Guanetidin
Sympatolytika
Kemosympatektomi
Eye Manifestations
Adrenerga medel
Autonoma medel
Noradrenalin
Tyramin
Elektrostimulering
Atropin
Farmakologi
Betanidin
Fenoxibensamin
Sympatiska nervsystemet
Fentolamin
Sympatomimetika
Reserpin
Glatt muskulatur
Piloerektion
Muskelsammandragning
Metyldopa
Tetrodotoxin
Sädesledare
Hexametoniumföreningar
Blinkmembran
Guanidiner
Hexametonium
Marsvin
Ileum
Dextroamfetamin
Sympatektomi
Desipramin
Nitroarginin
Debrisokin
Inälvsnerver
Organokvicksilverföreningar
Vasoaktiv intestinal peptid
Autonom nervblockad
Polypharmacology
Sulfacetamid
Tyrotricin
Dihydrostreptomycinsulfat
Sulfametizol
Natamycin
Guanethidine är ett medel som används för att behandla högt blodtryck (hypertension). Det fungerar genom att minska aktiviteten i sympatiska nervsystemet, vilket hjälper till att sänka blodtrycket. Guanethidine blockerar också återupptaget av noradrenalin (en signalsubstans) i nerverna, vilket leder till en fortsatt nedsättning av sympatiska nervsystemet.
Det bör noteras att guanethidine inte används ofta idag på grund av sina biverkningar och begränsade fördelar jämfört med andra läkemedel som används för att behandla högt blodtryck. Bland de vanligaste biverkningarna finns yrsel, trötthet, svaghetskänsla, illamående och impotens hos män.
Bretyliumtonsylat (Bretylium-ksyloat) är ett läkemedel som används för att behandla allvarliga livshotande rytmstörningar i hjärtat, till exempel ventrikulär fibrillation och flera former av kammarflimmer. Bretylium fungerar genom att stabilisera membranen i de celler som bildar hjärtmuskeln och på så sätt förhindra oregelbundna elektriska impulser från att spridas genom hjärtat.
Bretyliumföreningarna är en grupp läkemedel som innehåller bretylium som aktiv ingrediens. Bretyliumtonsylat är den vanligaste formen av bretylium som används i klinisk praktik.
Det är viktigt att notera att användning av bretylium ska vara under övervakning av en läkare och i en kontrollerad miljö, såsom ett sjukhus eller en intensivvårdsavdelning, på grund av dess potential att orsaka allvarliga biverkningar och komplikationer.
'Sympatholytika' er en samlebetegnelse for stoffer som har en dæmpende effekt på det sympatiske nervesystem. Det sympatiske nervesystem er en del af det autonome nervesystem, der kontrollerer automatiske kropsfunktioner som hjerterytme, blodtryk, respiration og svedproduktion.
Sympatholytika virker ved at blokere eller reducere aktiviteten i adrenergiske receptorer, som er de receptorer i kroppen som sympatisk nervesystemet binder til for at udløse en respons. Der findes to typer adrenergiske receptorer: α-adrenergiske receptorer og β-adrenergiske receptorer, og sympatholytika kan have forskellige effekter alt efter hvilken type receptor de binder til.
Eksempler på sympatholytika inkluderer:
* Alfa-blockere (bl.a. phentolamin, doxazosin): blokerer α-adrenergiske receptorer og anvendes primært til behandling af hypertension og benigne prostatisyndrom.
* Beta-blockere (bl.a. metoprolol, atenolol): blokerer β-adrenergiske receptorer og anvendes primært til behandling af hypertension, angina pectoris, hjerterytmestørrelser og efter et hjertinfarkt.
* Guanethidin: forhindrer frigivelsen af noradrenalin fra sympatiske nerveender og anvendes til behandling af hypertension.
Sympatholytika kan have bivirkninger som lavt blodtryk, svimmelhed, træthed, impotens og forstoppelse.
Kemosympathektomi är ett kirurgiskt ingrepp där sympatiska nervbanor, som reglerar svettning och hjärtslagfrekvens, delvis eller helt avlägsnas. Detta används främst för att behandla hyperhidros (överdrivet svettande) eller vissa typer av smärtsyndrom som exempelvis kronisk smärta i extremiteterna orsakad av nervskada, även kallat CRPS (Complex Regional Pain Syndrome).
Det finns olika sorters kemosympathektomier beroende på vilken del av sympatiska nervsystemet som påverkas. De vanligaste ingreppen är T2-T3 sympathektomi för att behandla översvettning i handflatorna och L2-L3 sympathektomi för att behandla översvettning i fötterna.
Ingreppet utförs vanligtvis under lokalbedövning eller ryggmärgsanestesi och innebär att en neurokirurg får tillgång till sympatiska nervbanor genom ett snitt i armhålan eller längs ryggen. Sedan avlägsnas eller blockeras delar av nervbanorna för att minska svettning och/eller smärta. Efter ingreppet kan det vara nödvändigt med fysioterapi för att återhämta rörelseförmågan i de drabbade kroppsdelarna.
