Hörselnervsganglion, även känt som Corti's organ eller cochlea ganglion, är en samling sensoriska nervceller inne i inneröronet som omvandlar ljudvibrationer till elektriska impulser som sedan transmiteras till hjärnan via det åttonde kranialnerven (n. vestibulocochlearis). Dessa nervceller är specialiserade för att uppfatta olika frekvenser av ljud och är viktiga för normal hearing.
Innerörats hörselorgan. Den utgör främre delen av labyrinten, har konisk form och sitter nästan horisontellt framför vestibulen. Syn. koklea.
Kokleardelen av den åttonde kranialnerven (vestibulokoklearnerven). Hörselnervstrådarna utgår från hörselnervgangliets nervceller och sträcker sig perifert till snäckans hårceller och centralt till hj ärnstammens nucleus cochlearis. De förmedlar ljudförnimmelse.
Ett allmänt begrepp för fullständig förlust eller grav nedsättning av hörseln på ett eller båda öron.
Organ i örats snäckgång (ductus cochlearis) med speciella ljudreceptorer (hörselceller). Det består av en rad epitelstrukturer på basilarmembranets insida.
"Spiraltomografi, även känt som helix-CT eller spiralcomputert tomografi (SCT), är en typ av datortomografi (CT) där patienten rör sig kontinuerligt genom den röntgenstrålande tuben medan det sker en kontinuerlig uppsättning av skiktvisa avbildningar. Detta möjliggör en snabb, kontinuerlig och detaljerad visualisering av kroppsstrukturer, vanligtvis använd för att undersöka lungsjukdomar, abdominella sjukdomar och trauma."
Elektriska vågor i hjärnbarken som alstras av hjärnstamsstrukturer som svar på klickljudsstimulering. Många patienter med cerebellopontinvinkelskador, multipel skleros eller andra demyelinerande sjukdomar har ett onormalt vågmönster.
Anhopningar (nervknutor) av flerpolära nervceller, omgivna av svagt strukturerat bindväv, placerade utanför det centrala nervsystemet.
Mekaniska receptorer i Cortis organ som är känsliga för ljudpåverkan, och i vestibularapparaten, känsliga för huvudrörelser. De sensoriska strukturerna är så arrangerade att impulserna i fråga får de hårliknande utskotten (stereocilier och kinocilier) att sättas i rörelse och förmedla intrycken centralt i nervsystemet.
Celler som bildar en stödstruktur åt Cortis organ. Specifika celler är Claudius-, Deiters- och Hensenceller.
Presbycusis är en form av sensorineural hearing loss (hörselnedsättning) som främst beror på åldrande processen. Det kännetecknas av en gradvis försämring av hörseln, särskilt för höga toner, och kan också innebära svårigheter att uppfatta tal i bullriga miljöer. Presbycusis är vanligt förekommande bland äldre vuxna och kan påverka deras kommunikationsförmåga och kvaliteten på livet.
Retinal ganglion cells are a type of neuron located in the inner layer of the retina, the light-sensitive tissue that lines the back of the eye. These cells receive visual information from other cells in the retina and transmit it to the brain via the optic nerve. They play a critical role in processing and transmitting visual signals, including detecting contrast, motion, and color. Damage to retinal ganglion cells can lead to vision loss or impairment, as seen in conditions such as glaucoma and optic neuritis.
Neurotrofin 3, också känt som NT-3 eller neurotrofin-3, är ett protein som tillhör gruppen av nervgrovbildande faktorer (NGF). Dessa proteiner har en viktig roll i utvecklingen, överlevnaden och funktionen hos neuroner (nervceller) i det centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och det perifera nervsystemet (de nerver som sträcker sig ut från hjärnan och ryggmärgen till resten av kroppen).
Känselnervknutor på de bakre ryggmärgsrötterna inne i ryggkotpelaren. Ryggradens ganglieceller är pseudounipolära. En enda primär gren förgrenas i ett perifert utskott som förmedlar känselimpulser från omgivningen och en central gren som leder dessa impulser vidare till ryggmärgen eller hjärnan.
Klotformade celler, medialt placerade i en rad i Cortis organ. Till skillnad från de yttre hörselcellerna (hörselhåren) är de inre hörselcellerna färre, har färre antal hörselhår och lägre grad av differentiering.
Stora, nukleära vävnader under hjärnbarken som har sitt ursprung i telencefalon och är belägna i nedre delen av hjärnan.
Nervknutor i det sympatiska nervsystemet, omfattande de paravertebrala (vid sidan av ryggraden) och prevertebrala (belägna framför ryggraden) ganglierna. Bland dessa finns de sympatiska kedjeganglierna, den övre, mellersta och nedre halsnervknutan, njuraortaknutan, bukganglierna och ganglion stellatum (halsens stjärnnervknuta).
Stria vascularis är en del av cochlea i inneröra, ansvarig för att producera endolymfans höga potassiumhalt och underhålla den negativa membranpotentialen i scala media, vilket är nödvändigt för mekanisk-elektrisk omvandling av ljudenergi.
"Runda fönstret, öra" refererar till det cirkulära fenestrala öppningen i tinningbenet (os temporale) som leder till den mediale vindögatskeletten och ger protection till labyrinten, en del av innernan hörselorganet.
Anhopningar av nervceller och deras utskott i det autonoma nervsystemet. I de autonoma nervknutorna bildar pregangliefibrer från centrala nervsystemet synapser till de nervceller vars axoner utgör de postgangliefibrer som leder till målorganen. Ganglierna innehåller även interna nervceller och stödceller, och preganglietrådar som passerar igenom till andra ganglier.
Elektroniska apparater som satts in under huden, med elektroder till hörselnerven, för att skapa ljudkänsla hos personer med sensorineural hörselnedsättning.
Spiralformad tub i öronsnäckbenets kanal, liggande på yttre väggen, mellan förrumstrappan och trumhåletrappan. Syn. ductus cochlearis.
Ljudförnimmelse.
"Nervceller, eller neuroner, är de specialiserade cellerna som utgör det fundamentala building blocket i nervsystemet hos djur. De är ansvariga för bearbeta, överföra och lagra information genom elektriska och kemiska signaler."
En allmän term för fullständig eller partiell förlust av hörseln på det ena eller båda öronen.
Det medicinska begreppet "Trigeminusganglion" refererar till det största craniala gangliet (nervknutet) som försörjer ansiktets känsel och muskulatur. Det är beläget nära tinningbenet och innehåller cellkropparna för de sensomotoriska nervcellerna som innerverar huden, slemhinnorna och skelettmusklerna i ansiktet, ögonbrynen, näsa, ögon, tänder och öron. Trigeminusganglion delas vanligtvis in i tre delar: ophthalmical, maxillary och mandibular, som motsvarar de tre grenarna av trigeminusnerven (CN V).
En tillväxtfaktor i familjen nervtillväxtfaktorer. I hjärnan har BDNF trofisk (tillväxtfrämjande) verkan på retinala, kolinerga och dopaminerga nervceller, och i det perifera nervsystemet har substand sen verkan på både rörelse- och känselnervceller.
Inneröra, eller inre öron, refererar till den innersta delen av örat som innehåller cochlea (hörselorganet), vestibularapparaten (som hjälper till att upprätthålla balansen) och det auditiva nervsystemet.
Hörselförlust pga skada på öronsnäckans sensoriska delar, vilka är belägna på insidan av det runda och det ovala fönstret, och till vilka hör hörselnerven och dess förbindelsepunkter i hjärnstammen.
Sjukdomstillstånd i öronsnäckan, innerörats hörselorgan.
Gränsen för förmågan att uppfatta ljudstyrka och tonhöjd.
Nervknutor i det parasympatiska nervsystemet, omfattande ciliar-, pterygopalatinus-, submandibular- och öronganglierna i huvudet, samt ändnervknutorna till målorgan i bröstkorg och buk.
Kirurgisk isättning av en elektronisk apparat under huden, med elektroder kopplade till hörselnerven, för att skapa ljudåtergivning hos personer med sensorineural hörselnedsättning.
The spiral ligament of the cochlea is a fibrous structure located in the inner ear, specifically within the cochlea. It plays a crucial role in the functioning of the auditory system by helping to maintain the tension of the basilar membrane, which is essential for sound vibration and signal transduction. The spiral ligament is attached to the bony wall of the cochlea and consists of several layers, including an outer layer of fibroblasts and an inner layer of collagen fibers. It also contains blood vessels that supply nutrients to the surrounding tissues. Damage or dysfunction of the spiral ligament can contribute to hearing loss and other auditory disorders.
Nervknutor i kroppens perifera nervsystem som innehåller anhopningar av celler till känselnervutskotten. Sensoriska ganglier kan även innehålla internt fungerande nervceller och stödceller utan nervcellsfunktion.
Neurit är ett samlingsnamn för de utskott (axon och dendriter) som sträcker sig från nervcellens (neurons) cellkropp och används främst när man talar om förändringar i dessa utskott. Neuriter kan bli inflammerade, skadade eller regenereras, vilket kan leda till neurologiska symtom beroende på var i nervsystemet förändringarna sker.
Mekaniska receptorer i Cortis organ. Hos däggdjur är de yttre hörselcellerna placerade i tre rader, som är längre ifrån modiolus (koklearaxeln) än den enda raden av inre hörselceller. De yttre hörselcellernas rörelseegenskaper kan medverka till finjustering av ljudkänslighet och frekvenskänslighet i öronsnäckan (koklea).
Nervdegeneration refererar till den progressiva och ofta irreversibla nedbrytningen eller förlusten av strukturen och funktionen hos neuroner (nervceller) i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) eller perifera nervsystemet (de nerver som sträcker sig ut från hjärnan och ryggmärgen till resten av kroppen). Detta kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive åldrande, genetiska mutationer, toxiner, infektioner eller trauma. Nervdegeneration kan leda till en rad symtom beroende på vilka nervceller som är drabbade, såsom rörelse- och koordinationssvårigheter, smärta, känselbortfall, kognitiva svårigheter och i vissa fall död.
Förlust av hörseln till följd av sjukdom i hörselbanorna (i det centrala nervsystemet), vilka börjar i hjärnbryggans koklearkärnor och på båda sidor leder upp till mitthjärnan, talamus och därefter till hörselbarken i tinningsloberna. Vanligtvis fordras dubbelsidig skada på hörselbanorna för att en central hörselnedsätting skall ske. Hörselbarksdövhet (kortikal dövhet) beror på dubbelsidig skada på hörselbarken. Enkelsidiga hjärnstamsskador omfattande koklearkärnorna kan leda till enkelsidig hörselförlust.
"En 'djur, nyfödd' definieras som en individ inom djurriket som nyligen har fötts eller kläckts och fortfarande befinner sig i den tidiga utvecklingsfasen av sitt liv."
Scala tympani är en del av innerörat och är en av de två luftfyllda ledningsgångarna i cochleae (hörselorganet) i innerörat. Scala tympani löper parallellt med den andra ledningsgången, scala vestibuli, och de två gängsler är separerade av membranet basilare.
I en enkel mening kan 'tinningben' definieras som den yttre huden eller membranen som omger och skyddar tinningbenet, även känt som temporalbenet, som är ett av skallens ben i huvudet. Tinningsbenets funktion är att hjälpa till att forma ögonhålan och ge struktur åt ansiktet.
