Granulosacellstumör
Granulosaceller
Ovarian Neoplasms
Sertolicellstumör
Könssträngstumörer
Ovary
Testikeltumörer
Inhibiner
Ovarian Follicle
Parovarialcysta
Jättecellstumör i skelettet
Dysgerminom
Jättecellstumörer
Follikelstimulerande hormon
Tumörer, germinalcells- och embryonala
Tekaceller
Cystadenom
Granularcellstumör
Follikulär atresi
Progesteron
Anti-Mylleriskt hormon
Leydigcellstumör
Tumörmarkörer, biologiska
Hundsjukdomar
Forkhead-transkriptionsfaktorer
Luteinisering
Germinom
Tumörer, multipla primära
Keratin-7
Koriongonadotropin
Follikulär vätska
Ovulation
RNA, budbärar
Tumörcellinje
En granulocytärt cellstumör (GCS) är en typ av blodcancer som utgår från granulocyter, en sorts vita blodkroppar. Det finns olika subtyper av GCS, men de två vanligaste är myeloid leukemi och monocytärt leukemi. Dessa tumörer orsakas av genetiska mutationer som får cellerna att växa och dela sig snabbare än normalt, vilket leder till en överväxt av abnormala celler i benmärgen och blodet.
Myeloid leukemi kallas även för akut myeloisk leukemi (AML) och drabbar främst vuxna. Symptomen inkluderar trötthet, infektioner, blåmärken, ben- och muskelsmärtor samt blödningar.
Monocytärt leukemi kallas även för akut monocytisk leukemi (AMoL) eller monoblastisk leukemi och är också en aggressiv form av cancer som snabbt sprider sig till andra delar av kroppen. Symptomen kan vara liknande dem hos myeloid leukemi, men patienter med AMoL kan också drabbas av lymfkörtelförstoringar och hudförändringar.
Behandlingen för GCS inkluderar kemoterapi, stamcellstransplantation och ibland även målgerichtad terapi med monoklonala antikroppar eller tyrosinkinas inhibitorer. Prognosen varierar beroende på subtyp, ålder och allmänt hälsotillstånd, men i allmänhet är prognosen sämre för äldre patienter och de med högre riskklassering.
'Granulocyter' är en typ av vit blodcell (leukocyt) som spelar en viktig roll i kroppens immunförsvar. Granulocyter innehåller granuler, små kärnpartiklar som innehåller enzymer och proteiner som hjälper till att bekämpa infektioner och tar hand om främmande partiklar och ämnen i kroppen.
Det finns tre olika typer av granulocyter: neutrofiler, eosinofiler och basofiler, alla med specifika uppgifter inom immunförsvaret. Neutrofilerna är de vanligaste granulocyterna och hjälper till att bryta ner och eliminera bakterier och andra patogener. Eosinofilerna är aktiva mot parasitära organism som till exempel maskar, men kan också vara involverade i allergiska reaktioner. Basofilerna deltar i inflammatoriska processer och kan bidra till lokal svullnad och rodnad vid skador eller infektioner.
Granulocyter produceras i benmärgen och cirkulerar därefter i blodet för att utföra sina uppgifter. När de identifierar ett hot, som en infektion eller en främmande substans, migrerar de till det drabbade området för att bekämpa det och skydda kroppen.
'Ovarian neoplasms' refererar till abnorma tillväxtor i äggstockarna som kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). De kan också vara av oklar natur (gränsövergående). Ovarian neoplasms delas vanligen in i epiteliella, germcell-relaterade och stromala neoplasmer beroende på vilken celltyp de utvecklas från. Symptomen kan vara vagt och kan omfatta buksmärta, magsmärta, svullnad eller trycksensation i buken samt trötthet. Behandlingen beror på typen av tumör, dess storlek och om den har spridit sig till andra delar av kroppen. Vanligen innebär det kirurgiskt ingrepp för att ta bort tumören och ibland även cellgiftsbehandling (chemotherapi) eller strålbehandling (radioterapi).
