"Granulomatous disease, chronic" är ett samlingsbegrepp för sjukdomar som karaktäriseras av kännetecknande inflammatoriska cellaggregat, kallade granulomer. Dessa granulomer består vanligen av olika typer av immunceller, såsom makrofager, T-celler och B-celler. Granulomer är en del av kroppens försvarsmekanism mot främmande ämnen, till exempel bakterier eller virus, men kan även uppstå i samband med autoimmuna sjukdomar eller reaktioner på icke-infektiösa substanser.

En "chronic" granulomatous disease är en som persisterar över en längre tidsperiod och kan vara ett resultat av en kronisk infektion, en autoimmun sjukdom eller en annan underliggande patologi. Exempel på sådana sjukdomar inkluderar tuberkulos, sarkoidos och Crohns sjukdom. Dessa sjukdomar kan leda till skador på olika organ och system i kroppen och behandlas vanligen med antiinflammatoriska eller immunosuppressiva läkemedel för att kontrollera inflammationen och förhindra fortsatt skada.

Fagocytens bakteriedödande dysfunktion definieras som en situation där fagocyter, vitblodsceller som normalt kan fagocytera och döda bakterier, inte kan utföra sin bakteriedödande funktion korrekt. Detta kan orsakas av olika faktorer, till exempel genetiska defekter, immunsuppression eller infektion med patogener som kan motverka fagocyternas bakteriedödande mekanismer.

Fagocytosen innebär att en fagocyt tar upp främmande partiklar, såsom bakterier, i sig genom att omge dem med sin cellmembran och forma ett vesikel (fagosom). Fagosomen kan sedan fusionera med lysosomer, organeller som innehåller en rad enzymer och ämnen som är giftiga för mikroorganismer. Denna process kallas fagolysosombildning och resulterar i att bakterierna omges av en miljö med hög pH och aggressiva ämnen, vilket dödar dem.

Vid en bakteriedödande dysfunktion kan denna process störas på olika sätt. Till exempel kan fagocyterna ha nedsatt förmåga att ta upp bakterier i sig (fagocytos), eller så kan de inte producera de aggressiva ämnen som behövs för att döda bakterierna inne i fagosomen. Detta kan leda till en ökad sårbarhet för infektioner och svårare att bekämpa dem.

NADPH-oxidas är ett enzym som ingår i den membranbundna enzymsystemet NADPH-oxidaskomplexet och har en viktig roll i vår immunförsvar. Det katalyserar reduktionen av syre till superoxidradikaler (O2*-) genom oxidation av NADPH till NADP+. Superoxidradikalerna är reaktiva syreföreningar som hjälper till att eliminera patogener, men de kan också skada kroppens egna celler om de inte kontrolleras korrekt. Mutationer i gener för NADPH-oxidas kan leda till sjukdomar såsom kronisk granulomatös lunginflammation och den ärftliga neurodegenerativa sjukdomen fagocytoslösa neuropati.

Nitro Blue Tetrazolium (NBT) är ett reagens som används inom histologi och molekylärbiologi. Det är ett gulaktigt, vattenlösligt pulver som reduceras till en blåfärgad insolubil form av formazan när det kommer i kontakt med reduktaser, särskilt NADPH-oxidasen och andra enzymer som producerar superoxyderradikaler (O2.-).

I histologiska tillämpningar används NBT ofta för att lokalisera aktiva fosfataser eller reduktaser inom celler och vävnader. I molekylärbiologiska tillämpningar kan NBT användas för att detektera produktionen av superoxyderradikaler i celler, vilket kan vara associerat med olika sjukdomstillstånd och fysiologiska processer.

Sammanfattningsvis är Nitro Blue Tetrazolium ett reagens som används för att detektera reduktaser eller produktionen av superoxyderradikaler inom celler och vävnader.

Cytokrom b är ett protein som är involverat i cellandningens (cellernas ämnesomsättning) elektrontransportkedja. Det är ett av de viktigaste proteinenheterna inom den mitokondriella elektrontransportkedjan, och har en central roll i produktionen av cellernas energikälla ATP (Adenosintrifosfat). Cytokrom b hjälper till att transportera elektroner från en del av kedjan till en annan, och under processen genereras protoner som pumpas ut från mitokondriens inre membran. Detta skapar ett koncentrationsgradient för protoner, vilket driver syntesen av ATP.

Cytokrom b är ett transmembrant protein, det vill säga det spänner över mitokondriens inre membran. Det består av flera transmembrana segment och har två hemgruppcentra, som är viktiga för dess funktion som en elektrontransportör. Cytokrom b är ett viktigt mål för flera läkemedel, särskilt mot parasitiska infektioner såsom malaria, eftersom det spelar en central roll i parasiternas energiproduktion.

Neutrofila leukocyter, eller neutrofiler, är en typ av vita blodkroppar (leukocyter) som spelar en viktig roll i kroppens immunförsvar. De utgör den största gruppen av leukocyter och är specialiserade på att bekämpa bakteriella infektioner.

Neutrofilerna har förmågan att fagocytera, det vill säga svälja upp, främmande partiklar såsom bakterier och virus. De innehåller en substans som kallas myeloperoxidas, vilken hjälper till att döda de infektionskällor som de har fagocyterat. När neutrofilerna aktiveras under en infektion ökar deras antal i blodet och de migrerar också till det inflammerade området för att bekämpa infektionen.

En höjning av neutrofilernas andel i det totala leukocyttalet kallas neutrofili, medan en minskning kallas neutropeni. Båda dessa tillstånd kan vara tecken på olika sjukdomar eller infektioner.

Kornsvulst, även känd som tinea pedis, är en typ av svampinfektion som främst drabbar huden mellan tårna och under fötterna. Orsaken till kornsvulst är vanligtvis en sorts svamp som heter dermatofyt, som trivs i varma och fuktiga miljöer, såsom simhallar, gym och badrum.

Symptomen på kornsvulst inkluderar rödaktig, torr, skalförändrad hud mellan tårna och under fötterna, ofta med små blåsor eller klåda. I vissa fall kan infektionen sprida sig till naglarna och orsaka en infektion som kallas onychomykos.

Kornsvulst behandlas vanligtvis med antimykotiska skosnörar, creams eller tabletter som hjälper till att döda svampen och lindra symtomen. Det är viktigt att fortsätta behandla infektionen tills den har försvunnit helt, eftersom svampen kan återkomma om behandlingen inte fullföljs korrekt.

