"Högkostnadsteknologi" är ett begrepp inom hälso- och sjukvården som refererar till medicinska behandlingar, terapier eller tekniker som är särskilt dyra att utveckla, tillhandahålla eller använda. Det finns dock ingen universell definition av vad som precis utgör en högkostnadsteknologi, och gränsen för när ett ingrepp betraktas som högkostnad kan variera mellan olika sammanhang och länder.

I allmänhet kan man säga att högkostnadsteknologier tenderar att ha en av de följande kännetecknen:

1. De är dyra att utveckla: Exempelvis kan det ta många år och miljoner dollar att forska fram och få godkänt en ny läkemedelsbehandling eller medicinsk enhet.
2. De är dyra att tillverka: Vissa behandlingsmetoder, som till exempel genteknik eller protonterapi för cancerbehandling, kan kräva mycket dyr utrustning och specialiserade resurser.
3. De är dyra att använda: Behandlingar som kräver långvarig intensiv vård, frekventa kontroller eller efterföljande behandlingar kan vara mycket kostsamma över tid.
4. De har en osäker kostnad/effekt-balans: Ibland är det oklart om de förväntade fördelarna med en viss högkostnadsteknologi verkligen motiverar den höga kostnaden, och det kan vara svårt att bedöma dess relativa värde jämfört med andra behandlingsalternativ.

Det är viktigt att notera att en högkostnadsteknologi inte nödvändigtvis innebär att den är bättre än lägre kostnadsteknologier, och beslut om användning av högkostnadsteknologier bör grundas på en välgrundad bedömning av deras relativa kliniska effektivitet, säkerhet, patientens preferenser och ekonomiska konsekvenser.

Diagnosrelaterade grupper (DRG) är en systematisk metod för att klassificera sjukvårdsbehandlingar baserat på diagnoser och behandlingsprocesser. Det är ett av de mest använda systemen för att finansiera sjukvård i USA och används också i andra länder världen över, inklusive Sverige.

DRG-systemet delar in patienter i grupper baserat på deras huvuddiagnoser, komplikationer, behandlingskomplexitet och andra relevanta faktorer. Varje grupp har en betalningsnivå som är relaterad till den genomsnittliga kostnaden för att ge vården till patienter i den gruppen.

Sjukvårdsanläggningar får sedan betalt en fast summa för varje patient de behandlar, beroende på vilken DRG-grupp patienten tillhör. Detta ger sjukvårdsanläggningarna en ekonomisk incitament att effektivisera sin vård och minska kostnaderna, samtidigt som det säkerställer att de får betalt en rimlig summa för den vård de erbjuder.

DRG-systemet används också för att övervaka och jämföra kvaliteten på sjukvården mellan olika sjukvårdsanläggningar, genom att analysera data om patientutgång, komplikationer och andra relevanta faktorer inom varje DRG-grupp.

Läkemedelskostnader är de utlägg som görs för att få tillgång till läkemedel och som används för att behandla sjukdomar, lindra symtom eller för preventiv medicin. Detta kan inkludera kostnaden för själva läkemedlet, men även relaterade kostnader såsom läkarbesök, tester och andra behandlingsformer som kan vara nödvändiga i samband med användandet av läkemedlen.

I vissa fall kan delar av läkemedelskostnaderna tas upp av sjukförsäkringssystem, statliga subventioner eller filantropiska organisationer, beroende på den specifika kontexten och lagstiftningen i varje land. I andra fall kan patienter behöva betala hela kostnaden själva.

Det är värt att notera att läkemedelskostnader kan variera mycket beroende på flera faktorer, såsom vilket läkemedel som behövs, hur effektivt det är, hur vanligt det används och vilken typ av sjukförsäkring eller hälsoförsörjning som finns tillgänglig.

Sjukhusekonomi (engelska: Healthcare economics eller Hospital economics) är ett samlingsbegrepp för ekonomiska aspekter och analyser inom sjukvården, särskilt med fokus på ekonomisk bedömning och styrning av sjukhusverksamhet. Det inkluderar studier av effektivitet, produktivitet, kostnader, finansiering, investeringsbeslut, prissättning och ekonomisk utvärdering av olika behandlingsalternativ och sjukhusverksamheter.

Sjukhusekonomi undersöker hur resurser fördelas och används inom sjukvården, med målet att förbättra patientresultatet och minska kostnaderna. Detta kan involvera analys av ekonomiska konsekvenser av olika behandlingsmetoder, utvärdering av olika finansieringsmodeller och insikter i hur sjukhus kan öka sin effektivitet och produktivitet.

Sjukhusekonomi är en viktig del av den allmänna hälsoekonomin, som är ett tvärvetenskapligt område som kombinerar ekonomi, statistik, epidemiologi och medicinsk vetenskap för att analysera och förstå hur resurser bäst kan användas inom sjukvården.

DRG (Diagnosis Related Groups) outliers refer to patients who have significantly higher resource utilization or longer lengths of stay than what is typical for a specific DRG. In other words, these are patients who have unexpectedly high costs of care within a particular DRG category. There are two types of DRG outliers:

1. **Clinical Outlier:** A patient who has a length of stay that is more than twice the geometric mean length of stay for their assigned DRG, and whose additional resource use is also greater than a specified threshold. Clinical outliers typically have complex medical conditions or complications that require additional resources and treatment beyond what is usual for their DRG.

2. **Severity-adjusted Cost Outlier:** A patient who has higher than expected costs based on the severity of illness, as determined by a risk adjustment model. These patients may not necessarily have longer lengths of stay but require more expensive treatments or procedures that drive up the overall cost of care.

DRG outliers are identified through data analysis and reporting processes to help healthcare organizations identify opportunities for improving efficiency, reducing costs, and enhancing patient care.

Hälso- och sjukvårdskostnader kan definieras som de utlägg som görs för att möjliggöra diagnostisering, behandling, rehabilitering, longitudinell vård och stöd av individer eller populationer med avseende på deras hälsa och välbefinnande. Dessa kostnader kan innefatta både direkta kostnader, såsom läkarbesök, mediciner och operationer, samt indirekta kostnader, som t.ex. förlorad inkomst under sjukdomstiden eller transportskostnader till och från vården. Hälso- och sjukvårdskostnader kan också omfatta preventiva åtgärder och folkhälsoprogram som är avsedda att förbättra allmänna hälsotillståndet och förebygga sjukdomar.

