Hemangiomi är benägna att utvecklas hos spädbarn och är de vanligaste blodkärls tumörerna hos barn. De karaktäriseras av överdriven tillväxt av blodkärl i ett område under de första levnadsåren.

Hemangiomi kan delas in i två typer:

1. Platt hemangiom (kapillärt hemangiom): Detta består av små, platta blodkärl och tenderar att vara lokaliserade till huden eller slemhinnor. De flesta platta hemangiomi förblir små och försvinner spontant under de två första levnadsåren.

2. Djupt hemangiom (kavernos hemangiom): Detta består av större blodkärl och tenderar att vara belägna djupare i huden eller inre organ. De kan växa kraftigt under de första levnadsåren, men de flesta minskar sedan i storlek och försvinner gradvis över tid.

I vissa fall kan hemangiomi orsaka komplikationer som blödningar, infektioner eller andra skador på omgivande vävnader. I dessa fallen kan behandling vara aktuell, till exempel med läkemedel, laserbehandling eller kirurgi.

"Cavernous hemangioma" är en medicinsk term som används för att beskriva ett typ av blodkärls tumör som består av stora, utvidgade vener. Dessa tumörer är vanligtvis belägna i huden eller levern, men kan också förekomma i andra delar av kroppen.

Cavernous hemangioma i huden visar sig ofta som röda, blåa eller svarta knölar eller köttiga utväxter under huden. De kan vara små och diskreta eller så stora som flera centimeter i diameter. I levern kallas de ofta för "cavernous hemangioma of the liver" och är vanligtvis små och asymptomatiska, men i sällsynta fall kan de bli storleken av en apelsin eller större och orsaka problem som buksmärtor, svullnad eller blödningar.

Cavernous hemangiomas är vanligtvis ofarliga och behöver inte behandlas om de inte orsakar några besvär eller komplikationer. I vissa fall kan dock stora eller snabbt växande tumörer behöva avlägsnas genom kirurgi eller andra metoder för att förebygga komplikationer som blödningar, infektioner eller andra skador på omgivande vävnader.

"Capillary hemangioma" är en medicinsk term som refererar till ett typ av blodkärls tumör som består av överblandad vävnad med små blodkärl, kallade kapillärer. Dessa tumörer är vanligtvis närliggande under huden eller slemhinnor och kan variera i storlek från mycket små till relativt stora. Capillary hemangioma tenderar att växa snabbt under de första levnadsmånaderna, men sedan kommer de ofta att involutera (minska i storlek) spontant över tid. I vissa fall kan de dock behöva behandlas om de orsakar symtom eller funktionsnedsättning.

Pulmonell skleroserande hemangiom, även känt som pulmonary sclerosing hemangioma (PSH), är en ovanlig typ av lungtumör. Det är en långsamväxande tumör som vanligtvis drabbar kvinnor över 40 år.

Enligt National Organization for Rare Disorders (NORD) definieras pulmonell skleroserande hemangiom som "en långsamväxande, vanligtvis benign tumör i lungorna som karakteriseras av en blandning av blodkärl och fibros (scar tissue)."

PSH-tumörer består av två typer av celler: surfaktantproducerande celler och blodkärlsceller. Dessa celler bildar en blandning av cystor och solida områden i lungvävnaden. I vissa fall kan PSH-tumörerna vara multipela, vilket innebär att det finns flera tumörer spridda i båda lungorna.

Även om PSH vanligtvis är en benign tumör, kan den orsaka symtom som hosta, blodiga upphostningar och andnöd beroende på storleken och placeringen av tumören. I vissa fall kan PSH-tumörerna också transformeras till maligna tumörer, även om detta är mycket sällsynt.

Det är värt att notera att diagnosen av pulmonell skleroserande hemangiom kan vara utmanande eftersom symtomen kan vara subtila och likna andra lungrelaterade sjukdomar. Därför kan det krävas en kombination av olika diagnostiska tester, inklusive röntgen, datortomografi (CT), magnetresonanstomografi (MRT) och biopsi, för att ställa en säker diagnos.

En cavernomös hemangiom i det centrala nervsystemet (CNS) är en sällsynt vaskulär anomali som består av samlingar av dilaterade blodkärl, ofta belägna i hjärnan eller ryggmärgen. Denna typ av hemangiom kännetecknas av stora, sinusformiga blodfyllda rum (cavernar) som är omgivna av tunna väggar och kan variera i storlek från några millimeters till flera centimeters i diameter.

Cavernösa hemangiomer i CNS kan orsaka neurologiska symtom beroende på deras storlek, lokalisation och om de blöder. Vanliga symtom inkluderar häftiga huvudvärkar, krampanfall, svaghet, känselbortfall, balanssvårigheter och i vissa fall epilepsi. I vissa fall kan dessa läsa upp som en tumör på en MR-bild, men när man gör en angiografi ser man att det inte rinner blod igenom området som ser ut som en tumör.

Även om cavernomösa hemangiomer i CNS kan vara tillstånd som du föds med (kongenitala), kan de också uppstå spontant under livet (acquired). Orsaken till att de bildas är fortfarande inte fullständigt klarlagd, men det finns vissa genetiska faktorer som kan öka risken för att utveckla dem. Behandlingen av cavernomösa hemangiomer i CNS kan variera beroende på symtom och lokalisation, men inkluderar ofta observation, medicinsk behandling av symtom och i vissa fall kirurgisk behandling för att avlägsna anomalin.

