Hereditary autoinflammatory diseases (HAIDs) are a group of genetic disorders characterized by recurrent episodes of inflammation in the body due to dysregulation of the innate immune system. Unlike autoimmune diseases, HAIDs do not involve an abnormal response of the adaptive immune system directed against self-antigens.
En autosomalt recessiv, ärftlig sjukdom som kännetecknas av återkommande feberepisoder, svår buksmärta, lungsäcksinflammation, artrit och ett typiskt ankeleksem. Uppblossningen brukar vara 3 dagar, och mellan anfallen är de drabbade symtomfria. Testikelinflammation, godartad, återkommande hjärnhinneinflammation, huvudvärk och amyloid nefropati kan också förekomma.
Cryopyrin-Associated Periodic Syndromes (CAPS) är ett sällsynt autoinflammatoriskt tillstånd orsakat av genetiska mutationer i NLRP3-genen, som kodar för proteinet cryopyrin. Detta leads till oregelbundna inflammasomaktivering och överproduktion av interleukin-1β, vilket orsakar rekurrent feber, systemiska symtom som trötthet, muskelvärk och ledinflammation, samt hud- och nässelsymptom som exantem, svullnad och smärta i öronen. Det finns tre subtyper av CAPS: familjär koldiope (FCAS), Muckle-Wells syndrom (MWS) och neonatal onset multisystem inflammatory disease (NOMID)/chronic infantile neurological cutaneous and articular syndrome (CINCA). Symptomen, svårighetsgraden och prognosen varierar mellan de olika subtyperna. Behand
En medfödd störning i kolesterolbiosyntesen som medför ansamling av mevalonsyra och en rad symtom, som kan omfatta onormalt utseende, störd psykomotorisk utveckling, katarakt, hepatosplenomegali, cerebellär ataxi, höjda halter immunglobulin D och återkommande feberattacker med lymfadenopati, ledvärk, ödem och utslag.
Sjukdomstillstånd kännetecknade av produktion av antikroppar som regerar mot ämnen i den egna kroppen.
Interleukin 1 Receptor Antagonist Protein (IL-1Ra) är ett naturligt förekommande protein hos människor som fungerar som en kompetitiv inhibitor av interleukin-1 alfa och beta (IL-1α och IL-1β), två cytokiner som utövar proinflammatoriska effekter. IL-1Ra binder till samma receptor som IL-1α och IL-1β, men utan att utlösa den inflammatoriska signaltransduktionen, vilket resulterar i en minskad inflammation.
Ett patologiskt förlopp kännetecknat av vävnadsskada eller vävnadsnedbrytning, orsakat av ett flertal cytologiska och kemiska reaktioner. Vanliga manifestationer är smärta, värmekänsla, rodnad, svullnad och funktionsstörningar.
Interleukin-1β (IL-1β) är en typ av cytokin, ett signalsubstans som utsöndras av kroppens vita blodkroppar (leukocyter) för att aktivera immunförsvaret och påverka inflammationen i kroppen. IL-1β är involverad i den akuta inflammatoriska svarskedjan och kan orsaka feber, smärta, rödhet och svullnad vid en infektion eller skada.
Specifika molekylstrukturer på celler som interleukin-1 reagerar med eller binder till så att cellfunktionen förändras. IL-1-receptorn på T-lymfocyter och fibroblaster består av en enda polypeptidkedja som binder både IL-1-alfa och IL-1-beta. Molekylvikten för denna högaffinitetsreceptor tros vara 80 kD.
Inflammasomes are large cytosolic protein complexes that play a crucial role in the innate immune system's response to infection and cellular stress. They are responsible for activating caspase-1, which subsequently leads to the processing and secretion of proinflammatory cytokines, such as interleukin (IL)-1β and IL-18, and the initiation of a form of programmed cell death known as pyroptosis. Inflammasomes are typically formed in response to various stimuli, including pathogen-associated molecular patterns (PAMPs) and damage-associated molecular patterns (DAMPs), and are composed of several proteins, including a sensor protein (such as NLRP1, NLRP3, or AIM2), an adaptor protein (ASC), and the effector protein pro-caspase-1. Once activated, inflammasomes help to amplify the immune response and promote inflammation, which is essential for controlling infections but can also contribute to the development of various inflammatory diseases if dysregulated.
Ett syndrom är en samling av symtom och fysiska tecken som tillsammans utgör en specifik sjukdomsbild eller medicinskt tillstånd. Syndromet kan bero på olika orsaker, inklusive genetiska faktorer, infektioner, miljöfaktorer eller kombinationen av flera faktorer. I vissa fall kan syndromet vara ett förstadium till en specifik diagnos, medan det i andra fall kan representera en slutgiltig diagnos. Exempel på välkända syndrom inkluderar Downs syndrom, Kussmauls andning och Metaboliskt syndrom.
Huvudbeståndsdelen av cytoskelettet i eukaryota cellers cytoplasma. De bildar ett flexibelt ramverk i cellen, utgör stöd för organeller och andra cellulära "organ", och utgör en viktig länk i det intracellulära kommunikationssystemet.
En medlem i kaspasfamiljen som är starkt specifik för interleukin-1beta. Enzymet är av betydelse vid inflammationstillstånd och apoptos hos däggdjur. Interleukin-1beta-omvandlande enzym förkortas ofta ICE. EC 3.4.22.36
Proteiner som transporterar specifika ämnen i blodet eller genom cellväggar.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
En löslig faktor som produceras av monocyter, makrofager och andra celler, och som aktiverar T-lymfocyter och förstärker deras svar på mitogener eller antigener. IL-1 består av två distinkta former, IL-1 alfa och IL-1 beta, som har samma funktioner, men utgör distinkta proteiner. De biologiska effekterna av IL-1 omfattar förmågan att ersätta makrofagbehovet för aktivering av T-celler. Faktorn skiljer sig från interleukin-2.
Pyoderma gangrenosum är ett sällsynt, icke infektiöst, nekrotiserande hudsjukdom som kännetecknas av plötslig uppkomst av små vårtor eller blåsor som snabbt expanderar och bildar ulcerationer med svullna, blodfyllda kanter. Sårskikten innehåller ofta nekrotiskt vävnadsmaterial och är mycket smärtsamma. Pyoderma gangrenosum kan vara relaterat till underliggande sjukdomar som inflammatorisk tarmsjukdom, artrit, hematologiska sjukdomar eller cancer. Sjukdomen behandlas vanligen med immunosuppressiva läkemedel och kortikosteroider för att minska inflammationen och underlätta wound healing.