"Sjukvårdsavgift, personlig" er en term som används i Sverige och betecknar en avgift som individen själv måste betala för vissa typer av vård och viss typ av läkemedel. Den personliga sjukvårdsavgiften är en del av den totala kostnaden för vården, medan den övriga delen tas upp av landets offentliga hälso- och sjukvårdsystem.

Den personliga sjukvårdsavgiften kan variera beroende på vilken typ av vård det gäller och individens ekonomiska situation. Till exempel kan den vara lägre eller sänkas för personer med låg inkomst eller speciella behov.

Det är värt att notera att begreppet "Sjukvårdsavgift, personlig" är specifikt för Sverige och kan variera i andra länder.

Kostnadskontroll inom medicin är ett samlingsbegrepp för aktiviteter och processer som används för att övervaka, begränsa och optimera användandet av resurser inom sjukvården. Det kan handla om ekonomiska kontroller såsom budgetering, granskning av fakturor och kostnadseffektiv analys, men också om att ställa krav på dokumentation, behandlingsstandarder och kvalitetskontroll för att undvika onödiga behandlingar och förbättra patientresultaten. Kostnadskontroll innebär ofta en balans mellan att erbjuda högkvalitativ sjukvård och att använda resurserna på ett ekonomiskt hållbart sätt.

Medicinskt kan ‘teknologi’ definieras som användandet av vetenskapliga kunskaper och praktiska metoder för att skapa, utveckla och använda hjälpmedel och system för att lösa medicinska problem, underlätta diagnostisering och behandling, förbättra patientsäkerhet och öka effektiviteten i vården.

Exempel på medicinsk teknologi inkluderar läkemedel, operationsredskap, proteser, medicinska enheter som ultraljuds- och röntgenmaskiner, datorsystem för att hantera patientinformation, telemedicin och robotik.

'Medicare' är ett federalt finansierat sjukvårdsprogram i USA som erbjuder läkarvård, sjukhusvård och andra hälsorelaterade tjänster till personer som är 65 år eller äldre, vissa yngre personer med funktionsnedsättningar och personer av alla åldrar med slutlig njurssvikt som behöver dialys eller en njuretransplantation. Medicare består av flera delar: Del A (hospitalstanna), Del B (optionell kompletterande försäkring), Del C (privat förvaltad alternativ plan) och Del D (försäkring för läkemedel).

Nationella hälsoplaner är systematiska, strategiska och långsiktiga planer som utformas av nationell regering eller folkhälsoorgan för att förbättra och skydda en nations folkhälsa. Dessa planer innehåller ofta en analys av de största folkhälsoutmaningarna och prioriterade områden, tillsammans med mål, strategier och åtgärder för att minska negativa hälsoeffekter och främja bättre hälsa på populationnivå.

Nationella hälsoplaner kan inkludera insatser för att:

1. Förbättra allmän folkhälsa och livskvalitet
2. Minska ohälsa orsakad av sjukdomar, skador eller funktionsnedsättningar
3. Förebygga uppkomsten av sjukdomar genom att identifiera och minska riskfaktorer
4. Förbättra tillgängligheten och kvaliteten på hälso- och sjukvårdstjänster
5. Främja forskning, utbildning och information för att stödja folkhälsan
6. Samordna insatser mellan olika sektorer och aktörer som påverkar folkhälsa, såsom hälso- och sjukvård, utbildning, arbete och miljö.

Nationella hälsoplaner är ofta en del av ett större system för att främja och skydda folkhälsan, som kan inkludera lagstiftning, reglering, resurser och policyer. Dessa planer utvecklas vanligtvis i samarbete med experter inom olika områden av folkhälsa, patientorganisationer, civilsamhället och andra intressenter för att säkerställa en bred och integrerad ansats till folkhälsofrågor.

Försäkringsdiskriminering är en policy eller praxis som innebär att en försäkringstagare behandlar olika personer olika baserat på deras medlemskap i en viss grupp, istället för baserat på individuell riskbedömning. Detta kan ske genom att neka försäkring, ta högre premier eller erbjuda sämre villkor till personer som tillhör vissa grupper, ofta baserat på faktorer som kön, ålder, hälsa, ras/etnicitet, sexuell orientering eller funktionsnedsättning. Försäkringsdiskriminering kan vara olagligt i vissa jurisdiktioner och anses ofta vara moraliskt ogrundat.

Det finns ingen enstaka "medicinsk definition" av "Förenta Staterna", eftersom Förenta Staterna i sig självt inte är ett medicinskt begrepp. Förenta Staterna är ett land, bestående av 50 delstater och ett federal distrikt (Washington, D.C.).

I vissa medicinska sammanhang kan referensen till "Förenta Staterna" vara relevant när det gäller att beskriva en population eller ett forskningsområde. I sådana fall kan definitionen vara lika med den geografiska och politiska betydelsen av begreppet, dvs. de områden som utgör Förenta Staterna.

I andra fall kan "Förenta Staterna" i ett medicinskt sammanhang hänvisa till det specifika hälsosystemet eller den typen av vård som finns i landet, men det finns inga enhetliga definitioner på detta område. Det är viktigt att tolka begreppet "Förenta Staterna" i medicinska sammanhang beroende på kontexten och den specifika användningen av termen.

En läkemedelsförsäkring är en form av försäkring som ger skydd mot eventuella skador, sjukdomar eller biverkningar som orsakats av ett läkemedel. Denna typ av försäkring är vanlig inom vården och ges ofta av läkemedelsbolag till patienter som använder deras produkter. Syftet med en läkemedelsförsäkring är att ge patienten trygghet och finansiell kompensation om de skulle drabbas av någon skada orsakad av ett läkemedel. Försäkringen täcker vanligtvis kostnader som behandling, sjukhusvistelse, förlorad lön och smärre skador. Det är viktigt att notera att villkor och detaljer varierar mellan olika läkemedelsförsäkringar, så det är alltid klokt att granska policydokumentet noga innan man skriver under på en försäkring.

Arbetslivsförsäkring, på engelska kallat "Working Life Insurance", är en form av försäkring som erbjuds av vissa arbetsgivare till deras anställda. Denna typ av försäkring är vanligast i länder som Sverige och Finland.