Allmän benämning på medlemmar av familjen Caviidae. Den vanligaste arten är Cavia porcellus, som är det tammarsvin som används som husdjur och i biomedicinsk forskning.
"CBA (Colonies Breeding Autosomal) mus är en inavlad musstam som används vid forskning, framförallt inom immunologi och cancerstudier. Denna musstam har en stabil genetisk bakgrund och är känd för sin länga livslängd och fertilitet."
'Afferent nerve fibers' are sensory neurons that transmit impulses from the peripheral receptors to the central nervous system (CNS), where the information is processed and integrated with other neural inputs.
Nervtillväxtfaktorer (NGF) är proteiner som stimulerar tillväxt, underhåll och överlevnad av specifika neuron i det nervsystemet, där de spelar en viktig roll i signaleringen mellan celler och har visat sig vara involverade i neurodegenerativa sjukdomar, smärta och känslosamma störningar.
Ett paravertebralt sympatiskt ganglion, bestående av sammanfogningen av den nedre halsnervknutan och det första bröstkorgsgangliet.
"Hörselbanor, även kända som cochlea nervibanor, är de neuronala vägarna från inneröra organ till hjärnan där ljudintryck konverteras till percepterade ljud."
Nervers eller musklers elektriska reaktion på stimulering.
Ett nodöst ganglion är en typ av små, rundade samlingar av celler som ingår i lymfatiska systemet och hjälper till att försvara kroppen mot infektioner. De innehåller främst vita blodkroppar, kallade lymfocyter, och är en del av den immunologiska responsen. Nodöst ganglion kan också filtrera skadliga substanser, död cellmaterial och smitta från kroppen. De finns över hela kroppen, men de flesta samlas i halsen, armhålorna och ljumskarna.
"Akustisk stimulering refererer til den proces where sinnene stimuleres med lyd eller lyde, som kan forstås eller tolkes av det menneskelige øre og hjernen. Dette inkluderer tale, musik, lyde fra miljøet eller andre kilder, og er ofte anvendt i terapeutiske sammenhænge for at forbedre sensorisk behandling, opmærksomhed, hukommelse og andre kognitive funktioner."
Livsdugligheten hos en cell, kännetecknad av förmågan till vissa funktioner, så som ämnesomsättning, tillväxt, reproduktion, reaktion på stimuli och anpassning.
'Utåtledande nerver' (peripheral nerves) är nervtrådar som bildar det yttre nervsystemet (perifera nervsystemet) och för bär information till och från centrala nervsystemet, inklusive hjärnan och ryggraden. Dessa nerver är ansvariga för att överföra sensoriska signaler som smärta, känsel, temperatur och tryck till centrala nervsystemet, samt att utlösa muskulära rörelser genom motoriska signaler från centrala nervsystemet till skelettmusklerna. Skador på utåtledande nerver kan orsaka sensoriska eller motoriska störningar i kroppen.
Den hjärnstamskärna som tar emot de centrala impulserna från hörselnerven. Koklearkärnan är placerad åt sidan och snett bakom nedre lillhjärnsskänkeln och är funktionellt indelad i en bakre (dorsal) och en främre (ventral) del. Den är tonotopiskt organiserad, utför det första steget i den centrala hörselprocessen, och sträcker sig (direkt eller indirekt) till de högre hörselområdena, omfattande den övre olivkärnan, de mediala geniculi, de nedre kullarna (colliculi) och hörselbarken.
Hörselförlust till följd av exponering för kraftiga ljudbangar eller ständig exponering för ljud vid nivåer över 85 dB. Hörselnedsättningen är oftast inom frekvensintervallet 4000-6000 Hz.
Sjukdomar i den 8:e hjärnnerven. Vestibularnervinflammation, hörselnervsinflammation och akustikusneurinom ingår. Beroende på vilken nerv som drabbas, kan de kliniska manifestationerna yttra sig som d övhet, yrsel eller tinnitus.
Antibiotikumkomplex från Streptomyces kanamyceticus, en jordbakterie i Japan.
Den vestibulära apparaten är ett delsystem av innerörat som står för att uppfatta rörelser och stillahållning av kroppen i rummet. Den består av tre halvcirkelformade kanaler och två otoliterorgan, sacculus och utriculus, som innehåller hårda celler med små hårstrån som reagerar på rörelser och lutningar. När kroppen rör sig eller ändrar läge registreras detta av vestibulära apparaten, vilket skickar signaler till hjärnan för att koordinera muskelaktiviteten och upprätthålla balansen.
Neomycin är ett typ av aminoglycosidantibiotikum som används för att behandla olika typer av bakterieinfektioner, vanligtvis på ytor såsom huden och slemhinnor. Det fungerar genom att stoppa tillväxten och reproduktionen av bakterier genom att påverka deras proteinsyntes. Neomycin kan orsaka skada på nerv- och hörselceller om det används systemiskt (som en injektion eller tablet) i högre doser eller under längre tider, men när det används topisk (på ytan av kroppen) är biverkningarna sällsynta och mildare.
I en enkel mening kan hårcellernas receptorpotentialer definieras som elektriska signaler som genereras inne i hårcellerna, som svar på mekanisk stimuli från ljudvågor i inneröra hörselsystemet. Dessa potentialer är orsakade av jonförändringar över cellmembranet och är viktiga för att transformera mekaniska signaler till elektriska impulser, som kan tolkas av hjärnan som ljud.
Anhopningar av nervceller i ryggradslösa djur. Nervknutorna kan även innehålla nervcellsutskott och stödceller utan nervcellsfunktion. Många typer av invertebratganglier är tacksamma forskningsobjekt, eftersom de innehåller ett litet antal funktionella nervcellstyper som skiljer sig åt hos olika djurarter.
Huskatten Felis catus, tillhörande rovdjursfamiljen Felidae, med mer än 30 stammar. Huskatten härstammar i första hand från vildkatten i Afrika och Sydvästasien. Katter anses ha funnits i palestinska samhällen så tidigt som för 7 000 år sedan, men det var i Egypten för ca 4 000 år sedan som tamkatten blev en mer allmän företeelse.
Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.
En underfamilj under Muridae (råttdjur), bestående av flera släkten, inkl. Gerbillus, Rhombomys, Tatera, Meriones och Psammomys.
Elektrostimulering (ES) är en medicinsk behandlingsmetod som innebär att man använder elektriska impulser för att stimulera muskler eller nerver. Genom att placera elektroder på huden nära den aktiva muskeln eller nerven skickas små elektriska signaler genom kroppen, vilket orsakar en kontraktion av muskeln eller en aktivering av nerven.
Den övre halsnervknutan, den största och översta av de paravertebrala sympatiska ganglierna.
Sensoriska receptorceller är specialiserade nervceller som detekterar och transducerar (omvandlar) olika former av yttre eller inre stimuli, till nervsignaler som kan tolkas av centrala nervsystemet. Exempel på sensoriska receptorceller inkluderar taktile receptorer för beröring och tryck, termoreceptorer för temperatur, nociceptorer för smärta, fotoreceptorer för ljus, kemoreceptorer för lukt och smak, samt proprioceptorer för kroppsposition och rörelse.
Schwann cells are a type of glial cell that wrap around and provide electrical insulation to nerve fibers in the peripheral nervous system, enabling the rapid transmission of nerve impulses. These cells play a crucial role in maintaining the structural integrity and function of the nerves, and are also involved in the regeneration and repair of damaged nerves.
"Nervvävnadsproteiner" refererar till de proteiner som utgör strukturella och funktionella komponenter hos nervceller (neuron) och deras stödjande celler (glialceller) i nervsystemet. Dessa proteiner är involverade i en rad olika processer, inklusive signaltransduktion, cellytiska processer, neurotransmission och homeostas. Exempel på nervvävnadsproteiner är neurofilament, tubulin, aktin, laminer, GFAP (glial fibrillär acidisk protein) och diverse receptorer och kanaler.
En nervfibrom är en typ av neurologisk tillstånd som kännetecknas av övervuxna och felet utvecklade celler i nerverna eller omkringliggande vävnader, vilket kan orsaka tumörer eller cystor. Dessa tillväxtler kan komprimera nervbanorna och leda till olika nervrelaterade symptom som smärta, känselbortfall, muskelstelhet eller svaghet. Nervfibromer kan vara sporadiska eller ärftliga och delas vanligtvis in i två typer: neurofibromatosis typ 1 (NF1) och neurofibromatosis typ 2 (NF2).
Elektrofysiologiska fenomen är studiet av elektrisk aktivitet och potentialer i levande vävnader, särskilt hos hjärtan och nerver, för att förstå deras funktionella mekanismer och störningar som kan leda till sjukdom.
Sjukdomar i basalganglierna, inklusive putamen, pallidum, claustrum, mandelkärnan och svanskärnan. Dyskinesier, främst ofrivilliga rörelser eller ändrad rörelsetakt, är de vanligaste kliniska manifest ationerna av dessa sjukdomar. Orsaker kan vara kärlsjukdomar, degenerativa nervsjukdomar eller skallskador.
Bestämning av antalet celler av en viss sort, vanligen mätt per enhetsvolym av ett prov.
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
Hörselmätning med hjälp av rena toner av varierande frekvens och styrka.
Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.
"Den nedre kullen", en upphöjning på baksidan mitthjärnan som har en viktig funktion i hörselbanan.
Tinnitus är en ohörbar ljudperception som uppstår i öronen eller huvudet, orsakad av problem med hörselnerven, inneröra strukturer eller relaterade nervbanor och center i hjärnan.
Spontaneous otoacoustic emissions (SOAEs) are low-level sounds that originate from the inner ear (cochlea) and can be measured in the ear canal without external stimulation. They result from the natural motion of the hair cells within the cochlea and typically occur in the frequency range of 0.5 to 6 kHz. The presence and characteristics of SOAEs can provide valuable information about cochlear function and may be used in hearing assessments, particularly for early detection of cochlear damage or dysfunction.
Spirallaminer är en typ av nervceller i hjärnan som är speciellt viktiga för minne, emotionell förståelse och inlärning. De är uppkallade efter sin spiralformade utskjutning, axonen, som skapar ett nätverk av signalering med andra nervceller i hjärnbarken. Spirallaminerna är en del av limbiska systemet och har visat sig vara involverade i flera kognitiva processer, inklusive längre terminsminne och belöningsinlärning. Skador eller störningar i spirallaminernas funktion kan leda till kognitiva svårigheter och neuropsykiatriska sjukdomar som exempelvis depression, posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) och Alzheimers sjukdom.
Neurogenesis refers to the process of generating new neurons, or nerve cells, in the nervous system. It is a complex process that involves the proliferation, differentiation, migration, and integration of neural stem cells or progenitor cells into existing neural circuits. Neurogenesis occurs during development and continues in certain areas of the adult brain, such as the hippocampus, which plays a crucial role in learning and memory. Dysregulation of neurogenesis has been implicated in various neurological disorders, including Alzheimer's disease, depression, and schizophrenia.

