Langerhanscellshistiocytos
Histiocytos
Histiocytos, sinus
Histiocytiskt sarkom
Hemofagocytisk lymfohistiocytos
Erdheim-Chesters sjukdom
Eosinofilt granulom
Sea-Blue Histiocyte Syndrome
Xantogranulom, juvenilt
Hjärnsinus
Käkhåla
Bihålor
Kilbenshåla
Sinus cavernosus
Sinus aortae
Orbital Diseases
Karotissinus
Skelettsjukdomar
Langerhansceller
Bihålesjukdomar
Koronarsinus
Diabetes insipidus
Vulvasjukdomar
Histiocytneoplasmer, maligna
Sinustrombos, intrakraniell
CD1-antigener
Sjuka sinus-syndrom
Mucinoser
Hypotalamussjukdomar
Granulom, letalt mittlinje
Glosögdhet
Bihåletumörer
Datortomografi
Dödlig utgång
Hudsjukdomar
Remission, spontan
Sinustakykardi
Nukleosidtransportproteiner
Polydipsia
Käkhåletumörer
Mastoidit
Lungsjukdomar
Sklerala sjukdomar
Nervvävnadsprotein S 100
Hjässben
Pilonidalcysta
Penissjukdomar
Vinblastin
Alkoholbetingad varaktig minnesstörning
Hundsjukdomar
Tvärgående sinus
Hypoaldosteronism
Orbital Neoplasms
Kladribin
Luft i lungsäcken
Ryggradssjukdomar
Histiocytom, benignt fibröst
Prednison
Superior Sagittal Sinus
Hjärnsjukdomar
Diabetes insipidus, neurogen
Langerhans cell histiocytosis (LCH) är ett sällsynt tillstånd där det förekommer överdriven celldelning och accumulering av vissa typer av vita blodkroppar, känt som Langerhansceller. Dessa celler finns naturligt i huden, lungorna och andra kroppsdelar och spelar en viktig roll i immunförsvaret. I LCH-tillståndet har Langerhanscellerna blivit cancerartade och kan växa oregelbundet, bilda tumörer och sprida sig till olika kroppsdelar. Symptomen på LCH varierar beroende på vilka organ som är drabbade, men kan inkludera hudutslag, smärta eller låmhet i benen, andningssvårigheter och problem med njurarna eller levern. Behandlingen bestäms av hur allvarligt tillståndet är och vilka organ som är drabbade, men kan inkludera kemoterapi, strålbehandling och operation.
Histiocytosis är en grupp sjukdomar som kännetecknas av överskott av vissa typ av vita blodceller, kallade histiocyter, i olika delar av kroppen. Histiocyter är en sorts immuncell som hjälper till att försvara kroppen mot infektion och skada. När dessa celler börjar växa och dela sig överaktivt orsakar detta histiocytos.
Det finns olika typer av histiocytos, men de två vanligaste är Langerhans cellshistiocytos (LCH) och hemofagocytisk lymfohistiocytos (HLH). LCH orsakas av överaktiva Langerhans celler, en typ av histiocyter som finns i huden och i andra delar av kroppen. HLH är en allvarlig sjukdom där histiocyter och vita blodkroppar, kallade lymfocyter, överaktiveras och orsakar skada på kroppens organ.
Symptomen på histiocytos kan variera beroende på vilken typ av sjukdom det rör sig om och hur allvarligt den är. Vanliga symtom inkluderar feber, trötthet, hudförändringar, svullnad, smärta och skada på olika organ i kroppen. Behandlingen beror på vilken typ av histiocytos det rör sig om och hur allvarlig den är, men kan inkludera kemoterapi, strålbehandling, operation eller benmärgstransplantation.
Histiocytosis, sinus, refererer til en sjeldent sykdomsbild hvor det oppstår en abnormal akkumulering av histiocyter (en type av immunceller) i sinnene. Dette kan føre til opptredelse av tumor-lignende lesjoner i kranievnet og/eller ansiktsskinnet.
Det forekommer to hovedtyper av histiocytosis, sinus:
1. Juvenile xanthogranulom (JXG): Dette er en benigne form for histiocytosis som oftest oppstår hos barn under 2 år. JXG kan påvirke sinnene og føre til opptredelse av hvite bler i ansiktet, men dette er veldig sjelent.
2. Langerhans cell histiocytosis (LCH): Dette er en mer alvorlig form for histiocytosis som kan påvirke ein eller flere kroppsdele, inkludert sinnene. LCH kan føre til opptredelse av infeksjoner, svulst, skjeve ansikt og andre symptomer.
Behandlingen av histiocytosis, sinus varierer basert på typen av sykdom og alvorheten av symptomene. For de fleste med JXG er ingen behandling nødvendig, mens LCH kan behandles med kirurgi, strålebehandling eller kjemoterapi.
Histiocytic sarcoma (HS) är en mycket sällsynt cancerform som drabbar immunsystemet. Det utgör mindre än 1% av all maligna histiocytiska sjukdomar. HS uppstår när histiocyter, en typ av vita blodkroppar som hjälper till att försvara kroppen mot infektioner och främmande ämnen, ombildas till cancerceller.
HS kan drabba personer av vilken ålder som helst, men det är vanligast hos vuxna mellan 50 och 60 år. Det kan uppkomma i alla delar av kroppen, inklusive lymfknutor, lever, lungor, hjärta, muskler, ben och hud. Symptomen varierar beroende på vilken del av kroppen som är drabbad, men kan inkludera svullnad, smärta, trötthet, feber och viktminskning.
HS diagnostiseras vanligen genom en biopsi av den drabbade vävnaden, följt av immunohistokemisk och genetisk analys för att bekräfta diagnosen. Behandlingen består ofta av kirurgi, strålbehandling och kemoterapi, men prognosen är generellt dålig, med en median överlevnad på mindre än ett år efter diagnos.
Histiocyteter är en grupp av celler som utgör en del av vårt immunförsvar. De härstammar från vita blodkroppar som kallas monocyter och produceras i benmärgen. När monociterna lämnar benmärgen och tar sig ut i kroppen kan de differenciera sig till histiocyter, även kallade makrofager.
Histiocyter har som uppgift att fagocytera, det vill säga ta upp och bryta ned främmande partiklar, döda celler och bakterier. De hjälper också till att styrka immunförsvaret genom att presentera antigen till andra immunceller såsom T-celler.
Det finns olika typer av histiocytoser, vilka kan delas upp i två kategorier: neoplasm (cancer) och reaktiv sjukdom. Neoplasmer innefattar Langerhans cell histiocytoz och maligna histiocytoser, medan reaktiva sjukdomar orsakas av en överdriven aktivering av histiocyter i samband med infektioner, autoimmuna sjukdomar eller andra inflammatoriska tillstånd.
Lymfatiska sjukdomar är en övergripande benämning på en grupp av sjukdomar som drabbar lymfsystemet, vilket består av lymfkärlen, lymfknutor, mjölke, tillsammans med andra strukturer som har att göra med immunförsvaret. Dessa sjukdomar kan vara infektionsrelaterade, autoimmuna eller cancerartade till sin natur. Några exempel på lymfatiska sjukdomar inkluderar lymfödem, lymfom och leukemi. Lymfödem orsakas ofta av skada eller avlägsnande av lymfkärl, medan lymfom och leukemi är cancerformer som utgår från lymfocyter, en typ av vita blodkroppar.
Hemofagocytisk lymfohistiocytos (HLH) är en mycket ovanlig, livshotande sjukdom där den drabbades vita blodkropparna, främst makrofager och lymfocyter, aktiveras och multipliceras överdrivet. Dessa celler samlar in (fagocyterar) andra blodceller, inklusive röda blodkroppar, vit blodceller och blodplättar, i ett försök att kontrollera en infektion eller inflammation. Men när aktivering och fagocytos fortsätter obehindrat leder det till skada på kroppen och kan orsaka organsvikt.