Arbetslivsförsäkringen är en sammanfattande benämning på två olika försäkringsdelförmåner:

1. Långtidssjukförsäkring (Long-term sickness insurance): Denna del av försäkringen ger anställda fortsatta inkomster om de blir långtidssjuka och inte kan arbeta på grund av sjukdom eller skada. Försäkringen betalar ut en ersättning som motsvarar en viss andel av den sjuke anställdas lön, ofta upp till 80 procent, under en given tidsperiod.

2. Arbetslöshetsförsäkring (Unemployment insurance): Denna del av försäkringen ger anställda ekonomiskt stöd om de blir arbetslösa. Försäkringen betalar ut en ersättning som motsvarar en viss andel av den arbetslösas lön, ofta upp till 80 procent, under en given tidsperiod.

Arbetslivsförsäkringens syfte är att ge anställda trygghet och skydd mot ekonomiska konsekvenser av långtidssjukdom, skada eller arbetslöshet. Det är värt att notera att villkoren och detaljerna för arbetslivsförsäkringar kan variera mellan olika länder och arbetsgivare.

Medicaid er et offentlig finansiert og drevet sundhedsprogram i USA, som tilbyder gratis eller billige sundhedsrelaterede tjenester for lavindkomstfamilier og enkelte andre målgrupper, såsom gravide kvinder, ældre, funktionshindrede og personer med lav indkomst. Det drives i partnerskab mellem delstaterne og den føderale regering, og det er designet til at hjælpe de mest behovende borgere med at få adgang til nødvendig sundhedspleje. Medicaid dækker en bred vifte af tjenester, herunder lægebesøg, hospitaliseringer, medicinsk udstyr og lægemidler, og det er et vigtigt søjleelement i USA's sundhedsvæsen.

Ekonometrisk modellering är en metod inom ekonomisk forskning och analys som använder statistiska, matematiska och grafiska metoder för att studera och förutsäga ekonomiska fenomen. När det gäller 'modeller, ekonometriska' kan det syfta på de matematiska ekvationer och modellstrukturer som används för att beskriva och analysera ekonomiska relationer mellan olika variabler, såsom produktion, konsumtion, investering, inflation, arbetslöshet med mera.

Ekonometriska modeller bygger ofta på tidseries or time series data och använder sig av diverse statistiska metoder som regressionsanalys, variansanalyser, sannolikhetsfördelningar och andra ekvationsmodeller för att uppskatta parametrarna i ekvationerna. Dessa modeller kan sedan användas för att simulera olika scenarier och förutsäga framtida utvecklingar inom ekonomin.

Exempel på ekonometriska modeller är linear regression, logistisk regression, autoregressiva integrerade moving average (ARIMA) modeller, vector autoregression (VAR) modeller och cointegreringsteori. Dessa modeller kan användas inom olika områden som finansiell ekonomi, makroekonomi, industriell organisation, arbetsmarknadsekonomi och miljöekonomi.

Sjukhuskostnader är de totala utgifterna eller utlägg som en sjukhusbehandling orsakar. Dessa kostnader kan innefatta allt från läkarbesök, operationer, medicinska behandlingar och diagnostiska tester till vårdpersonal, sjukhusinredning och underhåll.

Sjukhuskostnaderna kan också delas upp i direkta kostnader som är relaterade till specifika patienter eller behandlingar, såsom läkemedelskostnader och operationskostnader, samt indirekta kostnader som inte är direkt relaterade till en viss patient eller behandling, såsom personal- och infrastrukturkostnader.

Det är värt att notera att sjukhuskostnaderna kan variera mycket beroende på faktorer som sjukhusets storlek, lokalisering, typ av behandlingar som erbjuds och hur komplexa patienternas tillstånd är.

'Kostnader' i en medicinsk kontext refererar till de resurser som används för att producera en viss tjänst, behandling eller produkt inom sjukvården. Det kan handla om direkta kostnader, såsom löner till personal, kostnaden för medicinska förbrukningsvaror och utrustning, samt indirekta kostnader, som exempelvis underhåll och administration.

'Kostnadsanalys' är en metod för att undersöka och jämföra olika alternativs kostnader och effekter inom sjukvården. Det innebär att man ser på både de direkta och indirekta kostnaderna, liksom på resultaten av en viss behandling eller tjänst. Kostnadsanalys kan användas för att ta beslut om hur resurser ska allokeras inom sjukvården, samt för att utvärdera effektiviteten hos olika behandlingsalternativ.

Exempel på metoder som kan användas inom kostnadsanalys är:

* Kostnadseffektivitet: Jämför två eller flera alternativ med avseende på deras kostnader och effekter, för att se vilket alternativ som ger bäst värde för pengarna.
* Kostnadsnutvsättning: Uttrycker effekterna av en behandling i monetära termer, för att jämföra kostnader och effekter på samma skala.
* Break-even-analys: Beräknar när de extra kostnader som är associerade med ett nytt alternativ kompenseras av de extra effekterna det ger.

"Kontraktstyrd vård" (Contract-driven care) är ett system där en vårdenhet, såsom ett sjukhus eller en läkarpraktik, har ett formellt avtal med en betalare, till exempel en försäkringsbolag eller en statlig myndighet, om att erbjuda vissa tjänster till ett fastställt pris.

I kontraktstyrd vård specificeras ofta specifika kvalitetskrav och mål som måste uppnås för att avtalet ska fortsätta vara giltigt. Det kan handla om att uppfylla vissa kliniska utgångsmål, till exempel att en viss andel av patienter med diabetes ska ha kontrollerade blodsockernivåer, eller att uppnå patientbeläggningsmål, som att minska antalet återinträden i sjukvården.

Syftet med kontraktstyrd vård är ofta att främja kvaliteten och effektiviteten inom vården genom att ställa högre krav på leveransen av vårdtjänster och ge betalarna möjlighet att jämföra och välja mellan olika vårdenheter baserat på kvalitet, pris och patientnöjdhet.

Kostnads-nyttoanalyser (CBA) är en metod för att jämföra de kostnader och nyttor som är associerade med olika alternativ inom en viss kontext, ofta i beslutsfattandeprocessen kring hälsovård.

