Diabetes neuropathy, also known as diabetic neuropathy, is a type of nerve damage that can occur in people with diabetes. It most commonly affects the nerves in the legs and feet, but it can also affect nerves in other parts of the body. There are several different types of diabetes neuropathy, including:

1. Peripheral neuropathy: This is the most common form of diabetes neuropathy. It affects the nerves in the legs and feet, causing symptoms such as numbness, tingling, burning, or shooting pain. In severe cases, it can lead to foot ulcers, infections, and even amputations.
2. Autonomic neuropathy: This type of neuropathy affects the nerves that control involuntary functions, such as heart rate, blood pressure, digestion, and sexual function. Symptoms may include dizziness, fainting, digestive problems, and sexual dysfunction.
3. Proximal neuropathy: This type of neuropathy affects the nerves in the hips, thighs, or buttocks, causing weakness and pain. It is more common in people with type 2 diabetes and can be severe.
4. Focal neuropathy: This type of neuropathy affects a single nerve or group of nerves, causing sudden weakness or pain. It can occur in any part of the body, but it is most common in the face, head, or torso.

The exact cause of diabetes neuropathy is not fully understood, but high blood sugar levels are thought to play a role. Over time, high blood sugar can damage the nerves, leading to neuropathy. Other factors that may contribute to the development of diabetes neuropathy include genetics, age, and lifestyle factors such as smoking and alcohol consumption.

Preventing or delaying the onset of diabetes neuropathy involves good blood sugar control, regular exercise, a healthy diet, and avoiding tobacco and excessive alcohol use. If you have diabetes and are experiencing symptoms of neuropathy, it is important to speak with your healthcare provider for proper diagnosis and treatment.

'Autonoma nervsystemets sjukdomar' (autonomic disorders) är en grupp medicinska tillstånd som beror på problem med det autonoma nervsystemet, som styr automatiska kroppsfunktioner såsom hjärtslag, andning, puls, blodtryck, sockernivåer, svettningar, tarmrörelser och pupillreaktion.

Det autonoma nervsystemet har två delar: den sympatiska delen som förbereder kroppen för aktivitet (känt som 'fight or flight'-svaret) och den parasympatiska delen som hjälper till att vila och restaurera kroppen.

Några exempel på autonoma nervsystemets sjukdomar inkluderar:

* Multipel systematrofi (MSA): en neurologisk sjukdom som orsakas av skador på de celler i hjärnan och ryggmärgen som styr autonoma nervsystemet.
* Primärt autonomt sammanbrott (POTS): ett tillstånd där kroppen har svårt att reglera blodtrycket, vilket kan leda till yrsel, svimningar och trötthet.
* Neurogen orsakad hypotoni: en sjukdom som orsakas av skador på det autonoma nervsystemet och som resulterar i lågt blodtryck.
* Autonom neuropati: en skada på de nerver som styr autonoma funktioner, ofta orsakad av diabetes eller andra sjukdomar.

Symptomen på autonoma nervsystemets sjukdomar kan variera beroende på vilken del av systemet som är drabbad och hur allvarligt tillståndet är. Behandlingen beror också på vilket tillstånd som ligger bakom, men kan inkludera mediciner, terapi och livsstilsförändringar.

Hereditary Sensory and Autonomic Neuropathies (HSANs) are a group of inherited disorders that affect the peripheral nerves. These nerves transmit information between the brain and spinal cord and the rest of the body, including muscles and sensory receptors in the skin. HSANs are characterized by varying degrees of sensory loss, autonomic dysfunction, and sometimes motor impairment.

HSANs can be classified into several types (Types I to V) based on their clinical features, inheritance patterns, and genetic defects. The main types include:

1. HSAN Type I (also known as Friedreich's ataxia): This is the most common form of HSAN, characterized by progressive gait and limb ataxia, sensory loss, absent reflexes, and muscle weakness. It is inherited in an autosomal recessive manner and is caused by mutations in the FXN gene.
2. HSAN Type II: This form of HSAN is characterized by severe distal sensory loss, often leading to self-mutilation, and autonomic dysfunction. It is inherited in an autosomal recessive manner and is caused by mutations in the WNK1 gene.
3. HSAN Type III (also known as Riley-Day syndrome or Familial Dysautonomia): This form of HSAN is characterized by autonomic dysfunction, including decreased lacrimation, abnormal blood pressure regulation, and gastrointestinal dysmotility. It is inherited in an autosomal recessive manner and is caused by mutations in the IKBKAP gene.
4. HSAN Type IV (also known as Congenital Insensitivity to Pain with Anhidrosis): This form of HSAN is characterized by a complete insensitivity to pain, anhidrosis (absence of sweating), and sometimes mental retardation. It is inherited in an autosomal recessive manner and is caused by mutations in the SCN9A gene.
5. HSAN Type V: This form of HSAN is characterized by a selective loss of small fiber sensory function, including pain and temperature sensation, and autonomic dysfunction. It is inherited in an autosomal dominant manner and is caused by mutations in the NGF gene.

It's important to note that these are just a few examples of the many different types of hereditary sensory and autonomic neuropathies (HSAN) that have been identified, and that the specific symptoms and genetic causes can vary widely between individuals with these conditions.

'Valsalva manöver' är en medicinsk term som refererar till en specifik andnings- och tryckförändring i kroppen. Det innebär att man tar ett djupt andetag, stänger näsan och munnen och försöker sedan tvinga ut luften genom att pressa mot det slutna rummet. Detta orsakar en ökning av intrathorakal tryck, vilket kan ha olika effekter på kroppen.

Den vanligaste anledningen till att man utför ett Valsalva manöver är för att rensa öronen från överskott av vätska eller luft när trycket skiljer sig åt, till exempel vid en flygning eller dykning. Men det kan också användas i medicinska sammanhang för att undersöka hjärtat och blodcirkulationssystemet.

Valsalva manöver kan delas in i fyra faser:
1. Den initiala fasen, där intrathorakalt tryck stiger och minskar blodflödet till hjärtat.
2. En kompensatorisk fas, där hjärtat ökar sin kontraktion för att motverka den minskade blodförsörjningen.
3. En reflexmässig tidsbegränsad paus i hjärtats kontraktion.
4. Ett återställande till det normala tillståndet när trycket minskar och blodflödet återgår till det normala.

Den autonoma nervsystemet (ANS) är ett delsystem av nervsystemet som styr och reglerar de involuntära fysiologiska processerna i kroppen, såsom hjärtslag, andning, blodtryck, kroppstemperatur, mag-tarmsystemets funktioner och sexuell respons. Det autonoma nervsystemet består av två delar: den sympatiska nervsystemet och det parasympatiska nervsystemet. Den sympatiska nervsystemet är aktiverat under stress eller fara och förbereder kroppen för fight-or-flight-svar (kämpa eller fly-svar), medan det parasympatiska nervsystemet är aktiverat under vila och restaurerar kroppens energiresurser genom att sänka hjärtslag, andningsfrekvens och blodtryck.

Perifera nervsystemets sjukdomar, även kända som periphera nervsjukdomar (PNS), är en grupp med medicinska tillstånd som orsakas av skador, funktionsnedsättning eller sjukdom i det perifera nervsystemet. Det perifera nervsystemet består av ett nätverk av nervceller och nerver som utgår från ryggmärgen och förgrenar sig till alla delar av kroppen, förutom hjärnan och ryggmärgen själva, som kallas det centrala nervsystemet.

Perifera nervsystemets sjukdomar kan vara uppdelade i olika kategorier baserat på orsaken till skadan eller funktionsnedsättningen. Dessa inkluderar:

1. Kompressionsskador: Nerven komprimeras eller kramas, vilket orsakar smärta, känselbortfall och muskelsvaghet. Exempel på kompressionsskador är karpaltunnelsyndrom (kompression av mediannerven i handleden) och lumbalplexusneuropati (kompression av nerverna i lårsidan).
2. Traumatiska skador: Nerven skadas direkt till följd av en trauma, såsom en fraktur eller en skada under en operation.
3. Neurodegenerativa sjukdomar: Progressiv nedbrytning och förlust av nervceller i perifera nervsystemet. Exempel på neurodegenerativa sjukdomar är amyotrofisk lateralskleros (ALS) och Charcot-Marie-Tooth-syndrom.
4. Infektionsrelaterade sjukdomar: Nerven infekteras av en patogen, såsom bakterier eller virus. Exempel på infektionsrelaterade sjukdomar är Guillain-Barré-syndrom och botulism.
5. Autoimmuna sjukdomar: Det immunförsvaret angriper och skadar nervceller i perifera nervsystemet. Exempel på autoimmuna sjukdomar är kronisk inflammatorisk demyeliniserande polyneuropati (CIDP) och multifokala motorneuronsjukdom (MMN).
6. Metaboliska sjukdomar: Nervceller skadas till följd av störningar i metabolsma processer, såsom diabetes och hypotyreos. Exempel på metaboliska sjukdomar är diabetisk neuropati och hypotyroid neuropati.
7. Toxinskador: Nervceller skadas till följd av exponering för toxiner, såsom tungmetaller eller läkemedel. Exempel på toxinskador är alkoholrelaterad neuropati och läkemedelsinducerad neuropati.

Det är viktigt att söka specialistvård om man misstänker en perifer nervskada, eftersom tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen.

'Pupillsammantragningsreaktion' (eller pupillomotorik konvergens) är en reflex hos det mänskliga ögat som orsakas av att foktera på ett nära föremål. När vi tittar på något i närheten behöver vår blick konvergera, eller sammanföra, för att uppnå en skarp syn. Som en del av denna process kommer pupillerna i båda ögonen automatiskt att dra sig samman till en mindre storlek. Detta är ett normalt och naturligt fenomen som hjälper till att förbättra djupseendet och minska aberrationer i synfältet när vi fokuserar på objekt nära oss.

Om en person har problem med pupillsammantragningsreaktionen kan det vara ett tecken på neurologiska skador eller sjukdomar, såsom skada på de tredje nerverna, traumatisk brain injury (TBI), multipel skleros (MS) eller andra neurodegenerativa tillstånd.

Ortostatisk hypotoni är ett tillstånd där blodtrycket sjunker när individen står eller reser sig upp från en liggande position. Detta orsakas av att blodkärlen i de lägre extremiteterna, som benen, inte kan kompensera för den hastiga blodflödesförändringen genom att kontrahera tillräckligt snabbt. Orsaken kan vara medicinska tillstånd, sjukdomar eller biverkningar av vissa läkemedel. Symptomen på ortostatisk hypotoni kan inkludera yrsel, svimma, trötthet, synförändringar och medvetslöshet.

Magmuskelförlamning, även känd som botulism, är en ovanlig men allvarlig neurologisk sjukdom som orsakas av toxinet bildat av bakterien Clostridium botulinum. Sjukdomen karaktäriseras av symmetriska, nedåtgående muskelförlamningar som börjar i ansiktet och sedan sprider sig till halsen, armarna och benen. Andra symtom kan inkludera dubbla syn, torr mun, sväljningssvårigheter, talförsämring och i värsta fall andningssvårigheter. Magmuskelförlamning är en medicinsk nödsituation som kräver omedelbar behandling.

Medfödd smärtkänslighet, också känd som primära smärtkänslighetsstörningar, är en grupp medicinska tillstånd där individen har en nedsatt smärttröskel eller ökad smärtpåverkan jämfört med den genomsnittliga befolkningen. Detta beror på neurologiska och genetiska faktorer, vilket gör att personen upplever smärta mer intensivt och/eller längre än vanligt.

Det finns olika former av medfödd smärtkänslighet, till exempel:

1. Kongenitala insensitiva till smärta (CIP) - en mycket sällsynt störning där individen saknar förmåga att känna smärta överhuvudtaget.
2. Erytmalgi - ett tillstånd där personen har en ökad smärtkänslighet i huden, ofta utlöst av värme eller fysisk kontakt.
3. Small fibersensitivitetssyndrom (SFS) - en neurologisk störning som orsakar ökad smärtkänslighet, speciellt i huden och under ytan av huden.
4. Vissa former av neuropatiska smärtsyndrom, såsom komplex regionalt smärtsyndrom (CRPS), kan också vara medfötta eller uppstå till följd av neurologiska skador eller sjukdomar.

Medfödde smärtkänslighetsstörningar kan ha en betydande negativ påverkan på individens livskvalitet och funktionsnivå, eftersom de kan uppleva smärta i samband med vanliga aktiviteter eller till och med vid vila. Det är viktigt att dessa tillstånd diagnostiseras korrekt och behandlas adekvat för att underlätta symptomen och förbättra livskvaliteten.

Familial dysautonomia (FD) er en arvelig neurologisk sjukdom som primärt påverkar det autonoma nervsystemet. Sjukdomen orsakas av mutationer i genen IKBKAP, vilket leder till ett defektivt proteinsyntes och påverkan på neuronernas funktion och överlevnad.

Vid familjär dysautonomi kan patienterna uppleva en rad symtom, däribland:

1. Försämrad känsel för smärta, temperatur och tryck
2. Instabil blodtryck med episoder av lågt blodtryck eller högt blodtryck
3. Sväljningssvårigheter och problem med svala mat och saliv
4. Ögonrelaterade symtom, såsom tårfrihet och pupillförändringar
5. Ataxi (balance- och koordinationssvårigheter)
6. Autonomiska kriser, som kan leda till yrsel, krampanfall eller andningssvårigheter
7. Försämrad svettning och reglering av kroppstemperaturen
8. Emotionella instabilitet och svårigheter med att uttrycka känslor

För att diagnosticeras med familjär dysautonomi behöver patienten ha en kombination av dessa symtom, samt en bekräftad genetisk mutation i IKBKAP-genen. Sjukdomen är autosomalt recessiv, vilket betyder att båda föräldrar måste vara antingen bärare av en kopia av den defekta genen eller ha själva sjukdomen för att barnet ska få arva den.

Typ 1-diabetes, også kjent som sukkersyke, er en autoimmun sykdom der betennelsesreaksjonen i kroppen ødeler de celler i bugspytklandet som står for produksjonen av insulin - en hormon som regulerer blodsukkerne. Som et resultat av denne ødelelse kan kroppen ikke produsere nok insulin for å holde blodsukkeret i balance, og det oppstår derfor høye nivåer av sukker i blodet.

Typ 1-diabetes er vanligvis en livslang sykdom som oftest oppdages hos barn, unge voksne og første gangsvis i livet. Den krever behandling med daglige insulinsprøyter eller en insulinpumpe for å holde blodsukkernivåene stabile. En god kontroll av blodsukker er viktig for å forebygge komplikasjoner som kan føre til skader på nerver, nyrer, hjerte og øyene.

Shy-Drager syndrom, även känt som striatonigral degeneration eller multisystematrofi med orthostatisk hypotension, är en sällsynt neurologisk sjukdom som karaktäriseras av en progressiv skada på det autonoma nervsystemet. Det autonoma nervsystemet styr automatiska kroppsfunktioner såsom hjärtslag, andning och blodtryck.

