Höftdysplasi (HD) hos hund är ett skelettrelaterat sjukdomstillstånd som berör höftleden och är speciellt vanligt hos stora och gigantiska hundraser. HD uppstår när bäckenet och lårbenet inte utvecklas korrekt under den tidiga ungdomsutvecklingen, vilket resulterar i en oregelbunden kontakt mellan höftkulan (femurhuvudet) och ledpannan (acetabulum). Denna oregelbunda kontakt kan orsaka artrit i höftleden och ge upphov till smärta, lammhet och svårigheter att röra sig.

Symptomen på höftdysplasi kan variera från milda till allvarliga och kan inkludera:

* Lätthet eller tveksamhet när den drabbade hunden stiger upp eller klättrar uppför trappor
* Klumpig gång eller svårigheter att hoppa eller springa
* Glidning eller skakning i bakbenen
* Tydlig lammhet efter motion eller på morgonen
* Ökad trötthet under eller efter aktivitet
* Irritabilitet eller aggression när man rör vid berörda områden

Det är värt att notera att höftdysplasi hos hundar kan vara asymmetrisk, vilket innebär att den kan påverka ena höften mer än den andra. Diagnosen ställs vanligtvis genom röntgen av båda höfterna, och det finns olika skalor som används för att bedöma svårighetsgraden av sjukdomstillståndet.

Även om höftdysplasi delvis är ärftligt, kan miljöfaktorer som övervikt, felaktig kost och brist på motion under uppväxten bidra till att öka risken för att utveckla sjukdomstillståndet. För att minska riskerna rekommenderas en hälsosam kosthållning, viktuppföljning och regelbunden motion under uppväxten samt tidigt upptäckande och behandling av eventuella problem med rörelseapparaten.

Medfött höftledsdislokation (acetabular dysplasia eller developmental dysplasia of the hip (DDH)) är ett tillstånd där barnets höftledskula (femurhuvud) inte sitter rätt i ledpannan (acetabulum) i bäckenet. Detta kan vara på grund av att bäckenet är underutvecklat eller att höftledskulan är överdimensionerad jämfört med ledpannan.

Detta tillstånd kan variera från milda fall där höftleden kan reduceras spontant, till allvarliga fall där höftleden inte kan reduceras utan kirurgisk behandling. I allvarliga fall kan det leda till onormal påverkan på bäckenet och ländryggen, som i sin tur kan orsaka smärta och rörelsebehinderande symptom under uppväxten och även senare i livet.

Medfött höftledsdislokation behandlas vanligen med en kombination av positionering, stödjande bandage eller splintar, fysisk terapi och i vissa fall kirurgi. Behandlingen bör ges så tidigt som möjligt för att undvika påtagliga skador på ledstrukturen och för att underlätta en normal utveckling av höftleden.

Höftleden, även kallat coxofemoral led, är det största ledet i kroppen och sitter mellan höftbenet (os ilium) och lårbenet (femur). Det består av en kula (caput femoris) på lårbenets överarmsända som passar in i en skålformad grop (acetabulum) på höftbenet. Höftleden tillåter rörelser såsom flexion, extension, abduktion, adduktion, rotation och cirkumduktion av benet. Ledhuvudet är klätt i ett glatt brosk (cartilago articularis), som minskar friktionen och skyddar ledytan. Ledhålan (capsula articularis) omger höftleden och innehåller en synovialvätska som smörjer leden och reducerar friktionen.

En höftledsdislokation är ett tillstånd där huvudet (femurhuvudet) av lårbenet (femur) har skiljts ur sin normala plats i ledpannan (cotyloidkaviteten) i höftbenet (os coxa). Detta kan orsakas av en olycka, som exempelvis ett fall eller ett trauma under en trafikolycka. Symtomen på en höftledsdislokation kan inkludera stark smärta, svullnad och oförmåga att röra benet. Behandlingen av en höftledsdislokation kräver vanligtvis omedelbar medicinsk vård och reduktion (omplacering) av lårbenets huvud tillbaka till dess normala position i ledpannan. Efter reduction kan en behandlings- och rehabiliteringsplan behövas för att återställa rörligheten och styrkan i höftleden.

'Höftledspanna' (i medicinska sammanhang ofta benämnt som 'hipskada') är ett samlingsbegrepp för skador, sjukdomar eller andra tillstånd som påverkar höftleden och kan orsaka smärta, stelhet och/eller funktionsnedsättning. Det kan exempelvis bero på artrit, bursit, labrumskada, muskulära skador eller ledutslitning (coxartros). För att korrekt diagnostisera höftledspanna behövs ofta en kombination av klinisk undersökning, bilddiagnostik och ibland även laboratoriemässiga tester. Behandlingen kan bestå av mediciner, fysioterapi, livsstilsförändringar och i vissa fall operation.

Höftartros, även känd som coxartros, är en form av artros som drabbar höftleden. Det är en degenerativ ledsjukdom som orsakas av nötning och förslitning av den glatta ytan (kontakten) mellan lårbenet (femur) och bäckenet (os coxa). Denna nötning orsakar smärta, stelhet och ibland svullnad i höftleden.

Vid höftartros kan ledkapseln bli ont, inflammerad och ömm. Smärtan kan vara lokaliserad till höften eller stråla ned i benet. Den kan förvärras vid fysisk aktivitet och förbättras av vila. I vissa fall kan smärtan vara så intensiv att den stör sömnen.

I de flesta fallen beror höftartros på åldersrelaterad nötning, men det kan också orsakas av andra faktorer som övervikt, felställning, skador eller operationer i höftleden, släpp i ledbanden och ärftliga faktorer.