CBA utvärderar alla relevanta kostnader och nyttor, både direkta och indirekta, för varje alternativ. Direkta kostnader kan inkludera t.ex. kostnaden för läkemedel, sjukhusvistelse eller arbetsledighet, medan indirekta kostnader kan innefatta produktivitetsförluster och kvaliteten på livet. Nyttor kan mätas i naturliga enheter, såsom levnadsår i gott hälsa (QALY) eller livsår i god hälsa (DALY), eller i monetära termer.

Genom att jämföja de totala kostnaderna och nyttorna för varje alternativ kan CBA hjälpa till att avgöra vilket alternativ som ger den största nettonytta, det vill säga skillnaden mellan nyttan och kostnaden. Detta kan användas som ett underlag för att ta beslut om hur resurser bäst ska användas inom hälsovården.

"Biomedical technology" kan definieras som tillämpningar av teknik och ingenjörsvetenskap inom medicinen och biologin, med syfte att förbättra människors hälsa och välbefinnande. Detta kan omfatta utvecklingen och användningen av olika typer av teknik, såsom medicinsk utrustning, diagnosverktyg, läkemedel, proteser, och informationsteknologi, för att undersöka, behandla eller förebygga sjukdomar och skador. Biomedicinsk teknologi kan också innefatta metoder för att manipulera biologiska system på cell- och molekylär nivå, till exempel genom genteknik eller nanoteknologi.

Kvalitetssäkring inom vården kan definieras som ett systematiserat arbete med att garantera och förbättra den kliniska vården så att den är säker, effektiv, patientcentrerad och skapar tillfredsställelse hos de behandlas. Det innefattar att fastställa och följa riktlinjer och standarder för vårdens kvalitet, mäta och utvärdera resultatet av vården samt genomföra kontinuerliga förbättringsprocesser. Kvalitetssäkring innebär också att patienter och anhöriga ges information och deltar i beslut om vården. Syftet är att säkerställa att patienter alltid får den bästa möjliga vården, baserad på aktuella vetenskapliga belägg och respekt för individens preferenser och behov.

Medicinsk definieras patient readmission som när en patient som har blivit inlagd på sjukhus, efter att ha blivit utskriven och återvänt till sitt normale liv, behöver vårda sig igen på sjukhus inom ett visst tidsintervall. Detta tidsintervall varierar beroende på olika faktorer som kan inkludera typ av sjukdom, behandling och läkares bedömning. Readmission kan ses som en negativ utgång eftersom det kan indikera att patienten inte har tillfrisknat fullt ut eller att de inte har fått tillräcklig stöd för att hantera sin sjukdom i hemma miljö.

Medicinsk teknologiutvärdering (HTA) är ett systematiskt, transparent och strukturerat sätt att samla in, analysera och tolka information om medicinsk teknik för att underlätta beslutsfattande angående dess användning i hälso- och sjukvården. HTA tar hänsyn till kliniska, ekonomiska, etiska, sociala och organisationella aspekter av medicinsk teknik. Det kan inkludera bedömningar av effektivitet, säkerhet, kostnadseffektivitet, användbarhet, patientsäkerhet och etik. HTA används ofta för att informera policybeslut, kliniska riktlinjer och rekommendationer om användning av medicinsk teknik.

Teknologiapplicering inom medicin kan definieras som användandet av teknik och teknologi i diagnostiska, terapeutiska eller preventiva syften för att förbättra mänsklig hälsa och välbefinnande. Detta kan omfatta en bred palett av tillämpningar, från användandet av medicinska enheter och instrument som ultraljud, röntgen och magnetresonanstomografi (MRT) för att diagnostisera sjukdomar, till användandet av robotik och automation inom kirurgin, genomgripande datorsimuleringar för att undersöka läkemedelsverkan, samt användandet av artificiell intelligens och maskininlärning för att tolka medicinska data och underlätta beslutsfattande. Teknologiapplicering inom medicinen har potentialen att förbättra precisionen, effektiviteten och säkerheten hos medicinska behandlingar, liksom att öppna nya möjligheter för att förstå, förebygga och behandla sjukdomar.

Medical Laboratory Science (MLS) er en gren av medisinsk vitenskap som involverer undersøkelser og analyser av biologiske prøver for å støtte diagnostisering, behandling, monitoring og forebygging av sykdommer. MLS omfatter flere specialiteter, inkludert klinisk kjemia, hematologi, mikrobiologi, immunologi og molekylær patologi.

Profesjonelle medisinske laboratoriejobb blir vanligvis utført av personer som har en bachelor- eller mastergrad i Medical Laboratory Science eller en relatert disciplin. De er ansvarlige for å sikre at prøver blir samlet, behandlet, analysert og rapportert på en riktig måte etter standardiserte proseder og kvalitetskontrollmetoder. De jobber tett sammen med medisinske fagpersoner for å forstå pasientens historie og klage, velge de riktige undersøkelser, tolke resultatene korrekt og gi råd om behandling og monitoring.

MLS-fagfolk er også involvert i forskning og utvikling av nye teknologier og metoder for å forbedre diagnostisk presisjon, effektivitet og kostnadseffektivitet i laboratoriet. De må også holde seg oppdatert på de siste forskningsinnsiktene innenfor deres egen specialitet og relaterte områder for å sikre at de lever opp til de høyeste standarder for pasientomsorg og sikkerhet.

I medicine, innebär utbildningstekniken metoder och strategier som används för att undervisa läkarstudenter, medicinstuderande och andra hälsovårdspersonal. Detta kan omfatta olika undervisningsmetoder såsom föreläsningar, praktiska övningar, fallstudier, simuleringar, självstudier och grupparbete. Syftet är att stödja lärares och elevs lärande och att främja kompetensutveckling inom relevanta områden såsom klinisk bedömning, diagnos, behandling och vård. Utbildningstekniker kan också inkludera metoder för att utvärdera lärares och elevers kunskaper och färdigheter.