Medicinskt kan 'hörselnervsganglion' definieras som det delområde inom balanceorganet i innerörat (vestibulära systemet) där de sensoriska nervcellerna för hörseln (cochlea) är belägna. Dessa nervceller är ansvariga för att transducera ljudvibrationer till elektriska signaler som sedan kan tolkas av hjärnan som olika ljud. Hörselnervsganglionet innehåller även celler som bidrar till underhåll och skydd av de sensoriska nervcellerna.

The cochlea is the snail-shaped structure in the inner ear that is responsible for converting sound waves into electrical signals that can be interpreted by the brain. It is a key component of the auditory system and is made up of three fluid-filled channels: the scala vestibuli, the scala tympani, and the cochlear duct (also known as the scala media).

The cochlea is lined with hair cells, which are specialized sensory cells that convert sound waves into neural signals. When sound waves reach the inner ear, they cause the fluid in the cochlea to move, which in turn causes the hair cells to bend and release neurotransmitters. These neurotransmitters then stimulate the auditory nerve, which carries the electrical signals to the brain.

Damage to the hair cells or other structures in the cochlea can lead to hearing loss, making the cochlea a common site of injury or disease in conditions that affect hearing.

Den akustiska nerven, även känd som den eighte (8th) cranial nerve, är ansvarig för att transportera hörselsinnet från innernan öronet till hjärnan. Den består av två delar: cochleär (hörsel) och vestibulära (jämvikt) grenar. Cochleär fibrerna överför ljudsignaler från hair cell receptorer i cochlea till hörselskorsningen i hjärnbryggan, medan vestibulära fibrer hjälper till att uppfatta kroppens position och rörelse. Skador på hörselnerven kan orsaka hörselnedsättning eller fullständig förlust av hörsel.

"Dövhet" är en medicinsk term som refererar till en permanent nedsättning av hörseln. Det kan vara ett total avsaknande av hörsel eller en så pass allvarlig nedsättning att det påverkar individens förmåga att uppfatta och kommunicera med sin omgivning på ett normalt sätt.

Det finns olika grader och typer av dövhet, inklusive:

* Djup dövhet: Mycket lite eller inget hörsel är kvar.
* Svår dövhet: En betydande nedsättning av hörseln finns, men individen kan fortfarande uppfatta starka ljud med hjälp av hörapparater.
* Måttlig dövhet: Någon enstaka grad av hörseln är kvar, och individen kan ha svårigheter att uppfatta tal utan hjälpmedel i vissa situationer.
* Lätt dövhet: En lindrig nedsättning av hörseln finns, och individen kan ha svårigheter att uppfatta tal i bullriga miljöer eller när de sitter längre bort från en talare.

Dövhet kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive genetiska faktorer, infektioner, skador på innerörat, exponering för högljudda ljud och åldrande. Behandlingen för dövhet kan variera beroende på orsaken och graden av hörselnedsättning, men den kan inkludera användning av hörapparater, kohjärtsträning, lärosigneringsmetoder eller kirurgiska ingrepp.

"Cortisol's organ" refers to the adrenal glands, specifically the outer portion called the adrenal cortex. The adrenal glands are small, triangular-shaped glands located on top of each kidney. They are responsible for producing several hormones that are essential for various bodily functions, including cortisol. Cortisol is a steroid hormone that helps regulate metabolism, reduce inflammation, and assists the body in responding to stress. The adrenal cortex produces cortisol in response to signals from the pituitary gland, which is located at the base of the brain.

Spiralcomputerttomografi (Spiral-CT eller helix-CT) er en type computerbaseret tomografi, der gør brug af en spiralformet bevægelse under datasamlingen for at opnå en kontinuerlig visualisering af organer og strukturer i kroppen. Denne teknik giver mulighed for at producere mere detaljerede billeder end traditionelle CT-scanning, især af vitalle organer som hjertet, lungerne og blodkarrene. Spiralcomputerttomografi anvendes ofte til at diagnosticere og overvåge forskellige sygdomme, herunder cancer, infektioner, vaskulære lidelser og traumer.

Electrical resting potentials in the auditory brainstem refer to the difference in electrical charge between the inside and outside of a neuron when it is not actively transmitting a signal. In the auditory brainstem, which includes structures such as the cochlear nucleus, superior olivary complex, and lateral lemniscus, these resting potentials are critical for the proper functioning of the auditory system.

At rest, the inside of a neuron has a negative charge relative to the outside, typically around -70 mV. This is due to an uneven distribution of ions such as sodium (Na+), potassium (K+), and chloride (Cl-) across the cell membrane. The negatively charged proteins and other organic molecules inside the neuron are unable to cross the lipid bilayer of the cell membrane, but positively charged ions like Na+ and K+ can move through special channels in the membrane.

In the auditory brainstem, there are specific types of neurons that respond to sound by generating action potentials, which are rapid changes in the electrical charge across the cell membrane. These action potentials occur when the resting potential is disrupted, causing the inside of the neuron to become positively charged relative to the outside. This change in charge is triggered by the influx of Na+ ions through voltage-gated channels in the membrane.

Once an action potential has been generated, it travels down the length of the neuron and can trigger further electrical signals in other neurons. In the auditory system, this allows for the transmission of sound information from the ear to the brain, where it is processed and interpreted.

Abnormalities in resting potentials or action potential generation in the auditory brainstem can lead to hearing difficulties or other auditory processing disorders. For example, some forms of hearing loss have been linked to defects in the ion channels that regulate resting potentials in the cochlea and auditory nerve.

"Ganglier" är ett adjektiv som används för att beskriva något som har formen eller liknar ett ganglion. I en medicinsk kontext refererar "ganglion" vanligtvis till en grupp av nervceller utanför centrala nervsystemet, som fungerar som en smärtcentral och bearbetar sensoriska signaler. Ganglier innehåller ofta cellkropparna för afferenta neuron (sensoriska nervceller) och kan ingå i det autonoma nervsystemet eller vara en del av det perifera nervsystemet.

Exempel på olika typer av ganglier inkluderar:

1. Dorsalrotsganglion: En typ av ganglion som innehåller cellkropparna för de afferenta neuron som transporterar smärta, temperatur och kvalitetssinne till ryggmärgen.
2. Sympatiskt ganglion: En del av det sympatiska nervsystemet som hjälper till att reglera kroppens involuntära funktioner, såsom hjärtslag, andning och blodtryck.
3. Parasympatiskt ganglion: Även en del av det autonoma nervsystemet, men denna gång i det parasympatiska nervsystemet, som hjälper till att reglera kroppens vila och ämnesomsättning.

Det är värt att notera att "ganglion" kan också användas för att beskriva en sorts vätskefylld cysta som ofta bildas i hand- eller fotleden, men detta är inte relaterat till den medicinska definitionen av ett nervganglion.

Hörselceller, eller cochleärna hair cells, är sensoriska celler i inneröra organet cochlea (hjärnhinnan) som omvandlar ljudvibrationer till nervsignaler. De två typerna av hörselceller är inre och yttre hårceller. Yttre hårcellerna reagerar på starkare ljudvibrationer och skickar signaler till de inre hårcellerna, som i sin tur reagerar på svagare ljudvibrationer. Dessa nervsignaler överförs sedan till hörselnerven och vidare till hjärnan för tolkning av ljudet. Skador på hörselceller kan leda till permanent hörselnedsättning eller dövhet.

Innerörats stödceller, även kallade "stützceller i inneröra sensoriska epitel", är celler som har en mekanisk och biokemisk funktion i inneröra sensoriska epitellcellers struktur och funktion. Dessa stödceller hjälper till att bibehålla homeostasen i innerörat, underhåller den stereocilia-rika hårsensörapparaten och bidrar till att skydda sensoriska celler från skada. De kan också vara involverade i immunförsvaret i innerörat.

'Presbycusis' er en medicinsk betegnelse for høreløshed eller nedsat høreopfattelse, der udvikler sig gradvist som følge af alderdom. Det skyldes oftest en skade på de sensoriske celler i innerøret (cochlea) og/eller de nerveceller, der overfører lyddata til hjernen.

Presbycusis er karakteriseret ved en nedsat evne til at forstå tale, særligt i støjfyldte miljøer, samt sværhed i at opfatte høje frekvenser som fx tonehøjde eller konsonanter i talen. Dette kan have en betydelig indvirkning på den daglige kommunikation og kvaliteten af livet for de berørte personer.

