om man misstänker att man själv eller någon annan lider av abstinenssyndrom.

'Synapsiner' er ein begrep i neurovitenskapen som refererer til ein klasse av proteiner som spiller en viktig rolle i prosessen med synaptisk overføring mellom neuronane. Disse proteinet er involvert i reguleringa av akkumuleringa, lagringa og søppelsamlinga av neurotransmittere inni de synaptiske vesiklene før de frigjores til postsynaptisk nevro. Synapsiner er også involvert i reguleringa av aktin-dynamikk i presynaptiske terminaler og påvirkar på så måten strukturen og funksjonen til synapser. Derfor spiller de en viktig rolle i synaptisk plastisitet, som er en bærekraftig endring i styrka av neurale forbindelser etter stimulering.

Mikroelektroder (ME) är en typ av elektrod som används inom neurovetenskap och andra biomedicinska tillämpningar. En ME definieras ofta som en elektrod med en diameter på mindre än 50 Mikrometer (μm). De kan vara uppbyggda av olika material, men vanligtvis används platina eller iridiumoxid på grund av deras goda elektriska ledningsförmåga och biokompatibilitet.

ME:er används ofta för att mäta lokala potentialskillnader i levande vävnad, till exempel i hjärnan eller i musklerna. De kan också användas för att stimulera nervceller och muskler på ett kontrollerat sätt. Mikroelektroder är speciellt användbara när det gäller att studera enskilda nervcellers aktivitet, eftersom de kan placeras mycket nära cellerna utan att skada dem.

Det finns också en subkategori av ME:er som kallas för glasmikroelektroder (GME). Dessa är tillverkade av glas och har en diameter på mindre än 1 μm. De används ofta för att spärra in och registrera aktivitet från en enda nervcell eller en liten grupp av celler.

'Minne' kan definieras som den kognitiva förmågan att behålla, lagra och återkalla information. Det är en del av vår korttids- och långtidss memory, och inkluderar förmågan att lära oss nya saker och erinra oss om dem. Minnet kan delas upp i olika typer beroende på vad det är som behöver minnas, till exempel verbalt (språk), visuellt (bilder) eller procedurally (rutiner och färdigheter).

Oxidativ stress definieras som ett tillstånd av obalance mellan produktionen av fria radikaler och andra reaktiva syre-species (ROS) och den förmåga hos celler att neutralisera dem eller reparera skador som orsakats av dem. Fria radikaler och ROS är mycket reaktiva molekyler som innehåller syre och saknar en elektron, vilket gör dem instabila och villiga att reagera med andra molekyler i kroppen för att stabilisera sig. Denna process kan leda till skador på cellmembran, proteiner, DNA och andra cellulära strukturer, vilket kan orsaka celldöd eller mutationer som kan leda till sjukdomar.

Oxidativ stress uppstår när produktionen av fria radikaler och ROS överstiger cellers förmåga att hantera dem genom neutraliseringsprocesser som inkluderar enzymer som superoxiddismutas (SOD), katalas (CAT) och glutationperoxidas (GPx), samt antioxidanter som vitamin C, vitamin E och beta-karoten. Faktorer som kan öka risken för oxidativ stress inkluderar exponering för tobaksrök, luftföroreningar, ultraviolett strålning, inflammation, stresstillstånd och vissa läkemedel. Oxidativ stress har kopplats till en rad sjukdomar, inklusive cancer, neurodegenerativa sjukdomar, diabetes, hjärt-kärlsjukdomar och åldrande.

Endocannabinoider är kroppens egna cannabinoider, dvs. kemiska substanser som binder till samma receptorer i nervsystemet som de aktiva ämnena i cannabis (t.ex. THC och CBD). De två viktigaste endocannabinoiderna är anandamid och 2-arachidonoylglycerol (2-AG). Endocannabinoidsystemet, inklusive dess receptorer och endocannabinoider, deltar i en rad olika fysiologiska processer som smärta, aptit, humör, minne, immunförsvar och skydd av nervceller.

Alanintransaminas, även känt som Alanin aminotransferas (ALT), är ett enzym som normalt förekommer i lever, hjärta, skelettmuskler och leverceller (hepatocyter). Nivåerna av ALT kan mätas i blodet genom en laboratorietest.

ALT-nivåer ökar vanligtvis som ett resultat av skada eller sjukdom i leverceller, såsom vid leverinflammation, levercirros eller levercancer. Andra orsaker till höga ALT-värden kan vara hjärtsjukdomar, muskelskador och vissa mediciner.

Det är viktigt att tolka ett ökat ALT-värde i kombination med andra laboratorie- och kliniska data samt patientens symptom och sjukhistoria.

Medicinskt syrgas, ofta bara kallad syrgas, är syre i ren form som används inom sjukvården för andning. Det är ett gasartat preparat som består av minst 99% syre. Syrgas används vanligen via en andningsmask eller genom en injekterbar behållare med hjälp av en syrgaspump.

Syrgas används ofta för att behandla patienter som lider av syrebrist i blodet, till exempel på grund av lung- eller hjärtsjukdomar, trauma eller vid allvarliga infektioner. Det kan också användas under operationer och vid intensivvårdsbehandling för att stödja andningen och förbättra syresättningen i blodet.

Centralstimulerande medel, även kända som psyko stimulanter, är en grupp av läkemedel som ökar aktiviteten i centralnervösa systemet (hjärnan och ryggmärgen). De verkar genom att påverka signalsubstanser i hjärnan, framförallt dopamin och noradrenalin.

Exempel på centralstimulerande medel inkluderar:

* Amphetaminer (såsom Adderall och Dexedrine)
* Metylphenidat (såsom Ritalin och Concerta)
* Modafinil (såsom Provigil)

Dessa läkemedel används ofta för att behandla neurologiska tillstånd som ADHD (uppfattningssvårigheter med/utan sömnlöshet), narkolepsi och vissa former av depression. De kan också användas off-label för att behandla andra tillstånd, såsom utmattning och kronisk trötthet.

Även om dessa läkemedel kan vara effektiva vid behandling av vissa medicinska tillstånd, kan de också ha en potential för missbruk och beroende. Därför är det viktigt att endast använda dem under en läkares övervakning och strikt efter recept.

'Syror' er ein klasse med kjemisk forbindelar som har laag lave pH-verdiar og innehar fritt protoner (H+). Disse forbindelsane kan donere ein proston til en annen forbindelse, no at de blir protiserade. Syror kan også skrivast i formen av sin konjugerte base plus ein proston (H+). De fleste syrer er vannløs og har en brannpunkt over 230°C, men det finns også organiske syrer som kan være vannløslige og ha laagere brannpunkter. Syrer kan skapes i kjemiske reaksjonar når ein stoff deler ut ein proston til en annan stoff, for eksempel når en base mottar ein proston fra ein syre.

'Metylamin' er en organisk forbindelse som består av en kolhydridgruppe (–NH–) bundet til en metylgruppe (–CH3). I biologi og medisin refererer 'metylaminer' ofte til en gruppe neurotransmittere som inkluderer dopamin, noradrenalin (eller norepinefrin), og adrenalin (eller epinefrin). Disse er kjent som catekolaminer og spiller en viktig rolle i reguleringen av en rekke fysiologiske funksjoner, inkludert søvn/våkenhet, opmerksomhet, hukommelse, humør, blodtrykk, puls, og respirasjon.

Metylamin-gruppen kan binde seg til andre molekyler i kroppen og på denne måten endre deres egenskaper og funksjoner. For eksempel er metylering av enzymet histon et viktig mekanisme for regulering av genernes aktivitet. Anomalier i metylamin-metabolismen kan være involvert i ulike sykdommer, inkludert psykiatriske lidelser og kreft.

Medicinskt sett refererar "mitthjärna" (substantia nigra) till en del av den basala ganglielianska systemet i hjärnan. Den består av två delar: pars compacta och pars reticulata. Pars compacta innehåller dopaminproducerande nervceller, som är viktiga för motorisk kontroll och belöningssystemet i hjärnan.

En vanlig sjukdom som är kopplad till mitthjärnan är Parkinson's sjukdom, där man ser en progressiv nedbrytning av dopaminproducerande nervceller i pars compacta. Detta leder till rörelsekoordinationsproblem och andra symtom som karakteriserar Parkinson's sjukdom.

Fluorescensmikroskopi är en form av ljusmikroskopi där man använder fluorescerande markörer för att göra vissa strukturer eller substanser i ett preparat synliga. Metoden bygger på att vissa molekyler, när de exponeras för ljus av en viss våglängd, absorberar den energin och sedan sänder ut den igen som ljus av en annan våglängd. Detta fenomen kallas fluorescens.

I fluorescensmikroskopi används ofta fluorescerande proteinmarker, så kallade fluoroforer, för att markera specifika proteiner eller andra molekyler i ett preparat. När preparatet exponeras för ljus av en viss våglängd kommer de markerade strukturerna att fluorescera och bli synliga under mikroskopet. Genom användning av olika typer av fluoroforer kan man få olika fluorescerande markeringar i samma preparat, vilket gör det möjligt att studera interaktioner mellan olika molekyler eller strukturer.