Behandlingen av höftartros inkluderar vila, viktminskning, fysisk terapi, smärtstillande läkemedel, intraartikulära injektioner med kortikosteroider eller hyaluronsyra och i vissa fall operation, till exempel en konstgjord höftled.

"Developmental skeletal diseases" refer to a group of medical conditions that affect the development and growth of the bones and joints. These conditions are often present at birth or develop during childhood and adolescence, when the skeleton is still growing. They can be caused by genetic factors, environmental influences, or a combination of both.

Examples of developmental skeletal diseases include:

1. Skeletal dysplasias: These are genetic disorders that affect the development and growth of bones and cartilage. There are over 450 different types of skeletal dysplasias, each with its own specific symptoms and characteristics.
2. Osteogenesis imperfecta (OI): Also known as brittle bone disease, OI is a genetic disorder that affects the body's production of collagen, a protein that is essential for healthy bones. People with OI have fragile bones that break easily.
3. Achondroplasia: This is a genetic disorder that affects the growth of bones, particularly in the arms and legs. It is characterized by short stature, bowed legs, and a large head relative to the body.
4. Spinal muscular atrophy (SMA): SMA is a genetic disorder that affects the nerves that control muscle movement. It can lead to weakness and wasting of the muscles, including those in the skeleton.
5. Rickets: This is a condition caused by a lack of vitamin D, calcium, or phosphorus in the body. It can lead to soft, weak bones that are prone to fractures.

Developmental skeletal diseases can cause a range of symptoms, from mild to severe, and can affect mobility, growth, and quality of life. Treatment may include medication, physical therapy, surgery, or a combination of these approaches.

Osteotomi är ett medicinskt begrepp som refererar till den kirurgiska proceduren där man skär benet i ett specifikt ställe för att korrigera en deformitet eller förändra benets axel. Detta kan användas för att rätta till exempelvis knä- eller höftdeformationer, återställa normal benlängd efter benfrakturer eller behandla artros. Osteotomin kan utföras med olika typer av kirurgiska verktyg, såsom sågar eller raspblad, och kan vara öppen eller minimalt invasiv beroende på operationsteknik. Efter operationen behöver benet ofta stabiliseras med exempelvis skruvar, plattor eller bandage för att underlätta läkningen och uppnå önskad korrektion.

I medicinska sammanhangen refererar begreppet "höft" vanligtvis till höftleden, som är den led som sitter mellan höftbenet (os ilium) och lårbenet (femur). Höftleden är en boll-och-glidled där huvudet på lårbenets längsgående benstång (trochanter major) mötter en cupliknande yta (acetabulum) på det breda höftbenet.

Höftleden är en viktig led i kroppen eftersom den möjliggör rörelser som går ut på att svinga benen fram och tillbaka, vilket är nödvändigt för att kunna gå, springa och stå stilla. Dessutom absorberar höftleden stora delar av kroppsvikten när vi står eller rör oss, så den är utsatt för en viss grad av slitage och skada över tiden.

Höftledsplastik, även känd som totala höftledsprotes, är en typ av elektiv (planerad) ortopedisk kirurgi där den skadade eller nedslitna höftleden ersätts med en konstgjord protes. Protesen består vanligtvis av en bäckenkomponent som fixeras till bäckenbenet och en kulformad komponent som sitter i låret, separerade av en smidig lager av material som minskar friktionen. Höftledsplastik utförs vanligtvis när andra behandlingsmetoder har misslyckats eller vid allvarlig artros i höftleden. Målet med operationen är att lindra smärta, förbättra rörligheten och återställa funktionen i höftleden.

Lårbenshuvud, på latin "caput femoris", är den del av lårbenet (femur) där det articulerar med höftleden. Det är en kulaformad ledyta som sitter uppåt och bakåt på lårbenet och passar in i höftledens skålformade ledpanna, acetabulum. Lårbenshuvudet är omgivet av brosk, så kallat ledbrosk ("cartilago articularis"), som dämpat slid mellan lårbenshuvudet och höftbenet (os ilium).

Det finns ingen medicinsk definition av "hundar", eftersom hundar inte är ett medicinskt begrepp. En hund är en typ av djur, en domesticerad varietet av vargen (Canis lupus familiaris). Även om det kan finnas veterinärmedicinska frågeställningar och behandlingar som är specifika för hundar, så är de inte en del av en medicinsk definition.

En höftprotes, även kallat höftendoprotes eller konstgjord höft, är en medicinsk implantat som används för att ersätta en skadad eller artritisk höftled. Den består av tre delar: en kula (femurkomponenten) som fästes i lårbenet, en sockel (acetabulumkomponenten) som fästes i bäckenet och ett polyetentraspolymer (PE-liner) mellan kulan och sockeln som tillåter rörelse. Höftprotesen återställer funktionen och reducerar smärtan i höften genom att ersätta den skadade ledytan med en glidande yta. Det är en vanligartad operation för äldre patienter med svår artros eller andra sjukdomar som orsakar höftskada, och kan även användas för unga patienter med höftskador som inte kan botas på annat sätt.

'Bäckenben' (os coxa) är ett ben i lårregionen som utgör den övre och bakre delen av höftleden. Det består av två delar: en kropp (corpus ossis coxae) och en hals (collum ossis coxae). Bäckenbenet articular med lårbenet i höftleden och är viktigt för att stödja kroppen och möjliggöra rörelser som gå, springa och stå still.

Fibrösa skelettdysplasier är en grupp ovanliga medfödda tillstånd som påverkar benens, bäckenets och kraniets form och storlek. Dessa tillstånd orsakas av abnormaliteter i kollagens syntes eller struktur, vilket leder till onormalt förtjockat bindväv (fibros) i skelettet.