Sjukdomen är namngiven efter de två läkare som först beskrev den, M. Shy och GL Drager, och kännetecknas av följande symtom:

1. Ortostatisk hypotension: Kraftig nedsatt blodtryck vid uppställd position, vilket kan leda till synfall, yrsel eller medvetslöshet.
2. Parkinsonsliknande symtom: Rigiditet, tremor, långsam rörelseförmåga och instabil postur.
3. Autonom dysfunktion: Problematisk svettning, törst, trötthet, urininkontinens, förstoppning och impotens.
4. Ataxi: Koordinationssvårigheter och ostadig gång.
5. Ögonmuskelsymtom: Ofrivilliga ögonrörelser (nystagmus) och oförmåga att fokusera blicken (opsoklonus).

Shy-Drager syndrom är en progressiv sjukdom som förvärras över tiden, och det finns idag ingen känd bot eller effektiv behandling. Behandlingen fokuserar på att lindra symtomen och underlätta patientens vardagsliv.

'Vadnerv' (latin: Nervus saphenus) är den längsta nerven i kroppen som förnerverar huden på framsidan av benet, från foten och upp till knäna. Den delas vanligen upp i tre grenar: en främre och två bakre. Främre grenen innerverar huden på framsidan av skenbenet och smalbenet, medan de bakre grenarna innerverar huden på baksidan av knäskålen och överkanten av vadenmuskeln. Vadnerven kan i vissa fall bli känslig för tryck eller skada, vilket kan leda till smärta, kvalitet eller krypningar i benet.

'Pupillstörningar' refererar till ovanliga eller abnorma pupillreaktioner eller storlekar. Den normala pupillreaktionen involverar att pupillen dilaterar (blir större) i mörker och kontraherar (blir mindre) i starkt ljus. Pupillstorleken kan också påverkas av olika mediciner, droger och sjukdomar.

Exempel på pupillstörningar inkluderar:

* Anisokori - en olikhet i storlek mellan den vänstra och högra pupillen.
* Horner syndrom - en kombination av pupillförträngning, ögonlocksfläcksjukdom och att ögonbrynet saknas på samma sida som sjukdomen.
* Adie syndrom - en ovanlig pupillförstorning som ofta drabbar den ena pupillen och är orsakad av skada på den parasympatiska nerven till ögat.
* Argyll Robertson pupiller - små, rundade, ofta oreaktiva pupiller på båda ögonen som ses hos patienter med neurosyfilis.

Pupillstörningar kan vara ett tecken på en underliggande sjukdom eller skada i centrala nervsystemet eller i ögat självt. Därför är det viktigt att diagnostisera och behandla pupillstörningar så snart som möjligt för att undvika ytterligare komplikationer.

Hjärtfrekvens är ett mått på hur ofta hjärtat slår per minut. Det är antalet slag som hjärtats kamrar gör under en minut. Hälsa hjärtfrekvensen kan ge en indikation om hur väl hjärtat fungerar och om det finns några hjärtsjukdomar eller andra hälsoproblem.

För en vuxen person i vila är en normal hjärtfrekvens vanligtvis mellan 60 och 100 slag per minut, men det kan variera beroende på ålder, fysisk aktivitet och andra faktorer. Vid intensiv fysisk aktivitet kan hjärtfrekvensen stiga till uppemot 200 slag per minut.

Det är viktigt att notera att en låg eller hög hjärtfrekvens kan vara ett tecken på olika hälsoproblem och bör undersökas av en läkare om det uppfattas som oroväckande.

'Serin-C-palmitoyltransferase' (SCPT) er ein klasse av enzymer som spiller en viktig rolle i prosessen med lipidsyntese, mer konkret i syntesen av et lipiddel som heter delepasir. Dette enzymet overfører en palmitatgruppe (en slags fettsyre) fra pälmitoyl-CoA til et serinresid av et protein, i et prosess kalt S-palmitoylering. Denne modifikasjonen kan ha betydning for proteinetes lokalisering og funksjon i cellen. Det finnes to hovedformer av SCPT, SCPT1 og SCPT2, som har ulik subcellulær lokalisering og substratspecifitet.

Hypohidros, även stavat hypohidrose, är ett medicinskt tillstånd där individen har nedsatt förmåga att svettas. Orsaken kan vara en primär medfödd defekt i svettkörtlarnas funktion eller sekundärt till skador, neurologiska sjukdomar, hudförändringar eller vissa mediciner.

I allvarliga fall av hypohidros kan det leda till överhettning, speciellt under fysisk ansträngning eller i varma klimat, eftersom svettningen är en naturlig mekanism för att kroppen ska kunna reglera sin temperatur.

Hereditary Sensory and Motor Neuropathy (HSMN) är en grupp med arvsbunden neurologiska sjukdomar som primärt påverkar de långa nerverna i kroppen. Dessa nerver styr känsel- och rörelsefunktioner. HSMN orsakas av genetiska mutationer som påverkar produktionen eller funktionen hos proteiner som är viktiga för nervcellernas hälsa och funktion.

HSMN delas vanligen upp i två huvudgrupper: typ I (HSMN I) och typ II (HSMN II). HSMN I kallas även Charcot-Marie-Tooth sjukdomen och är den vanligaste formen av HSMN. Denna typ påverkar främst de sensoriska nerverna, vilket leder till förlust av känsel i händer och fötter. I takt med att sjukdomen fortskrider kan också muskelfunktionen bli nedsatt, särskilt i underbenen och fötterna.

HSMN II påverkar både de sensoriska och motoriska nerverna, vilket leder till en kombination av känsel- och rörelseförluster. Denna typ tenderar att vara mer aggressiv än HSMN I och kan leda till allvarligare muskelsvaghet och nedsatt koordination.

Det är värt att notera att symtom, sjukdomsförlopp och svårighetsgrad kan variera mellan olika individer med HSMN, beroende på vilken genetisk mutation som orsakar sjukdomen. Vissa former av HSMN kan även leda till komplikationer såsom skolios eller andningssvårigheter.

'Magsäcks tömning' (gastric lavage) är en medicinsk procedure där magin hos en patient rensas genom att fylla den med en stor mängd vätska och sedan tömmas. Detta görs vanligtvis för att undanröja toxiner, irritanter eller främmande föremål som kan ha sväljts eller hamnat i magen på annat sätt. Proceduren utförs ofta med hjälp av en slang som löper ner genom munnen och ned i matstrupen och kontinuerligt pumpar vätska in och ur magen tills den är rensad.

'Nervledning' refererer til de hvide, nervefiber-forbundne strukturer i centralnervesystemet (hjernen og rygmarven) og perifere nervesystemet (de nerver som forbinder hjernen/rygmarven med resten af kroppen) som transporterer nervimpulser. Disse nerveledninger består af to typer nerveceller: afferente fibre, der transporterer sensoriske impulser til centralnervesystemet (f.eks. smerte, temperatur og berøring), og efferente fibre, der transporterer motoriske impulser fra centralnervesystemet til muskler eller andre effektororganer. Nerveledningerne er beskyttet af myelinskeder, som hjælper med at accelerere nerveimpulsers hastighed og forbedrer overførslen af impulserne.

Parasympathetic nervous system is the part of the autonomic nervous system that generally functions to promote rest, digestion, and recovery. It is responsible for the body's "rest and digest" response, which is the counterpart to the sympathetic nervous system's "fight or flight" response.

The parasympathetic nervous system is activated in situations of relaxation and safety, allowing the body to conserve energy and perform maintenance and repair tasks. It does this by decreasing heart rate and blood pressure, increasing digestive activity, and promoting tissue growth and healing.

The parasympathetic nervous system is controlled by cranial nerves III, VII, IX, and X, as well as sacral nerves S2-S4. These nerves release the neurotransmitter acetylcholine, which binds to receptors in target organs and causes a variety of effects, including relaxation of smooth muscle, dilation of blood vessels, and increased secretion of digestive enzymes.

Overall, the parasympathetic nervous system plays an important role in maintaining homeostasis and promoting overall health and well-being.

Irisinflammation, också känd som irit, är en inflammatorisk reaktion i regnbågshinnan (iris) i ögat. Det kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive infektioner, skada eller sjukdomar som går emot kroppen. Symptomen på irit kan inkludera smärta, rodnad, ljuskänslighet och förändringar i synen. I allvarliga fall kan irit leda till komplikationer såsom glaukom eller katarakt, så det är viktigt att söka medicinsk vård om du upplever symtom på irit. Behandlingen för irit består ofta av antiinflammatoriska läkemedel och pupillvidgande droger för att lindra smärtan och minska inflammationen.

Paraneoplastiska syndrom är en grupp symtom och sjukdomar som orsakas av att cancerceller producerar antikroppar eller andra substanser som påverkar kroppens normala funktion. När det gäller nervsystemet kan paraneoplastiska syndrom orsaka en rad olika symtom, beroende på vilka nerver eller delar av centrala nervsystemet som påverkas.

Exempel på paraneoplastiska syndrom i nervsystemet inkluderar:

1. Perifera neuropati: Skador på de perifera nerverna som kan orsaka känsel- eller smärtsensationsförluster, muskelsvaghet eller kramp.
2. Encefalit: Irritation och inflammation av hjärnbarken som kan orsaka symtom som huvudvärk, feber, förvirring, minnesförlust, humörsvängningar och i vissa fall till och med koma.
3. Myelopati: Skador på ryggmärgen som kan orsaka muskelsvaghet, känselbortfall eller koordinationsproblem.
4. Autonom nervsystemsskada: Skador på det autonoma nervsystemet som kan orsaka symtom som blodtrycksfall, svettningar, pupillförändringar och urinvägs- eller tarmfunktionsstörningar.
5. Limbiska encefalit: En sällsynt form av encefalit som kan orsaka förvirring, minnesförlust, humörsvängningar och i vissa fall epilepsi.

Det är viktigt att notera att paraneoplastiska syndrom inte är cancer själva, utan snarare en komplikation till följd av cancerns påverkan på kroppen. Behandlingen av paraneoplastiska syndrom inkluderar ofta behandling av underliggande cancer samt symtomatisk behandling för att lindra de både mentala och fysiska symptomen som orsakas av sjukdomen.

'Pupillen-sammanträngande medel' är en term inom farmakologi och oftalmologi som refererar till läkemedel eller substanser som orsakar pupillkonstriktion, det vill säga en minskad storlek på pupillerna. Detta sker genom att verkan av medlet orsakar en kontraktion (sammanträngning) av den muskulatur i ögat som kontrollerar pupillens storlek, så kallade sfinktermuskler.

Exempel på vanliga pupillsammanträngande medel inkluderar opiater och opioider (som morfin och fentanyl), parasympatomimetika (som pilocarpin) samt vissa antidepressiva läkemedel (som clomipramin).

Det är värt att notera att pupillsammanträngande kan vara en bieffekt av andra läkemedel eller substanser också, såsom alkohol och cannabis.

"Svettkörtlar" (latin: *glandulae sudoriparae*) är en typ av exokrin körtlar som finns över hela kroppen, förutom på svalget och yttre genitalierna. Deras huvudsakliga funktion är att producera svett (eller transpiration) som hjälper till att reglera kroppstemperaturen genom att kyla ned kroppen när svetten avdunstar på huden.

Det finns två huvudtyper av svettkörtlar: eccrina och apokrina. Eccrina körtlar är de vanligaste och återfinns överallt på kroppen. De producerar ett vattenlösligt sekret som innehåller salt och små mängder av organiska substanser. Apokrina körtlar finns främst i huden kring ögonen, öronen, bröstvårtorna och könsorganen. De producerar ett sekret som innehåller proteiner och lipider, och deras funktion är inte fullständigt klarlagd, men tros vara involverade i social kommunikation genom kroppslig lukt.

'Pupill' är den cirkulära, svarta öppningen i regnbågshinnan (iris) i ett mänskligt eller djurs öga som regulerar mängden ljus som kommer in i ögat. Pupillens storlek varierar beroende på ljusförhållanden och kan kontrahera (bli mindre) under starkt ljus och dilatera (bli större) under svagt ljus. Även vissa medicinska tillstånd, droger och emotionella reaktioner kan påverka pupillens storlek och respons på ljus.

'Kroppsställning' refererar till hur kroppen positionerar och orienterar sig i rummet. Det kan avse både stillasittande, stående eller liggande positioner samt mer specifika positioner som används under vissa aktiviteter eller medicinska undersökningar. Exempel på kroppsställningar inkluderar sittande upprecta, stående med rak rygg, liggande på sidan, barnmorskeställning (knä-bröst-ställning) och flera andra. Kroppsställning kan ha betydelse för olika aspekter av hälsan och välbefinnandet, inklusive andning, cirkulation, smärta och rörelsefrihet.

Pupillreflex, även känd som ljusreflex, är en reflexreaktion där pupillen i ögat automatiskt contractioner eller minskar i storlek när de exponeras för starkt ljus. Detta hjälper till att skydda ögats retina från skada genom överstimulering av ljuset. Pupillreflexen är kontrollerad av parasympatiska nervsystemet och kan användas som en indikation på neurologisk funktion i kroppen. Absens eller avvikande pupillreflexer kan vara ett tecken på skada eller sjukdom i hjärnan eller ögats nerver.

'Nervsystemets sjukdomar' är en övergripande term som innefattar en mängd olika tillstånd som påverkar hjärnan, ryggmärgen och de perifera nerverna. Dessa sjukdomar kan delas in i olika kategorier baserat på deras orsaker och symptom.

1. Neurodegenerativa sjukdomar: Dessa sjukdomar orsakas av en progressiv nedbrytning och förlust av nervceller i hjärnan eller ryggmärgen. Exempel på neurodegenerativa sjukdomar är Alzheimers sjukdom, Parkinson sjukdom, Huntingtons sjukdom och Amyotrofisk lateralskleros (ALS).
2. Konvulsiva sjukdomar: Dessa sjukdomar orsakas av abnorma elektriska aktivitet i hjärnan och kan leda till krampanfall. Exempel på konvulsiva sjukdomar är epilepsi, migrän och stroke.
3. Neuropati: Detta är en allmän term för skada eller funktionsnedsättning av de perifera nerverna, som kan orsakas av olika faktorer som diabetes, alkoholmissbruk, exponering för toxiner och genetiska störningar.
4. Infektionella sjukdomar: Dessa sjukdomar orsakas av infektion med bakterier, virus, svampar eller parasiter. Exempel på infektionella nervsystemssjukdomar är hjärnhinneinflammation (meningit), rabies och polio.
5. Strukturella sjukdomar: Dessa sjukdomar orsakas av strukturella skador eller abnormaliteter i hjärnan eller ryggmärgen, som kan vara congenitala (födde) eller aquired (komma senare i livet). Exempel på strukturella nervsystemssjukdomar är cerebral pares (skada i hjärnbarken), skolios (ryggkotorskröning) och syringomyeli (cysta i ryggmärgen).
6. Psykiatriska sjukdomar: Dessa sjukdomar påverkar beteendet, känslorna och tankarna och inkluderar depression, ångeststörningar, schizofreni och personlighetsstörningar.
7. Neurodegenerativa sjukdomar: Detta är en grupp av sjukdomar som orsakas av progressivt förlust av nervceller i hjärnan eller ryggmärgen, vilket leder till förlust av kognitiva och fysiska funktioner. Exempel på neurodegenerativa sjukdomar är Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom och Huntingtons sjukdom.