Fluorescensmikroskopi är en mycket känslig metod som kan användas för att studera mycket små koncentrationer av markerade substanser. Den kan också användas för att studera dynamiska processer i levande celler, eftersom fluoroforerna ofta är relativt ofarliga för cellerna och kan hålla i sig sin fluorescens under en längre tid.

'Corynebacterium glutamicum' är en grampositiv, aerob jästlik bakterie som tillhör familjen Corynebacteriaceae. Denna bakteriestam förekommer naturligt i naturen och kan isoleras från mänsklig hud, vatten och jord. Bakterien är icke-patogen och anses vara ofarlig för människor.

'Corynebacterium glutamicum' är välkänd för sin förmåga att producera aminosyror, speciellt glutaminsyra och lysin, som har kommersiell betydelse inom livsmedels- och kemisk industri. På grund av dessa egenskaper används den ofta i bioteknologiska processer för att producera olika typer av kemikalier, läkemedel och bioenergi.

Den medicinska betydelsen av 'Corynebacterium glutamicum' är därför begränsad till dess användning inom bioteknologi och industriell produktion. Den har inte visat sig vara kopplad till några specifika sjukdomar eller hälsoproblem hos människor.

Bensazepiner är en grupp av atypiska antipsykotiska läkemedel som används för att behandla psykiatriska sjukdomar, såsom schizofreni och bipolär sjukdom. Dessa mediciner fungerar genom att blockera dopaminreceptorer i hjärnan, vilket kan hjälpa att reducera positiva symtom som hallucinationer och psykoser samt negativa symtom som social tillbakadragande och apati.

Exempel på bensazepiner inkluderar:

* Klorazepat
* Oxazepam
* Lorazepam
* Temazepam
* Diazepam

Det är värt att notera att bensazepiner också kan ha en viss sedativ, muskelavslappnande och antikonvulsiv effekt. De används ibland för att behandla ångest, sömnsörtsproblem och epilepsi.

"Chemical models" är en benämning på de teoretiska beskrivningar och representationer som används för att förutsäga, tolka och förstå kemiska fenomen och processer. Det kan handla om matematiska ekvationer, diagram, grafiska representationer eller datorbaserade simuleringar som förenklar eller efterbildar beteendet hos atomers och molekylers interaktioner.

Exempel på olika typer av kemiska modeller innefattar:

1. Molekylär mekanik (MM): Använder enkla potentialenergi funktioner för att approximera de potentiella energierna hos atomgrupper i molekyler, vilket möjliggör simulering av deras rörelser och interaktioner.
2. Kvantkemi: Använder Schrödingerekvationen för att beräkna elektronstrukturen hos atomer och molekyler, vilket ger information om deras bindningsegenskaper, reaktivitet och spektroskopiska egenskaper.
3. Kinetisk modellering: Använder differentialekvationer för att beskriva hur snabbt en kemisk reaktion sker som funktion av temperaturen, trycket och koncentrationen av reaktanter.
4. Statistisk termodynamik: Använder statistiska metoder för att relatera makroskopiska egenskaper hos ett system, såsom temperatur, tryck och volym, till mikroskopiska egenskaper hos dess beståndsdelar, som atomers och molekylers energi- och positionella fördelningar.
5. QSAR (Quantitative Structure-Activity Relationship): Använder matematiska modeller för att korrelera kemiska strukturer med biologisk aktivitet, vilket möjliggör förutsägelser av farmakologiska egenskaper hos nya läkemedelskandidater.

Dessa olika typer av modellering kan användas för att besvara olika frågor inom kemi och relaterade områden, som att förstå hur en reaktion sker, hur ett material beter sig under olika förhållanden eller hur ett läkemedel fungerar på molekylär nivå. Genom att använda dessa modeller kan forskare göra hypoteser om systemens beteende och sedan testa dem genom experimentella observationer, vilket leder till en bättre förståelse av de underliggande mekanismerna och möjligheter att förutse hur systemen kommer att uppföra sig under olika förhållanden.

Medicinskt sett är massetermuskeln (i engelska, masseter muscle) en muskel i kindrädet hos människor och andra däggdjur. Den är en av de fyra käkmusklerna som kontrollerar rörelserna hos underkäken. Massetermuskeln har sitt ursprung från två huvudsakliga delar: den zygomatiska arken (en benstruktur i kindbenet) och den temporala fossan (en fördjupning på tinningbenet). Dessa muskelfibrer fäster sedan vid den nedre, främre delen av underkäken.

Massetermuskeln har två huvudsakliga funktioner: den hjälper till att lyfta upp underkäken så att överkäken och underkäken stängs (mandibular closure), samt den drar också underkäken bakåt och sidledes (mandibular elevation and lateral movement). Dessa rörelser är viktiga för aktiviteter som käkar, tugga och prata.

Kaliumkanaler är proteiner som spänner över cellytan och reglerar flödet av kaliumjoner (K+) över cellmembranet. De är involverade i viktiga fysiologiska processer såsom aktionspotentialen i nerv- och muskelceller, cellytiska signaltransduktion och cellvolymreglering.

Kaliumkanaler kan delas in i olika kategorier baserat på deras struktur, funktion och aktiveringsmekanismer. Till exempel finns det voltage-gated kaliumkanaler (Kv-kanaler), som öppnas eller stängs beroende på membranpotentialen, ligand-gated kaliumkanaler, som aktiveras av specifika molekylära ligander, och mekaniskt-gated kaliumkanaler, som öppnas eller stängs i respons på mekaniska stimuli.

I allmänhet består kaliumkanaler av en transmembranproteinstruktur med flera domäner, inklusive en pore-region som tillåter passage av K+ och en aktiveringsdomän som reglerar kanalöppningen eller -stängningen. Dessa proteiner är viktiga mål för läkemedel och har potential att användas i behandlingen av olika sjukdomar, till exempel hjärt-kärlsjukdomar, neurodegenerativa sjukdomar och cancer.

FMRP-proteinet (Fragile X Mental Retardation Protein) er et protein som produseres av genen FMR1 (Fragile X Mental Retardation 1). Dette proteinet spiller en viktig rolle i reguleringen av synaptisk plastisitet, dvs. den måten hvorpå nervesystemet endrer seg og lærer på grunnlag av erfaringer. FMRP-proteinet gjør dette ved å binde til og regulere oversatte RNA-molekyler som transporteres ut i synapser, de smale hullene mellom nervecelleutskjutninger (axoner) og deres målceller. Ved mutasjoner eller forandringer i FMR1-genen kan det oppstå en mangel på FMRP-protein, som igjen kan føre til utviklingen av Fragile X-syndromet, som er den vanligste arvelige formen for intellektuell funksjonsevne nedsatthet og autisme.

Pyridaziner är ett heterocykliskt aromatiskt kolväte som består av en sexatomig ring med två kväveatomer i alternerande positioner med kolatomer. Den har formeln C6H4N2. Pyridaziner och deras derivat har visat sig ha biologisk aktivitet och används inom läkemedelsutveckling för behandling av olika sjukdomar, till exempel som antiinflammatoriska, antimikrobiella och vasodilaterande medel.

Muscimol är ett neurotoxin och psykoaktivt ämne som naturligt förekommer i vissa svampar, till exempel flugsvampar (*Amanita muscaria*) och panterstjärnsvampar (*Amanita pantherina*). Det är en indolalkyd med en kemisk struktur som liknar den hos GABA (gamma-aminobutsyra), en viktig signalsubstans i centrala nervsystemet. Muscimol fungerar som en fullständig agonist vid GABA-A-receptorerna, vilket leder till en dämpande effekt på nervcellernas aktivitet och kan orsaka symptom som desorientering, förvirring, sluddrighet, andningsdepression och i vissa fall koma. Det är därför mycket giftigt att konsumera flugsvampar eller panterstjärnsvampar i rå form.

Aging, also known as aging or senescence, is a natural, progressive process that occurs over time and affects all living organisms. In a medical context, aging is defined as the accumulation of changes in an individual over time, which includes biological, psychological, and social components. These changes can lead to increased vulnerability to disease, disability, and death.

The biological aspect of aging involves changes at the cellular and molecular level, such as DNA damage, telomere shortening, protein aggregation, and altered gene expression. These changes can affect the function and survival of cells and tissues, leading to age-related diseases such as cancer, heart disease, and neurodegenerative disorders.

The psychological aspect of aging involves changes in cognitive, emotional, and social functioning. Aging can be associated with declines in memory, attention, and processing speed, as well as increased risk for mental health conditions such as depression and anxiety. However, many older adults maintain good cognitive function and emotional well-being throughout their lives.

The social aspect of aging involves changes in roles, relationships, and social participation. Older adults may experience retirement, loss of loved ones, and decreased mobility, which can impact their social connections and sense of purpose. However, many older adults remain active and engaged in their communities, pursuing new interests and maintaining meaningful relationships.

In summary, aging is a complex and multifaceted process that involves changes at the biological, psychological, and social levels. While there are challenges associated with aging, many older adults lead healthy, fulfilling lives and make valuable contributions to their families and communities.

Den medicinska termen för "hjärnbrygga" är "truncus cerebri". Det är en del av hjärnan som förbinder hjärnstammen med storhjärnan och består av tre stora arterier (anterior, middle och posterior cerebral artery) som försörjer blod till olika delar av hjärnan. Skador på hjärnbryggan kan orsaka allvarliga neurologiska symptom, såsom svårigheter med rörelse, känsel, syn, tal och minne.

