Hepatit B-antigenet inom kärnan i Dane-partikeln, den smittförande hepatitviruspartikeln.
Antikroppar mot hepatit B-antigen, inklusive antikroppar mot ytantigen (Australienantigen) och kärnantigen hos Dane-partikeln, samt mot e-antigen.
Hepatit orsakad av Hepatit B-virus. Det kan överföras genom blodtransfusion eller via blodprodukter.
De hepatit B-antigen som finns på Dane-partikelns yta och på de 20 nm stora sfäriska och tubliknande partiklarna. Ett flertal underspecificiteter är kända. Dessa kallades tidigare Australienantigen.
Typarten av släktet Orthohepadnavirus som orsakar human hepatit B och som också är orsaken till levercellscarcinom hos människa. Dane-partikeln är en intakt hepatitviruspartikel, uppkallad efter upptäckaren. Icke-infektiösa sfäriska och tubliknande partiklar kan även ses i serum.
Antigen från hepatit B-viruspartikeln eller Dane-partikeln, samt dess ytantigen, kärnantigen och andra hithörande antigen, inklusive hepatit B e-antigen.
En grupp sinsemellan nära besläktade antigen som finns i plasma endast under själva infektionsfasen av hepatit B eller i samband med virulent, kronisk hepatit B. då förmodligen aktiv virusreplikation pågår. Det finns tre undertyper som kan bilda komplex med immunglobulin G (IgG).
Vacciner eller vaccinkandidater innehållande inaktiverat hepatit B-virus eller dess antigen och avsedda att förebygga hepatit B. Vissa vacciner framställs med rekombinantteknik.
En inflammatorisk leversjukdom, orsakad av hepatit B-virus, som kan vara ett halvår eller längre.
En typ av hepatit liknande transfusionshepatit typ B, men som orsakas av ett virus som serologiskt skiljer sig från dem som ger hepatit A, B och E, och som kan finnas i blodet hos kroniska, asymtomatiska bärare. Hepatit C överförs parenteralt och i samband med transfusioner och drogmissbruk.
Personer som lämnar blod till blodtransfusion.
Infektionsstadium, i vilket den smittade bär på smittämne utan att uppvisa infektionssymtom. Den smittsamma organismen måste vara överföringsbar till annan mottaglig värd.
Deoxiribonukleinsyra som utgör arvsmassan hos virus.
Immunglobuliner som alstras under någon form av virushepatit. Vissa av dessa antikroppar kan användas för att diagnosticera specifik form av hepatit.
Ett samlingsnamn på ett kliniskt och patologiskt syndrom som kan ha olika orsaker och kännetecknas av varierande grader av levercellsnekros och inflammation. Till de specifika typerna av kronisk hepatit hör autoimmun hepatit, kronisk hepatit B, kronisk hepatit C, kronisk hepatit D, obestämd kronisk virushepatit, kryptogen kronisk hepatit och läkemedelsrelaterad kronisk hepatit.
En immunglobulinklass med mykedjor. IgM kan fixera komplement. Beteckningen har givits pga den höga molekylvikten; ursprungligen benämndes proteinet makroglobulin.
Radioimmunanalys (RIA) är en typ av laboratorietest som använder radioaktivt märkt antigen eller antikropp för att bestämma koncentrationen av ett specifikt protein eller substans i en biologisk provbildning. Detta görs genom att blanda tillsammans provet med en känd mängd av den radioaktivt märkta substansen och en antikropp som binder till samma proteinet eller substansen. Genom att mäta hur mycket av den radioaktiva substansen som binds kan man bestämma koncentrationen av det ursprungliga proteinets eller substansens koncentration i provet. RIA används ofta inom forskning och klinisk diagnostik för att upptäcka och mäta små mängder av specifika molekyler i blod, urin och andra biologiska vätskor.
"Seroepidemiologiska studier" är en typ av epidemiologisk undersökning där man mäter förekomsten av antikroppar (serologi) i en population för att uppskatta hur vanligt ett visst sjukdomsförlopp eller en exponering är. Dessa studier ger information om prevalensen och incidensen av en specifik infektion eller immunitet inom en given population vid en viss tidpunkt.
Immunglobuliner producerade som svar på virala antigen; de omfattar alla klasser av immunglobuliner, framkallade av alla viruskomponenter.
Immunologiska analysmetoder baserade på bruk av: 1) enzym-antikroppkonjugat; 2) enzym-antigenkonjugat; 3) antienzymantikroppar med efterföljande homologt enzym; 4) enzym-antienzymkomplex. Dessa används i histologiskt arbete för att synliggöra eller märka vävnadsprov.
Antikroppar mot hepatit C-antigen, inklusive hölje-, kärn- och icke-strukturella proteiner.
Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.
Hepatit orsakad av Hepatovirus.
En immunanalysmetod som utnyttjar en antikropp med enzymmarkör, t ex pepparrotsperoxidas. Då antingen enzymet eller antikroppen binds till ett adsorberande substrat behåller båda sin biologiska aktivitet. Förändringen i enzymaktivitet till följd av enzym-antikropp-antigenreaktionen är proportionell mot mängden antigen och kan mätas med spektrofotometri eller med blotta ögat. Det har utvecklats många varianter av metoden. Syn. ELISA.
Områden på ett antigen som reagerar med specifika antikroppar.
Leversjukdom som präglas av att den normala mikrocirkulationen, den väsentliga kärlanatomin och leverns arkitektur genomgått olika grader av förstörelse och förändringar, med fibrösa hinnor som omger nybildade parenkymknutor.
Viral hepatit hos människor.
Antigena strukturer hos Hepacivirus-partikeln, inklusive ytantigen, kärnantigen och andra hithörande antigen.
I en enkel medicinsk definition, kan prevalens definieras som frekvensen eller andelen av en given population som har en viss sjukdom eller tillstånd vid ett specifikt tillfälle eller under en specificerad tidsperiod. Det kan handla om livstidsprevalens (alla som någonsin haft en viss sjukdom), punktprevalens (alla som har en viss sjukdom vid en given tidpunkt) eller periodprevalens (alla som har haft en viss sjukdom under en specificerad tidsperiod). Prevalensen ger oss därmed en uppfattning om hur vanligt ett visst tillstånd är inom en population.
I en enkel medicinsk definition kan 'antigener' definieras som substanser, vanligtvis proteiner eller kolhydrater, som är förenade med celler, virus eller bakterier och kan identifieras av vår immunförsvara som främmande. När vår kropp utsätts för ett antigen producerar vårt immunsystem specifika proteiner, kallade antikroppar, för att bekämpa det. Dessa antikroppar binds till antigenet och hjälper till att eliminera det från kroppen. Antigener kan också användas i vaccinationer för att stimulera produktionen av immunitet mot specifika sjukdomar.
En omvänt transkriptashämmare och zalcitabinanalog, där en svavelatom ersätter 3'-kolet i pentosringen. Medlet används för behandling av HIV-infektion.
'Viral core proteins' refer to the protein components that make up the structural framework of a virus. These proteins play a crucial role in the viral life cycle as they encapsidate the viral genome, protecting it from degradation and helping it to efficiently transmit its genetic material into host cells during infection.
Sjukdomstillstånd med ett eller flera av följande kännetecken: de är permanenta, ger kvarstående handikapp, orsakas av irreversibla sjukliga förändringar, kräver speciell rehabiliteringsbehandling ell er kan förväntas fordra lång tids observation och vård.
Inflammatorisk leversjukdom, orsakad av hepatit C-virus, som kan vara ett halvår eller längre.
Inflammation i levern och leversjukdom som innebär degenerativa eller nekrotiska förändringar av leverceller.
Hastigt påkommen och relativt kortvarig sjukdom.
Ett släkte inom Flaviviridae som ger upphov till parenteral smitta med hepatit C genom transfusioner eller drogmissbruk. Hepatit C-virus är typarten och dessutom den enda medlemmen i släktet.
Medel för förebyggande eller behandling av virussjukdomar. De kan ha olika verkningsmekanismer. Vissa hindrar virusreplikation genom att hämma DNA-polymeras; andra binder till specifika cellyterecepto rer och hindrar penetration eller höljeförlust; ytterligare andra hindrar viral proteinsyntes eller blockerar virussammansättningen.
Alla virus som orsakar leverinflammation. Hit hör såväl DNA- som RNA-virus, och virus hos både människor och djur.
Ett DNA-virus som är mycket likt humant hepatit B-virus. Det har påvisats hos naturligt smittade ankor.
En art inom släktet Hepatovirus med en serotyp och två stammar: humant hepatit A-virus och aphepatit A-virus.
Levertransplantation är en medicinsk procedure där en skadad eller funktionsoduglig lever ersätts med en frisk lever från en levande donator eller en avliden donator. Detta förfarande utförs vanligtvis när all annan behandling har misslyckats och patienten riskerar att dö till följd av leverfailure. Levertransplantationen kan rädda livet på dem som lider av svåra leverrelaterade sjukdomar, såsom skrumplever, levercirros eller levercancer. Efter operationen måste patienten ta immunosuppressiva läkemedel för resten av sitt liv för att förhindra avstötning av den nya levern.
Primär cancer i levercellerna. Den varierar från väl differentierad tumör, svår att skilja från normala leverceller, till svagt differentierad neoplasm. Cellerna kan vara likartade eller olikformade, eller bilda jätteceller. Ett flertal förslag till klassifikationssystem föreligger.
Viral hepatit hos djur.
En medicinsk definition av 'riskfaktorer' är egenskaper, expositioner, eller behavor som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, som rökning och brist på motion, eller icke-modifierbara, som genetiska faktorer eller ålder. Det är värt att notera att när en individ utsätts för en riskfaktor, innebär det inte automatiskt att personen kommer att utveckla sjukdomen, men risken blir högre än för den som saknar riskfaktorn.
Virusprodukter som har antigen effekt.
Vacciner mot varje virus eller viruspartikel som orsakar hepatit.
Bakteriella antigener definieras som molekyler på eller från bakterier som kan identifieras och stimulera ett immunsvar hos värden. Dessa antigener kan vara proteiner, polysackarider eller andra strukturer som är unika för en specifik bakteriestam eller gemensamma för en hel grupp av bakterier. När bakteriella antigener introduceras i kroppen aktiveras immunförsvaret och producerar specifika antikroppar för att bekämpa infektionen.
Tumörsjukdom eller cancer i levern.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Vacciner eller vaccinkandidater för förebyggande av infektion med hepatit A-virus.
Organpåläggare (eng. organ graft) är en medicinsk term som refererar till en transplantation av en del eller helhet av en organkomponent från en donator till en annan mottagare. Detta kan innebära en transplantation av en enda funktionell enhet, till exempel en hjärtklaff, eller en komplex struktur som en lever, lunga eller njure. Organpålägg kan vara antingen levande donationer, där en del av organet tas från en levande donator, eller död donationer, där organet tas från en avliden donator.