Det finns många olika typer av fibrösa skelettdysplasier, men de flesta kännetecknas av korta lemmar, en liten kropp, en rundad bål, en utbuktande panna och en smal ansiktsform. Andra symptom kan inkludera ben- och ledskador, skelettdeformationer, nedsatt rörlighet, andningssvårigheter och ögonproblem.

Fibrösa skelettdysplasier kan vara ärftliga eller uppstå spontant under fostertiden. Diagnosen ställs vanligtvis genom kliniska observationer, röntgenundersökningar och genetisk testing. Behandlingen inkluderar ofta fysikalisk terapi, ortopediska ingrepp och andningsstöd. Prognosen varierar beroende på typ av tillstånd och dess svårighetsgrad.

Höftfraktur är en benfraktur som involverar höftbenet, eller coxa, som är det stora, trekantiga benet i höften som hjälper till att bilda leden mellan lårbenet och bäckenet. Höftfrakturer kan vara komplexa på grund av närheten till viktiga blodkärl och nerver, samt det faktum att höftleden är en boll-och-sockel-led som måste återställas korrekt för att undvika livslånga funktionsproblem.

Höftfrakturer kan delas in i två huvudkategorier: intrakapsulära (inom ledkapseln) och extrakapsulära (utanför ledkapseln). Intrakapsulära frakturer är vanligare än extrakapsulära frakturer och kan delas upp i flera undergrupper beroende på frakturlinjen och skadan. Några exempel på intrakapsulära höftfrakturer inkluderar femurshalsfrakturer, subtrochanteriska frakturer och intertrochanteriska frakturer. Extrakapsulära frakturer involverar vanligtvis områdena utanför ledkapseln, såsom översta delen av lårbenet eller bäckenet.

Orsaker till höftfrakturer kan variera, men de flesta orsakas av trauma, som fall eller trafikolyckor. Äldre personer och patienter med osteoporos har en ökad risk för höftfrakturer eftersom deras ben är svagare och mer benägna att brytas. Andra faktorer som kan öka risken för höftfrakturer inkluderar alkoholmissbruk, tobaksrökning och vissa läkemedel, såsom kortikosteroider.

Behandlingen av höftfrakturer beror på typen och svårighetsgraden av frakturen, patientens ålder och hälsa samt andra faktorer. Konserverande behandlingar kan vara möjliga för mindre allvarliga frakturer, medan operation kan vara nödvändig för mer allvarliga eller komplexa frakturer. De vanligaste operationerna inkluderar intramedullära stavning och ömsesidig platt- och skruvfixering. Rehabilitering och fysisk terapi är också viktiga delar av behandlingen efter en höftfraktur för att hjälpa patienten att återhämta sig fullt ut och förebygga framtida frakturer.

"Hundsjukdomar" är ett samlingsbegrepp för sjukdomar och tillstånd som kan drabba hundar. Det finns många olika slags hundsjukdomar, och de kan vara genetiska, infektionsrelaterade, åldersrelaterade eller orsakas av trauma eller miljöfaktorer. Några exempel på vanliga hundsjukdomar är hjärtproblem, cancer, diabetes, epilepsi, allergier, ledbesvär och njursjukdomar.

Det är viktigt att notera att denna beskrivning inte är en fullständig eller officiell medicinsk definition, utan snarare ett allmänt sammanfattande begrepp för sjukdomar som kan drabba hundar.

Spina bifida occulta är en form av neuralrörsbrud, där den bakre delen av en eller flera ryggradsleder inte har stängt sig normalt under fostertiden. "Occulta" betyder på latin "gömd" eller "dold", och detta begrepp används eftersom missbildningen ofta är dold och orsakar inga synliga symptom eller tecken på ytan av huden.

I allmänhet har personer med spina bifida occulta en liten utbuktning eller en liten lucka i ryggkotan (de ben som bildar ryggraden) där neuralröret sticker ut, men detta täcks ofta av hud eller en tunn membran. I de flesta fallen påverkar det inte individens neurologiska funktion eller orsakar några hälsoproblem.

I vissa fall kan dock spina bifida occulta vara associerad med andra anatomiska avvikelser, som exempelvis en tjockare nerveröt (filum terminale) eller en lägre placering av ett eller flera ryggmärkessegement. Dessa förändringar kan i vissa fall orsaka problem som smärta, muskuloskeletala besvär, svaga blåsan eller sänkt känsel i underlivet. I allvarliga fall kan det leda till komplikationer som meningit eller abscessbildning.

Det är viktigt att notera att spina bifida occulta inte är samma sak som den mer allvarliga formen av spina bifida, kallad "spina bifida aperta", där neuralröret och ryggmärgen sticker ut genom en större lucka i ryggkotan och kan vara exponerade på ytan av huden. Spina bifida aperta orsakar ofta allvarligare neurologiska skador och funktionsnedsättningar.

Ektodermal dysplasi är en grupp med genetiska tillstånd som primärt påverkar strukturer som utvecklas från ektodermet, vilket är den yttre av de tre basala skivorna under embryonal utveckling. Detta inkluderar hud, naglar, hår, svettkörtlar, tänder och delar av sinnesorganen som ögon, öron och näsa.