"Dental technology" refers to the application of science and engineering in the design, production, and use of dental products, instruments, and methods for the prevention, diagnosis, and treatment of oral diseases and conditions. This can include areas such as:

* Dental materials: the development and testing of materials used in restorations, implants, and other dental treatments.
* CAD/CAM technology: the use of computer-aided design and computer-aided manufacturing in the production of dental restorations, appliances, and prosthetics.
* Digital imaging: the use of digital technology to capture and analyze images of the teeth and mouth for diagnostic and treatment planning purposes.
* Tele dentistry: the use of telecommunication and information technologies to provide dental care, consultation, and education remotely.
* 3D printing: the use of three-dimensional printing technology in the production of dental models, appliances, and other dental products.
* Robotics: the application of robotic systems in dental surgery, implantology and other dental procedures.

It's a broad field that encompasses many different areas of study and research, all with the goal of improving oral health and dental care.

Medicinsk informatik (eller biomedical informatics) är ett multidisciplinärt fält som kombinerar kunskaper inom datavetenskap, informationsteori, matematik och medicin för att utveckla och använda sig av informationssystem och tekniker för att lösa problem inom hälso- och sjukvården. Det kan handla om allt ifrån att desigera och bygga elektroniska hälsoregistret, till att utveckla algoritmer för att tolka medicinska data som bilddiagnostiska resultat eller genetisk information. Medicinsk informatik används också för att stödja klinisk beslutsfattande, forskning och undervisning inom medicin.

En 'tekniker för fertilitetsbehandling' (engelska: 'fertililty technician') är en individ som är utbildad och certifierad att arbeta med assisted reproductive technologies (ART) inom medicinsk behandling av ofrivillig barnlöshet. Deras huvudsakliga uppgifter innefattar att hantera, preparera och bevara gameter (ägg och/eller spermier), utför ultraljud under oocyte retrieval ( ägg-punktion) procedurer, och utföra laboratorieprocedurer såsom insemination, intracytoplasmisk spermieinjektion (ICSI) och embryokultur. De arbetar vanligtvis under läkares övervakning i en fertilitetsklinik eller ett reproduktionsmedicinskt centrum.

Bioteknologi definieras som användning av biologiska system, levande organismer, eller derivat derav, för att skapa eller ändra produkter, processer eller tjänster i nästan alla industriella sektorer. Detta kan inkludera exempelvis genteknik, cellodling och andra tekniker som använder sig av biologiska system för att lösa praktiska problem eller skapa nya möjligheter inom områden som medicin, jordbruk, miljövård och industri.

Farmaceutisk teknologi definieras som den vetenskapliga disciplinen som handlar om utformning, utveckling, framställning, kontroll och kvalitetssäkring av läkemedel. Den inkluderar också studiet av hur olika läkemedelsformer påverkar läkemedlets farmakokinetik och farmakodynamik, det vill säga absorption, distribution, metabolism och elimination i kroppen samt verkan på kroppens celler och system. Farmaceutisk teknologi omfattar också att förbättra läkemedelsformernas hållbarhet, stabilitet och säkerhet, samt att utveckla nya leveranssystem som till exempel nanomediciner och andra avancerade terapeutiska system.

Telemedicin (eller telemedicine) är en form av sjukvård där man använder information- och kommunikationsteknik för att erbjuda och leverera sjukvårdsrelaterade tjänster på distans. Det kan handla om exempelvis konsultationer, övervakning av patienters hälsostatus eller utbildning av vårdpersonal via telefon, video, e-post eller speciella telemedicinska system. Syftet är ofta att underlätta tillgången till sjukvård för patienter som bor på avlägsna ställen, har svårigheter att resa eller behöver snabb expertkontakt.

Det finns ingen officiell medicinsk definition av "Internet", eftersom det är ett allmänt begrepp som inte är specifikt relaterat till medicinen. Men för att ge dig en bred förståelse av vad Internet är:

Internet är ett globalt nätverk av datorer och andra enheter, som är sammanlänkade för att möjliggöra kommunikation och informationsutbyte mellan dem. Det bygger på standardiserade protokoll och består av en rad olika tjänster och tekniker, såsom webb, e-post, filuppladdning/-nedladdning, chatt, videokonferenser och sociala medier. Internet ger användarna möjlighet att snabbt och enkelt komma i kontakt med information, kunskaper och andra människor över hela världen.

Enligt Socialstyrelsen i Sverige definieras handikapphjälpmedel som:

"Ett hjälpmedel som används för att motverka, mildra eller kompensera funktionsnedsättningar och/eller aktivitetsbegränsningar hos en person med handikapp."

Denna definition inkluderar både tekniska hjälpmedel som rullstolar, hörapparater och datorprogram, men även icke-tekniska lösningar som arbetssätt, kommunikationsformer och strukturerade miljöer. Huvudfokus ligger på att stödja personens deltagande i samhället och förbättra deras livskvalitet.

DNA-mikroarrayanalyser, även känd som DNA-chip eller genexpressionsprofilering, är en teknik inom genomik och proteomik som används för att simultant undersöka aktiviteten hos tusentals gener i ett enda experiment. Denna metod bygger på hybridisering av fluorescentmärkta DNA-prover till komplementära DNA-prober som är fysiskt fäst på en glasslid eller en silikonplatta.

I en DNA-mikroarrayanalys används ofta prover från två olika biologiska tillstånd, exempelvis frisk och sjuk, för att jämföra deras genuttrycksmönster. Genom att mäta intensiteten av fluorescensen på varje punkt i arrayet kan forskaren fastställa relativa nivåer av genaktivitet för varje gener i de två proverna. Detta kan hjälpa till att identifiera olikheter i genuttryck som kan vara associerade med en viss sjukdom eller biologisk process.

DNA-mikroarrayanalys är ett kraftfullt verktyg inom forskning och har använts för att studera allt från cancer till neurovetenskap, immunologi och utvecklingsbiologi. Den kan också användas för att undersöka genuttrycket hos patogener såsom bakterier och virus, vilket kan hjälpa till att identifiera nya mål för läkemedelutveckling.

Radiologisk teknologi definieras som den tekniska och praktiska aspekten av att genomföra medicinska bilddiagnostiska undersökningar, såsom röntgen, CT (datortomografi), MRI (magnetresonanstomografi), ultraljud och interventionella radiologiska procedurer. En radiologisk tekniker är en utbildad hälsovårdsperson som arbetar tillsammans med radiologer och andra medicinska specialister för att producera bilder av patientens kropp, hjälpa till vid behandlingen av sjukdomar och skador samt stödja forskning inom området. De ansvarar också för att säkerställa användningen av strålning i en trygg och effektiv väg under undersökningarna.