Hepatit B-kärnanitgener (HBcAg) är proteiner från det virala kapsidskalet hos Hepatit B-virus. Det kan ses som ett tecken på en aktiv infektion med Hepatit B-virus och kan detekteras i serum under den akuta infektionsfasen. I vissa fall kan HBcAg också detekteras i leverbiopsier hos personer med kronisk Hepatit B-infektion. Det finns två former av HBcAg: (1) en icke-sekretorisk form som är inneboende i infekterade celler och (2) en sekretorisk form som ingår i det virala kapsidskalet och kan påträffas i serum under en aktiv infektion.

Hepatit B-antikroppar är proteiner som produceras av immunsystemet i samband med en Hepatit B-infektion eller efter vaccination mot Hepatit B. Det finns olika typer av Hepatit B-antikroppar, inklusive HBsAg-antikroppar (antikroppar mot Hepatit B surface antigen), HBcAg-antikroppar (antikroppar mot Hepatit B core antigen) och HBeAg-antikroppar (antikroppar mot Hepatit B e antigen).

HBsAg-antikroppar visar på en tidigare infektion eller immunitet efter vaccination. HBcAg-antikroppar kan indikera en aktiv eller tidigare Hepatit B-infektion, medan HBeAg-antikroppar kan vara ett tecken på att viruset inte är infektiöst längre.

Det är värt att notera att nivåerna av olika typer av Hepatit B-antikroppar kan variera över tid och kan ha olika kliniska betydelser beroende på individuella faktorer och infektionshistorik.

Hepatit B definieras som en infektion orsakad av hepatit B-virus (HBV), som kan leda till inflammation och skada på levern. Sjukdomen kan vara akut eller kronisk, beroende på om den förblir under sex månader eller inte.

Akut hepatit B visar sig ofta utan symtom, men kan i vissa fall orsaka trötthet, magsmärtor, illamående, kräkningar, muskel- och ledvärk samt gulaktig hud och ögonvitor (ikterus). Kronisk hepatit B kan leda till allvarliga komplikationer som levercirros och levercancer.

Hepatit B sprids främst via sexuell kontakt, blod eller andra kroppsfluidor från en infekterad person. Det finns vaccin mot hepatit B, vilket rekommenderas för alla barn och vuxna som tillhör riskgrupper eller bor i områden med hög prevalens av sjukdomen.