Hereditary autoinflammatory diseases (HAIDs) are a group of disorders caused by genetic mutations that affect the immune system's regulation of inflammation. Unlike autoimmune diseases, where the immune system mistakenly attacks the body's own tissues, HAIDs are characterized by unprovoked episodes of excessive inflammation due to dysregulation of the innate immune system.

These disorders are typically inherited in an autosomal dominant or recessive pattern and can present with various clinical manifestations such as recurrent fever, rash, joint pain and swelling, serositis (inflammation of the membranes lining the lungs, heart, or abdominal cavity), eye inflammation, and neurological symptoms.

Examples of HAIDs include Familial Mediterranean Fever (FMF), Tumor Necrosis Factor Receptor-associated Periodic Syndrome (TRAPS), Cryopyrin-Associated Periodic Syndromes (CAPS), and several others. Proper diagnosis and management of these conditions require a multidisciplinary approach, including rheumatologists, immunologists, geneticists, and other healthcare professionals.

Familjära medelhavsfebern (FMF) är en autosomalt recessivt genetisk sjukdom som orsakas av mutationer i MEFV-genen. Sjukdomen är vanligast hos personer med medelhavsländernas ursprung, men kan förekomma globalt.

Typiska symtom på FMF inkluderar periodvisa attacker av feber, buksmärtor, artropati (ledinflammation) och serosit (inflammation i serösa membraner som omger hjärtat, lungorna och bukhinnan). Attackerna kan variera i frekvens och svårighetsgrad mellan olika individer.

