Halsartärtrombos
Blodpropp
Blödningstid
Halsartärer
Trombocytaggregation
Halsartärsjukdomar
Halsartär, inre
Halsartär, gemensam
Halsartärförträngning
Blodplättar
Leverartär
Ventrombos
Halsartär, yttre
Endarterektomi, karotis
Blodpropp i kranskärl
Levertransplantation
Hjärntrombos
Basilarartär
Intrakraniell emboli och trombos
Pulsåderförträngning
Dissektion av inre halsartär
Karotiskörteln
Tunica intima
Karotissinus
En halsartärtrombos är ett blodpropp (tromb) som bildas i karotisartären, en artär i halsen som förser hjärnan med syrerik blod. Trombosen kan orsaka olika symptom beroende på dess storlek och varaktighet, inklusive svårigheter att svälja, smärta eller obehag i halsen, svaghet eller förlust av känsel i ansiktet eller extremiteterna, och i värsta fall en stroke om blodflödet till hjärnan inte kan upprätthållas. Faktorer som ökar risken för att utveckla en halsartärtrombos inkluderar rökning, hög ålder, högt blodtryck, diabetes, höga kolesterolvärden och övervikt. Behandlingen kan omfatta mediciner som löser upp blodproppen eller surgery för att ta bort den.
En "blodpropp" eller blodbrist (engelska: blood clot) är en koagulering av blod som bildar en fast massa. Det kan ske naturligt i samband med skador på kroppens vävnader, för att stänga av blödningar. Men när ett blodpropp bildas inuti ett blodkärl, kan det orsaka allvarliga hälsoeffekter beroende på var proppen bildas. Till exempel, om en blodpropp bildas i lungorna (pulmonem emboli), hjärtat (hjärtinfarkt) eller i hjärnan (cerebral trombos), kan det leda till allvarliga hälsoproblem och potentiellt livshotande situationer.
'Blödningstid' (haemorrhage time) är en term inom medicinen som refererar till tiden det tar för blodet att stelna, eller koagulera, efter att ett blodkärl skadats. Detta är en viktig faktor vid operationer och trauma, då en lång blödningstid kan leda till allvarliga blodförluster och komplikationer.
Den normala blödningstiden för människoblad varierar beroende på metoden som används för att mäta den, men är ungefär 5-10 minuter. Vid skada på ett blodkärl kommer blodplättarna (trombocyter) och andra koaguleringsfaktorer att aktiveras och interagera med varandra för att bilda en blodpropp och stelna blodet.
Det finns olika sjukdomstillstånd som kan påverka den normala blödningstiden, till exempel koagulationsrubbningar orsakade av leverfunktionsnedsättning, läkemedelsbehandling eller genetiska faktorer. Dessa sjukdomstillstånd kan leda till en förlängd blödningstid och ökat risk för allvarliga blödningar.
Halsartärer, även kända som carotisartärer, är de två stora artärerna som förser hjärnan med syre- och näringsriktad blodflöde. De håller på att dela sig från den gemensamma halspulsådern (kommunikationsartären) och går sedan upp till varsin sida av halsen, där de förgrenar sig till yttre och inre halsartärer som förser huvudet och hjärnan med blod. Förändringar eller skador på halsartärerna kan leda till allvarliga komplikationer som stroke eller transitorisk ischemisk attack (TIA).
'Trombocytagggregation' refererer til den proces, hvor blodplader (trombocyter) i blodet klumper sig sammen for at danne en blodprop (trombus), når et blødende værtsorgan skal repareres. Denne proces er en del af den naturlige koagulationskæde og hjælper med at stoppe blødning, når et blødende kar eller vaskulært værtsorgan såres.
Når en skade sker på endotelcellerne (de celler, der danner indersiden af karrene), udløses en række signalveje, der fører til at blodpladerne bliver aktiveret og begynder at klumper sig sammen. Dette sker ved hjælp af specielle receptorer på blodpladernes overflade, som binder sig til andre proteiner og molekyler i området, herunder fibrinogen, von Willebrand-faktor og andre kløeaggregationsfaktorer.
Når blodpladerne klumper sig sammen, dannes der et netværk af fibre, som hjælper med at forstærke klumpen og fastholde den på skadestedet. Dette netværk af fibre kan også danne basis for dannelsen af en blodprop, hvis mængden af aggregerede blodplader er stor nok.
I visse sygdomstilfælde, såsom trombocytose og visse former for leukemi, kan der være for mange aktive blodplader i cirkulationen, hvilket kan føre til en forhøjet risiko for uønsket trombocytaggregation og dermed større sandsynlighed for blodpropper. Derfor er det vigtigt at have kontrol over antallet af aktive blodplader i cirkulationen, hvilket kan opnås ved hjælp af forskellige typer medicin, herunder anti-aggregationsmedicin og trombolytika.