En sertolicelltumör är en sällsynt typ av testikeltumör som utgår från sertoliceller, som är stödjevävnadsceller i testikeln. Det finns två huvudtyper: klassiska sertolicelltumörer och särskilda sertolicelltumörer. Klassiska sertolicelltumörer är vanligare och tenderar att drabba äldre män, medan de särskilda sertolicelltumörerna ofta förekommer hos yngre män och barn. Symptomen på en sertolicelltumör kan inkludera smärta eller obekvämlighet i testikeln, ömsom en kraftig förstoring av testikeln. Behandlingen består vanligtvis av kirurgiskt avlägsnande av tumören, och prognosen är oftast god efter behandling.
Könssträngstumörer, eller gonadostromalt tumörer, är en sällsynt typ av cancer som utgår från celler i könsorganens stroma (bindväv). De kan uppkomma både hos män och kvinnor, men är vanligare hos kvinnor. Tumörerna kan vara väl differentierade (differentiated) eller olikenväldigt differentierade (undifferentiated), och de kan producera könshormoner som estrogen och testosteron.
Det finns två huvudtyper av könssträngstumörer: granulosacell tumörer och så kallade sexkordstumörer. Granulosacell tumörer är vanligare och kan vara både godartade (benigna) och elakartade (maligna). Sexkordstumörer däremot är alltid elakartade och uppkommer oftast hos barn och unga vuxna.
Symptomen på könssträngstumörer kan variera beroende på tumörtyp, storlek och plats. Vid godartad tumör orsakar de ofta inga symptom alls, men större elakartade tumörer kan orsaka smärta, onormalt människoblad (menstruation) hos kvinnor eller förändringar i sekundära könskaraktärer. I vissa fall kan könssträngstumörer metastasera (sprida sig) till andra delar av kroppen, vilket kan orsaka ytterligare symptom.
Behandlingen av könssträngstumörer består vanligen av kirurgi för att avlägsna tumören, och i vissa fall kan strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling (chemotherapi) behövas. Prognosen varierar beroende på typ, storlek och grad av tumören, men i allmänhet är prognosen bättre för godartade än elakartade tumörer.
'Ovarier' är en anatomisk term som refererar till de två äggstockarna hos däggdjur, inklusive människan. De är ungefär lika stora som mandlar och sitter i buken, nära slutet av äggledarna. Ovarierna har flera funktioner, men deras huvudsakliga uppgift är att producera äggceller (ägg) och de hormoner som kontrollerar kvinnors menstruationscykel och reproduktiva system. Varje månad mognar ett antal äggceller i ovarierna, och den mogna ägget lämnar sedan ena av ovarierna under ägglossningen (ovulationen) för att möjliggöra befruktning. Ovarierna producerar även de kvinnliga könshormonerna östrogen och progesteron, som spelar en viktig roll i att reglera menstruationscykeln, underhålla graviditeten och utveckla sekundära könskaraktärer hos kvinnor.
Testikelcancer, eller testikeltumörer, definieras som onkologiska tillstånd där cancerceller bildas i vesikelcellerna i testikeln. Det kan vara flera olika typer av tumörer som kan drabba testikeln, men de två vanligaste typerna är seminom och nonseminom. Testikelcancer är relativt sällsynt, men den är en av de vanligaste cancerformerna hos män i åldersgruppen 15-35 år. Symptomen på testikelcancer kan inkludera en smärtlös knöl eller förstoring i testikeln, en känsla av tunghet i scrotum, smärta i magen eller bäckenet och ibland även blod i urinen eller sädesvätskan. Behandlingen för testikelcancer innefattar oftast kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling beroende på typ av tumör och dess utbredning.
Inom medicin refererar ett inhibitor till ett ämne eller en substans som motverkar eller minskar en biologisk process, kemisk reaktion eller enzymatisk aktivitet inom organismen. Inhibitorer fungerar genom att binda till specifika enzymer, receptorer eller proteiner och på så sätt hämma deras funktion.