"En granulom, varbildande" refererar till en speciell typ av inflammation där kroppens immunförsvar bildar små knutor eller klumpar av celler, kallade granulomer. Dessa granulomer består vanligtvis av olika typer av immunceller, inklusive makrofager, T-celler och B-celler.

Granulomer bildas som ett svar på en fortsatt irriterande agent, såsom en infektion orsakad av bakterier, svampar eller parasiter, eller en icke-infektiös irritant såsom ett främmande material eller en kronisk inflammation. Granulomer kan hittas i olika delar av kroppen och är vanliga i sjukdomar som tuberkulos, sarkoidos och Crohns sjukdom.

Det är viktigt att notera att granulomer inte alltid är skadliga, men de kan vara ett tecken på en underliggande sjukdom eller tillstånd som behöver utvärderas och behandlas av en läkare.

Hemangioendoteliom (HE) är en sällsynt typ av kärlgrowth som kan uppstå i blodkärlen eller lymfkärlen. HE karaktäriseras av abnormalt växande celler, kallade hemangioendotelceller, som bildar nya blodkärl eller lymfkärl. Detta kan leda till att olika kroppsdelar får otillräcklig blod- och syresupplynning, vilket i sin tur kan orsaka symtom som svullnad, smärta, blödning eller ulcerationer (sår).

HE delas vanligen in i olika kategorier baserat på histopatologiska (cell- och vävnads) egenskaper, beteende och potential till att metastaserara. Dessa kategorier inkluderar bland annat benigna hemangioendoteliomer, låggradiga maligna hemangioendoteliomer och höggradiga maligna hemangiosarkomer.

Behandlingen för HE kan variera beroende på typ, storlek, läge och omfattning av tillväxten, samt patientens allmänt tillstånd. Behandlingsalternativ inkluderar kirurgi, strålbehandling, embolisation (försättning med klaffar eller andra föremål för att blockera blodflödet), och systemisk behandling som kemoterapi eller målinriktad terapi.

Kärltumörer, även kända som gonadala tumörer, är abnorma tillväxtar i äggstockarna (ovarium) hos kvinnor eller testiklarna (testis) hos män. Dessa tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna), och deras orsaker kan variera.

Godartade kärltumörer växer långsamt och är mindre benägna att sprida sig till andra delar av kroppen jämfört med elakartade kärltumörer. De flesta kärltumörerna hos kvinnor är godartade, medan de flesta hos män är elakartade.

Elakartade kärltumörer kan sprida sig till andra delar av kroppen och orsaka allvarliga komplikationer om de inte behandlas i tid. Risken för att utveckla en elakartad kärltumör är lägre hos kvinnor än hos män, men det är viktigt att upptäcka och behandla både godartade och elakartade kärltumörer så tidigt som möjligt för att minimera komplikationerna.

Symptomen på kärltumörer kan variera beroende på typ, storlek och plats på tumören. Vissa vanliga symtom inkluderar smärta eller en klump i testikeln eller äggstocken, smärta i magen eller bäckenet, svullnad eller ömhet i bröstet hos män, och oregelbunden menstruation eller blödning hos kvinnor. Om du upplever några av dessa symtom rekommenderar vi dig att söka medicinsk vård så snart som möjligt för en fullständig undersökning och behandling.

En skalltumör är en ovanlig sorts godartad (benign) eller elakartad (malign) tumör som utvecklas i benvävnaden i skallen. Skalltumörer kan vara relaterade till kraniets inre yta, det vill säga de kan vara intra-kraniala, eller de kan växa utanpå kraniet, det vill säga de kan vara extra-kraniella.

Intra-kraniala skalltumörer kan delas in i två huvudgrupper: glialer och icke-gliala tumörer. Gliala tumörer utvecklas från stödjevävnadsceller som kallas glia, medan icke-gliala tumörer utvecklas från andra typer av celler i hjärnan. Några exempel på gliala skalltumörer inkluderar astrocytomer, oligodendrogliomer och ependymomer, medan några exempel på icke-gliala skalltumörer inkluderar meningiomer och pituitärt adenom.

Extra-kraniella skalltumörer kan också vara godartade eller elakartade. De kan utvecklas från olika typer av celler i huden, slemhinnor eller muskler på huvudet och halsen. Några exempel på extra-kraniella skalltumörer inkluderar basalcellscancer, plattcellscancer, svulster, sarcom och broskcancer.

Symptomen på skalltumörer kan variera beroende på tumörtyp, storlek och läge. Några vanliga symtom inkluderar huvudvärk, yrsel, synproblem, svårigheter att tala eller svälja, förändringar i sinnesstämning eller beteende, och smärta eller stelhet i nacken eller ansiktet. Behandlingen av skalltumörer kan innebära kirurgi, strålbehandling, kemoterapi eller en kombination av dessa behandlingsmetoder.

'Ansiktstumörer' refererar till olika typer av cancersjukdomar som utvecklas i ansiktsregionen. Detta inkluderar både hudcancer och djupare liggande cancersjukdomar. Några exempel på olika typer av ansiktstumörer är basalcellskancer, plattcellsskancer, svartskinnscancer (melanom), andras kinds carcinom och sarkom. Varje typ av ansiktstumör har sin egen orsak, riskfaktor, behandling och prognos. De flesta ansiktstumörerna kan behandlas effektivt om de upptäcks tidigt, men vissa typer kan vara mer aggressiva och sprida sig till andra delar av kroppen.