HLH kan delas in i två typer: primär (genetisk) och sekundär (inflammatorisk eller reaktiv). Primär HLH är vanligare hos barn och beror ofta på genetiska mutationer som förhindrar cellerna från att stänga av aktiveringsprocessen. Sekundär HLH kan utlösas av infektioner, cancer eller andra sjukdomar som aktiverar immunsystemet hos vuxna och barn.
Symptomen på HLH kan variera men inkluderar ofta feber, trötthet, lymfknutförstoring, lever- och mjältsvullnad, blodproppar och läckage av blod i kroppen. Diagnosen ställs vanligen genom att mäta nivåerna av vissa proteiner i blodet som är förhöjda vid HLH. Behandlingen innefattar ofta kemoterapi, immunosuppressiva läkemedel och ibland stamcellstransplantation.
Erdheim-Chester sjukdom (ECD) är en mycket sällsynt, idiopatisk inflammatorisk och fibrotisk sjukdom som drabbar mjukvävnader och ben. Sjukdomen karaktäriseras av ett överdrivet infiltrat av histiocyter (specifikt CD68+, FXIIIa+, CD1a-, Langerhans-cellnegativa celler) i olika organ och vävnader.
Typiska kliniska manifestationer inkluderar skelettrelaterade symptom som smärta, svullnad eller frakturer i lårbenen, skulderbladen och revbenen; externa ögonsjukdom (också kallat "känslolöshet" eller "orange peel-syndrom"); centralnervsystemrelaterade symptom som balansstörningar, huvudvärk, och försämrad kognition; njurfunktionsnedsättning; och hjärtsvikt på grund av infiltration i hjärtmuskulaturen eller klaffarna.
Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av kliniska, radiologiska, laboratorie- och patologiska befunder. Behandlingen består ofta av systemisk immunosuppressiv terapi med steroider, kinaser inhibitorer eller andra immunmodulerande läkemedel. Prognosen är varierande, men många patienter kan ha en relativt god livskvalitet med behandling.
"Eosinophilic granuloma" er en medisinsk betegnelse for et type av granulom, som inneholder en høy koncentrasion av eosinofile hvite blodlegemer. Granulomer er abnorme samlinger av immunceller, som dannes i respons på fremmede stoffer eller skader i kroppen. Eosinofile hvite blodlegemer spiller en viktig rolle i forsvaret mot parasittiske ormer og andre fremmede stoffer, men kan også være involvert i allergiske reaksjoner og visse sykdomstilstander.
Eosinofile granulomer kan forekomme i forskjellige deler av kroppen, inklusive lungene, huden og lymfeknuter. De kan være forårsaket av infeksjoner, autoimmune sykdommer, inflammatoriske tilstander eller tumorer. I noen tilfeller kan de være asymptomatiske, men i andre kan de føre til å skape en rekke symptomer som hoste, trang til å hjeste, hudutslag og vanskeligheter med å respirere.
For å stille en diagnose av eosinofilt granulom vil lege ofte utføre en række undersøkelser, inklusive blodprøver, billeddiagnostiske undersøkelser som røntgen og CT-scanning, og i noen tilfeller biopsi for å analysere vævssampel. Behandlingen av eosinofilt granulom vil avhenge av å identifisere og behandle underliggende årsaken, og kan inkludere steroider, immunsuppressive medikamenter eller kirurgi.
Sea-Blue Histiocyte Syndrome, også kendt som Sea-Blue Histiocytosis, er en meget sjælden genetisk sygdom, der karakteriseres ved optræden af histiocyter (en type hvid blodlegeme) med blåtfarvede granulationer i deres cytoplasma. Disse histiocyter findes primært i knogleviden og benmærket, men kan også ses i andre væv som lever, milt og lymfevæv.
Den specifikke medicinske definition af Sea-Blue Histiocyte Syndrome er: "En autosomal recessiv genetisk sygdom karakteriseret ved optræden af histiocyter med blåtfarvede granulationer i deres cytoplasma, primært i knogleviden og benmærket. Sygdommen er ofte associeret med anæmi, lave niveauer af serumferritin, og forstyrrelser i neurodegeneration."
Symptomerne af Sea-Blue Histiocyte Syndrome kan variere fra person til person, men de mest almindelige symptomer inkluderer træthed, svaghed, blå mærker under huden (især på benene), forhøjet risiko for infektion, lavt antal røde blodlegemer og lavt niveau af serumferritin. I nogle tilfælde kan sygdommen også være associeret med neurologiske symptomer som demens, muskelsvaghed, og balanceproblemer.
Diagnosen af Sea-Blue Histiocyte Syndrome stilles normalt ved hjælp af en kombination af blodprøver, biopsi af knogleviden eller benmærket, og genetisk testning for at identificere mutationer i genen TRAPSR1. Behandlingen af sygdommen er symptomatisk og kan inkludere blodtransfusioner, supplementering med jern, antibiotika til forebyggelse af infektioner, og terapi for neurologiske symptomer.
Juvenile xanthogranuloma (JXG) är en relativt vanlig benign (godartad) sjukdom som drabbar huden och/eller ögats regnbågshinna (iris). Det är en typ av histiocytos, vilket betyder att den orsakas av överdriven celldelning och accumulering av vissa typer av vita blodkroppar som kallas histiocyter.
JXG yttrar sig ofta som runda eller ovala köttfärgade, rosa eller röda knölar under huden, vanligtvis på ansiktet, halsen, öronen, armar och ben. De kan vara av varierande storlek och kan synas vid födelsen eller utvecklas under de första levnadsåren. I vissa fall kan flera knölar uppstå över en tid.
Även om JXG vanligtvis är godartad, kan den i sällsynta fall leda till komplikationer som granskande ögonsjukdom (skleraflinkning) eller spridning till inre organ, särskilt vid mycket unga barn. Dessa komplikationer är dock ovanliga och behandling kan vara otillräcklig om de uppstår.
I allmänhet observeras JXG under uppsyn av en läkare, men inget specifikt behandlingsbehov finns i de flesta fallen. I vissa fall kan läkaren besluta att avlägsna en knöl om den är störande eller blir infekterad. Om det uppstår granskande ögonsjukdom kan behandling med kortisonkräm eller systemisk kortison ges.
En hjärnsinus är ett slags utvidgning i skallbenen där det förekommer luftfyllda rum, kallade paranasala sinus. Dessa strukturer innehåller vanligtvis luft och hjälper till att fuktighet och varme regleras i näsa och svalg. Ordet "hjärnsinus" används ofta för att referera till de paranasala sinusen som är nära hjärnan, däribland frontova, etmoidala, sphenoidala och maxillära sinusen. Infektioner eller andra sjukdomar i dessa områden kan leda till komplikationer eftersom de gränsar till hjärnan och kranialnerverna.
'Käkhåla' är ett medicinskt begrepp som refererar till en patologisk förändring i munhålan. Det är en abnorm utväxt av benvävnad eller skleros (förtjockning) av mjuk vävnad i nedre delen av munhålan, nära halsen. Käkhåla kan orsaka problem med sväljning, hosta och andning. Den kan också öka risken för infektioner eftersom den kan störa normal salivflöde och slemproduktionen i munhålan. Käkhålor behandlas vanligen kirurgiskt.