Hepatit B-ytantigener (HBsAg) är ett proteinkomplex som utgör ytstrukturen på hepatit B-virusets yta. Det kan detekteras i blodet hos en individ som är infekterad med hepatit B-virus, och dess närvaro används som en diagnosmarkör för aktiv infektion. HBsAg kan upptäckas cirka 1–10 veckor efter att en person har blivit smittad av viruset och kan vara detekterbar i upp till sex månader efter akut infektion, även om individen har blivit botad. Om HBsAg kan påvisas mer än sex månader efter akuta symtomen kallas detta en kronisk hepatit B-infektion.

Hepatit B-viruset (HBV) är ett DNA- virus som primärt infekterar leverceller (hepatocyter). Viruset är omslutet av ett lipidhaltigt membran och innehåller en central kapsidproteinkärna. HBV kan orsaka akut och kronisk hepatit, levercirros och levercancer. Det överförs främst via blod eller sexuella kontakter, men kan även överföras från mor till barn under förlossningen. Vaccin finns tillgängligt för att förebygga infektion med HBV.

Hepatit B-antigener (HBsAg) är ett protein som finns på ytan av hepatit B-viruspartiklarna. Det kan upptäckas i blodet hos en person som är infekterad med hepatit B-virus.

Det finns tre typer av Hepatit B-antigener:

1. Duk (Dane)-partikel-HBsAg: Detta är det fullständiga virushöljet och innehåller både ytantigen (HBsAg) och kärnantigen (HBcAg).
2. S-HBsAg: Detta är en mindre form av HBsAg som saknar det fullständiga virushöljet men fortfarande innehåller ytantigenet.
3. Grundprotein (preS1 och preS2): Dessa är två typer av grundproteiner som finns i hepatit B-viruset och kan också upptäckas som antigener i blodet hos en infekterad person.

Upptäckten av HBsAg i blodet används vanligen för att diagnostisera en aktiv hepatit B-infektion och för att screena donatorer av blod och organ på hepatit B-infektion.

Hepatit B e-antigen (HBeAg) är ett protein som produceras av hepatit B-virus (HBV) under sin replikationscykel. Det kan detekteras i serumet hos en individ som är infekterad med HBV och indikerar aktiv replikation av viruset.

HBeAg anses vara en markör för hög nivå av infektionskraft och kan användas för att bedöma prognosen och behandlingsstrategin hos en individ med hepatit B. Dessutom kan förlusten av HBeAg ses som ett tecken på respons på antivirala behandlingar.

Det är värt att notera att närvaro av HBeAg inte alltid korrelerar med skada på levern, och det finns fall där individuer med HBeAg har inga tecken på leverinflammation eller skada. Därför bör HBeAg-tester tolkas i klinisk kontext tillsammans med andra laboratorie- och kliniska data.

Hepatitis B-vaccinet är ett preventivt vaccin som ger immunitet mot Hepatit B-virus, ett virus som kan orsaka leverinflammation (hepatit) och leda till kronisk leverinfektion, levercirros och levercancer. Vaccinet fungerar genom att stimulera kroppens immunförsvar att producera antikroppar mot Hepatit B-virusets yttre skalprotein, HBsAg (hepatitis B surface antigen). Dessa antikroppar ger skydd mot infektion om individen utsätts för virus i framtiden.

Hepatitis B-vaccinet ges vanligen i tre doser som ges med ungefär en månads mellanrum. Den fullständiga kursen av vaccination erbjuds vanligtvis till nyfödda barn, men det kan också ges till äldre barn, ungdomar och vuxna som behöver immunförsvar mot Hepatit B-virus. Vaccinet är säkert och ger effektivt skydd mot Hepatit B-infektion hos de flesta mottagare.

Kronisk hepatit B definieras som en infektion med Hepatit B-virus (HBV) som varar i sex månader eller längre. Den kan orsaka skada på levern och leda till komplikationer som levercirros och levercancer. Symptomen på kronisk hepatit B kan variera från att inte orsaka några besvär alls, till att orsaka trötthet, mjällbildning, buksmärtor och gulsot. Behandlingen av kronisk hepatit B kan innebära antivirala läkemedel som kan hjälpa att kontrollera virusets replikation och förhindra skada på levern. Vaccinering mot hepatit B finns tillgänglig och rekommenderas för alla barn och vuxna som inte redan har immunitet mot viruset.

Hepatit C definieras som en infektion orsakad av hepatit C-virus (HCV), som angriper levern och kan leda till leverinflammation, skada leverceller och orsaka leverförändringar. Det är en av de vanligaste blodsburna infektionerna i världen och sprids främst genom kontakt med smittat blod, som kan ske vid injicerande drogbruk, oskyddad sexuell aktivitet, transfusioner av smittat blod eller från moder till barn under fostertiden. Många personer med hepatit C visar inga symtom under de tidiga stadierna av sjukdomen, men kan fortfarande sprida viruset till andra. I senare stadier kan symptomen inkludera trötthet, mjällbildning, gulsot, leverinflammation och i vissa fall levercirros eller levercancer. Hepatit C behandlas vanligen med antivirala läkemedel som kan bota sjukdomen hos en del patienter och fördröja eller stoppa leverförändringarna hos andra.

En blodgivare (voluntary blood donor) är en person som fritt och frivilligt väljer att donera sin blod till en bloddonationscentral eller ett sjukhus, för att hjälpa till att rädda livet på andra människor som behöver blodtransfusioner. Blodgivare måste vara minst 17 år (i vissa länder 18) och fysiskt och hälsotekniskt kompetent för att kunna donera blod. Efter varje donation kontrolleras individens blod också för att säkerställa att det är säkert att använda.

En smittbärare definieras som en individ som har en infektion eller en kolonisering av en patogen (smitta) och kan överföra den till en annan individ, även om personen inte visar några symtom själv. Detta kallas också att vara en asymptomatisk bärare. Smittbärare kan vara speciellt viktiga att identifiera och isolera i samband med smittsamma sjukdomar eftersom de kan sprida smittan utan att veta om det.

'Virus-DNA' refererer til det genetiske materiale i form av DNA (deoxyribonucleic acid) som findes i visse typer virus. Virus er små infektiøse partikler som ikke kan reproducere seg selv, men har brug for en værtscell for å formere seg.

Virus-DNA kan være enten enkeltstreget eller dobbeltstreget, og den kan være lineær eller cirkulær. Nogle viruser har DNA som det primære genetiske materialet, mens andre har RNA (ribonucleic acid).

DNA-viruses inneholder ofte en begranset mengde genetisk informasjon og er avhengige av værttens cellulære mekanismer for å syntetisere proteiner og replikere seg. Eksempler på DNA-viruses inkluder herpesvirus, papillomavirus og adenovirus.