Ryggradstumörer, eller spinala tumörer, är abnorma tillväxtar av celler inom ryggraden och ryggmärgen. De kan vara either benigna (godartade) eller maligna (elakartade), och de kan uppstå i olika delar av ryggraden eller ryggmärgen.

Tumörer i ryggraden kan delas in i två kategorier: intradurala tumörer och extradurala tumörer. Intradurala tumörer finns inne i den hårda membran som omsluter ryggmärgen (dura mater), medan extradurala tumörer finns utanför den hårda membranen.

Intradurala tumörer kan delas upp i två underkategorier: intramedullära tumörer och extramedullära tumörer. Intramedullära tumörer växer inne i ryggmärgen självt, medan extramedullära tumörer växer utanför ryggmärgen men inne i den hårda membranen som omsluter det.

Extradurala tumörer är vanligare än intradurala tumörer och kan orsakas av metastaser från cancer i andra delar av kroppen. De kan också uppstå lokalt, till exempel som resultat av en skada eller infektion i ryggraden.

Symptomen på ryggradstumörer kan variera beroende på var tumören är belägen och hur stor den är. Vanliga symtom inkluderar smärta, kramper, svaghet eller förlust av känsel i armar eller ben, problem med blåsan eller tarmen, och i vissa fall kan det leda till att personen blir rörelsehindrad eller förlamad.

Behandlingen av ryggradstumörer beror på flera faktorer, inklusive typen av tumör, dess storlek och placering, samt patientens allmänna hälsotillstånd. Behandlingsalternativen kan omfatta kirurgi, strålbehandling, kemoterapi eller en kombination av dessa.

Kärlvävnadstumörer, även kända som sarcom, är en samlingsbeteckning på olika typer av cancersjukdomar som utgår från kärlvävnaden i kroppen. Kärlvävnad innefattar blodkärl och lymfkärl. Sarcom kan drabba mjukvävnad, ben eller andra vävnader i kroppen som innehåller kärl. Det finns över 70 olika subtyper av sarcom, vilka kan variera mycket i deras beteende, prognos och behandling. De två huvudgrupperna av sarcom är mjukvävnadssarcom och ben- och ledsarcom. Mjukvävnadssarcom drabbar vanligtvis mjukare vävnader som muskler, fettvävnad, bindväv och nerver, medan ben- och ledsarcom drabbar ben eller leder.

Den medicinska termen "tumörtillbakagång, spontan" refererar till en situation där en cancer eller tumör av någon art spontant minskar i storlek eller aktivitet utan att ha behandlats med kirurgi, strålbehandling eller mediciner. Detta fenomen är ovanligt och kan bero på olika faktorer som tumörens typ, dess genetiska makeup och immunförsvaret hos den enskilda patienten. I vissa fall kan spontan tumörtillbakagång vara temporär, medan den i andra fall kan vara permanent. Det är viktigt att notera att spontan tumörtillbakagång inte är samma sak som en respons på behandling och att det inte finns några etablerade metoder för att framkalla eller förutsäga detta fenomen.

Hemangiosarkom är en sällsynt, aggressiv och oftast elakartad cancertumör som utgår från blodkärlens endotelceller. Den kan uppstå i vilket organ som helst i kroppen, men är vanligast i huden, levern, hjärtat och mjukdelarna under huden. Hemangiosarkom tenderar att sprida sig snabbt till andra delar av kroppen och kan vara svår att behandla. Symptomen varierar beroende på vilket organ som är drabbadt, men kan inkludera blödningar, svullnad, smärta och allmän sjukdom. Behandlingen består oftast av kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi.

"Datortomografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker stråling for å oppnå detaljerede, tvidimensjonale skanninger av kroppen. Metoden kalles også "computertomografi" eller blot "CT".

I en CT-skanning passerer en fin strålebunde gjennom kroppen i mange forskjellige vinkler, mens en datamaskin registrerer de resulterende skråkkryssene av skinnene. Disse dataene brukes deretter for å generere tvidimensjonale bildekserieser av det undersøkte området.

CT-skanning gir ofte mer detaljert og skarp informasjon enn tradisjonelle røntgenundersøkelser, særlig når det gjelder å avdekke skader, tumorer eller andre abnormaliteter i viktige strukturer som hjernen, hjertet, lungene og karsystemet.

Noe av fordelene med CT-skanning inkluderer:

* Høy grad av detaljeringsgrad og skarphet
* Snarlighet i utførelsen
* Mulighet for å identifisere en bred vifte av medisinske tilstander

Noe av ulemperne inkluderer:

* Bruk av ioniserende stråling, som kan øke risikoen for kreft i lengre sikt
* Relativt høy dosis stråling j rentforhold til tradisjonelle røntgenundersøkelser
* Mulighet for allergiske reaksjoner på kontrastmidlene som ofte brukes under skanningen.

Epidural tumorer är en allmän term för en tumör eller ett neoplastiskt växt som utvecklas i epiduralrummet, det rum som omger den yttre hårda hjärnhinnan (dura mater) i ryggraden. Dessa tumörer kan vara primära, vilket betyder att de har sin ursprungliga plats i epiduralrummet, eller sekundära, vilket innebär att de har spridit sig från en annan del av kroppen (t.ex. bröstcancer eller lunscancer).