'Bihålor' er en del av kroppen som oftest refererer til de to huler, der ligger på hver side av nesa og munden. Den medicinske betegnelse for bihålerne er 'paranasal sinus' (på latin). Bihålene består af fire par:
1. Frontalsinus: De to forreste bihålere, der ligger i pandebenet og er de største bihålere.
2. Maxillarsinus: De to sidebihålere, der ligger i kindbenet og er de mindst komplekse bihålere.
3. Ethmoidalsinus: Det mellemste par bihålere, der ligger mellem øjenhulerne og består af flere små luftfyldte kamre.
4. Sphenoidsalsinus: Den bageste par bihålere, der ligger i pandebenet og er den mest komplekse bihålere.
Bihålene hjælper med at varme, fugtiggøre og filtrere indåndingsluften. De kan blive inficerede eller koloniseret af bakterier, jungeres eller udvikle polypper, hvilket kan resultere i forskellige sygdomstilstande som f.eks. bihulebetændelse (sinusitis).
'Kilbenshåla' är ett slanguttryck och används inte inom medicinen. Det finns dock en medicinsk diagnos som kan relateras till symptomen som ofta förknippas med detta uttryck, nämligen bukgirigt (akut magsäcksdilatation). Bukgirigt är ett tillstånd där magsäcken är utvidgad och fylld med gas eller vätska, vilket kan orsaka smärta, illamående och kräkningar. Detta kan vara relaterat till olika medicinska tillstånd, såsom mag-tarm-obstruktioner, gastroenterit, överätning eller neurologiska sjukdomar som exempelvis multipel skleros.
Sinus cavernosus er en del av hjerneskauddalen og er en slags venøs sinus (en slags blodmassehule) i menneskelig anatomi. Den ligger på hver side av sella turcica, som er den knokleplate som skiller ut i hjernenskallen der pinnen krysser. Sinus cavernosus inneholder blod fra flere forskjellige kraniale veners systemer og har en viktig rolle i dræning av blodet fra hjernen. Den er også nær til det autonoma nervesystemet, særlig sympatiske nervestrømme, som kan påvirke funksjonen av hjerte-karsystemet og andre organer i kroppen.
'Sinus aortae' er en del av hjertet og er definert som en muskelpose i venstre kammer (ventrikel) av hjertet. Den er lokisert mellom aortaens rot og den muskulære delen av aortaklappen. 'Sinus aortae' inneholder noen av de conducting slemhinnene som hjelper til å koordinere hjertets slag. Den er også en plassering for elektrisk aktivitet og kan være involvert i bestemte typer av hjerterhythmestørrelser, som f.eks. forkortede QT-intervaller.
'Orbital diseases' refer to a range of medical conditions that affect the orbit, which is the bony cavity in the skull that contains the eye and its associated muscles, nerves, fat, and blood vessels. These conditions can be caused by various factors such as inflammation, infection, trauma, tumors, or congenital abnormalities.
Orbital diseases can manifest as a variety of symptoms, including protrusion or displacement of the eye, double vision, pain, swelling, redness, and decreased vision. Some common examples of orbital diseases include:
1. Graves' orbitopathy: an autoimmune disorder that often affects people with Graves' disease, causing inflammation and enlargement of the tissues around the eye.
2. Orbital cellulitis: a bacterial or fungal infection of the orbital tissue, which can cause swelling, redness, and fever.
3. Orbital tumors: benign or malignant growths that develop in the orbit, such as optic nerve gliomas, lacrimal gland tumors, or lymphomas.
4. Thyroid eye disease: a condition characterized by inflammation of the orbital tissue due to an overactive thyroid gland.
5. Orbital fractures: breaks in the bones surrounding the orbit, often caused by trauma.
6. Orbital varix: a dilated vein in the orbit that can cause protrusion or displacement of the eye.
7. Congenital orbital anomalies: abnormalities present at birth, such as craniofacial syndromes or congenital glaucoma, which can affect the development and function of the orbit.
Proper diagnosis and treatment of orbital diseases require a thorough evaluation by an ophthalmologist or neuro-ophthalmologist, who may order imaging studies, blood tests, or biopsies to determine the underlying cause and develop an appropriate treatment plan.
Karotis sinus är en reflex i kroppen som hjälper till att reglera blodtrycket. Det är en liten knuta av nervceller som finns vid karoidartärerna, de stora artärerna på var sida av halsen som för blod till hjärnan. När trycket i dessa artärer stiger kan karotis sinus utlösa en reflex som sänker hjärtats slagfrekvens och minskar blodflödet till hjärnan, vilket hjälper att förhindra att blodtrycket blir för högt.
Om karotis sinus är överaktiv kan den utlösa en alltför stark reflex som orsakar symtom som yrsel, svimning eller till och med medvetslöshet. Detta kallas karotis sinus syndrom och behandlas vanligtvis med mediciner eller kirurgi för att minska nervcellernas aktivitet.
Skelettsjukdomar är en samlande beteckning för sjukdomar som drabbar skelettet och lederna. Detta kan innefatta allt från smärtsamma akuta tillstånd som exempelvis benskador, till kroniska sjukdomar som osteoporos och reumatoid artrit. Skelettsjukdomar kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive ärftliga faktorer, infektioner, trauma, cancer och autoimmuna störningar. Vissa skelettsjukdomar kan leda till smärta, svårigheter att röra sig och försämrad kvalitet på livet om de inte behandlas korrekt.
Langerhans celler är en typ av dendritiska celler, som är en del av vårt immunförsvar. De finns främst i huden och slemhinnor och har en viktig roll i att försvara kroppen mot infektioner. Langerhans celler kan identifiera och fånga upp främmande partiklar, såsom virus och bakterier, och presentera dem för T-celler, vilket utlöser en immunreaktion. De har ett unikt morfologiskt kännetecken som är deras utstickande utskott (dendriter), och de innehåller också speciella organeller som heter Birbeck granuler, vilka används för att identifiera dem under mikroskopi.
'Pannhåla' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva ett hål eller en defekt i pannbenet, det tunnare benet ovanför ögonen. Pannhålan kan vara medfött eller uppstå till följd av skada eller sjukdom. I vissa fall kan pannhålan vara så liten att den inte orsakar några problem, medan större pannhålor kan leda till infektioner, hjärnskador eller andra komplikationer. Behandlingen beror på storleken och läget på pannhålan, samt om det finns några associerade komplikationer.
"Bihålesjukdomar" (tidigare kallat "tuberkulos i bihålorna") är en infektionssjukdom som primärt orsakas av bakterien Mycobacterium tuberculosis. Sjukdomen drabbar ofta luftvägarna, men kan även sprida sig till andra delar av kroppen, inklusive bihålorna (öron).
Infektionen i bihålorna uppstår vanligtvis som en komplikation av en tidigare tuberkulosinfektion någon annanstans i kroppen. Bakterierna kan spridas via blodomloppet eller lymfvätskan till bihålorna, där de kan orsaka inflammation och skada.
Symptomen på bihålesjukdomar inkluder bland annat smärta i örat, hörselnedsättning, utflöde från örat som kan vara klart, blodigt eller gulsiktigt, och svullnad i området runt örat. I vissa fall kan även feber, trötthet och viktminskning förekomma.
Diagnosen ställs vanligtvis genom att taga ett prov från örat och analysera det för närvaro av bakterier eller andra tecken på infektion. Behandlingen består vanligen av en kombination av antibiotika som tas under en längre period, ofta i sex månader eller mer. I vissa fall kan även kirurgi behövas för att avlägsna infekterat vävnad eller dränera abscesser.
"Koronarsinus" er en betegnelse for de blodkar som leverer ilt og næring til hjertet. Det består af to hovedgrene, den venstre og højre koronarcirkulation, som deler sig i flere mindre grene for at forsyne hele hjertet med blod. Den venstre koronarcirkulation leverer blod til det venstre ventrikel og atrien, mens den højre koronarcirkulation leverer blod til det højre ventrikel og atrium samt deler af den venstre side af hjertet. Koronarsinusen kan blive forsnævret eller blokeret, fx som følge af aterosklerose, hvilket kan medføre angina pectoris eller et hjerteinfarkt.