"Hepatitantikroppar" är en typ av antikropp som kan upptäckas i blodet hos en person som har smittats med hepatit B-virus. Antikroppen kallas också "hepatitis B core antibody (anti-HBc)". Denna antikropp bildas som svar på infektion och visar att en individ har utvecklat immunitet mot hepatit B-viruset, antingen genom att ha haft en aktiv infektion eller genom vaccination. Det är värt att notera att anti-HBc kan vara av två typer: IgM och IgG. IgM-antikroppen visar på en akut infektion, medan IgG-antikroppen visar på en tidigare infektion eller vaccination.

Kronisk hepatit är en beteckning för en inflammation i levern som varar i sex månader eller längre. Den kan orsakas av olika faktorer, till exempel virusinfektioner (t.ex. Hepatit B eller C), alkoholmissbruk, fetma, autoimmuna sjukdomar eller vissa läkemedel. Symptomen kan variera från att inte orsaka några besvär alls till att orsaka trötthet, mjäll i huden, smärta i leverområdet, illamående och gulsot. Kronisk hepatit kan med tiden leda till skrumplever, levercirros och levercancer om den inte behandlas.

Immunoglobulin M (IgM) er en type av antistoffer (eller immunglobuliner) i kroppen. Antistoffer er proteiner som produceres av kroppens B-celler for å hjelpe til med å bekjempe frammannskaper som bakterier og jungers. IgM er den første type av antistoffer som produseres i responsen på en infeksjon, og det er også den mest effektive type av antistoffer når det kommer til å aktivere komplementsystemet, som er ein del av kroppens immunforsvar. IgM forekommer normalt i blodet og lymfen og er en del av den humorale immuniteten.

Radioimmunanalyse (RIA) är en typ av laboratorietest som använder radioaktivt märkt antigen eller antikropp för att kvantifiera koncentrationen av ett specifikt protein i en biologisk provprov. I allmänhet involverar RIA följande steg:

1. Förbereda en standardkurva med kända koncentrationer av det målprotein som ska mätas, tillsammans med en fast koncentration av en radioaktivt märkt antikropp (eller omvänt, ett radioaktivt märkt antigen).
2. Extraktion och förberedelse av det okända provet som innehåller målproteinet.
3. Lägg till en konstant koncentration av den radioaktiva markören (antikropp eller antigen) i både standardkurvan och provet.
4. Låt systemet nå jämvikt, så att det radioaktiva markören binds till målproteinet i både standardkurvan och provet.
5. Separera de fria markörerna från de bundna komplexen, vanligtvis genom centrifugation eller filtrering.
6. Mäta den radioaktiva signalen i varje separerat fritt markör-provet och bundet markör-protein-provet.
7. Använd standardkurvan för att korrelera den mätta radioaktiva signalen till en koncentration av målproteinet i provet.

Radioimmunanalys används ofta inom klinisk forskning och medicinsk diagnostik för att uppskatta koncentrationer av olika hormoner, vitaminer, droger, nukleotider, aminosyror och andra biologiskt aktiva molekyler i blod, urin eller andra kroppsfluider.

Seroepidemiologi är ett område inom epidemiologi som undersöker förekomsten och spridningen av specifika antikroppar i en population. Seroepidemiologiska studier är en typ av studier inom detta område, där syftet är att undersöka prevalensen av antikroppar mot ett visst patogen (t.ex. virus eller bakterie) i en population vid en given tidpunkt.

I seroepidemiologiska studier analyseras ofta blodprover från en representativ stikprova av individer i en population för att fastställa om de har utvecklat antikroppar mot ett specifikt patogen. Antikroppar är proteiner som produceras av immunsystemet som en respons på infektion, och deras närvaro i blodet kan vara ett tecken på att individen har haft en tidigare infektion med patogenen, även om personen kan ha varit asymptomatisk eller har haft en mild form av sjukdomen.

Seroepidemiologiska studier kan ge värdefull information om hur vanligt ett visst patogen är i en population, hur immuniteten i populationen ser ut och hur effektiva vaccinationsprogram har varit. Dessa studier kan också användas för att undersöka samband mellan exponering för patogener och olika hälsoutfall, samt för att planera och utvärdera folkhälsoinsatser och vaccinationsprogram.

'Virusantikroppar' (eller 'virusantistoffer') är immunologiska proteiner som produceras av B-celler i kroppen som svar på en infektion med ett virus. Dessa antikroppar binder till ytor på viruset, vilket gör det möjligt för kroppens immunsystem att identifiera och eliminera viruset från kroppen.

Det finns olika typer av virusantikroppar, men de flesta tillhör en grupp som kallas IgG-antikroppar. När en person har haft en infektion med ett visst virus och sedan har blivit immun mot det, kommer de att ha höga nivåer av specifika IgG-antikroppar i sin blodomlopp som kan mätas för att fastställa om personen har haft en tidigare infektion.

Det är värt att notera att det finns också andra typer av immunologiska respons på virusinfektioner, såsom T-celler och interferoner, men virusantikroppar är ett viktigt sätt för kroppen att identifiera och bekämpa viruset.

Enzyme-linked immunosorbent assay (ELISA) and Western blotting are two common enzyme-immunological methods used in the medical field.

ELISA is a plate-based assay that uses antibodies to detect the presence of a specific protein or antigen in a sample. The sample is added to a microplate well that has been coated with a capture antibody specific to the target antigen. After washing, a detection antibody labeled with an enzyme is added, which binds to the captured antigen. A substrate is then added, and the enzyme catalyzes a reaction that produces a detectable signal, such as a color change, indicating the presence and quantity of the target antigen in the sample.

Western blotting is a laboratory technique used to detect specific proteins in a mixture of proteins. The protein mixture is first separated by size using gel electrophoresis, then transferred to a membrane where it can be probed with antibodies specific to the target protein. A detection system such as a chemiluminescent or colorimetric substrate is used to visualize the location and quantity of the target protein on the membrane.

These enzyme-immunological methods are widely used in clinical laboratories for various diagnostic tests, including the detection of infectious diseases, allergies, and cancer markers. They offer high sensitivity, specificity, and reproducibility, making them valuable tools in medical diagnostics and research.

Hepatit C-antikroppar är proteiner som produceras av den immuna systemet i svar på en infektion med Hepatit C-virus (HCV). Deras främsta funktion är att hjälpa kroppen att bekämpa och eliminera virusinfektionen.

När en person blir smittad av HCV, börjar dennes immunförsvar att producera specifika antikroppar för att bekämpa viruset. Dessa antikroppar kvarstår i kroppen även efter att viruset har eliminerats och ger därför en livslång immunitet mot det specifika HCV-stammen.