Primära epiduraltumörer kan delas upp i tre olika typer:

1. Meningeom: En tumör som utvecklas från de membran (meningerna) som omger och skyddar hjärnan och ryggraden.
2. Neurinom: En långsamväxande, benign tumör som utvecklas från celler i den yttre hårda hinnan (dura mater).
3. Sarcom: En ovanlig form av cancer som utvecklas från bindväv, muskler eller blodkärl i epiduralrummet.

Sekundära epiduraltumörer orsakas vanligtvis av cancer som har spridit sig (metastaserat) från en annan del av kroppen. De allmänna symtomen på epiduraltumörer innefattar smärta, svaghet, kvalare i extremiteterna och sensoriska förändringar. Behandlingen kan bestå av kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi beroende på tumörtyp, storlek och placering.

En levertumör är en abnorm oväxt i levergewebe som kan vara godartad (benign) eller elakartad (malig). De maliga levertumörerna, även kända som primära levercancer, inkluderar hepatocellulär carcinom (HCC), klorom, angiosarkom och hepatoblastom. Dessa typer av cancer kan vara livshotande om de inte upptäcks och behandlas tidigt. Faktorer som ökar risken för levercancer inkluderar viral hepatit (hepatit B eller C), fetma, alkoholmissbruk, tobacco smoking och exponering för karcinogena kemikalier. Godartade levertumörer inkluderar hemangiomer, adenom och fokal nodulär hyperplasi (FNH). Dessa är ofta asymptomatiska och upptäcks ofta slumpmässigt under en rutinundersökning. I allmänhet behövs inget behandling för godartade levertumörer om de inte orsakar några symtom eller växer över tiden.

Angiolymfoid hyperplasia with eosinophilia (ALHE) är en sällsynt, benign tumörförändring som främst berör blod- och lymfkärl. Detta tillstånd karaktäriseras av en övervuxen vävnad med blodkärl och lymfkärl, infiltrerade med eosinofila vita blodkroppar.

ALHE är oftast asymptomatisk, men i vissa fall kan det orsaka symptom som rodnad, svullnad eller smärta på den drabbade hudytan. Det förekommer vanligtvis på ansikte och hals, men kan också påträffas på andra kroppsdelar.

Det är viktigt att skilja ALHE från maligna tumörer som kan ha ett liknande utseende, såsom kutan angiosarkom eller lymfangiosarkom. Diagnosen ställs vanligtvis genom en biopsi och histopatologisk undersökning av vävnaden.

ALHE är i allmänhet ett behandlingsbart tillstånd, men om det orsakar besvär eller kosmetiska problem kan olika behandlingsalternativ diskuteras med en läkare, inklusive observation, kirurgisk excision eller laserbehandling.

'Orbital neoplasms' refererar till abnorma växtor (tumörer) i orbitalregionen, som omger ögat och innehåller fett, muskler, kärl och nerver. Orbital tumörer kan vara godartade eller elakartade och kan uppstå från olika typer av vävnader i orbitalregionen, såsom glanduler, nerver, blodkärl, bindväv eller ben. De kan också spridas till orbitalregionen från andra delar av kroppen. Symptomen på orbital neoplasmer kan inkludera synförändringar, smärta, ögonrörelserinskränkningar, dubbelseende eller utbuktning av ögonbrynen eller ögonlocken. Behandlingen beror på typen, storleken och placeringen av tumören, men kan innefatta observation, strålbehandling, kirurgi eller kemoterapi.

Graviditetskomplikationer med cancer eller tumörer är ovanliga, men kan förekomma. I allmänhet delas graviditetskomplikationer av cancertumörer in i tre kategorier:

1. Komplikationer som orsakas av cancer själv (till exempel andningssvårigheter, blödningar eller infektioner)
2. Komplikationer som kan uppstå under cancerbehandling (till exempel försämrad fosterväxt eller födelsesvårigheter)
3. Komplikationer som orsakas av interaktionen mellan cancer och graviditet (till exempel tumörväxt på grund av hormonella förändringar under graviditeten)

Det är viktigt att notera att behandlingen av cancertumörer under graviditet måste vägas upp mot riskerna för fostrets utveckling och hälsa. I allmänhet undviks strålbehandling och kemoterapi under de första tre månaderna (försttrimestern) av graviditeten på grund av risken för missfall eller missbildningar hos fostret.

I samband med graviditetskomplikationer av cancertumörer kan det vara nödvändigt att avbryta graviditeten (genom en abort) för att kunna ge effektiv cancerbehandling. I vissa fall kan det vara möjligt att fortsätta med graviditeten och behandla cancern efter födseln, men detta måste bedömas på individuell basis av läkare specialiserade på både onkologi och obstetrik.

Sturge-Weber syndrom (SWS) är en sällsynt neurologisk och hudrelaterad genetisk sjukdom som kännetecknas av en nonvenerisk, kapillär malformation i ansiktet (portvinsstämpel), ofta tillsammans med abnormiteter i hjärnan och ögonen. Sjukdomen orsakas av mutationer i PORCN-genen och är vanligtvis sporadisk, det vill säga den uppstår spontant snarare än att ärvas från föräldrar.

Huvudsymptomen på SWS innefattar:

1. Portvinsstämpel (naevus flammeus): En rödaktig eller purpurröd, ofta enflammad hudförändring som vanligtvis täcker ansiktets ena sida och kan sträcka sig till ögonbrynen, näsa, kind och/eller tinningar.