Pyrazoler är en klass av organiska föreningar som innehåller en pyrazolring, vilket är en fem-ledad aromatisk heterocyklisk ring bestående av två kolatomer och tre kväveatomer. Pyrazoler kan vara fria, neutrala molekyler eller kondenserade med andra cykloalken- eller aromatiska ringar för att bilda heterocykloalkener eller heteroaromatiska föreningar.

De medicinska användningsområdena för pyrazoler är relativt begränsade, men de har visat potential som antiinflammatoriska, antivirala och antitumörmedel i olika forskningsstudier. Exempel på läkemedel som innehåller en pyrazolring är celecoxib (en COX-2-hämmare som används för smärtlindring och inflammationsbekämpning) och rimantadin (en antiviral substans som används för behandling av influensa).

Den supraoptiska kärnan (nucleus supraopticus) är en grupp av nervceller (neuroner) i hypotalamus, en del av hjärnbarken. Dessa nervceller producerar och sekreterar hormonet oxytocin till blodomloppet via hypofysens bakre lob (neurohypofysen). Oxytocinet har bland annat en viktig roll vid fosterfödseln då det stimulerar muskulaturen i livmodern och brösten, men det är också involverat i socialt beteende, såsom moderkärlek och social bindning.

Citronsyra, eller citric acid, är en karboxylsyra med kemisk formel C6H8O7. Den förekommer naturligt i många frukter och grönsaker, särskilt citrusfrukter som lemoner och lime, vilket ger dess namn. Citronsyra är en viktig del av Krebs cykel, eller citronsyracykeln, en metabolisk process som sker inne i mitokondrier och som spelar en central roll i cellens energiproduktion.

Citronsyra har också många användningsområden utanför kroppen, till exempel som konserveringsmedel och smakförstärkare i livsmedelsindustrin. Den är också ett vanligt ingrediens i rengörings- och skönhetsprodukter på grund av dess förmåga att hjälpa till att reglera pH-värdet och fungera som en kemisk exfoliant.

Acetylcholin (ACh) er ein neurotransmitter, det vil si en type signalstoff som overfører informasjon mellom nervesystemet og andre deler av kroppen. ACh er involvert i mange forskjellige funksjoner i kroppen, blant annet:

1. Muskelaktivitet: ACh er viktig for å aktivere skeletmuskler og hjerte musclesammenspilling. Når ein nervesignal kommer til en muskel, setter det av en reaksjon som frigir ACh fra nerveendingen (den delen av nerven som er nærmest muskelen). ACh binder seg deretter til reseptorer på muskelcellen og får muskelen til å kontraherast.

2. Kognisjon: ACh spiller en viktig rolle i kognisjon, inkludert opmerksomhet, hukommelse og læring. Det er involvert i flere aspekter av kognisjonen, blant annet å holde informasjon i arbeidshukommelsen og å skifte fokus mellom forskjellige oppgaver.

3. Sansning: ACh er involvert i visse typer sansing, som syn og hørsel. I øynene finnes det en type nerveceller som bruker ACh for å overføre informasjon fra øyet til hjernen.

4. Emosjon: ACh er også involvert i emosjonelle prosesser, blant annet frykt og vrede. Det kan påvirke humør og adferd ved å påvirkte hjerneområdene som er involvert i disse prosessene.

ACh binder seg til to hovedtyper av reseptorer: nicotinisk og muskarinisk. Nicotinske reseptorer finnes i muskler og nervesystemet, mens muskarinske reseptorer forekommer i hjernen og andre deler av kroppen. ACh-antagonister, som for eksempel kurare, blokerer nicotinistiske reseptorer og brukes som relaksanter for å løsne musklene under kirurgiske operasjoner. ACh-agonister, som for eksempel pilokarpin, aktiverer muskarinske reseptorer og brukes til å behandle grøn stær eller å stimulere svedkjertene for å redusere feber.

Hjärnskada (traumatisk hjärnskada) definieras som skada på hjärnan orsakad av ett yttre våld. Det kan vara olyckor, fall, trafikolyckor, våld eller sportrelaterade skador. Hjärnskador kan variera från milda, som en hjärnskakning, till allvarliga, som komatoskada eller dödsfall. Symptomen på en hjärnskada kan variera beroende på vilken del av hjärnan som skadats och hur allvarlig skadan är. Symptomen kan inkludera minnesförlust, koncentrationssvårigheter, irritabilitet, humörsvängningar, huvudvärk, yrsel, svårt att tala eller svälja, och i allvarliga fall kan det leda till förlamning, medvetandeförlust eller dödsfall.

Inhalationsanestetika är en typ av anestetikum som verkar genom inandning och som primärt påverkar centrala nervsystemet, vilket leder till ett förlust av medvetande och smärtfrihet. Dessa ämnen är ofta gaser eller vätskor som omvandlas till aerosoler eller gaser vid användning. De är vanligtvis lukt- och smaklösa, men kan orsaka andningsdepression vid högre koncentrationer. Inhalationsanestetika används ofta under kirurgiska ingrepp och andra procedurer som kräver medvetandeförlust. Exempel på inhalationsanestetika är sevofluran, desfluran, isofluran och halotan.

En embryo hos däggdjur är den tidiga utvecklingsfasen av ett foster, vanligtvis från befruktningen till omkring 8 veckor. Under denna period sker snabba förändringar och differentiering av cellerna, vilket leder till att de grundläggande organen och systemen bildas. Embryots utveckling kännetecknas av celldelning, migration, differensiering och interaktion mellan celler, vilket kräver en precis kontroll av genuttryck och signalsubstanser för att garantera en normalt embryonal utveckling.

'Fysisk stimulering' refererer til den proces hvor en ydre eller indre påvirkning af kroppen fører til en ændring i den fysiologiske respons hos celler, væv eller organer. Dette kan opnås gennem forskellige metoder som berøring, bevægelse, varme, kulde, elektricitet eller lyd.

Fysisk stimulering anvendes ofte i medicinske sammenhænge til at forbedre gennemblødning, reducere smerter, øge mobilitet og styrke muskler. Eksempler på fysisk stimulering inkluderer massage, akupunktur, elektrostimulation, varme- eller koldepilation, ultralydbehandling og vibrationstræning.

Det er vigtigt at notere, at korrekt dosis og anvendelse af fysisk stimulering er nødvendig for at opnå ønsket effekt og undgå skader. Derfor bør fysisk stimulering altid udføres under vejledning af en autoriseret sundhedspersonel.

Specifikalt within medical field, spektrofotometri er en laboratoriemetode for å måle absorpsjonen av lys av ulike bølgelengder som passerer gjennom et prøvemateriale. Metoden brukes ofte i biokjemisk analyse til å bestemme konkentrasjonen av en substans, som f.eks. et kjemisk eller biologisk stoff, i en prøve ved å måle absorpsjonen av lys av en spesiell bølgelengde som er karakteristisk for dette stoffet.

I simplifisert termer, spektrofotometri innebærer at man sender en stråle med ulike bølgelengder av lys gjennom et prøvemateriale og måler hvor mye lys som absorberes ved hver bølgelengde. Dette gir en spektral signatur eller kurve som kan sammenlignes med referansespektre for å identifisere og kvalitativt eller kvantitativt bestemme eksisterende stoffer i prøven.

Denne teknikken er viktig innen områder som f.eks. klinisk biokjemisk analyse, farmakologi, mikrobiologi og miljøanalyse.

Elektrofysiologiska fenomen (EP fenomen) är en medicinsk term som refererar till studiet av den elektriska aktiviteten hos olika typer av celler, framför allt i hjärtat. Detta inkluderar mätning och analyser av elektriska potentialskillnader över cellmembranet samt signaltransduktion och excitation-kontraktionskoppling i muskelceller. EP-studier används ofta för att diagnostisera och behandla hjärtsjukdomar, såsom aritmier och hjärtkärlsjukdomar.

Glutamat-tRNA-ligas, även känt som glutamyl-tRNAsyntetaser, är ett enzymkomplex som katalyserar syntesen av peptidbindningen mellan aminosyran glutamat och dess transfer RNA (tRNA) i cellulär proteinsyntes. Detta enzym hjälper till att säkerställa att rätt typ av aminosyra kopplas till rätt sort av tRNA, så att den korrekta sekvensen av aminosyror kan byggas upp för att bilda ett protein. Glutamat-tRNA-ligas är därför en viktig komponent i cellens proteinsyntesmaskineri.

Smakuppfattning (også kendt som smagsfølelse eller gustatorisk percepion) er den sensoriske oplevelse der opstår når smagskilder i maden eller drikken interagerer med smagsreceptorer på tunge og andre dele af mundhulen, herunder hængende slimhinde (på pover), bagmunnen og svælget. Smagen kan opfattes som sød, salt, bitter, sur eller umami (en krydret, fleischagtig smag). Smagsoplevelsen er en kompleks proces der involverer ikke kun smagsreceptorerne, men også andre følesanseregenskaber som lugtesans, temperaturfølelse og tekstur. Disse forskellige input kombineres i hjernen for at danne en endelig smagsupfattning.