"Eye manifestations" is a general term that refers to any changes or abnormalities in the eye that can be observed or detected through medical examination. These manifestations may include a wide range of conditions, such as:
* Inflammation or infection of various parts of the eye, such as uveitis, conjunctivitis, or keratitis
* Abnormal growths or lesions in the eye, such as tumors or nevi
* Retinal changes, including degeneration, detachment, or abnormal blood vessel growth (such as in diabetic retinopathy)
* Optic nerve abnormalities, such as optic neuritis or optic nerve damage
* Abnormalities in the eye's movement or alignment, such as strabismus or nystagmus
* Changes in the eye's structure, such as enlarged or small eyes (microphthalmia/nanophthalmos and buphthalmos)
* Corneal abnormalities like dystrophies, degenerations, scars, etc.
These manifestations can be caused by a variety of underlying medical conditions, including infections, autoimmune disorders, genetic conditions, trauma, or other diseases. Proper diagnosis and treatment of eye manifestations often require a comprehensive examination by an ophthalmologist or other eye care professional.
"Adrenergic agents" är en medicinsk term som refererar till substanser som påverkar adrenergiska receptorer i kroppen. Adrenergiska receptorer är nervceller eller andra typer av celler som har en respons på signalsubstanser som kallas catekolaminer, inklusive adrenalin och noradrenalin.
Adrenergiska agenter kan vara naturligt förekommande eller syntetiska substanser och de kan användas som läkemedel för att behandla en rad olika medicinska tillstånd. De kan exempelvis användas för att kontraverka lägre blodtryck, öka hjärtats frekvens och styrka, vidga luftvägar eller kontrahera blodkärl.
Det finns två huvudsakliga typer av adrenergiska receptorer: alfa-adrenergiska receptorer och beta-adrenergiska receptorer. Adrenergiska agenter kan vara selektiva för en specifik typ av receptor eller oselektiva, vilket betyder att de påverkar både alfa- och beta-receptorer. De kan även vara agonister, som aktiverar receptorerna, eller antagonister, som blockerar deras effekt.
"Autonoma medel" är ett medicinskt begrepp som refererar till kroppens egna inneboende mekanismer och processer som reglerar och kontrollerar vissa kroppsliga funktioner utan medvetet ingripande eller styrning från det centrala nervsystemet. Detta inkluderar automatiska processer såsom hjärtslag, andning, och digestion. Autonoma medel styrs av det autonoma nervsystemet, som består av sympatiska och parasympatiska grenar som har motsatta effekter på kroppens funktioner för att hålla homeostas.
Amidiner är en grupp av kemiska föreningar som innehåller en amidgrupp, som består av en kolatom (C) bindd till två syreatomer (O) genom dubbelbindningar. Amidin är specifikt en typ av amidförening där två aminogrupper (–NH2) är bundna till samma kolatom som den karboxylgrupp (–COOH) som omvandlats till en karbamidgrupp (–CONH2).
I medicinsk kontext kan amidiner ha betydelse som biologiskt aktiva föreningar, exempelvis som signalsubstanser eller enzyminhibitorer. Vissa läkemedel innehåller också amidinfunktionella grupper, och deras farmakologiska egenskaper kan vara beroende av denna funktionella grupp.
Noradrenalin, också känt som norepinefrin, är ett hormon och neurotransmittor i kroppen. Det produceras naturligt i kroppen av nervceller (neuron) i både centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och det perifera nervsystemet (nervceller utanför hjärnan och ryggmärgen).
I centrala nervsystemet är noradrenalin involverat i vakenhet, uppmärksamhet, minnesbildning och emotionella reaktioner. I det perifera nervsystemet spelar noradrenalin en roll i regleringen av blodtrycket, hjärtats frekvens och andningen.
Noradrenalin binder till speciella receptorer (adrenoreceptorer) på cellmembranen för att utöva sina effekter. Det finns två huvudtyper av adrenoreceptorer: alfa- och beta-receptorer, som kan underindelas i flera subtyper. Noradrenalin binder till både alfa- och beta-receptorerna, men har en starkare affinitet till alfa-1-receptorer.
I medicinsk kontext används syntetiskt framställd noradrenalin som läkemedel för att behandla lågt blodtryck (hypotoni) och skapa en ökning av hjärtats pumpförmåga. Det ges ofta som intravenös infusion under kontrollerade omständigheter i sjukhusmiljö.
Tyramin är ett endogent aminer som bildas i kroppen när en ämnesomsättningsprodukt vid namn tyrosin bryts ned. Tyramin finns även naturligt i vissa livsmedel, till exempel ost, choklad, fermenterade produkter och vissa slags fisk.
I kroppen fungerar tyramin som en vasoaktiv amin, vilket betyder att det kan påverka blodtrycket genom att orsaka små blodkärls till att dra ihop sig eller expandera. Tyramin gör detta genom att ställa till med frisättning av noradrenalin från dess lagringsplatser i kroppen.