2. Hjärnrelaterade symtom: Abnormiteter i hjärnbarken (leptomeningeala angiomatoser) som kan leda till epilepsi, migrän, försämrad kognition, motoriska svårigheter och i vissa fall hemiatrofi (halva kroppen kan bli mindre än den andra).

3. Ögonsymtom: Glaukom (grön starr) som orsakas av ökad tryck i ögat, kan leda till synnedsättning eller blindhet om det inte behandlas.

Sjukdomen kan variera mycket i svårighetsgrad mellan individer, och prognosen beror på vilka organ som är drabbade och hur allvarligt de är påverkade. Behandlingen inkluderar ofta mediciner för att kontrollera epilepsi och ökad tryck i ögat, samt eventuellt kirurgi för att korrigera hjärn- eller ögonrelaterade problem.

En muskeltumör är en abnorm growth or mass of tissue in a muscle. Muskeltumörer kan vara either benign (godartad) eller malign (elakartad), även kallat cancer. De flesta muskeltumörerna är godartade och tenderar att växa långsamt, medan elakartade muskeltumörer är ovanligare men kan vara aggressiva och sprida sig till andra delar av kroppen.

Godartade muskeltumörer inkluderar bland annat fibromatosis, leiomyom, och lipom. Dessa tumörer behöver inte alltid behandlas om de är små och orsakar inga besvär, men kan ibland kräva operation eller strålbehandling om de växer tillräckligt stora eller pressar på omgivande strukturer.

Elakartade muskeltumörer inkluderar bland annat rhabdomyosarkom och leiomyosarkom. Dessa tumörer kan sprida sig till ben, lungor, levern och andra organ, och behandlas vanligen med kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi. Prognosen för elakartade muskeltumörer varierar beroende på typen, storleken och placeringen av tumören, samt om den har spridit sig till andra delar av kroppen.

Magnetisk Resonansstomografi (MRI), även kallat Kärnmagnetisk Resonans (NMR) är en icke-invasiv diagnostisk bildgebande teknik som använder starka magnetiska fält och radiovågor för att producera detaljerade bilder av inre strukturer och funktioner i kroppen.

Under en MRI-undersökning placeras patienten i en tunn, rörlig bädd som glider in i en tunnelformad magnetisk resonansscanner. Scannern genererar ett starkt magnetfält som får protonerna (atomkärnor) i kroppens vätskor att orientera sig parallellt med magnetfältet. Radiovågor används sedan för att störa denna orientering, och när radiovågorna stängs av återgår protonerna till sin ursprungliga position. Detta ger upphov till en svagt elektromagnetiskt fält som detektorer i scannern kan uppfatta och tolka för att skapa två- eller tredimensionella bilder av kroppens inre.

MRI används vanligtvis för att undersöka mjuka vävnader, såsom hjärnan, ryggraden, muskler, ligament och inre organ, och är speciellt användbar för att upptäcka skador, inflammationer, tumörer och andra avvikelser.

"Angioma" er en medisinsk betegnelse for et vaskulært voksstumør, der består af blodkar eller limfekar. Det kan også kaldes "blodkarhøjvoksel". Angiomer kan forekomme overalt i kroppen, men de er særligt almindelige i huden og slimhinden. De kan variere meget i størrelse, fra små pletter til store tumorlignende vækster.

Der findes forskellige typer af angiomer, herunder:

1. Hemangiomer: Dette er en type angiom, der består af blodkar. De kan forekomme overalt i kroppen, men de er særligt almindelige i huden, slimhinden og leveren.
2. Limfangiomer: Dette er en type angiom, der består af limfekar. De er mindre almindelige end hemangiomer og forekommer oftest i halsen, armene eller benene.
3. Kombinerede angiomer: Nogle gange kan en angiom indeholde begge blodkar og limfekar.

Angiomer er som regel harmløse, men de kan i sjældne tilfælde vise tegn på ondartet vækst eller udvikle sig til andre typer tumorer. Hvis du er bekymret for en mulig angiom, bør du søge medicinsk vejledning og behandling.

Mjälttumörer, även kända som maligna lymfomer eller blodcancer, är en typ av cancer som utvecklas i vissa typer av vita blodkroppar (lymfocyter) som finns i benmärgen, lymfknutor, lever, mjälte, tarmslemhinnan och andra delar av kroppen. Det finns två huvudtyper av mjälttumörer: Hodgkin-lymfom och non-Hodgkin-lymfom. Symptomen på mjälttumörer kan vara trötthet, feber, nattsvett, viktminskning, inflammationer i lymfknutor, lever eller mjälte samt andningssvårigheter. Behandlingen består ofta av kombinationer av strålbehandling, kemoterapi och immunterapi beroende på typen och stadiumet av sjukdomen.

'Frontalben' är ett medicinskt begrepp som refererar till den främre delen av huvudet, motsvarande pannan och det angränsande området. Det är också känt som frontalloben eller frontalregionen, och innehåller en del av storhjärnan (cerebrum). Frontalloben har en viktig roll i högre mentala funktioner såsom planering, beslutsfattande, socialt beteende, emotionell regulering och arbetshågkomst. Skador eller sjukdomar i denna region kan leda till kognitiva, emotionella och beteendemässiga symptom som exempelvis sämre minnesförmåga, impulsivt beteende och förändrad affektivitet.