Det finns två huvudsakliga typer av inhibitorer: reversibla och irreversibla inhibitorer. Reversibla inhibitorer binder till enzymet temporärt och kan avskiljas, medan irreversibla inhibitorer bildar en kemisk bindning med enzymet som inte går att avbryta.
Exempel på reversibla inhibitorer inkluderar ofta läkemedel som används för att behandla olika sjukdomstillstånd, till exempel ACE-hämmare som används för att behandla högt blodtryck och hjärtsvikt. Irreversibla inhibitorer kan också användas som läkemedel, såsom penicillin, som är ett antibiotikum som binder till och förstör bakteriens cellväggar.
I allmänhet är inhibitorer viktiga för att reglera biologiska processer och hjälpa till att upprätthålla homeostas inom kroppen.
En ovariell folikel är en liten struktur i äggstocken (ovarium) hos däggdjur, inklusive människan. Den består av ett enda äggcell (oocyten) omgivet av ett lagringsskikt av celler som kallas granulosa cells och en yttre membran som kallas teka.
Under en kvinnas fertila år finns det många ovariala foliklar i ovarierna, men bara en eller ett fåtal utvecklas till mogna äggvarv (Graafs folliklar) varje månad under hennes menstruationscykel. Den mogna follikeln släpper sedan ett ägg som kan bli befruktat om det möter en spermie. Om inte befruktning sker, kommer follikeln att degenerera och menstruationen kommer att inträffa.
Ovariala foliklar är viktiga för kvinnors reproduktiva hälsa och kan påverkas av ålder, hormonella störningar och andra faktorer som kan leda till infertilitet eller andra reproduktiva problem.
Enligt Merriam-Webster's Medical Dictionary kan definieras en parovarialcysta som:
"En cysta i ägget hos honliga djur, inklusive människor, vanligen belägen nära äggstocken och tros utvecklas från rester av paramesonefriska duktider."
Parovarialcystor är ofta asymptomatiska och upptäcks inte förrän under en operation eller vid en rutinmässig undersökning. I vissa fall kan de dock orsaka smärta, tumörer eller andra komplikationer. Parovarialcystor är ovanliga hos människor och behandlas vanligen genom att avlägsna cystan chirurgiskt.
En jättecellstumör i skelettet (i engelska också känd som "Giant cell tumor of the bone" eller GCTB) är en sällsynt, men lokal aggressiv ben- och ledtumör. Den utgör cirka 5% av alla ben- och ledtumörer. Jättecellstumör i skelettet karakteriseras av närvaron av flera stora celler (jätteceller) som innehåller många kärnor. Dessa jätteceller är inte cancerceller, utan snarare immunceller som reagerar på närvaron av ett ämne som frisätts från benvävnaden.
Jättecellstumör i skelettet tenderar att drabba yngre vuxna mellan 20 och 40 år, med en lätt överrepresentation hos kvinnor jämfört med män. Den vanligaste platsen för en jättecellstumör är i de långa benens slutled (distala epifysen), särskilt runt knäet och armbågen, men den kan också förekomma i andra delar av skelettet.
Symptomen på en jättecellstumör i skelettet inkluderar smärta, svullnad och nedsatt rörlighet i det drabbade området. Diagnosen ställs vanligtvis genom röntgen, magnetresonanstomografi (MRT) eller datortomografi (CT), och biopsi för att bekräfta diagnosen och undersöka tumörens aggressivitet.
Behandlingen av en jättecellstumör i skelettet kan innebära kirurgi, strålbehandling eller ibland medicinsk behandling med till exempel tyrosinkinashämmare som är godkända för behandling av vissa ben- och ledtumörer. Prognosen beror på flera faktorer, inklusive tumörens storlek, placering och aggressivitet, samt patientens allmänna hälsotillstånd.
Dysgerminoma är en sällsynt typ av malign (cancerartad) tumör som utvecklas i äggstockarna (ovarierna). Den är en form av germcellstumör, vilket betyder att den uppstår från celler som annars skulle ha utvecklats till ägg eller spermier. Dysgerminom är motsvarigheten hos kvinnor till den mer vanliga testikelcancern seminom hos män.