Vissa personer som tar vissa typer av antidepressiva läkemedel, såsom MAO-hämmare (monoaminoxidashämmare), kan ha en ökad risk för att drabbas av en allvarlig bieffekt vid intag av tyraminrika livsmedel. Detta beror på att MAO-hämmare blockerar nedbrytningen av tyramin i kroppen, vilket kan leda till en ökad koncentration av tyramin och därmed ett ökat blodtryck som kan vara farligt.
Elektrostimulering (ES) är en medicinsk behandlingsmetod där man använder elektriska impulser för att stimulera nervceller och muskelceller. Behandlingen innebär vanligtvis att man fäster elektroder på huden över den muskel eller det område som ska behandlas. Därefter skickas små elektriska impulser genom elektroderna, vilket orsakar en kontraktion i de stimulerade muskelfibrerna.
ES används inom flera olika medicinska områden, till exempel:
1. Smärtlindring: Elektriska impulser kan hämma smärtnervernas signalering till hjärnan och på så sätt minska smärtan.
2. Muskelstyrka och funktion: ES används för att hjälpa patienter med muskelsvaghet eller muskellåsning, ofta orsakad av skada, sjukdom eller operation, att återfå muskelstyrka och rörelseförmåga.
3. Rehabilitering efter stroke: ES kan användas för att stimulera nerver och muskler i armarna och benen hos patienter som drabbats av stroke, vilket kan hjälpa till att förbättra rörelseförmågan och funktionen.
4. Kontinens: ES används för att behandla inkontinens genom att stärka musklerna i urinblåsan och/eller anus.
5. Vätskeansamlingar: Elektrostimulering kan användas för att behandla vätskeansamlingar, som exempelvis edema, genom att stimulera lymfkärlens kontraktion och avflöde.
6. Smärta efter operationer: ES kan användas för att lindra smärtan efter operationer och under läketiden.
Det är viktigt att notera att elektrostimulering bör utföras under medicinsk övervakning och att patienten ska informeras om möjliga risker och biverkningar.
Atropine är ett t.ex. i belladonna förekommande alkaloid, som blockerar parasympatiska nervsystemet och används vid kolika, bradykardi, astma med mera. Det verkar utöver detta avspändande på glatt muskulatur och pupiller samt hemmar svettningar. Atropin kan orsaka torkad mun, hals, och ögon, förvirring, hallucinationer, okej hälsorörelser, snabb hjärtslag, rödaktig hy och feber vid överdosering.
Farmakologi är ett medicinskt begrepp som refererar till läran om läkemedel och deras verkan på levande organismer. Farmakologin undersöker hur olika substanser, vanligtvis kallade aktiva substanser eller läkemedelsmolekyler, interagerar med olika mål i kroppen, såsom receptorer, enzymer och kanaler. Dessa interaktioner kan leda till en biologisk respons, som kan vara både önskvärd, som vid behandling av sjukdom, eller oönskvärd, som vid biverkningar eller skadliga effekter. Farmakologin undersöker också hur läkemedel metaboliseras och elimineras från kroppen, samt hur farmakokinetiska och farmakodynamiska faktorer påverkar läkemedelsverkan.
Betanidin är en röd pigmentmolekyl som kan hittas i vissa växter, till exempel betor och amarant. Det är också ett viktigt aktivt ämne i flera läkemedel som används för att behandla hjärtsjukdomar och blodtryck. Betanidin fungerar som en vasodilator, vilket betyder att det öppnar upp blodkärlen och sänker blodtrycket. Det kan också ha antioxidativa egenskaper och kunna hjälpa till att skydda celler från skada.
Fenoxibensamin är ett antihistaminmedel som används för att behandla allergiska reaktioner och symtom relaterade till histamin, såsom snuva näsa, irriterade ögon, halskramper och klåda. Det fungerar genom att blockera histaminreceptorer i kroppen, förhindrar histaminet från att binda till dessa receptorer och minskar på så sätt symtomen orsakade av histamin. Fenoxibensamin har också en viss effekt som ett lokalbedövningsmedel och används ibland för att behandla svullnad och smärta i samband med tandbehandlingar.
'Sympatiska nervsystemet' är ett del av det autonoma nervsystemet, som kontrollerar och styr kroppens inre organ och automatiska funktioner såsom hjärtslag, andning, svettning och kroppstemperatur. Det sympatiska nervsystemet är involverat i den kroppsliga responsen på stress och fara, även kallad 'kämpa eller fly-reaktion'.
Det består av en par av långa nerver som sträcker sig från ryggradens högra och vänstra sidor, från halsen till låret. Dessa nerver kopplas samman med varandra och bildar ett nätverk av små nervtrådar som sprider sig över hela kroppen.
Det sympatiska nervsystemet har en exciterande effekt på de organ och musklerna som det kontrollerar, vilket kan leda till ökat hjärtslag, höjd blodtryck, breddad pupiller, accelererad andning och ökad svettning. Detta hjälper kroppen att förbereda sig för en stressfull situation genom att öka dess energileverans och sänka dess smärtuppfattning.
Fentolamin är ett läkemedel som tillhör kategorin alfa-1-adrenerga receptorantagonister. Det används främst för att behandla hypertension (högt blodtryck) och angina pectoris (svårigheter att andas orsakade av syrgasbrist i hjärtat).