Diagnosen FMF ställs vanligen genom klinisk bedömning och genetisk testning för MEFV-genen. Behandlingen innefattar ofta antiinflammatoriska läkemedel som kolchicin, som kan hjälpa att förebygga attacker och minska risken för komplikationer som amyloidos.

Cryopyrin-Associated Periodic Syndromes (CAPS) are a group of rare inherited autoinflammatory diseases caused by mutations in the NLRP3 gene, which encodes the cryopyrin protein. The mutation leads to overactivation of the inflammasome, an intracellular complex that plays a crucial role in the innate immune system, resulting in uncontrolled release of pro-inflammatory cytokines such as interleukin (IL)-1β.

CAPS encompass three clinical subtypes:

1. Familial Cold Autoinflamatory Syndrome (FCAS): This is the mildest form of CAPS, characterized by recurrent episodes of fever, rash, and joint pain triggered by exposure to cold temperatures.
2. Muckle-Wells Syndrome (MWS): This subtype is more severe than FCAS and is characterized by recurrent fever, urticarial rash, arthralgia, conjunctivitis, and progressive hearing loss. Patients with MWS are also at risk for developing amyloidosis, a serious complication that can lead to kidney failure.
3. Neonatal-Onset Multisystem Inflammatory Disease (NOMID): Also known as chronic infantile neurological cutaneous and articular syndrome (CINCA), NOMID is the most severe form of CAPS. It is characterized by early-onset fever, rash, joint inflammation, central nervous system involvement, and hearing loss.

Treatment for CAPS typically involves targeted therapies that block IL-1β, such as anakinra, canakinumab, or rilonacept. These medications have been shown to be effective in reducing the symptoms and preventing long-term complications of CAPS.

Mevalonatkinasbrist (MVKB) är ett sällsynt autosomalt recessivt tillstånd orsakat av mutationer i genen MVK, som kodar för enzymet mevalonatkinas. Detta enzym är involverat i cholesterolsyntesvägen och har en viktig roll i produktionen av isoprenoider, som är nödvändiga för celldelning och cellytiska funktioner.

Vid MVKB saknas eller minskas mevalonatkinasaktiviteten, vilket leder till en påföljande nedsättning av isoprenoidproduktionen. Detta orsakar en rad symtom som kan variera i allvarlighet, inklusive inflammatoriska symptom såsom feber, svullnad och smärtor i lederna och muskler, hudutslag, mag-tarmsymptom och neurologiska symptom. Tillståndet kan vara livshotande om det inte behandlas korrekt. Behandlingen innefattar ofta antiinflammatorisk terapi med kolsyreatillerade steroider (CAS) eller biologiska läkemedel som kan hjälpa att kontrollera inflammationen och förbättra symtomen.

Autoimmune diseases are a group of medical conditions where the body's own immune system mistakenly attacks and destroys healthy tissues in the body. Under normal circumstances, the immune system helps protect the body against harmful substances such as bacteria, viruses, and toxins. However, in autoimmune diseases, the immune system identifies healthy cells and tissues as threats and produces antibodies that attack them.

This leads to inflammation and damage to various organs and tissues in the body, resulting in a wide range of symptoms depending on the specific autoimmune disease. Some common examples of autoimmune diseases include rheumatoid arthritis, lupus, multiple sclerosis, type 1 diabetes, Hashimoto's thyroiditis, and psoriasis, among others.

The exact cause of autoimmune diseases is not fully understood, but it is believed to involve a combination of genetic, environmental, and hormonal factors that trigger an abnormal immune response. Treatment for autoimmune diseases typically involves managing symptoms and suppressing the overactive immune system using medications such as corticosteroids, immunosuppressants, and biologics.