Dysgerminom drabbar främst unga kvinnor i fertil ålder, och symptomen kan vara vagga och obestämbara, såsom smärta eller en känsla av tryck i underlivet, men ofta upptäcks tumören vid rutinmässiga gynekologiska undersökningar eller vid graviditetstester.
För att ställa diagnosen behövs vanligen en kirurgisk operation där en del av tumören tas bort och analyseras för att fastställa om det är en dysgerminom eller inte. Behandlingen består ofta av kirurgi, kemoterapi och ibland även strålbehandling. Prognosen är generellt god om tumören upptäcks tidigt och behandlas aggressivt.
En jättecellstumör (giant cell tumor) är en sällsynt sorts ben- och ledtumör som vanligtvis uppstår i slutet av benen nära knäskålarna. Tumören består av stora, multinukleära celler (jätteceller) som är blandade med andra celltyper. Jättecellstumörer kan vara lokaliserade till en specifik plats eller metastaserat (spridit sig) till andra delar av kroppen. Symptomen på en jättecellstumör kan inkludera smärta, svullnad och nedsatt rörelseförmåga i den drabbade extremiteten. Behandlingen består ofta av kirurgi för att avlägsna tumören, men strålbehandling och medicinsk behandling kan också användas beroende på typen och storleken på tumören.
Den medicinska termen för "blod i bukhålan" är "hemoperitoneum". Hemoperitoneum innebär att det finns blod i bukhålan, som är den rumsliga cavitet som omger de flesta av de abdominella organen. Orsaken till hemoperitoneum kan vara skada på ett blodkärl eller en organ, såsom lever, mjälte, tarmar eller fortplantningsorgan. Symptomen på hemoperitoneum kan inkludera plötslig och stark buksmärta, ymnig blödning från underlivet, illamående, kräkningar och ett chocktillstånd. Behandlingen av hemoperitoneum beror på orsaken till blodet i bukhålan och kan innebära kirurgisk behandling eller andra terapeutiska åtgärder.
Follikelstimulerande hormon (FSH) är ett hormon som produceras och secreteras av gonadotropinfceller i adenohypofysen, en del av hypofysen i hjärnan. Hormonet spelar en viktig roll i reproduktiv systemet genom att stimulera tillväxten och utvecklingen av könscellerna (gameter).
Hos kvinnor är FSH involverat i regleringen av menstruationscykeln. Det styr tillväxten och mognaden av äggstockarnas folliklar, som innehåller äggceller eller oocyter. När follikelstimulerande hormonet når en viss nivå i kroppen, börjar en grupp av folliklar att växa och utvecklas under en period på ungefär 2 veckor. Den dominerande follikeln fortsätter att moga och producera estradiol, ett östrogenhormon, medan de andra folliklarna degenererar. När follikeln är redo för befruktning, frisätts ägget (ovulation) och den resterande vätskan i follikeln bildar corpus luteum, en struktur som producerar progesteron för att underhålla graviditeten om befruktning sker.
Hos män är FSH involverat i produktionen av spermier i testiklarna. Det stimulerar spermatogonierna, de stamceller som producerar spermier, att dela och differensiera till spermatocyter, vilka sedan utvecklas till fullt utbildade spermier.
I klinisk kontext kan FSH-nivåer mätas för att undersöka könshormonstatus och fertilitet hos både kvinnor och män. Överdrivet höga nivåer av FSH kan indikera en brist på könsceller eller äggreserv, vilket kan vara ett tecken på äldre ålder eller en specifik medicinsk tillstånd som exempelvis polycystiskt ovariesyndrom (PCOS) hos kvinnor eller testikulär dysfunktion hos män.
'Tumörer, germinalcells- och embryonala' refererar till två olika grupper av tumörer som har sin ursprung i specifika celltyper.
1. Germinalcellstumörer: Dessa tumörer utgår från de celler som ger upphov till ägg och spermier, även kallade germceller. De kan vara godartade eller elakartade (cancer) och kan drabba båda könen. Exempel på germinalcellstumörer inkluderar testikeltumörer hos män och ovarialtumörer hos kvinnor.