Det finns flera olika typer av ektodermal dysplasi, men de flesta är ärftliga och orsakas av genetiska mutationer. De vanligaste symptomen inkluderar:

1. Tänder: Många personer med ektodermal dysplasi har få eller ingen tänder alls, och de som har tänder kan ha missformade eller sköra tänder.
2. Hud: Personer med ektodermal dysplasi kan ha torr hud, ökad känslighet för solbränna och en ökad risk för infektioner.
3. Naglar: Naglarna kan vara tunnare än normalt, sprickiga eller saknas helt.
4. Hår: Personer med ektodermal dysplasi kan ha glest hår, fina hårstrån eller sakna hår på delar av kroppen.
5. Svettkörtlar: Många personer med ektodermal dysplasi har få eller ingen fungerande svettkörtlar, vilket kan leda till överhettning och svårigheter att reglera kroppstemperaturen.
6. Sinnesorgan: Personer med ektodermal dysplasi kan ha nedsatt hörsel eller syn, ofta på grund av strukturella missbildningar i öronen eller ögonen.

Det finns ingen bot för ektodermal dysplasi, men symtomen kan behandlas med hjälp av olika metoder, till exempel med hjälp av läkemedel, kostförändringar och fysioterapi.

Bronchopulmonary dysplasia (BPD) er en lungsjukdom som primært påtrffes hos foetter og nyfødte barn som har vært underlegent utviklet og har hatt behov for mekanisk ventilasjon og oxygenoterapi i lengre tid etter fødselen. Sjukdomen kharakteriseres av en abnormal utvikling og skade på de smallere luftveiene (bronkene) og lungene, som kan føre til vanskeligheter med å respirere selvstendig og økt risiko for infeksjoner i lungsystemet.

BPD dannes oftest som en komplikasjon av andre lungs- eller lemforespensjonsproblemer hos foetter og nyfødte barn, særlig hos dem som har lav fødselsvikt og er født for tidlig. Andre faktorer som kan øke risikoen for å utvikle BPD inkluderer infeksjoner i lungsystemet, mekanisk ventilasjon med høy trykk og oxygenoterapi over lengre tidsperiode.

Symptomene på BPD kan variere, men inkluderer oftest tungt å respirere, økt frekvens av å hoste eller kvege, utvikling av blåhet (cyanos) under aktivitet og vanskeligheter med å spise og vekst. Diagnosen stilles vanligvis basert på kliniske symptomer, røntgenbilleder og lungfunksjonstester. Behandlingen av BPD kan inkludere kontinuerlig oxygenoterapi, medicinsk behandling for å reducere inflammation i lungsystemet og fysisk terapi for å styrke musklene brukt i å respirere. I værste fall kan barn med BPD ha behov for mekanisk ventilasjon og andre intensivsjukhusbehandlinger.

"Artrografi" er en medisinsk begrep som refererer til en undersøkelse av en artrose (ledd) ved hjelp av røntgen og kontrastvæske. Kontrastvæsken injecteres i leddet for å gjøre det tydeligere på røntgenbildet, slik at artrosen eller skader på leddets bløte strukturer kan identifiseres bedre.

Den vanligste type artrografi er en "konvensjonell artrografi", som innebærer bruk av røntgenstråling og kontrastvæske. Der er også en type kalled "magnetisk resonansartrografi" (MRA), som ikke bruker røntgenstråling, men i stedet en magnetresonanstomograf (MRI)-scanner for å ta bilder av leddet med kontrastvæske.

Artrografi kan være nyttig for å diagnostisere og planlegge behandling for en rekke forskjellige leddproblemer, inkludert artrose, meniskskader, ligamentskader og andre skader på bløte strukturer i leddet.

Mukopolysackaridos I (MPS I) är en sällsynt medfödd metabolt sjukdom orsakad av defekter i enzymet alpha-L-iduronidas. Detta enzym är nödvändigt för nedbrytningen och återvinningen av glykosaminoglykaner (GAG), som är en typ av komplex kolhydrat som finns i kroppens vävnader.

När alpha-L-iduronidas saknas eller inte fungerar korrekt, ledde det till att GAG-molekyler ansamlas i cellerna och orsakar skada på olika organ och system i kroppen. Det finns två huvudvarianter av MPS I: Hurlers sjukdom (MPS IH) och Scheie sjukdom (MPS IS).

Hurlers sjukdom är den allvarligare varianten och kan orsaka utvecklingsstörning, skelettförändringar, hjärtsvikt, luftvägsproblem och annan organpåverkan. Denna form av MPS I kan leda till död under barndomen eller tidiga tonåren om den inte behandlas.

Scheie sjukdom är en mildare variant av MPS I och kan orsaka mindre allvarliga symtom som skelettförändringar, nedsatt rörlighet, snuva näsa, hörselnedsättning och ljuskänslighet. Denna form av MPS I kan leda till en normalt livslängd med behandling.

Behandlingen för MPS I innefattar enzymersättnings terapi (ERT) där man ger intravenösa infusioner av alpha-L-iduronidas, samt stamcellstransplantation som kan hjälpa att ersätta defekta celler och minska skadan på olika organ.

Lårben, på latin "femur", är ett ben i underkroppen hos däggdjur och fåglar. Det är det längsta och starkaste benet i kroppen och bildar en del av benskelettet. Lårbenet sträcker sig från höftleden till knäskålen (patella) och består av tre delar: översta delen som kallas femurhuvudet, mitten som kallas femurskaftet och den nedre delen som kallas femurknuten. Lårbenet är involverat i rörelser som går, står och sitter.

Rörelseomfång i led, även kallat ledartikulation eller ledrörlighet, är ett mått på hur mycket ett led kan röra sig inom sitt normativa område. Det mäts vanligtvis i grader (°) med hjälp av en goniometer och varierar beroende på vilket led som mäts.

För att bestämma rörelseomfånget i ett led placeras goniometern vid ledets axlar och mäter gradvis förflyttningen från den utgångsposition där benet eller armen är sträckt ut till maximal flexion (böjning). Andra rörelser som kan mätas inkluderar extension (utsträckning), abduktion (bortförande) och adduktion (införande).