Detta är en icke-uttömmande lista över olika typer av nervsystemssjukdomar. Det finns många andra sällsynta eller speciella tillstånd som inte nämns här.

Familjär amyloidneuropati (FAP) är en ärftlig neurologisk sjukdom som orsakas av mutationer i TTR-genen. Mutationerna leder till att transthyretin-proteinet fälls ut och ansamlas som aggregat i olika kroppsdelar, vilket orsakar skada på nerverna och andra organ. Symptomen kan variera men inkluderar ofta sensorisk och motorisk neuropati, autonom dysfunktion och i vissa fall hjärtsjukdom. Sjukdomen är progressiv och kan leda till dödlig utgång. FAP är också känd som hereditär transthyretin- Amyloidos (hATTR).

Typ 2-diabetes, även känd som icke-insulindependig diabetes mellitus (NIDDM), är en endokrinologisk störning karaktäriserad av höga nivåer glukos i blodet (hyperglykemi) orsakade av resistans mot insulin och bristande kompensatorisk insulinsekretion från betacellerna i bukspottkörteln. Detta leder till en förlängd och ökad glukosutsöndring från levern, vilket ytterligare förvärrar hyperglykemi.

Typ 2-diabetes är vanligt förekommande hos vuxna, men den kan också drabba barn och ungdomar, särskilt i sammanhang av övervikt och bristande motion. Den är ofta förknippad med andra hälsoproblem som högt blodtryck, höga nivåer kolesterol och lipider, och fetma. Långvarig obehandlad typ 2-diabetes kan leda till komplikationer såsom neuropati, retinopati, njurssjukdom (nefropati) och kardiovaskulära sjukdomar som hjärtinfarkt och stroke.

Behandlingen av typ 2-diabetes inkluderar livsstilsförändringar såsom viktminskning, fysisk aktivitet, hälsosam kosthållning och rökavvänjande. Medicinska behandlingar kan omfatta orala antidiabetiska läkemedel (till exempel metformin, sulfonylurea, gliptiner, glukagonliknande peptid-1 receptor agonister och SGLT2-hämmare) eller insulintillsättning.

Det medicinska begreppet "hjärt-kärlsystemet" (kardiovaskulära systemet) refererar till strukturer och funktioner som är involverade i pumpning, transport och cirkulation av blod i kroppen. Det inkluderar hjärtat, artärer, vener, kapillärer och blodkärlen.

Hjärtat är ett muskulärt organ som pumpar blod genom kroppen. Det består av fyra kamrar: två övre, som kallas förmak, och två nedre, som kallas kammare. Blodet pumpas från hjärtat genom artärerna till olika delar av kroppen för att leverera syre och näringsämnen till celler. Efter att ha släppt av syret och tagit upp kolsyra och avfallsprodukter, returneras blodet till hjärtat via venerna. Kapillärerna är mycket små blodkärl som förbinder artärerna och venorna och som möjliggör utbyte av syre, näringsämnen, kolsyra och andra substanser mellan blodet och cellerna i kroppen.

Ett friskt hjärt-kärlsystem är viktigt för att underhålla liv och hälsa. Problem med hjärt-kärlsystemet kan leda till allvarliga hälsoproblem som hjärtinfarkt, stroke, högt blodtryck och kärlkramp.

Pure Autonomic Failure (PAF) är en sjukdom som kännetecknas av en progressiv nedbrytning av det autonoma nervsystemet, vilket kontrollerar automatiska kroppsfunktioner såsom hjärtrytm, blodtryck, svettningar, tarmfunktion och pupillreaktion.

PAF orsakas av en degeneration av de ganglier i ryggraden som styr det autonoma nervsystemet, vilket leder till att signaler från hjärnan inte kan nå de organ som ska kontrolleras korrekt. Detta kan leda till symtom såsom låg eller hög blodtryck, svårigheter med att svettas, trötthet, yrsel och i vissa fall även impotens hos män.

Det är värt att notera att PAF inte påverkar intellektuella förmågor eller muskulär koordination. Sjukdomen är vanligast hos äldre personer över 50 år och är något vanligare hos män än kvinnor.

Det finns inget botemedel för PAF, men vissa symtom kan behandlas med mediciner eller andra terapeutiska metoder. Det är också viktigt att personer med PAF övervakas regelbundet av en läkare för att se till att komplikationer undviks och att behandlingen anpassas efter behov.

Diabeteskomplikationer är en sammanfattande beteckning för de olika sjukdomstillstånd och skador som kan uppstå till följd av långvarig diabetes. Diabeteskomplikationer kan delas in i makrovaskulära komplikationer, som berör de stora blodkärlen, och mikrovasculära komplikationer, som berör de små blodkärlen.

Makrovaskulära komplikationer innefattar bland annat kärlkramp i benen (perifera artäriskleros), hjärtinfarkt, stroke och nedsatt njurfunktion (diabetes nefropati). Dessa komplikationer kan leda till smärta, sängliggande, amputation, blindhet, nedsatt kognitiv förmåga och död.

Mikrovasculära komplikationer innefattar bland annat ögonsjukdomar (diabetes retinopati), njursjukdomar (diabetes nefropati) och nervskador (diabetes neuropati). Dessa komplikationer kan leda till blindhet, nedsatt njurfunktion och sänkt känsel- och smärtsensibilitet.

Diabeteskomplikationer kan förhindas eller fördröjas genom effektiv behandling av diabetes, blodtryck och kolesterol, rökfrihet, motion och hälsosam kosthållning. Det är viktigt att ha regelbundna kontroller och besöka läkare och specialister för att tidigt upptäcka och behandla eventuella komplikationer.

Optikusneuropati, ischemisk, är en medicinsk term som refererar till en grupp sjukdomstillstånd som alla kännetecknas av nedsatt blodförsörjning (ischemi) till den optiska nerven. Den optiska nerven är det nervbanor som skickar synsinnet från ögat till hjärnan. Ischemisk optikusneuropati kan orsakas av olika faktorer, såsom blodproppar (tromboser), kärlinflammation (vasitider) eller minskad blodflöde till nerven.

Symptomen på ischemisk optikusneuropati kan variera beroende på vilken del av den optiska nerven som drabbas, men de vanligaste symptomen inkluderar plötslig synnedsättning eller förlust i ett öga, färgförändringar i synfältet, smalnade av det centrala synfältet (central scotom) och/eller smärta i eller runt ögat.

Ischemisk optikusneuropati kan vara en allvarlig sjukdom som kan leda till permanent synskada om den inte behandlas tidigt och effektivt. Behandlingen av ischemisk optikusneuropati beror på orsaken till sjukdomen, men kan inkludera mediciner för att lösa blodproppar eller minska inflammation, samt operationer för att återställa blodflödet till den drabbade nerven.

Pancreatic polypeptide (PP) är ett hormon som produceras i bukspjälkens (pancreas) så kallade PP-celler, vilka finns i de små körtelklasar som omger de större Langerhanss cellklasarna. PP-cellerna tillhör de neuroendokrina cellerna och utsöndrar hormonet i samband med matintag.

PP har flera funktioner, men dess främsta roll är att hämma den enzymatiska sekretionen från bukspjälkens exokrina del samt minska gallgångens tonus och motilitet (rörelse). Detta bidrar till en optimal kontroll av den enzymatiska processen som sker under nedbrytningen av maten i tarmen.

Även om pancreatisk polypeptid inte har direkta kliniska tillämpningar, kan mätningar av PP-nivåer användas som ett komplementärt verktyg vid diagnostisering och monitorering av neuroendokrina tumörer i bukspjälken.

Gastrointestinal (GI) motility refererer til bevægelserne og kontraktionerne i fordøjelsesorganerne, herunder spiserøret, maven, tyndtarmen, tyktarmen og endetarmen. Dette hjælper med at transportere maden, væsker og afføring gennem fordøjelseskanalen. GI motility er kontrolleret af det autonom nervesystem, hormoner og muskulatur i fordøjelsesorganerne. Anormaliteter i GI motility kan føre til forstyrrelser i fordøjelsen og afføring, såsom forstoppelse eller diarré.

'Svettning' är en fysiologisk process där kroppen reglerar sin temperatur genom att utsöndra vatten och saltlösningar via svettkörtlarna. Detta sker som ett svar på upphettning eller fysisk ansträngning, för att hålla kroppstemperaturen inom normalt intervall. Svettningen kan också vara en reaktion på psykisk stress eller åkommor såsom feber.

Gallblåsetömning, även känd som cholecystektomi, är ett medicinskt ingrepp där gallblåsan tas bort. Gallblåsan är en liten behållare under levern som lagrar gallflöde, som hjälper till att bryta ned fett i maten. Vid gallblåsetömning avlägsnas gallblåsan chirurgiskt, oftast genom ett minimalinvasivt ingrepp som kallas laparoskopisk kirurgi.

Detta ingrepp kan vara nödvändigt om en person har gallstenar eller andra problem med gallblåsan som orsakar smärta, inflammation eller infektion. Efter operationen kommer gallflödet att fortsätta att flöda direkt från levern och in i tarmarna istället för att lagra sig i gallblåsan. Detta kan leda till mjuk stolta och en mindre sannolikhet för illamående efter måltider, men det kommer inte att ha någon påtaglig effekt på näringsintaget eller matvanan.

"Autonom ganglion" är ett samlingsbegrepp för de ganglier (nervknutar) som ingår i det autonoma nervsystemet. Det autonoma nervsystemet styr och reglerar automatiskt och omedvetet kroppens inre organ och deras funktioner, såsom hjärtat, lungorna, mag-tarmkanalen, urinblåsan och könsorganen.

Autonoma ganglier innehåller nervceller (neuroner) som skickar och tar emot signaler via nerver till och från centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen). Dessa signaler styr omedvetna processer som reglerar blodtryck, puls, andning, kroppstemperatur, matspjälkning och avskiljande av hormoner.

Det autonoma nervsystemet delas vanligen upp i två delar: den sympatiska och den parasympatiska delen. Varje del har sina egna ganglier som är specialiserade för att styra specifika funktioner i kroppen. Sympatiska ganglier aktiverar ofta "kamps- eller flyktrespons" och parasympatiska ganglier återställer kroppens homeostas (jämvikt) efter en stressreaktion.

Polyneuropathier är en neurologisk term som betecknar en skada eller rubbning på två eller fler av kroppens perifera nerver, vilket kan leda till diverse symtom beroende på vilka nerver och områden i kroppen som är drabbade. Polyneuropatier kan ha många olika orsaker, exempelvis diabetes, alkoholmissbruk, vissa giftigheter eller arvsmassabaserade störningar.

Symtomen på en polyneuropati kan variera beroende på vilka nerver som är drabbade, men de vanligaste symtomen inkluderar känselbortfall (särskilt i händer och fötter), smärta, sveda, störningar i balansen och koordinationen samt muskelsvaghet. I vissa fall kan även autonoma nerver vara drabbade, vilket kan leda till symtom som exempelvis hjärtklappning, svettningar eller tarm- och urinvägsproblem.

Det är viktigt att söka medicinsk behandling om man misstänker en polyneuropati, eftersom tidig diagnos och behandling kan minska risken för komplikationer och försämringar av symtomen. Behandlingen av en polyneuropati beror på vilken underliggande orsak som finns bakom, men kan inkludera mediciner, fysisk terapi eller ändringar i livsföringen.

Hypoaldosteronism är ett tillstånd där kroppen producerar för lite aldosteron, ett hormon som produceras i binjurarna. Aldosteron hjälper till att reglera salt- och vattenbalansen i kroppen genom att orsaka njurarna att behålla natrium och avskilja kalium. När aldosteronnivåerna är låga, kan kroppen ha för mycket kalium och för lite salt, vilket kan leda till nedre blodtryck, trötthet, slapphud, muskelsvaghet och i vissa fall allvarliga komplikationer som hjärtarytmier eller muskelkramper. Hypoaldosteronism kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive binjurebarkssjukdomar, vissa mediciner och ärftliga genetiska störningar. Behandlingen av hypoaldosteronism beror på dess orsak och kan innefatta supplementering med aldosteron eller annan behandling för att korrigera underliggande sjukdom orsaken till tillståndet.

Självstympning refererar till en persons intentionell skada på sin egen kropp eller hälsa, ofta genom att missbruka droger, överdosera mediciner, eller utsätta sig för farliga situationer. Det kan även innefatta att avsiktligt undvika vård som behövs för en sjukdom eller skada. Självstympning kan vara ett tecken på underliggande psykisk ohälsa och kräver vanligen professionell medicinsk och/eller psykiatrisk utvärdering och behandling.

Autonoma postganglionära fibrer är en del av det autonoma nervsystemet, som kontrollerar automatiska kroppsfunktioner såsom hjärtslag, andning och digestion. Postganglionära fibrer är grenar av nerver som utgår från små gangliekärnor (samlingar av nervceller) och innervarande i de autonoma nervsystemet. De autonoma postganglionära fibrerna är de grenar som förgrenar sig från dessa gangliekärnor och sträcker sig till sina respektive effektororgan, såsom svettkörtlar, blodkärl och muskler. Dessa nerver använder signalsubstanser som neurotransmittorer, till exempel noradrenalin och acetylkolin, för att påverka funktionen hos sina målorgan.

'Blodtryck' är ett medicinskt begrepp som refererar till den kraft som utövas av blodet mot kärlväggarna i de artärer som försörjer kroppen med syre- och näringsriktigt blod. Blodtrycket mäts vanligtvis i millimeter kvicksilver (mmHg) och består av två värden: systoliskt blodtryck och diastoliskt blodtryck.

Systoliskt blodtryck är det högsta trycket som uppnås under hjärtats slag, när kamrarna kontraherar och pumpar ut blodet i kroppen. Detta inträffar vanligtvis vid ungefär 120 mmHg under normala förhållanden.

Diastoliskt blodtryck är det lägsta trycket som uppnås under hjärtats slag, när kamrarna vilar och fylls på med blod. Detta inträffar vanligtvis vid ungefär 80 mmHg under normala förhållanden.

Dessa två värden tas tillsammans som ett totalblodtryck, till exempel 120/80 mmHg, och ger en indikation på individens kardiovaskulära hälsa. Högt blodtryck, även kallat hypertension, kan öka risken för allvarliga hälsoproblem som hjärtinfarkt, stroke och njursvikt.

Amylnitrit är ett lättflyktigt ämne som tillhör gruppen alifatiska nitriter. Det används primärt inom medicinen för att behandla angina pectoris, en sorts smärta i bröstet orsakad av syrgasbrist i hjärtat. Amylnitrit fungerar som ett vasodilatator, vilket betyder att det relaxerar och vidgar blodkärlen, vilket underlättar för blodet att flöda fritt genom kroppen och nå hjärtat.