2. Embryonala tumörer: Dessa tumörer utgår från embryonala celler, vilket betyder att de uppstår under den tidiga fosterdifferentieringen. De kan vara mycket aggressiva och växa snabbt. Exempel på embryonala tumörer inkluderar neuroblastom, som ofta drabbar barn under ett år gammal, och Wilms tumör, en typ av njurtumör som vanligtvis upptäcks hos barn under fem års ålder.
Det är viktigt att notera att båda dessa typer av tumörer kan behandlas effektivt om de upptäcks tidigt och med rätt typ av behandling, såsom kirurgi, strålbehandling eller kemoterapi.
Tregceller, eller regulatoriska T-celler, är en typ av vita blodcellar som spelar en viktig roll i det adaptiva immunförsvaret hos däggdjur. Deras huvudsakliga funktion är att modulera och hålla nere aktiviteten hos andra immunceller, såsom T-killerceller och B-celler, för att förhindra överdriven eller oregelbunden immunrespons.
Tregceller produceras i thymus, en endokrin körtel som ligger bakom bröstbenet, och är specialiserade för att producera CD4+ T-celler (eller helper T-celler). En undergrupp av dessa CD4+ T-celler utvecklas till Tregceller genom exponering för självantigener (proteiner som finns naturligt i kroppen) under deras utveckling.
Tregceller har förmågan att suprimera aktivering och verkan av andra immunceller genom att producera cytokiner, såsom interleukin-10 (IL-10) och transformerande tillväxtfaktor beta (TGF-β). Dessa cytokiner hjälper till att modulera immunresponsen och förhindra autoimmuna sjukdomar, där kroppens immunförsvar attackerar och skadar sina egna celler och vävnader.
I allmänhet är Tregceller viktiga för att upprätthålla homeostas i det immunsystemet och förhindra autoimmuna sjukdomar, överdriven inflammation och transplantatmotstånd.
"Cystadenoma" er en medisinsk betegnelse for en godartet tumor (dvs. en vokselvækst som normalt ikke spreder seg til andre dele av kroppen) som utvikler seg i overflateepitelen i en kirtel. Disse tumørene kan oppstå noen steder i kroppen, men de er særlig vanlige i ovarien og leveren.
En cystadenoma inneholder ofte mange små fluidsfillede blærer (cyster) og kan vokse til en betydelig størrelse hvis den ikke behandles. Selv om de fleste cystadenaomar er godartede, kan de i noen tilfeller bli ondartet og overgå til en slags kirteltumør kalt "cystadenocarcinoma".
Symptomer på en cystadenoma kan variere alt etter størrelsen og plasseringen av tumøren, men de inkluderer ofte smerte i området der tumøren er lokalisert, forstyrrelser i tarm- eller urinveisfunksjonen, vanskeligheter med å spise og vekttap. Hvis du tenker at du kan ha en cystadenoma, bør du søke medisinsk veiledning umiddelbart.
En granular cell tumör (GCT) är en sällsynt, icke-malign neoplasi som kan uppstå i olika vävnader i kroppen, inklusive huden, mjuktisslar och centrala nervsystemet. GCT karaktäriseras av stor variabilitet i storlek, från några millimeters till flera centimeters i diameter.
Histopatologiskt sett visar GCT en typisk morfologi med polygonala celler som har eosinofila, granulära cytoplasmatiska innehåll och en väldefinerad, skärskilt avgränsning. De flesta GCT är benigna, men i sällsynta fall kan de vara maligna eller bli onkologiskt aggressiva.
Även om orsaken till GCT fortfarande inte är fullständigt klarlagd, har det föreslagits att den kan uppstå som en reaktiv process på grund av infektion, trauma eller inflammation. Vissa studier har också kopplat GCT till onkogener och tumörsuppressorgener, men ytterligare forskning behövs för att fastställa den exakta patogenesen.