Normala värden för rörelseomfång i led varierar beroende på individuella skillnader, ålder och kön. Vid en läkarexamination eller fysioterapeutisk undersökning jämförs den mätta rörelsen med normativa värden för att avgöra om det finns några begränsningar eller stelheter i leden.

Begränsad rörelseomfång kan bero på en rad olika orsaker, till exempel skador, sjukdomar, inflammationer eller åldersrelaterade förändringar. Om rörelseomfånget i leden är starkt begränsat eller saknas helt kan det vara ett tecken på allvarligare skada eller sjukdom och behöver undersökas vid en läkare.

Höftskada är ett samlingsbegrepp för skador eller sjukdomar som drabbar höftleden, den led som sitter mellan lårbenet och bäckenet. Det kan handla om såväl traumatiska skador, som orsakas av exempelvis ett fall eller en trafikolycka, som degenerativa sjukdomar, som artros (led Degenerativ ledsjukdom) eller osteoarthritis. Andra vanliga orsaker till höftskador innefattar bursit (inflammation i ledpåsen), tendinit (inflammation i senan) och muskelskador.

Symptomen på en höftskada kan variera beroende på vilken typ av skada eller sjukdom det rör sig om, men de vanligaste symptomen innefattar smärta, stelhet, svullnad och/eller nedsatt rörlighet i höften. I vissa fall kan även feber förekomma, särskilt vid infektioner i höftleden.

Om du tror att du har drabbats av en höftskada är det viktigt att du söker medicinsk vård så snart som möjligt. Ditt läkare kommer att kunna ställa en diagnos och ge dig behandlingsförslag, vilket kan innefatta vila, smärtstillande medel, fysioterapi eller i vissa fall operation.

Cervikal dysplasi, eller förändringar i livmoderhalsen, är en beteckning på abnorma celltillväxt och förändringar på livmoderhalsens slemhinna. Dysplasi anses vara förstadium till cancer, så kallad cervikal carcinom.

Gradering av dysplasi delas in i olika kategorier beroende på allvarlighetsgraden:

* Låggradig dysplasi (LSIL, mild dysplasia) - Förändringar i basala celler och icke invasiva tillväxt. Denna form av dysplasi tenderar att spontant förbättras över tiden.
* Höggradig dysplasi (HSIL, moderate and severe dysplasia/CIS) - Mer omfattande förändringar i cellstrukturen och potential till invasiv tillväxt. Denna form av dysplasi kan utvecklas till cancer om den inte behandlas.

Livmoderhalsdysplasi upptäcks vanligen genom preventivt screening med Paptest eller HPV-test, där cellprover tas från livmoderhalsen för undersökning. Om dysplasi konstateras kan ytterligare undersökningar och behandlingar rekommenderas beroende på allvarlighetsgraden och patientens ålder, hälsotillstånd och andra faktorer.

Fibromuskulær dysplasi (FMD) er en sjeldn andmunndelssjelske tilstand som karteres ved abnorme endringer i de glatte musklene i værene i kroppen. Disse endringer kan føre til stenose (snævrede) eller aneurysmer (udbulinger) i blodkar. FMD kan forekomme i alle aldre, men den diagnostiseres oftest hos kvinder i alderen 40-60 år.

FMD kan ramme et enkelt blodkar eller forløbe systematisk og involvere flere blodkar over hele kroppen. De mest vanlige steder at FMD forekommer er i karrene til hjernen (carotis- og vertebralisarterne), nyrerne (renale arterier) og leveren (viscerale arterier).

Symptomer på FMD kan variere meget, afhængig af hvilke kar som er involveret. Nogle personer med FMD kan være asymptomatiske, mens andre kan opleve hovedpine, svimmelhed, sløret syn, svage muskler i ansigtet eller benene, blåfargede fingre eller tæer og/eller smerter i maven.

FMD er en livslang tilstand, men den kan behandles for at forebygge komplikationer som slagtilfælde eller organskade. Behandlingen afhænger af stedet og alvoren af FMD-forandringerne og kan omfatte medicin, operation eller andre mindre invasive procedurer.

I medicinsk kontext, betyder "uppfödning" oftast reproduktiv teknik eller metoder som används för att skapa liv. Detta inkluderar assisted reproductive technology (ART) såsom in vitro fertilisation (IVF), intracytoplasmic sperm injection (ICSI), och surrogatmammanskapsavtal. Uppfödning kan även innebära användning av donorsperm, donoregg eller embryoadoption.

I vissa fall kan "uppfödning" också syfta på processen att ta hand om och uppfostra ett barn efter födseln, men detta är vanligare i allmän kontext än i medicinsk.

Osteokondrodysplasier är en grupp med genetiska sjukdomar som primärt påverkar benens och broskets utveckling. Dessa sjukdomar kännetecknas av abnormiteter i benstrukturen, längd, form och funktion, samt förändringar i broskets vävnad. Osteokondrodysplasier kan orsakas av mutationer i olika gener som påverkar cellernas förmåga att reglera ben- och broskväxten. Symptomen kan variera från milda till allvarliga, beroende på vilken gen som är muterad och hur allvarlig mutationen är. Exempel på osteokondrodysplasier inkluderar achondroplasi, diastrofisk dysplasi och multiple epifyseraldysplasier. Behandlingen kan omfatta operationer, fysioterapi och medicinsk behandling för att lindra symtomen och underlätta funktionen.