Halsartärsjukdomar, även kända som halskranskärlssjukdomar, är en samling av medicinska tillstånd som drabbar de stora och medelstora artärerna i halsen. Dessa artärer förser hjärnan med blod, och sjukdomarna kan orsaka allvarliga komplikationer som stroke eller transitorisk ischemisk attack (TIA).
Här är några exempel på vanliga halsartärsjukdomar:
1. Ateroskleros: Detta är en process där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas i artärernas väggar, bildande plack som kan orsaka artärförträngning eller -förstening.
2. Karotisdissektion: Detta är en skada på den inre karotisartärens vägg, vanligen orsakad av en tr trauma eller annan skada. Dissektionen kan leda till att blod ansamlas mellan artärväggarna och orsaka en förträngning eller blockering av artären.
3. Fibromuskulär dysplasi: Detta är ett sällsynt tillstånd där artärväggarna blir oregelbundet förtjockade, vilket kan leda till en förträngning eller blockering av artären.
4. Aneurysm: Detta är en utbuktning i artärens vägg som orsakas av svaghet i artärväggen. Aneurysmen kan vara farlig om den spricker eller om blodproppen lossnar och blockerar en annan artär.
5. Vaskulit: Detta är en grupp sjukdomar som orsakar inflammation i artärväggarna, vilket kan leda till en förträngning eller blockering av artären.
Behandlingen för halsartärsjukdomar beror på typen och svårighetsgraden av sjukdomen. Behandlingen kan innefatta mediciner, operationer eller kombinationen av båda.
Den inre halsartären (internal carotid artery, ICA) är en av de stora artärerna som förser huvudet och hjärnan med syresatt blod. Den bildas genom en bifurkation (delning) från den common carotid artery i höjd med thyrohyoideusmembranet i nacken. Efter att ha passerat genom carotidkanalen i tinningen delar sig ICA i två grenar: anterior cerebral artery och middle cerebral artery, vilka försörjer fronthjässan respektive laterala hjärnhalvorna med blod. ICA har också flera små grenar som förser strukturer i nacken och skallbasen med blod.
Fibrinolytika är ett samlingsnamn för en grupp läkemedel som verkar genom att bryta ner blodproppar (tromber) genom att omvandla fibrin till degraderade produkter. Fibrin är ett protein som spelar en viktig roll i blodets koagulationsprocess och bildandet av blodproppar.
Exempel på vanligt använda fibrinolytika inkluderar streptokinase, urokinase och alteplas (t-PA). Dessa läkemedel används ofta vid behandling av allvarliga tillstånd som akut myocardieinfarkt (hjärtattack), lungemboli och ischemisk stroke.
Fibrinolytika bör ges så snart som möjligt efter att diagnosen ställts för att uppnå optimal effekt, men de kan också vara associerade med en ökad risk för blödningar. Därför bör de användas med försiktighet och under övervakning av en läkare.
Medicinskt talat, refererar "halsartär, gemensam" till den stora blodkärlen i halsen som förser huvudet och halsen med syre- och näringsriktad blodflöde. Den gemensamma halsartären (latin: Arteria carotis communis) är en fortsättning av aortabågen och delar sig sedan i två grenar: den yttre halsartären (Arteria carotis externa) och den inre halsartären (Arteria carotis interna). Den gemensamma halsartären förser därmed både det yttre och inre huvudet med blod.
Halsartärförträngning, även känd som carotisstenos, är ett tillstånd där halsartären (carotis) delvis eller helt förträngs eller blockeras. Detta orsakas vanligtvis av atheroskleros, en process där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas sig på insidan av artärväggen och bildar plack.
En halsartärförträngning kan vara asymptomatisk eller orsaka symtom som svårigheter att andas, hosta, yrsel, synstörningar, svimningar eller stroke (hjärninfarkt). Symptomen uppstår ofta när placken lossnar och en blodpropp bildas, vilket kan leda till ett stopp i blodflödet till hjärnan.
Halsartärförträngning diagnostiseras vanligtvis med hjälp av ultraljud, computed tomography (CT) eller magnetic resonance imaging (MRI). Behandlingen kan innebära livstilsförändringar, mediciner för att reducera risken för blodproppar och operationer som carotisendarteriektomi eller carotisstentning.