Medicinsk informatik kan definieras som användandet av datorsystem och informationsteknologi för att lösa problem och stödja processer inom hälso- och sjukvården. Tillämpningar av medicinsk informatik kan vara:

1. Elektroniska patientjournaler (EPJ) - digitala journaler som används för att dokumentera, hantera och dela patientinformation.
2. Bildhanterings- och kommunikationssystem (PACS) - system för lagring, åtkomst och visualisering av medicinska bilder såsom röntgen, MRI och CT-scanningar.
3. Klinisk beslutsstödjande system (CDSS) - system som använder sig av information om patienten och kliniska riktlinjer för att stödja kliniker i deras beslut om diagnoser och behandlingar.
4. Telemedicin - användning av kommunikationsteknologi för att erbjuda sjukvård på distans, till exempel genom videokonsultationer eller övervakning av patienter hemma.
5. Genomik och personlig medicin - användning av information om en persons genetiska makeup för att individualisera behandlingar och förebygga sjukdomar.
6. Artificiell intelligens (AI) och maskininlärning (ML) - tillämpningar som använder sig av AI och ML-algoritmer för att analysera stora mängder data och hjälpa till med diagnoser, prognoser och behandlingsplaner.

Dessa är några exempel på tillämpningar inom medicinsk informatik, men det finns många fler som utvecklas kontinuerligt för att stödja hälso- och sjukvården i sin digitala transformation.

'Utrustningsdesign' (engelska: 'Medical Device Design') är ett område inom produktutveckling som fokuserar på att skapa, utforma och ta fram medicinska enheter och tillbehör. Enligt FDA (US Food and Drug Administration) är en medicinsk enhet något som:

1. är avsett för användning i människor diagnostiskt eller terapeutiskt, och
2. inte åstadkommer sin verkan genom kemiska aktivitet eller metabolism i eller på kroppen och som inte är en farmakologisk, immunologisk eller genetisk produkt.

Exempel på medicinska enheter inkluderar pacemakers, defibrillatorer, proteser, ortopediska instrument, katetrar, operationsbord och annan sjukvårdsutrustning.

Utrustningsdesign innefattar ett brett spektrum av aktiviteter, från behovsanalys, konceptutveckling, detaljerad design, prototypning, tillverkning och verifiering/validering enligt medicinska enhetsregleringsmyndigheters krav. Utrustningsdesigner måste ha kunskap inom områden som biokompatibilitet, användarcentrerad design, riskhantering, materialval och systemintegrering för att skapa säkra, effektiva och tillförlitliga medicinska enheter.

Inom medicinskt och hälsovårdsrelaterat sammanhang kan innovationer definieras som nya idéer, metoder, tekniker, produkter eller tjänster som förbättrar läkares behandlingar, patienters livskvalitet, effektivisering av vårdprocesser eller förebyggande av sjukdomar. Dessa innovationer kan vara tekniska, till exempel en ny medicinsk apparat eller diagnosmetod, men de kan också vara icke-teknologiska, som nya sätt att organisera vården eller förbättra kommunikationen mellan personal och patienter.

Innovationer i hälsovården kan leda till bättre patientresultat, effektivare användning av resurser och en stärkning av konkurrenskraften inom sjukvårdssystemet. För att uppnå detta behövs dock ofta samarbete mellan olika aktörer som forskare, läkare, sjukvårdsledning, industri och patienter för att säkerställa att innovationerna är relevanta, tillförlitliga och kan implementeras på ett effektivt sätt i den praktiska vården.

"Genetiskt uttrycks mönster" refererar till hur och när gener i ett individuellt genomi expressar sig, det vill säga hur de producerar specifika proteiner eller RNA-molekyler. Detta kan variera mellan olika celltyper, till exempel leverceller jämfört med hjärnceller, och under olika livscykel-faserna, som fostertillstånd jämfört med vuxen ålder. Genuttrycksmönster kan påverkas av både genetiska och miljömässiga faktorer.

Det är värt att notera att termen 'genetiskt uttrycks mönster' ofta används i samband med studier av epigenetik, som undersöker hur miljöfaktorer kan påverka genuttryck genom mekanismer som DNA-metylering och histonmodifiering. Dessa förändringar kan vara reversibla och är ofta specifika för en viss celltyp eller tillstånd, vilket leder till unika genuttrycks mönster.

Medicinsk definition av "Användare-datorgränssnitt" (User-Computer Interface) är inte vanligt förekommande, eftersom detta oftast faller under området datavetenskap och ingenjörsvetenskap. Men alltså, ett användar-datorgränssnitt (UI) är den plats där människa och dator möts, vilket innebär det visuella designade miljö där en användare kan interagera med en dator, webbplats, program eller applikation via hårdvara och/eller mjukvara.

UI:s är viktiga för att underlätta och förbättra användarupplevelsen (UX) genom att skapa enkelhet, tydlighet och tillgänglighet i interaktionen mellan människa och dator. Detta kan inkludera allt från grafiska användarmiljöer (GUI), kommandoradsgränssnitt (CLI) eller virtuella realitetsmiljöer (VR).

Inom medicinsk kontext kan ett användar-datorgränssnitt vara till exempel en webbplats där patienter kan boka termin, ett program för att övervaka vitala tecken eller en applikation för att skriva och spara elektroniska journalposter.

'High-Throughput Nucleotide Sequencing' (HTS), också känt som nästa generation séquensiering (NGS), är en grupp av tekniker för sekvensering av DNA och RNA på hög genomförandhastighet och med låg kostnad per baskelv. Denna metod gör det möjligt att sekvensera stora mängder av nukleotidsekvenser samtidigt, vilket ger en mycket högre upplösning jämfört med traditionella sekvenseringsmetoder. HTS används ofta inom forskning och klinisk praktik för att studera genomet, transkriptomet och epigenomen hos levande organismer, vilket kan ge information om genetisk variation, genuttryck, mutationer och epigenetiska förändringar.

'Mjukvara' (svenska) eller 'software' (engelska) är en samling instruktioner som tellas en dator att följa för att utföra specifika uppgifter. Det kan vara allt från operativsystem som styr datorn till programvaror som används för att skapa dokument, spela spel eller navigera på internet. Mjukvaran är inte en fysisk entitet utan snarare en samling data och information som lagras i minnet och på hårddisken i datorn.