Presbycusis er en almindelig hørelsesforstyrrelse, der typisk udvikler sig over tid, og som kan korrektureres med høringshjælpemidler såsom høreapparater eller knogleledningshøreapparater.

Retinal Ganglion Cells (RGCs) är nervoceller i näthinnan (retina) i ögat som mottar information från fotoreceptorcellerna (stavar och tappar) och skickar den vidare till synbanorna i hjärnan. RGCs har långa axoner som bildar en nervbundel, optisk nerven, som leder informationen från ögat till syn barken i hjärnan där det bearbetas och tolkas som synsinnet.

RGCs är viktiga för att uppfatta olika aspekter av synen, inklusive form, rörelse, färg och djup. Skador på RGCs kan leda till synförlust eller andra synrelaterade sjukdomar som grön starr (glaukom).

Neurotrofin 3, även känt som NT-3 eller Nerve Growth Factor-beta 2 (NGF-β2), är ett protein som tillhör gruppen neurotrofiner. Neurotrofiner är signalmolekyler som spelar en viktig roll i utvecklingen, underhållet och skyddet av nervceller (neuron) i det nervösa systemet.

Specifikt bidrar NT-3 till överlevnaden, differentieringen och funktionen hos specifika populationer av sensoreriva och motoriska neuron. NT-3 binder till och aktiverar tyrosinkinashuvudingripande receptorer på cellytan hos målneuronen, vilket initierar en intracellulär signaltransduktionskaskad som leder till olika cellulära respons.

NT-3 har visat sig ha potential i behandling av neurodegenerativa sjukdomar och skador på nervsystemet, såsom multipel skleros (MS), Alzheimers sjukdom och ryggmärgsskada.

Spinal ganglie är en del av det perifera nervsystemet. De är samlingar av nervceller, också kända som neuron, som är belägna utanför centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen). Spinala ganglier innehåller sensoriska nervceller som tar emot smärta, temperatur och känselimpulser från kroppen. Dessa impulser transmiteras sedan till ryggmärgen och vidare till hjärnan för bearbetning och respons.

Spinala ganglier är vanligtvis belägna i ryggraden, nära de ryggradsnervrötter som löper ut från ryggmärgen. Varje spinalt ganglion är associerat med en specifik ryggradsnervrot och innehåller sensoriska nervceller som tjänar den kroppsregion som innerveras av denna specifika nervrot.

Inre hörselceller, även kända som hair celles, är speciella sensoriska celler i inneröra organet cochlea (snäckan) som omvandlar ljudvibrationer till nervsignaler. De inre hörselcellerna är belägna i den del av cochlea som kallas basilarmembranet och de är uppdelade i två typer: enkelhåriga celler och tvillinghåriga celler. Dessa celler har små hår som sticker ut från toppen av cellen och de böjs när de utsätts för ljudvibrationer. Denna böjning orsakar en ökad inflöde av kalciumjoner in i cellen, vilket aktiverar ett neurotransmittorsystem som skickar signaler till cochleans nervceller och sedan vidare till hjärnan. Skador på inre hörselceller kan orsaka permanent hörselnedsättning eftersom de inte har förmågan att regenerera sig själva.

Basalganglier är en samling av nuclei (kompakta grupper av nervceller) i hjärnbarken som spelar en viktig roll i kontrollen av rörelser och kognitiva funktioner. De består av tre huvudsakliga delar: putamen, globus pallidus och substantia nigra. Basalganglierna arbetar tillsammans med andra hjärnstrukturer för att initiera och koordinera muskelrörelser. En vanlig sjukdom som berör basalganglierna är Parkinson's disease, där dopaminproducerande nervceller i substantia nigra degenererar, vilket leder till rörelsesvårigheter och andra symtom.

"Sympatiskt ganglion" är en benämning inom anatomin och fysiologin på en typ av ganglion (ganglion betyder "liten knut") som tillhör det autonoma nervsystemet, mer specifikt det sympatiska nervsystemet. Det sympatiska nervsystemet är ett av två delar som utgör det autonoma nervsystemet, vilket styr och reglerar de involuntära kroppsfunktionerna såsom hjärtslag, andning och kroppstemperatur.

Det sympatetiska ganglionet innehåller en samling av nervceller (neuroner) som är involverade i att skicka signaler till olika delar av kroppen via de sympatiska nerverna. Dessa signaler kan leda till en aktivering eller hämmning av olika fysiologiska processer, beroende på situationen.

Ett exempel på en funktion som styrs av det sympatiska nervsystemet är kroppens reaktion vid stress, även känd som "kämpa eller fly"-reaktionen. I sådana situationer kan signaler från det sympatiska ganglionet leda till en ökning av hjärtslag, ökad andningsfrekvens och en minskad blodflöde till huden och mag-tarmsystemet, vilket är en del av kroppens anpassning för att möta den påtvingade stresssituationen.

Stria vascularis är en del av cochlea, den snäckformade strukturen i innerörat som är involverad i hörseln. Den består av ett lager kapillärer och celler som är ansvariga för att producera endolymfan fluiden och underhålla den elektriska potentialskillnaden mellan cochleans skilda fluidkompartment, vilket är en nödvändig del av mekanismen för att omvandla ljud till nervsignaler. Stria vascularis har också en roll i att reglera hörselns känslighet genom att justera den elektriska potentialskillnaden. Skador på stria vascularis kan leda till hörselnedsättning eller dövhet.

'Runda fönstret, öra' är ett benämnande inom anatomin och refererar till ett öppet område i tinningbenet (os temporale) som leder till den innersta hörselgången och kochleavinkeln. Genom det runda fönstret kan vibrationer från ljudvågor nå in i innerörat och stimulera hörselorganet, vilket möjliggör vår förmåga att uppfatta ljud. Det runda fönstret är en del av vår komplexa hörselapparat och har stor betydelse för vår förmåga att höra.

"Autonom ganglion" är ett samlingsbegrepp för de ganglier (nervknutar) som ingår i det autonoma nervsystemet. Det autonoma nervsystemet styr och reglerar automatiskt och omedvetet kroppens inre organ och deras funktioner, såsom hjärtat, lungorna, mag-tarmkanalen, urinblåsan och könsorganen.

Autonoma ganglier innehåller nervceller (neuroner) som skickar och tar emot signaler via nerver till och från centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen). Dessa signaler styr omedvetna processer som reglerar blodtryck, puls, andning, kroppstemperatur, matspjälkning och avskiljande av hormoner.

Det autonoma nervsystemet delas vanligen upp i två delar: den sympatiska och den parasympatiska delen. Varje del har sina egna ganglier som är specialiserade för att styra specifika funktioner i kroppen. Sympatiska ganglier aktiverar ofta "kamps- eller flyktrespons" och parasympatiska ganglier återställer kroppens homeostas (jämvikt) efter en stressreaktion.

Ett kokleaimplantat är en typ av hörapparat som direkt placeras i inner ORM (inre öronsnäckan) under ett kort sammanhangsoperationsförfarande. Det består av en elektronisk enhet med en mikrofon, processor och en radiosändare som är inkapslad i en hård plastkomponent. Denna komponent fästes till bakre väggen i inner ORM med hjälp av ett magnetiskt eller fast monteringssystem.

Kokleaimplantatet omvandlar ljudenergi till elektrisk signal som sedan direkt stimulerar cochleans nervceller, vilket gör att ljud kan uppfattas även vid svårare former av hörselnedsättning. Detta skiljer sig från traditionella hörapparater som istället först amplifierar ljudet och sedan överför det till öronsnäckan via en högtalare.

Kokleaimplantat är ett effektivt behandlingsalternativ för personer med svår hörselnedsättning eller dövhet, inklusive dem som inte får tillräcklig hjälp av traditionella hörapparater. Det kan även vara användbart för personer med speciella typer av hörselnedsättning, såsom ensidig dövhet eller skada på cochlea.

I medically speaking, there is no specific condition or disease called "hinnsnäcka". The term "hinnsa" or "hinnar" in Swedish is used to describe a type of blister that forms on the skin, often as a result of friction or burns. Therefore, it's possible that "hinnsnäcka" could be referring to a specific type of blister, but I cannot find any medical literature or resources that use this term.

If you are looking for information about blisters in general, they are small fluid-filled sacs that form on the upper layer of the skin (epidermis) as a result of damage to the skin. Blisters can be caused by various factors such as friction, burns, contact with chemicals or irritants, and certain medical conditions like chickenpox or herpes simplex virus infections.

If you have any specific concerns about a skin condition or symptom, it's always best to consult with a healthcare professional for an accurate diagnosis and treatment recommendations.

'Hörsel' är ett sinne som ger oss möjlighet att uppfatta ljud. Det är den förmåga att tolka vibrationer i luften eller i en annan medium, vanligtvis genom hörselorganet inuti örat. Hos människor sker detta genom att våra öron samlar in ljudvågorna och konverterar dem till mekaniska signaler som sedan tolkas av hjärnan.

Hörminsken är speciellt viktigt för kommunikation, eftersom vi oftast använder oss av det för att uppfatta språk och musik. En persons hörsel kan variera i kvalitet från en extremt skarp hörsel till nästan eller fullständig dövhet. Hälsa och funktionen hos hörselsystemet kan påverkas av åldrande, exponering för höga ljudnivåer, vissa sjukdomar och ärftliga faktorer.

'Nervceller', eller neuroner, är de specialiserade cellerna i nervsystemet som skickar och tar emot signaler, så kallade impulser, från varandra via sina utskott, axon och dendriter. Dessa signaler kan vara kemiska eller elektriska och används för att kommunicera information inom och mellan olika delar av nervsystemet. Nervcellerna är mycket viktiga för alla aspekter av kroppens funktion, inklusive sinnesintryck, rörelse, minne och känslor. De är också specialiserade till att överleva länge och har en hög grad av återbildning efter skada jämfört med andra celltyper i kroppen.

Hörselnedsättning, även känt som hörselskada eller hearing loss på engelska, är en nedsättning av hörseln som kan vara mild, moderat, svår eller djup. Det kan orsakas av skador på inner ORT i örat, såsom cilier (hårceller) inne i cochlea (snäckan), eller skador på nervbanorna som leder till hjärnan. Hörselnedsättning kan också orsakas av sjukdomar, åldrande, exponering för högljudda ljud och vissa mediciner.