Behandlingen av GCT består vanligtvis av en lokal excision med säker marginal. I de flesta fall är prognosen god efter fullständig excision, men uppföljning är viktigt på grund av riskerna för rekurrens och malign transformation.
Follikulær atresi refererer til en naturlig proces, hvor follicler i æggelederne stopper deres udvikling og dør. Dette sker som en del af den normale aldringsproces for kvinder og er ikke en patologisk tilstand i sig selv. I de fleste tilfælde føres atresien ikke til nogen tegn på sygdom eller ubehag.
Under normalne forhold udvikler ægcellerne sig fra små primære follikler til større sekundære follikler, hvorefter de bliver tertiære follikler med en fluiddfyldt kappe og et voksende æg. Når ægcellen er moden, frigives det fra folliklen under den proces, der kaldes ovulation.
Ved follikulær atresi stopper udviklingen af folliklerne på et tidligt stadium, hvilket forhindrer dannelsen af modne ægceller. Dette kan reducere en kvindes fertilitet over tid, især hvis mange follikler er berørt.
I nogle tilfælde kan andre patologiske tilstande eller faktorer forstyrre den normale proces med follikulær atresi og føre til en reduceret fertilitet eller ufrugtbarhed. Disse kan omfatte endokrine lidelser, kemoterapi, strålebehandling eller andre skader på æggelederne.
Progesteron är ett steroidhormon som produceras naturligt i kroppen, framförallt under graviditeten. Det produceras huvudsakligen i glandulae suprarenalis (binjurarna) och corpus luteum (en struktur i äggstockarna efter ägghalten lossnat). Progesteron spelar en viktig roll i regleringen av menstruationscykeln, underhåll av graviditeten och utvecklingen av fostret.
Under menstruationscykeln hjälper progesteron till att förbereda livmodern för möjlig befruktning genom att öka dess sekretion och minska muskelaktiviteten i livmoderslemhinnan. Om ett ägg blir befruktat och implanteras i livmodern, fortsätter corpus luteum att producera progesteron för att underhålla graviditeten. Progesteron hjälper till att hålla livmoderslemhinnan intakt och minskar risken för missfall.
Om en graviditet inte uppstår, kommer nivåerna av progesteron att sjunka, vilket leder till menstruationen. Progesteron kan också användas som ett läkemedel för att behandla vissa hormonella störningar och för preventivmedel.
Anti-Müllerska hormonet (AMH), även känt som Müllerska hormonet eller MIS (Müllerian Inhibiting Substance), är ett glykoproteinhormon som produceras av granulosa celler i äggstockarna hos foster hos däggdjur. Hormonet spelar en viktig roll under embryonal utvecklingen hos fostren, där det orsakar regression av Müllerska gångarna (ett par tunnväggiga rör som i normala fall utvecklas till äggstockarna och äggledare hos kvinnor).
AMH är ett viktigt biomarkör under fostertiden för att fastställa könsidentiteten, samt efter födseln för att bedöma ovarialreserven hos kvinnor. Nedsatt AMH-nivå kan vara ett tecken på en reducerad äggstockskapacitet och ökar risken för tidig menopaus.
Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.
En Leydigcellstumör är en ovanlig tumör som utvecklas i testikeln och består av övertillväxt av interstitella Leydigceller, som annars producerar androgener (mänskliga könshormoner) i testiklarna. Leydigcellstumörer kan vara både godartade (icke-cancerösa) och elakartade (canceroserande). De flesta Leydigcellstumörerna är godartade, men en del kan bli elakartade och sprida sig till andra kroppsdelar. Symptomen på Leydigcellstumör innefattar ofta ökad androgenproduktion, vilket kan leda till för tidig pubertet hos barn, gynekomasti (bröstutveckling hos män), och i vissa fall infertilitet. Behandlingen består vanligtvis av kirurgiskt avlägsnande av testikeln (orkiektomi).
