OrganismerKemikalier och läkemedelFenomen och processer
Haloferax mediterraneiHaloferax volcaniiGlukos-1-dehydrogenasReglering av genuttryck, arkeiskHalobacteriaceaeArkeproteinerRifamycinerArke-DNANocardia
Haloferax mediterranei
Ett släkte saltälskande arkéer som finns i Medelhavet. Bakterien producerar bakteriociner som motverkar en rad andra halobakterier.
Haloferax volcanii
En art saltälskande arkéer som lever i Döda havet.
Glukos-1-dehydrogenas
Ett glukosdehydrogenas som katalyserar oxidation av beta-D-glukos till D-glukono-1,5-lakton, under medverkan av NAD och NADP som koenzymer. EC 1.1.1.118; 1.1.1.119.
Reglering av genuttryck, arkeisk
De processer genom vilka cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten hos arkéer.
Halobacteriaceae
En familj extremt saltälskande arkéer som lever i miljöer med höga salthalter, så som saltsjöar, saltavlagringar eller salt fisk. Bakterierna är antingen obligat aeroba eller fakultativt anaeroba och indelas i sex släkten: Haloarcula, Halobacterium, Halococcus, Haloferax, Natronobacterium och Natronococcus.
Arkeproteiner
Proteiner från någon arkeart.
Rifamyciner
Rifamyciner är en grupp av antibiotika som hämmar bakteriens förmåga att producera proteiner, genom att binda till och inhibera RNA-polymerasenzymet. Detta leder till att bakteriernas tillväxt hämjs eller stoppas, vilket gör att de inte kan orsaka infektioner. Rifamyciner används vanligen för behandling av olika typer av infektioner som orsakas av grampositiva bakterier, inklusive stafylokocker och mykobakterier (som exempelvis Mycobacterium tuberculosis, orsaken till tuberkulos). Exempel på antibiotika som tillhör gruppen rifamyciner är rifampicin, rifabutin och rifapentin.
Arke-DNA
Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos arkéer.
Nocardia
'Nocardia' är ett släkte grampositiva, aeroba, filamentösa bakterier som kan orsaka opportunistiska infektioner, ofta i immunsupprimerta individer. De förekommer naturligt i miljön, framförallt i fuktig jord och vatten, och kan orsaka allvarliga infektioner såsom pneumonia, ärrbildningar och hjärnhinneinflammation. Infektionerna är ofta svåra att behandla på grund av bakteriens resistens mot flera antibiotika.
"Haloferax mediterranei" är en art av archaea, en grupp encelliga organismer som är närbesläktade med bakterier men har en annan sorts cellstruktur och biokemi. Denna art förekommer naturligt i extremt saltrika miljöer, såsom saltvatten och saltrika sjöar. "Haloferax mediterranei" är en halofil art, vilket betyder att den trivs bäst i höga saltkoncentrationer. Den kan tillväxa i upp till fem gånger saltigare miljö än havsvatten.

'Haloferax mediterranei' är en art av archaea, som tillhör halofila gruppen (saltälskande arter). Detta organismer förekommer naturligt i mycket saltrika miljöer, såsom saltvattensdammar och saliner. 'Haloferax mediterranei' är en extremofil art som trivs bäst i höga saltkoncentrationer, upp till 32% natriumklorid (salt). Denna art har också förmågan att metabolisera ett stort antal kolhydratkällor och är därför användbar inom bioteknikindustrin för produktion av industriella enzymer och andra biomolekyler.

"Haloferax volcanii" är en art av archaea, en grupp encelliga mikroorganismer som är relaterade till bakterier men skiljer sig från dem på flera sätt. "Haloferax volcanii" är halofil, vilket betyder att den trivs i höga saltkoncentrationer och kan hittas i extrema miljöer som saltvatten och saltsjöar. Denna art är också termofil, vilket innebär att den trivs vid höga temperaturer upp till 45-50°C. "Haloferax volcanii" har en unik metabolism som gör att den kan använda oorganiska sulfurföreningar som energikälla och är därför viktig för forskningen kring archaeas metabolism och evolutionära utveckling.