Interleukin-1 Receptor Antagonist Protein (IL-1Ra) är ett protein som produceras i kroppen och fungerar som en naturlig inhibitor av interleukin-1 (IL-1), en cytokin med stark proinflammatorisk verkan. IL-1 binder till sin receptor, IL-1R, och utlöser en signaltransduktionskaskad som leder till inflammation och immunrespons. IL-1Ra konkurrerar med IL-1 om att binda till samma receptor, men utan att utlösa den inflammatoriska responsen. På så sätt fungerar IL-1Ra som en modulerande faktor i immunsystemet och hjälper till att begränsa överdrivna inflammatoriska reaktioner.

Inflammation is the body's natural response to injury or infection. It is a complex process that involves various cells, chemicals, and blood vessels in the affected area. The main goal of inflammation is to eliminate the initial cause of cell damage, clear out necrotic tissue and cellular debris, and initiate tissue repair.

The cardinal signs of inflammation are:

1. Rubor (redness) - This results from increased blood flow to the affected area due to vasodilation of local blood vessels.
2. Calor (heat) - The increased blood flow also leads to an increase in temperature in the affected region.
3. Tumor (swelling) - Fluid and immune cells accumulate in the tissue, causing it to swell.
4. Dolor (pain) - The release of inflammatory mediators like prostaglandins sensitizes nerve endings, leading to pain.
5. Functio laesa (loss of function) - The inflammation and accompanying symptoms can impair the normal functioning of the affected organ or tissue.

Inflammation can be classified into two types: acute and chronic. Acute inflammation is a short-term response that usually lasts for a few days, while chronic inflammation is a long-term response that can persist for weeks, months, or even years. Chronic inflammation is often associated with various diseases, such as autoimmune disorders, cardiovascular disease, and cancer.

Interleukin-1β (IL-1β) är en typ av cytokin, som är ett slags signalsubstans, som produceras och utsöndras av vissa typer av kroppens vita blodkroppar, såsom makrofager och granulocyter. IL-1β spelar en viktig roll i kroppens immunförsvar och inflammationsprocesser. När IL-1β binder till sin receptor på målceller aktiveras en rad signalvägar som leder till celldelning, differentiering och cytokinproduktion. IL-1β har också en roll i feberutlösande processer och kan vara involverad i smärta och ledinflammation vid sjukdomar såsom reumatoid artrit.

Interleukin-1 (IL-1) receptorer är proteiner som finns på ytan av vissa celler i kroppen. Dessa receptorproteiner binder specifikt till cytokinen IL-1, vilket utlöser en signaltransduktion som får cellen att svara på IL-1:s närvaro. Det finns två typer av IL-1-receptorer, IL-1R1 och IL-1R2, och de har olika funktioner. IL-1R1 är den primära receptorn som utlöser cellens svar på IL-1, medan IL-1R2 fungerar som en icke-signalerande receptor som kan binda IL-1 utan att utlösa en signal. IL-1-receptorerna spelar därför en viktig roll i immunförsvaret och inflammationen, då de hjälper till att reglera produktionen av cytokiner och andra immunaktiva mediatorer.

Inflammasomes are large cytosolic protein complexes that play a crucial role in the innate immune system's response to infection and cellular stress. They are formed in response to various stimuli, such as pathogen-associated molecular patterns (PAMPs) or damage-associated molecular patterns (DAMPs). The activation of inflammasomes leads to the cleavage and activation of caspase-1, which subsequently mediates the processing and secretion of proinflammatory cytokines, such as interleukin-1β (IL-1β) and IL-18. Inflammasome activation also triggers a form of cell death known as pyroptosis, which helps to limit the spread of infection. Dysregulation of inflammasomes has been implicated in several inflammatory diseases, including cryopyrin-associated periodic syndromes (CAPS), gout, and certain types of autoinflammatory and autoimmune disorders.

'Syndrom' er et begreb, der anvendes indenfor medicin og betegner en samling af symptomer, tegn og/eller læsioner, der ofte forekommer sammen. Et syndrom repræsenterer dermed en særlig klinisk præsentation eller et mønster af sygdomsmanifestationer, men adskiller sig fra en specifik diagnose, da årsagen til syndromet ikke nødvendigvis er klar.