Monostotic fibrous dysplasia är en sällsynt benvävnads sjukdom där normal benmärg och benvävnad ersätts av fibrosa (fibrotisk) vävnad som innehåller oorganiserade kollagenfibriller och benspecifika celler som kallas osteoblaster. "Monostotisk" betyder att sjukdomen enbart berör ett ben. Symptomen kan variera från inga symptom alls till smärta, svullnad eller skada på det drabbade området. I vissa fall kan det leda till skelettförändringar och nedsatt rörlighet. Det är vanligtvis en benign (godartad) tillstånd men i sällsynta fall kan det vara onkologiskt (cancerous). Behandlingen beror på symtomen och allvarlighetsgraden av sjukdomen, men kan inkludera smärtlindring, observation eller kirurgi för att korrigera skelettförändringar.

"Uppföljningsstudier" (engelska: "follow-up studies") är en typ av longitudinell forskningsdesign inom medicinen där man studerar en grupp individer under en längre tidsperiod. Dessa studier kan vara observationella eller interventionsbaserade, och syftet är ofta att undersöka hur olika faktorer påverkar hälsan, sjukdomsutvecklingen eller behandlingsresultaten över tid.

I en uppföljningsstudie kan forskarna exempelvis samla in data om deltagarnas levnadsvanor, miljöfaktorer och medicinska historik, och sedan följa upp dem regelbundet för att se hur de utvecklas. Detta kan ge värdefull information om riskfaktorer, skyddsfaktorer och möjliga orsaker till olika hälsotillstånd.

Uppföljningsstudier kan vara av olika slag, beroende på hur länge de pågår och hur ofta data samlas in. De kan vara kohortstudier, där en grupp individer följs över tid, eller fallföljningsstudier, där man följer upp en specifik diagnos eller behandling hos en grupp patienter.

Polyostotic fibrous dysplasia är en sällsynt benrelaterad sjukdom som orsakas av genetiska mutationer i celler som producerar benvävnad. Denna tillstånd karaktäriseras av att normalt benvävnad ersätts med fibros, vilket är ett slags bindväv. Detta kan leda till skelettförändringar, smärtor och i vissa fall skador på rörelseförmågan.

I polyostotic fibrous dysplasia drabbas flera ben av sjukdomen, till skillnad från monostotisk fibrous dysplasia som enbart berör ett ben. Sjukdomen kan variera i allvarlighetsgrad och symptomen kan vara milda eller kraftiga beroende på hur stor andel benvävnad som är drabbad.

Det är värt att notera att polyostotic fibrous dysplasia kan förekomma tillsammans med andra tillstånd, såsom endokrina störningar och pigmentförändringar av huden (känt som café au lait-fläckar). I vissa fall kan sjukdomen också vara associerad med McCune-Albrights syndrom.

"Funktionell återhämtning" är ett begrepp inom medicinen som refererar till den process där en persons fysiska, kognitiva och emotionella funktioner återgår till ett acceptabelt eller nära normalt stadium efter sjukdom, skada eller operation. Det innebär att individen kan utföra sina vardagliga aktiviteter och delta i sociala situationer på ett relativt normalt sätt. Funktionell återhämtning kan variera från person till person beroende på en rad faktorer, inklusive typen av sjukdom eller skada, allmän hälsostatus, ålder och psykologiska faktorer. Det är viktigt att notera att fullständig återhämtning kan vara orealistisk i vissa fall, men målet är ändå att uppnå den bästa möjliga funktionella kapacitet för den enskilde individen.

Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.

Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.

Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.

"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.

'Arthros' är ett stavfel för den medicinska termen 'arthrosis', som på engelska kallas 'osteoarthritis'. Arthros/osteoarthritis är en vanlig artörtsjukdom som orsakas av nedbrytning och förslitning av ledkärlets brosk, ledhuvudet och/eller ledkapseln. Detta leder till smärta, stelhet, svullnad och ibland funktionsnedsättning i leden. Arthros kan drabba alla leder i kroppen, men är vanligast i knä, höft, handled och rygg. Den orsakas ofta av åldrande, övervikt, felställning, skada eller arbetsskada, men kan även vara ärftlig. Behandlingen består av smärtstillande medel, fysioterapi, viktminskning och i vissa fall operation.

Kleinfeld-Rankwo-Nachmansohn-syndrom, även känt som Kleidokranial dysplasi (KCD), är en mycket sällsynt genetisk sjukdom som drabbar skelett och ansiktsben. Sjukdomen orsakas av mutationer i generna _CBTD1_ eller _POGZ_.

De huvudsakliga symptomen inkluderar:

* Förkortade lemmar, särskilt underarmar och lårben
* Anomalier i ansiktsbenen, såsom smalare ansikte, platt nosbrodd och breda skulderblad
* Försämrad hörsel eller dövhet på grund av missbildningar i inner OR inner OR mittöronen
* Ögonproblem, som nästälten sitter lågt eller är ovanligt formade
* I vissa fall kan det finnas andra skelettrelaterade problem, såsom skolios eller bräckliga ben.

Det finns ingen botemedel för Kleidokranial dysplasi och behandlingen fokuserar på att hantera de specifika symptomen hos den enskilda individen.

Näthinnedysplasi är ett samlingsbegrepp för en grupp ovanliga, medfötta tillstånd som berör näthinnan (retinan) och kan leda till nedsatt syn eller blindhet. Tillståndet orsakas av abnormiteter i näthinnans utveckling under fostertiden. Det finns olika typer av näthinnedysplasi, beroende på vilka delar av näthinnan som är drabbade och hur allvarlig störningen är.

Vissa former av näthinnedysplasi kan vara associerade med andra tillstånd, såsom Usher-syndrom (nedsatt hörsel och syn), Joubert-syndrom (abnormaliteter i hjärnan och kroppen) eller Alport-syndrom (nedärvd njurssjukdom).