För att förebygga kornsvulst bör du hålla fötterna rena och torra, torka skor och strumpor ordentligt efter användning, undvika gång i fuktiga områden utan skor och undvika att dela handdukar, handskar eller badkläder med andra.

NAD(P)H-oxidaseredukter (EC 1.6.99.x) är ett samlingsnamn för en grupp enzymer som katalyserar oxidationen av NADH eller NADPH till NAD(P)+ och reduktionen av syre till vatten, under produktionen av superoxidradikaler (O2*-). Denna reaktion är välkänd från den fagocyta utlösta respiratoriska bursprängningen hos fosolipaser C-stimulerade neutrofiler.

I människor finns det en familj av NAD(P)H-oxidaseredukter, kända som NOX/DUOX-enzymkomplexen, som inkluderar:

1. NOX1 (NADPH-oxidas 1): uttrycks i kolon, hjärta, muskler och andra vävnader.
2. NOX2 (NADPH-oxidas 2 eller gp91phox): uttrycks främst i fosolipaser C-stimulerade neutrofiler och makrofager.
3. NOX3: uttrycks huvudsakligen i innerörat.
4. NOX4 (NADPH-oxidas 4 eller NOH-1): uttrycks i flera typer av celler, inklusive njurar, hjärta, muskler och endotelceller.
5. NOX5: uttrycks i testiklar, lymfocyter, endotelceller och andra vävnader.
6. DUOX1 (Dual oxidase 1): uttrycks huvudsakligen i tarmen och sköldkörteln.
7. DUOX2 (Dual oxidase 2): uttrycks huvudsakligen i lungor, sköldkörtel och hud.

Dessa enzymer spelar viktiga roller i cellsignalering, immunförsvar, homeostas och patologiska processer som inflammation, oxidativ stress och celldöd.

Sarkoidos är en sjukdom som karaktäriseras av att det bildas små samlingar av inflammatoriska celler, så kallade granulomer, i olika delar av kroppen. De vanligaste organen där granulomen bildas är lungorna och lymfkörtlarna i bröstet, men sjukdomen kan även påverka hud, ögon, lever, hjärta och centrala nervsystemet.

Sjukdomens orsak är fortfarande okänd, men det finns teorier om att det kan bero på en överdriven immunreaktion mot ett ännu obekant ämne. Sarkoidos förekommer oftare hos kvinnor än män och vanligtvis diagnostiseras den mellan 20 och 40 års ålder.

Symptomen på sarkoidos kan variera beroende på vilka organ som är drabbade, men de vanligaste symptomen innefattar hosta, andnöd, trötthet, feber, viktminskning och hudförändringar. I vissa fall kan sjukdomen vara asymptomatisk och upptäckas av en slump under rutinmässiga undersökningar.

Behandlingen av sarkoidos beror på vilka organ som är drabbade och hur allvarlig sjukdomen är. I mildare fall kan patienten behöva inga speciella behandlingar alls, medan andra kan behöva immunosuppressiva läkemedel eller kortikosteroider för att minska inflammationen och underlätta symtomen. I vissa fall kan även lungtransplantation vara ett alternativ för patienter med allvarlig lungpåverkan.

NADPH-dehydrogenas (EC 1.6.99.1) er en unntarleggjandi enzym i den reduksjonistiske kettan i celler, som deltar i oss oxidasjonen av diverse substrater ved å overføre elektroner fra NADPH til andre akseptorer. Det er et viktig enzym i flere biokjemiske prosesser, blant annet i syntesen av fettsyrer og steroider, som i tillegg kan ha en rolle i kreftutvikling og -vesen. NADPH-dehydrogenas finnes i to hovedformer: membranbundet (i mitokondriens innermembran) og cytosolsk. Membranbundet NADPH-dehydrogenas er også kjent som kompleks I av elektrontransportkjeden, og det er et viktig sted for produksjon av reaktive iltdelradikaler (ROS) under stresstilstander. Cytosolsk NADPH-dehydrogenas kan også bidra til ROS-produksjon, men har også en viktig rolle i å beskytte cellen mot oxidativ skade ved å overføre elektroner fra NADPH til andre antioxidative systemer.

"Respiratory burst" är ett begrepp inom cellbiologi och immunologi som refererar till en process där vita blodkroppar, särskilt neutrofila granulocyter och makrofager, under aktivering av olika signalsubstanser ökar sin syreförbrukning kraftigt. Detta sker genom att de aktiverar ett enzymkomplex som kallas NADPH-oxidas, vilket leder till produktionen av superoxidradikaler och andra reaktiva syremolekyler. Dessa molekyler fungerar som ett försvar mot mikroorganismer genom att skada deras cellmembran och inre strukturer. Respiratory burst är en viktig del av det ospecifika immunförsvaret hos däggdjur.

"Fagocyter" er ein betegnelse for ein type av hvite blodceller, som kan "fage" (aksjonverba: fage) og "sy" (aksjonverba: sy) opp framtatte bakteriar og andre utenforkjemningar i kroppen. Ordet kommer fra de græske ordene "phagein", som betyr å ete, og "kytos", som betyr celle.

I medicinsk sammenheng kan fagocytter definieres som:

"En type av hvite blodcellar (leukosit) som engasjerer seg i borttaket og fornildringen av framtatte bakteriar, svamp, døde cellar eller andre utenforkjemningar ved å fage dem opp og sy dem opp innen seg selv. Fagocytter spiller en viktig rolle i kroppens immunforsvar mot infeksjoner og skader."

Fagocytter finst i forskjellige former og størrelser, men de mest alminnelige er neutrofile, monocyter/makrofager og dendritcellar. Disse cellene har ulike funksjoner og plasseringer i kroppen, men de deler alle samme evne til å fage opp og sy opp framtatte bakteriar og andre utenforkjemningar.

Superoxid (O2•−) er en reaktiv iledsradikal som dannes når ett il oxygenatom mister en elektron. Det oppstår naturlig i kroppen som en biprodukt av cellulær aerob respirasjon, og er en del av den normale redox-homeostasen i levende organismer. Superoxid er imidlertid også skadelig i høye koncentrasjoner og kan forårsake oxidativ stress og skade cellulære komponenter som lipider, proteiner og DNA. Dette kan føre til en rekke medisinske tilstander, inkludert aldring, kronisk inflammasjon, kardiovaskulær sykdom og cancer.

Den X-kromosomen är ett av de sex kromosomer som bestämmer kön hos människor. Honkön har två X-kromosomer (XX), medan människor med manligt kön har en X-kromosom och en Y-kromosom (XY).