'Haloferax volcanii' er en art av archaea, som tilhører klassen Halobacteria og er også kjent som søttolerante archaea. Denne organisasjonen er gramm-negativ og har en optimal vokse temperatur på om lag 45°C. 'Haloferax volcanii' kan overleve i høye saltkonsetrasjoner, opp til 3 M NaCl, og foretrekker å vokse i alkaliske miljøer med en pH mellom 7 og 8. Dess celleverdier er typisk kuleformede eller irregulære, og den kan danne endosporer for å overleve under ugunstige forhold. Denne organisasjonen har vært brukt i mange forskningsprosjekter på grunn av sin evne til å overleve under ekstreme forhold og sine unike biologiske egenskaper.

Glukos-1-dehydrogenas (G1DH) er ein enzym som deltar i aeroben stoffskifte i levande celler, og som specifikt katalyserer oxidasjonen av glukosen til glukolaktonen med NADP+ som elektronakseptor. Dette reaksjonssteget er ein del av pentosefosfasvegen, som er en metabolisk sti for glukosen som også inneholder andre enzymer og reaksjoner. G1DH spiller dermed en viktig rolle i reguleringa av cellulær energiproduksjon og stoffskifteprosesser.

Glukos-1-dehydrogenas (GPD1) er ein enzym som deltar i metabolismen av glukose, eller sukker, inni kroppen. Det konverterer glukosen til glukolakton under bruk av NAD+ som elektronacceptor. Denne reaksjonen er en del av enten glukoneogenesen (syntesen av ny glukose i leveren) eller pentosefosatbaneen, som er en metabolisk sti for kulhydrater. GPD1 finnes hovedsakelig i leveren og i mindre grad i andre deler av kroppen.

Arkeisk reglering av genuttryck, även känd som epigenetiska förändringar, refererar till reversibla mekanismer som kontrollerar aktiviteten hos gener utan att ändra den underliggande DNA-sekvensen. Dessa mekanismer inkluderar metylering av DNA, modifikationer av histonproteiner och produktion av icke-kodande RNA, och de kan påverka genuttrycket i samband med miljöfaktorer som livsstil, åldrande och exponering för toxiner. Arkeiska regleringar av genuttryck är viktiga för cellulär differensiering, homeostas och sjukdomsutveckling.

"Arkeisk regulering av genuttryck" (engelska: "Archaeological regulation of gene expression") är ett begrepp som saknar en etablerad medicinsk definition. Detta eftersom det kombinerar två olika områden, arkeologi och genetik, på ett sätt som inte har någon direkt motsvarighet inom den medicinska forskningen eller terminologin.

Arkeologi handlar om studiet av människans förflutna genom undersökningar av materiella fynd och historiska källor, medan genetik är en vetenskap som undersöker arvsfordringarna och variationerna hos levande organismer på molekylär nivå.

Om man skulle försöka tolka begreppet i ett vidare sammanhang, kunde det eventuellt syfta på att studera hur historiska miljö- och livsförhållanden hos våra förfäder kan ha påverkat deras genuttryck och hur detta kan ha lett till varierande fenotyper (kroppsliga egenskaper) över tid. Men detta är enbart en spekulation, eftersom begreppet inte finns definierat inom någon etablerad vetenskaplig kontext.

Halobacteriaceae är en familj av arkéer, en grupp enkelcelliga organismer som inte tillhör neither domänerna för växter, djur eller svampar. Halobacteriaceae innehåller extremofila arter som kräver höga saltkoncentrationer (upp till 30% natriumklorid) för att överleva och reproduceras, och de återfinns ofta i saltsjöar, saltgruvor och andra salta miljöer. Dessa arter är också kända för sin förmåga att producera bakteriorodopsin, ett protein som absorberar ljus och genererar elektrisk potential över cellytan, vilket gör dem användbara inom forskning om solceller och energiproduktion.

Halobacteriaceae är en familj av arkéer som tillhör klassen Halobacteria. Dessa organizmer är extremofila och trivs bäst i mycket saltrika miljöer, såsom saltvatten och saltrika sjöar. De flesta arterna inom denna familj kräver höga koncentrationer av natriumklorid (koksalt) för att kunna växa och reproduceras. Halobacteriaceae är kända för sin förmåga att producera ett pigment som kallas bacterioruberin, vilket ger dem en rödaktig färg. Dessa organizmer har också en unik metabolism där de kan generera energi genom att oxidera organiska ämnen under anoxiska (syrefria) förhållanden.