Dopaminmedel är en grupp av läkemedel som påverkar dopaminnivåerna i hjärnan. Dopamin är en signalsubstans (neurotransmittor) som överför signaler mellan nervceller och spelar en viktig roll för kognition, rörelsekoordination, motivation, belöningssystemet och stämningsregleringen.

Dopaminmedel används primärt för behandling av sjukdomar där dopaminnivåerna är för låga, till exempel:

1. Parkinson's disease: Dopaminmedel hjälper att ersätta den bristande dopaminet i hjärnan och förbättra rörelsekoordinationen.
2. Restless legs syndrome (RLS): Vissa dopaminmedel kan användas för att lindra obehagliga känslor och rastlöshet i benen som förekommer vid RLS.
3. ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder): Stimulerande dopaminmedel kan hjälpa att öka koncentration och minska hyperaktivitet och impulsivitet hos personer med ADHD.
4. Depression: Dopaminmedel kan användas som komplement till traditionella antidepressiva läkemedel för att behandla svår depression, särskilt i fall där patienten inte svarar på vanliga behandlingar.

Exempel på dopaminmedel inkluderar levodopa (L-DOPA), carbidopa, bromocriptin, pramipexol, ropinirol och amantadin.

Amakrine cells are a type of neuron found in the retina of the eye. They are interneurons, which means that they process and transmit signals within the retina but do not directly convey information to the brain. Amakrine cells are named for their characteristic shape, which includes multiple processes or "arms" that allow them to connect with and communicate with other neurons in the retina.

Amakrine cells play a role in processing visual information and helping to sharpen the signals that are sent to the brain. They release neurotransmitters such as GABA and dopamine, which can inhibit or excite the activity of other neurons in the retina. This allows them to help regulate the flow of information and fine-tune the visual signal before it is sent to the brain for further processing.

There are several different types of amakrine cells, each with their own unique characteristics and functions. Some amakrine cells are thought to be involved in motion detection, while others may help to process contrast or color information. Overall, amakrine cells play an important role in shaping the visual signal and helping us to see clearly.

Locus coeruleus är ett litet, pigmenterat kluster av nervceller i hjärnstammen som utsöndrar noradrenalin, ett signalsubstans som påverkar en rad kroppsliga funktioner såsom sinnesintryck, uppväckt tillstånd, hjärtfrekvens och blodtryck. Det är den största källan till noradrenalin i centrala nervsystemet hos däggdjur. Locus coeruleus har en viktig roll i att reglera homeostas, sömn-vakenhetscykeln och kognitiva funktioner såsom uppmärksamhet och minne. Skador på locus coeruleus har visats vara relaterade till neurodegenerativa sjukdomar som Parkinsons sjukdom och Alzheimers sjukdom.

Cricetinae er en underfamilie i familien Muridae, som inkluderer hamstere. Der er omkring 20 arter af hamstere, der er udbredt i Europa, Asien og Afrika. Hamstere er små pattedyr med kort hals, store kindpokker og store molarer. De fleste arter har også en bøjet ryggrat og en kort, busket hale.

Hamstere er kendt for deres evne til at gemme føde i kindpokkene og transportere den til deres bo. De fleste arter lever ensomt undtagen når hunnerne har unger. Hamsternes naturlige fjender inkluderer rovdyr, slanger og rovfugle.

Cricetinae-hamstere er ofte holdt som kæledyr på grund af deres lille størrelse, lette pleje og venlige natur. Nogle af de mest populære arter til at holde som kæledyr inkluderer syriske hamster, djungelhamster og roborovski-hamster.

'Stereotypy' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva upprepade, rutinmässiga och ofta meningslösa rörelser, läten eller handlingar. Dessa beteenden kan vara en del av normal utveckling hos barn, särskilt under de första två levnadsåren. Men om de fortsätter eller ökar i frekvens och intensitet kan de vara ett tecken på olika neurologiska tillstånd, såsom autism, cerebral pares, hjärnskador eller psykiatriska störningar som schizofreni.

Exempel på stereotypt beteende kan inkludera att gnugga händerna, nicka med huvudet, vippa kroppen fram och tillbaka, tala samma fraser upprepade gånger eller utföra andra rutinmässiga handlingar utan en tydlig orsak. Det är viktigt att notera att stereotypt beteende kan vara farligt om det leder till självskada, såsom bitandet av munnen eller slag i huvudet. I sådana fall bör man söka medicinsk hjälp omedelbart.

'Receptor Cross-Talk' refererer til en situation i cellulær signaltransduktion hvor to eller flere receptorer forskellige signalveje interagerer med hinanden, resulterende i modificeret cellulært svar. Dette kan forekomme når receptorerne er aktiverede af deres respektive ligander ( naturlige signalstoffer) eller når de aktiveres af kunstige stoffer som ligner liganderne.

Denne interaktion mellem receptorer kan have forskellige konsekvenser alt efter typerne af receptorer og celler involveret. I nogle tilfælde kan det føre til en forstærket signaltransduktion, hvor flere signalveje aktiveres samtidigt for at modificere cellens respons. I andre tilfælde kan det resultere i en dæmpet signaltransduktion, hvor en receptor blokerer eller modulerer en anden receptors funktion.

Receptor Cross-Talk er et vigtigt begreb inden for medicinsk forskning, da det kan have indvirkning på cellulær respons til terapeutiske behandlinger og kan spille en rolle i udviklingen af mange sygdomme, herunder kræft, diabetes og kardiovaskulære sygdomme.

Nikotin är ett alkaloid som förekommer naturligt i tobaksväxter och är den primära aktiva substansen i tobak. Det är en psychoaktiv drog som orsakar beroende och kan leda till en rad hälsoproblem, inklusive cancer, hjärt-kärlsjukdomar och lungsjukdomar. Nikotin stimulerar nervsystemet och ger en kortvarig känsla av eufori eller avspannning, men det kan också orsaka ökad hjärtfrekvens, blodtryck och andningsfrekvens.

I medicinskt bruk används nikotin ibland som en hjälpmedel för rökavvänjande, då i form av plåster, kapslar eller tuggtabletter. Dessa produkter ger kontrollerade doser av nikotin till kroppen under en längre period, vilket kan hjälpa att reducera tillbakadragningssymptomen som ofta uppstår när man slutar röka.

'Peptidfragment' är ett begrepp inom biokemi och molekylärbiologi. Det refererar till en kort sekvens av aminosyror som har beenadrots från ett större peptidmolekyl eller protein. Peptidfragment kan bildas genom nedbrytning av proteiner med hjälp av enzymer, kemiska metoder eller andra processer.

I medicinskt sammanhang kan analys av peptidfragment användas för att studera struktur och funktion hos proteiner, såväl som för att identifiera specifika aminosyresekvenser som är associerade med sjukdomar eller andra patologiska tillstånd.

Amfetamin är en centralstimulerande drog som tillhör gruppen fenyletilaminer. Den verkar genom att öka frisättningen och blockera återupptagandet av neurotransmittorerna noradrenalin och dopamin i hjärnan, vilket leder till en ökning av dessa signalsubstanser i synapsspalterna i centrala nervsystemet. Detta resulterar i en ökad aktivitet i hjärnan och ger upphov till effekter som ökad uppiggelse, öronsus, eufori, förbättrat koncentrationsförmåga och minskad aptit.

Amfetamin används terapeutiskt vid behandling av vissa medicinska tillstånd såsom ADHD (upphörlighetsstörning) och narkolepsi (en sömnstörning). Dock kan amfetamin missbrukas och leda till beroende, vilket kan medföra allvarliga hälsoproblem och sociala konsekvenser.

"Operant conditioning" är en term inom beteendemedicin som refererar till lärprocessen där ett beteende formas eller ändras genom att det följs av en konsekvens i miljön. Det kan vara antingen positivt (till exempel belöning) eller negativt (till exempel bestraffning).

I medicinsk kontext kan operant betingning tillämpas för att ändra patienters vårdrelaterade beteenden, såsom att öka fysisk aktivitet, förbättra läkemedelscompliance eller minska onda vanor som rökning. Genom att använda strategier som positivt eller negativ förstärkning, kan hälsovårdspersonal hjälpa patienter att etablera nytt, önskvärt beteende och på så sätt förbättra deras hälsa och välbefinnande.

Oxidopamine är ett kemiskt ämne som används inom forskning för att skapa parkinsonism-liknande symptom hos djur, såsom råttor och möss. Det gör detta genom att orsaka skada på dopaminproducerande nervceller i substantia nigra, en del av hjärnan som är involverad i rörelsekoordinering. Oxidopamine är egentligen inte ett medicinskt läkemedel utan snarare ett forskningsverktyg.

Autoradiografi är en teknik som används inom forskning och medicin för att visualisera och studera distributionen och koncentrationen av specifika substanser, såsom hormoner eller nukleotider, i biologiska preparat. Tekniken bygger på användandet av radiomärkta ämnen, det vill säga ämnen som innehåller radioaktiva isotoper, som införs i preparatet och som sedan kan detekteras med hjälp av en skanner eller film.