Den X-kromosomen innehåller gener som är viktiga för en rad olika kroppsliga funktioner, inklusive hjärnan, immunsystemet, skelettet och reproduktionssystemet. Vissa sjukdomar orsakas av mutationer i gener på X-kromosomen, såsom Duchennes muskeldystrofi och hemofili A.

I kropparna hos kvinnor med två X-kromosomer är det en genetisk process som kallas lyonisering som säkerställer att varje cell i kroppen endast har en fungerande kopia av de flesta gener på X-kromosomen. Detta sker genom att en slumpartad X-kromosom inaktiveras i varje cell under embryonal utveckling, vilket resulterar i en mosaik av celler med olika inaktiverade X-kromosomer i kroppen.

Fagocytos är en process där ett cellulärt djurcellsbegrepp, som en fagocytotisk vit blodcell (leukocyt), omger och internaliserar en främmande partikel, såsom en mikroorganism eller ett partikulärt material, genom att forma pseudopodier runt den och bilda ett speciellt organell-like struktur känd som fagosom. Denna process är en del av det immunförsvar som hjälper till att eliminera patogener och skadliga partiklar från kroppen. Efter internaliseringen, kommer den fagosomerade partikeln att transporteras till lysosomen för nedbrytning och eliminering.

Aspergillus är ett släkte svampar som tillhör divisionen Ascomycota. De förekommer naturligt i naturen, framförallt i fuktiga miljöer såsom lerjord, kompost, säd, hö, och förrott trä. Aspergillussvamparna kan orsaka allergiska reaktioner och lunginfektioner hos människor, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar eller lungsjukdomar. En välkänd sjukdom som orsakas av Aspergillus är lungabsCESS (Aspergillussvampens invasiva pulmonell ärrbildning). Andra former av sjukdomar som kan orsakas av Aspergillus innefattar allergisk bronkopulmonell aspergillos och så kallad "aspergillom", en icke-infektiös tillväxt av svampen i ett befintligt lungcysta eller skada.

Sarkoidos är en sjukdom som orsakas av ett överdrivet svar i kroppen där det bildas små knölar av inflammatorisk vävnad, så kallade granulomer. När dessa granulomer bildas i lungorna kallas det lungsarkoidos.

Lungsarkoidos orsakar ofta inga symptom, men i vissa fall kan det leda till hosta, andfåddhet, bröstsmärtor och trötthet. I allvarliga fall kan lungsarkoidos leda till lungfibros och hjärtsvikt.

Sjukdomens orsak är okänd, men det anses vara en kombination av genetiska och miljöfaktorer som bidrar till att utveckla sjukdomen. Diagnosen ställs vanligen genom att undersöka lungorna med hjälp av röntgen, datortomografi (CT) eller bronskopi (bronchoskopi). Behandlingen består ofta av observation och symtomlindring, men i allvarliga fall kan immunosuppressiva läkemedel behövas.

"Burkholderia"-infektioner är infektioner orsakade av bakterier som tillhör släktet "Burkholderia". Det finns flera olika arter av "Burkholderia" som kan orsaka infektioner hos människor, men de vanligaste arterna är "B. cepacia", "B. pseudomallei" och "B. mallei".

* "B. cepacia" är en opportunistisk patogen som främst orsakar lunginfektioner hos personer med nedsatt immunförsvar, såsom cystisk fibros (CF). Infektionen kan vara svår att behandla på grund av bakteriens motståndskraft mot många antibiotika.
* "B. pseudomallei" är orsaken till melioidos, en allvarlig infektion som främst förekommer i tropiska områden, särskilt i Sydostasien och norra Australien. Infektionen kan ge upphov till en rad symtom, såsom feber, hosta, andningssvårigheter, bröstsmärta, muskelsmärta, hudinflammationer och sepsis.
* "B. mallei" är orsaken till glanders, en allvarlig zoonotisk infektion som främst förekommer hos hästar, åsnor och kameler. Människor kan smittas via direkt kontakt med infekterade djur eller indirekt via kontaminerad jord, vatten eller föda. Infektionen kan ge upphov till feber, hosta, muskelsmärta, hudinflammationer och sepsis.

Behandlingen av "Burkholderia"-infektioner består vanligen av kraftfulla antibiotika, men prognosen kan variera beroende på art, omfattning och lokalisation av infektionen samt patientens allmänt tillstånd.

Lymfkörtelinflammation, även känd som lymfadenit, är en inflammation eller svullnad i en lymfkörtel. Lymfkörtlar är små organ som hjälper till att bekämpa infektioner och sjukdomar i kroppen. De innehåller vita blodkroppar, såsom lymfocyter, som hjälper till att skydda kroppen mot främmande substanser och infektioner.

När en infektion eller en skada inträffar i någon del av kroppen, kommer vita blodkropparna att samlas i den berörda lymfkörteln för att hjälpa till att bekämpa infektionen eller skadan. Detta kan orsaka en ökning av vätskan och cellerna i lymfkörteln, vilket resulterar i en svullnad eller inflammation.

Lymfkörtelinflammation kan vara ett tecken på att kroppen försvarar sig mot en infektion eller sjukdom. Det kan också orsakas av andra faktorer, såsom cancer, autoimmuna sjukdomar och allergiska reaktioner. I vissa fall kan lymfkörtelinflammation vara smärtsam och leda till rörelsebegränsningar i området runt den berörda lymfkörteln.

Den medicinska termen för "blodets bakteriedödande förmåga" är "bactericidal activity of blood." Det beskriver förmågan hos blodet att döda eller inaktivera bakterier. Denna förmåga beror främst på närvaron av vita blodkroppar, särskilt neutrofila granulocyter, och deras förmåga att fagocytera (dvs. omsluta och förinta) främmande partiklar som bakterier. Dessutom kan vissa proteiner i blodplasma, till exempel komplementproteiner och defensiner, bidra till bakteriedödande verkan.

Det är viktigt att notera att blodets bakteriedödande förmåga kan variera mellan individer och kan påverkas av olika faktorer som immunförsvar, ålder, sjukdomstillstånd och läkemedelsbehandling.

Membranglykoproteiner (engelska: membrane glycoproteins) är proteiner som innehåller kolhydrater och är integrerade i cellmembranet. De kan fungera som receptorer, adhesionsmolekyler eller transporteringsproteiner och är viktiga för cellens kommunikation, signalöverföring och interaktion med andra celler och substanser i omgivningen. Membranglykoproteinerna delas in i olika klasser beroende på hur de är integrerade i membranet, till exempel transmembrana glykoproteiner som spänner över hela membranet och typ I-glykoproteiner som sticker ut från cellens yta.