När amylnitrit inhaleras orsakar det en snabb och kortvarig sänkning av blodtrycket, vilket kan hjälpa till att lindra smärtan i bröstet. Amylnitrit är vanligen tillgängligt som en läkemedelsförpackning med små glasflaskor som innehåller flytande amylnitrit. För att använda läkemedlet öppnas flaskan och patienten andas in lukten av det utströmmande gasen.

Det är viktigt att notera att amylnitrit kan vara farligt om det används oavsiktligt eller missbrukas, eftersom det kan orsaka allvarliga biverkningar och skador på kroppen. Det bör därför endast användas under direkt medicinsk övervakning och enligt riktlinjerna som ges av en läkare eller apotekare.

Elektrokardiografi (ECG eller EKG) är en medicinsk testmetod som mäter och registrerar den elektriska aktiviteten i hjärtat. Det görs genom att klistra elektroder på olika delar av kroppen, vanligtvis på bröstet och armarna/benen. ECG-testet ger en grafisk representation av hjärtats elektriska aktivitet under en viss tidsperiod och kan användas för att diagnostisera olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtfel, hjärtklappning, hjärtinfarkt med mera. ECG-testet är smärtfritt och tar vanligtvis endast några minuter att genomföra.

'Sympatiska nervsystemet' är ett del av det autonoma nervsystemet, som kontrollerar och styr kroppens inre organ och automatiska funktioner såsom hjärtslag, andning, svettning och kroppstemperatur. Det sympatiska nervsystemet är involverat i den kroppsliga responsen på stress och fara, även kallad 'kämpa eller fly-reaktion'.

Det består av en par av långa nerver som sträcker sig från ryggradens högra och vänstra sidor, från halsen till låret. Dessa nerver kopplas samman med varandra och bildar ett nätverk av små nervtrådar som sprider sig över hela kroppen.

Det sympatiska nervsystemet har en exciterande effekt på de organ och musklerna som det kontrollerar, vilket kan leda till ökat hjärtslag, höjd blodtryck, breddad pupiller, accelererad andning och ökad svettning. Detta hjälper kroppen att förbereda sig för en stressfull situation genom att öka dess energileverans och sänka dess smärtuppfattning.

Ulnarisneuropati är en nervskada som drabbar ulnarisnerven, en nerv som löper från halsen ner till handleden och fortsätter in i handen. Denna nerv sköter signalerna till musklerna i underarmen och känseln i lillfingret och halva ringfingret.

Ulnarisneuropati orsakas ofta av tryck eller kompression på ulnarisnerven, vilket kan ske i närheten av handleden eller i underarmen. Detta kan leda till symtom som svaghet, kramper eller förlorad känsel i lillfingret och halva ringfingret. I vissa fall kan även smärtor förekomma.

Orsakerna till ulnarisneuropati kan variera, men de vanligaste orsakerna är tryck från exempelvis sittande positioner under lång tid (till exempel cyklande eller arbete med en dator), skador på armen eller handleden, eller sjukdomar som diabetes och tarmsjukdom. Behandlingen kan innefatta vila, fysioterapi, smärtlindring och i vissa fall kirurgi.

Charcot-Marie-Tooth (CMT) sjukdom, även känd som peroneal muskelatrofi, är en grupp av arvtagna neurologiska störningar som orsakas av skador på det perifera nervsystemet. Detta leder till svaghet och atrofi (förtvining) av muskler i benen och i vissa fall även i armarna.

CMT är en grupp av sjukdomar som kännetecknas av skador på myelinlager som omger nervcellernas utskott, kallade axoner, samt på axonerna själva. Detta leder till att nervimpulserna inte kan ledas korrekt, vilket orsakar muskelsvaghet och sensorisk förlorad känsla i extremiteterna.

CMT är en autosomalt dominant genetisk störning, vilket betyder att en enda kopia av den skadliga genen räcker för att orsaka sjukdomen. Det finns flera olika gener som kan vara associerade med CMT, och sjukdomens symtom och svårighetsgrad kan variera beroende på vilken gen som är skadad.

CMT är en progressiv sjukdom, men den tenderar att utvecklas långsamt över tid. Symptomen kan börja uppvisas under barndomen eller tidiga vuxenlivet och kan inkludera:

* Förlust av muskelstyrka i fot- och vristmuskler, vilket kan leda till att fötterna pekar nedåt (pes cavus) eller att personen går på tåspetsarna.
* Atrofi (förtvining) av musklerna i underbenen och i vissa fall även i överarmarna.
* Sensorisk förlorad känsla i händer och fötter.
* Svårigheter med balans och koordination.
* Krampanelekser (fasciculationer) i benen och armarna.

Det finns inget botemedel för CMT, men behandling kan hjälpa att lindra symtomen och förbättra kvaliteten på livet. Behandling kan inkludera fysioterapi, ortopedisk skoingjning, användande av assistiva enheter och mediciner för smärta och spasticitet.

Diabetes är en grupp av metabola störningar som kännetecknas av höga nivåer av glukos (socker) i blodet över en längre tidsperiod. Det orsakas vanligtvis av brist på insulinproduktion, resistans mot insulins effekt eller båda.

Det finns två huvudtyper av diabetes:

1. Typ 1 diabetes: Denna form orsakas av en autoimmun reaktion där kroppen attackerar och förstör de celler i bukspottkörteln som producerar insulin. Detta resulterar i att personen inte kan producera tillräckligt med insulin för att reglera blodsockernivåerna. Typ 1 diabetes behandlas vanligtvis med insulintillskott.
2. Typ 2 diabetes: Denna form orsakas av resistans mot insulinet, vilket innebär att kroppen inte kan använda insulin effektivt. I vissa fall kan också insulinproduktionen vara för låg. Typ 2 diabetes kan behandlas med livsstilsförändringar som träning, viktminskning och hälsosam kost, men i vissa fall kan även mediciner eller insulintillskott behövas.

Diabetes kan också uppstå under graviditeten och kallas då gestationell diabetes. Denna form av diabetes försvinner vanligtvis efter att barnet har fötts, men ökar risken för att utveckla typ 2 diabetes senare i livet.

Diabetes kan leda till allvarliga komplikationer som njurssjukdom, synskada, neuropati, hjärt-kärlsjukdom och sår som har svårt att läka. Det är viktigt att diagnostiseras tidigt och få behandling för att undvika dessa komplikationer.

Hypoglykemi definieras som ett blodsockerhalter under 70 mg/dL (milligram per deciliter) eller 3,9 mmol/L (millimol per liter). Det är en lägre än normalt blodsockernivå och kan orsaka symtom som svaghet, tremor, yrsel, förvirring, svettningar och i allvarliga fall medvetslöshetsstörningar eller krampanfall. Hypoglykemi är vanligast hos diabetiker som tar mediciner som sänker blodsockernivåerna, men kan också orsakas av andra sjukdomar och förhållanden.

"Experimental diabetes" is not a widely recognized or formally defined medical term. However, it generally refers to the study of diabetes (a group of metabolic disorders characterized by high blood sugar levels) in a laboratory setting using experimental models such as cell cultures, animal models, or human tissue samples. These experiments aim to understand the pathophysiology of diabetes, identify new therapeutic targets, and develop novel treatments for the disease.

In this context, "experimental" implies that the research is conducted in a controlled environment using scientific methods and techniques to test hypotheses and generate data to advance our understanding of diabetes. The findings from experimental studies can provide valuable insights into the underlying mechanisms of diabetes and contribute to the development of more effective therapies for people with diabetes.

Förstoppning, även känd som obstipation, är ett tillstånd där en person har svårt att evacuera sitt tarmsystem och ofta ledsagas av hårda eller klumpiga avföring. Det kan orsakas av många faktorer, inklusive lågt fiberintag, brist på fysisk aktivitet, vissa läkemedel, medicinska tillstånd och psykiska faktorer som stress. Långvarig förstoppning kan leda till komplikationer som analfissurer, hemorrojder och inkontinens.

Hjärta definieras inom medicinen som den muskulösa orgeln i kroppen som pumpar blod genom kroppens cirkulatoriska system. Det består av fyra kamrar: två överkamrar (höger och vänster förmak) och två underkamrar (höger och vänster kammare). Hjärtats funktion är att pumpa syresatt blod från lungorna till kroppen och pumpa syrefattigt blod till lungorna för att syresättas. Detta sker genom kontraktioner och relaxeringar av hjärtmuskulaturen, som koordineras av elektriska impulser som genereras i hjärtats speciella ledningssystem.

Diabetic nephropathy, även känt som diabetic kidney disease (DKD), är en komplikation till diabetes som drabbar njurarna. Det är en progressiv sjukdom som orsakas av skador på de små blodkärlen i njurarna, vilket leder till att njurarnas funktion gradvis försämras.

I ett tidigt stadium kan symptomen vara milda eller saknas helt, men med tiden kan patienten utveckla proteinuri (protein i urinen), ökad nivå av kreatinin i blodet och minskad njurfunktion. Slutligen kan det leda till behov av dialys eller en njuretransplantation.

Diabetic nephropathy är en av de vanligaste orsakerna till njursvikt hos vuxna i industrialiserade länder och förekommer hos både typ 1-diabetes och typ 2-diabetes. God diabeteskontroll, blodtryckskontroll och livstilsmässiga förändringar kan hjälpa att fördröja eller förhindra utvecklingen av denna komplikation.

En reflex är en automatisk, snabb och involuntär muskulär respons eller reaktion på en stimulus, som orsakas av en kedja av nervsignaler i centrala och perifera nervsystemet. Reflexer hjälper till att skydda kroppen från skada genom att snabbt utlösa en muskulär kontraktion eller rörelse som motverkar den skadliga stimulen.

Ett exempel på en reflex är knäreflexen, även känd som patellarreflexen. Den utlösas när läkaren gently slår lätt på knäskålens undersida med en hammare, vilket får knäskålen att röra sig reflexmässigt. Detta sker eftersom den perifera nerverna i benet registrerar smärtan och skickar signaler till ryggmärgen, där de leds via en speciell bana av neuroner till den aktiverade muskeln (musculus quadriceps femoris), vilket orsakar en kontraktion och rörelse.

Reflexer är viktiga för att underhålla balans, koordinera rörelser och skydda kroppen från skada. De kan också användas som diagnostiska verktyg inom medicinen för att undersöka nervfunktionen och det neuromuskulära systemet.

'Plötslig död' definieras inom medicinen som ett plötsligt oväntat dödsfall som inträffar utan tydliga orsaker eller varningstecken, vanligen inom en timme efter symtomens början. I de flesta fallen sker dödsfallet under sömnen eller i vila. Den plötsliga döden är ofta relaterad till hjärt-kärlsjukdomar, såsom hjärtinfarkt eller rytmstörningar, men kan också orsakas av andra sjukdomar som påverkar andningen eller centrala nervsystemet.

En neurologisk undersökning är en systematisk bedömning och utvärdering av en persons nervsystem och relaterade funktioner. Den inkluderar ofta en kombination av anamnes, observations- och fysiska undersökningsmetoder för att bedöma sensoriska, motoriska, kognitiva, språkliga och emotionella förmågor. Neurologiska undersökningar kan hjälpa till att fastställa diagnoser, övervaka sjukdomsprogression, planera behandlingar och utvärdera behandlingsresultat inom områden som stroke, traumat, neurodegenerativa sjukdomar, infektionssjukdomar, muskuloskeletala sjukdomar och andra neurologiska störningar.

'Mag-tarmpassage' er en medisinsk betegnelse for passagen af mad gennem maven og tyndtarmen. Dette inkluderer også den delte funktion mellem mavesækkens muskler, som pumper maden ned i tolvfingertarmen, og de småtarmes muskler, der hjælper med at transportere og absorbere næringsstoffer fra maden.

Mag-tarmpassagen starter, når du spiser og svølger maden, som derefter bevæger sig ned gennem spiserøret og ind i maven. I maven bliver maden blandet med mavesaft for at opløse fedtstoffer og syrer, der hjælper med at bryde proteinerne ned til mindre dele.

Efter dette bevæger maden sig gennem pylorus, en muskelventil mellem maven og tolvfingertarmen, hvor den blandes med galdesaft fra leveren og fedtsyrebrydningsenzym fra bugspytkirtlen for at fortsætte nedbrydningen af fedtstofferne og proteinerne.

I de småtarmsystem bliver de opløste næringsstoffer absorberet gennem tarmvæggen og transporteret til leveren via blodet for videre forarbejdning, inden de distribueres til resten af kroppen.

Hvis mag-tarmpassagen ikke fungerer korrekt, kan det resultere i en række sygdomme og sundhedsproblemer, herunder opstød, forstoppelse, maveonde, vægttab og ernæringsmangel.

Alkoholneuropati er en nevrologisk tilstand som oftest ses hos personer med alvorlig og langvarig alkoholmisbrug. Tilstanden karakteriseres af skader på nerverne, særligt de lange nervere i arme og ben, som følge af den neurotoxisk virkning af alkohol.

Symptomerne på alkoholneuropati kan inkludere:

1. Sensitivitetsforstyrrelser: Følelsen af krampe, brænding, formaning eller piksen i hænderne og fødderne.
2. Muskelsvaghed: Især i de proksimale muskler i benene, hvilket kan resultere i vanskeligheder med at gå og stå op.
3. Reduceret refleksaktivitet: Svækkelse eller forsvinden af de sædvanlige reflekser, som følge af nervepåvirkning.
4. Autonomiske nervesymptomer: Som følge af skader på det autonome nervesystem kan der opstå symptomer som hjertebanken, svimmelhed, sveden, diarré og impotens.
5. Søvnforstyrrelser: Mange personer med alkoholneuropati oplever også søvnproblemer, herunder insomni og forstyrret REM-søvn.

Det er vigtigt at bemærke, at alkoholneuropati ofte forekommer sammen med andre alkoholrelaterede skader på hjernen, leveren og hjertet. Denne tilstand kan være permanent, men behandling af underliggende alkoholmisbrug og symptomatisk behandling af de enkelte symptomer kan forbedre patientens kvalitet af liv og funktionsevne.

In medical terms, "andning" refererar till den process som innebär att luft fyller lungorna när vi andas in (inhalering), och att luften lämnar lungorna när vi andas ut (exhalering). Under inandningen dras syre rik av syre in i kroppen, medan koldioxid, ett avfallsgas som produceras under cellandningen, avges under utandningen.

Andningen är en nödvändig livsfunktion som kontrolleras av det autonoma nervsystemet och regleras för att upprätthålla en balans mellan syre och koldioxid i blodet. Andningsfrekvensen varierar beroende på aktivitetsnivå, ålder och hälsotillstånd.

"Sympatiskt ganglion" är en benämning inom anatomin och fysiologin på en typ av ganglion (ganglion betyder "liten knut") som tillhör det autonoma nervsystemet, mer specifikt det sympatiska nervsystemet. Det sympatiska nervsystemet är ett av två delar som utgör det autonoma nervsystemet, vilket styr och reglerar de involuntära kroppsfunktionerna såsom hjärtslag, andning och kroppstemperatur.