Fentolamin fungerar genom att blockera alfa-1-adrenerga receptorerna, vilket leder till relaxering av smooth muscle-celler i blodkärlen och därmed en minskning av systemvaskulär resistans och ett sänkt blodtryck.
Det bör användas under kontrollerade förhållanden och under medicinsk övervakning, eftersom det kan orsaka en snabb och kraftig minskning av blodtrycket.
Sympatomimetika är en grupp av läkemedel som imiterar eller förstärker effekterna av det sympatiska nervsystemet i kroppen. Det sympatiska nervsystemet är en del av det autonoma nervsystemet och styr kroppens " fight or flight"-svar, vilket innefattar saker som ökad hjärtslag frekvens, ökad andning och ökad blodtryck.
Sympatomimetika kan användas för att behandla en rad olika medicinska tillstånd, såsom astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD), lägsta blodtryck och narcolepsi. De kan också användas som lokalbedövning vid smärre kirurgiska ingrepp eller för att kontravera effekterna av vissa läkemedel, till exempel sådana som blockerar det sympatiska nervsystemet.
Exempel på sympatomimetika inkluderar albuterol, epinefrin (adrenalin), fenilefrin och klonidin. Dessa läkemedel kan vara tillgängliga som tablett, injektion, spray eller inhalationslösning beroende på användningsområde.
Reserpin är ett alkaloid som initialt isolerades från roten av den indiska plantan Rauwolfia serpentina. Det används som ett läkemedel för att behandla högt blodtryck och vissa former av psykiska störningar, såsom ångest och aggressivt beteende.
Reserpin fungerar genom att påverka neurotransmittor i hjärnan, särskilt noradrenalin och serotonin, vilket leder till en minskad aktivitet i det sympatiska nervsystemet. Detta kan leda till en sänkning av blodtrycket och en förändring i humöret hos vissa patienter.
Reserpin används inte lika ofta som förr, på grund av att det kan orsaka biverkningar såsom trötthet, illamående, huvudvärk och i sällsynta fall parkinsonism-liknande symtom. Dessutom finns det nu fler moderna läkemedel som är lika effektiva för att behandla högt blodtryck och psykiska störningar med mindre biverkningar.
"Glatt muskulatur" (smooth muscle) er en type av muskelvæv som kontrolleres involuntarily av det autonome nervesystemet og hormoner. Muskelcellerne i glat muskulatur er smallere og lengre enn de i skeletmuskulatur, og de mangler de tydelige tværstivningsstreifers som kan ses i skelet- og hjertemuskulatur. Glatt muskulatur finnes i blant annet indre organer som tarme, bronker, blodkar og livmoderen, samt i væv som huden og øynene. Den er ansvarlig for å kontrollere kontraksjoner i disse områdene, slik som at pumpe blod gjennom kroppen og at bevege maten gjennom tarmene.
Piloerection, även känt som "hårbotten" på svenska, är en reflex hos däggdjur där små muskler (arrector pili) vid basen av varje hårstråvigg stramar till, vilket får håret att resa sig upp. Detta sker som ett svar på kyla, rädsla eller starkt emotionsuttryck. Reflexen hjälper till att fluffa upp pälsen och öka isoleringen för att hålla värmen inne när det är kallt eller ge en större siluett som ett svar på fara. I människor kan den vara synlig i form av "gåshud" när små kroppshåren reses upp, men eftersom vi har så få hår på större delen av kroppen är effekten inte lika tydlig som hos andra däggdjur.
'Gastrisk fundus' refererer til den øverste del af maagen, der er forbundet med esophagus (spiserøret). Dette område er karakteristisk for sin indbulning over den muskulære del af magen og indeholder også en stor koncentration af fundusglander, som producerer mave-syre og slimet substance, der hjælper med at beskytte mavesækkens indvendige overflade. Fundus er vigtig for at regulere mavens akiditet og fordøjelsesprocessen.
'Adrenergic fibers' refer to the nerve fibers that release noradrenaline (also known as norepinephrine) as their neurotransmitter. These fibers are a part of the sympathetic nervous system, which is one of the two divisions of the autonomic nervous system. The adrenergic fibers innervate various organs and glands in the body, including the heart, blood vessels, lungs, and digestive tract.
The activation of adrenergic fibers leads to a variety of physiological responses that help prepare the body for 'fight or flight' situations. For example, when faced with a stressor, the sympathetic nervous system is activated, leading to the release of noradrenaline from adrenergic fibers. This causes an increase in heart rate and blood pressure, as well as a relaxation of the airways in the lungs. Additionally, noradrenaline can also act on the liver to stimulate the breakdown of glycogen into glucose, providing energy for the body's response to stress.
It is worth noting that there are two types of adrenergic receptors, alpha and beta, which mediate different physiological responses. Alpha-adrenergic receptors are primarily responsible for vasoconstriction, while beta-adrenergic receptors mediate effects such as increased heart rate and relaxation of bronchial smooth muscle.