Symtomen på näthinnedysplasi kan variera mycket, från lindriga till allvarliga. De kan inkludera:

* Nedsatt synskärpa (nedsatt upplösning av detaljer)
* Färgförändringar i synfältet
* Synfältsrestriktioner (trångbott syn)
* Skotom (mörka fläckar i synfältet)
* Nystagmus (osamordnade ögonrörelser)
* Fotopi (ljuskänslighet)

Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man misstänker näthinnedysplasi, för att få en korrekt diagnos och behandling. Behandlingen kan bestå av synkorrigering, läkemedel, operation eller rehabilitering beroende på typ och svårighetsgrad av tillståndet.

I medicinsk kontext är en stamtavla (även känd som en pedigree) ett diagram eller tabell som visar släktrelationer och ärftliga sjukdomar över flera generationer inom en familj. Den används ofta i genetisk rådgivning och forskning för att spåra mönster av ärftlighet och genetiska mutationer som kan vara relaterade till specifika sjukdomar eller tillstånd.

En stamtavla innehåller vanligen information om individens familjemedlemmar, inklusive deras kön, födelse- och dödsdatum, äktenskapsrelationer och barn. Varje person representeras av en symbol (kvinnlig eller manlig) och är ansluten till sina släktingar med linjer som visar släktskapet mellan dem.

Ibland kan färger eller andra symboler användas för att indikera individers status vad gäller en specifik ärftlig sjukdom eller genetisk mutation, vilket kan hjälpa till att illustrera hur sjukdomen har överförts från generation till generation.

'Ledbrosk' er en medisinsk term som refererer til en skade på ledbåndene i et led. Ledbåndene holder knoklene sammen og hjælper med at styre bevægelsen i leddene. En ledbroskskade kan variere fra en let distorsjon, hvor ledbåndet er overstrakt eller smallt, til en alvorlig skade, hvor ledbåndet er delvis eller helt revnet.

Ledbroskskader forekommer oftest i fødderne, hænderne, knæene og anklerne, særligt i forbindelse med sports- eller arbejdsrelaterede aktiviteter, som involverer hurtige bevægelser, skiftende retninger eller stød. Symptomer på en ledbroskskade kan inkludere smerte, svelling, blåt og/eller lyslæsioner, hævede knogler og/eller manglende rørelse i det skadede led. Behandlingen af en ledbroskskade kan variere alt efter alvorheden og omfatte hvile, kompressering, is, opdræt (RICE), fysioterapi, immobilisering eller i værste fald kirurgi.

Tanatrofor dvärgväxt, eller Tanatherotricome gigantea, är en ovanlig, benig tumör som kan förekomma i huden eller i slemhinnor. Den är vanligen godartad men kan i sällsynta fall bli elakartad.

Tumören består av hyaliniserade hårfollikelstrukturer och kan variera i storlek från några millimeter till flera centimeter. Den kan ha en småflikig eller polypoid yta och kan vara skiftande i färg, ofta brun-svart eller blå-svart på grund av sin rika blodtillförsel.

Tanatrofor dvärgväxt är vanligast hos äldre personer över 50 år och förekommer oftare hos kvinnor än män. Den kan förekomma var som helst på kroppen, men är vanligast på huvudet, halsen och extremiteterna.

Trots att tanatrofor dvärgväxt i allmänhet är godartad, kan den orsaka besvär om den växer till en betydande storlek eller om den utvecklas till en elakartad form. I sådana fall kan kirurgiskt ingrepp vara nödvändigt för att avlägsna tumören och förhindra återkomst.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

Enligt medicinskt perspektiv är en nyfödd ett barn som har nyligen fötts och fortfarande befinner sig inom sitt första levnadsår. Detta omfattar oftast spädbarn som är yngre än 28 dagar, även kända som "fullborna", men kan fortsätta att gälla under de första 12 månaderna av barnets liv. Under denna tidsperiod genomgår barnet snabba fysiska och utvecklingsmässiga förändringar, vilket gör det viktigt att övervaka dess tillstånd noga för att säkerställa en hälsosam utveckling.

'Valpsjuka' är ett samlingsnamn för olika infektionssjukdomar hos hundar som orsakas av olika virusstammar inom släktet *Crotalus*. Valpsjukan kan ge upphov till en rad symtom, däribland diarré, illamående, feber och viktminskning. Det finns dock inget specifikt medicinskt definitivt beskrivet 'Valpsjukevirus', utan det är istället en benämning på de olika virusstammarna som kan orsaka sjukdomen. De vanligaste virussorterna som förknippas med valpsjuka är canin parvovirus typ 2 (CPV-2) och canin distempervirus (CDV).

"Theory of Mind" (ToM) är ett begrepp inom kognitiv psykologi och neurovetenskap som refererar till förmågan att förstå och förutsäga andra individs mentala tillstånd, inklusive deras tankar, känslor, intentioner och övertygelser. Det är essentiellt för socialt umgänge och kommunikation, eftersom det möjliggör för oss att tolka och förutse andras beteende baserat på vår förståelse av deras subjektiva upplevelser.

ToM utvecklas hos barn under de första levnadsåren, och störningar i ToM har associerats med olika psykiatriska tillstånd, såsom autism och schizofreni. Forskningen kring ToM har implicerat att det är en förmåga som involverar flera olika delar av hjärnan, inklusive prefrontala cortex, temporoparietal cortex och amygdala.

Hjärtkammaren är den muskulösa, underdelen av hjärtat som pumpar blodet ut från hjärtats lägre delar till lungorna. Den högra hjärtkammaren har till uppgift att pumpa deoxygenerat (syreutarmat) blod från kroppen till lungorna för att fyllas på med syre och avge koldioxid.