Det sympatetiska ganglionet innehåller en samling av nervceller (neuroner) som är involverade i att skicka signaler till olika delar av kroppen via de sympatiska nerverna. Dessa signaler kan leda till en aktivering eller hämmning av olika fysiologiska processer, beroende på situationen.

Ett exempel på en funktion som styrs av det sympatiska nervsystemet är kroppens reaktion vid stress, även känd som "kämpa eller fly"-reaktionen. I sådana situationer kan signaler från det sympatiska ganglionet leda till en ökning av hjärtslag, ökad andningsfrekvens och en minskad blodflöde till huden och mag-tarmsystemet, vilket är en del av kroppens anpassning för att möta den påtvingade stresssituationen.

Den vagusnerven (latin: nervus vagus) är den tionde cranial nervesnerven och är den nerv som innerverar de flesta av kroppens inre organ. Den går från hjärnan via halsen till bröstet och buken, och styr bland annat hjärtats, lungornas och mag-tarmsystemets funktioner. Den vagusnerven är en del av det parasympatiska nervsystemet och bidrar till att hålla kroppen i ett jämviktstillstånd.

Medicinskt sett kan vibrationer definieras som mekaniska rörelser som överförs till kroppen via exempelvis en yta eller ett föremål. Vibrationer kan upplevas som en snabb, upprepad rörelse som kan påverka olika delar av kroppen beroende på frekvens, amplitud och exponeringstid.

Långvarig exponering för vibrationer kan leda till skador på muskler, senor, leder och nerver, särskilt i händer och armar. Detta kallas vibrationssjukan eller hand-armvibrationssyndromet (HAVS). Symptomen kan inkludera småkramper, känselbortfall, smärtor och försämrad rörlighet i händer och fingrar.

För att undvika vibrationsskador rekommenderas användning av mekaniska buffertar, regelbundna pauser och teknikträning för att minska exponeringen för vibrationer under arbetet.

Erektil dysfunktion (ED) är en medicinsk term som används för att beskriva en persons oförmåga att uppnå och/eller underhålla en tillräckligt stel erektion för att ha samlag. Detta kan orsakas av flera faktorer, inklusive fysiska, psykiska eller kombinationen av båda. Fysiska orsaker kan vara relaterade till hjärt-kärlsjukdomar, diabetes, högt blodtryck, lägre nivåer av testosteron och biverkningar av vissa mediciner. Psykiska orsaker kan inkludera stress, ångest och depression. Behandlingen för ED kan variera beroende på orsaken och kan omfatta livsförändringar, medicinska behandlingar, mekaniska enheter som vakuumpumpar eller kirurgiska ingrepp.

'Albuminuri' er en medisinsk term som refererer til när det fins albumin i urinen. Albumin er ein protein som normalt finns i blodet, men som ikke skal være i urinen i større mengder. En liten mengde albumin kan være i urinen uten at dette er noe å bekymre seg over, men om koncentrasjonen av albumin i urinen er for stor, kan det være tecken på skader på nyrarna eller annen sjukdom.

Det er vanlig å måle albuminnivået i urinen ved hjelp av en tester stripp som viser om det er albumin i urinen og hvor mye det er. Hvis det finnes for mye albumin i urinen, kan det være nødvendig med ytterligere undersøkelser for å avklare hva som kan være årsaken til problemet.

Hjärtsjukdomar är ett samlingsbegrepp för olika sorters sjukdomar som drabbar hjärtat och blodkärlen. Det kan exempelvis innefatta:

1. Koronara hjärtklaffsjukdomar: Sjukdomar i de klaffar som reglerar blodflödet genom hjärtkammaren.
2. Kardiomyopati: En sjukdom i det muskulära vävnad som utgör hjärtats väggar.
3. Hjärtsvikt: När hjärtat inte kan pumpa blod effektivt till kroppen.
4. Rytmrubbningar (arrhythmier): Avvikelser i hjärtats slagrytm.
5. Koronara sjukdomar: Sjukdomar i de artärer som försörjer hjärtat med syre- och näringsriktigt blod. Exempelvis angina pectoris och hjärtinfarkt.
6. Hjärntumörer: Ovanliga, men allvarliga sjukdomar som kan påverka hjärtats funktion.
7. Kongenitala hjärtsjukdomar: Sjukdomar som förekommer vid födelsen och beror på felaktig utveckling under graviditeten.
8. Infektionsrelaterade hjärtsjukdomar: Sjukdomar orsakade av infektioner såsom endokardit, myokardit eller perikardit.

Femurneuropati, även känt som femurskada eller lårbenstressfraktur, är en medicinsk term som refererar till en skada på den proximala (nära höftleden) delen av lårbenet (femur). Detta är vanligtvis orsakat av repetitiv mekanisk belastning eller överansträngning, vilket kan leda till en smal, hårfin skada i benets yttre lagringslager.

Femurneuropati förekommer ofta hos långdistanslöpare, militär personal och andra idrottare som utsätts för stora belastningar på sina lårben. Symptomen inkluderar smärta i höft- eller lårregionen, särskilt vid belastning, och kan vara milda eller kraftiga beroende på graden av skadan. Diagnosen ställs vanligtvis genom röntgenundersökning, men ibland kan en MRI-scan behövas för att se skador som inte syns på röntgen. Behandlingen innebär ofta vila, fysioterapi och i vissa fall kirurgi.

Hemoglobin A, glykosylerad (HbA1c) är ett jämförelsevis stabilt mått på blodsockernivå under de senaste 2-3 månaderna. Det utgör ungefär 98-99 % av det totala hemoglobinet hos en frisk person och bildas när glukosen (blodsockret) kemiskt binder till den beta-ställda globinproteinkedjan i hemoglobinet.

Glykosyleringen av hemoglobin A beror på blodsockernivån under hela livslängden på en röd blodkropp (cirka 120 dagar), vilket gör att HbA1c kan användas som ett långsiktigt mått på blodsockerreglering. Högre HbA1c-värden är ofta förknippade med en sämre kontrollerad diabetes och ökad risk för komplikationer relaterade till högt blodsocker.

I medicinsk terminologi betyder "Optikusatrofi, ärftlig, Leber" ungefär "arvsförorsakad optisk atrofi orsakad av leverförändringar". Optisk atrofi innebär en degeneration eller skada på den bakre delen av näthinnan (optikuspapillan), vilket kan leda till synnedsättning eller till och med blindhet.

I detta fall är orsaken till optisk atrofi ärftlig, vilket betyder att den beror på en defekt gen som kan passeras ner från föräldrar till barn. Specifikt i det här fallet är leverförändringar (Leber) associerade med sjukdomen. Det finns olika arvsmässiga sjukdomar som kan orsaka både optisk atrofi och leverförändringar, så en exakt diagnos bör ställas av en läkare eller medicinsk specialist.

Diabetic vasculopathy, eller diabetiska kärlsjukdomar, är en samling av komplikationer som beror på att blodkärlen skadas av diabetes. Detta kan drabba både små och stora kärl i kroppen.

1. Diabetisk microvasculopathy:
Diabetes kan skada de små blodkärlen (mikrovaskulatur) som förser nerver, ögon och nedsätta njurfunktionen. Detta kan leda till komplikationer som:

- Diabetisk nefropati: Skador på de små kärlen i njurarna som kan leda till nedsatt njurfunktion eller njur failure.
- Diabetisk retinopati: Skador på de små blodkärlen i ögat som kan leda till synnedsättning, blindhet eller andra ögonproblem.
- Diabetic neuropathy: Skador på nerverna som orsakas av skadade små kärl som förser nerverna med syre och näringsämnen. Detta kan leda till symtom som känselbortfall, smärta, sömnsörja eller muskelsvaghet.

2. Diabetic macrovasculopathy:
Diabetes kan också skada de stora blodkärlen (makrovaskulatur) som förser hjärtat, hjärnan och extremiteter med syre och näringsämnen. Detta kan leda till komplikationer som:

- Diabetisk kardiovaskulär sjukdom: Skador på de stora blodkärlen i hjärtat som kan leda till hjärtinfarkt, stroke eller andra hjärtsjukdomar.
- Diabetisk perifera artropati: Skador på de stora blodkärlen i arterien som förser benen och fötterna med syre och näringsämnen. Detta kan leda till smärta, sårbildning, infektion eller i värsta fall amputation av en extremitet.

Sammantaget är det viktigt att kontrollera blodsockret, livsstil och medicinering för att förebygga komplikationer till följd av diabetes.

Synnervssjukdomar, även kända som neuro-ophthalmologiska tillstånd, är en grupp sjukdomar som påverkar nervsystemet och synsinnet. Dessa sjukdomar kan orsaka problem med synen, rörelserna hos ögonen eller andra symtom som beror på skador eller avvikelser i nervsystemet.

Exempel på vanliga synnervssjukdomar inkluderar:

1. Optisk neurit: En inflammation eller skada på optiska nerven, som kan orsaka synförlust, smärta eller andra symtom.
2. Multipel skleros (MS): En autoimmun sjukdom som orsakar skador på myelin, den tjocka skyddande membran som omger nerverna i hjärnan och ryggmärgen, inklusive de som styr synen.
3. Amyotrofisk lateralskleros (ALS): En degenerativ sjukdom som orsakar skador på motorneuronerna, vilket kan leda till svaghet, spasticitet och muskelsvårigheter, inklusive ögonmuskler.
4. Parkinsons sjukdom: En neurologisk rörelsesjukdom som orsakas av skador på dopaminproducerande nervceller i hjärnan, vilket kan leda till symtom som rörelsekoordinationssvårigheter och stelhet. Parkinsons sjukdom kan också påverka synen genom att orsaka problem med fokusering, djupseende och andra synfunktioner.
5. Sklerodermi: En autoimmun sjukdom som orsakar förhärdning och skleros av huden och andra vävnader, inklusive blodkärl i ögat, vilket kan leda till synförlust eller andra synproblem.
6. Diabetes: En metabolisk sjukdom som orsakas av höga nivåer socker i blodet, vilket kan skada små kärl i ögat och leda till synskador eller blindhet.

Det är viktigt att uppsöka läkare om man upplever symtom på någon av dessa sjukdomar eller andra neurologiska eller ögonrelaterade problem. Tidig behandling kan hjälpa att förhindra komplikationer och underlätta symptomen.

Medianeuropati är en nervskada som drabbar medianusnerven, den nerv som förmedlar känsel- och rörelsefunktioner till handens tumsida. Skadan orsakas ofta av kompression eller irritation av nerven vid handleden, vilket kan leda till symptom som sveda, stickningar, formyndrighet och nedsatt känsel i tummen, pekfingret, långfingret och halvknogen. I vissa fall kan även rörelseförmågan i handen påverkas.

En galblåsa är en pärelformad, muskulös säck som ligger under levern och har till uppgift att lagra och koncentrera bile, ett segt, grönaktigt sekret som produceras av levern. Bile hjälper till att bryta ned fett i maten så att kroppen kan absorbera det lättare. När du äter mat som innehåller fetter stimuleras galblåsan att kontrahera och pressar ut bile genom en tunnel, kallad gallgången, och in i tarmarna för att hjälpa till med fettets absorption. Gallblåsan kan bli inflammerad eller infekterad, vilket kallas cholecystit, eller bilda stenar, kallade gallsten, som kan orsaka smärta och obehag.

'Normalvärden' är ett begrepp inom laboratoriemedicin och diagnostik som refererar till ett normalt intervall eller ett referensintervall för ett visst laboratorieresultat, baserat på populationen som studerats. Normalvärdena representerar de värden som ligger inom det normala omfånget och används som en guide för att tolka patientens laboratorieresultat i förhållande till den genomsnittliga populationen.

Det är viktigt att notera att normalvärden kan variera beroende på ålder, kön, ras, hälsostatus och andra faktorer. Dessa värden fastställs genom att mäta ett laboratorieparametern hos en stor grupp friska individer (referenspopulationen) och sedan beräkna statistiska gränser för det normala intervallet, oftast som medelvärde ± två standardavvikelser.

Det är också viktigt att komma ihåg att ett laboratorieresultat som faller utanför det normala intervall inte alltid innebär sjukdom eller patologi, och tvärt om kan ett resultat som ligger inom det normala intervall inte utesluta en viss diagnos. Laboratorietester används ofta tillsammans med kliniska bedömningar, symptom och andra diagnostiska tester för att ställa en diagnos eller övervaka en patients hälsotillstånd.

Periferala nerverna är en samling nervceller och deras utskott som bildar ett komplext nervesystem utanför centrala nervsystemet, det vill säga hjärnan och ryggmärgen. Dessa nerver transporterar sensoriska, motoriska och autonoma signaler till och från olika delar av kroppen, såsom huden, musklerna, organ och lederna. De hjälper till att kontrollera känsel, rörelse, koordination, samt automatiska funktioner som andning, hjärtslag och digestion. Periferala nerver kan skadas eller påverkas av olika sjukdomar och skador, vilket kan leda till smärta, känselbortfall, muskelsvaghet och andra symtom beroende på vilka nerver som är drabbade.

I medicinsk kontext är en stamtavla (även känd som en pedigree) ett diagram eller tabell som visar släktrelationer och ärftliga sjukdomar över flera generationer inom en familj. Den används ofta i genetisk rådgivning och forskning för att spåra mönster av ärftlighet och genetiska mutationer som kan vara relaterade till specifika sjukdomar eller tillstånd.

En stamtavla innehåller vanligen information om individens familjemedlemmar, inklusive deras kön, födelse- och dödsdatum, äktenskapsrelationer och barn. Varje person representeras av en symbol (kvinnlig eller manlig) och är ansluten till sina släktingar med linjer som visar släktskapet mellan dem.

Ibland kan färger eller andra symboler användas för att indikera individers status vad gäller en specifik ärftlig sjukdom eller genetisk mutation, vilket kan hjälpa till att illustrera hur sjukdomen har överförts från generation till generation.

Amyloidneuropatier är en grupp sjukdomar som kännetecknas av att proteiner av ett felaktigt aggregationsmönster ansamlas i nerverna och orsakar skada. Detta leder till neurologiska symtom såsom sensorisk neuropati, autonom neuropati eller motorisk neuropati.

I de flesta fallen av amyloidneuropatier är det ett protein som kallas transthyretin (TTR) som ansamlas i nerverna och orsakar skada. Detta kan både vara en genetiskt betingad form, där patienten har en mutation i TTR-genen, eller en sporadisk form, där inga genetiska faktorer är kända.

Andra typer av proteiner som kan ansamlas i nerverna och orsaka amyloidneuropati inkluderar immunoglobulin light chains (AL-amyloidos) och beta-2-mikroglobulin (Aβ2M).

