Histiocytic necrotizing lymphadenitis, även känt som Kikuchi-Fujimoto sjukdom, är en sällsynt inflammatorisk tillstånd som drabbar lymfkörtlarna. Det beror på en överdriven immunrespons och orsakas av abnorma aktiveringar av histiocyter (en typ av vita blodkroppar).

Tillståndet är karakteriserat av små, inflammerade lymfknutor, ofta i halsregionen. Dessa lymfknutor kan vara svullna, ömma och varma till touch. Andra symptom som kan förekomma är feber, trötthet, hudutslag och ledvärk.

I en histiocytisk nekrotiserande lymfadenit visar sig vid mikroskopi specifika tecken såsom nekros (död cellmassa), infiltration av histiocyter och andra inflammatoriska celler samt associerade autoimmuna fenomen.

Det är viktigt att skilja denna tillstånd från mer allvarliga sjukdomar som exempelvis lymfom eller infektioner, eftersom behandlingen och prognosen kan variera kraftigt beroende på diagnos. Även om det saknas en specificerad behandlingsmetod för histiocytisk nekrotiserande lymfadenit tenderar sjukdomen att spontant resolvera inom några månader, men i vissa fall kan immunosuppressiva behandlingar vara indikerade.

Lymfkörtelinflammation, även känd som lymfadenit, är en inflammation eller svullnad i en lymfkörtel. Lymfkörtlar är små organ som hjälper till att bekämpa infektioner och sjukdomar i kroppen. De innehåller vita blodkroppar, såsom lymfocyter, som hjälper till att skydda kroppen mot främmande substanser och infektioner.

När en infektion eller en skada inträffar i någon del av kroppen, kommer vita blodkropparna att samlas i den berörda lymfkörteln för att hjälpa till att bekämpa infektionen eller skadan. Detta kan orsaka en ökning av vätskan och cellerna i lymfkörteln, vilket resulterar i en svullnad eller inflammation.

Lymfkörtelinflammation kan vara ett tecken på att kroppen försvarar sig mot en infektion eller sjukdom. Det kan också orsakas av andra faktorer, såsom cancer, autoimmuna sjukdomar och allergiska reaktioner. I vissa fall kan lymfkörtelinflammation vara smärtsam och leda till rörelsebegränsningar i området runt den berörda lymfkörteln.

Histiocyteter är en grupp av celler som utgör en del av vårt immunförsvar. De härstammar från vita blodkroppar som kallas monocyter och produceras i benmärgen. När monociterna lämnar benmärgen och tar sig ut i kroppen kan de differenciera sig till histiocyter, även kallade makrofager.

Histiocyter har som uppgift att fagocytera, det vill säga ta upp och bryta ned främmande partiklar, döda celler och bakterier. De hjälper också till att styrka immunförsvaret genom att presentera antigen till andra immunceller såsom T-celler.

Det finns olika typer av histiocytoser, vilka kan delas upp i två kategorier: neoplasm (cancer) och reaktiv sjukdom. Neoplasmer innefattar Langerhans cell histiocytoz och maligna histiocytoser, medan reaktiva sjukdomar orsakas av en överdriven aktivering av histiocyter i samband med infektioner, autoimmuna sjukdomar eller andra inflammatoriska tillstånd.

Lymfkörteltuberkulos (även känd som scrofula) är en infektionssjukdom orsakad av Mycobacterium tuberculosis-bakterien, samma bakterie som orsakar vanlig lungtuberkulos. Lymfkörteltuberkulos drabbar ofta halsens lymfkörtlar och ger upphov till små, hårda knölar eller svullnader i halsen eller nacken. Sjukdomen är vanligast hos barn under 5 års ålder och hos personer med nedsatt immunförsvar. Lymfkörteltuberkulos behandlas vanligen med en kombination av antibiotika under ett längre tid.

Lymfkörtlar, även kända som lymfnoder, är små, bönformade strukturer som finns i vår kropp, främst koncentrerade till halsen, armhålorna, ljumskarna och underarmarna. Deras huvudsakliga funktion är att hjälpa till med immunförsvaret genom att filtrera det interstitella vätskan (lymf fluid) från olika kroppsdelar för infektionskällor, främmande partiklar och celler som inte tillhör oss, såsom cancerceller.

Lymfkörtlarna innehåller speciella vita blodkroppar, kallade lymfocyter, som är en del av vårt adaptiva immunsystem. När lymffluiden passerar genom lymfkörteln, undersöker lymfocyterna den för eventuella skadliga ämnen. Om de upptäcker någonting farligt, blir lymfocyterna aktiverade och börjar producera specifika antikroppar eller andra signalproteiner för att hjälpa till att eliminera hotet.

Dessutom har lymfkörtlarna en viktig roll i dräneringen av vätskor från olika kroppsdelar och hjälper till att underhålla balansen mellan vätskan i det interstitella utrymmet och blodomloppet.

I samband med infektioner eller andra immunreaktioner kan lymfkörtlarna bli ömmare, svullna och kännas uppvärmda, vilket är ett tecken på att de är aktiva i kampen mot det inträngande hotet.

Mesenterial lymfadenitis refererar till inflammation i mesentrala lymfknutor, vilket är samlingar av lymfkörtlar som finns i mesenteriet, det vill säga den tunna lagring av bindväv som hänger från tarmarnas bakre vägg och innehåller blodkärl och lymfkärl. Mesenterial lymfadenit kan orsakas av olika faktorer, till exempel infektioner, autoimmuna sjukdomar eller cancer. Symptomen på mesenterial lymfadenit kan inkludera smärta i magen, diarré, feber och viktminskning. Behandlingen beror på orsaken till inflammationen, men kan innebära antibiotika för infektioner eller kirurgi för att avlägsna inflammerade lymfknutor.

Nekrotiserande fascit är en mycket allvarlig bakterieinfektion som drabbar djupare bindvävsskikt under huden och under musklerna. Den kan orsakas av olika bakteriestammar, men de flesta vanliga fallen orsakas av en kombination av staphylococcus aureus och streptococcus pyogenes. Infektionen sprider sig snabbt genom att förstöra vävnad (nekros) och fascian (bindvävskapsel som omsluter muskler, nerver och blodkärl).

Nekrotiserande fascit är en medicinsk nödsituation som kräver omedelbar behandling. Behandlingen består ofta av höga doser intravenös antibiotika, intensiv vård och kirurgisk debridement (avlägsnande) av drabbade vävnader för att förhindra spridning av infektionen. I allvarliga fall kan amputation av en lem krävas för att rädda patientens liv.

Symptomen på nekrotiserande fascit inkluder stark smärta, rodnad och värme i det drabbade området, vilket snabbt kan utvecklas till blåfärgning, svullnad och nekros (död vävnad). Andra symtom kan vara feber, chock, systemisk sjukdom och organsvikt.