Det finns tre typer av hörselnedsättning:

1. Conductive hearing loss: Orsakas av problem med strukturer i det yttre eller mittersta örat, till exempel örontrumpeten, trumhinnan eller de tre lilla benen inne i mellanörat. Dessa problem förhindrar att ljud vibrationer når innerörat.

2. Sensorineural hearing loss: Orsakas av skador på nervcellerna i innerörat (cochlea) eller på de nerver som leder från innerörat till hjärnan. Detta är den vanligaste typen av hörselnedsättning och kan vara orsakad av åldrande, genetiska faktorer, skador, sjukdomar, läkemedel eller exponering för högljudda ljud.

3. Mixed hearing loss: En kombination av conductive och sensorineural hearing loss. Detta kan inträffa när någon har problem både med strukturer i det yttre eller mittersta örat och med nervceller inne i innerörat eller de nerver som leder från innerörat till hjärnan.

Trigeminusganglion (eller Gasser's ganglion) är ett sensoriskt ganglion (klump av nervceller) beläget i tinningbenet, nära hjärnan. Det är en del av den femte kranialnerven, trigeminusnerven, och innehåller cellkropparna för de sensora neuronerna som ger information till hjärnan om smärta, beröring, temperatur och känselsinne i ansiktet, munhålan, näsan och ögonen. Trigeminusganglionet har tre grenar: oftalmisk, maxillär och mandibulär, som fördelar sig över olika delar av ansiktet och huvudet.

Brain-Derived Neurotrophic Factor (BDNF) er en type neurotrofin, et slags proteiner, som spiller en viktig rolle i nervecellers vekst, overlevelse og funksjon. BDNF produseres i hjernen og andre deler av nervesystemet og er særlig viktig for udviklingen og funksjonen av de synaptiske forbindelsene mellom nervecellene, som er nødvendig for å overføre informasjon i hjernen. Redusert BDNF-aktivitet har blitt forbundet med flere nevropsykiatriske lidelser, inklusive depression og angstlidelse.

Inreörat (eller inre organen) är en term inom anatomi och medicin som refererar till de organ som ligger innanför kroppens håligheter, till skillnad från yttre organ som huden och det yttre skelettet. Inreörat inkluderar bland annat hjärtat, lungorna, levern, bukspottkörteln, njurarna, urinblåsan, könsorganen och tarmarna. Dessa organ utför viktiga funktioner som att hjälpa till med näringsupptag, andning, nedbrytning av ämnen, hormonproduktion och avfallsborttransport.

Sensorisk hörselnedsättning (sensorineural hearing loss, SNHL) är en form av hörsvanskning som beror på skada eller störningar i inneröronet eller i nerverna som leder till hjärnan. Det är den vanligaste typen av hörsvanskning och kan orsakas av åldrande, exponering för höga ljudnivåer, vissa mediciner, infektioner, skalltrauma eller arvsfaktorer.

SNHL kan vara mild, moderat, svår eller djup och kan påverka ens förmåga att uppfatta tal och andra ljud i olika grad. Vid mild till moderat hörselnedsättning kan det vara svårt att höra svar på låga ljudnivåer, medan svårare fall kan göra det nästan omöjligt att uppfatta tal och andra ljud oavsett ljudnivå.

I vissa fall kan sensorisk hörselnedsättning behandlas med hjälp av mediciner, operationer eller hörhjälpmedel som hörapparater eller kohjärnor. I andra fall kan det vara obotligt och kräva anpassningar i livsstilen för att hantera de begränsningar som uppstår.

Kokleasjukdomar, eller cochleovestibulära sjukdomar, är en grupp med medicinska tillstånd som drabbar cochlea och vestibularsystemet i inneröronet. Dessa strukturer är ansvariga för vår hörsel och balans.

Exempel på kokleasjukdomar inkluderar:

1. Hörselskada orsakad av olika faktorer, till exempel exponering för högljudda ljud, infektioner, genetiska faktorer eller åldrande.
2. Menières sjukdom, en störning i inneröronets fluidbalans som orsakar återkommande attacker av yttre hörselnedsättning, tinnitus (ljud i öronen), och illamående eller yrsel.
3. Otoskleros, en progressiv benvävnadsförändring som kan orsaka hörselskada genom att förhindra rörelsen hos de tre lilla benen (ossikler) i mellanörat.
4. Labyrintit, inflammation eller infektion i innerörat som kan orsaka yrsel, illamående, svårigheter att hålla balansen och hörselskada.
5. Vestibulära migrän, en neurologisk störning som kännetecknas av återkommande attacker av yrsel eller illamående tillsammans med huvudvärk.
6. Ototoxicitet, skada på innerörat orsakad av vissa läkemedel eller kemikalier som kan förstöra hörsel- och balansorganen.

Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man upplever plötsliga förändringar i hörseln eller balansen, återkommande yrsel eller illamående, eller andra besvär som kan vara relaterade till innerörat. Tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen och minska risken för permanenta skador.

Hörseltröskeln är ett begrepp inom audiologi och definieras som den lägsta ljudnivån (uttryckt i decibel, dB) vid en given frekvens, vid vilken ett subjekt kan uppfatta ljudet hos minst 50% av presentationerna. Det är essentiellt inom diagnostiska tester för att bedöma en persons hörselförmåga och identifiera eventuella hörselskador eller sjukdomar. Genom att mäta hörseltrösklarna vid olika frekvenser kan man skapa ett hörselogram, som ger en detaljerad bild av en persons hörselförmåga och möjliga behandlingsbehov.

"Parasympathetic ganglion" är en medicinsk term som refererar till en samling av nervceller utanför hjärnan och ryggmärgen, som är en del av det parasympatiska nervsystemet. Det parasympatiska nervsystemet är ett av de två delsystemen i autonoma nervsystemet (det andra är det sympatiska nervsystemet), och det är involverat i reguleringen av vila, återställdhet och digitalisering av kroppsfunktioner efter att en stressreaktion har utlösts.

Parasympatiska ganglier innehåller cellkroppar för preganglionära neuron som skickar signaler från hjärnan till efferenta neuron i de parasympatiska grenarna. Dessa efferenta neuron innerverar olika organ och muskler i kroppen, såsom hjärtat, lungorna, mag-tarmkanalen och könsorganen, och de frisätter neurotransmittor som orsakar en minskning av puls, andning och fördjupad avkoppling.

Exempel på parasympatiska ganglier inkluderar gangeion cervicale superius, gangeion cervicale inferius, gangeion sacrale, samt en mängd små ganglier längs med det parasympatiska nervsystemets grenar.

Kokleaimplantat är ett slags neuroprotes som består av en elektrisk stimulator och en eller flera elektrodearrayer. Det placeras kirurgiskt in i inneratan (cochlean) i snäckan (cochlea) i innerörat för att behandla sensorineural hörselnedsättning, även kallad dövhet.

När stimulatoren är aktiverad skickar den elektriska impulser via elektroderna in i cochlean, vilket leder till att hörselnerverna aktiveras och patienten kan uppfatta ljud. Kokleaimplantat används ofta när hörapparater inte ger tillräcklig hjälp för att återställa hörseln.

Det är värt att notera att kokleaimplantation inte återställer normal hörsel, men kan ge patienten en förbättrad förmåga att uppfatta ljud och förstå tal i vissa situationer.

Spiral ligament of cochlea är en del av inneröraörat och är en bindvävsmembran som fäster inne i snäckans spiralformade kanaler. Det hjälper till att separera dess tre kanaler och ger stöd till den inre öronbenet, trossbenet. Spiral ligamentet hjälper också till att vidmakthålla den mekaniska spänningen som behövs för att vibrationer från ljudvågorna ska kunna uppfattas korrekt av hörselcellerna inne i inneröraörat.

"Ganglier, sensoriska" refererar till en typ av ganglion, eller kluster av nervceller, som är involverade i sinnesförnimmelser. Sensoriska ganglier innehåller cellkropparna för de neuron som tar emot information från känsliga receptorer i huden och andra delar av kroppen. Denna information skickas sedan till hjärnan för bearbetning, vilket möjliggör vår förmåga att uppleva smaker, lukter, ljud, beröring, temperatur och andra former av sinnesintryck. Ett exempel på ett sensoriskt ganglion är det trigeminala gangliet, som innehåller neuron som bearbetar känselinformation från ansiktet och huvudet.

Neurit är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva de utskott (processer) som sträcker sig från nervcellens (neurons) cellkropp och ger upphov till det nervfibrösystem som bildar vårt nervsystem. Dessa neuriter kan vara antingen axoner eller dendriter, beroende på deras funktion och utseende.

Axonen är den långa, utskjutande process som svarar för att överföra signaler (impulser) bort från cellkroppen till andra nervceller, muskler eller körtlar. Dendriterna däremot är kortare och mer greniga utskott som tar emot signaler från andra nervceller och ledar dem till cellkroppen.

Neuriter kan vara drabbade av olika sjukdomar och skador, vilket kan leda till neurologiska symtom såsom sängvägran (paralys), känselbortfall, smärta eller förlorad muskelkontroll. Exempel på sådana sjukdomar är neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers sjukdom och Parkinsons sjukdom, samt infektionssjukdomar som polio och vissa former av hjärninflammation (encefalit).

I svensk medicinsk terminologi definieras "hörselceller, yttre" som:

Sensory celler i innerörat (cochlea) som är ansvariga för att omvandla ljudvibrationer till nervsignaler. Dessa celler sitter i Cortis organ och är täckta av hårda stift som reagerar på rörelser orsakade av ljudvågor. När stiften böjs genereras en nervimpuls som skickas till hörselnerven och vidare till hjärnan för tolkning. Yttre hörselceller är känsliga för höga frekvenser och skadas lätt av höga ljudnivåer eller åldrande, vilket kan leda till permanent hörselskada eller dövhet.