En luftvägsgranulom är en samling av inflammatoriska celler som bildas i luftvägarna, såsom svalget, näshålan, bronker eller lungorna. Granulomet är en speciell typ av inflammation där cellerna samlas i en väldefinierad klump eller knöl istället för att vara jämnt utspridda.

Granulomer innehåller ofta olika typer av immunceller, såsom makrofager, lymfocyter och plasma celler. De kan också innehålla andra celler och ämnen, beroende på vad som orsakat inflammationen. I vissa fall kan granulomer innehålla nekrotiska (döda) celler eller ämnen som kallas nekroskopisk koagulativ nekros (NCN).

Luftvägsgranulom kan orsakas av olika sjukdomar, till exempel tuberkulos, sarkoidos och aspergillos. Behandlingen beror på vad som orsakar granulomet och dess allvarlighetsgrad. I vissa fall kan antibiotika eller kirurgi behövas för att behandla underliggande sjukdomen och förebygga komplikationer.

'Acetobacteraceae' är en familj av protebakterier som inkluderar aketobaciller, som är kända för sin förmåga att oxidera alkohol till essigsyra. Dessa bakterier är vanligtvis aeroba och lever i sockerrika miljöer, såsom fruktjuicer, vin, cider och honung. Några arter av acetobacteraceae kan orsaka förruttnelse av alkoholdrycker genom att konvertera etanol till essigsyra. Andra arter används kommersiellt inom näringsmittelledning för produktion av vinäger och andra fermenterade livsmedel.

Eurotiales är en ordning av svampar som tillhör klassen Eurotiomycetes. Denna ordning innehåller flera viktiga släkten, däribland Aspergillus, Penicillium och Cladosporium. Många arter i dessa släkten är saprofyter, det vill säga de lever på dött organiskt material, men några av dem kan också vara opportunistiska patogener hos människor och andra djur.

Aspergillus-arter kan orsaka lunginfektioner och allergiska reaktioner hos människor med nedsatt immunförsvar, medan Penicillium-arter är kända för sin förmåga att producera antibiotika, till exempel penicillin. Cladosporium-arter är vanliga utomhus och kan orsaka allergiska reaktioner hos människor.

I medicinsk kontext är Eurotiales-svamparna viktiga att känna igen, eftersom de kan orsaka allvarliga infektioner hos immunförsvagna individer och påverka utgången av vissa behandlingar.

Zymosan är ett preparat framställt från celldelar (saccharomyces cerevisiae) av jästsvampar. Det används inom forskning som ett immunstimulerande medel, specifikt för att aktivera komplementsystemet och inducerar inflammatoriska respons. Zymosan består huvudsakligen av glukan och mannan, vilket gör det till en kraftfull stimulator av både alternativt och klassisk komplementaktivering. Det är vanligt att forskare använder zymosan i studier relaterade till immunologi, inflammation och immunmodulering.

'Burkholderia cepacia' är en art av gramnegativa, aeroba stavformade bakterier som tillhör släktet Burkholderia. Dessa bakterier förekommer naturligt i vårt miljö och kan påträffas i vatten, jord och växter. För människor kan de vara opportunistiska patogener, vilket betyder att de kan orsaka infektioner hos personer med nedsatt immunförsvar eller hos personer med lungsjukdomar som cystisk fibros. Infektioner orsakade av Burkholderia cepacia kan vara svåra att behandla på grund av bakteriens motståndskraft mot många antibiotika.

"Svampinfektioner i lungorna" eller "lungsvampsjukdomar" är en övergripande term för infektioner i lungorna orsakade av olika typer av svampar. Det finns många olika sorters svampinfektioner som kan drabba lungorna, men några vanliga exempel inkluderar:

1. Aspergillos: Orsakas av svampen Aspergillus fumigatus och kan orsaka en rad olika symptom beroende på personens immunstatus. Infektionen kan vara allvarlig för personer med nedsatt immunförsvar, till exempel personer med HIV/AIDS eller personer som tar immunosuppressiva läkemedel.
2. Kryptokockos: Orsakas av svampen Cryptococcus neoformans och är vanligast hos personer med nedsatt immunförsvar, till exempel personer med HIV/AIDS eller personer som tar immunosuppressiva läkemedel. Symptomen kan vara milda eller allvarliga och inkluderar hosta, feber, trötthet och andningssvårigheter.
3. Histoplasmos: Orsakas av svampen Histoplasma capsulatum och förekommer vanligast i jord i områden med hög luftfuktighet. Många människor som utsätts för svampen visar inga symtom, men vissa kan utveckla lunginflammation eller andra komplikationer.
4. Kokcidioidomykos: Orsakas av svampen Coccidioides immitis och förekommer vanligast i torra områden i sydvästra USA och Mexiko. Många människor som utsätts för svampen visar inga symtom, men vissa kan utveckla lunginflammation eller andra komplikationer.

Behandlingen av svampinfektioner beror på vilken typ av svamp det rör sig om och hur allvarliga symtomen är. Vissa infektioner kan behandlas med antimykotiska mediciner, medan andra inte behöver någon behandling alls. I allvarliga fall kan patienten behöva vård på sjukhus.

En svampinfektion i näshålorna, även känd som rhinitis eller sinusitis fungosa, är en infektion orsakad av svampar i de slemhinnefickor som omger näsa. Det finns två typer av svampinfektioner i näshålorna: allergisk fungal rhinosinusitis (AFRS) och icke-allergisk fungal rhinosinusitis (NAFRS).

AFRS orsakas av en överkänslighetsreaktion mot svampar som koloniserat näshålorna, medan NAFRS orsakas av en invasiv infektion där svampen växer in i slemhinnan och kan orsaka skada. Symptomen på en svampinfektion i näshålorna kan vara snuva, tryck eller smärta i ansiktet, halsont, feber och trötthet. Diagnosen ställs vanligtvis genom att undersöka patientens symptom, använda bilddiagnostik som röntgen eller datortomografi (CT), och ta prover för mikrobiologisk kultur och histopatologisk analys. Behandlingen kan innefatta mediciner som antimykotika (svampmediciner) och kirurgi beroende på svårighetsgraden av infektionen.

Luminiscens är ett fenomen där ett material utsätts för en exciterande händelse, till exempel elektromagnetisk strålning eller kemisk reaktion, vilket resulterar i att elektroner i materialet exciteras till ett högre energitillstånd. När dessa exciterade elektroner sedan relaxerar tillbaka till sitt grundtillstånd avges det ljus, och detta kallas just luminiscens.