Fågelleukosis är en samlingsbeteckning för ett antal virala infektionssjukdomar hos hönsfåglar, som orsakas av retrovirus av släktet *Avian leukosis virus* (ALV). Sjukdomen karaktäriseras vanligen av långsam till snabb vävnadsdegeneration och neoplastisk omformning i olika organ, framför allt lymfatiska vävnader och benmärg. Detta kan leda till bildandet av tumörer, så kallade sarcomer, i de drabbade områdena.

Fågelleukos kan delas in i flera olika subtyper beroende på vilket serotyp av ALV som orsakar sjukdomen. De vanligaste formerna är:

1. A-typ leukos (ALV-A, ALV-B och ALV-E): Orsakas av olika subtyper av ALV och visar sig ofta genom att drabbade fåglar utvecklar lymfosarkom i olika organ.
2. Bursa disease (ALV-J): Orsakas av en speciell subtyp av ALV och karaktäriseras av att drabbade fåglar ofta utvecklar tumörer i bursan, ett organ som är viktigt för hönsens immunförsvar.
3. Myelocytomatosis (MC): Orsakas av en speciell subtyp av ALV och karaktäriseras av att drabbade fåglar ofta utvecklar tumörer i benmärgen.

Fågelleukos är en smittsam sjukdom som kan överföras via direkt kontakt mellan infekterade och icke-infekterade fåglar, men även via ägg och föda. Sjukdomen påverkar framför allt kommersiella hönsfarmar där det är viktigt att ha god biosecurity för att undvika smittspridning. Det finns inget botemedel mot fågelleukos, men det går att förebygga genom vaccination och god hygien.

Choroid neoplasms refer to tumors that originate in the choroid, which is the layer of blood vessels and connective tissue located between the retina and the sclera (the white part of the eye). These tumors can be benign or malignant. Malignant choroid neoplasms are typically classified as melanomas, which are cancerous tumors that arise from pigment-producing cells called melanocytes. Benign choroid neoplasms include hemangiomas, which are tumors made up of blood vessels, and nevi, which are benign collections of melanocytes.

Choroid neoplasms can cause various symptoms depending on their size and location. They may cause vision loss, floaters, flashes of light, or a dark spot in the visual field. In some cases, choroid neoplasms may not cause any symptoms and are discovered during routine eye examinations.

The diagnosis of choroid neoplasms typically involves a comprehensive eye examination, including a dilated fundus examination, optical coherence tomography (OCT), fluorescein angiography, and sometimes ultrasound or magnetic resonance imaging (MRI). A biopsy may be necessary to confirm the diagnosis and determine the type of tumor.

Treatment options for choroid neoplasms depend on several factors, including the size, location, and type of tumor, as well as the patient's age and overall health. Treatment options may include observation, laser therapy, radiation therapy, or surgical removal of the tumor. In some cases, systemic therapy with chemotherapy or immunotherapy may be necessary for malignant choroid neoplasms that have spread beyond the eye.

Epitelioid hemangioendothelioma (EHE) är en sällsynt typ av cancer som utgår från blodkärlens vävnad (endotelceller). Ordet "epitelioid" refererar till cellernas utseende, som liknar epitelceller i sin form och struktur. EHE tenderar att vara långsamt växande och kan uppvisa både godartad (benign) och elakartad (malign) beteende.

Dessa tumörer kan förekomma i många olika organ, men de är vanligast i lungor, lever, ben, leder och hud. Symptomen varierar beroende på vilket organ som är drabbat, men kan inkludera smärta, svullnad eller funktionsnedsättning i det berörda området. I vissa fall kan EHE metastasera (sprida sig) till andra delar av kroppen.

Diagnosen ställs vanligtvis genom biopsi och histopatologisk undersökning, där cellprover analyseras för att fastställa tumörtyp och malignitet. Behandlingen kan bestå av kirurgi, strålbehandling, kemoterapi eller målinriktad behandling beroende på tumörgradering, storlek, läge och omfattning samt patientens allmänt tillstånd.

Eye pain is defined as an unpleasant sensation in or around the eye. It can range from a sharp stabbing pain to a dull, throbbing ache. The pain may be constant or intermittent and can affect one or both eyes. Eye pain can have various causes, including inflammation, infection, injury, or pressure on the eye. In some cases, eye pain can be a symptom of a more serious underlying condition, such as glaucoma or uveitis. It is essential to consult an ophthalmologist if you experience severe, persistent, or worsening eye pain.

En hjärttumör är en ovanlig form av cancer som utvecklas inne i hjärtmuskulaturen eller i de strukturer som omger hjärtat. Det finns två huvudtyper av hjärttumörer: primära och sekundära.

Primära hjärttumörer är tumörer som har sitt ursprung i hjärtmuskulaturen eller i de strukturer som omger hjärtat, såsom serösa membran, klaffar eller kärl. De flesta primära hjärttumörer är godartade (benigna), men vissa kan vara elakartade (maligna) och aggressiva. De vanligaste typerna av godartade hjärttumörer inkluderar myxom, papillärfibroelastom och rhabdomyom. De vanligaste typerna av elakartade hjärttumörer inkluderar angiosarkom, rhabdomyosarkom och fibrosarkom.

Sekundära hjärttumörer är tumörer som har spridit sig (metastaserat) till hjärtat från andra delar av kroppen. De är mycket vanligare än primära hjärttumörer och kan uppstå från en mängd olika typer av cancer, såsom lungcancer, bröstcancer, levercancer och melanom.