Nervdegeneration (eller neurodegeneration) är en term som används för att beskriva en progressiv och ofta irreversibel nedbrytning eller skada på neuroner (nervceller) i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) eller det perifera nervsystemet (de nerver som sträcker sig ut från hjärnan och ryggmärgen till resten av kroppen). Denna nedbrytning orsakas vanligtvis av olika sjukdomar, skador eller åldrandeprocesser och kan leda till en varierad uppsättning symtom beroende på vilka nervceller som är drabbade. Exempel på neurodegenerativa sjukdomar inkluderar Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom, Huntingtons sjukdom och multipel skleros.

Central hearing loss is a type of hearing loss that occurs due to damage or dysfunction in the central auditory nervous system, which includes the nerve pathways and brain structures involved in processing sound and speech. This type of hearing loss can result from various causes, such as head injuries, tumors, neurological disorders, or degenerative diseases like multiple sclerosis or Alzheimer's disease.

Central hearing loss is different from sensorineural hearing loss, which results from damage to the inner ear (cochlea) or the auditory nerve. In central hearing loss, the person may have difficulty understanding speech in noisy environments, following conversations, and recognizing sounds or voices. However, they may still be able to hear sounds at normal volume levels.

It is important to note that central hearing loss can coexist with other types of hearing loss, such as conductive or sensorineural hearing loss. A comprehensive audiological evaluation by a certified audiologist is necessary for an accurate diagnosis and appropriate management of central hearing loss.

"Nyfött djur" kan definieras som ett djur som just har fötts och fortfarande är i sitt spenbarnstadium. Under denna period är ungdjuret beroende av moderns mjölk för näring och skydd. Det exakta tidsintervallet för det nyfötta stadiet kan variera beroende på djurspecies.

För vissa djur, som människan, är det relativt kort, medan andra djurarter kan ha en mycket längre period av beroende. Under denna tiden utvecklas ungdjuret fysiskt och lärr sig överlevnadsstrategier från modern eller flocken.

'Scala tympani' är en anatomisk term inom öronläkekonsten och refererar till en av de två luftfyllda ledningsvägarna i innerörat. Denna tunnel formas mellan den yttre hörselgången och cochlea (snäckan) och är fylld med vätska istället för luft. Scala tympani löper parallellt med den andra ledningsvägen, scala vestibuli, och de två tunneln innesluts av en tredje tunnelliknande struktur, scala media, som är fylld med endolymfa.

Scala tympani och scala vestibuli kommunicerar med varandra via en öppning i cochleans bas, kallad helicotrema. Dessa två skalas innehåller också hårceller som är känsliga för ljudvibrationer och hjälper till att överföra ljudsignaler till det auditiva systemet.

Det är värt att notera att korrekt användning av medicinska termer, inklusive 'Scala tympani', bör ske i en professionell medicinsk kontext och understöds av relevant kunskap och förståelse av den relaterade anatomi och fysiologi.

'Tinningben' er en uttrykk som ikke brukes innenfor medisinen. Menn kan ha forskjellige typer testikler, og det er viktig å kontakte en lege eller en fagleg person hvis du har spørsmål eller bekymringer om dine kroppsfunksjoner.

I assume you are asking for a medical definition of "Marsvin," which is the Danish word for "sea lion". In the medical field, there isn't a specific condition or concept associated with the term "sea lion." However, if you meant to ask about a different term, please provide clarification, and I will be happy to help.

If you are interested in learning more about sea lions themselves, they are a type of marine mammal that belongs to the Otariidae family, also known as eared seals. They have external ears, long front flippers, and can walk on all fours. Sea lions are found in both the Northern and Southern Hemispheres, primarily in cold coastal waters. They are social animals, living in large colonies and are known for their intelligence and agility in water.

"CBA mice" är en typ av möss som används i forskning. "Inavlad" betyder att denna specifika stam av möss har blivit renrasig genom flera generationers avel med syfte att få en homogen population med konsekventa egenskaper och arvsmassa.

CBA (Cooperative Biology Assessment) är en av de vanligaste musstammarna använda inom biomedicinsk forskning, känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra möss. Dessa egenskaper gör CBA-möss till ett attraktivt val för forskare som studerar åldrande och åldringsrelaterade sjukdomar, såsom cancer, neurodegenerativa störningar och kardiovaskulära sjukdomar.

CBA-möss har också ett starkt immunsvar och är väl lämpade för studier av immunologiska fenomen och infektionssjukdomar. Det finns flera genetiskt distinkta CBA-substränger, såsom CBA/CaJ, CBA/Ca, CBA/J och CBA/N, som kan ha olika egenskaper eller användningsområden inom forskningen.

En medicinsk definition av "nerver, inåtledande" (afferent nerver) är nervceller eller nerveimpulser som leds in i centrala nervsystemet, till exempel från huden, musklerna eller organen, för att bearbetas och tolkas som känselintryck, smärta, temperatur eller proprioception (kroppens position och rörelse). Detta står i kontrast till "efferent nerver", som leder signaler ut från centrala nervsystemet för att styra muskelaktivitet och kroppens funktioner.

Nervtillväxtfaktorer (NGF, från engelskan: Nerve Growth Factors) är signalsubstanser som påverkar utvecklingen, underhållet och överlevnaden av neuron i det nervsystemet. De verkar genom att binde till specifika receptorer på cellytan och aktivera intracellulära signaltransduktionsvägar som leder till olika biologiska responsar, såsom celltillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd). Nervtillväxtfaktorer spelar en viktig roll i uppbyggnaden av nervsystemet under embryonal utveckling, men de är också involverade i läkning efter skada och återhämtning efter sjukdom. Exempel på nervtillväxtfaktorer inkluderar NGF, BDNF (Brain-Derived Neurotrophic Factor), NT-3 (Neurotrophin-3) och GDNF (Glial Cell Line-Derived Neurotrophic Factor).

'Ganglion stellatum', eller stjernetakganglion, er en betegnelse for et samling af nerveceller i hjernen. Det er beliggende i den mediale del af det forreste hjernestammens nærhed og indeholder afferente (dvs. sensoriske) neuroner fra ansigt, hals og armregionerne. Ganglion stellatum er en del af trigeminusnervevæsenet og spiller en vigtig rolle i behandlingen af smerter i ansigtet og hovedet, herunder blandt andet tensionshovedpine og clusterhovedpine.

"Hörselbanor" (auditorisk nervvei eller auditory pathways) refererer til den neurala veien som lydinformasjon reiser fra øret til hjernen i mennesket. Denne veien starter i innervervet i øret, hvor lydene omformes til nerveimpulser. Disse nerveimpulser reiser igjen via det eightende kranienne nerves (nervus vestibulocochlearis) til hjernstammen, og derfra videre opp gjennom midtenhjernen til det transitoriske hjernebarket og sist til det primære auditoriske cortex i temporal lobe. Hørselbanene involverer flere forskjellige hjerneområder som samarbeider for å tolke og forstå lydene rundt oss.

Aktionspotential (Action Potential) är en plötslig elektrisk potentialändring som sker över cellmembranet hos exciterbara cellsorter, såsom nerv- och muskelceller. Detta fenomen orsakas av fluktuationer i membranpotentialen som följer specifika mönster av depolarisering (positivt laddning) och repolarisering (negativt laddning).

I nerv- och muskelceller är aktionspotentialerna resultatet av jonkanaler som öppnas och stängs i cellmembranet, vilket tillåter specifika joner (som natrium, kalium och kalcium) att diffundera in eller ut genom membranet. Denna jontransport orsakar en förändring av membranpotentialen, vilket kan uppfattas som en elektrisk signal.

När aktionspotentialen initieras öppnas natriumjonkanaler, vilket leder till en inflöde av natriumjoner och en depolarisering av cellmembranet. När membranpotentialen når en viss tröskelvärde aktiveras ytterligare jonkanaler, vilket orsakar en snabb repolarisering av cellmembranet. Efter repolariseringen stängs natriumjonkanalerna och kaliumjonkanaler öppnas, vilket leder till en utflöde av kaliumjoner och en ytterligare repolarisering av membranpotentialen.

Aktionspotentialer är viktiga för kommunikation och signalering inom nervsystemet och muskelsystemet. De möjliggör snabb överföring av information och koordinerad muskelaktivitet, vilket är nödvändigt för normal funktion hos levande organismer.

'Nodös ganglion' är en medicinsk term som refererar till en sorts ganglion (nervknut) som finns i lymfkärlen. Dessa ganglier innehåller vita blodkroppar, kända som lymfocyter, och är en del av det immunförsvar som hjälper till att bekämpa infektioner.

Nodösa ganglion finns över hela kroppen, men de flesta av dem finns i halsen, armhålorna och längst ned i benen nära knäna. De kan bli uppmärksammade när de sväller upp som ett tecken på infektion eller inflammation i området där de är belägna.

"Akustisk stimulering" refererer til den proces where sinnene oppfanger lyd og sier informasjon om en persons omgivelse til hjernen. Denne typen stimulering involverer lydbølger som reiser gjennom luften og påvirker ørehylsen, trommehinden og de tre små benene i innerøret. Disse bevegelsene fører til at hjernebladene i det indre øret vibrerer og overfører informasjonen videre til hjernen via akustiske nerver.

I en medicinsk kontekst kan akustisk stimulering brukes som en behandlingsmetode for forskjellige tilstander, for eksempel for å reducere smerter eller forbedre søvnkvaliteten. Denne type stimulering kan også brukes i diagnostiske sammenhenger for å evaluere hørelsen og det auditive systemet.

"Cell survival" er en begrepsbeskrivelse innen cellebiologi som refererer til evnen til at en celle kan forblive levende og funksjonell under ugunstige forhold som skader, stress, iltsvikt eller eksponering for toksisk miljø. Dette kan involvere aktivering av cellulære overlevelsesmekanismer som f.eks. reparasjon av DNA-skade, regulering av celldød (apoptose), autofagi og endret metabolisme for å tilpasse seg de ugunstige forholdene.

Det er viktig å skille mellom "cell survival" og "viability", som refererer til en cells evne til å fortsette med normal funksjon etter eksponering for en utfordring eller behandling. En celle kan være "viable" men ha økt sårbarhet overfor ytterligere skade eller stress, mens en celle som har "cell survival" kan ha aktivert overlevelsesmekanismer for å overleve under ugunstige forhold, men kan ha noen funksjonelle begrunnelse.