Det är värt att notera att det finns flera olika stammar av HCV, så om en person tidigare har haft en infektion med en viss stam och sedan blir smittad av en annan stam, kan de fortfarande bli sjuka eftersom deras immunförsvar inte är skyddat mot den nya stammen.

Det finns också fall där personer som har HCV-antikroppar i sin blodstream ändå kan ha en aktiv infektion, så det är viktigt att testa för både antikroppar och virala ribonukleinsyra (RNA) när man undersöker en person för HCV-infektion.

Medicinskt sett betyder "lever" det nästa största organet i kroppen och har flera viktiga funktioner. Här är en kort medicinsk definition:

Levern (latin: hepar) är ett vitalt, multipel fungerande organsystem som utför en rad metaboliska, exkretoriska, syntetiska och homeostatiska funktioner. Den primära funktionen av levern är att filtrera blodet från skadliga substanser, producera gallan för fettdigestion och bryta ned proteiner, kolhydrater och fetter. Levern innehåller också miljarder celler, kända som hepatocyter, som är involverade i protein-, kolhydrat- och lipidmetabolism, lagring av glykogen, syntes av kolesterol, produktion av kloningfaktorer och andra hormoner samt bortrening av exogena och endogena toxiner.

Hepatitis A är en akut inflammation i levern som orsakas av hepatit A-virus (HAV). Sjukdomen sprids vanligen via förorenad mat eller dryck, ofta från en smittad persons avföring. Symptomen på hepatit A kan vara trötthet, minskad aptit, illamående, kräkningar, diarré, smärtor i magen och gulsot. De flesta drabbade mottappar sig väl efter några veckor eller månader, men i sällsynta fall kan sjukdomen vara allvarligare och leda till komplikationer som leverförsämring och död. Ett effektivt vaccin finns tillgängligt för att förebygga hepatit A-infektion.

Enzyme-linked immunosorbent assay (ELISA) är en typ av immunologisk analys som använder en enzymmärkt antikropp för att detektera och quantifiera en specifik molekyl, till exempel ett protein eller en peptid, i en biologisk prov.

I ELISA-analysen fästs antigenet (det målprotein som ska detekteras) först till en solid fas, till exempel en mikrotitrerad platta. Sedan adsorberas en primär antikropp som binder till antigenet till plattan. Efter en washing-steg adderas en sekundär antikropp som är konjugerad till ett enzym, såsom horseradish peroxidase (HRP). Den sekundära antikroppen binder till den primära antikroppen och efter ytterligare washing-steg tillsätts ett substrat som reagerar med det enzymmärkta komplexet och genererar ett signal som kan kvantifieras, vanligtvis i form av färgförändring eller fluorescens.

ELISA är en mycket känslig och specifik analysmetod som används inom flera områden, till exempel för att detektera och mäta antikroppar i serum, för att upptäcka patogener såsom virus och bakterier, och för att bestämma koncentrationen av olika hormoner och andra biologiskt aktiva molekyler.

"Epitope" er en medisinsk terminologi som refererer til den del av et antigen (et fremmed protein eller struktur) som blir kjennetegnet av et antistoff, og som binder seg til det. Epitopen kan være en liten molekyleringskompleks på antigener, noe som gjør at det er spesifikk for den enkelte type antigen. Dette er viktig i immunologi og medisinsk sammenheng fordi epitopene kan identifiseres og måles for å undersøke immunresponsen til et bestemt antigen, som kan være assosiert med en infeksjon eller en sykdom.

'Skrumplever' er ikke en medisinsk term eller diagnose som jeg kjenner til. Det kan være at du refererer til "ascites", som er en akkumulering av overskuddslig fluid i abdomenell hule. Ascites kan ha mange forskjellige årsaker, inkludert levercirrosis, hjertefailure, kreft og infeksjoner.

Hvis du menet noe annet med 'skrumplever', kan jeg ikke gi en medisinsk definisjon uten mer kontekst eller informasjon.

Virushepatit (viral hepatitis) hos människor är en infektionssjukdom orsakad av olika typer av virus som angriper levern och kan leda till skada på leverceller. Det finns fem huvudtyper av viral hepatit, A, B, C, D och E, var och en med sina unika karaktäristika, överföringsvägar och sjukdomsförlopp.

1. Hepatit A (HAV): Detta är en vanlig orsak till akut hepatit och sprids främst via kontaminerad mat eller vatten som har smittats av avföring från en smittad person. Det tenderar att vara mildare hos barn men kan leda till allvarliga sjukdomsförlopp hos vuxna.

2. Hepatit B (HBV): Denna typ orsakas av hepatit B-virus och sprids främst via sexuell kontakt, droganvändning med gemensamma behållare eller från moder till barn under förlossningen. Det kan leda till både akut och kroniskt sjukdomsförlopp, där den senare kan resultera i levercirros och levercancer.

3. Hepatit C (HCV): Denna typ orsakas av hepatit C-virus och sprids främst via blod-till-blodskontakt, ofta genom droganvändning med gemensamma behållare eller oskyddad sexuell kontakt. Det tenderar att leda till kroniskt sjukdomsförlopp i mer än hälften av fallen och kan resultera i levercirros och levercancer.

4. Hepatit D (HDV): Denna typ orsakas av hepatit D-virus och sprids via blod-till-blodskontakt, ofta genom droganvändning med gemensamma behållare eller oskyddad sexuell kontakt. Det kan bara infektera individer som redan är infekterade av hepatit B-virus och kan leda till både akut och kroniskt sjukdomsförlopp.

5. Hepatit E (HEV): Denna typ orsakas av hepatit E-virus och sprids främst via kontaminerad mat eller vatten. Det är vanligare i länder med dålig sanitet och kan leda till både akut och kroniskt sjukdomsförlopp, särskilt hos gravida kvinnor.

Förebyggande åtgärder som vaccinering, användning av skydd under sexuell kontakt och undvikande av droganvändning med gemensamma behållare kan minska risken för infektion med hepatit-virus.

Hepatit C-antigen (HCV-antigen) är ett protein som produceras av hepatit C-virus (HCV), som orsakar viral hepatit. Detta protein kan detekteras i blodet hos en person som är infekterad med HCV, och används som ett diagnostiskt verktyg för att upptäcka en aktiv HCV-infektion.

Det existerar olika typer av HCV-antigenassayer, men de flesta av dem utnyttjar tekniken ELISA (Enzyme-Linked Immunosorbent Assay) för att detektera HCV-antigenet i serumprover. Dessa assayer kan vara antingen baserade på att detektera hela viruspartiklar eller icke-strukturella proteiner som kapsidproteinet (Core-antigen).