Symtomen på amyloidneuropati kan variera beroende på vilka nerver som är drabbade, men kan inkludera sängvägrande smärta, känselbortfall, muskelsvaghet och autonoma symtom såsom hjärtklappning, svårigheter att svälja och förändringar i tarmfunktionen.

Behandlingen av amyloidneuropati kan variera beroende på vilken typ av protein som ansamlas i nerverna, men kan inkludera läkemedel som minskar produktionen av det felaktiga proteinet eller mediciner som hjälper till att rensa ut aggregaten från nerverna. I vissa fall kan en levertransplantation vara ett alternativ för patienter med genetiskt betingad TTR-amyloidos.

'Blodsocker' er en medisinsk betegnelse for sukkerkoncentrasjonen i blodet, og måles typisk i millimol pr. liter (mmol/L) eller milligram pr. déciliter (mg/dL). Det er også kjent som blodglukosen. Normal verdier for blodsocker ligger vanligvis mellom 4,0 og 5,5 mmol/L etter en 8-timers fasten, men variasjoner kan forekomme alt etter individet og alderen. Høye blodsockerverdi kan være ein indikator for diabetes eller andre medisinske tilstander.

"Fall-kontrollstudie" är en epidemiologisk studietyp där syftet är att undersöka samband mellan en utsatthet (exempelvis en viss beteendefaktor eller exponering) och ett sjukdomsfall. Studien jämför personer med sjukdomen (kallade "fall") med personer som inte har sjukdomen (kallade "kontroller"). Genom att jämföra dessa två grupper kan man se om det finns några skillnader mellan dem vad gäller utsattheten.

Det är viktigt att kontrollgruppen är så lik fallgruppen som möjligt, förutom sjukdomen, för att studien ska ge tillförlitliga resultat. Kontrollerna väljs ofta från samma population som fallen och matchas efter demografiska faktorer som ålder, kön och socioekonomisk status.

Fall-kontrollstudier är användbara när det är svårt att identifiera en representativ grupp av icke-sjuka personer i förväg, till exempel vid sällsynta sjukdomar eller då sjukdomen har lång inkubationstid. Dessa studier kan ge ett snabbt och kostnadseffektivt svar på frågor om orsakssamband mellan en utsatthet och ett sjukdomsfall.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

Insulin är ett hormon som produceras och sekreteras av de betaceller som finns i bukspottkörteln (pancreas). Det spelar en central roll i regleringen av blodsockernivåerna i kroppen. När vi intagit kolhydrater från maten bryts dessa ner till glukos i tarmen, som sedan absorberas in i blodet. Denna ökning av blodglukoskoncentrationen orsakar betaceller att släppa ut insulin, vilket stimulerar celler runt om i kroppen (i synnerhet lever-, muskel- och fettceller) att ta upp glukosen från blodet och använda den som energikälla eller lagra den som glykogen eller fettsyror. På så sätt hjälper insulin till att hålla blodsockernivåerna i balans och förhindrar att de stiger allt för högt. Insufficiens av insulin orsakar diabetes typ 1, medan resistans mot insulins effekter kan leda till diabetes typ 2.

Optikusatrofi är en ogenomgänglig skada eller degeneration av nervceller i den centrala optiska nervan, som leder till synförlust. När det är ärftligt (med genetisk komponent) kan det bero på flera olika gener som varierar mellan olika familjer och populationer. Två vanliga former av ärftlig optikusatrofi är autosomalt dominant optikusatrofi (ADOA) och autosomalt recessivt optikusatrofi (AROA). ADOA orsakas ofta av mutationer i OPA1-genen, medan AROA kan orsakas av mutationer i genen OPA3. Symptomen på ärftlig optikusatrofi kan variera, men inkluderar vanligen nedsatt central syn, färgseende svårigheter och skuggbildningar i synfältet (skotomer).

Baroreceptorreflex, eller barorensk respons, är ett reflexmekanism som hjälper till att reglera blodtrycket. Det aktiveras när blodtrycket i kroppen varierar, särskilt när det stiger snabbt. Baroreceptorer, som är speciella nervceller som reagerar på tryckförändringar, finns i halsartärerna och aortan, de huvuda stora blodkärlen som leder ut från hjärtat.

När baroreceptorerna uppfattar en ökning av blodtrycket sänder de signaler till hjärnan (specifikt till medulla oblongata i hjärnstammen). Dessa signaler får nervsystemet att svara genom att minska pulsen och vidga blodkärlen, vilket sänker blodtrycket. Om blodtrycket istället sjunker kommer baroreceptorerna att registrera detta och sända signaler till hjärnan för att öka pulsen och kontrahera blodkärlen, vilket i sin tur får blodtrycket att stiga.

Baroreflexen är en viktig mekanism för att hålla homeostasen i kroppen och förhindra alltför stor variation i blodtryck.

Långtids-EKG, även kallat Holter-EKG eller kontinuerligt EKG, är en metod för att övervaka och registrera hjärtats elektriska aktivitet under en längre tidsperiod, vanligen 24 timmar eller mer. Den innebär att en liten, bärbar enhet fästes på kroppen och kopplas till huden med hjälp av elektroder. Enhetens uppgift är att registrera och spara EKG-data kontinuerligt under den tidsperiod som övervakningen varar.

Denna typ av undersökning används ofta för att diagnosticera oregelbundenheter i hjärtats rytm, såsom aritmier eller pauser, som kan vara asymptomatiska eller orsaka symtom som yrsel, svimningar, bröstsmärtor eller andningssvårigheter. Långtids-EKG kan också användas för att övervaka effekterna av mediciner eller andra behandlingar på hjärtats funktion.

Hjärnnervsjukdomar är en övergripande benämning på sjukdomar eller störningar som drabbar de tolv pariga nerverna (hjärnnerven) som utgår direkt från hjärnan och hjärnbryggan. Dessa nerver är ansvariga för olika sensoriska, motoriska och autonoma funktioner såsom seende, hörsel, smak, lukt, balans, ansiktskänsel, andning, sväljning och pupillreaktioner.

Exempel på hjärnnervsjukdomar inkluderar Bells pares (facialispares), en förlamning av ansiktsnerven; trigeminusneuralgi, en smärtsjukdom som drabbar ansiktssensationsnerven; Menières sjukdom, en balansrubbning orsakad av en störning i hörsel- och jämningsorganet; och Guillain-Barrés syndrom, en autoimmun sjukdom som orsakar fullständig eller delvis muskelförlamning. Andra exempel är HIV/AIDS-relaterade nervskador och tumörer i hjärnans närhet som kan komprimerar eller skada nerverna.

Ischiasnerven (latin: Nervus ischiadicus) är den största nervern i kroppen och förser benet med känsel och rörelseförmåga. Ischiasnerven bildas genom sammansmältning av två rötter från ryggmärgen på ländryggens nivå, L4 till S3. Nerven passerar sedan ner genom bäckenet och längs baksidan av benet, där den delar upp sig i flera grenar som förser musklerna, huden och lederna med nervimpulser.

Ischiasnervenspinale rötter kan bli irriterade eller komprimerade, vilket kan orsaka smärta, känselbortfall och muskelsvaghet i benet, ett tillstånd som kallas ischiasialgi. Detta är en vanlig orsak till ländryggssmärta och benbesvär. Andra orsaker till ischiasbesvär kan vara diskbråck, tumörer, inflammation eller trauma.

Cardiovascular diseases (hjärt-kärlsjukdomar) är en samlande benämning på sjukdomar som drabbar hjärtat och kärlen. Detta inkluderar, men är inte begränsat till:

1. Ischemisk hjärtsjukdom: Sjukdomar orsakade av förträngning eller blockering i de koronara artärerna som försörjer hjärtmuskulaturen med syre och näringsämnen, exempelvis angina pectoris och hjärtinfarkt.

2. Hjärtrytmrubbningar: Avvikelser i hjärtats rytm, inklusive både för snabb (tachykardier) och för långsam (bradykardier) hjärtslag.

3. Strukturella hjärtsjukdomar: Sjukdomar som påverkar hjärtats struktur, exempelvis hjärtmuskelsjukdomar (kardiomyopatier), hjärtvävnadsdefekter och vaskulära sjukdomar.

4. Hjärtfel hos barn: Inkluderar kongenitala hjärtfel, som är fel som barnet föds med, och akviredtala hjärtfel, som utvecklas under barndomen.

5. Cerebrovasculära sjukdomar: Sjukdomar i de hjärnans blodkärl, exempelvis stroke och transitorisk ischemisk attack (TIA).

6. Perifera kärlsjukdomar: Sjukdomar i de blodkärl som förser kroppens extremiteter och andra organ med syre, exempelvis perifer arterioskleros.

Diarrhea är en medicinsk term som definieras som tre eller fler lösa eller flytande avföringar per dygn. Det kan också innebära en ökning i avföringens volym, frekvens eller mjukhet jämfört med normalt. Diarré kan ha många orsaker, till exempel infektioner, mag-tarmsjukdomar, livsmedelsförgiftningar, mediciner och andra sjukdomar. I allvarliga fall kan diarré leda till uttorkning och elektrolytochloris.

Ulnärnervkompressionssyndrom, även känt som cubitusvalgussyndrom eller handledsknäppsyndrom, är ett tillstånd där ulnärnerven (medianusnerven) komprimeras eller trycks på i handledens område. Detta kan orsaka smärta, krypning, formikation (kittlande känsla), svaghetskänslor och nedsatt känsel i lillfingret och halva ringfingret. I vissa fall kan det leda till muskelatrofi i handen.

Detta tillstånd är oftast relaterat till repetitiva rörelser, trauma eller överanvändning av handleden, såsom vid cykling, golfspel eller arbete som innefattar upprepade rotationer och extensioner av handleden. I vissa fall kan det även vara associerat med anatomiska variationer i handledens struktur, såsom en extra båge av ledband (tunnband) som trycker på ulnärnerven.

Lindring av symtomen kan uppnås genom vila, fysioterapi, ledbandssplintning och smärtstillande läkemedel. I mer allvarliga fall kan kirurgi vara nödvändig för att frigöra nerven och lindra symtomen.

"Prevalens" er en begrep i epidemiologi som refererer til den totale andelen av individuer i en population som har en bestemt sykdom, skade eller tilstand ved et givent tidspunkt. Det kan også beskrive antall personer som har en bestemt egenskap eller eksponering i en befolkning. Prevalensen måles ofte som en prosentandel av den totale populationen eller som antall per 1000, 10 000 eller 100 000 personer, afhængig av hyppigheden og størrelsen på populationen.

Det er viktig å skille mellom prevalens og incidens. Incidensen beskriver antall nye tilfeller av en sykdom eller tilstand som oppstår innen et bestemt tidsrom, mens prevalensen viser hvor mange personer i en population som har den på et gitt tidspunkt. Prevalensen vil ofte være høyere enn incidensen for kroniske sykdommer og tilstander, siden disse kan forekomme over lengre tidsperioder.

Medicinskt sett betyder ‘medvetenhet’ att en individ har förmågan att vara medveten om och insiktsfull till sin egen mentala tillstånd, kroppsliga känslor, minnen, perceptioner, tänkande och omgivning. Det innebär också att en person har förmågan att fokusera, uppmärksamma, processera information och svara på stimuli från sin omgivning. Medvetenhet är en komplex process som involverar flera olika delar av hjärnan och kan variera i nivå och kvalitet beroende på en persons medvetande-tillstånd, till exempel vid medvetenhet under vakenhet eller under sömn, medvetslöshet eller koma.

Sjukdomsgradsmått, eller "disease severity measures," är metoder och skalor som används för att kvantifiera hur allvarlig en viss sjukdom eller tillstånd är hos en patient. Det kan handla om subjektiva bedömningar gjorda av en vårdpersonal, såsom kliniska observationer och symptombeskrivningar, eller objektiva tester och mätningar som exempelvis blodprover eller bilddiagnostik.

Sjukdomsgradsmått används ofta inom forskning för att jämföra effekterna av olika behandlingsmetoder, men de kan även användas i klinisk praxis för att övervaka en patients tillstånd över tid och för att ställa in behandlingen på rätt nivå. Exempel på vanliga sjukdomsgradsmått är skalor för smärta, funktionsnedsättning, livskvalitet och komplikationsrisk.

Electrodiagnosis, ofta förkortat EMG (elektromyografi), är en medicinsk undersökningsmetod som mäter och analyserar elektriska signaler i musklerna och nerverna. Den används vanligen för att diagnostisera neuromuskulära sjukdomar eller skador, såsom nervskador, muskelinflammationer eller neurologiska sjukdomar som ALS (amyotrofisk lateralskleros).

Under en elektrodiagnos placeras små nål- eller kontaktelektroder på huden över musklerna och nerverna. Dessa elektroder registrerar de elektriska signalerna som genereras när musklerna aktiveras av nerverna. Genom att analysera dessa signalers storlek, form, frekvens och tidpunkt kan läkaren dra slutsatser om hur väl musklerna och nerverna fungerar.

Det finns två huvudsakliga delar av en elektrodiagnos: nervledningstest (NLT) och elektromyografi (EMG). NLT mäter hur snabbt nervern överför impulser till musklerna, medan EMG mäter muskelaktiviteten när den aktiveras av nerverna.

I allmänhet är elektrodiagnos en smärtfritt till minimalt smärtsam undersökning, men det kan kännas lite obekvämt när nålarna placeras under huden. Resultaten från en elektrodiagnos kan hjälpa läkaren att fastställa en diagnos och utforma en behandlingsplan för patienten.

Riskfaktorer är enligt medicinsk terminologi några egenskaper, faktorer eller expositioner som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, det vill säga de kan påverkas genom livsstilsförändringar och preventiva åtgärder, eller icke-modifierbara, som är oberoende av individens val och omständigheter. Exempel på modifierbara riskfaktorer inkluderar tobaksrökning, fysisk inaktivitet, ohälsosam kost och alkoholmissbruk. Icke-modifierbara riskfaktorer kan vara exempelvis genetiska predispositioner, ålder och kön. Det är värt att notera att närvaro av en riskfaktor inte garanterar att en person kommer att utveckla en viss sjukdom, men ökar bara sannolikheten.

Demylinerande sjukdomar är en grupp av neurologiska tillstånd som kännetecknas av skada och förlust av myelinscheman, ett vitt, fettrikt lagert material som omger andras nervceller (axoner) i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) eller perifera nervsystemet (nervtrådar utanför hjärnan och ryggmärgen). Myelinscheman fungerar som en isoleringsskiva runt axonen, vilket möjliggör snabb och effektiv ledning av nervimpulser. När myelinet skadas eller förloras kan nervimpulserna påverkas, vilket kan orsaka diverse neurologiska symtom beroende på vilka nerver som är drabbade.

Exempel på demylinerande sjukdomar inkluderar multipel skleros (MS), neuromyelitis optica (NMO), akut disseminerad encefalomyelit (ADEM), transversell myelit och Guillain-Barrés syndrom. Dessa tillstånd kan orsakas av olika faktorer, inklusive autoimmuna reaktioner, infektioner, genetiska faktorer och okända orsaker. Behandlingen för demylinerande sjukdomar varierar beroende på typ och allvarlighetsgrad, men kan innefatta immunosuppressiva behandlingar, antiinflammatoriska läkemedel, fysioterapi och rehabilitering.