'Blodplättar' er kort for trombocyter, som er ein viktig del av blodets koagulasjonssystem. De er små, diskformade celler uten kjerne som produseres i benmärken og kan leve opp til 10 dager i blodet før de brytes ned. Når det oppstår en skade eller sår i kroppen, blir trombocytene aktivert og klumper sammen for å form et blodstopp og hindre fortsatt blødning. Redusert antall trombocyter kan føre til en medisinsk tilstand kalt trombocytopeni, mens for store antall kan føre til trombocytos.
Medicinskt talat är leverartären (arteria hepatica) en större blodkärl som försörjer levern med syresatt och näringsriktigt blod. Den delar sig vanligen i två grenar, höger och vänster leverartär, som sedan delar sig flera gånger innan de når levercellerna (hepatocyterna). Leverartären är en av de tre stora blodkärlen som förser levern med blod, tillsammans med levervenen (vena portae) och den så kallade magartären (arteria gastroomentalis).
"Ventrikulärt trombus" är en medicinsk term som betecknar en blodpropp (tromb) i vänster eller höger ventrikel, de kammare i hjärtat där blodet pumpas ut till kroppen. Detta kan vara ett allvarligt tillstånd eftersom det kan förhindra att hjärtat pumpar effektivt blod och orsaka komplikationer som stroke, hjärtsvikt eller shock. Orsakerna till ventrikulära trombus kan variera, men de kan inkludera strukturella hjärtsjukdomar, abnormala blodkoaguleringsfaktorer och komplikationer efter hjärtattacker.
Den yttre halsartären (latin: arteria carotis externa) är en blodkärl som förser huvudet och halsen med syresatt blod. Den delar sig vanligen från den gemensamma halsartären (arteria carotis communis) på nivå av struphuvudet (larynx). Därefter går den uppåt i halsen, passerar förbi skulderbladet (scapula) och går in i huvudet genom tinningbenets (os temporale) öppning (foramen supratrochleare).
I huvudet delar den sig sedan i två grenar: den yttre halspulsådern (arteria maxillaris) och den främre tungpulsådern (arteria lingualis). Dessa grenar förser olika delar av ansiktet, hjärnan och svalget med syresatt blod.
Endarterektomi av karotis är en medicinsk procedur där plack (fettsubstanser, kolesterol och calcifiering) som har byggt upp sig på insidan av karotidartären (en artär i halsen som förser hjärnan med blod) tas bort. Proceduren utförs vanligtvis för att förebygga transitoriska ischemiska attacker (TIA) eller stroke, eftersom placken kan lossna och orsaka en emboli som blockerar blodflödet till hjärnan.
Under proceduren görs ett snitt i halsen för att exponera karotidartären. Därefter kyls artären ned med iskall lösning för att reducera risken för skada på hjärnan under operationen. En sond placeras också inuti artären för att öka blodflödet till hjärnan under proceduren. Placken skärs sedan bort från insidan av artären och tas bort. Slutligen kontrolleras artären för att se till att den är sluten och inte läcker, och snittet i halsen sygs igen.
Endarterektomi av karotis är en effektiv metod för att förebygga TIA och stroke, men det finns vissa risker som är associerade med proceduren, inklusive blödning, infektion, skada på nerver i halsen och ytterligare risk för stroke. Därför måste patientens allmänna hälsotillstånd och risken för komplikationer vägas upp mot potentiala fördelar med proceduren.
En "blodpropp i kranskärl" (myocardial infarction eller hjärtinfarkt) är en medicinsk tillstånd där blodflödet till en del av hjärtmuskulaturen (myokardiet) plötsligt avbryts, ofta på grund av ett blodbrist (ischemi) orsakat av ett obstruerande blodpropp (trombos) i ett kranskärl (koronarartärien). Detta kan leda till skada eller död av hjärtmuskulaturen på grund av syrebrist. Symptomen kan inkludera smärta, tryck eller obehag i bröstet, andfåddhet, yrsel, svimning eller svårigheter att andas. Behandlingen kan omfatta trombolytika, blodflödesförbättrande mediciner, kirurgi och livsstilsförändringar för att förebygga ytterligare komplikationer.
Den mest vanliga betydelsen av "pulsådror" inom medicinen är de blodkärl som kan kännas eller ses pulsera i samband med hjärtats slag. Dessa pulsådror inkluderar ofta:
1. Karotispulsen: den stora artären i halsen som försörjer huvudet och halsen med syresatt blod.
2. Radialpulsen: den artären i handleden som försörjer armen med syresatt blod.
3. Femoralpulsen: den stora artären i låret som försörjer benet med syresatt blod.
4. Poplitealpulsen: den artären bakom knäskålen som försörjer underbenet med syresatt blod.
5. Dorsalis pedis pulsen: den artären på fotens utsida som försörjer foten med syresatt blod.
Pulseringarna i dessa pulsådror orsakas av hjärtats slag, som pressar blod genom kroppens artärer bort från hjärtat. Ju starkare pulsen är, desto mer blod pumpas ut från hjärtat vid varje slag. Ändå kan pulsens styrka och regularitet påverkas av olika faktorer, inklusive blodtryck, hjärtfrekvens, volymen av blod i kroppen och eventuella hinder i artärerna.