Det är värt att notera att HCV-RNA-testning (vilket mäter virala genomer) är mer känsligt än HCV-antigentestning och rekommenderas därför vanligtvis som det första steget i diagnostiken av en HCV-infektion. HCV-antigentestning kan dock vara användbart som ett komplement till HCV-RNA-testning, särskilt när man vill följa upp effekten av en antiviral behandling.

"Prevalens" er en begrep i epidemiologi som refererer til den totale andelen av individuer i en population som har en bestemt sykdom, skade eller tilstand ved et givent tidspunkt. Det kan også beskrive antall personer som har en bestemt egenskap eller eksponering i en befolkning. Prevalensen måles ofte som en prosentandel av den totale populationen eller som antall per 1000, 10 000 eller 100 000 personer, afhængig av hyppigheden og størrelsen på populationen.

Det er viktig å skille mellom prevalens og incidens. Incidensen beskriver antall nye tilfeller av en sykdom eller tilstand som oppstår innen et bestemt tidsrom, mens prevalensen viser hvor mange personer i en population som har den på et gitt tidspunkt. Prevalensen vil ofte være høyere enn incidensen for kroniske sykdommer og tilstander, siden disse kan forekomme over lengre tidsperioder.

"Antigen" er en medisinsk term som refererer til et stoff som kan aktivere immunsystemet og fremkalde en immunrespons. Antigener består vanligvis av strukturer som kaller T-cellsreseptorer og B-cellsreseptorer, som er spesielle proteiner på overflater av hvite blodlegemer kalt T-celler og B-celler. Når et antigen binder til en av disse reseptorer, aktiveres immunsystemet for å bekjempe det fremmede stoffet. Antigener kan være proteiner, kulhydrater, lipider eller andre molekyler som finnes på overflater av bakterier, svamp, virus, parasitter eller andre substances som ikke tilhører kroppen.

Lamivudine är ett antivirusmedel som används för att behandla HIV-infektion och hepatit B. Det tillhör en grupp av läkemedel som kallas omvänt transkriptas inhibitorer (NRTI). Lamivudine fungerar genom att stoppa virusets förmåga att replikera sig, vilket saktar ned sjukdomens framskridande.

Vid HIV-infektion används lamivudine ofta i kombination med andra antivirala läkemedel för att minska virusets mängd i kroppen och fördröja utvecklingen av AIDS. Vid hepatit B-infektion kan lamivudine användas för att behandla akut eller kronisk infektion och för att förebygga skador på levern.

Läkemedlet ges vanligen som tablett eller i läkemedelsform som kan tas upp genom munnen, två gånger dagligen. Biverkningar av lamivudine kan inkludera illamående, kräkningar, diarré och huvudvärk. Allvarliga biverkningar är ovanliga, men kan förekomma och omfattar bland annat leverproblem och försämring av njurfunktionen.

'Viral core proteins' refer to the protein components that make up the structural framework of a viral particle, or virion. These proteins play a crucial role in the packaging and protection of the viral genome, which is the genetic material contained within the virion. The viral core proteins provide a scaffold for the self-assembly of the virion and help to protect the viral genome from degradation by host cell enzymes.

The specific composition of viral core proteins varies among different types of viruses, but they typically include one or more proteins that encapsidate the viral genome and provide structural support for the virion. In some viruses, the core proteins may also play a role in the regulation of viral gene expression or replication.

For example, in retroviruses such as HIV, the core proteins are called matrix (MA), capsid (CA), and nucleocapsid (NC) proteins. The MA protein forms a layer just inside the viral membrane, while the CA and NC proteins form the inner core of the virion that encapsidates the viral RNA genome. In contrast, in DNA viruses such as herpesviruses, the core proteins may include several different proteins that help to package the viral DNA into the virion and protect it from degradation.

Overall, the viral core proteins are essential components of the virion that play a critical role in the structure, function, and replication of many different types of viruses.

En kronisk sjukdom är en sjukdom som varar i lång tid, ofta livet ut, och som kräver kontinuerlig eller periodvis behandling. Kroniska sjukdomar kan påverka olika delar av kroppen och ge upphov till en mängd symtom som kan variera i svårighetsgrad över tiden. Vissa exempel på kroniska sjukdomar är diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, lungsjukdomar, autoimmuna sjukdomar och neurologiska tillstånd. Det är viktigt att diagnostisera och behandla kroniska sjukdomar i tid för att förhindra komplikationer och förbättra livskvaliteten hos den drabbade individen.

Kronisk hepatit C definieras som en infektion med Hepatit C-virus (HCV) som varar i sex månader eller längre. Många personer med akut HCV-infektion kommer aldrig att utveckla kronisk hepatit C. Men om din akuta infektion inte behandlas, finns det en hög risk att den blir kronisk. Cirka 75-85% av de som blir smittade med HCV kommer att utveckla kronisk hepatit C.

Kronisk hepatit C kan orsaka inflammation och skada levervävnaden under en lång tid, vilket kan leda till leverfibros (scarring) och eventuellt levercirros (allvarlig leverfibros). I vissa fall kan kronisk hepatit C också leda till levercancer. Symptomen på kronisk hepatit C kan variera från att inte ha några symtom alls till att ha trötthet, smärta i magen (buken), matta hud och gul färg på hud och ögon (ikterus).

En leverinflammation, också känd som hepatit, är en medicinsk term som betecknar inflammation eller iritation i levern. Det kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive infektioner (till exempel virala hepatit A, B, C, D och E), autoimmuna sjukdomar, alkoholmissbruk, läkemedelsbiverkningar och toxicitet från kemiska ämnen.

Vid leverinflammation kan levern bli svullen, ömmad och skadad, vilket kan leda till funktionsnedsättning eller permanent skada ifall det inte behandlas. Symptomen på leverinflammation kan variera från milda till allvarliga och inkluderar trötthet, mörk urin, ljusstolle, aptitförlust, viktminskning, illamående, kräkningar, smärta i magen (övre högra delen) och gulsot (icke-alkoholisk fettsjukdom eller gallgångsförstoppning). I allvarliga fall kan leverinflammation leda till leversvikt, levercancer eller död.

"Akut sjukdom" refererar till en plötslig och snabbt utvecklad medicinsk eller sjukdomstillstånd som kräver omedelbar behandling. Det kan vara orsakat av en infektion, skada, förgiftning eller ett annat medicinskt tillstånd. Symptomen är ofta allvarliga och kan hota livet om de inte behandlas omedelbart. Exempel på akuta sjukdomar inkluderar hjärtinfarkt, lungemboli, svår sepsis och meningit.