Mätning av luminiscens är en teknik som används för att mäta denna ljusemission. Det kan ske på olika sätt beroende på vilket slags luminiscens som ska mätas och under vilka betingelser. I allmänhet innebär det dock att man exponerar ett luminiscensaktivt material för en exciterande strålning under en viss tidsperiod, varefter man mäter den intensitet av ljus som avges.

Den exciterande strålningen kan vara ultraviolett (UV) eller visuell (blått/violett) ljus, beroende på vilket slags luminiscens man vill studera. Exempel på olika typer av luminiscens som kan mätas innefattar fluorescens och fosforescens.

Fluorescens är en form av luminiscens där materialet snabbt (inom nanosekunder) relaxerar tillbaka till sitt grundtillstånd efter att ha exciterats, medan fosforescens är en form av luminiscens där relaxationen sker mycket långsammare (sekunder, minuter eller till och med timmar).

Mätning av luminiscens används inom många olika områden, till exempel inom kemi för att studera kemiska reaktioner, inom fysik för att undersöka materialegenskaper och inom biologi för att studera cellulära processer.

Rinosklerom är en sällsynt, kronisk inflammatorisk sjukdom som primärt berör näsans slemhinnor. Den karakteriseras av omfattande neosvullnad (ödem), fibros (förtjockning av bindväven) och bildning av granulomer (specifika inflammatoriska massor). Dessa förändringar kan leda till en gradvis förstoring och deformering av näsan, samt andningssvårigheter.

Sjukdomen har potentialen att sprida sig till andra sklerosensusceptibla områden, såsom ögats slemhinnor (konjunktivit), läppar (symblepharon) och könsorgan. Rinosklerom är ofta associerat med immunologiska störningar eller kan vara en del av några systemiska sjukdomar, såsom Wegenerers granulomatos och Churg-Strauss syndrom.

Rinosklerom behandlas vanligtvis med kombinationen av medicinska behandlingar (som kortikosteroider, immunosuppressiva läkemedel eller biologiska terapier) och eventuellt kirurgiska ingrepp för att korrigera deformerade strukturer.

Fosfoproteiner är proteiner som innehåller kovalent bundna fosfatgrupper. Den vanligaste typen av fosfatbinding sker på serin, treonin och tyrosinresidyer i proteinmolekylen, men även histidin kan under vissa förhållanden fosforyleras. Fosfatgruppen tillförs proteinet av en specifik enzymklass som kallas kinaser, medan de avlägsnas av en annan grupp enzymer som kallas fosfataser.

Fosforylering av proteiner är en mycket vanlig posttranslatorisk modifiering och spelar en central roll i cellulär signalering och reglering av olika cellulära processer, såsom celldelning, differentiering, apoptos och metabolism. Fosforyleringen kan leda till konformationsförändringar hos proteinet, vilket kan påverka dess funktion, samt skapa nya bindningsställen för andra proteiner som kan ingå i signaltransduktionskedjor. Dessutom kan fosfatgruppen fungera som en negativ laddning och på så sätt påverka proteinets elektrostatiska egenskaper, vilket kan ha konsekvenser för dess interaktion med andra molekyler.

'Aspergillus fumigatus' är en art av svamp som tillhör släktet Aspergillus. Det är en vanlig luftburen svamp som kan påträffas över hela världen och som kan växa på en mängd olika substrat, inklusive mat, kompost, fuktighetsskador i byggnader och annan organisk materia.

För de flesta människor är exponering för Aspergillus fumigatus ofarlig, men hos vissa individer kan den orsaka allvarliga infektioner, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar. Infektioner som orsakas av Aspergillus fumigatus kallas aspergillos och kan vara allt ifrån lokaliserade luftvägsinfektioner till invasiva systemiska infektioner som kan hota livet.

Symptomen på en aspergillos-infektion kan variera beroende på vilken del av kroppen som är drabbad, men kan inkludera hosta, andnöd, feber, trötthet och viktminskning. Diagnosen ställs vanligen genom att analysera patientens slemprover eller lungvävnad för närvaro av svampen, och behandlingen består ofta av antimykotiska läkemedel som är specifikt riktade mot svampinfektioner.

En granulocyt är en vitt celltyp i blodet som hjälper till att skydda kroppen mot infektioner och inflammation. Granulocyterna har en segmenterad kärna och cytoplasmamassor fyllda med små granuler som innehåller enzymer och andra substanser som kan bryta ned främmande partiklar och ämnen. Det finns tre typer av granulocyter: neutrofila granulocyter, eosinofila granulocyter och basofila granulocyter. De flesta granulocyterna i blodet är neutrofila granulocyter.

Transvestism, også kjent som cross-dressing, er en betegnelse for å klæ seg i tøy og andre attributter som normalt forbeholdt det opposite kjønnet. Transvestisme er ikke nødvendigvis knyttet til seksuelle fantasier eller ønsker, men kan også være en del av en persons identitet og uttrykk. Det er viktig å skille mellom transvestisme og transkjønnede personer, som opplever at de er født i kroppen til et annet kjøn enn det de identifiserer seg med.

'Vanlig variabel immunbrist' (Common Variable Immunodeficiency (CVID)) är en samling av primära immundefekter, vilket innebär att defekten orsakas av genetiska störningar. Det är en relativt ovanlig sjukdom som drabbar ungefär 1 på 25 000 till 1 på 50 000 personer.

CVID kännetecknas av ett försämrat immunförsvar, vilket orsakas av en nedsatt produktion av specifika antikroppar (immunglobulin G, A och/eller M) i blodet. Detta gör att individen blir mer känslig för infektioner, särskilt respiratoriska och enteriska infektioner. Andra symtom kan vara trötthet, svullnad av lymfkörtlar, mag-tarmsjukdomar och autoimmuna sjukdomar.

Sjukdomen diagnostiseras genom att mäta nivåerna av antikroppar i blodet och att utesluta andra orsaker till immunbrist. Behandlingen består oftast av preventiva antibiotika och substitution av de saknade antikropparna (immunglobulinterapi).

Itraconazole är ett antimykotiskt läkemedel, vilket betyder att det används för behandling av svampinfektioner. Det är ett azol-derivat och fungerar genom att hämma syntesen av ergosterol, en viktig komponent i svampmembranen. När ergosterolproduktionen hämmas blir svampmembranen instabil och fungerar sämre, vilket dödar eller hämmar tillväxten hos svampen.