En levertransplantation är en medicinsk procedure där en sjuk eller skadad lever delvis eller helt ersätts med en frisk lever från en levande donator eller en avliden donator. Detta är vanligtvis ett sista resort när all annan behandling har misslyckats för att behandla leverrelaterade sjukdomar som levercirros, levercancer och akut leverfailure.
Under en levertransplantation tas den skadade levern bort och ersätts med den nya levern, som kopplas till blodkärlen och biodlar i kroppen. Efter operationen behöver patienten ta immunosuppressiva läkemedel för att förhindra avstötning av den nya levern.
Levertransplantation är en komplex procedur som kräver hög kompetens och erfarenhet från både kirurger och sjukvårdspersonal. Även om det finns risker relaterade till operationen, kan levertransplantation vara livsförlängande eller rentav livräddande för många patienter med allvarliga leverproblem.
En hjärntrombos är en blodpropp (torr klump av koagulerat blod) som bildas i ett hjärnblodkärl. Detta kan leda till olika typer av stroke beroende på var proppen sitter och hur stor den är. Om proppen blockerar blodflödet till en del av hjärnan kommer den delen inte längre att få syre och näringsämnen, vilket kan orsaka cellsdöd i det området.
Hjärntromboser kan orsakas av olika faktorer som exempelvis hög ålder, rökning, högt blodtryck, diabetes, höga kolesterolvärden, förekomst av särskilda typer av hjärtfel (t.ex. fibrillation av mitralisklaffen), vaskulit (inflammation i blodkärlen) eller som komplikation till vissa medicinska behandlingar (t.ex. oralt antikoagulationsbehandling).
Symptomen på en hjärntrombos kan variera beroende på vilken del av hjärnan som drabbas, men exempelvis kan patienten uppleva plötsliga svårigheter att tala eller förstå tal, förlust av känsel eller rörelseförmåga på ena sidan av kroppen, synförluster, yrsel, huvudvärk eller besvärlighet att svälja. Om du anar att du eller någon annan har drabbats av en hjärntrombos behöver ni söka akut medicinsk vård omedelbart.
Den basilära artären (latin: arteria basilaris) är en hjärtartär som förser blod till hjärnbryggan och bakre delarna av hjärnan. Den bildas genom sammanflödet av två vertebrala artärer i nacken, och går sedan uppåt längs med ryggradens baksida (medulla oblongata) till hjärnbryggan där den delar sig och blir till de bakre cerebellära artärerna samt den kloakala artären.
Den basilära artären är en viktig artär eftersom den förser blod till viktiga strukturer i hjärnan, inklusive hjärnbryggan som är involverad i reguleringen av andningen och kardiovaskulära funktioner.
Intrakraniella emboli och tromboser är begrepp inom neurologi och stroke-medicin.
En intrakraniell emboli är ett blodpropp (embolus) som bildats någon annanstans i kroppen, exempelvis i hjärtat eller stora kärlen, och transporterats med blodflödet till en hjärnblodkärl where it gets stuck and blocks the blood flow. This can lead to sudden loss of neurological function in the area of the brain supplied by that particular blood vessel, known as an ischemic stroke.
En intrakraniell trombos, däremot, är en blodpropp (trombus) som bildas lokalt i ett hjärnblodkärl. Detta kan ske till följd av atherosclerosis, högt blodtryck eller andra sjukdomsförhållanden som skadar blodkärlets inre vägg. En intrakraniell trombos kan också leda till en ischemic stroke.
Både embolier och tromboser i hjärnblodkärlen är allvarliga medicinska tillstånd som kräver akut vård för att minska risken för permanent neurologisk skada eller död. Behandlingen kan innefatta trombolytiska läkemedel, mekanisk trombektomi eller andra former av stroke-behandling beroende på patientens specifika tillstånd och allmänna hälsotillstånd.
Pulsåderförträngning, även känd som arteriosklerotisk karotisstenos, är en medicinsk term som beskriver en förträngning eller pånarmliggning av halsartären (karotisartären), som förser hjärnan med blod. Denna förträngning orsakas vanligtvis av atheroskleros, en process där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas sig i artärväggen och bildar plack.