En medicinsk definition av "Nerver, utåtledande" (engelska: "Peripheral nerves") är de nervbanor som bildar det perifera nervsystemet och transporter nervimpulser till och från centrala nervsystemet, inklusive hjärnan och ryggmärgen. Dessa nerver är spridda över kroppen och innerverar muskler, hud och andra vävnader, vilket gör att de kan uppfatta smärta, temperatur, tryck och vibrationer samt styr muskelrörelser och automatiska kroppsfunktioner.

'Koklearkärna' (latin: Nucleus cochlearis) är den del av innerörat där hörselcellerna finns. Det är här som ljudvågorna omvandlas till nervsignaler, som sedan förs upp till hjärnan via det åttonde kranialnervet (nervus vestibulocochlearis). Koklearkärnan innehåller två typer av hörselceller: yttre hårceller och inre hårceller. Yttre hårcellerna är de första som utsätts för skada vid exponering för höga ljudnivåer eller olika läkemedel, vilket kan leda till permanent hörselnedsättning. Inre hårceller däremot, återfinns i den innersta spiralen av koklearkärnan och är mer motståndskraftiga mot skador.

"Bulla" är ett medicinskt term som används för att beskriva en typ av sår eller skada som innebär att huden och delar av det underliggande vävnaden är förstörda, vilket resulterar i formationen av en luftfylld kapsel eller blåsa. Orsaken till en bulla kan variera, men de kan uppstå till följd av vissa hudsjukdomar, allergiska reaktioner, brännskador, infektioner eller trauma.

Beroende på storleken och djupet på skadan kan en bulla vara fylld med serös vätska (vätska som liknar klart vatten), blod eller annan sorts vätska. I allmänhet bör man undvika att bursta eller töna ut en bulla, eftersom detta kan öka risken för infektion och försämra läketiden.

I medicinska sammanhang används termen "bullerskada" för att beskriva just denna typ av skada som innebär en bulla eller flera.

Hörsel- och balansnervssjukdomar, även kända som vestibulära sjukdomar, är en grupp med medicinska tillstånd som påverkar hörselnerven (nervus vestibulocochlearis) och dess funktioner. Hörselnerven har två huvudsakliga funktioner: att tolka ljud och att hjälpa till med balansen och kroppskontrollen.

Hörselnervssjukdomar kan orsaka symtom som nedsatt hörsel, tinnitus (ljud i örat), yrsel, instabilitet eller olika former av balansstörningar. Det finns många olika typer av hörsel- och balansnervssjukdomar, inklusive:

1. Vestibulit: En inflammation eller infektion i innernan hörsel- och balansorganen som kan orsaka yrsel, instabilitet och andra balansproblem.
2. Labyrintitis: En inflammation eller infektion i labyrinten (det innersta hörsel- och balansorganet) som kan orsaka yrsel, nedsatt hörsel och tinnitus.
3. Menières sjukdom: En sjukdom som påverkar både hörseln och balansen, och karaktäriseras av återkommande attacker av yrsel, nedsatt hörsel och tinnitus.
4. Akustisk neurinom: En ovanlig tumör som växer på hörsel- och balansnerven och kan orsaka nedsatt hörsel, tinnitus och balansproblem.
5. Benign paroxysmal positionell vertigo (BPPV): En störning i innernan örat som orsakas av lösa kristaller i balanceorganen och kan leda till kortvarig yrsel vid vissa huvudrörelser.

Det är viktigt att söka vård om man upplever symtom på en hörsel- eller balansstörning, eftersom tidig behandling kan förbättra prognosen och minska risken för komplikationer.

Kanamycin är ett aminoglykosidantibiotikum som används för att behandla allvarliga infektioner orsakade av gramnegativa och grampositiva bakterier. Det fungerar genom att störa proteinsyntesen hos bakterierna, vilket leder till deras död. Kanamycin är vanligen reserverat för behandling av infektioner som inte svarar på andra typer av antibiotika på grund av riskerna för biverkningar och utvecklingen av resistens.

Den vestibulära apparaten är ett delsystem av innerörat som hjälper till att kontrollera balansen, rörelse och ögonrörelser. Den består av tre halvcirkelformade kanaler och två otoliterorgan, sakculus och utriculus, som innehåller små kristaller i en geléartad substans. När huvudet rör sig påverkar detta kristallernas position relativt canlarna och organen, vilket ger signaler till hjärnan om hur huvudet rör sig. Dessa signaler integreras med information från syn- och muskelsensystemen för att ge oss en korrekt uppfattning av vår kropps position och rörelse i rummet.

Neomycin är ett typ av antibiotikum som tillhör aminoglykosidgruppen. Det används vanligen för behandling av yttre infektioner orsakade av känsliga bakteriestammar, såsom hudinfektioner och ögoninfektioner. Neomycin fungerar genom att stoppa tillväxten och reproduktionen av bakterier. Det ges ofta som topisk behandling i form av salvor, creams eller droppar.

"Hårcellers receptorpotentialer" refererar till de elektriska signaler som genereras i hårcellerna i inneröra (cochlea) när de utsätts för ljudvibrationer. Hårcellerna är känsliga celler med smala, stereocilia (hår) på toppen som deformerar när de utsätts för vibrationer orsakade av ljud. Denna deformation öppnar eller stänger mekaniska kanaler i cellmembranet, vilket leder till en inflöde av positivt laddade joner (kalium och calcium) in i cellen. Detta inducerar en förändring av membranpotentialen, det vill säga en hyperpolarisering eller depolarisering, beroende på riktningen och storleken på deformationsimpulsen. Denna potentialförändring kallas receptorpotentialen och är direkt relaterad till ljudets frekvens och intensitet. Receptorpotentialerna konverteras sedan till nervimpulser i den affilierade ganglioncellen, vilka transporteras till hjärnan för bearbetning och tolkning av ljudet.

Enligt Medicin.com är ett ganglion i zoologi definierat som en samling nervceller utanför centrala nervsystemet hos ryggradslösa djur. Ganglier fungerar som en slags "mini-hjärna" och hanterar information från olika delar av djuret's kropp. De är ofta ansvariga för att koordinera rörelser och andra reflexiva respons. Varje ryggradslöst djur har ett unikt ganglionsystem beroende på deras art och behov.

'Katter' er en betegnelse for en bred vifte af symptomer og tilstande som inneholder:

1. Hjertekateterisering: En invasiv medisinsk procedur der involverer innsetting av et slankt, fleksibelt rør (kateter) i hjertet for å måle trykk og andre fysiologiske parametre.

2. Hjertekateterablation: En behandlingsmetode som brukes til å korrigere abnormale hjerterhyttemønstre (aritmier) ved å øke varme eller kjøleenergi for å ødele eller endre elektrisk ledende vevs i hjertet.

3. Hjertekateterinfeksjon: En infeksjon som oppstår når bakterier, svamp eller andre mikroorganismer invaderer hjertet via kateteret. Dette kan føre til endokardit, en alvorlig infeksjon av hjerteklappen.

4. Hjertekateteremboli: En komplikasjon som kan oppstå når blodklotter dannes rundt kateteret og migrerer til andre deler av kroppen, for eksempel lungene eller hjernen, førende til emboli.

5. Hjertekateterkomplikasjoner: Andre komplikasjoner kan inkludere blødning, infeksjon, arytmi, perforering av hjertet og andre strukturer, luftemboli og iskemi (mangel på ilt) til organer.

I allianse, er 'katter' en viktig del av diagnostisk og terapeutisk kortlaging av ulike hjertesjakter og -tilstander, men det kan også føre til alvorlige komplikasjoner som må overveies når man planlegger disse procedurane.

Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.

Gerbillinae är en underfamilj i familjen råttdjur (Muridae) som innehåller cirka 110 arter, vanligtvis kända som ökenråttor eller gerbiler. Dessa små gnagare förekommer främst i Afrika och Asien, även om några få arter också finns i östra Europa och Mellanöstern.

Gerbilerna är kända för sina långa bakben och långa svansar. De flesta arterna lever i torra habitat som öknar, halvöknar och gräsmarker. Gerbiler är oftast aktiva på natten eller under skymningen och gryningen.

Gerbilerna är populära som sällskapsdjur på grund av deras sociala beteende och lätta hantering. De kan också vara användbara i forskning, eftersom de har en liknande genetisk uppbyggnad till människor och är lätta att hålla i laboratorier.

Elektrostimulering (ES) är en medicinsk behandlingsmetod där man använder elektriska impulser för att stimulera nervceller och muskelceller. Behandlingen innebär vanligtvis att man fäster elektroder på huden över den muskel eller det område som ska behandlas. Därefter skickas små elektriska impulser genom elektroderna, vilket orsakar en kontraktion i de stimulerade muskelfibrerna.

ES används inom flera olika medicinska områden, till exempel:

1. Smärtlindring: Elektriska impulser kan hämma smärtnervernas signalering till hjärnan och på så sätt minska smärtan.
2. Muskelstyrka och funktion: ES används för att hjälpa patienter med muskelsvaghet eller muskellåsning, ofta orsakad av skada, sjukdom eller operation, att återfå muskelstyrka och rörelseförmåga.
3. Rehabilitering efter stroke: ES kan användas för att stimulera nerver och muskler i armarna och benen hos patienter som drabbats av stroke, vilket kan hjälpa till att förbättra rörelseförmågan och funktionen.
4. Kontinens: ES används för att behandla inkontinens genom att stärka musklerna i urinblåsan och/eller anus.
5. Vätskeansamlingar: Elektrostimulering kan användas för att behandla vätskeansamlingar, som exempelvis edema, genom att stimulera lymfkärlens kontraktion och avflöde.
6. Smärta efter operationer: ES kan användas för att lindra smärtan efter operationer och under läketiden.

Det är viktigt att notera att elektrostimulering bör utföras under medicinsk övervakning och att patienten ska informeras om möjliga risker och biverkningar.

'Ganglion cervicale superius' är en anatomisk term som refererar till det översta sympatiska ganglet i halsen. Det är en del av det autonoma nervsystemet, som styr automatiska kroppsfunktioner såsom hjärtslag, andning och svettning. Ganglion cervicale superius innehåller cellkroppar för de neuron som skickar signaler till huvudet och halsen. Det ligger nära nacken, precis ovanför den övre gränsen av halskotorna (C3-C4).