Diabetes insipidus är ett sällsynt endokrint tillstånd som orsakas av brist på hormonet antidiuretiskt hormon (ADH) eller bristande respons hos njurarna på detta hormon. Detta leder till en patologisk ökning av duriten och polyuri, det vill säga att personen urinerar mycket och får i sig mycket vätska för att kompensera.
Det finns två huvudtyper av diabetes insipidus: central diabetes insipidus och nefrogen diabetes insipidus. Central diabetes insipidus orsakas av brist på ADH-produktion i hypofysen, medan nefrogen diabetes insipidus beror på en nedsatt funktion hos njurarna att svara på ADH.
Det är viktigt att skilja diabetes insipidus från diabetes mellitus, som är ett mycket vanligare tillstånd som kännetecknas av höga blodsockernivåer och ofta orsakas av insulinresistens.
'Vulvasjukdomar' refererar till olika medicinska tillstånd och infektioner som kan drabba kvinnors vulva, det yttre könsorganet. Detta inkluderar huden och slemhinnan runt slidan och klitoris.
Exempel på vanliga vulvasjukdomar är:
1. Vulvovaginit: En inflammation eller infektion i både vulvan och vaginala området, ofta orsakad av bakterier, svampar eller parasiter.
2. Candidiasis (svampinfektion): En överväxt av jästsvamp i vulvavaginala området som kan orsaka klåda, brännande känslor och vit, krämig utflöde.
3. Herpes: En sexuellt överförbar infektion (STI) som orsakas av herpes simplex-virus typ 1 eller 2, vilket kan leda till små blåsor och sår på vulvan.
4. Lichen sclerosus: En kronisk hudsjukdom som kan drabba hela kroppen, men ofta påträffas i områden runt slidan och anus. Den kan orsaka vit, tunna hud, blåsor och smärtor.
5. Lichen planus: En autoimmun sjukdom som kan drabba hela kroppen, inklusive vulvan. Det kan leda till röd, svullen, irriterad hud med vita prickar eller fläckar.
6. Psoriasis: En autoimmun hudsjukdom som kan drabba vulvan och orsaka röd, skrynklig, torr hud med silvervita fjäll.
7. Vulvodyni: Kronisk smärta eller irritation i vulvan utan någon synlig orsak.
8. Skabb (scabies): En smittsam hudsjukdom som orsakas av en liten spindelart, som kan leda till röd, irriterad hud med små blåsor och sår.
9. Vaginit: Irritation eller inflammation i slidan som kan orsakas av bakterier, svampar eller parasiter.
10. Cancer: Olika typer av cancer kan drabba vulvan, inklusive squamous cell carcinoma, melanom och basalcellskancer.
Histiocytneoplasmer är en grupp sjukdomar som karaktäriseras av ökad tillväxt och accumulering av histiocyter, en typ av cell som utgör en del av kroppens immunförsvar. "Maligna histiocytneoplasmer" refererar till de undergrupper av histiocytneoplasier som har potentialen att växa ocontrollerat och sprida sig till andra delar av kroppen, vilket kan orsaka skada på omgivande vävnad.
Det finns flera typer av maligna histiocytneoplasmer, men de två vanligaste är:
1. Histiocytos X (Langerhans cell histiocytos): Detta är en grupp sjukdomar som orsakas av ökad tillväxt och accumulering av Langerhans celler, en speciell typ av histiocyter. Sjukdomen kan vara lokaliserad till en enda del av kroppen eller spridd över flera områden. I sin maligna form kan den orsaka skada på organ och vävnader och kan vara livshotande.
2. Maligna icke-Langerhans cell histiocytos: Detta är en grupp sjukdomar som orsakas av ökad tillväxt och accumulering av andra typer av histiocyter än Langerhans celler. Dessa sjukdomar kan vara lokaliserade eller spridda, och i sin maligna form kan de orsaka skada på organ och vävnader och kan vara livshotande.
Maligna histiocytneoplasmer behandlas vanligen med kemoterapi, strålbehandling eller kirurgi beroende på sjukdomens typ, utbredning och allvarlighetsgrad.
Intrakraniell sinus trombos (CVT) refererer til en blodprop i en af de venøse sinus i hjernen. Disse sinus er blodkar som dræner blodet væk fra hjernen og indeholder ofte langsomt flydende blod, hvilket gør dem modtagelige for at danne blodproppers.
CVT kan have mange årsager, herunder infektioner, betændelsestilstande, krampesygdomme, hormonbehandling og andre faktorer, der gør blodet mere tykt eller tilbøjeligt til at koagulere. Symptomer på CVT kan variere meget, afhængig af hvilken sinus der er berørt og hvor stor en del af denne der er blokeret.
Symptomer på intrakraniell sinus trombose kan omfatte hovedpine, synsforstyrrelser, svimmelhed, epileptiske anfald, forvirring, taleproblemer, bevægelsesproblemer eller andre neurologiske symptomer. Hvis CVT ikke behandles hurtigt, kan det medføre alvorlige komplikationer som blodprop i hjernen (apopleksi), endelig hjerne skade eller død. Behandling omfatter ofte antikoagulant medicin, såsom warfarin eller heparin, for at forhindre yderligere koagulation og muligvis trombektomi (en operation, der fjerner blodproppen).
CD1 är en grupp av proteiner som uttrycks på ytan av vissa immunceller, framförallt dendritceller och makrofager. CD1-proteinerna binder och presenterar specifika typer av lipider (istället för proteinfragment) för T-celler, vilket gör att de kan spela en viktig roll i immunförsvaret mot vissa infektioner och sjukdomar. CD1-antigener är därför specifika epitoper som finns på CD1-proteinerna och som kan binda till och aktivera specifika T-celler. Det finns flera olika typer av CD1-antigener, beroende på vilken typ av CD1-protein de binder till.
Sjuka sinussyndrom, även känt som sinusit eller rhinosinusitis, är en inflammation eller infektion i en eller flera av de paranasala sinusen - framsinus, baksinus, mellanhus och pannasinus. Detta kan orsakas av en viral, bakteriell eller sällsynt en svampinfektion.
Symptomen på sjuka sinussyndrom inkluderar:
1. Nasal congestion eller en stoppad näsa
2. Näsflöde, som kan vara klart eller grönaktigt/gulaktigt
3. Tryck eller smärta i ansiktet, särskilt kring ögon och näsa
4. Huvudvärk eller panna
5. Försämrad lukt- och smakförmåga
6. Hosta, halsont och/eller feber (i vissa fall)
Sjukdomen kan vara akut (varar under fyra veckor eller mindre) eller kronisk (varar längre än tolv veckor), beroende på dess varaktighet. Akuta fallen tenderar att vara virala, medan kroniska fallen ofta är orsakade av en bakteriell infektion eller ett underliggande strukturellt problem i sinusen.
Etmoidalsinus er en del av kraniets suturalsystem og betegner et par luftfylt huler i ethmoidet ben, som er plassert mellom øynene og foran hjernen. Disse luftfylt hulrummet er en del av p Nasalske Hule og hjelper til å varme, fuktifisere og filtrere luften vi inhales. Etmoidalsinus har også noen fine skilleribben som dele hulrummet opp i flere små rum, kalleres celler. Infeksjoner eller inflammasjon i etmoidalsinus kan føre til en type infeksjon kalt sinusitt.