Hepacivirus är ett släkte inom familjen Flaviviridae och omfattar virus som kan orsaka leverinfektioner hos människor och djur. Det mest kända viruset inom släktet är hepatit C-virus (HCV), som orsakar den allvarliga infektionssjukdomen hepatit C hos människor. Hepacivirus har en enkel, icke-segmenterad, positivt polariserad RNA-sträng som genomet. Andra djurarter som kan drabbas av hepacivirus inkluderar hästar, apor och fåglar.

Antivirala medel är en typ av läkemedel som används för att behandla eller föventionellt förhindra infektioner orsakade av virus. De fungerar genom att hindra viruses reproduktion och spridning inne i kroppen. Exempel på antivirala medel inkluderar läkemedel som används för att behandla HIV/AIDS, herpes, influensa (vanlig hosta och mag-tarmlopp), hepatit B och C samt vissa former av cancer. Det är viktigt att notera att antivirala medel inte bör användas för att behandla infektioner orsakade av bakterier, svamp eller parasiter, eftersom de inte kommer att vara effektiva mot dessa typer av patogener.

Hepatitviruses är en grupp av virus som primärt infekterar leverceller (hepatocyter) och orsakar inflammation i levern, känd som hepatit. Det finns fem huvudtyper av hepatitvirus, betecknade A, B, C, D och E, var och en med sina unika egenskaper och sätt att sprida sig.

Hepatitviruset A (HAV) och hepatitviruset E (HEV) sprids vanligtvis via kontaminerad mat eller vatten och orsakar akut hepatit, vilket oftast är självläkande men kan i sällsynta fall leda till allvarliga komplikationer.

Hepatitviruset B (HBV) och hepatitviruset C (HCV) sprids vanligtvis via kontakt med infekterad kroppsvätska, som blod, sperma eller vaginalsekret, och kan orsaka både akut och kroniskt hepatit. Kronisk hepatit B och C kan leda till skrumplever (cirros) och levercancer.

Hepatitviruset D (HDV) är ett så kallat satellitvirus, vilket betyder att det behöver en koinfektion med HBV för att orsaka sjukdom. HDV kan orsaka både akut och kroniskt hepatit, och den kroniska infektionen kan accelerera skrumplevernsprocessen hos dem som redan har HBV-infektion.

Hepatitis B virus (HBV) är ett DNA-baserat virus som primärt infekterar leverceller (hepatocyter). Det kan orsaka akut och kronisk hepatit, levercirros och levercancer. HBV sprids främst via kontakt med infekterad kroppsvätska, exempelvis via blod, sperma och vaginalsekret. Vaccin finns tillgängligt för att förebygga HBV-infektion.

Anka (Duck) i medicinskt sammanhang refererar inte till en specifik medicinsk term eller diagnos relaterad till Hepatitis B-virus. Det kan ha någon koppling till forskning eller studier där ankor har använts som djurmodell för att undersöka virusets biologi och patogenes.

Hepatit A-virus (HAV) är ett enkelsträngat RNA-virus som tillhör picornavirusfamiljen och är orsaken till hepatit A, en infektionssjukdom som primärt angriper levern. Viruset sprids vanligtvis via förorenad mat eller dryck, eller genom direkt kontakt med en smittad persons avföring. Efter en inkubationstid på ungefär 2-6 veckor kan infektionen leda till symtom som trötthet, magsmärtor, diarré, gulsot och mörk urin. Många personer som smittas av HAV utvecklar inga eller endast milda symtom, men i vissa fall kan sjukdomen vara allvarligare och leda till komplikationer såsom leverinflammation och leverskada.

Det finns effektiva vacciner mot hepatit A-virus som ger livslång immunitet och rekommenderas för personer i riskgrupper eller för alla barn i vissa länder. God hygien och tillräcklig kokning av matvaror är också viktiga åtgärder för att förebygga smittspridningen av HAV.

En levertransplantation är en medicinsk procedure där en sjuk eller skadad lever delvis eller helt ersätts med en frisk lever från en levande donator eller en avliden donator. Detta är vanligtvis ett sista resort när all annan behandling har misslyckats för att behandla leverrelaterade sjukdomar som levercirros, levercancer och akut leverfailure.

Under en levertransplantation tas den skadade levern bort och ersätts med den nya levern, som kopplas till blodkärlen och biodlar i kroppen. Efter operationen behöver patienten ta immunosuppressiva läkemedel för att förhindra avstötning av den nya levern.

Levertransplantation är en komplex procedur som kräver hög kompetens och erfarenhet från både kirurger och sjukvårdspersonal. Även om det finns risker relaterade till operationen, kan levertransplantation vara livsförlängande eller rentav livräddande för många patienter med allvarliga leverproblem.

Hepatocellular carcinoma (HCC) är en typ av primär malign tumör i levern och utgör ungefär 75-85% av alla primära levercancerfall. Den utvecklas vanligtvis från hepatocyter, de celler som utgör majoriteten av leverns vävnad. Faktorer som ökar risken för att utveckla HCC inkluderar virusinfektioner (hepatit B och C), alkoholrelaterad levercirros och aflatoxinexponering. Symptomen på HCC kan variera, men de vanligaste tecknen är viktminskning, trötthet, smärta i övergången mellan buken och bröstet, aptitlöshet och gulsot. Behandlingen beror på cancerstadiet, allmänt hälsotillstånd och patientens preferenser, men kan innefatta kirurgi, ablation, strålbehandling eller systemisk behandling med målriktad terapi eller immunterapi.

Medicinskt kan viral djurhepatit definieras som en infektion orsakad av virus som angriper levern hos djur. Det finns olika typer av virala djurhepatiter, beroende på vilket virus som orsakar sjukdomen. Ett exempel är virushepatit typ Canine Viral Hepatitis (CVH), även känt som Infectious Canine Hepatitis (ICH), som orsakas av adenovirus typ 1 och drabbar hundar. Andra djurarter kan också drabbas av sina egna unika typer av viral hepatit.

Viral djurhepatit kan ge upphov till en rad symtom, såsom trötthet, minskad aptit, illamående, kräkningar, gulsot (ikterus) och leverförstoring. I allvarliga fall kan viral hepatit leda till leversvikt och död.

Det är viktigt att notera att många av de virus som orsakar viral djurhepatit inte är relaterade till de virus som orsakar viral hepatit hos människor, så det finns begränsad risk för smitta mellan djur och människa.