Tumörmarkörer är substance som kan användas för att hjälpa till att diagnosticera, behandla eller övervaka cancer. Biologiska tumörmarkörer är substance som produceras av cancerceller själva eller av kroppen i respons på cancercellerna. De kan mätas i blod, urin, vävnad eller andra kroppsfluidor. Exempel på biologiska tumörmarkörer inkluderar proteiner, hormoner, virus och DNA-sekvenser. Vissa tumörmarkörer är specifika för en viss typ av cancer medan andra kan påträffas i flera olika sorters cancer. Nivåerna av tumörmarkörer kan variera beroende på cancertyp, stadiet och graden av cancern, samt patientens ålder, kön och hälsostatus.
"Hundsjukdomar" är ett samlingsbegrepp för sjukdomar och tillstånd som kan drabba hundar. Det finns många olika slags hundsjukdomar, och de kan vara genetiska, infektionsrelaterade, åldersrelaterade eller orsakas av trauma eller miljöfaktorer. Några exempel på vanliga hundsjukdomar är hjärtproblem, cancer, diabetes, epilepsi, allergier, ledbesvär och njursjukdomar.
Det är viktigt att notera att denna beskrivning inte är en fullständig eller officiell medicinsk definition, utan snarare ett allmänt sammanfattande begrepp för sjukdomar som kan drabba hundar.
Forkhead-transkriptionsfaktorer (FOX) är en familj av transkriptionsfaktorer som innehåller ett välbevarat DNA-bindningsdomäne, känt som Forkhead box-domänen. Dessa proteiner deltar i regleringen av en mängd cellulära processer, inklusive cellytocykl, differentiering, apoptos och metabolism. Varje FOX-protein har specifika funktioner beroende på vilken typ av cell de uttrycks i och under vilka förhållanden. De kan agera som aktivatorer eller repressorer av transkription beroende på vilka andra proteiner de interagerar med. Genom att kontrollera genuttrycket på olika gener, hjälper FOX-proteinerna att styra cellens öde och funktion under dess livscykel.
Luteinisering är ett tillstånd då ämnesomsättningen i livmodern styrs av ett hormon som kallas luteiniserande hormon (LH). Detta hormon produceras och utsöndras av glandula pituitaria, en liten endokrin gland som sitter i hjärnan.
Under en menstruationscykel orsakar en abrupt ökning av LH-nivåerna att äggstocken (follikeln) spricker och releasear ett ägg (ovulation). Efter ovulation konverteras follikeln till en kropp kallad corpus luteum, som producerar progesteron för att underhålla livmodern och göra den redo för befruktning. LH-nivåerna fortsätter att vara höga under denna tid, men efterhand börjar de sjunka igen om inte befruktning har skett. Om inget ägg blir befruktat kommer corpus luteum att degenerera och LH-nivåerna kommer att fortsätta att minska, vilket leder till menstruation.
Luteinisering är därför en viktig del av den menstruationscykel som upprepas varje månad hos icke gravida kvinnor i fertil ålder.
"Germinom" er en type av cancer som oppstår i hjernen eller medulla oblongata, den nederste delen av hjernestammen. Denne typen av cancer utgår fra germceller, som er celler som i normal tilfelle vil bli en del av reproduktive organer (som testikler eller ovarier) når ein er født. I noen tilfeller kan disse cellene bli canceroise og danne en tumor i hjernen i stedet for å migrere til de vanlige stedene under utviklinga av fostret. Germinomer er sjeldne, men behandles ofte med strålebehandling og/eller kirurgi. Chemotherapi kan også være en del av behandlingsforlopet beroende på hvorvidt tumoren har spredt seg til andre områder i kroppen eller ikke.
"Multiple primary tumors" refererar till när en individ har två eller flera primära cancers i olika områden av kroppen, som inte är metastaserade (spridda) från en enda ursprungstumör. Detta skiljer sig från situationen då en patient har en enda primär tumör med metastaser till andra delar av kroppen.
Det kan finnas olika orsaker till uppkomsten av multipel primär cancer, såsom genetiska faktorer, miljöfaktorer eller kombinationen av båda. Ibland kan vissa behandlingar för en cancer öka risken för att utveckla en annan cancer senare i livet.