Mucinoser är ett samlingsbegrepp för sjukdomar som kännetecknas av ökat mängd av ett protein som kallas mucin i huden eller i andra vävnader. Muciner är en typ av glykoproteiner som finns naturligt i kroppen och har en vattenavvisande funktion. Vid mucinoser kan det finnas ökad bildning av mucinvätska, vilket kan leda till svullnad och hårdhet i berörda områden.
Det finns olika typer av mucinoser, inklusive exempelvis kutan muzinös degenarativ sjukdom (CMMD) och retikulohistiocytos. Dessa sjukdomar kan variera i symptom och allvarlighetsgrad, och deras orsaker är inte fullständigt klarlagda. Behandlingen av mucinoser kan innebära användning av läkemedel som reducerar inflammation eller påverkar immunsystemet, samt möjligen kirurgiska ingrepp för att avlägsna överflödig vätska eller berörda vävnader.
Hypothalamussjukdomar är en samling sjukdomar som drabbar hypothalamus, ett litet område i hjärnan som har en central roll i regleringen av kroppens homeostas och endokrin system. Hypothalamus kontrollerar bland annat aptit, sömn, kroppstemperatur, stressrespons och hormonproduktion.
Hypothalamussjukdomar kan orsakas av olika faktorer som genetiska defekter, infektioner, trauma, tumörer eller autoimmuna sjukdomar. Exempel på hypothalamussjukdomar inkluderar:
1. Hypopituitarism: En tillstånd där hypofysen inte producerar tillräckligt med hormoner, vilket kan bero på en skada eller sjukdom i hypotalamus.
2. Diabetes insipidus: En sjukdom som orsakas av ett felaktigt signalsystem mellan hypothalamus och njurarna, vilket leder till att kroppen inte kan reglera vattnets balans korrekt.
3. Klinefelters syndrom: En genetisk störning som orsakas av en extra X-kromosom hos män, vilket kan leda till hormonella rubbningar och problem med könsmaturiteten.
4. Prader-Willi syndrom: En genetisk sjukdom som kännetecknas av aptitlöshet under spädbarnsåldern följt av överdriven aptit och viktuppgång under barndomen.
5. Craniopharyngiom: En typ av hjärntumör som ofta växer i närheten av hypotalamus och hypofysen och kan orsaka hormonella rubbningar och andra symtom.
Symptomen på hypothalamussjukdomar varierar beroende på vilken del av hypothalamus som är drabbad och hur allvarlig sjukdomen är. Behandlingen består ofta av hormonersättningst Therapy, mediciner och i vissa fall kirurgi.
"Letalt mittlinje" (midline) refererar till en imaging-befattnings term som används för att beskriva strukturer eller patologiska processer som ligger nära den mellersta linjen i kroppen, vanligtvis från nacken och ned till buken.
En "granulom" är en speciell typ av inflammatorisk reaktion som uppstår när immunförsvaret försöker bekämpa ett främmande ämne, såsom en infektion eller ett utländskt material. Granulomer består ofta av samlingar av immunceller, bland annat makrofager och lymfocyter, som omger och försöker neutralisera det främmande ämnet.
Då kan en definition av "letalt mittlinje-granulom" vara: "En inflammatorisk reaktion i form av ett granulom som bildas nära den mellersta linjen i kroppen, ofta orsakad av en infektion eller ett utländskt material."
Det är värt att notera att det kan finnas specifika sjukdomar som är kopplade till letalt mittlinje-granulom, såsom histoplasmos och tuberkulos.
Medicinskt kan "glosögdhet" definieras som en försämring av förmågan att artikulera tala, det vill säga att forma och producera tal med hjälp av tungan, läpparna och andra munmuskler. Glosögdhet kan orsakas av olika medicinska tillstånd som neurologiska sjukdomar, skador på hjärnan eller nerverna, strukturella skador på munnen eller tungan, eller muskulära problem. Symptomen på glosögdhet kan variera från milda till allvarliga och kan inkludera att personen har svårt att producera klara ljud, att talet blir sluddrigt eller nästan omöjligt att förstå. Behandlingen av glosögdhet beror på orsaken till problemet och kan innefatta logopedisk träning, medicinsk behandling eller kirurgi.
'Bihåletumörer' refererar till abnorma växtor i eller runt det mänskliga bakhuvudet, mer specifikt i eller nära örontrumpeten (koncha), som är en del av det yttre hörselgången. Tumörerna kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna).
Godartade bihåletumörer inkluderar exostoser, atheromer, och granulomatos tumörer. Dessa är oftast långsamt växande och orsaker sällan några allvarliga komplikationer. Vissa former av godartade bihåletumörer kan dock leda till hörselnedsättning, otillräcklig drakeffekt eller obehag.
Elakartade bihåletumörer är ovanligare än godartade tumörer och inkluderar cancerformer som basalcellskancer, plattcellsskancer och sarkomer. Dessa tumörer kan inkräkta på närliggande strukturer, orsaka smärta, hörselnedsättning eller andra komplikationer. I vissa fall kan elakartade bihåletumörer metastasera (spridas) till andra delar av kroppen.
Det är viktigt att uppsöka läkare om man upplever några ovanliga symptom eller förändringar i det yttre hörselgången, såsom knölar, svullnader, blödningar, smärta eller hörselnedsättning. En tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen och minska risken för komplikationer.
"Datortomografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker stråling for å oppnå detaljerede, tvidimensjonale skanninger av kroppen. Metoden kalles også "computertomografi" eller blot "CT".
I en CT-skanning passerer en fin strålebunde gjennom kroppen i mange forskjellige vinkler, mens en datamaskin registrerer de resulterende skråkkryssene av skinnene. Disse dataene brukes deretter for å generere tvidimensjonale bildekserieser av det undersøkte området.
CT-skanning gir ofte mer detaljert og skarp informasjon enn tradisjonelle røntgenundersøkelser, særlig når det gjelder å avdekke skader, tumorer eller andre abnormaliteter i viktige strukturer som hjernen, hjertet, lungene og karsystemet.
Noe av fordelene med CT-skanning inkluderer:
* Høy grad av detaljeringsgrad og skarphet
* Snarlighet i utførelsen
* Mulighet for å identifisere en bred vifte av medisinske tilstander
Noe av ulemperne inkluderer:
* Bruk av ioniserende stråling, som kan øke risikoen for kreft i lengre sikt
* Relativt høy dosis stråling j rentforhold til tradisjonelle røntgenundersøkelser
* Mulighet for allergiske reaksjoner på kontrastmidlene som ofte brukes under skanningen.
Den medicinska definitionen av 'dödlig utgång' är när en persons tillstånd, ofta som ett resultat av en sjukdom eller skada, leder till döden. Det kan också definieras som en situation där en persons prognos är att de kommer att dö inom en viss tidsram, baserat på deras tillstånd och behandlingsalternativ. I kliniska studier används ofta ett mått som kallas "dödlighet" för att beskriva andelen deltagare som avlidit under en viss tidsperiod.
Hudsjukdomar är sjukdomar som primärt påverkar huden och dess tillhörande strukturer, såsom hår, naglar och slemhinnor. Det kan vara både akuta och kroniska tillstånd, som orsakas av en rad olika faktorer, inklusive infektioner, autoimmuna störningar, genetiska faktorer, miljöfaktorer och cancer. Exempel på hudsjukdomar är eksem, psoriasis, akne, svampinfektioner, herpes simplex, hudcancer och vitiligo. Behandlingen av hudsjukdomar kan vara symtomatisk eller riktad mot orsaken, beroende på typen av sjukdom och dess allvarlighetsgrad.