Symptomen på hjärttumörer kan variera beroende på tumörtyp, storlek och plats. Vissa personer med små eller långsamt växande tumörer kan inte ha några symptom alls, medan andra med större eller snabbväxande tumörer kan ha symtom som andnöd, trötthet, synpunkter, yrsel, svimningar och smärtor i bröstet eller armarna. Behandlingen för hjärttumörer beror på flera faktorer, inklusive tumörtyp, storlek, plats och om patienten har några andra sjukdomar eller hälsoproblem. Behandlingsalternativen kan omfatta kirurgi, strålbehandling, kemoterapi, immunterapi och målinriktad terapi.

'Blodfärgad avföring' kan definieras som avföring som har en röd, svart eller klar/rödaktig färg på grund av närvaro av blod. Detta kan orsakas av olika medicinska tillstånd, inklusive tarmsjukdomar, inflammatoriska tarmboiseningar, vaskulära anomalier eller trauma i tarmarna. Blödningarna kan variera från milda till allvarliga och kräver ofta en utförlig undersökning för att fastställa orsaken och behandlingen.

Benignt fibrös histiocytom (BFH) är ett relativt ovanligt tillstånd som kännetecknas av överdriven vävnadsbildning och ansamling av histiocyter, en typ av cell som ingår i kroppens immunförsvar. Tillståndet kan drabba huden eller andra vävnader i kroppen.

BFH delas ofta in i två typer: dermatofibrom och dermatofibrosis lenticularis disseminata (DFS). Dermatofibrom är den vanligaste formen och visar sig som en eller flera små, hårda knölar under huden, ofta på benen. DFS är sällsyntare och kännetecknas av många små knölar över hela kroppen.

Det är värt att notera att BFH i allmänhet betraktas som ett godartat tillstånd, men det kan i sällsynta fall utvecklas till en ondartad form av histiocytos. Om du eller någon annan upplever symptom som kan tyda på BFH rekommenderar vi att ni söker vård hos en läkare för en korrekt diagnos och behandling.

La laminectomía es un procedimiento quirúrgico de la columna vertebral que involucra la extracción de parte o la totalidad del ligamento amarillo y el hueso laminar de una o más vértebras. Estos tejidos se encuentran en la parte posterior de la columna vertebral y su eliminación puede ayudar a aliviar la presión sobre la médula espinal o las raíces nerviosas, lo que puede causar dolor, entumecimiento o debilidad en las extremidades. Esta cirugía se realiza comúnmente para tratar condiciones como estenosis espinal, hernias de disco y tumores espinales. Después de la laminectomía, es posible que sea necesario un período de rehabilitación y fisioterapia para ayudar a restaurar la fuerza y la movilidad en las áreas afectadas.

"Bröstkotor" refererar till de lymfkörtlarna (lymph nodes) som finns i brösten hos människor. De är en del av det immunförsvar som hjälper kroppen att bekämpa infektioner och sjukdomar. Bröstkotorna kan delas in i två grupper: de axillära (underarmen) och de mediastinala (i mitten av bröstet). De axillära bröstkotorna är de mest välkända och de som oftast undersöks under en mammografi eller när en läkare utför en kroppsundersökning.

"Encyclopedias are comprehensive reference works containing information on a wide range of topics. They are typically organized in alphabetical order and provide concise summaries of facts, concepts, and knowledge in various fields such as science, history, literature, philosophy, and arts. The principles behind the creation of encyclopedias include accuracy, objectivity, and authority, with contributions from experts in their respective fields. Encyclopedias serve as a valuable resource for researchers, students, and general readers seeking reliable information on a wide array of subjects."

MedlinePlus är en webbplats som tillhandahålls och underhålls av US National Library of Medicine (NLM), som är en del av National Institutes of Health (NIH). MedlinePlus erbjuder information om sjukdomar, förhållanden, terapier, läkemedel och preventiva omsorgsmått på ett tillgängligt, opartiskt och trovärdigt sätt. Innehållet på webbplatsen är skrivet på enkel engelska och spanska och inkluderar artiklar, videor, illustrationer, hälsorelaterade nyheter och information om kliniska prövningar.

MedlinePlus sammanställer information från American National Institutes of Health och andra välrenommerade organisationer och har som mål att erbjuda en neutral och opartisk resurs för allmänheten, patienter, familjer och vårdpersonal. Innehållet på webbplatsen genomgår en granskning av experter för att säkerställa att den är korrekt, aktuell och tillförlitlig.

I medicinsk kontext är "fotografering" ett sätt att dokumentera olika aspekter av en patients medicinska tillstånd genom att ta bilder med hjälp av en kamera. Det kan användas för att dokumentera allt från yttre skador och sår till inre strukturer och funktioner, beroende på vilken typ av medicinsk fotografering som används.

Det finns olika typer av medicinsk fotografering, inklusive:

1. Dermatologisk fotografering: Används för att dokumentera hudförhållanden och lääsioner över tiden. Det kan hjälpa till att diagnosticera och övervaka behandlingen av olika hudsjukdomar.
2. Oftalmologisk fotografering: Används för att dokumentera ögonens inre strukturer och funktioner. Det kan användas för att diagnostisera och övervaka behandlingen av olika ögonsjukdomar.
3. Endoskopisk fotografering: Används för att ta bilder av inre organ och strukturer i kroppen med hjälp av en endoskop, som är ett flexibelt rör med en kamera på änden. Det kan användas för att diagnostisera och behandla olika sjukdomar i mag-tarmkanalen, lungorna och andra organ.
4. Radiologisk fotografering: Används för att ta bilder av inre strukturer med hjälp av röntgenstrålar eller andra former av strålning. Det kan användas för att diagnostisera och övervaka behandlingen av olika sjukdomar, som brustna ben eller cancer.