Ett medicinskt perspektiv på "mobiltelefon" fokuserar ofta på möjliga hälsorisker och effekter på hälsa som är relaterade till användandet av enheten. En definition från ett medicinskt perspektiv kan vara:

"En mobiltelefon är en trådlös handhållen kommunikationsenhet som använder sig av radiovågor för att skapa tvåvägiga telekommunikationer över cellnätverk. Mobiltelefoner har potentialen att utsätta användaren för exponering av radiofrekvent elektromagnetisk strålning (RF-EMF). Det finns forskningsstudier som undersökt möjliga hälsorisker relaterade till lågfrekvent RF-EMF-exponering, men det finns fortfarande ingen konsensus inom den medicinska gemenskapen om de potentiala hälsoriskerna."

Notera att detta är en definition som betonar den medicinska aspekten av mobiltelefoner och inte en allmän definition.

'Wireless technology' refererer til teknologier som muliggør overføringen og kommunikationen af data, stemme, video eller andre informationsformer uden anvendelse af ledninger eller kabler. Det inkluderer en række forskellige trådløse teknologier som fx bluetooth, wifi, zigbee, nfc og mobilnetværk (som 4G, 5G osv.). Disse teknologier anvender elektromagnetiske bølger for at kommunikere mellem enheder, såsom computere, smartphones, sensorer og andre trådløse enheder.

'Genomik' (eller 'genomics' på engelska) är ett område inom molekylärbiologi och genetik som handlar om studiet av organismers genom, dvs. deras fullständiga arvsmassa. Genomen innehåller all information som behövs för att bygga och underhålla en levande organism, inklusive gener, regulatoriska sekvenser, icke-kodande DNA och andra strukturella element.

Genomik kan delas upp i flera underområden, såsom komparativ genomik (jämförande studier av genomer mellan olika arter), funktionell genomik (studier av geners funktioner och interaktioner) och strukturell genomik (bestämning av DNA-sekvenser och deras tredimensionella struktur). Genomik använder sig ofta av högthroughput-tekniker, såsom nästgenerationssekvensering och DNA-mikroarrayer, för att samla in stora mängder data om genomer. Dessa data kan sedan analyseras med hjälp av bioinformatiska metoder för att besvara biologiska frågor och få insikt i hur levande organismar fungerar på molekylär nivå.

"Resultatens reproducerbarhet" är ett begrepp inom forskning och medicin som refererar till förmågan att upprepa en experimentell studie eller ett försök och få liknande eller identiska resultat. Detta är viktigt eftersom det stärker den vetenskapliga evidensen för ett visst fynd eller en viss slutsats.

En studie som har hög reproducerbarhet innebär att andra forskare kan upprepa experimentet och få samma resultat, även om de använder olika metoder eller prover. Detta är ett fundamentalt koncept inom vetenskapen eftersom det understryker vikten av objektivitet och pålitlighet i forskningsprocessen.

I medicinsk forskning kan reproducerbarhet vara särskilt viktig när det gäller studier som undersöker effekterna av olika behandlingsmetoder eller läkemedel. Om en studie inte har hög reproducerbarhet, kan det ifrågasättas hur tillförlitliga dess resultat är och om de verkligen kan appliceras i klinisk praktik.

DNA-sekvensanalys är en metod inom genetiken och bioinformatiken som används för att bestämma den exakta ordningsföljden (sekvensen) av nukleotider (baser) i en DNA-molekyl. Genom att undersöka och jämföra dessa sekvenser kan man få information om individens genetiska make-up, evolutionära härstamning och samband med olika arvsbundna sjukdomar eller andra genetiska egenskaper. DNA-sekvensanalys används också för att identifiera mikroorganismer såsom bakterier och virus genom att jämföra deras genetiska sekvenser med kända exemplar i databaser.

"Livsmedelsteknologi" är ett begrepp som omfattar den vetenskapliga och praktiska tillämpningen av teknik och metoder för att utveckla, producera och förbättra livsmedel. Det inkluderar allt från grundläggande bearbetningsmetoder, som exempelvis pasteurisering och konservering, till mer avancerade tekniker såsom nanoteknologi och genmodifiering. Livsmedelsteknologin har som syfte att förbättra livsmedelskvaliteten, öka hållbarheten, förlänga lagringstiden och minska risken för födoämnesburen sjukdom. Den kan också användas för att skapa nya livsmedel med speciella egenskaper eller funktioner, till exempel funktionella livsmedel som har en positiv effekt på vår hälsa och välbefinnande.

Ett informationssystem inom medicin är ett sammanbundet datoriserat system som samlar, bearbetar, hanterar och delar information för att stödja vård- och behandlingsprocesser. Det kan omfatta olika moduler såsom elektroniska journaler, laboratorieresultat, bilddiagnostik, medicinsk databas, meddelanden och annan relevant information som används för att stödja klinisk beslutsfattande, vårdplanering, patientkommunikation och forskning. Det är designat för att underlätta arbetsflödet för vårdpersonal, minska risken för felbehandlingar och förbättra patientens säkerhet och omsorg.

Proteomik är ett forskningsområde inom biomedicin som handlar om studiet av proteomer, det vill säga den totala mängden proteiner och deras interaktioner i ett levande system, till exempel en cell, ett vävnadsprov eller en organism. Proteomiken innefattar identifiering och karakterisering av olika proteiner, deras funktioner, interaktioner med varandra och förändringar i uttryck under olika fysiologiska och patologiska tillstånd.

Proteomik använder sig ofta av högthroughput-tekniker som tvådimensionell gelélektrofores, masspektrometri och proteinkromatografi för att separera och identifiera proteiner. Dessa metoder kombineras ofta med bioinformatiska verktyg för att tolka de genererade data och hitta samband mellan olika proteiner och deras funktioner.

Proteomik har potentialen att ge insikt i komplexa sjukdomar som cancer, neurodegenerativa sjukdomar och infektionssjukdomar, genom att undersöka förändringar i proteomet och hitta nya mål för terapiutveckling.