Spontan remission definieras inom medicinen som en situation där en sjukdom av naturliga eller okända skäl avtar eller försvinner utan någon specifik behandling. Detta fenomen är relativt sällsynt och kan variera beroende på vilken typ av sjukdom det rör sig om. I vissa fall kan patientens eget immunsystem ha haft en roll i att bekämpa sjukdomen, medan andra gånger kan orsaken vara okänd. Det är viktigt att notera att spontan remission inte är samma sak som en fullständig läkning, eftersom det finns risk för att sjukdomen kan återkomma i framtiden.
Sinustakykardi är ett tillstånd där hjärtats sinusknut, som är den normala elektriska ledningen i hjärtat som sätter igång varje hjärtslag, genererar en hastigare än normalt antal slag per minut. Detta kan orsaka en ökad puls- och hjärtfrekvens över 100 slag per minut vid vila. Orsaken till sinustakykardi kan variera, men det kan ibland förekomma som ett symtom på olika hjärtsjukdomar eller andra sjukdomstillstånd som påverkar autonoma nervsystemet. I vissa fall kan sinustakykardi behöva behandlas med mediciner eller andra terapeutiska åtgärder för att förebygga komplikationer och undvika skada på hjärtat.
En vävnadsprov är en typ av medicinskt prover där ett litet fragment av kroppens vävnad tas bort för att undersöka och analysera. Det kan användas för att ställa en diagnos, bedöma effekterna av en behandling eller forska. Vävnadsproven kan tas från olika delar av kroppen, beroende på vad som behöver undersökas, och metoderna för att ta provet varierar beroende på vilken typ av vävnad som ska tas. Exempel på olika slag av vävnadsprover är exempelvis biopsi, aspirationscytologi och finnmönstring.
Nukleosidtransportproteiner (NTT) är en typ av proteiner som transporterar nukleosider, vilket är byggstenarna i DNA och RNA, genom cellytan. Dessa proteiner hjälper till att reglera nivåerna av intracellulära nukleosider och deras derivat, inklusive nukleotider, som är de föregångare som behövs för syntesen av DNA och RNA. NTT finns i alla levande celler och är viktiga för celldelning, tillväxt och utveckling. Dysfunktion eller mutationer i NTT kan leda till olika sjukdomar, inklusive neurodegenerativa störningar och cancer.
Polydipsi är ett medicinskt begrepp som betyder "ödesgirig törst". Det definieras som en klinisk symptom där en individ upplever en stark och outsläcklig törst, vilket leder till att de dricker ovanligt stora mängder vätska. Polydipsi kan vara ett tecken på underliggande medicinska tillstånd, såsom diabetes, njur- eller leverproblem, psykiska störningar och vissa medikamenters biverkningar. Det är viktigt att undersöka orsaken till polydipsi för att behandla underliggande sjukdom.
'Käkhåletumörer', även kända som sinus pilonidalis tumörer eller kryptider, är abnorma vävnadsformationer som bildas i det perianala området, närmare bestämt i det lilla hålrummet (käkhålet) som finns mellan anus och stjärtbenet. Dessa tumörer kan vara både ickecancerösa (benigna) och cancerösa (maligna).
De flesta käkhåletumörerna är benigna och består av hårfollikelinflammation, infektion eller cystbildning. Ibland kan en ingrown hair (ingjuten hår) leda till en infektion och bildandet av en abscess eller en pilonidal cyst. Dessa tumörer kan vara små och orsaka obehag eller stora nog för att pressa på nerver och muskler i området, vilket kan leda till smärta och svullnad.
I sällsynta fall kan käkhåletumörer bli cancerösa och utvecklas till en malig nedscending primär epitelial tumör (PET). Dessa tumörer är mycket ovanliga, men de kan vara aggressiva och leda till lokala infiltrationer och metastaser.
Det är viktigt att söka medicinsk behandling om man upplever smärta, svullnad eller annan obehag i det perianala området. Behandlingen kan bestå av antibiotika, dränering av abscesser eller kirurgiskt avlägsnande av tumörerna.
Lymfkörtlar, även kända som lymfnoder, är små, bönformade strukturer som finns i vår kropp, främst koncentrerade till halsen, armhålorna, ljumskarna och underarmarna. Deras huvudsakliga funktion är att hjälpa till med immunförsvaret genom att filtrera det interstitella vätskan (lymf fluid) från olika kroppsdelar för infektionskällor, främmande partiklar och celler som inte tillhör oss, såsom cancerceller.
Lymfkörtlarna innehåller speciella vita blodkroppar, kallade lymfocyter, som är en del av vårt adaptiva immunsystem. När lymffluiden passerar genom lymfkörteln, undersöker lymfocyterna den för eventuella skadliga ämnen. Om de upptäcker någonting farligt, blir lymfocyterna aktiverade och börjar producera specifika antikroppar eller andra signalproteiner för att hjälpa till att eliminera hotet.
Dessutom har lymfkörtlarna en viktig roll i dräneringen av vätskor från olika kroppsdelar och hjälper till att underhålla balansen mellan vätskan i det interstitella utrymmet och blodomloppet.
I samband med infektioner eller andra immunreaktioner kan lymfkörtlarna bli ömmare, svullna och kännas uppvärmda, vilket är ett tecken på att de är aktiva i kampen mot det inträngande hotet.
Mastoidit är en infektion i mastoidprocessen, ett benutskott bakom örat. Mastoidprocessen är en del av tinningbenet och innehåller luftfyllda hålrum som kan bli inflammerade om det uppstår en infektion i mellanörat. Infektionen kan sprida sig från mellanörat genom den tunna benväggen till mastoidprocessen.
Symptomen på mastoidit kan inkludera smärta, rodnad och svullnad bakom örat, hörselnedsättning, feber och ömhet när man trycker på området. Mastoidit behandlas vanligen med antibiotika för att bekämpa infektionen. I vissa fall kan kirurgi vara nödvändig om infektionen inte botas med antibiotika eller om det uppstår komplikationer.
Lungsjukdomar, även kända som respiratoriska sjukdomar, är en samling medicinska tillstånd som drabbar lungorna och deras förmåga att fungera korrekt. Detta inkluderar, men är inte begränsat till:
1. Astma: En kronisk luftvägsinflammation som orsakar hosta, andnöd och syrgasmangel.
2. Kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL): En grupp av sjukdomar som inkluderar kronisk bronkit och emfysem, vilket orsakar andningssvårigheter.
3. Lungcancer: Onkologiska tillstånd där cancerceller växer i lungorna.
4. Pneumoni: En infektion i lungorna som orsakas av bakterier, virus eller svampar.
5. Tuberkulos (TBC): En smittsam lungsjukdom orsakad av mykobakteriesläktet.
6. Fibros: En grupp sjukdomar där lungvävnaden blir skador och förtjockas, vilket orsakar andningssvårigheter.
7. Cystisk fibros: En ärftlig sjukdom som orsakar kraftig sekretproduktion i luftvägarna och kan leda till lunginflammation.
8. Lungemboli: En blodpropp i lungorna som ofta orsakas av blodproppar från benen eller höger hjärtkammare.
9. Sömnapné: Andningssvårigheter under sömn, vanligtvis orsakade av förträngning eller avslappnande av luftvägarna.
10. Asbestos: En lungsjukdom som orsakas av exponering för asbest, vilket kan leda till skador på lungvävnaden och cancer.
'Sklerala sjukdomar' refererar till olika tillstånd och förändringar som kan drabba skleran, den vita, opaka delen av ögat. Skleran utgör en stor del av sclera koats (den yttre hinna som omger och skyddar ögat) och hjälper till att ge form och struktur till ögat.
Exempel på olika sklerala sjukdomar inkluderar:
1. Skleritis: Inflammation av skleran som kan vara akut eller kronisk. Den kan orsaka smärta, rodnad och sänkt syn. I vissa fall kan den leda till komplikationer såsom ökat tryck i ögat (glaukom) eller ögoninfektioner.