Medicinskt sägs muskelsammandragning, eller muskelspasmer, vara en kraftig, ofta smärtsam, sammandragning av en muskel som ofta är orsakad av överansträngning, skada, eller neurologiska tillstånd. Det kan också uppstå på grund av elektrolytbrist, särskilt magnesium- eller kalciumbrist. I vissa fall kan muskelsammandragningar vara ett tecken på allvarliga sjukdomar såsom ALS (amyotrofisk lateralskleros) eller multipel skleros.
Metyldopa är ett blodtrycksmedel som tillhör gruppen alfa-2 agonister. Det fungerar genom att aktivera alfa-2 adrenoreceptorer i hjärnan, vilket ledar till en minskad sympatisk nervaktivitet och därmed sänker blodtrycket. Metyldopa metaboliseras till alfa-metylnoradrenalin, som är den aktiva substansen som verkar på alfa-2 adrenoreceptorerna.
Medicinskt används metyldopa främst vid behandling av högt blodtryck (hypertension), då det kan vara ett alternativ till andra blodtrycksmedel om dessa inte är tillräckligt effektiva eller inte tålsamma. Det kan användas ensamt eller i kombination med andra läkemedel för att behandla högt blodtryck.
Vanliga biverkningar av metyldopa inkluderar trötthet, yrsel, sömnsjukdom, huvudvärk och illamående. I sällsynta fall kan det orsaka mer allvarliga biverkningar som leverpåverkan, blodbrist (anemi) eller överkänslighetsreaktioner.
Tetrodotoxin (TTX) är ett starkt neurotoxin som främst förekommer hos vissa arter av bläckfiskar, grodor, snäckor och fiskar, däribland kubafisken. Toxinet blockerar natriumkanaler i nerv- och muskelsystemet, vilket kan leda till förlamning och andningsstillestånd. TTX är mycket giftigt och saknar behandling, varför exponering bör undvikas.
Medicinskt talat är sädesledaren (latin: vas deferens) en del av det maskulina reproduktionssystemet. Den är en tunn, muskelbunden rörlig tub som transporterar spermier från epididymis till urinblåsan, där den möter urinvägen och bildar ett gemensamt utflöde, urethra, genom vilken både urin och sperma kan passera under ejakulationen. Sädesledaren är en del av det så kallade kontinuerliga maskulina reproduktionssystemet, som inkluderar testiklar, epididymis, sädesledare, vas deferens, seminalvesiklar, prostata och bulbourethrala körtlar.
Muskelavslappning, eller engelska "muscle relaxation", är ett medicinskt tillstånd där musklerna slappnar av och blir mindre spända. Det kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive skador, sjukdomar, neurodegenerativa störningar, läkemedel eller psykiska tillstånd som stress och ångest.
I vissa fall kan muskelavslappning vara en önskad effekt av behandling, som i terapi där patienten aktivt tränar sin muskelrelaxation med hjälp av tekniker som andningsövningar och visualisering.
I allvarliga fall kan muskelavslappning leda till svårigheter att röra sig, svältkramper eller andningssvårigheter. I dessa fallen behandlas muskelavslappning ofta med läkemedel som muskelrelaxerande mediciner eller fysisk terapi för att hjälpa till att stärka musklerna och förbättra rörelseförmågan.
'Katekolaminer' är en grupp signalsubstanser i centrala och perifera nervsystemet, som inkluderar neurotransmittorerna dopamin, noradrenalin och adrenalin. Dessa ämnen spelar en viktig roll i regleringen av olika kroppsliga funktioner såsom hjärt- och cirkulationsreglering, sinnesstämning, rörelsekoordination och kognitiv funktion. De katekolaminerna produceras i både nervceller och i kromaffin celler i binjuremärgen.
Hexametoniumföreningar är en grupp av kurareliknande föreningar som användes inom medicinen, särskilt inom anestesi, förr som muskelrelaxerande medel. Deras verkningsmekanism bygger på att de blockerar den nervösa ledningens överföring av impulser till skelettmuskulaturen, vilket orsakar en temporär muskelrelaxation.
Exempel på hexametoniumföreningar inkluderar:
* Hexametonium (Cymeton)
* Metonium (Nepresol)
Dessa medel användes huvudsakligen under 1950- och 1960-talen, men de har idag i stort sett ersatts av andra muskelrelaxerande medel som är både säkrare och mer effektiva. De flesta hexametoniumföreningarna anses numera vara förlegade och används inte längre inom klinisk praktik på grund av deras biverkningar och begränsade terapeutiska index.
Den medicinska termen för "blinkmembran" är "tarsus palpebrae" eller enbart "tars". Detta refererar till den sköldformade, kollagena strukturen som finns i ögonlockens baksida och innehåller tårdrösen. Tårdrösen producerar och sekreterar tårfluid som hjälper till att hålla ögat fuktigt och skydda det från skador. Ordet "blinkmembran" används sällan inom medicinen, men kan i vissa sammanhang syfta på hela ögonlocket.