Itraconazole används för behandling av en rad olika svampinfektioner, inklusive:

1. Dermatofytos (hudsvamp) infektioner som till exempel ringorm (tinea) och athlets foot (tinea pedis).
2. Kandidamycos (svampinfektion orsakad av Candida-svampar), inklusive sår i munhålan, strupen och genitalierna.
3. Aspergillos (svampinfektion orsakad av Aspergillus-svampar) som kan drabba lungor eller andra organ.
4. Histoplasmos (svampinfektion orsakad av Histoplasma capsulatum), som kan drabba lungor eller andra organ.
5. Onycomykos (nagelsvamp).

Läkemedlet ges vanligen per oral i form av kapslar eller en lösning, och behandlingstiden beror på typen och svårighetsgraden av infektionen.

Vita blodkroppar, eller leukocyter, är en typ av cell som finns i blodet och har som funktion att hjälpa kroppen att försvara sig mot infektioner och främmande ämnen. De produceras i benmärgen och kan delas in i två huvudgrupper: granulocyter och agranulocytiter. Granulocyterna inkluderar neutrofiler, eosinofiler och basofila, medan agranulocytiterna består av lymfocyter och monocyter. Vita blodkroppar kan även delas in i två kategorier baserat på deras livslängd: de som lever korta liv (neutrofiler, eosinofiler och basofila) och de som lever längre (lymfocyter och monocyter). Dessa celler hjälper till att skydda kroppen genom att fagocytera (förstöra) främmande partiklar och producera antikroppar och andra substanser som är involverade i immunförsvaret.

'Burkholderia' är ett släkte av gramnegativa, aeroba stavformade bakterier som tillhör ordningen Betaproteobacteria. Släktet innehåller flera arter som kan vara patogena hos människor, djur och växter. Några exempel på patogena arter är B. cepacia, B. pseudomallei och B. mallei. Dessa bakterier kan orsaka en rad olika infektionssjukdomar, som lungsinfektioner, blodförgiftning och hudinfektioner. Många arter av Burkholderia är även förmådna att bryta ned vissa typer av organiska ämnen och kan därför vara motståndskraftiga mot vanliga desinfektionsmedel.

En främmandekropsgranulom är en speciell form av inflammatorisk reaktion som uppstår i kroppen när den utsätts för ett främmande ämne, till exempel ett implantat eller en före detta infektion. Granulomet är en sammanfattning av immunceller som inkluderar makrofager, lymfocyter och andra celler som samlas runt det främmande ämnet för att försöka skydda kroppen och neutralisera det.

I vissa fall kan granulomet bli kronisk och orsaka en massiv fibros (scarvandring) i området, vilket kan leda till negativa effekter på den omkringliggande vävnaden. Främmandekropsgranulom kan ses i samband med olika sjukdomar och tillstånd, såsom tuberkulos, sarkoidos och efter exponering för vissa kemiska substanser.

N-formylmetioninleucyl-fenylalanin, ofta förkortat till fMLF eller fMet-Leu-Phe, är ett tripeptidmolekyll som består av tre aminosyror: formylmetionin (fMet), leucin (Leu) och fenylalanin (Phe). Detta molekyll spelar en viktig roll inom immunologin, eftersom det är ett kemotaktiskt peptid som attraherar specifika vita blodkroppar, så kallade neutrofila granulocyter, till platsen där det bildas.

fMLF produceras av bakterier och andra mikroorganismer under deras celldelning och kan orsaka inflammation när det upptäcks av värdkroppen. Neutrofila granulocyter reagerar på fMLF genom att migrera till platsen där det har bildats, vilket är en del av den immunologiska responsen för att bekämpa infektioner. Detta molekyll används också inom forskning för att studera neutrofilernas funktion och migration.

Tetradekanoylforbolacetat, ofta förkortat till PMA (Phorbol Myristate Acetat), är ett kemiskt förening som används inom forskning som en aktivator av protein kinas C (PKC). Det är en syntetisk derivat av forbol, som finns naturligt i crotonolja. PMA binder till och aktiverar PKC-enzymet, vilket leder till en mängd cellulära respons, inklusive celldelning, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).

På grund av dess starka biologiska verkan används PMA ofta som ett verktyg inom forskning för att studera PKC-relaterade signaltransduktionsvägar. Det kan också användas som en positiv kontroll i cellresponsassayer. Emellertid bör det hanteras med försiktighet på grund av sina potentiala onkogena effekter och skall endast användas under kontrollerade laboratorieförhållanden.

'Genetic linkage' refererer til en situation i genetik hvor to eller flere gener, der ligger tæt på hinanden på et kromosom, ofte arves sammen fordi de har fået overført sig som en enhed under celledelingen. Dette sker fordi de ikke er sandsynligvis at blive adskilt fra hverandre under crossing over-processen i meiosen. Jo tættere to gener ligger på kromosomet, desto stærkere er den genetiske linkage mellem dem. Denne koncept er vigtig for at forstå arvemønstre og genetisk mangfoldighed.

Väteperoxid, även kallat Wasserstoffperoxid, är ett blekmedel och desinfektionsmedel som består av vatten (H2O) där syret (O) har lagts till i form av en extra syreatom, vilket gör att det istället består av H2O2. Det används inom medicinen, bland annat för desinfektion av sår och som utvärtes behandling vid akne.

En leverabscess är en samling av grovt, purulento (ett ämne som innehåller pus) material som bildas i levern till följd av en infektion. Abscessen kan vara orsakad av olika mikroorganismer, inklusive bakterier, parasiter eller svampar. Symptomen på en leverabscess kan variera, men de vanligaste är smärta i övergångsbenet (mellan revbenen) på höger sida av kroppen, feber, trötthet, viktminskning och illamående. Behandlingen innebär ofta antibiotika för att bekämpa infektionen och dränering av abscessen för att avlägsna pusen. I allvarliga fall kan kirurgi vara nödvändig.

Heterozygotidentifiering (eller heterozygote identifikation) är ett begrepp inom genetik och molekylärbiologi som refererar till den process där man bestämmer om en individ är bärare av två olika varianter (allaslor eller alleler) av samma gen, det vill säga är heterozygous för en viss gen. Detta kan ske genom att jämföra de två kopiorna av samma gen som finns på respektive kromosompar i cellkärnan.

Denna typ av identifiering används ofta inom genetisk rådgivning och diagnos, till exempel för att fastställa om en individ bär på en recessiv genetisk sjukdom eller är en heterozygot bärare av en genetisk mutation som kan öka risken för vissa sjukdomar. Genom att identifiera heterozygota individer kan man även spåra och förebygga genetiska sjukdomar inom familjer och populationer.