"Uppföljningsstudier" (engelska: "follow-up studies") är en typ av longitudinell forskningsdesign inom medicinen där man studerar en grupp individer under en längre tidsperiod. Dessa studier kan vara observationella eller interventionsbaserade, och syftet är ofta att undersöka hur olika faktorer påverkar hälsan, sjukdomsutvecklingen eller behandlingsresultaten över tid.

I en uppföljningsstudie kan forskarna exempelvis samla in data om deltagarnas levnadsvanor, miljöfaktorer och medicinska historik, och sedan följa upp dem regelbundet för att se hur de utvecklas. Detta kan ge värdefull information om riskfaktorer, skyddsfaktorer och möjliga orsaker till olika hälsotillstånd.

Uppföljningsstudier kan vara av olika slag, beroende på hur länge de pågår och hur ofta data samlas in. De kan vara kohortstudier, där en grupp individer följs över tid, eller fallföljningsstudier, där man följer upp en specifik diagnos eller behandling hos en grupp patienter.

Diagnostiska tekniker inom neurologi är metoder och verktyg som används för att undersöka, diagnosticera och hantera sjukdomar och skador på nervsystemet. Detta inkluderar hjärnan, ryggmärgen och de perifera nerverna. Några exempel på diagnostiska tekniker inom neurologi är:

1. Neurologisk undersökning: En grundläggande undersökning som inkluderar en bedömning av patientens mentala status, sensoriska och motoriska funktioner, reflexer, koordination och balans.
2. Bilddiagnostik: Tekniker som använder sig av bilder för att visualisera strukturer och funktioner i nervsystemet, till exempel magnetresonanstomografi (MRT), datortomografi (CT) och positionemagiometri (PG).
3. Elektrodiagnostik: Tekniker som mäter elektrisk aktivitet i nervsystemet, till exempel elektroencefalografi (EEG), evokter potentialer (EP) och elektromyografi (EMG).
4. Lumbalpunktion: En procedur där cerebrospinalvätska tas ut från ryggraden för att undersöka på tecken på infektion, inflammation eller andra sjukdomar i centrala nervsystemet.
5. Genetisk testing: Används för att identifiera genetiska mutationer som kan vara associerade med neurologiska sjukdomar.
6. Kognitiva tester: Används för att bedöma kognitiv funktion, till exempel minne, uppmärksamhet, språk och exekutiva funktioner.

Dessa tekniker används ofta i kombination för att ställa en korrekt diagnos och ge patienten den bästa möjliga vården.

Autoantikroppar är en typ av antikroppar som utvecklas i kroppen och attackerar egna friska celler och vävnader. Normalt producerar vår immunsystem antikroppar för att bekämpa främmande ämnen, såsom virus och bakterier. I vissa fall kan det dock uppstå en felaktig respons där antikropparna istället angriper kroppens egna celler eller proteiner. Dessa autoantikroppar kan vara en del av sjukdomsbilden vid autoimmuna sjukdomar, såsom reumatoid artrit, systemisk lupus erythematosus och diabetes typ 1.

Peroneusneuropati, även känd som peronæerneuropati eller fibularisneuropati, är en nervskada som drabbar den yttre senora nervern (peroneusnerven) i benet. Denna nerv styr muskler som för till exempel vriströrelser och toe movements.

Peroneusneuropati kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive trauma, kompression, diabetes, alkoholmissbruk och andra sjukdomar som påverkar nervsystemet. Symptomen på peroneusneuropati kan variera beroende på allvarlighetsgraden av skadan, men de vanligaste symptomen inkluderar svaghet eller förlust av känsel i foten och underbenet, särskilt vid vrist- och toes movements. Andra symtom kan vara smärta, klåda eller stickningar i området runt den skadade nerven.

Diagnosen ställs vanligen genom en kombination av fysiska undersökningar, neurologiska tester och elektromyografi (EMG) för att bedöma nervfunktionen. Behandlingen kan innebära vila, fysioterapi, smärtstillande medel, ortoser eller i vissa fall kirurgi. Prognosen varierar beroende på orsaken till skadan och dess allvarlighetsgrad.

Parestesi är en medicinsk term som betecknar en kvalifikation av särskilda känselkänslor. Det handlar om en spontan, ofta stickande eller brännande känselupplevelse i huden eller i vissa kroppsdelar, utan någon påtaglig yttre orsak. Andra beskrivningar kan vara formuleringar som "kittlande", "pirrande" eller "nedsatt känsel".

Parestesier kan uppstå till följd av en nervskada, tryck på en nerv, skador på ryggraden, diabetes, multipel skleros eller andra neurologiska sjukdomar. Ibland kan de också vara relaterade till vissa läkemedelsbehandlingar eller åldrandeprocessen.

Det är viktigt att konsultera en läkare om man upplever parestesier, särskilt om de är kroniska eller förekommer tillsammans med andra symptom som kan tyda på en underliggande neurologisk sjukdom.

Enligt ICD-10, den internationella klassificeringssystemet för sjukdomar och hälsoproblem, definieras sensoriska störningar som:

"Funktionsnedsättning eller avvikelse i uppfattningen av en eller flera sinnen, exempelvis syn, hörsel, smärta, temperatur, känsel, balans, proprioception (kroppsbesvär) och interoception (inre organuppfattning). Dessa störningar kan vara primära eller sekundära till en neurologisk skada eller sjukdom."

Sensoriska störningar kan påverka en persons förmåga att tolka och reagera på information från sin omvärld, vilket kan leda till kognitiva, emotionella och beteendemässiga svårigheter. Exempel på sensoriska störningar inkluderar hypersensibilitet (överkänslighet) eller hyposensibilitet (underkänslighet) för olika slags sensorisk input, som ljud, beröring, smak, lukt och syn.

Noradrenalin, också känt som norepinefrin, är ett hormon och neurotransmittor i kroppen. Det produceras naturligt i kroppen av nervceller (neuron) i både centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och det perifera nervsystemet (nervceller utanför hjärnan och ryggmärgen).

I centrala nervsystemet är noradrenalin involverat i vakenhet, uppmärksamhet, minnesbildning och emotionella reaktioner. I det perifera nervsystemet spelar noradrenalin en roll i regleringen av blodtrycket, hjärtats frekvens och andningen.

Noradrenalin binder till speciella receptorer (adrenoreceptorer) på cellmembranen för att utöva sina effekter. Det finns två huvudtyper av adrenoreceptorer: alfa- och beta-receptorer, som kan underindelas i flera subtyper. Noradrenalin binder till både alfa- och beta-receptorerna, men har en starkare affinitet till alfa-1-receptorer.

I medicinsk kontext används syntetiskt framställd noradrenalin som läkemedel för att behandla lågt blodtryck (hypotoni) och skapa en ökning av hjärtats pumpförmåga. Det ges ofta som intravenös infusion under kontrollerade omständigheter i sjukhusmiljö.

Central hearing loss is a type of hearing loss that occurs due to damage or dysfunction in the central auditory nervous system, which includes the nerve pathways and brain structures involved in processing sound and speech. This type of hearing loss can result from various causes, such as head injuries, tumors, neurological disorders, or degenerative diseases like multiple sclerosis or Alzheimer's disease.

Central hearing loss is different from sensorineural hearing loss, which results from damage to the inner ear (cochlea) or the auditory nerve. In central hearing loss, the person may have difficulty understanding speech in noisy environments, following conversations, and recognizing sounds or voices. However, they may still be able to hear sounds at normal volume levels.

It is important to note that central hearing loss can coexist with other types of hearing loss, such as conductive or sensorineural hearing loss. A comprehensive audiological evaluation by a certified audiologist is necessary for an accurate diagnosis and appropriate management of central hearing loss.

'Nervtrådar' är en del av det perifera nervsystemet och består av samlingar av neuroners axoner som är omgivna av ett myelinlager, vilket hjälper till att skydda nerverna och öka nervimpulsens hastighet. Nervtrådar kan vara myelinerade (täckta med myelin) eller icke-myelinerade (utan myelin). De är ansvariga för att överföra sensoriska, motoriska och autonoma signaler mellan centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och kroppens olika delar.

Nervkompressionssyndrom (NCS) är ett samlingsnamn för en grupp sjukdomar som orsakas av att en nerv komprimeras eller trycks på, vilket leder till smärta, kraftlöshet, känselbortfall och/eller domningar i de områden där nerven innerverar. Det kan inträffa när en nerv passerar genom en trång passage i kroppen eller vid rörelser som trycker på nerven.

Exempel på olika former av Nervkompressionssyndrom inkluderar:

1. Karpaltunnelsyndrom - Kompression av medianusnerven i handleden, vilket kan orsaka smärta, kraftlöshet och känselbortfall i handflatan och fingrarna.
2. Sulcus ulnaris syndrom - Kompression av ulnalisnerven i underarmen, vilket kan leda till smärta, kraftlöshet och domningar i lillfingret och ringfingret.
3. Tibialis posterior tendinit - Irritation eller inflammation av tibialis posterior senan som orsakas av överansträngning eller kompression, vilket kan leda till smärta, svullnad och instabilitet i foten.
4. Piriformis syndrom - Kompression av ischiasnerven när den passerar genom piriformis muskeln i höftområdet, vilket kan orsaka smärta, kraftlöshet och domningar i lårets baksida och ner i benet.

Behandlingen för NCS beror på typen och svårighetsgraden av kompressionen, men den kan innefatta vila, fysioterapi, smärtstillande läkemedel, ortoser eller kirurgi i allvarliga fall.

'Ulnar nerve' är ett nerv som styr rörelse och känsel i underarmen, handflatan och lillfingret samt hälften av ringfingret på vänster eller höger sida beroende på om det är ulnarnerven på den sidan. Det är det näst största nerven i armen och går från halsen ner genom armhålan, under armbågen och till fingrarna. Om ulnarnerven skadas eller trycks på kan det resultera i smärta, kraftlöshet och känselbortfall i de berörda områdena.

En motorneuronsjukdom är en neurologisk sjukdom som drabbar de nervceller (motorneuron) i hjärnan och ryggmärgen som kontrollerar våra muskler. Dessa nervceller svarar för att skicka signaler från hjärnan till musklerna för att initiera rörelse. När dessa nervceller skadas eller slits sönder, kan det leda till svaghet, spasticitet, stelhet och atrofi av muskler. Exempel på motorneuronsjukdomar innefattar amyotrofisk lateralskleros (ALS), progressiv muskelatrofi (PMA) och spinal muskelatrofi (SMA).

Medicinskt sett betyder “fasta” att man avstår från intaget av mat och dryck, förutom vatten, under en viss tidsperiod. Det används ofta i samband med laboratorieundersökningar eller medicinska ingrepp, då det är viktigt att patientens blodvärden inte påverkas av nyligen intagen mat eller dryck.

Längden på fastan kan variera beroende på ändamålet, men vanligtvis innebär det att man inte ska äta eller dricka någonting under minst 8-12 timmar innan blodprover tas. I vissa fall, som inför kirurgiska ingrepp, kan fastan vara längre.

Det är viktigt att följa läkares eller sjuksköterskans instruktioner angående fastan, eftersom det kan ha betydelse för din behandling och hälsa.

Medicinskt sägs muskelsammandragning, eller muskelspasmer, vara en kraftig, ofta smärtsam, sammandragning av en muskel som ofta är orsakad av överansträngning, skada, eller neurologiska tillstånd. Det kan också uppstå på grund av elektrolytbrist, särskilt magnesium- eller kalciumbrist. I vissa fall kan muskelsammandragningar vara ett tecken på allvarliga sjukdomar såsom ALS (amyotrofisk lateralskleros) eller multipel skleros.

Polyradikuloneuropathy är en medicinsk term som refererar till en neurologisk sjukdom där flera perifera nerver och deras rötter (radikuler) är inflammerade och skadade samtidigt. Detta kan leda till symtom som känselbortfall, smärta, svaghet och nedsatt rörlighet i armarna och benen. Polyradikuloneuropathy kan ha olika orsaker, till exempel infektioner, autoimmuna sjukdomar eller exponering för toxiner. En speciell form av polyradikuloneuropathy är Guillain-Barrés syndrom, som ofta utlöses av en infektion och kan leda till andningssvårigheter och behov av intensivvård.

Myelin P0-protein, även känt som MPZ (myelin protein zero), är ett strukturellt proteín som hjälper till att bilda myelinscheman runt nervceller i centrala och perifera nervsystemet. Myelin är en fettrik substans som omger axonet, eller den långa utskjutningen, på en nervcell, och fungerar som en isolerande skida som ökar hastigheten för nervimpulser (action potentials) genom att minska elektrisk ledningsförluster.

P0-proteinet är ett transmembrant protein som utgör en viktig del av myelinschemat. Det är det mest abundanta proteinet i perifera nervsystemets myelin och utgör upp till 50% av dess proteiner. P0-proteinet bildar homofila dimerer, vilket betyder att två identiska monomerer av protein sammanfogas för att bilda en dimer. Dessa dimerer är sedan ordnade i parallella rader och bildar tillsammans med andra lipider och proteiner den multilaminära strukturen hos myelinschemat.

P0-proteinet har också visat sig spela en viktig roll för stabiliteten och integriteten av myelinschemat, samt i underhållet och återuppbyggnaden av myelin efter skada. Mutationer i MPZ-genen kan leda till flera olika perifera neuropatier, som exempelvis Charcot-Marie-Tooth sjukdomstyp 1B (CMT1B), en ärftlig neurologisk störning som kännetecknas av progressiv muskelsvaghet och sensorisk neuropati i benen och ibland även armarna.

Tibialis neuropathy refers to damage or dysfunction of the tibial nerve, which is a large peripheral nerve that runs down the back of the leg and provides motor and sensory function to the lower leg, ankle, and foot. Tibial neuropathy can result from various causes, including trauma, compression, diabetes, or other systemic diseases.

The symptoms of tibial neuropathy may include:

* Weakness in the foot and ankle, leading to difficulty walking or standing on tiptoes
* Numbness or tingling in the sole of the foot or heel
* Pain or cramping in the calf or foot
* Decreased ability to flex the foot or move the toes upwards

The diagnosis of tibial neuropathy typically involves a physical examination and may include nerve conduction studies or electromyography (EMG) to assess the function of the nerve. Treatment for tibial neuropathy depends on the underlying cause but may include physical therapy, pain management, or surgery in severe cases.

Paraneoplastisk polyneuropati (PNP) är en komplikation till cancer, där den tumörburna sjukdomen orsakar en autoimmun reaktion som skadar nervsystemet. Detta leder till en symmetrisk och progressiv neuropati, det vill säga en skada på de perifera nerverna som förmedlar känsel- och rörelsefunktioner i kroppen.