Sensoriska receptorceller är specialiserade nervceller som detekterar olika former av yttre- eller inre stimuli, såsom ljus, ljud, smak, lukt, temperatur och beröring. De omvandlar dessa stimuli till nervsignaler, som sedan transmiteras till centrala nervsystemet för bearbetning och tolkning. Exempel på sensoriska receptorceller inkluderar fotoreceptorer i ögat som reagerar på ljus, hårceller i innerörat som reagerar på rörelse och läge, smakceller på tungan som uppfattar de fem grundsmakerna, och känselreceptorceller i huden som registrerar tryck, smärta och värme.

Schwann celler är typen av glialceller som finns i det perifera nervsystemet hos däggdjur. De omger och skyddar axonerna, de långa utskott som utgör en del av nervcellernas kommunikationssystem. Schwann celler har också en viktig roll i att underhålla och regenerera nervceller.

En speciell typ av Schwann cell, känd som en ensamstående Schwann cell, kan också bilda en myelinat skida runt axonen, vilket hjälper till att öka nervimpulsernas hastighet och effektivitet. Myelinat axoner omges av flera lager av Schwann celler som tillsammans bildar en myelinat fibrill. Mellan varje lager finns en liten lucka, känd som Node of Ranvier, där axonen är obeväpnade och impulser kan hoppa mellan noderna för att öka hastigheten på nervimpulserna.

"Nervvävnadsproteiner" är ett mycket brett begrepp som kan omfatta alla proteiner som finns i nervvävnad, inklusive hjärna, ryggmärke och nerver. Detta kan inkludera strukturella proteiner som utgör grunden för celler och deras processer, signalproteiner som används för kommunikation mellan celler, samt enzymer och andra proteiner som har betydelse för nervvävnadens funktion och homeostas. Exempel på specifika proteiner inkluderar neurofilament, tubulin, aktin, kinas, ligander och receptorer.

'Nervybildning' är ett medicinskt begrepp som refererar till en abnormt växthastighet eller oregelbunden tillväxt hos nervceller eller deras utskott (axoner och dendriter) i det centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) eller det perifera nervsystemet (nervtrådar och ganglier utanför centrala nervsystemet).

Det finns två huvudsakliga typer av nervybildningar: benigna (godartade) och maligna (ontartade). Benigna nervybildningar växer långsammare, är mer lokaliserade och tenderar att vara mindre invasiva än maliga former. Maliga nervybildningar kan inkräkta på omgivande vävnader, sprida sig till andra delar av kroppen och bli livshotande.

Exempel på olika slags nervybildningar är:
- Neurinom (ett benign tumör som oftast bildas på de akustisk-vestibulära nerverna i inneran)
- Schwannom (en benign tumör som utvecklas från myelinbildande celler kring perifera nerver)
- Ganglioneurom (en benign tumör som består av övervuxen ganglieceller och deras stödjeceller)
- Neurofibroma (en blandning av olika typer av nervceller, blodkärl och bindväv)
- Maligna nervskida (cancer i de perifera nerverna)

Symptomen på nervybildningar kan variera beroende på vilken typ det är, var den är lokaliserad och hur stor den är. Vanliga symtom inkluderar neurologiska symptom som känselbortfall, smärta, muskelsvaghet eller förlamning, samt andra symtom som hörselskador, svullnad eller förändringar i utseendet.

Elektrofysiologiska fenomen (EP fenomen) är en medicinsk term som refererar till studiet av den elektriska aktiviteten hos olika typer av celler, framför allt i hjärtat. Detta inkluderar mätning och analyser av elektriska potentialskillnader över cellmembranet samt signaltransduktion och excitation-kontraktionskoppling i muskelceller. EP-studier används ofta för att diagnostisera och behandla hjärtsjukdomar, såsom aritmier och hjärtkärlsjukdomar.

Basalgangliesjukdomar är en grupp neurodegenerativa sjukdomar som primärt påverkar basala ganglier, en del av hjärnan som är involverad i kontrollen av rörelser och kognitiva funktioner. De två vanligaste formerna av basalgangliesjukdomar är Parkinson's disease (PD) och Huntington's disease (HD).

Parkinson's disease är karaktäriserad av en progressiv förlust av dopaminproducerande nervceller i substantia nigra, en del av basala ganglierna. Detta leder till symptom som rörelsekoordinationssvårigheter, tremor, stelhet och balansproblem.

Huntington's disease är en arvgenetisk sjukdom orsakad av en expansion av CAG-repeater i Huntingtin-genen, vilket leder till en abnorm proteinaggregering i neuronerna. Detta orsakar symptom som kognitiva svårigheter, psykiatriska problem och rörelsekoordinationssvårigheter.

Det finns också andra sällsynta former av basalgangliesjukdomar, såsom progressive supranuclear palsy (PSP) och multiple system atrophy (MSA), som har liknande symptom men skiljer sig kliniskt och patologiskt från PD och HD.

I'm sorry for the confusion, but "cellantal" is not a recognized medical term in English or any other language I am familiar with. It is possible that there may be a spelling mistake or typo in the term you are looking for. If you have more context or information about what you are looking to define, I would be happy to try and help you further.

"Cell culturing" or "cell cultivation" is the process of growing and maintaining cells in a controlled environment outside of a living organism. This is typically done in a laboratory setting using specialized equipment and media to provide nutrients and other factors necessary for cell growth and survival. The cells can be derived from a variety of sources, including human or animal tissues, and can be used for a range of research and therapeutic purposes, such as studying cell behavior, developing new drugs, and generating cells or tissues for transplantation.

Tonaudiometri är en typ av undersökning som mäter patientens hörsel. Den utförs vanligen med hjälp av en apparat som kallas audiometer. Vid tonaudiometri presenteras patienten för olika ljudfrekvenser och volymer i varierande kombinationer, och patienten anger när och hur väl de kan höra dessa ljud. Resultaten avgör vilka delar av hörseln som fungerar korrekt och vilka delar som är skadade eller inte fungerar som de ska. Tonaudiometri används ofta för att diagnostisera olika sorters hörselproblem, såsom hörselnedsättning, men kan även användas för att övervaka en persons hörsel under behandling eller efter exponering för höga ljudnivåer.

"Animal disease models" refer to the use of animals as a tool in biomedical research to study human diseases and their treatments. These models are created by manipulating or breeding animals to develop symptoms or conditions that resemble those seen in humans with specific diseases. The purpose is to gain a better understanding of the pathophysiology, progression, and potential treatment strategies for these diseases. Animal disease models can be generated through various methods such as genetic modification, infectious agents, drugs, or environmental factors. Commonly used animals include mice, rats, zebrafish, rabbits, guinea pigs, and non-human primates. The choice of animal model depends on the specific research question being asked and the similarities between the animal's physiology and that of humans.

Inferior colliculi är en par av strukturer i hjärnstammen som utgör en del av det auditiva systemet hos däggdjur. De två inferior colliculierna är en del av den mesencephaliska auditoriska barken och fungerar som en integreringscentrum för auditiv information från båda öronen.

De tar emot signaler från lägre nivåer i det auditiva systemet, såsom cochlea och nuclei i hörselgången, och skickar sedan signaler vidare till högre nivåer i det auditiva systemet, såsom thalamus och cortex. Inferior colliculi är också involverade i reflexreaktioner på ljud, såsom att vända huvudet mot en ljudkälla.

I medicinska sammanhang kan skador eller sjukdomar i inferior colliculi orsaka problem med hörseln, såsom svårigheter att lokalisera ljud och nedsatt hörsel.

Tinnitus är en audiologisk term som refererar till en upplevelse av att höra ljud när det inte finns några externt orsakade ljud i omgivningen. Det kan beskrivas som en känsla av ringande, susning, brummen, surrande eller smattrande i öronen eller huvudet. Tinnitus kan vara konstant eller intermittent och kan ha olika grader av svårighetsgrad. Det kan påverka ens kvalitet på liv och orsaka besvär som sömnproblem, koncentrationssvårigheter och psykisk störning. Tinnitus kan ha många olika orsaker, inklusive hörselskada, åldrande, öroninfektion, stress, vissa läkemedel och andra sjukdomar eller skador på hörselorganet.

Otoakustiska emissioner, spontana (SOAE), är svaga toner som kan uppmättras i örat utan yttre stimuli. De uppstår som en naturlig konsekvens av mekanisk verkan på yttre och inre hårceller i cochlea (hörselnervens sensoriska organ) under normala omständigheter. SOAE är genererade i den inre örat och kan reflekteras till ytterörat där de kan uppfattas med hjälp av mikrofoner. Varje individs SOAE-mönster är unikt, precis som fingeravtryck. Dessa emissioner används ofta som en icke-invasiv metod för att screening och diagnostisera hörselrelaterade problem, särskilt hos barn.

Spirallaminer är en typ av nervceller i hjärnan som spelar en viktig roll i smärtupplevelsen. De är belägna i ryggradens bakhjärna och sträcker sig upp i hjärnbarken. Spirallaminerna har en unik form, med utskott som liknar en spiral, vilket ger dem ett stort yteområde för att ta emot signaler från andra nervceller. De är känsliga för smärtstimuli och svarar genom att skicka signaler till andra delar av hjärnan, inklusive det limbiska systemet, vilket kan utlösa en smärtreaktion. Spirallaminerna är också involverade i andra funktioner som känsloupplevelser och sömn-vakenhetscykler.

Neurogenerell är ett medico-biologiskt begrepp som hänvisar till något som har att göra med nervceller eller deras funktion. Neurogenering innebär skapandet av nya nervceller, ett fenomen som främst har observerats under embryonal utveckling och i vissa delar av hjärnan hos vuxna djur, inklusive människor. Neurogenering kan också syfta på återbildningen eller regenereringen av nerver eller nervvävnad efter skada eller sjukdom.

Neurodegenerativa tillstånd är en grupp medicinska tillstånd som kännetecknas av progressivt förlust av neuroner och deras funktion, vilket leder till neurologiska symtom som exempelvis minnesförlust, rörelsekoordinationsproblem eller sensorisk störning. Exempel på neurodegenerativa sjukdomar är Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom och Huntingtons sjukdom.