2. Osteogen skleros: En ovanlig benbildande sjukdom som drabbar skleran och kan leda till förhårdnad och förstoring av den vita delen av ögat. Denna sjukdom är ofta relaterad till andra systemiska sjukdomar, såsom Pagets skelettsjukdom.
3. Episkleritis: Inflammation av det tunna lagret (episkleran) som täcker skleran. Den kan orsaka rodnad, irriterad ögonfeber och smärta i ögat.
4. Sklerokoroidit: En inflammatorisk sjukdom som drabbar både skleran och koroiden (den blodrika membran som ligger under retinan). Den kan orsaka symtom såsom flytande syn, smärta och rodnad i ögat.
5. Skleromalci: En grupp sjukdomar som drabbar bindväv och kan leda till förhårdnad och förtjockning av skleran. Denna sjukdom är ofta relaterad till systemiska sjukdomar, såsom systemisk skleros.
6. Traumatisk sklerit: En inflammatorisk reaktion på skadad sklera, som kan orsakas av trauma eller operation. Den kan leda till symtom som rodnad, smärta och ögonirritation.
S-100 är ett protein som uttrycks i gliala celler, såsom astrocyter och Schwannceller, i centrala nervsystemet (CNS) och perifera nervsystemet (PNS). Proteinet spelar en viktig roll i celldifferentiering, calciumhomöostas och celleväxthållning. Det är ett litet protein med en molekylvikt på cirka 21 kDa och består av två identiska subenheter som binder till varandra för att bilda ett komplext heterodimer.
S-100 har visat sig ha potential som markör för nervskador eftersom koncentrationen i cerebrospinalvätskan (CSF) och serum ökar vid skador på CNS eller PNS. Det kan också användas för att diagnostisera specifika neurologiska tillstånd, såsom neurocysticercosis, medulloblastom och hjärntumörer.
Det är värt att notera att S-100 även uttrycks i andra typer av celler, som melanocyter, adipocyter och chondrocyter, men det är främst känt för sin roll i nervvävnaden.
"Hjässben" (latin: os sagittale) är ett ben i människans skalle som bildar bakre delen av hjässan. Det är ett smalt, lodrätt ben som delar skallen i två halvor från bakhuvudet till pannbenen. Hjässbensets främre del kallas frontospiquamal och dess bakre del occipitospiquamal.
Hjässbenet är viktigt för att skydda hjärnan och hjässbenet hjälper också till att forma formen på huvudet. Det är ett av de sex benen som bildar människans kranium, tillsammans med pannbenen, tinningbenen, nackbenet och stort temporalbenet.
En pilonidalcysta är en typ av cysta (en sluten, fickformig vätskefylld säck) som oftast bildas i pilonidaldelen (den lilla dimpfven som finns mellan de två kindbenen nära stjärten) och innehåller hår, hud, smuts och bakterier. Den kan bli inflammerad eller infekterad och bilda en abscess (en samling av från kroppen separerad vätska som orsakas av infektion). Symptomen på en pilonidalcysta innefattar smärta, rodnad, svullnad och varbildning i området. Den kan behandlas med antibiotika, dränering eller kirurgiskt avlägsnande.
Penisrelaterade sjukdomar är ett samlingsbegrepp för olika tillstånd som kan drabba penis, inklusive infektioner, hud- och slemhinneförändringar, könssjukdomar och onkologiska tillstånd. Några exempel på vanliga penissjukdomar är:
1. Balanit: En inflammation av frenulum (den del av skaftet som fäster prepucien eller förhuden till ollonet) och/eller prepuciens insida. Den kan orsakas av dålig hygien, irritation, allergier, infektioner eller vissa hudsjukdomar.
2. Balanopostit: En kombination av balanit och postit (inflammation av urinrörets mynning). Detta kan orsakas av dålig hygien, irritation, allergier, infektioner eller vissa hudsjukdomar.
3. Konjunktivit: En inflammation eller infektion av slemhinnan som täcker penisens yta. Det kan orsakas av bakterier, virus, svampar eller reaktion på en kemikalie eller ett främmande ämne.
4. Smittsam balanit/postit: En infektion av frenulum och/eller prepuciens insida som orsakas av bakterier (till exempel *Neisseria gonorrhoeae* eller *Chlamydia trachomatis*) eller virus (till exempel herpes simplex).
5. Lichen sclerosus: En kronisk hudsjukdom som orsakar vitaktiga, tunna och skrynkliga plackar på penisens yta, ofta runt prepucien. Den kan leda till smärta, blödning eller besvär med urinering eller samlag.
6. Lichen planus: En kronisk hud- och slemhinneinflammation som orsakar röda, svullna plackar på penisens yta. Den kan leda till smärta, blödning eller besvär med urinering eller samlag.
7. Peyronie's sjukdom: En benign tumör i penisens vävnad som orsakar böjning, förkortning eller smärta under erektion.
8. Balanit xerotica obliterans (BXO): En progressiv hudsjukdom som orsakar vitaktiga, tunna och skrynkliga plackar på penisens yta, ofta runt prepucien. Den kan leda till förträngning av urinröret och svårigheter med urinering.
9. Penisförkalkning: En benign tillväxt av kalk i penisens vävnad som orsakar hårdhet, smärta eller besvär med samlag.
10. Parafimosis: En komplikation där prepucien inte kan dras tillbaka över glanspenis efter att ha dragits bakåt under erektion eller annan aktivitet. Detta kan leda till svullnad, smärta och nekros (död vävnad).
11. Penisförstoring: En kirurgisk procedure där penisens längd eller omfång ökar genom att skapa en flik i ligamentet som håller penisen till kroppen eller injicera fyllnadsmedel i penisvävnaden.
12. Penisimplantat: En kirurgisk procedure där en pump och ett reservoar installeras i kroppen för att hjälpa till att uppnå och underhålla en erektion.
13. Penisrekonstruktion: En kirurgisk procedure där penisens form, storlek eller funktion återställs efter skada, sjukdom eller avföddhet.
14. Penistransplantation: En experimentell kirurgisk procedure där en donerad penis transplanteras till en mottagare som saknar sin egen penis på grund av skada, sjukdom eller avföddhet.
15. Frenuloplasti: En kirurgisk procedure där den tunna strimman hud (frenulum) som fäster glanspenisen till undersidan av könsorganet klipps bort eller förlängs för att lindra smärta eller begränsad rörelse under samlag.
16. Kondylombehandling: En procedure där kondyler (små vårtor) som orsakas av humana papillomvirus (HPV) på penis, skrotum eller anus tas bort med laser, elektrokauterisering, cryosurgery (frysning) eller kirurgi.
17. Cirkumcision: En procedure där huden som täcker glanspenisen klipps bort för religiösa, medicinska eller kulturella skäl.
Vinblastin är ett kemoterapeutikum som tillhör gruppen alkaloider och utvinns från växten Rosy Periwinkle (Catharanthus roseus). Det används vanligen i behandling av olika sorters cancer, exempelvis Hodgkins lymfom, testikulär cancer och kancercancer. Vinblastin fungerar genom att störa cellers delningsprocess, vilket är ett viktigt steg i cancers tumörers tillväxt och spridning.
Läkemedlet ges vanligen som intravenös infusion under kontrollerade omständigheter på en sjukhusavdelning eller specialistklinik, eftersom det kan ha allvarliga biverkningar och behöver ständig övervakning. Bland de vanligaste biverkningarna återfinns illamående, kräkningar, förlust av hår, trötthet och neuropati (nervskador).
Alkoholbetingad varaktig minnesstörning, även känd som Korsakoffs syndrom, är en neurologisk sjukdom som orsakas av alkoholmissbruk och näringsbrist, särskilt av vitamin B1 (tiamin). Sjukdomen är karaktäriserad av minnesförlust, speciellt för händelser som har inträffat under tiden kring alkoholförgiftningarna.