Symptomen på paraneoplastisk polyneuropati kan inkludera:

* Sensorisk neuropati: Förlust av känsel, smärta och temperaturkänslighet, ofta i händer och fötter först.
* Motorisk neuropati: Svaghet eller förlamning i muskler, också vanligtvis börjar i extremiteterna.
* Autonoma nervsystemssymptom: Hjärtrytmrubbningar, svårigheter att svälja, tarm- och blåshindersjukdomar.

Paraneoplastisk polyneuropati kan förekomma i samband med olika cancerformer, exempelvis småcellig lungcancer, bröstcancer, lymfom och multipel myelom. Behandlingen av paraneoplastisk polyneuropati inriktar sig på att behandla den underliggande cancertumören, ofta med kemoterapi, strålbehandling eller immunterapi. I vissa fall kan även symtomspecifik behandling vara aktuell, exempelvis fysioterapi och smärtbehandling.

Optikusatrofi är en medicinsk term som refererar till en förlust av synnervceller (ganglionceller) och deras axoner i den optiska nerven, vilket leder till en minskad synfunktion eller synförlust. Det kan orsakas av olika sjukdomar eller skador, såsom glaukom, infektioner, tumörer eller trauma. I vissa fall kan optikusatrofi vara ett tecken på en neurologisk sjukdom som involverar hjärnan, till exempel multipel skleros.

'Nervsmärta' eller neuropatisk smärta är en typ av smärta som orsakas av skada eller sjukdom i nervsystemet. Det kan vara en kronisk, långvarig smärta som kan vara svår att behandla. Nervsmärta kan beskrivas som stickande, brännande, skarp, elektriskt, klåfingrigt eller smärtsamt kittlande. Den kan uppstå som en komplikation till diabetes, cancerbehandling, HIV/AIDS, amputationer, alkoholism och andra sjukdomar eller skador på nervsystemet. Vissa läkemedel och behandlingsmetoder kan hjälpa att lindra nervsmärta, men det kan vara svårt att hitta en effektiv behandling eftersom orsaken till smärtan kan vara komplex och variera mellan individer.

Hörsel- och balansnervssjukdomar, även kända som vestibulära sjukdomar, är en grupp med medicinska tillstånd som påverkar hörselnerven (nervus vestibulocochlearis) och dess funktioner. Hörselnerven har två huvudsakliga funktioner: att tolka ljud och att hjälpa till med balansen och kroppskontrollen.

Hörselnervssjukdomar kan orsaka symtom som nedsatt hörsel, tinnitus (ljud i örat), yrsel, instabilitet eller olika former av balansstörningar. Det finns många olika typer av hörsel- och balansnervssjukdomar, inklusive:

1. Vestibulit: En inflammation eller infektion i innernan hörsel- och balansorganen som kan orsaka yrsel, instabilitet och andra balansproblem.
2. Labyrintitis: En inflammation eller infektion i labyrinten (det innersta hörsel- och balansorganet) som kan orsaka yrsel, nedsatt hörsel och tinnitus.
3. Menières sjukdom: En sjukdom som påverkar både hörseln och balansen, och karaktäriseras av återkommande attacker av yrsel, nedsatt hörsel och tinnitus.
4. Akustisk neurinom: En ovanlig tumör som växer på hörsel- och balansnerven och kan orsaka nedsatt hörsel, tinnitus och balansproblem.
5. Benign paroxysmal positionell vertigo (BPPV): En störning i innernan örat som orsakas av lösa kristaller i balanceorganen och kan leda till kortvarig yrsel vid vissa huvudrörelser.

Det är viktigt att söka vård om man upplever symtom på en hörsel- eller balansstörning, eftersom tidig behandling kan förbättra prognosen och minska risken för komplikationer.

En nervcellsutskott, också känt som ett neurit eller axon, är en utlöpare från en nervcell (neuron) som används för att överföra elektriska signaler, eller impulser, till andra nerver, muskler eller körtlar i kroppen. Detta gör att nervcellen kan kommunicera med andra celler och hjälpa till att koordinera olika funktioner i kroppen. Nervcellsutskott kan vara myltingar (myelinerade) eller icke-myltingar (amylinerade), beroende på om de är täckta med en myelinhinnan som hjälper till att skydda och isolera nervimpulsen under överföringen.

Ischiatic neuropathy, även känt som ischiaticusnerveinflammation eller ischiaticusneuropati, är en nervskada eller irritation av den ischiatiska nerven. Den ischiatiska nerven är en stor nerver som förgrenar sig från ryggraden i ländryggen och innerverar musklerna i bakdelen, låren och benen, samt känseln i delar av skinnet på baksidan av benet.

Ischiatic neuropathy kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive kompression eller skada av nerven, sjukdomar som diabetes, tumörer, infektioner eller trauma till ländryggen eller höftområdet. Symptomen på ischiatic neuropathy kan variera beroende på graden och platsen på skadan, men de kan inkludera smärta, kramper, svaghet eller förlorad känsel i låren och benen. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av fysiska undersökningar, neurologiska tester och avbildningsstudier som magnetresonanstomografi (MRI) eller datortomografi (CT). Behandlingen kan innebära mediciner för smärtlindring, fysisk terapi, operation eller kombinationer av dessa.

Guillain-Barré syndrom (GBS) är en ovanlig autoimmun sjukdom som orsakas av en felaktig immunreaktion där kroppens immunsystem angriper och skadar nervceller i ryggmärgen och nerverna utanför hjärnan. Detta leder till muskelsvaghet och ofta även känselbortfall. I allvarliga fall kan andningen vara påverkat.

GBS är en akut sjukdom som oftast uppkommer efter en infektion, såsom influensa eller magsjuka. Symptomen utvecklas vanligen snabbt och kan bli allvarliga inom ett par veckor. Det finns olika former av GBS, men de flesta patienter upplever en gradvis förbättring under flera månader, även om vissa kan ha permanenta skador eller komplikationer. Behandlingen består ofta av immunglobulin-givning och plasmaperfusion, samt intensivvård och respiratorbehandling vid behov.

"Diabetesfoot" är ett samlingsbegrepp för de komplikationer som kan uppstå i foten hos personer med diabetes. Detta kan innebära allt ifrån små sår (ulcus) till allvarligare problem som infektion, nekros (död vävnad) och i värsta fall amputation. Orsaken är ofta perifer neuropati (nervskada) och/eller perifer arteriell sjukdom (kranskärlssjukdom), som kan leda till sänkt känsel, förändrad blodförsörjning och sämre wound healing i foten. Det är viktigt att personer med diabetes har rutinmässiga kontroller av fötterna och tar behandling om tecken på problem uppträder, för att undvika allvarliga komplikationer.

Den peroneala nerven (eller fibularnerven) är en nerv som styr muskelrörelse i underbenet och känsel i foten. Den delar sig vanligen upp i två grenar, den superficiala peroneala nerven och den deepa peroneala nerven, och innerverar olika grupper av muskler i underbenet samt ger känsel till huden på yttre och främre delarna av foten. Skada på den peroneala nerven kan orsaka svaghet eller förlust av rörelseförmåga i foten och smärta eller kraftiga känselbortfall i foten.

Perifert nervsystem (PNS) är det del av nervsystemet som ligger utanför centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen). Det består av sensoriska, automiska och motoriska nerver som förbinder kroppens muskler, organ och hud med centrala nervsystemet. PNS kan delas in i två delar: den som innehåller de sensoriska nerverna som tar emot information från kroppen till hjärnan och ryggmärgen, och den som innehåller de motoriska nerverna som för befäl från centrala nervsystemet till musklerna och kroppens organ.

Brachial plexus neuropathies refer to damage or injury to the brachial plexus, a network of nerves that originates from the spinal cord in the neck and travels down the arm. These nerves are responsible for providing motor and sensory function to the shoulders, arms, and hands.

Brachial plexus neuropathies can be caused by various factors, including trauma, compression, inflammation, or tumors. The symptoms of brachial plexus neuropathies may include weakness or paralysis of the shoulder, arm, or hand muscles, numbness or tingling in the affected areas, and pain or discomfort in the neck, shoulder, or arm.

The diagnosis of brachial plexus neuropathies typically involves a physical examination, medical history, and imaging studies such as MRI or CT scans. Treatment may include physical therapy, medication to manage pain, and in some cases, surgery to repair the damaged nerves. The prognosis for brachial plexus neuropathies varies depending on the severity and cause of the injury.

Schwann celler är typen av glialceller som finns i det perifera nervsystemet hos däggdjur. De omger och skyddar axonerna, de långa utskott som utgör en del av nervcellernas kommunikationssystem. Schwann celler har också en viktig roll i att underhålla och regenerera nervceller.

En speciell typ av Schwann cell, känd som en ensamstående Schwann cell, kan också bilda en myelinat skida runt axonen, vilket hjälper till att öka nervimpulsernas hastighet och effektivitet. Myelinat axoner omges av flera lager av Schwann celler som tillsammans bildar en myelinat fibrill. Mellan varje lager finns en liten lucka, känd som Node of Ranvier, där axonen är obeväpnade och impulser kan hoppa mellan noderna för att öka hastigheten på nervimpulserna.

'Synnerv' eller optisk nerv (latin: Nervus opticus) är ett kranialnerv som primärt är ansvarigt för att överföra syninformation från ögat till hjärnan. Det är den andra av tolv kranialnerver och är unik eftersom den är en del av centrala nervsystemet (CNS) istället för det perifera nervsystemet (PNS). Synnerven börjar i ögats nackdel, där retinan (ögats näthinna) sammanstrålar till en punkt som kallas optisk disk eller blind fläck. Därifrån går den genom ögonhålan och in i hjärnan via en öppning i skallbasen vid temporalbenet, kallad optikuskanalen.

I hjärnan överför synnerven informationen till lateral geniculate kärnan (LGN) i thalamus och därefter till primära visuella cortex (area 17 eller V1) i occipitalloben, där det bearbetas ytterligare. Skador på synnerven kan orsaka synförlust, bland annat i form av synfältreduktion eller blindhet i ena ögat.

Neuromuskulära sjukdomar är en grupp sjukdomar som påverkar nervsystemet och muskelsystemet. Dessa sjukdomar kan drabba neuronerna (nerveceller) i hjärnan, ryggmärgen eller de perifera nerverna, vilket kan leda till muskelsvaghet, kramp, kramper, sensorisk förlust och andra neurologiska symtom. Exempel på neuromuskulära sjukdomar är muskeldystrofi, myasthenia gravis, ALS (amyotrofisk lateralskleros) och polyneuropati.

En nervinflammation, även kallad neurit, är en inflammatorisk reaktion som sker i eller runt en nerv. Det kan orsakas av olika faktorer, till exempel infektioner, autoimmuna sjukdomar, trauma eller giftig påverkan. Symptomen på en nervinflammation kan variera beroende på vilken nerv som är drabbad och hur allvarlig inflammationen är. Vanliga symtom inkluderar smärta, känselbortfall, muskelsvaghet och förlorad reflexer. Diagnosen ställs vanligen genom en kombination av fysisk undersökning, symptomhistoria, elektromyografi (EMG) och ibland med hjälp av bilddiagnostik som magnetresonanstomografi (MRI). Behandlingen kan bestå av antiinflammatoriska läkemedel, smärtstillande medel, immunmodulerande behandling eller i vissa fall kirurgi.

I medicinsk kontext, betyder "förnimmelse" vanligtvis den subjektiva upplevelsen av en känsla eller ett skeende i kroppen. Det kan handla om något som uppfattas via sinnena (till exempel se, höra, känna) eller inre kroppsfenomen (till exempel smärta, hunger, trötthet). En förnimmelse är den individuella tolkningen av en stimulus och kan variera mellan olika individer.

Elektromyografi (EMG) är en medicinsk undersökningsmetod som mäter den elektriska aktiviteten i skelettmusklerna. Den består vanligen av två delar: en del där man registrerar muskelns vilorelaxation, kallad "registrering av spontan aktivitet", och en del där man studerar muskelns svar på nervstimulering och/eller patientens egen muskelaktivering, kallat "provocerande tekniker".

EMG-undersökningen utförs vanligen av en specialist i neurologi eller fysiatri, och används för att diagnostisera neuromuskulära sjukdomar som exempelvis muskeldystrofi, neuropati och skador på nervrötter. Resultaten tolkas i sammanhang med patientens kliniska symptom och andra undersökningsmetoder.

Myelinproteiner är proteiner som är belägna i den fettrika myelinscheidan som omger och skyddar axoner (nervtrådar) i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och perifera nervsystemet. Myelinproteinerna hjälper till att accelerera nervimpulserna genom att underlätta saltatorisk konduktion, vilket är en hoppande form av ledning som gör att impulsen kan färdas snabbare än om den skulle behöva färdas kontinuerligt längs axonen.

Det finns olika typer av myelinproteiner, men två viktiga proteiner är:

1. P0 (eller PO) protein: Detta är ett stort transmembrant protein som utgör en betydande del av den yttre layern av myelinscheidan i perifera nervsystemet.
2. Myelin basic protein (MBP): Detta är ett hydrofilt proteiner som finns i den innersta lagret av myelinscheidan, både i centrala och perifera nervsystemet. MBP är involverat i stabiliseringen och underhållet av myelinscheidan.

Abnormaliteter eller skador på myelinproteinerna kan leda till neurologiska sjukdomar, såsom multipel skleros (MS), där immunförsvaret attackerar myelinskidan och orsakar demyelinering, vilket leder till diverse neurologiska symtom.

'Skenbensnerv' (latin: Nervus peroneus) är en nerv som innerverar musklerna i underbenet och foten. Den delar sig vanligen upp i två grenar, den superficiala (yttre) skenbensnerven och den deepa (djupa) skenbensnerven.

Den superficiala skenbensnerven innerverar huden på ytan av underbenet och foten, samt muskeln peroneus brevis. Den deepa skenbensnerven innerverar musklerna peroneus longus och tibialis anterior, samt senorna i foten.

Skador på skenbensnerven kan orsaka sårbarhet för skada, smärta, kraft- och/eller känselbortfall i underbenet och foten.

Medicinskt sett definieras ett fotsår som en skada eller sår på foten, ofta hos äldre eller diabetespatienter. Fotsår kan vara mycket små till att börja med, men om de inte behandlas korrekt kan de leda till allvarliga komplikationer som infektioner, celulit (vävnadsinflammation) och i värsta fall amputation. Fotsår orsakas ofta av dålig cirkulation, neuropati (nervskada), deformitet eller skador på foten.

Mediannerven är en nerv som innerverar musklerna i handen och känseln för huden på tumnageln, pekfinger, långfinger och ringfinger. Den lämnar hjärnan via plexus brachialis och fortsätter sedan genom armbågsleden och in i underarmen. Där delar den sig upp i två grenar: en motorisk gren som innerverar musklerna i handen, och en sensorisk gren som förmedlar känseln från huden på de tre fingrarna och tumnageln. Mediannerven kan skadas vid exempelvis en fraktur av armbågsbenet eller en kompression i carpaltunneln, vilket kan leda till symptomen som kallas carpaltunnelsyndrom.