Exempel på multipel primär cancer inkluderar när en patient har både bröstcancer och äggstockscancer, eller när en patient har två olika typer av hudcancer, som basalcellscancer och melanom.
Keratin-7 är ett protein som tillhör keratinfamiljen och förekommer naturligt i vår kropp. Det är ett cytoskelettprotein, vilket betyder att det hjälper till att ge cellen struktur och form. Keratin-7 finns specifikt i epitelceller, som är de celler som bildar ytskiktet på oss och våra slemhinnor.
Keratin-7 är ett så kallat "basal keratin", vilket innebär att det främst återfinns i basala epitelceller, det vill säga de celler som sitter närmast under det skikt av döda celler som bildar ytan på till exempel huden. Keratin-7 har visat sig vara ett användbart markörprotein vid differentialdiagnostiskt syfte inom patologi, eftersom dess förekomst kan peka på vissa typer av cancer och andra sjukdomar som drabbar epitelcellerna.
Koriongonadotropin, även känt som human koriongonadotropin (hCG), är ett hormon som produceras under graviditeten. Det produceras av den syncytiotrofoblastala cellen i moderkakan och har till uppgift att underhålla graviditeten genom att stimulera äggstockarna att fortsätta producera progesteron, som håller liv i corpus luteum och därmed förhindrar menstruation. Hormonet kan mätas i blodet eller urinen och används bland annat som markör vid graviditetstester.
Follikulær væske er en type af væske som findes i hårtømmerne (follikler) i huden. Den dannes under normale forhold, når et hår følger sin normale vækstcyklus. Follikulær væske består af celler og fedtstoffer (lipider), der udskilles fra de forskellige typer celler i folliklen.
I visse tilfælde kan der dannes en form for cyste under huden, der indeholder en overvægt af follikulær væske. Disse cyster kaldes ofte "epidermoidcyster" eller "sebaceous cysts". De er som regel ufarlige, men kan blive irriterende eller smertefulde, hvis de bliver inficeret eller gennemgår en inflammation. I disse tilfælde kan læge behandle cysten med drænning eller, i visse tilfælde, kirurgisk fjernelse.
Ovulation är den process då ett ägg mognar och friges från en kvinnas äggstock (ovarium) under hennes menstruationscykel. Detta sker vanligtvis mitt i cykeln, ungefär 14 dagar före nästa menstruation börjar. Ett gång utfrisat ägg kan sedan bli befruktat av spermier om det finns några tillgängliga i kvinnans kropp. Om befruktning sker kommer ägget att fästa sig i livmoderns (endometriet) inre vägg och utvecklas till ett foster. Om inte befruktning sker kommer ägget att upplösas och lämna kroppen genom menstruationen.
RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en central roll i cellens proteinsyntes och genuttryck. Det finns olika typer av RNA, men en specifik typ kallas just budbärarrNA (mRNA, messenger RNA). BudbärarrNA har till uppgift att transportera genetisk information från cellkärnan till ribosomen i cytoplasman, där den används för att bygga upp proteiner enligt instruktionerna i genomet. På så sätt fungerar budbärarrNA som ett slags "budbärare" av genetisk information mellan cellkärnan och ribosomen.
En tumörcellinje är en population av cancerceller som delar gemensamma genetiska mutationer och karaktäristika, och som har potentialen att växa, sprida sig och forma nya tumörer. När en cancercell delar sig och bildar nya celler kan dessa celler ärva de genetiska mutationerna från den ursprungliga cellen. Om en av dessa celler utvecklar ytterligare mutationer och börjar växa oberoende av den ursprungliga tumörcelllinjen, kan detta leda till en ny tumörcelllinje med nya karaktäristika och potentialen att respondera olikartat på behandlingar.
Tumörcelllinjer kan studeras i laboratorier för att undersöka cancercellers biologi, respons på behandlingar och möjliga terapeutiska mål. Genom att jämföra skillnader mellan olika tumörcelllinjer kan forskare få insikt i de genetiska och epigenetiska förändringarna som leder till cancerutveckling och progression.