'Guanidiner' är ett slags kemiska föreningar som innehåller en guanidin-grupp (som består av en kolatom bundet till tre aminogrupper). Guanidiner finns naturligt i levande organismer och har varierande biologiska aktiviteter. Ett exempel på ett guanidinkomplex är creatinfosfat, som är involverad i energimetabolismen. Andra guanidiner, såsom arginin och glycin, är standardaminosyror som finns i proteiner. Guanidiner har också visat sig ha potential inom läkemedelsutveckling, särskilt inom områdena neurodegenerativa sjukdomar och diabetes.
Hexametonium är ett ganglioplegiskt medel, vilket betyder att det är ett läkemedel som blockerar signalsubstanser i det autonoma nervsystemet. Det används för att minska muskelaktiviteten under kirurgiska ingrepp, särskilt vid operationer på hals- och bröstregionen.
Hexametonium fungerar genom att blockera jonkanaler i ganglier (samlingar av nervceller utanför centrala nervsystemet), vilket stoppar nervernas förmåga att överföra impulser till muskler och kärl. Detta leder till en temporär muskelrelaxation, vilket underlättar operationen.
Hexametonium är inte längre i bruk som ett läkemedel på grund av sina biverkningar och det faktum att andra läkemedel med mindre biverkningar har utvecklats för samma syfte.
I assume you are asking for a medical definition of "Marsvin," which is the Danish word for "sea lion". In the medical field, there isn't a specific condition or concept associated with the term "sea lion." However, if you meant to ask about a different term, please provide clarification, and I will be happy to help.
If you are interested in learning more about sea lions themselves, they are a type of marine mammal that belongs to the Otariidae family, also known as eared seals. They have external ears, long front flippers, and can walk on all fours. Sea lions are found in both the Northern and Southern Hemispheres, primarily in cold coastal waters. They are social animals, living in large colonies and are known for their intelligence and agility in water.
Ileum är den tredje och sista delen av tunntarmen i människans gastrointestinala system. Det följer på duodenum och jejunum och fortsätter till colon (tjocktarm). Ileum är ungefär 3-4 meter långt och har en diameter på cirka 2,5 centimeter.
Ileum har huvudsakligen tre funktioner:
1. Absorption: Ileum är ansvarig för absorptionen av näringsämnen som vitaminer, mineraler och särskilt fettsyror. Det innehåller en mycket stor yta med många små plik (Mikrovilli) som ökar absorptionsytean.
2. Immunförsvar: Ileum innehåller ett stort antal lymfatiska vävnader, så kallade Peyers plackar, som är en del av immunsystemet och hjälper till att försvara kroppen mot infektioner.
3. Motilitet: Ileum har en stark muskelaktivitet (motilitet) som hjälper till att transportera matmassan genom tarmen och vidare till colon.
Ileum avslutas med en struktur som kallas ileocecalvinkeln, där ileum möter colon.
Dextroamfetamin är en starkt stimulerande medicin som tillhör gruppen amfetaminer. Det används vanligtvis för att behandla medicinska tillstånd som ADHD (uppmärksamhetsstörning med hyperaktivitet) och narkolepsi (en sömnrubbning där personen kan somna plötsligt under dagen).
Dextroamfetamin fungerar genom att öka aktiviteten i hjärnan och centrala nervsystemet, vilket leder till förbättrad koncentration, uppmärksamhet och energi. Det gör även att personen känner sig mer vaken och alert.
Liksom med andra starka mediciner bör dextroamfetamin användas enligt en läkares rekommendationer och under noggrann medicinsk övervakning, på grund av riskerna för biverkningar och missbruk.
En sympatektomi är ett kirurgiskt ingrepp där delar av det autonoma nervsystemet, mer specifikt delar av den sympatetiska nervernervsystemet, adreresektioner eller ganglion blockeras eller avlägsnas. Detta görs för att behandla vissa medicinska tillstånd som kan orsakas av överaktivitet i det sympatetiska nervsystemet, såsom svettningar (hyperhidros), smärtsyndrom och blodtrycksförhöjningar. Det finns olika typer av sympatektomier beroende på vilken del av nervsystemet som påverkas.
Desipramin är ett tricykliskt antidepressivt preparat (TCA) som verkar genom att blockera återupptaget av noradrenalin i centrala nervsystemet. Det används för behandling av klinisk depression, neuropati och vissa typer av smärta. Desipramin kan också ha en viss effekt på sömnsvårigheter och kan användas off-label för att behandla detta tillstånd.
Läkemedlet bör endast användas under läkarövervakning på grund av riskerna för allvarliga biverkningar, såsom hjärtrytmrubbningar och förhöjt blodtryck. Desipramin kan också orsaka antikolinerga biverkningar som yrsel, torr mun, förstoppning och urinvägsbesvär.
Det är viktigt att följa doseringsrekommendationerna noga och att undvika kombinationer med andra läkemedel som kan interagera negativt med desipramin.
"Nitroarginn" er en syntetisk aminosyre der inneholder en nitrogrupp (NO2) og en arginin-sidekjede. Det brukes ofte som ein aktiv ingrediens i legemiddel som vasodilator, det betyr at det får blodkarren å opens seg ved å relaksere glatte muskler i blodkarrene. Dette kan være anvendbart for behandling av hjerte- og karsjukdomar slik som hypertensjon (høyt blodtrykk), angina pectoris (sviktende hjertekraft) og hjertesvikt.