Telekommunikationer är, enligt medicinsk terminologi, kommunikationsmetoder som innebär överföring av information över avstånd utan hjälp av någon fysisk kroppskontakt. Detta kan ske med hjälp av teknik som till exempel telefon, mobiltelefon, internet, video- eller ljudkonferenser och andra digitala kommunikationskanaler.

I en medicinsk kontext används telekommunikation ofta för att underlätta distansövervakning av patienter, konsulteringar mellan läkare och specialistvård, utbildning av personal samt för att erbjuda patienter möjlighet till e-hälsa och telemedicinska tjänster.

En algoritm är en serie steg eller instruktioner som tas för att lösa ett problem eller utföra en viss uppgift inom medicinen, liksom i andra sammanhang. Algoritmer används ofta inom klinisk praxis för att standardisera vården och förbättra patientresultaten.

Exempel på algoritmer inom medicin kan vara:

* En algoritm för att diagnostisera och behandla en specifik sjukdom, till exempel en algoritm för att hantera sepsis eller akut koronarsyndrom.
* En algoritm för att utvärdera och hantera smärta, som innehåller steg för att bedöma smärtintensiteten, identifiera orsaken till smärtan och välja lämplig behandling.
* En algoritm för att besluta om en patient ska opereras eller inte, som tar hänsyn till faktorer som allvarligheten av sjukdomen, patientens preferenser och komorbiditeter.

Algoritmer kan variera i komplexitet från enkla listor över steg att följa till mer sofistikerade system som innehåller avancerad matematik och artificiell intelligens. Viktigt är att algoritmer utformas med omsorg och testas noggrant för att säkerställa att de ger korrekta och säkra resultat i alla tillämpningar.

Ett datasystem i medicinsk kontext är ett sammanhang where data (information) är samlade, lagras, bearbetas och analyseras med hjälp av datorbaserad teknik. Det kan inkludera olika komponenter som databaser, webbapplikationer, mobilapplikationer, sensorer och annan teknik för insamling, överföring, bearbetning och visualisering av data.

Ett datasystem i medicinen kan användas för att stödja olika aspekter av vården, till exempel:

* Insamling och lagring av patientdata, såsom elektroniska journaler, bilder och laboratorierapport
* Stöd för klinisk beslutsfattande, genom att ge läkare och andra vårdpersonal tillgång till relevanta patientdata och stödja then i deras bedömningar och behandlingsbeslut
* Forskning och utvärdering av effekterna av olika behandlingar och interventioner
* Övervakning och styrning av kvaliteten på vården, genom att tillhandahålla data om patientresultat, processer och strukturer

Ett väl designat datasystem kan förbättra effektiviteten, säkerheten och kvaliteten på vården, men det är också viktigt att vara medveten om risken för fel i datainsamlingen, dataförlust och dataintrång. Därför är det viktigt att ha stora säkerhets- och integritetsaspekter när man designar och implementerar ett datasystem inom medicinen.

Den medicinska definitionen av 'datornät' är ett sammanbundet system av datorer och andra enheter, såsom servrar, switche, router, hubb och modem, som kan kommunicera och dela information med varandra via speciella protokoll och standarder. Detta möjliggör resurss sharing, datatransfer, samarbete och distribuerad databehandling mellan olika enheter och platser. Exempel på datornät inkluderar lokala nätverk (LAN), bredbandsnätverk (WAN) och internetsnätverk (Internet).

'Sensitivitet' (sensitivity) och 'specificitet' (specificity) är två centrala begrepp inom diagnostisk forskning och utvärdering av medicinska tester.

- Sensitivitet definieras ofta som sannolikheten för ett positivt testresultat givet att individen faktiskt har sjukdomen (den 'sanna' positiva andelen). En hög sensitivitet innebär att det flertalet av de sjuka individer som testas kommer att få ett positivt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska negativa resultat.

- Specificitet definieras ofta som sannolikheten för ett negativt testresultat givet att individen faktiskt inte har sjukdomen (den 'sanna' negativa andelen). En hög specificitet innebär att det flertalet av de friska individer som testas kommer att få ett negativt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska positiva resultat.

Sensitivitet och specificitet används ofta tillsammans för att beräkna positivt prediktivt värde (PPV) och negativt prediktivt värde (NPV), som ger en uppfattning om sannolikheten för sjukdom eller friskhet givet ett specifikt testresultat. Dessa beräknas vanligtvis med hjälp av 2x2-tabeller där antalet sanna positiva, falska positiva, sanna negativa och falsa negativa resultat redovisas.

"Computer attitudes" er en betegnelse for individers holdninger, opfattelser og følelser overfor computere og computerteknologi. Dette kan omfatte alt fra entusiasme og interesse overfor brug af computere til frygt eller misnøje med teknologien. Computere attitudes kan have en betydelig indvirkning på individets evne til at lære og anvende computerteknologi, samt deres holdninger til brugen af computerteknologi i uddannelse, arbejde og hverdag. Positive computer attitudes kan føre til en større evne til at tilegne sig nye computerfærdigheder og en større dispositon til at anvende dem i praksis, mens negative computer attitudes kan have den modsatte effekt.

Bioinformatik är en multidisciplinär forskningsgren som kombinerar biologi, datavetenskap och teknologi för att analysera och tolka stor datamängd biologisk information, särskilt inom genetik och genomik. Det inkluderar utvecklingen och användningen av databaser, algoritmer, statistiska metoder och artificiell intelligens för att lösa biologiska problem, såsom att förstå genstruktur och funktion, proteinstruktur och -funktion, genuttryck och reglering, evolutionära relationer mellan organismer och systembiologi.

'Systemintegration' är ett begrepp inom medicinen som refererar till sammanlänkningen och koordinationen av olika tekniska system, enheter och applikationer för att skapa en helhetlig, sammanhållen lösning för att stödja kliniska arbetsflöden och patientvården. Det kan innebära integration av elektroniska hälsor ekordsystem (EHR), laboratoriesystem, bildbehandlingssystem, medicinska enheter som monitorerar vitala tecken, och andra relaterade system för att möjliggöra samlad informationsdelning, analys och insikter. Systemintegration kan också inkludera integration av externa data källor såsom biokemiska tester, genetisk information och personliga fitnessdata för att stödja beslutsstödjande processer och personligat utformad vård.