I en medicinsk kontext kan autoradiografi användas för att studera olika aspekter av cellulär funktion och interaktion, till exempel proteinexpression, receptorbindning och signalsubstratinteraktioner. Tekniken kan även användas för att undersöka läkemedelsverkan och farmakokinetik, det vill säga hur läkemedel metaboliseras och utsöndras i kroppen.

Autoradiografi är en mycket känslig teknik som kan ge mycket detaljerade informationer om distributionen av radiomärkta ämnen inom ett preparat, men den kan också vara associerad med vissa risker på grund av användningen av radioaktiva isotoper. Därför måste tekniken hanteras med försiktighet och i enlighet med relevanta säkerhetsföreskrifter.

Elektronmikroskopi är en teknik inom mikroskopi där man använder en elektronstråle i stället för ljus för att observera ett preparat. Det ger en mycket högre upplösning jämfört med optisk mikroskopi, och kan nå upp till 100 000 gånger magnification.

Det finns två huvudsakliga typer av elektronmikroskopi: transmissionselektronmikroskop (TEM) och skannande elektronmikroskop (SEM). TEM-metoden ger en tvådimensionell projektion av ett preparat, medan SEM-metoden ger en tredimensionell bild.

I TEM passerar elektronstrålen genom det tunnslida preparatet och interagerar med atomerna i preparatet, vilket skapar en bild som kan tolkas för att ge information om struktur, sammansättning och kemisk analys av preparatet.

I SEM skannas elektronstrålen över ytan av preparatet och ger upphov till sekundära elektroner som kan detekteras och användas för att generera en topografisk bild av ytan. SEM-metoden ger ofta mycket skarpa och detaljerade bilder av ytor, vilket gör den särskilt användbar inom materialvetenskap, biologi och andra områden där det behövs information om ytstruktur.

Aminer är en term inom neurovetenskap och medicin som står för aminerg neurotransmittor. Detta är en grupp signalsubstanser i centrala nervsystemet hos djur, inklusive människor. Aminer är kemiska ämnen som innehåller en aminosyra, vanligtvis en av de aromatiska aminosyrorna tyrosin eller tryptofan.

Exempel på aminerg neurotransmittor inkluderar:

1. Noradrenalin (eller norepinefrin)
2. Adrenalin (eller epinefrin)
3. Dopamin
4. Serotonin (5-hydroxytryptamin eller 5-HT)
5. Histamin

Dessa signalsubstanser spelar en viktig roll i regleringen av olika kroppsliga funktioner, såsom sömn, aptit, smärta, humör och kognition. Avvikelser i aminernas produktion eller signalering kan leda till neuropsykiatriska störningar som depression, ångest, schizofreni och bipolär sjukdom.

"Arts specificity" är inte en etablerad medicinsk term, men inom konstterapi och relaterade områden kan det referera till användandet av specifika konstnärliga uttrycksformer, tekniker eller processer som har visat sig vara särskilt effektiva för att uppnå vissa terapeutiska mål.

Exempelvis kan "arts specificity" innebära användandet av musikterapi med specifika tonarter, rytmer eller melodier för att påverka patientens humör och emotionella tillstånd. I dansterapi kan det innebära användandet av specifika rörelsemönster eller koreografier för att främja självkännedom, kommunikation och social interaktion.

Det är värt att notera att termen "arts specificity" inte är allmänt accepterad inom alla konstterapeutiska sammanhang och kan variera beroende på teoretisk och praktisk inriktning.

'Missbruksbeteende' refererar till den systematiska eller repetitiva användningen av ett ämne eller beteende på ett sätt som är skadligt för ens hälsa, säkerhet eller välbefinnande, ofta trots insikt om de negativa konsekvenserna. Missbruksbeteenden kan vara relaterade till en rad olika substanser eller aktiviteter, inklusive alkohol, droger, mediciner, tobak, mat, sex och spel.

Exempel på missbruksbeteende kan innefatta:

* Använda en substans i större mängder eller under längre tidsperiod än avsiktligt
* Misslyckas att uppfylla viktiga skyldigheter på grund av substansanvändning
* Utveckla ett toleransnivå som kräver ökade mängder av en substans för att uppnå samma effekt
* Upprepa användandet av en substans trots erfarenheter av skada eller olägenhet
* Försumma andra intressen eller aktiviteter på grund av substansanvändning
* Fortsätta använda en substans i situationer där det är farligt att göra det, till exempel när man kör bil

Missbruksbeteenden kan leda till allvarliga konsekvenser för både den enskilda individen och deras omgivning, inklusive skador på hälsa, sociala problem, ekonomiska svårigheter och juridiska problem.

Kapsaicin är ett naturligt förekommande ämne som utvinns från chilipeppar (*Capsicum annuum*) och andra arter inom släktet *Capsicum*. Det är den aktiva substansen i dessa peppars starkt brännande smak. Kapsaicin verkar på särskilda smärtreceptorer (kallade TRPV1-receptorerna) i huden och slimhinnor, vilket leder till en känsla av hetta eller smärta.

I medicinskt sammanhang används kapsaicin ofta som ett smärtstillande medel, framförallt vid behandling av neuropatisk smärta och muskuloskeletell smärta. Det finns också forskning som tyder på att kapsaicin kan ha potential som antiinflammatoriskt medel. Kapsaicin används ofta i creams, gels eller plåster som appliceras direkt på huden och är tillgängliga receptfritt eller på recept beroende på dosering.

Paraventrikulära hypothalamiska kärnan (PVN) är en grupp av neuroner i hypothalamus, en region i hjärnan som spelar en viktig roll i regleringen av olika kroppsliga funktioner som hunger, tirst, sömn, kroppstemperatur och homeostas. PVN är beläget nära den tredje ventrikeln (en hjärnventrikel) och innehåller neuroner som producerar neurohormoner och neuropeptider som har effekt på autonoma nervsystemet, endokrina systemet och beteende.

PVN är indelat i två delar: den magra delen (magnocellular) och den parva delen (parvocellular). Den magra delen innehåller neuroner som producerar oxytocin och vasopressin, hormoner som har en viktig roll i regleringen av vatten- och elektrolytbalansen i kroppen. Den parva delen innehåller neuroner som producerar neuropeptider som CRH (corticotropin-releasing hormone), TRH (thyrotropin-releasing hormone) och GnRH (gonadotropin-releasing hormone), som alla har en viktig roll i regleringen av stressaxeln, ämnesomsättningen och reproduktiva funktioner.

Förkortningar:
PVN = Paraventrikulära hypothalamiska kärnan
magnocellular = magra delen
parvocellular = parva delen
CRH = corticotropin-releasing hormone
TRH = thyrotropin-releasing hormone
GnRH = gonadotropin-releasing hormone

'Kokulturmetoder' är ett begrepp inom mikrobiologi och relaterade områden, som refererar till metoder där två eller flera olika mikroorganismer (bakterier, svampar, protozoer med mera) odlas tillsammans under kontrollerade förhållanden. Detta görs ofta i syfte att studera deras interaktioner och hur de påverkar varandras tillväxt, metabolism och överlevnad. Kokulturmetoder kan användas för att simulera naturliga ekosystem eller för att undersöka patogen-mikrobiominteraktioner in vitro. Genom att analysera dessa interaktioner kan forskare få en bättre förståelse av mikroorganismernas roll och betydelse i olika ekologiska nischer, vilket kan ha implicationer för medicinsk forskning, miljövetenskap och bioteknologi.

'COS-celler' är en typ av genetiskt modifierade celler som används inom molekylärbiologi och biomedicinsk forskning. COS-celler är en speciell linje av simia (apa) fibroblaster som har transformerats med ett virus, bestående av adenoviruskapselförpackat DNA från svin-svampsvulstvirus (SV40).

Denna modifiering gör att COS-cellerna uttrycker T-antigen, ett protein som binder till och aktiverar origo på plasmid-DNA, vilket underlättar effektivare och säkrare kloning av exogena DNA. Detta gör COS-celler till en populär val för att producera stora mängder fritt protein in vitro från klonade gener.

Det finns två huvudtyper av COS-celler: COS-1 och COS-7. COS-1 är diploid, medan COS-7 är en subklon av COS-1 som har ökad stabilitet och effektivitet vid proteinproduktion.

Pyrrolidinon är en organisk förening som består av en femledad ring med fyra kolatomer och ett syreatom. Den kallas även för gamma-butyrolakton (GBL) eller 1,4-butanolide. Pyrrolidinoner är en grupp av kemiska föreningar som innehåller denna struktur, antingen som en del av en större molekyl eller som en separat enhet.

Inom medicinen kan pyrrolidinoner ingå i läkemedel och andra terapeutiska preparat. De kan ha diverse farmakologiska effekter beroende på deras specifika kemiska struktur och egenskaper. Vissa pyrrolidinonder används som muskelrelaxerande medel, neuroprotektiva läkemedel eller för att behandla olika neurologiska tillstånd.

Det är viktigt att notera att några illegala droger och partydrog kan innehålla pyrrolidinonder som aktiv ingrediens, exempelvis ketaminanaloger såsom 3-HO-PCP och 4-HO-PCP. Dessa substanser är olagliga och kan vara farliga för hälsa och säkerhet.