I allmänhet måste medicinska fotograferingar utföras med stor precision och noggrannhet för att ge korrekta resultat. Det kan kräva speciell utbildning och erfarenhet för att utföra och tolka bilderna korrekt.

I'm sorry for any confusion, but "Nicaragua" is a country located in Central America and not a medical term or condition. Therefore, it doesn't have a medical definition.

'Konstruerade läkemedel', även kända som 'designerläkemedel' eller 'nya psykoaktiva substance (NPS)', är en term som används för att beskriva nya, opålitliga och ofta olagliga substanser som har ett kemiskt innehåll som är relaterat till, men strukturellt skilt från, narkotika som är kontrollerade enligt internationella lagar. Dessa substanser framställs ofta i hemlighet och säljs över internet eller på gatan som "lagliga" alternativ till traditionella droger. På grund av deras nya och ofta okända kemiska sammansättningar kan de vara mycket farliga och orsaka allvarliga hälsoproblem, beroende och i värsta fall död.

'Fundus Oculi' er en medisinsk terminologi som refererer til bakendelen av øyet, også kalt øynesfonden. Denne området inkluderer synsnerven, macula, optisk disk (hvor synsnerven kommer fra hjernen), blodkar og andre strukturer som kan være viktige for å evaluere øyens helse og funksjon. En undersøkelse av fundus oculi gjennomføres vanligvis ved bruk av en oftalmoskop, en slags lys som skiner inn i øyet og gjør det mulig for lege eller annen medisinsk personale å se strukturerne på bakendelen av øyet.

I'm sorry for any inconvenience, but I need a more specific context to provide an accurate and helpful response. The term "Biblioteksadministration" is in Swedish and translates to "Library Administration" in English. However, a comprehensive medical definition of "Library Administration" would not be typical or meaningful, as it refers to the management and oversight of library operations and resources, which is not a medical concept per se.

If you're looking for information related to managing libraries or resources within a medical library, I could provide more specific information based on that context. Could you please clarify your question or provide more details?

Den medicinska termen för "dental fotografi" är en metod för att använda kameror och bildbehandlingsprogram för att dokumentera täthet, struktur, läge och andra aspekter av tänder och munhåla. Detta kan användas för att hjälpa dentalpersonal att diagnostisera och planera behandlingar för tandsjukdomar, skada eller deformeriteter.

Det finns olika typer av dental fotografi, inklusive:

1. Intraorala fotografi: Fotografering av tänderna och munhålan från insidan av munnen med hjälp av en speciell typ av kamerauppsättning som är designad för att passa in i munnen.
2. Extraorala fotografi: Fotografering av ansiktet och huvudet utanför munnen, ofta används för att dokumentera skador, missbildningar eller andra problem som påverkar ansiktsstrukturen.
3. Makrofotografi: Används för att ta detaljerade bilder av små strukturer som tänder och tandfyllningar.
4. Skiktad fotografi: En metod för att kombinera flera bilder med olika skärpedjup för att skapa en enda, mycket detaljerad bild.

Dental fotografi kräver speciell utrustning och tekniker för att uppnå högkvalitativa resultat. Dentalpersonal som arbetar med dental fotografi bör ha tillräcklig träning och erfarenhet för att kunna hantera den tekniska aspekten av processen och producera användbara bilder för diagnostiska och behandlingsändamål.

I'm happy to help you with that! However, I would need a bit more context to provide an accurate and helpful answer. The term "arkitektur" is not typically used in medical terminology, so I assume you are asking for a definition related to the field of healthcare or medical facilities.

In general, architectural design plays a critical role in creating safe, functional, and healing environments for patients, families, and healthcare providers. In this context, "healthcare architecture" refers to the planning, design, and construction of buildings and spaces that support and enhance the delivery of healthcare services.

Here are some key definitions related to healthcare architecture:

1. Healthcare Facility: A building or space designed for the delivery of healthcare services, such as hospitals, clinics, medical offices, and long-term care facilities.
2. Evidence-Based Design: An approach to designing healthcare facilities that is based on scientific research and best practices, with the goal of improving patient outcomes, safety, and satisfaction.
3. Healing Environment: A physical space that supports the healing process by promoting comfort, reducing stress, and enhancing well-being for patients, families, and staff.
4. Universal Design: An approach to design that aims to create spaces that are accessible and usable by all people, regardless of their age, ability, or other individual characteristics.
5. Infection Control: The practices and procedures used to prevent the spread of infectious diseases in healthcare facilities, including the design of HVAC systems, plumbing, and surface materials.
6. Sustainable Design: An approach to designing healthcare facilities that minimizes environmental impact, reduces energy consumption, and promotes sustainable practices.
7. Patient-Centered Design: An approach to designing healthcare facilities that focuses on the needs, preferences, and experiences of patients and their families, with the goal of improving satisfaction, engagement, and outcomes.

I hope this helps! Let me know if you have any further questions or need more information.