Graden av pulsåderförträngning kan variera från mild till allvarlig. I allvarliga fall kan den leda till ett drastiskt minskat blodflöde till hjärnan, vilket kan orsaka symtom som yrsel, svimningar, minnesförlust och i värsta fall stroke. Regelbundna kontroller av pulsådern är därför viktigt, särskilt för personer med riskfaktorer såsom hög ålder, rökning, högt blodtryck, höga kolesterolvärden och diabetes.
En dissection av den inre halsartären (internal carotid artery) är när det sker en skada eller en separation av lagren i väggen på artären, vilket kan orsaka blödning och potentialen för att bilda en blodpropp. Detta kan vara congenitalt (medfött), traumatiskt orsakat (exempelvis vid trauma under halsoperationer eller bilolyckor) eller spontant (utan uppenbar orsak). En dissection av den inre halsartären kan leda till ett ökat risk för stroke.
Lårbensartären (latin: arteria femoralis) är en av kroppens stora blodkärl och förser benet med syre- och näringsriktigt blod. Den delar sig vanligen upp i tre grenar: profunda femoralis, superficialis femoralis och lateralis circumflexa femoris. Profunda femoralis förser musklerna i lårets framsida med blod, medan superficialis femoralis fortsätter ner i benet som poplitealartären. Lateralis circumflexa femoris förser höftmuskulaturen med blod.
Karotidkroppen (carotid body) är en liten körtel som finns vid bifurkationen (grenpunkten) av den gemensamma karoidartärsen (carotis communis), nämligen där den delas upp i den yttre och inre karoidartären. Karotidkroppen är en del av det autonoma nervsystemet och fungerar som ett kemoreceptororgan, vilket betyder att den kan uppfatta och reagera på förändringar i kemiska koncentrationer i blodet, särskilt syre- och kolsyrehalten.
När syre- eller kolsyrenivåerna i blodet avvikande från normalvärden aktiveras karotidkroppens receptorer och signalerar till hjärnan via det autonoma nervsystemet. Detta utlöser en reflexrespons som innebär en ökning av andningsfrekvensen, syrgasytta och i vissa fall en ökad hjärtslag frekvens för att återställa normala blodgasnivåer.
I vissa fall kan karotidkroppen bli överaktiv eller hypersensitiv, vilket kan leda till symtom som yrsel, svimningar (synkop) eller andningssvårigheter vid exertion eller rörelse. Dessa tillstånd kallas karotidsinus syndrome eller karotidkroppssyndrom och behandlas vanligtvis med kirurgisk avlägsnande av karotidkroppen (karotidkroppsresekton).
Tunica intima är den innersta lagret av de tre huvudsakliga lager som utgör en blodkärls vägg. Den består av en endotelcellslager, som är i direkt kontakt med blodet, och en underliggande basal membran. Tunica intima har till uppgift att underlätta glidning av blodceller och förebygga blodplattors aggregation och inflammation. Den hjälper också till att reglera blodflödet genom att kontrollera diameteren på blodkärlen genom vasokonstriktion och vasodilatation.
Karotis sinus är en reflex i kroppen som hjälper till att reglera blodtrycket. Det är en liten knuta av nervceller som finns vid karoidartärerna, de stora artärerna på var sida av halsen som för blod till hjärnan. När trycket i dessa artärer stiger kan karotis sinus utlösa en reflex som sänker hjärtats slagfrekvens och minskar blodflödet till hjärnan, vilket hjälper att förhindra att blodtrycket blir för högt.
Om karotis sinus är överaktiv kan den utlösa en alltför stark reflex som orsakar symtom som yrsel, svimning eller till och med medvetslöshet. Detta kallas karotis sinus syndrom och behandlas vanligtvis med mediciner eller kirurgi för att minska nervcellernas aktivitet.
"Kärlröntgen" är en medicinsk undersökningsmetod som innebär att en patient får exponeras för en liten dos joniserande strålning, vanligtvis röntgenstrålar, med syfte att producera detaljerade bilder av ben- och käkstrukturer. Detta görs vanligen med hjälp av en apparat som kallas en "kärltub" eller "dental röntgentub", som är placerad framför patientens huvud.
Detaljerade bilder av tänderna och deras omgivande strukturer, såsom käken och tandköttet, kan tas med hjälp av denna metod. Detta kan vara användbart för att upptäcka skador, sjukdomar eller andra avvikelser i munhålan som annars kan vara svåra att se under en vanlig tandläkarundersökning.
Kärlröntgen är en säker och effektiv metod för att undersöka tänderna och deras omgivande strukturer, men det är viktigt att begränsa strålexponeringen till den absolut nödvändiga mängden för att undvika onödiga hälsorisker.