Diaminoämnesyror är en typ av aminosyror som innehåller två aminogrupper i molekylen. De två viktigaste diaminoämnesyrorna i kroppen är ornitin och lysin. Ornitin spelar en roll i ureacykeln, medan lysin är en essentiell aminosyra som måste tas in via kosten eftersom kroppen inte kan syntetisera den själv. Diaminoämnesyror är viktiga byggstenar i proteiner och andra biologiska molekyler.

Den entorinala barken (EC) är en region i hjärnbarken som ligger vid gränsen mellan det temporalas lobus och limbiska systemet. Den är en del av det hippocampala systemet, som är involverat i minnes- och inlärningsprocesser.

Den entorinala barken kan delas in i tre huvudsakliga områden: lateral, medial och posterior. Den laterala delen tar emot sensorisk information från bland annat det olfaktoriska systemet och den mediala delen projicerar till hippocampus.

Den entorinala barken har en unik struktur med ett nätverk av celler som kallas för granulära celler, som bildar ett hexagonalt mönster. Dessa celler tar emot information från olika sensoriska system och skickar sedan vidare denna information till hippocampus.

Skador på den entorinala barken kan leda till minnes- och inlärningssvårigheter, och har associerats med sjukdomar som Alzheimers.

'Karboxylas' är ett enzym som katalyserar nedbrytandet av aminosyror genom att avlägsna deras karboxylgrupper. Detta process kallas deaminering och resulterar i produktionen av en karboxylsyra och en ammoniakmolekyl. Karboxylaser är viktiga för att bryta ned ämnen i kroppen och för att frigöra energi från näringsämnen. Det finns olika typer av karboxylaser som verkar på olika aminosyror, och de kan vara specialiserade för att verka i olika delar av kroppen.

Kobamider är ett samlingsnamn för en grupp kompetitiva inhibitorer av enzymet CYP2E1, som metaboliserar (bryter ned) olika substanser i kroppen. Dessa kompetitiva inhibitorer hämmar CYP2E1:s aktivitet genom att binda till samma aktiva site på enzymet som substraten gör, vilket förhindrar att substraten bryts ned effektivt.

Kobamider är kända för sin förmåga att minska alkoholrelaterad skada på levern genom att hämma CYP2E1-medierad metabolism av etanol till acetaldehyd, en toxiskt ämne som bidrar till alkohollivréren. Exempel på kobamider inkluderar pyrazole och trichlormetiazid.

Det är värt att notera att kobamider också kan ha andra farmakologiska effekter, beroende på deras specifika kemiska struktur och egenskaper.

Radioligandanalys är en typ av bioanalytisk metod som används inom molekylär biologi, farmakologi och neurologi för att undersöka interaktioner mellan små molekyler (som läkemedel eller neurotransmittorer) och specifika receptorer eller transporter i levande vävnad.

I en radioligandanalys etiketteras en liten molekyl, som är av intresse för forskningen, med en radioaktiv isotop, vilket skapar en radiomärkt ligand. Denna radiomärkta substans kan sedan användas för att binda till specifika receptorer eller transporter i ett preparat av levande vävnad, exempelvis en cellkultur eller ett djurligt preparat som hjärnbrott. Genom att mäta den radiaktiva signalen från den bundna liganden kan forskaren få information om antalet och egenskaperna hos de målade receptorerna eller transporterna.

Radioligandanalys är en mycket känslig metod som kan användas för att upptäcka och karakterisera små mängder receptorer eller transporter, och den är därför värdefull inom forskning och utveckling av nya läkemedel.

'Ketosyror' är en benämning på ketonkroppar som bildas i kroppen när den bryter ner fett för att använda som energikälla. Detta sker vanligtvis under perioder då kroppen behöver mer energi än vad den kan få från kolhydrater, till exempel vid långvarig hunger, intensiv träning eller vid speciella medicinska tillstånd som diabetes.

Ketonkroppar bildas när fettet bryts ned i levern och kетоsyror som acetoacetat och beta-hydroxibutyrat produceras. När koncentrationen av ketonkroppar i blodet ökar, kan det leda till en patologisk tillstånd som kallas ketoacidos, vilket är ett allvarligt tillstånd som kan förekomma vid obehandlad diabetes.

I medicinska sammanhang används ofta termen 'ketos' eller 'ketonemia' för att beskriva när det finns en ökad mängd ketonkroppar i blodet, och 'ketoacidos' för att beskriva när blodets pH-värde är för lågt på grund av höga nivåer av ketonkroppar.

I assume you are asking for a medical definition of "Marsvin," which is the Danish word for "sea lion". In the medical field, there isn't a specific condition or concept associated with the term "sea lion." However, if you meant to ask about a different term, please provide clarification, and I will be happy to help.

If you are interested in learning more about sea lions themselves, they are a type of marine mammal that belongs to the Otariidae family, also known as eared seals. They have external ears, long front flippers, and can walk on all fours. Sea lions are found in both the Northern and Southern Hemispheres, primarily in cold coastal waters. They are social animals, living in large colonies and are known for their intelligence and agility in water.

Elektrofysiologiska processer är de nervösa och muskulära processerna som involverar elektrisk aktivitet i kroppen. Dessa processer styr en mängd olika funktioner, inklusive hjärtats slagfrekvens, muskelkontraktioner och signaltransmission i nervsystemet.

Elektrofysiologiska studier är vanliga inom medicinsk forskning och klinisk praktik för att undersöka dessa processer och diagnostisera olika sjukdomar och störningar. Till exempel kan elektrokardiogram (ECG) användas för att registrera hjärtats elektriska aktivitet och detektera eventuella abnormaliteter, medan elektromyografi (EMG) kan användas för att mäta muskelaktiviteten och diagnostisera neuromuskulära sjukdomar.

Elektrofysiologiska processer involverar främst joners rörelse över cellytan i exciterbara celler, såsom nerv- och muskelceller. När en exciterbar cell aktiveras ökar permeabiliteten för specifika joner, vilket leder till en flyttning av laddningar och en åtföljande depolarisering av cellytan. Denna depolarisering orsakar i sin tur en spridning av elektriska signaler som kan registreras och analyseras med hjälp av olika tekniker inom elektrofysiologin.

Agmatine är inte en medicinsk term, utan snarare en biologiskt aktiv substans som förekommer i kroppen. Agmatin är ett derivat av en aminosyra som heter arginin och har visat sig ha potential som neurotransmitter, neuromodulator och möjligen även en roll som signalmolekyl inom celler.

Agmatin har visat sig ha en rad biologiska effekter, inklusive att påverka smärta, blodtryck, sinnesstämning, minnesfunktion och möjligen även några neuroprotektiva egenskaper. Dessutom har det visat sig ha potential som en behandlingsmetod för olika sjukdomar, såsom neurologiska störningar, kardiovaskulära sjukdomar och skador på levern.

Emellertid är forskningen kring agmatin ännu i ett tidigt stadium och det behövs mer studier för att fullt ut förstå dess roll och potential inom medicinen.

"Antiportör" är ett begrepp inom cellbiologi och refererar till en typ av transportprotein som hjälper till att transportera två olika joner eller molekyler i motsatta riktningar över cellytmembranet. Proteinet fungerar som en slags "lift" för de två substanserna, där en av dem binds och transporteras in i cellen medan den andra simultant transporteras ut.

Processen kallas också för "exchange diffusion" eller "ion exchange", och antiportörerna är viktiga för att underhålla jonbalansen och näringsomsättningen i celler. De kan vara specifika för en viss typ av jon eller molekyl, och deras funktion kan regleras beroende på cellens behov.

"Complementary DNA" (cDNA) är en syntetisk enkelsträngad DNA-molekyl som skapas genom att transkribera en messenger RNA (mRNA)-molekyl med hjälp av en revers transkriptas. cDNA används ofta i molekylärbiologiska experiment, till exempel för att klona specifika gener eller studera genuttryck.

Den komplementära naturen av cDNA och den ursprungliga mRNA-molekylen gör det möjligt att använda cDNA som en representation av den ursprungliga genen, eftersom basparningen mellan DNA och RNA följer komplementära regler (A parar sig med T respektive G parar sig med C). Detta gör cDNA till ett värdefullt verktyg inom molekylärbiologi, eftersom det ofta är lättare att arbeta med DNA än RNA.

Dopamin D2-receptorer är en typ av dopaminreceptor som binder till neurotransmittorn dopamin. Denna receptor är kopplad till G-proteiner och när den aktiveras, kan den påverka en rad cellulära processer, inklusive intracellulär signalering, membranpotential och sekretion av andra signalsubstanser. Dopamin D2-receptorerna spelar en viktig roll i reguleringen av rörelse, kognition, belöningssystemet och humör. De är också ett viktigt mål för behandling av sjukdomar som schizofreni, parkinsonism och beroendeproblematik.

Nikotinreceptorer är en typ av receptor i nervsystemet som påverkas av signalsubstanser som inkluderar neurotransmittorn acetylkolin och även den psykoaktiva drogen nikotin. Dessa receptorer spelar en viktig roll i bland annat regleringen av neurologiska funktioner såsom minne, inlärning, och humör.