'Recessiva gener' (recessive gen) är en term inom genetiken som betecknar en typ av genvariation där ett visst arvsmassesegment måste erhållas i dubbel uppsättning, det vill säga från båda föräldrarna, för att den recessiva egenskapen ska uttryckas fenotypiskt hos individen.

Varje individ har två kopior av varje gen, en ärvt från modern och en från fadern. Om en person har en recessiv genvariation i par med en dominant genvariation kommer den recessiva genen inte att uttryckas fenotypiskt, eftersom den dominerande genen maskerar dess effekt. Först när två individer som båda är bärare av samma recessiva genvariation parar sig och har barn finns risk för att de får barn med den recessiva egenskapen, eftersom det då finns en 25-procentig chance att barnet får den recessiva genen från båda föräldrarna.

Exempel på sjukdomar som orsakas av recessiva gener är cystisk fibros och fenylketonuri.

Akatalasemi är ett genetiskt sjukdomstillstånd som orsakas av en defekt i ett enzym som kallas katalas. Detta enzym hjälper till att bryta ned vissa toxiner i kroppen, särskilt vid cellandningen. Vid akatalasemi fungerar detta enzym inte korrekt, vilket kan leda till en ökad koncentration av toxiner i kroppen och därmed en ökad risk för cellskador och sjukdomar.

Personer med akatalasemi har ofta en minskad förmåga att tolerera alkohol, eftersom deras kroppar har svårt att bryta ned den giftiga substans som bildas när alkohol metaboliseras. Detta kan leda till symtom som yrsel, huvudvärk, illamående och trötthet efter intag av alkohol.

Akatalasemi är en ärftlig sjukdom som orsakas av en defekt i genen för katalasenzymerna. Den kan vara mer vanlig bland vissa populationer, särskilt bland personer med afrikansk eller asiatisk härkomst. Det finns inget botemedel för akatalasemi, men symtomen kan ofta lindras genom att undvika alkohol och andra substanser som kan öka koncentrationen av toxiner i kroppen.

Kell blood group system är ett av de 35 kända blodgruppssystemen hos människor, identifierat första gången av den kanadensiska forskaren Dr. Philip Levine och hans kollega Reginald Coombs på 1940-talet. Systemet innehåller 35 antigener, men de två viktigaste är K (Kell) och k (Cellano).

Antigenet K är det som gett systemet dess namn och är ett starkt antigen som kan utlösa en stark immunreaktion när det introduceras i en individ som saknar det. Detta kan leda till hemolytisk sjukdom hos nyfödda (HDN) om modern saknar K-antigenet och fostret har ärvt det från fadern.

Antigenet k är däremot ett svagt antigen som inte tenderar att utlösa en immunreaktion på samma sätt som K-antigenet.

Det är viktigt att ta hänsyn till Kell blood group system under blodtransfusioner och under graviditet, eftersom mottagaren eller fostret kan ha antikroppar mot Kell-systemets antigener, vilket kan leda till transfusionsreaktioner eller HDN.

Luminol är ett kemiskt ämne som används inom både biomedicin och kriminalteknik. Medicinskt sett används Luminol ofta i forskning för att undersöka cellulär funktion, specifikt relaterat till reaktiva syrespecies (ROS) och deras inverkan på celler.

Luminol är ett lysande ämne, vilket betyder att det kan undergå en kemiskreaktion som resulterar i emittering av ljus. När Luminol reagerar med ferrous joner (Fe2+) eller hydrogenperoxid (H2O2), som båda kan förekomma inne i levande celler, kommer det att skapa en lysande reaktion. Denna reaktion kan mätas och användas för att studera cellulär aktivitet och oxidativ stress.

I kriminaltekniken används Luminol ofta vid brottsplatsundersökningar för att upptäcka spår av blod som är osynliga för det blotta ögat. När Luminol kommer i kontakt med hemoglobin, ett protein i blod, sker en kemisk reaktion som orsakar en lysande reaktion, vilket kan avslöja till exempel spår av blod som har försökts rengöra.

En svampinfektion är en infektion orsakad av en svamp, även kallat mykos. Svampar finns överallt i vår omgivning och många av oss har svampar på oss utan att det ger upphov till några problem. Ibland kan dock svampar orsaka infektioner, särskilt hos personer med försvagat immunsystem eller vid svampar som producerar toxiner. Svampinfektioner kan drabba huden och skinnlagret (dermatofytoser), luftvägarna (aspergillos, kryptokockos) eller andra organ i kroppen (kandida, histoplasmos). Behandlingen av svampinfektioner beror på vilken typ av svamp som orsakar infektionen och var denna finns lokaliserad.

Medicinskt sett betyder "syrgasförbrukning" vanligtvis mängden syre som en patient förbrukar under en viss tidsperiod, ofta uttryckt i liter per minut. Denna mätning används ofta inom intensivvården för att övervaka patienters andningsstatus och behov av mekanisk ventilation. En ökad syrgasförbrukning kan indikera en försämrad lungfunktion eller ett allvarligare tillstånd, medan en minskad förbrukning kan vara ett tecken på att patienten börjar andas normalt igen.

'Aspergillus nidulans' är en art av svamp som tillhör släktet Aspergillus. Det är en filamentös svamp, vilket betyder att den växer genom att bilda långa, trådliknande strukturer som kallas hyfer. Svampen förekommer naturligt i mark och kompost, men kan även påträffas på andra organiska material som socker, stärkelse och cellulosa.

'Aspergillus nidulans' är en viktig modellorganism inom forskning, särskilt inom genetik och molekylärbiologi. Den har en relativt enkel genetisk uppbyggnad och kan lätt odlas i laboratoriemiljöer, vilket gör den till ett populärt val som modellorganism. Svampen producerar också en mängd sekundära metaboliter, inklusive antibiotika och mykotoxiner, vilket gör den intressant för studier av dessa ämnen.

I allmänhet är 'Aspergillus nidulans' inte känd för att orsaka sjukdom hos människor eller djur, men den kan i sällsynta fall orsaka infektioner hos immunosvaga individer.

Peroxidaser är ett enzym som katalyserar reaktioner där väteperoxid (H2O2) bryts ner. Detta sker genom överföringen av elektroner från ett reducerande ämne till väteperoxid, vilket resulterar i vatten och ett oxiderat ämne. Peroxidaser finns naturligt i många levande organismer, inklusive människor, och har en rad funktioner, såsom att hjälpa till att bekämpa infektioner och förstöra skadliga toxiner. I medicinsk kontext kan peroxidaser användas som markörer för olika sjukdomar och tillstånd, samt i vissa terapeutiska strategier.