Riskfaktorer är enligt medicinsk terminologi några egenskaper, faktorer eller expositioner som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, det vill säga de kan påverkas genom livsstilsförändringar och preventiva åtgärder, eller icke-modifierbara, som är oberoende av individens val och omständigheter. Exempel på modifierbara riskfaktorer inkluderar tobaksrökning, fysisk inaktivitet, ohälsosam kost och alkoholmissbruk. Icke-modifierbara riskfaktorer kan vara exempelvis genetiska predispositioner, ålder och kön. Det är värt att notera att närvaro av en riskfaktor inte garanterar att en person kommer att utveckla en viss sjukdom, men ökar bara sannolikheten.

Medicinskt kan man definiera virusantigener som proteiner eller andra molekyler på ytan av ett virus som kan identifieras och bindas till specifika antikroppar hos värden. När ett virus invaderar en organism, kan immunsystemet producera dessa antikroppar för att kämpa mot infektionen. Dessa antikroppar binder till virusantigenen och hjälper till att markera viruset så att det kan elimineras av immunförsvaret.

Virusantigener är viktiga för utvecklingen av vacciner, eftersom de kan användas för att stimulera produktionen av antikroppar och skydda mot framtida infektioner. Genom att exponera individen för en mild form av viruset eller en del av det (såsom ett virusantigen), kan immunförsvaret tränas att känna igen och bekämpa viruset om det senare skulle infektera individen.

Hepatitisvaccin är ett preventivt medicinskt preparat som används för att immunisera mot hepatit A- och/eller hepatit B-virusinfektioner. Vaccinet stimulerar kroppens immunsvar så att den producerar specifika antikroppar och T-celler som ger skydd mot virusen om en individ exponeras för det senare.

Hepatitis A-vaccinet är vanligtvis ett död vaccin, vilket betyder att det innehåller inga levande viruspartiklar. Det ges ofta i två doser med minst sex månaders mellanrum och ger skydd under upp till 25 år.

Hepatitis B-vaccinet är också ett död vaccin som vanligtvis ges i tre doser över en sexmånadersperiod. Det ger livslångt skydd mot hepatit B-viruset hos de flesta mottagare.

Det finns också kombinerade hepatitis A och B-vaccin som ges i tre doser över sex månader. Dessa vaccin erbjuder skydd mot båda virusen.

Hepatitivaccin rekommenderas vanligen för barn, ungdomar och vuxna som är i riskzonen för att utveckla hepatit A eller B-infektion, inklusive resenärer till områden med hög prevalens av virusen, personer som använder intravenös droger, personer med kronisk lever sjukdom och hiv-positiva individer.

Bakteriella antigener definieras som molekyler på ytan eller invändigt hos bakterier som kan identifieras och stimulera ett immunsvar hos en värdorganism. Dessa antigener kan vara proteiner, kopolysackarider, teikoiperoder eller andra strukturer som är unika för en viss bakteriestam eller art. När bakteriella antigener interagerar med immunsystemet kan det leda till produktion av specifika antikroppar och aktivering av cellmedierade immunitet, vilket hjälper kroppen att bekämpa infektioner orsakade av bakterier.

En levertumör är en abnorm oväxt i levergewebe som kan vara godartad (benign) eller elakartad (malig). De maliga levertumörerna, även kända som primära levercancer, inkluderar hepatocellulär carcinom (HCC), klorom, angiosarkom och hepatoblastom. Dessa typer av cancer kan vara livshotande om de inte upptäcks och behandlas tidigt. Faktorer som ökar risken för levercancer inkluderar viral hepatit (hepatit B eller C), fetma, alkoholmissbruk, tobacco smoking och exponering för karcinogena kemikalier. Godartade levertumörer inkluderar hemangiomer, adenom och fokal nodulär hyperplasi (FNH). Dessa är ofta asymptomatiska och upptäcks ofta slumpmässigt under en rutinundersökning. I allmänhet behövs inget behandling för godartade levertumörer om de inte orsakar några symtom eller växer över tiden.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

Hepatitis A-vaccinet är ett immunologiskt preparat som ges som aktiv immunisering för att förhindra infektion med hepatit A-virus. Vaccinet innehåller vanligtvis en dödad virusstam eller en del av viruset som har modifierats så att det inte kan orsaka sjukdom, men som fortfarande stimulerar immunsystemet att producera antikroppar mot hepatit A-virus.

Genom att ges hepatitis A-vaccinet får individen en skyddande immunitet mot viruset och minskar risken för infektion och sjukdom. Vaccinet ger typiskt sett skydd under flera år, möjligen livet ut, men det rekommenderas att man diskuterar behovet av ytterligare doser med en läkare eller vaccinationsspecialist.

Hepatitis A-vaccinet ges vanligtvis i form av två doser som administreras med några veckor till månader emellan, beroende på typen av vaccin. Det är särskilt viktigt för personer som reser till områden där hepatit A-viruset är vanligt förekommande eller för dem som har en ökad risk för exponering, såsom hiv-positiva individer, drogmissbrukare och personer med leverfunktionsnedsättning.

Organpålägg (engelska: organ graft) är inom transplantationsmedicin ett kirurgiskt ingrepp där man överför en eller flera organ från en donator till en mottagare. Organen som tas bort från den avlidne donatorn kallas för organdonation och det organ som läggs till patienten kallas för organgivare.

Organpålägg kan vara livräddande för dem som har organ failure, såsom lever- eller njurfailure. Andra exempel på organtransplantationer inkluderar hjärt-, lung- och bukspottkörteltransplantationer. För att organgivare ska vara lämplig måste de uppfylla vissa kriterier, till exempel ha en kompatibel blodgrupp och vara fri från infektioner som kan spridas till mottagaren.

Organgivare kan vara antingen levande eller avlidna. Levande donationer är möjliga för vissa organ, såsom levern och ena nieren, där en del av organet kan tas bort från den levande donatorn utan att skada deras hälsa. Avlidna donatorer är oftast de som har avlidit i olyckor eller av sjukdomar som inte påverkat deras organ.

Organgivare måste ge sitt samtycke till donationen och det är viktigt att respektera deras önskemål och familjs önskemål angående organdonation. I många länder finns lagar som reglerar organdonation och transplantation för att säkerställa att processen är etisk, rättvis och trygg för både donatorer och mottagare.

... kombineradeHepatit A-antikropparBakteriella vaccinerHepatit C-antikropparHepatit-B-kärnantigenerAIDS-vaccinerHepatit B e- ... humanHepatit AHepatit BHepatit CHepatit B, kroniskHepatit C, kroniskLeverinflammationHepatit, kroniskVirushepatit, djurHepatit ... Hepatit B-virusHepatit A-virusHepatitvirusHepacivirusHepatit E-virusHepatit A-virus, humantHepatovirusHepatit delta-virus ... HepatitvaccinerVaccinerHepatit B-ytantigenerHepatit B-vaccinerHepatitit A-vaccinerVacciner, avdödadeHepatit B-antikroppar ...