Nikotinreceptorerna är transmembrana proteiner som består av fem underenheter som bildar en pore genom cellmembranet. Det finns två huvudtyper av nikotinreceptorer: den muskarinska typen och den nicotiniska typen. Den nicotiniska typen är den som påverkas av både acetylkolin och nikotin.

När acetylkolin eller nikotin binds till nikotinreceptorerna öppnas kanalen i receptorn, vilket leder till inflödet av natriumjoner (Na+) in i cellen och utflödet av kaliumjoner (K+) ut från cellen. Detta skapar en depolarisering av cellmembranet och kan leda till en aktionspotential, vilket är en nervimpuls som ger upphov till kommunikation mellan nervceller.

Nikotinreceptorerna kan bli desensibiliserade eller desaktiverade vid långvarig exponering för nikotin, vilket kan leda till tolerans och beroende. Desensibilisering innebär att receptorn inte svarar på signalsubstanser längre, medan desaktivering innebär att receptorn slutar att fungera helt.

The alpha7 nicotinic acetylcholine receptor (α7nAChR) is a type of neurotransmitter receptor found in the central nervous system. It is a ligand-gated ion channel that is activated by the neurotransmitter acetylcholine, as well as by nicotine and other agonists. The α7nAChR is composed of five subunits arranged around a central pore, and the alpha7 subunit is the predominant subtype in the brain.

The α7nAChR plays important roles in various physiological processes, including synaptic plasticity, learning and memory, and attention. It has also been implicated in several neurological disorders, such as Alzheimer's disease, schizophrenia, and Parkinson's disease. In addition, the α7nAChR has been a target for drug development, with potential therapeutic applications in the treatment of various diseases, including addiction, pain, and inflammation.

En nicotinblockerare är ett läkemedel som används för att hjälpa människor att sluta röka. Den aktiva substansen i dessa mediciner är vanligtvis en typ av ämne som kallas en anti-nikotinreceptorantagonist.

Nikotinblockerare fungerar genom att blockera nicotinreceptorer i hjärnan, vilket förhindrar att nikotin från cigaretter eller andra tobaksprodukter binder till dem. När nikotin inte kan binda till dessa receptorer, minskar symtomen av abstinens och behovet av att röka.

Det finns två huvudsakliga typer av nicotinblockerare: orala läkemedel som tas som tabletter eller kapslar, och hudpatches som appliceras på huden. De orala läkemedlen innehåller ofta en substans som kallas vareniclin, medan hudpatchena vanligtvis innehåller en annan substans som kallas nikotinpolacrilex.

Nicotinblockerare kan vara effektiva för att hjälpa människor att sluta röka, men de bör användas i kombination med andra metoder för att stötta ett livsstilsförändring, såsom rådgivning och beteendemodifierande terapier. Det är också viktigt att notera att nicotinblockerare kan ha biverkningar och ska användas under läkarövervakning.

Asparagin är en naturligt förekommande aminosyra, vilket betyder att det är en byggsten i proteiner. Asparagin består av en kolatom, en syreatom, en kväveatom och en karboxylgrupp (en grupp bestående av en kolatom, två syreatomer och en väteatom). Den har också en sidkedja som innehåller en aminosyre-grupp.

Asparagin är en essentiell aminosyra för vissa djur, men inte för människor. Det betyder att vi kan producera asparagin själva och inte behöver få det från maten. Asparagin finns i många livsmedel, till exempel animaliska proteiner som kött, fisk och ägg, men också i växter som grönsaker, frukt och nötter.

Asparagin har också visat sig ha potential som ett hjälpmedel för att behandla vissa sjukdomar, till exempel cancer. Några studier har visat att asparaginsänkning kan minska tillväxten av vissa cancertyper, men mer forskning behövs för att fastställa dess potential som en behandlingsmetod.

Glukoneogenese er en metabol proces hvor nye glukosemolekyler syntetiseres i leveren fra ikke-karbohydratkilder, typisk under fastende tilstande eller fysiologisk stress. Denne process konverterer organiske syrer, such as pyruvat, lactat, og glycerol, samt aminosyrer til glukose via en række enzymkatalyserede reaktioner. Glukoneogenesen er en modsætning til glykolysen, hvor glukose omdannes til pyruvat for at generere energi i form af ATP og NADH. Begge processer er vigtige dele af cellulær energihusholdning og reguleres nøje for at sikre homeostase i kroppen.

Fosfolipasa C är ett enzym som bryter ned fosfolipider, en typ av lipider som är viktiga beståndsdelar i celldelar och membran. Fosfolipas C hydrolyserar specifikt en fosfatestrad bindning i fosfolipiden, vilket resulterar i att två produkter bildas: diacylglycerol (DAG) och inositoltrisfosfat (IP3).

Dessa två molekyler har viktiga funktioner i cellen. DAG aktiverar proteinkinase C, som är involverad i celldelning, differentiering och signaltransduktion. IP3 frisätts in i cytoplasman och binder till IP3-receptorer på endoplasmatisk retikulum (ER), vilket orsakar calciumjoner att släppas ut från ER till cytoplasman. Denna ökning av intracellulärt calcium är en viktig signal i cellen och kan leda till olika respons, beroende på celltyp och situation.

Fosfolipasa C finns i flera former i kroppen, och varierar i sin specifika substratspecificitet och regulering. Exempel på fosfolipas C-enzym är PLCβ, PLCγ och PLCδ, som alla har olika regleringsmekanismer och aktiveras av olika signalsubstanser.

Energiomsättning (energy expenditure) är ett medicinskt begrepp som refererar till den totala mängden energi som kroppen använder sig av under en viss tidsperiod. Detta inkluderar energin som används för att underhålla grundläggande livsviktiga funktioner (basal metabolism), aktivitet och termogenes (fördjupad ämnesomsättning efter en måltid). Energiomsättningen mäts vanligtvis i kcal eller kilojoule per dag.

'Vesicular transport proteins' refererer til klasse af proteinmolekyler som er involveret i intracellulær transport og fordeling av vesikler, små blærer der indeholder forskellige molekyler, inklusive neurotransmittere, hormoner og enzymer. Disse proteiner hjælper med at transportere vesiklerne fra én del af cellen til en anden, såsom fra endoplasmatisk reticulum til Golgiapparatet eller fra Golgiapparatet til cellemembranen.

Der findes to hovedtyper af vesicular transport proteins: vesikelklæbeproteiner (v-SNAREs) og targetmembranproteiner (t-SNAREs). V-SNAREs er placeret på vesiklens overflade, mens t-SNAREs findes på overfladen af det membran, som vesikeln skal fusionere med. Når v-SNARE og t-SNARE proteinerne interagerer, hjælper de med at sikre en præcis sammenfletning mellem vesikel og målmembran, så molekylerne i vesikeln kan frigives til deres destination.

Vesicular transport proteins spiller dermed en essentiel rolle for cellens normale funktion, herunder nogenlunde korrekt syntese, lagring og udskillelse af proteiner og andre molekyler.

I medical terms, "kaniner" refererer til dyrene guineapig (Cavia porcellus), som er en art i familien Caviidae. Guineapiger er små pattedyr, der oprstammer fra Sydamerika og ofte holdes som kæledyr verden over. De er populære på grund af deres rolige og venlige natur.

Det kan være forvirrende at guineapiger ofte bliver omtalt som "kaniner" i daglig tale, men det er en fejlagtig betegnelse. De er ikke relateret til den almindelige kanin (Oryctolagus cuniculus), der tilhører familien Leporidae.

Cyclic AMP, eller cAMP (cyclisk adenosinmonofosfat), är ett second messenger-molekyl som spelar en viktig roll i cellsignalering inom organismen. Det bildas inifrån cellen när en hormonreceptor på cellmembranet aktiveras av ett hormon, till exempel glukagon eller adrenalin. Aktiveringen av receptorn leder till att en G-proteinkomplex kopplad till receptorn aktiveras, vilket i sin tur aktiverar en enzymkomplex kallad adenylatcyklas. Adenylatcyklasen konverterar ATP till cAMP, som sedan fungerar som en signalsubstans inom cellen och aktiverar olika proteinkinas-enzymkomplex. Dessa komplex kan leda till olika fysiologiska respons, beroende på vilket hormon som initialt aktiverade receptorn. När signalsubstanserna cAMP har utfört sin funktion bryts de ned av fosfodiesteras-enzymkomplex, varpå signalsystemet återgår till det ursprungliga tillståndet.

Transfer RNA (tRNA) är ett slags RNA-molekyler som spelar en central roll i den genetiska koden och proteinsyntesen. Varje tRNA-molekyl har en speciell sekvens av nukleotider, kallad anticodon, som kan binda till motsvarande kodon (en specifik sekvens av tre nukleotider) på en mRNA-molekyl under proteinsyntesen.

tRNA-Glu (transfer RNA för glutaminsyra) är en speciell typ av tRNA som transporterar aminosyran glutaminsyra till ribosomen, där den kopplas till den växande peptidkedjan under proteinsyntesen. Det finns vanligtvis flera olika typer av tRNA-Glu med varierande anticodoner för att matcha de olika kodonerna som representerar glutaminsyra i DNA-sekvensen (GAA, GAG).