"En monocyt är en typ av vit blodcell (leukocyт) som utgör en del av kroppens immunförsvar. Monocyter är stora celler med ett rundat till ovalt sken och en diameter på cirka 12-20 Mikrometer. De mognar i benmärgen och cirkulerar sedan i blodomloppet där de kan utgöra upp till 10% av alla vita blodceller. När de aktiveras, migrerar monocyterna från blodbanan in i vävnader där de differensieras till makrofager eller dendritceller. Dessa celler spelar en viktig roll i att fagocytera (åt ett förstöra) främmande partiklar och patogener, samt i att presentera antigen för T-celler och initiera immunresponsen."

Glukosoxidaser är ett enzym som katalyserar oxidationen av glukos (socker) till gluconolakton, samtidigt som det reduceras väteperoxid (H2O2) till vatten. Reaktionen kan skrivas som följer:

Glukos + O2 + H2O → Gluconolakton + H2O2

Glukosoxidas är ett flavoprotein som innehåller en flavinadening, FAD, i sin aktiva centrum. Det finns i naturen hos både djur och växter, och har olika funktioner beroende på art. Hos människor finns glukosoxidas i vår tarmflora och hjälper till att bryta ned socker. Det används också kommersiellt för att producera glukonsyra, som är en viktig råvara inom kemisk industri.

X-linked genetic diseases are a type of inherited disorder that results from mutations in genes located on the X chromosome. These types of diseases predominantly affect males because they only have one X chromosome and therefore do not have a second, normal copy of the gene to compensate for the mutated gene.

In X-linked genetic diseases, females who have one mutated gene and one normal gene are typically less severely affected or may not show any symptoms at all due to a process called lyonization, where one of their X chromosomes is randomly inactivated in each cell. This means that they still have some cells with the normal gene and others with the mutated gene, which can result in a milder form of the disease or no symptoms at all.

Examples of X-linked genetic diseases include Duchenne muscular dystrophy, hemophilia, and color blindness. These conditions are usually passed down from mothers who are carriers of the mutated gene to their sons, who will then be affected by the disease. In some cases, daughters may also inherit the mutated gene from their mother and become carriers themselves.

'Paecilomyces' är ett släkte svampar som tillhör klassen Sordariomycetes och divisionen Ascomycota. Denna typ av svamp förekommer naturligt i miljöer som mark, växter, fruktkött och luft. Vissa arter inom släktet 'Paecilomyces' kan vara opportunistiska patogener hos människor, vilket betyder att de kan orsaka infektioner hos individer med nedsatt immunförsvar.

Infektioner orsakade av 'Paecilomyces' är ovanliga, men kan leda till allvarliga sjukdomar som lunginflammation, hudinfektioner och invasiva inälvssjukdomar. Dessa infektioner behandlas vanligen med antimykotiska läkemedel.

Det är värt att notera att 'Paecilomyces' kan förväxlas med en annan typ av svamp som heter 'Penicillium', eftersom de båda har liknande morfologi och levnadssätt. En korrekt identifiering av svampen är därför viktig för att fastställa en korrekt diagnos och behandling.

Människokromosom X, även känd som X-kromosomen, är en av de sex typarna av humana kromosomer. Honkön bestäms delvis av två X-kromosomer (XX), medan hankön bestäms av en X-kromosom och en Y-kromosom (XY).

X-kromosomen innehåller ett stort antal gener som är involverade i en rad olika cellulära funktioner, inklusive produktionen av proteiner, reglering av celldelning och utveckling. En av de mest kända aspekterna av X-kromosomen är den så kallade Lyon-hypotesen eller X-inaktiveringen, där en av de två X-kromosomerna i varje cell i en kvinnlig organism slumpmässigt inaktiveras under embryonal utveckling för att undvika överdrivet genuttryck från dubbla kopior av X-kromosomen. Detta leder till ett mosaikmönster av celler med olika aktiva X-kromosomer i olika delar av kroppen.

X-kromosomen innehåller även en rad genetiska sjukdomar som kan orsaka allvarliga hälsoproblem, såsom Duchenne muskeldystrofi, Turner syndrom och Rett syndrom.

Chrysosporium är ett släkte av svampar som tillhör divisionen Ascomycota. Släktet innehåller flera arter, men de två mest kända är C. kerstenii och C. lucknowense. Dessa svampar förekommer naturligt i marken och är saprofyter, vilket betyder att de lever av döda organiskt material.

Chrysosporium-svamparna producerar en typ av sporer som kallas konidiosporer, som kan vara orsaken till allergiska reaktioner hos människor och djur. Dessa svampar kan också orsaka opportunistiska infektioner hos immunförsvagna individer.

Det är värt att notera att Chrysosporium-svamparna har en morfologisk likhet med den medicinskt viktiga svampen Coccidioides, som orsakar kokcidioidomykos, en allvarlig lunginfektion. Därför kan Chrysosporium-svamparna ibland förväxlas med Coccidioides i laboratoriemiljöer.

Nocardiosis är en allvarlig infektionssjukdom orsakad av gram-positiva, aeroba och svaga filamentösa bakterier i släktet Nocardia. Infektionen kan drabba olika organ och system i kroppen, men de vanligaste manifestationerna är lunginfektioner (pneumoni), hud- och sårinfektioner samt centralnervsysteminfektioner (encefalit eller abscesser i hjärnan). Infektionen sprids ofta via andningsluften när en person andas in bakterierna, men de kan också penetrera kroppen genom sår på huden eller slemhinnor. Nocardia-infektioner är sällsynta, men kan vara livshotande, speciellt för personer med nedsatt immunförsvar, såsom HIV/AIDS-patienter, organtransplantatmottagare och personer som använder kraftiga immunosuppressiva läkemedel. Behandlingen av nocardios är ofta långvarig och innefattar starka antibiotika, till exempel sulfonamider eller kombinationen med ett aminoglykosid.

'Perioral dermatitis' är en hudsjukdom som oftast påverkar ansiktet, särskilt området runt munnen. Sjukdomen visar sig genom att patienten får små, rodnade prickar eller klumpar, ofta kombinerat med inflammation och nålsticksliknande utslag. Det kan också finnas en lätt upphöjd, skör hud i området.

Perioral dermatit är vanligare hos kvinnor än män, och kan vara relaterad till användning av kosmetika, hormonella förändringar eller vissa läkemedel. Sjukdomen är inte infektiös och behandlas ofta med topiska läkemedel som kortisonkräm eller -gel. I vissa fall kan systemiska behandlingar vara nödvändiga.