Arkeoproteiner är fossilized proteiner som bevarats i archaeological eller paleontological artefacts, geologiska formationer eller fossilerad vävnad. Dessa proteiner kan ge värdefull information om evolutionära relationer, miljöförhållanden och livsvillkor från forna tider.

"Archaeal proteins" refer to the proteins that are expressed in archaea, which are a domain of single-celled organisms lacking a nucleus and membrane-bound organelles. Archaeal proteins are often adapted to extreme environments, such as high temperatures, acidic or alkaline conditions, or high salt concentrations. They share structural and functional similarities with both bacterial and eukaryotic proteins, but also have unique features that reflect the distinct evolutionary history and adaptations of archaea. Some archaeal proteins are of particular interest for biotechnological applications due to their stability and catalytic properties under harsh conditions.

Rifamyciner är en grupp av antibiotika som hämmar bakteriens förmåga att producera proteiner, genom att binda till och inhibera RNA-polymerasenzymet. Detta leder till att bakteriernas tillväxt hämjs eller stoppas, vilket gör att de inte kan orsaka infektioner. Rifamyciner används vanligen för behandling av olika typer av infektioner som orsakas av grampositiva bakterier, inklusive stafylokocker och mykobakterier (som exempelvis Mycobacterium tuberculosis, orsaken till tuberkulos). Exempel på antibiotika som tillhör gruppen rifamyciner är rifampicin, rifabutin och rifapentin.

Rifamyciner är en grupp av antibiotika som hämmar bakteriens förmåga att producera proteiner, vilket stoppar dess tillväxt och multiplikation. De används vanligen för behandling av olika typer av infektioner orsakade av gram-positiva bakterier, inklusive stafylokocker och mykobakterier (som tuberkulos). Exempel på rifamyciner är rifampicin, rifabutin och rifapentin.

"Arke-DNA" refererer til DNA, der er isoleret fra subfossile eller fossile rester af organismer, der kan være hundrevis af tusinder år gamle. Arke-DNA adskiller sig fra moderne DNA ved at være stærkt degraderet og skadesbåren, hvilket gør det vanskeligt at isolere og analysere. Når arke-DNA analyseres med moderne teknikker som næste generationssekvensering, kan den give værdifulde indsigt i evolutionen, genetisk variation, og populationdynamik over tid for utallige arter, herunder mennesker.

"Arke-DNA" refererer til DNA (desoxyribonukleinsyre) som har overlevet i fossiler eller andre historiske prøver over tusinder eller millioner år. Ordet "arke" kommer fra græsk og betyder "gammel". Arke-DNA kan give forskere unik innsikt i evolutionen og historien til levende organismer, herunder planter, dyr og mennesker.

Arke-DNA-analyser gjennomføres ved å utvinne DNA fra en fossil eller en annen historisk prøve, og deretter sekvensere det for å identifisere de individuelle baser (A, T, C og G) som utgjør DNA-strengen. Dette kan sammenlignes med DNA-sekvenser fra moderne organismer for å avdekke slående likheter eller forskjeller.

Det er viktig å nevne at arbeidet med arke-DNA kan være kompleks og kravene til rekkefølgen og analyse er strenge for å unngå forurening og feilaktige resultater.

'Nocardia' är ett släkte grampositiva, aeroba, filamentösa bakterier som kan orsaka opportunistiska infektioner, ofta i immunsupprimerta individer. De förekommer naturligt i miljön, framförallt i fuktig jord och vatten, och kan orsaka allvarliga infektioner såsom pneumonia, ärrbildningar och hjärnhinneinflammation. Infektionerna är ofta svåra att behandla på grund av bakteriens resistens mot flera antibiotika.

'Nocardia' är ett släkte av grampositiva, aeroba stavformade bakterier som ofta förekommer i jord och vatten. De kan orsaka infektioner hos människor, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar, såsom HIV/AIDS-patienter, organtransplantationsmottagare och personer som använder kortikosteroider. Infektionerna kan drabba lungorna, huden eller centrala nervsystemet och kan vara svåra att behandla på grund av bakteriens resistens mot flera antibiotika. Behandlingen består vanligen av kombinationsterapi med olika typer av antibiotika under en längre tidsperiod.