Oligodendroglia är en typ av stödjcell i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) hos ryggradsdjur. Dessa celler har huvudsakligen som funktion att producera och underhålla myelin, ett fettrikt skal som omger och skyddar axonerna, de långa utskotten på nervcellerna (neuron). Myelinet hjälper till att öka hastigheten för nervimpulserna och ger också mekanisk buffring åt axonen.

Oligodendroglia är en av tre huvudsakliga typer av glialceller i centrala nervsystemet, de andra två är astrocyter och mikrogliaceller. Oligodendrocyter skiljer sig från deras ryggradslösa motsvarigheter, Schwann celler, genom att en oligodendrocyt kan myelinisera flera axon i centrala nervsystemet, medan en Schwann cell endast myelinerar ett axon i det perifera nervsystemet.

Amyotrofisk lateral skleros (ALS) är en neurologisk sjukdom som orsakas av skada eller degeneration av motorneuron, de nervceller som kontrollerar frivillig muskelrörelse. Sjukdomen leder till alltmer försvagad och atrofierad muskulatur, och slutligen till död i regel inom 3-5 år efter diagnosen.

I medicinsk terminologi kan ALS definieras som: "En progressiv, degenerativ neurologisk sjukdom som kännetecknas av skada eller förlust av både upper motor neuron i hjärnbarken och lower motor neuron i centrala nervsystemet. Detta leder till spastik, hyperreflexi, muskelatrofi och fascikulationer i skelettmuskulaturen."

Det är värt att notera att ALS också kallas Lou Gehrig's sjukdom efter den berömde basebollspelaren som led av sjukdomen.

Elektrokemi (eller elektrochemie) är ett forskningsområde inom naturvetenskap som undersöker förhållandet mellan elektrisk ström och kemiska reaktioner. Det kan definieras som läran om sammanhanget mellan elektricitet och kemi. Elektrokemi är en del av fysikalisk kemi och har många tillämpningar inom områden som korrosionsskydd, batteriteknik, miljöteknik och sensorteori.

En central aspekt inom elektrokemi är studiet av redoxreaktioner, där en elektron överförs från ett reducerat till ett oxiderat ämne. Elektrokemiska celler, som består av två elektroder separerade av en elektrolytlösning, används för att studera och utnyttja dessa reaktioner. I en galvanisk cell produceras en spänning mellan de två elektroderna på grund av skillnader i redoxpotential, som beror på olika förmågor hos ämnena att oxidera eller reduceras.

Elektrokemiska metoder används också för att studera kinetiken och termodynamiken hos kemiska reaktioner, samt för att syntetisera nya material och substanser. Exempel på elektrokemiska tekniker är elektrolys, elektrosyntes, elektromaskning och korrosionsskydd genom katodisk skydd.

Immunoblot, även känt som Western blotting, är en laboratorieteknik inom molekylärbiologi och immunologi. Den används för att detektera och identifiera specifika proteiner i en proteinblandning, till exempel i cellulär extract eller i ett kroppsvätskeprov som serum eller urin.

Tekniken bygger på elektrofores, där proteiner separeras beroende på deras molekylvikt genom att låta dem vandra genom ett gelatinaliknande material i ett elektriskt fält. Efter separationen överförs proteinerna från gelen till en nitrocellulosa- eller PVDF-membran, där de fastnar och blir tillgängliga för immunologisk detektering.

I nästa steg inkuberas membranet med ett specifikt antikroppar mot det protein som ska detekteras. Antikroppen binder till sitt målprotein på membranet, och efter en avspolningstapp kan ytterligare en sekundär antikropp användas för att binda till de primära antikropparna. Den sekundära antikroppen är konjugerad till ett enzym, som i sin tur katalyserar en kemisk reaktion som leder till bildning av ett synligt band på membranet när ett substrat tillsätts.

Immunoblot används ofta för att bekräfta produktionen och nedbrytningen av proteiner, undersöka protein-proteininteraktioner eller jämföra relativa mängder av specifika proteiner i olika prover.

Enwp, Jonotropiska receptorer, Glutamater, Kalciumomsättning). ...
a b c] "Glutaminsyra och glutamater". www.livsmedelsverket.se. 23 januari 2018. https://www.livsmedelsverket.se/livsmedel-och- ...
G-proteinkopplade receptorer, Receptorer, Glutamater, Autoimmuna sjukdomar). ...
Glutaminsyra och Glutamater har livsmedelsförteckningarna E620 till E625. E 620 Glutaminsyra E 621 Mononatriumglutamat E 622 ...
... glutamater, får användas till alla livsmedel som får innehålla tillsatser utom livsmedel som tillverkas speciellt för spädbarn ... a b c d e f g h] "Glutaminsyra och glutamater". www.livsmedelsverket.se. 23 januari 2018. https://www.livsmedelsverket.se/ ... Glutamater, WP:Projekt Japan, WP:Projekt Kina). ...
... glutamater) ger upphov till denna smak. Det japanska namnet umami (うま味 - "välsmakande" eller "god/färsk smak") har sedan kommit ...
Enwp, Jonotropiska receptorer, Glutamater, Kalciumomsättning). ...
Glutaminsyra och glutamater. Glutaminsyra ingår i matens proteiner och finns naturligt i kött, i nästan alla grönsaker samt i ...
... glutamater, får användas till alla livsmedel som får innehålla tillsatser utom livsmedel som tillverkas speciellt för spädbarn ... "Glutaminsyra och glutamater". www.livsmedelsverket.se. 23 januari 2018. https://www.livsmedelsverket.se/livsmedel-och-innehall/ ...
Utan glutamater och transfetter.. Sen jag fick en liten skrift som heter "Handbok för kräsna konsumenter" av svärmor har mitt ...
Exempel på varor som innehåller glutamater är; färdiga kryddblandningar som Men vad vi dessutom ofta inte vet om, är att ... vara svårt att hitta utan glutamater (även jästextrakt innehåller glutamat), Glutaminsyra är en aminosyra, byggsten för protein ...
Glutamater är förbjudet i babymat och småbarnsmat inom EU. En av orsakerna är att glutamat kan orsaka allergiska reaktioner hos ... Genom att tillsätta glutamater dödar man smaklökarna på de små barnen. En orsak till varför man har tagit bort glutamaterna ... En annan fråga som hör till temat rena livsmedel är att försöka minska och helt få bort användningen av glutamater i all mat ... Det finns en god anledning att även på Åland begränsa användningen av glutamater och att förbjuda dem helt i landskapets och ...
Glutaminsyra och glutamater * Aromer och enzymer * Oönskade ämnen Expandera. * Risktermometern - ett hjälpmedel för att visa ...
... glutamater, konserveringsmedel eller konstgjorda färger. Tillverkade i små batcher på vår kryddfabrik i Asarum/Blekinge vilket ... FRIA FRÅN TILLSATSER - Våra kryddblandningar innehåller inga konstgjorda tillsatser, smakförstärkare, glutamater, ... glutamater, konserveringsmedel eller konstgjorda färger. Tillverkade i små batcher på vår kryddfabrik i Asarum/Blekinge vilket ... glutamater, konserveringsmedel eller konstgjorda färger. Tillverkade i små batcher på vår kryddfabrik i Asarum/Blekinge vilket ...
Till våra smakrika kryddor som är fria från konstgjorda tillsatser, smakförstärkare, glutamater, konserveringsmedel och ...
E 559 Glutaminsyra och glutamater E 620-625 Guanylsyra och guanylater E 626-629 Inosinsyra och inosinater E 630-633 ...
Uteslut glutamater ur skolmaten! Glutamater (E621) tillsätts i hel- och halvfabrikater och kryddblandningar för att höja smaken ... Glutamater blockerar mättnadshormoner och stör hjärnans funktioner, kan orsaka migrän, astma och andra allergiska besvär. Flera ...
Glutaminsyra och glutamater * Aromer och enzymer * Oönskade ämnen Expandera. * Risktermometern - ett hjälpmedel för att visa ...
... glutamater, konserveringsmedel eller konstgjorda färger. Tillverkade i små batcher på vår kryddfabrik i Asarum/Blekinge vilket ...
  • Referenser Glutamat har varit på tapeten tidigare, men debatten har de i det har nu kommit fram till att många får i sig mer glutamat än vad som bedöms säkert, vara svårt att hitta utan glutamater (även jästextrakt innehåller glutamat), Glutaminsyra är en aminosyra, byggsten för protein, som finns i kött, de flesta grönsaker, soja och vete. (netlify.app)
  • Widowmakers BBQ tillverkar äkta handgjorda BBQ kryddblandning/BBQ Rub fria från konstgjorda tillsatser, smakförstärkare, glutamater, konserveringsmedel eller konstgjorda färger. (widowmakers.se)
  • FRIA FRÅN TILLSATSER - Våra kryddblandningar innehåller inga konstgjorda tillsatser, smakförstärkare, glutamater, konserveringsmedel eller konstgjorda färger. (widowmakers.se)
  • Till våra smakrika kryddor som är fria från konstgjorda tillsatser, smakförstärkare, glutamater, konserveringsmedel och konstgjorda färger. (kryddtebutiken.se)
  • Glutamater (E621) tillsätts i hel- och halvfabrikater och kryddblandningar för att höja smaken hos produkter som saknar tillräckligt med riktiga råvaror. (functionalfitness.se)