Noen potensielle bivirkninger ved bruk av nitroarginn kan inneholde sveits, hodepine, flau mage, oppkvalmende, svimmelhet og lavere blodtrykk. Det er viktig å følge dosisrekommendasjonene nøye for å redusere risikoen for bivirkninger.
I tillegg kan nitroarginn ha interaksjoner med andre legemiddel, slik som sildenafil (Viagra), tadalafil (Cialis) og vardenafil (Levitra). Disse er også vasodilatorer og kan forstærke nitroarginns effekter, føre til alvorlig lavere blodtrykk og akutt hjerteproblemer. Derfor bør disse legemiddlene ikke brukes sammen med nitroarginn.
"Debrisoid" is not a standard medical term. However, the term "debris" in medicine often refers to damaged or dead tissue that remains after an injury or surgery. Therefore, a "debrisoid" could potentially refer to a substance or material that resembles or behaves like such debris.
Without more context, it is difficult to provide a more specific definition of "debrisoid." It is possible that the term may be used differently in certain medical or scientific contexts. If you have more information about where you encountered this term, I may be able to provide a more accurate definition.
'Inälvsnerv' är ett samlingsbegrepp för de nervsystemet som styr och reglerar de inre organen i kroppen, såsom hjärtat, lungorna, magsäcken, tarmarna, levern, bukspottkörteln och könsorganen. Inälvsnerven kallas även autonoma nervsystemet (ANS) och delas upp i två huvudsakliga delar: det sympatiska och parasympatiska nervsystemet.
Det sympatiska nervsystemet är aktiverat under stress, excitering eller fara och förbereder kroppen för att hantera dessa situationer genom att öka hjärtslaget, andningen och blodtrycket samt att minska saliv- och magsekreteringen.
Det parasympatiska nervsystemet är aktiverat under vila och återhämtning och hjälper till att sänka hjärtatslag, andningsfrekvensen och blodtrycket samt ökar saliv- och magsekreteringen.
Inälvsnervsystemet reglerar också funktioner som avföringskontraktioner, urinblåsan fyllning och tomning, sexuell respons och pupillreaktion på ljus. Det sker genom att nervimpulser skickas mellan hjärnan och de inre organen via det autonoma nervsystemet, ofta utan medvetandets insikt eller kontroll.
'Organokvicksilverföreningar' är en typ av kemisk förening där kvicksilver (Hg) är bundet till kol (C) i en organisk molekyl. Dessa föreningar kan vara flytande, fasta eller gasformiga och används inom olika industrier, såsom medicin, jordbruk och tillverkning av kemikalier. Exempel på organokvicksilverföreningar är metylkvicksilver (CH3Hg+) och etylkvicksilver (C2H5Hg+). Det är viktigt att notera att många organokvicksilverföreningar är mycket giftiga och kan orsaka allvarliga hälsoeffekter, även vid låga koncentrationer.
Vasoaktivt intestinalt peptid (VIP) är ett neuropeptidhormon som har funktioner både som neurotransmittor och vasodilator. Det utsöndras av nervceller i mag-tarmsystemet, hjärnan och andra delar av kroppen. VIP verkar främst genom att binda till specifika receptorer på blodkärlens yta, vilket orsakar vasodilation (dilatering av blodkärlen) och ökar blodflödet i de drabbade områdena. Det har också visat sig ha effekter på immunsystemet, ämnesomsättningen och celltillväxten. VIP är involverat i en rad fysiologiska processer, däribland regleringen av magsaftssekretion, tarmrörelser och blodflöde i mag-tarmsystemet.
'Svansben' (latin: Cauda) är ett medicinskt begrepp som refererar till den nedre, bakre delen av ryggraden och de muskler, ben och andra strukturer som hänger samman med den hos människan. Termen används sällan i klinisk praxis när det gäller människor, eftersom vi inte har en synlig svans. I djurmedicinen kan termen användas för att referera till den struktur som motsvarar svansen hos djur med en sådan.
En autonom nervblockad är en medicinsk procedur där lokalbedövningsmedel injiceras nära en specifik autonom nerver för att blockera smärtsignaler eller påverka andra funktioner som kontrolleras av det autonoma nervsystemet. Autonoma nerver styr automatiska kroppsfunktioner såsom hjärtslag, andning, svettning och tarmrörelser.
Denna typ av nervblockad används ofta för att lindra smärta eller behandla olika medicinska tillstånd som exempelvis hyperaktivt blåsbesvär, angina pectoris och svårigheter med tarmrörelser. Effekten av en autonom nervblockad varierar beroende på vilken nerv som blockeras och hur lång tid blockaden behålls.
'Polypharmacology' refererar till användandet av en läkemedelssubstans som har flera biologiska mål i kroppen, istället för att ha ett specifikt mål. Detta kan både vara avsiktligt, där man utformar en substans för att behandla flera olika sjukdomstillstånd samtidigt, eller oavsiktligt, där en läkemedelssubstans har en biverkan på ett annat än det ursprungliga målet. Polypharmacologi kan vara användbar inom medicinen då det kan minska behovet av att ta flera olika läkemedel samtidigt, men det kan också öka risken för biverkningar och interaktioner mellan läkemedlen.