Höger hjärtkammarens funktion kan bedömas genom olika medicinska tester, såsom echokardiografi (ultraljud av hjärtat), magnetresonanstomografi (MRT) eller scintigrafi. Dessa tester mäter bland annat hur väl kammaren pumpar ut blodet med varje slag (ejektionsfraktion), och om det finns några strukturella skador eller avvikelser i kammarväggen eller hjärtklaffarna.

En nedsatt höger hjärtkammarens funktion kan orsaka symtom som andnöd, trötthet, ödem och cyanos (blåfärgning av läppar och hud). Det kan bero på olika sjukdomar eller skador, såsom lungrörsjukdomar, lungemboli, högt blodtryck i lungkretsloppet (pulmonell hypertension), kardiomyopati eller hjärtklaffssjukdomar.

Mänskliga rättigheter är enligt FN:s allmänna deklaration om mänskliga rättigheter från 1948 "de oafvisbara, ovriderubbringliga och oförnekliga rättigheter och friheter till vilka varje individ är berättigad, på grund av det blott att personen är mänsklig."

Denna deklaration listar en rad civila, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som alla människor över hela världen har rätt till. Exempel på dessa rättigheter innefattar rätten till liv, frihet, jämlikhet, skydd mot diskriminering, rätten till privatliv, yttrandefrihet och religionsfrihet, rätten till arbete, utbildning och social trygghet samt rätten till kulturell delaktighet och till ett miljö som är främmande för skada.

Mänskliga rättigheter innebär också att alla människor har en skyldighet att respektera varandras rättigheter och att inga individer eller grupper får undertrycka, förtrycka eller diskriminera andra på någon grund. Dessa rättigheter är universella, opartiska och obetingade, vilket innebär att de gäller alla människor oavsett var de lever, vem de är eller vad de tror på.

"Högerkammardysfunktion" (RVD, Right Ventricular Dysfunction) är ett medicinskt tillstånd där höger kammare i hjärtat inte pumpar blod effektivt. Detta kan leda till att blodet backuppas i lungorna och kan orsaka andningssvårigheter, ödem och andra komplikationer. RVD kan vara orsakad av olika sjukdomar eller skador på hjärtat, såsom lungemboli, högt blodtryck i lungornas artärer (pulmonell hypertension), kardiomyopati och ischemisk hjärtsjukdom. Symptomen på RVD kan variera från milda till allvarliga beroende på graden av dysfunktion. Behandlingen beror på orsaken till RVD, men kan innefatta mediciner för att öka pumpförmågan hos hjärtat och reducera belastningen på det, samt livsstilsförändringar som exempelvis att sluta röka. I vissa fall kan operation eller andra invasiva behandlingsmetoder vara aktuella.

Högersidig hjärtkammarförstoring, eller "dilatatio cordis dexter" som det kallas på latin, är en medicinsk tillstånd där den högra hjärtkammaren har blivit utvidgad (dilaterad). Detta kan inträffa till följd av olika sjukdomar eller skador som ökar trycket i lungkretsloppet, såsom lungsjukdom, lungemboli eller högt blodtryck i lungorna (pulmonell hypertension).

När det högre trycket orsakas av en förträngning i utflödet från den högra hjärtkammaren till lungartärerna (pulmonalstenos), kallas tillståndet ofta "cor pulmonale". Det kan också vara ett tecken på allmän svaghet hos hjärtmuskulaturen, som i slutstadiet av hjärtsvikt.

En för stort utvidgad högerkammare kan leda till att den pumpar mindre effektivt och därmed orsaka symtom som andfåddhet, trötthet och ödem i benen. Diagnosen ställs vanligen med hjälp av echokardiografi eller andra bildgivande metoder såsom datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRT). Behandlingen beror på underliggande orsaken till högersidig hjärtkammarförstoring.

Patienträttigheter (patient rights) refererar till de rättigheter som patienter har i samband med sjukvård. Detta inkluderar, men är inte begränsat till:

1. Rätten till informerad samtycke: Patienter har rätt att få information om sin diagnos, behandling och prognos på ett klart, förståeligt sätt, så att de kan delta i beslut som rör deras vård.

2. Rätten till självbestämmande: Patienter har rätt att ta egna beslut om sin vård och behandling, inklusive rätten att säga nej till behandlingar de inte vill ha.

3. Rätten till respekt och värdighet: Patienter ska behandlas med respekt och värdighet av alla som är inblandade i deras vård, oavsett deras bakgrund eller omständigheter.

4. Rätten till integritet och skydd av personliga data: Patienter har rätt till att få sin personliga information behandlad konfidentiellt och att inte utsättas för onödig exponering under undersökningar eller behandlingar.

5. Rätten till tillgänglighet och kvalitet på vård: Patienter har rätt till tillgång till sjukvård när de behöver den, och den ska vara av hög kvalitet.

6. Rätten till klagomål och kompensation: Om patienter inte är nöjda med sin vård har de rätt att klaga och få en utvärdering av sitt fall, samt rätt till kompensation om det visar sig att deras rättigheter har kränkts.

Dessa patienträttigheter kan variera något mellan olika länder och jurisdiktioner, men de grundläggande principerna är internationellt erkända som en del av mänskliga rättigheterna.

Förmaksfunktionen hos höger sida av hjärtat, även känd som Trikuspidalvvalven, innebär att den reglerar flödet av blod från höger förmak till höger lungartär. Det gör detta genom att öppna och stänga sig i takt med hjärtats slag för att kontrollera riktningen och hastigheten på blodflödet. Förmaksfunktionen är viktig för att säkerställa att blodet flödar korrekt genom kroppen och att hjärtat fungerar effektivt.