Et eksempel på et syndrom er Down-syndromet, der karakteriseres ved en unormal kromosomalt fordeling (trisomi 21), hvilket resulterer i en række fysiske og mentale egenskaber og udviklingsmæssige forsinkelser. Andre eksempler inkluderer Klinefelters syndrom, Cushings syndrom og Marfans syndrom.

Cytoskelettproteiner är proteiner som utgör cytoskelettet, det inre schelet, i celler. Cytoskelettet ger cellen form och struktur samt möjliggör cellens rörelse och transportprocesser. Det består av tre huvudsakliga komponenter: aktinfilament, intermediär filament och mikrotubuli. Var och en av dessa komponenter har sin egen uppsättning unika proteiner som ger dem deras specifika egenskaper och funktioner. Aktinfilamentet är flexibelt och starkt, och spelar en viktig roll i cellens form och rörelse. Intermediär filament är starka och stabila, och hjälper till att ge cellen struktur och integritet. Mikrotubuli är hårdare än aktinfilament och intermediär filament, och är viktiga för celldelning, intracellulär transport och cellytorers rörelse.

Kaspas-1, også kjent som IL-1β-konverteringsenzymer eller ICE, er ein endopeptidase som spiller en viktig rolle i inflammamasi og immunforsvar. Det er aktivert ved celldød og stresstilstander, og bidrar til å omskape pro-IL-1β til det aktive IL-1β-proteinet, som er ein viktig inflammatorisk mediasiator. Kaspas-1 er også involvert i pyroptosen, en form for programmert celldød som forekommer under infeksjon og inflammasjon.

"Bärarproteiner", eller "transportproteiner", är proteiner som binder till och transporterar specifika molekyler, såsom hormoner, vitaminer, lipider och joner, genom cellmembranet eller inom cellen. De hjälper till att reglera cellytans homeostas och kommunikation mellan olika celler. Exempel på bärarproteiner inkluderar hemoglobin, som transporterar syre i blodet, och LDL-cholesterol, som transporterar kolesterol i blodet.

En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.

Interleukin-1 (IL-1) är en typ av cytokin, som är signalmolekyler som används för celldelning, tillväxt och kommunikation. IL-1 finns i två former, kallade IL-1α och IL-1β, båda är involverade i inflammatoriska processer i kroppen. De aktiverar immunceller och orsakar sårbarhet för smärta, feber och andra symtom av inflammation. IL-1 produceras av flera olika celltyper, inklusive makrofager, monocyter och endotelceller. Det är involverat i sjukdomar som reumatoid artrit, gikt, diabetes och cancer.

Pyoderma gangrenosum (PG) är en sällsynt, icke infektiös hudsjukdom som karaktäriseras av plötslig uppkomst av små blåsor eller sår (ulcerationer) som snabbt ökar i storlek och kan bli mycket stora. Sårerna tenderar att vara extremt smärtsamma, djupa och kan innehålla gula, nekrotiska (döda) vävnader. De flesta fallen av PG uppstår spontant, men det finns också fall där sjukdomen utvecklas som en komplikation till en underliggande sjukdom eller behandling.

PG är ofta associerad med systemiska sjukdomar såsom inflammatorisk tarmsjukdom (IBD), rheumatoid arthritis, hepatit, diabetes och blodcancer. Den kan också uppkomma som en komplikation till vissa mediciner eller kirurgiska ingrepp.

Sjukdomen är kännetecknad av en överdriven immunrespons och inflammation i huden, men dess exakta orsaker är fortfarande okända. Behandlingen av PG innefattar ofta systemiska mediciner som steroider, immunosuppressiva läkemedel eller biologiska terapier för att kontrollera inflammationen och underlätta läkningen av sårerna.

... atopiskVeteöverkänslighetSnuvaYrkesdermatitNässelutslagTumörerHereditary Autoinflammatory DiseasesSjukdomsmodeller, djur ... National Institute of Allergy and Infectious Diseases (U.S.)United States Food and Drug AdministrationDjurskötareImmunisering ... National Institute of Allergy and Infectious Diseases (U.S.)United States Food and Drug Administration ...