Sulfacetamid är ett sulfonamidmedel som används som antibiotikum och desinfektionsmedel. Det är aktivt mot många olika bakterier, inklusive stafylokocker och streptokocker. Sulfacetamid fungerar genom att hämta en viktig näringsprocess hos bakterierna, så kallad dihydropteroatsyntes, vilket dödar eller hämmar tillväxten hos bakterierna.
Preparatet används ofta vid behandling av ögoninfektioner och som desinfektionsmedel före olika ögonoperationer. Det kan ges som ögondroppar eller i form av en salva. Vid längre behandling kan sulfacetamid orsaka allergiska reaktioner hos vissa individer, och därför bör man vara uppmärksam på eventuella symtom som uppstår under behandlingen.
Tyrothricin är ett naturligt förekommande peptidantibiotikum som utvinns från bakterien Bacillus brevis. Det består av två huvudsakliga komponenter, tyrocidin och gramicidin, som tillsammans har en bred verkan mot grampositiva och vissa grampositiva bakterier. Tyrothricin används inte som systemiskt läkemedel på grund av dess toxicitet för djurceller, men kan istället användas topisk (till exempel på huden eller slemhinnor) i form av salvor och sprayer för att behandla infektioner orsakade av känsliga bakterier.
Dihydrostreptomycinsulfat er en type antibiotik som brukes til behandling av bakterielle infeksjoner. Det er en sulfatsaltversjon av dihydrostreptomycin, som er en type aminoglykosidantibiotika. Dihydrostreptomycinsulfat virker ved å forstyrre bakteriens evne til å syntetisere proteiner, noe som større bakterier ikke kan overleve.
Denne type antibiotika er spesielt effektiv mot gramnegative bakterier, men kan også være aktiv mot noen grampositive bakterier. Det brukes vanligvis for å behandle alvorlige infeksjoner som pneumoni, sepsis, endokardit, og meningitis.
Som med andre aminoglykosidantibiotika, kan dihydrostreptomycinsulfat også ha bivirkninger som skader nyrerne og hørene ved lengre bruk eller høye doser. Derfor er det viktig å overvåke pasienten nøye mens de tar dette medisinen.
Sulfamethizole är ett sulfonamidmedel som används för behandling av olika bakterieinfektioner, till exempel urinvägsinfektioner och hudinfektioner. Det fungerar genom att hindra bakteriernas förmåga att producera en viktig aminosyra som de behöver för att överleva och växa.
Sulfamethizole är ett av de äldre sulfonamidmedlen och används inte lika ofta som tidigare, på grund av möjliga biverkningar och förekomsten av effektivare alternativ. Bland de vanligaste biverkningarna finns mag- tarmbesvär, huvudvärk, utmattning och hudutslag. I sällsynta fall kan det även orsaka allvarliga allergiska reaktioner eller blodbrist.
Det är viktigt att notera att sulfonamidmedel inte bör användas hos gravida kvinnor under senare skeden av graviditet eller under amning, på grund av risk för allvarliga biverkningar hos barnet.
Natamycin är ett antimykotiskt läkemedel som används för att behandla svampinfektioner på hud och slemhinnor. Det är ett naturligt förekommande ämne som produceras av en viss sorts bakterie. Natamycin fungerar genom att hindra svampars växt och reproduktion.
I medicinsk kontext används ofta natamycin i form av en salva eller kräm för att behandla yttre svampinfektioner, såsom athlets foot och ringorm. Det kan också användas som ett öga droppar för att behandla ögoninfektioner orsakade av svamp.
Det är viktigt att notera att natamycin inte bör användas systemiskt, det vill säga som en tablett eller injektion, eftersom det kan vara skadligt för levern vid högre doser.
Klortetracyklin är ett broad-spectrum antibiotikum som tillhör gruppen tetracykliner. Det verkar genom att hämta bacteriens förmåga att syntetisera proteiner, vilket i slutändan dödar eller hämmar tillväxten hos bakterien.
Medicinskt används klortetracyklin främst för behandling av allvarliga infektioner orsakade av grampositiva och gramnegativa bakterier, såsom pneumoni, meningit, sepsis och akne. Preparatet kan ges per oral (tabletter), intravenöst eller topisk (kräm).
Varningar och försiktighetsåtgärder:
* Klortetracyklin bör undvikas hos gravida kvinnor, speciellt under de sista tre månaderna av graviditeten, på grund av risk för skador på barnets tänder och ben.
* Det bör inte användas hos barn under åtta år, om det är möjligt, eftersom det kan ha negativa effekter på deras tillväxt och utveckling.
* Långvarig användning eller överdosering kan leda till antibiotikaresistens och andra biverkningar som diarré, illamående, magont, hudutslag och fotodermatit (hypersensibilitet för solljus).
* Det kan också interagera med vissa andra läkemedel, såsom järnpreparat, kalcium- och magnesiumtillskott, och antikoagulantia.