Sjukdomen beror på skador på strukturer i hjärnan som styr minnet och inlärandet, särskilt i den främre delen av hjärnbarken (förfrontalloben) och i småkropparna i hjärnan (thalamus). Dessa skador kan leda till minnesförlust, speciellt för nya minnen, samt svårigheter med att lära känna ny information.
Andra symtom på alkoholbetingad varaktig minnesstörning kan inkludera desorientering, hallucinationer, apati, humörsvängningar och svårigheter med rörelsekoordination. Sjukdomen är ofta förknippad med alkoholberoende och kan vara permanent om den inte behandlas tidigt och effektivt. Behandling innebär vanligen avvänjning från alkohol, näringsintag av vitamin B1 och rehabilitering för att hjälpa personen att hantera sina symtom och förhindra återfall i alkoholförbrukningen.
'Panna' er en del av hjernen som oftest refererer til hypofysen, en liten endokrin gland som er beliggende i basefuren under forhøyet. Hypofysen har to dele: forhypofysen (adenohypophysis) og bakhypofysen (neurohypophysis). Forhypofysen produserer og secreterer hormoner som styre andre endokrine glands funksjon, mens bakhypofysen regulerer vann- og elektrolytbalanse samt muskel- og sekretmotorikk.
I medisinsk kontekst vil man derfor vanligvis referere til hypofysen når de bruker termen 'panna'.
"Hundsjukdomar" är ett samlingsbegrepp för sjukdomar och tillstånd som kan drabba hundar. Det finns många olika slags hundsjukdomar, och de kan vara genetiska, infektionsrelaterade, åldersrelaterade eller orsakas av trauma eller miljöfaktorer. Några exempel på vanliga hundsjukdomar är hjärtproblem, cancer, diabetes, epilepsi, allergier, ledbesvär och njursjukdomar.
Det är viktigt att notera att denna beskrivning inte är en fullständig eller officiell medicinsk definition, utan snarare ett allmänt sammanfattande begrepp för sjukdomar som kan drabba hundar.
"Transverse sinus" refererar till de två venösa blodkärlen i hjärnan som tillsammans med de andra sinusvenerna hjälper till att dra ut avloppsvätskan från hjärnan. Transversensinusen är belägna nära bakhuvudet och löper horisontellt över varsin sida av hjärnan. De tar emot blod från de olika venorna i hjärnbarken och leder det till sigmoidsinusen, som sedan fortsätter ned i venerna i halsen.
Tarmtumörer är abnorma tillväxtor i tarmen som kan vara godartade eller elakartade. De kan orsaka olika symtom beroende på var i tarmen de finns och hur stor de är. Några exempel på typer av tarmtumörer inkluderar adenom, karzinoid, gastrointestinal stromacellstumör (GIST), lymfom och koloncancer. Behandlingen beror på typen av tumör, dess storlek och om den har spridit sig till andra delar av kroppen.
Hypoaldosteronism är ett tillstånd där kroppen producerar för lite aldosteron, ett hormon som produceras i binjurarna. Aldosteron hjälper till att reglera salt- och vattenbalansen i kroppen genom att orsaka njurarna att behålla natrium och avskilja kalium. När aldosteronnivåerna är låga, kan kroppen ha för mycket kalium och för lite salt, vilket kan leda till nedre blodtryck, trötthet, slapphud, muskelsvaghet och i vissa fall allvarliga komplikationer som hjärtarytmier eller muskelkramper. Hypoaldosteronism kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive binjurebarkssjukdomar, vissa mediciner och ärftliga genetiska störningar. Behandlingen av hypoaldosteronism beror på dess orsak och kan innefatta supplementering med aldosteron eller annan behandling för att korrigera underliggande sjukdom orsaken till tillståndet.
Lymfkörtelinflammation, även känd som lymfadenit, är en inflammation eller svullnad i en lymfkörtel. Lymfkörtlar är små organ som hjälper till att bekämpa infektioner och sjukdomar i kroppen. De innehåller vita blodkroppar, såsom lymfocyter, som hjälper till att skydda kroppen mot främmande substanser och infektioner.
När en infektion eller en skada inträffar i någon del av kroppen, kommer vita blodkropparna att samlas i den berörda lymfkörteln för att hjälpa till att bekämpa infektionen eller skadan. Detta kan orsaka en ökning av vätskan och cellerna i lymfkörteln, vilket resulterar i en svullnad eller inflammation.
Lymfkörtelinflammation kan vara ett tecken på att kroppen försvarar sig mot en infektion eller sjukdom. Det kan också orsakas av andra faktorer, såsom cancer, autoimmuna sjukdomar och allergiska reaktioner. I vissa fall kan lymfkörtelinflammation vara smärtsam och leda till rörelsebegränsningar i området runt den berörda lymfkörteln.
'Orbital neoplasms' refererar till abnorma växtor (tumörer) i orbitalregionen, som omger ögat och innehåller fett, muskler, kärl och nerver. Orbital tumörer kan vara godartade eller elakartade och kan uppstå från olika typer av vävnader i orbitalregionen, såsom glanduler, nerver, blodkärl, bindväv eller ben. De kan också spridas till orbitalregionen från andra delar av kroppen. Symptomen på orbital neoplasmer kan inkludera synförändringar, smärta, ögonrörelserinskränkningar, dubbelseende eller utbuktning av ögonbrynen eller ögonlocken. Behandlingen beror på typen, storleken och placeringen av tumören, men kan innefatta observation, strålbehandling, kirurgi eller kemoterapi.
Kladribin är ett cellgift (cytostatikum) som används inom medicinen för att behandla vissa former av cancer, särskilt hos patienter med myelofibros och hairy cell leukemi. Kladribin fungerar genom att störa DNA-syntesen i cancercellerna, vilket leder till deras död. Preparatet ges vanligen som intravenös infusion under flera dagar i följd. Biverkningarna kan inkludera among annat nedsatt blodbild, illamående och kräkningar, diarré och utmattning.
'Luft i lungsäcken' (i medicinska sammanhang) är ett tillstånd där luft har accumulerat i pleuran, den yttre hinna som omger lungorna. Detta kallas ofta för en pneumothorax. Orsakerna kan variera, men det kan exempelvis bero på skada, sjukdom eller underlättas av vissa aktiviteter som dykning. Symptomen kan inkludera plötslig bröstsmärta, hosta, andnöd och i allvarliga fall hypoxi (syrgasbrist). Behandlingen beror på svårighetsgraden av tillståndet, men kan omfatta observation, syreterapi, aspiration av luften eller kirurgiskt ingrepp.
Ryggradssjukdomar, även kända som muskuloskeletala sjukdomar, är en grupp av medicinska tillstånd som påverkar ryggraden och relaterade strukturer, inklusive ben, muskler, ligament, nerver och grå substans. Dessa sjukdomar kan vara medfödda eller aquired, och de kan variera i allvarlighet från milda till livshotande. Några exempel på ryggradssjukdomar inkluderar:
1. Osteoartrit: En degenerativ ledsjukdom som orsakas av slitage och åldrande, ofta drabbar stora leder som knä och höft, men kan också påverka ryggraden.
2. Skleros: En kronisk autoimmun sjukdom som orsakar inflammation och skada i hjärnan och ryggmärgen.
3. Interkostal neuralgi: Irriterande eller skadade nerver mellan revbenen kan orsaka smärta, särskilt vid djup andning eller hosta.
4. Ryggradsförstoring: En ökning i ryggradens höjd som orsakas av osteofyter (knölar) på vertebrala kropparna.
5. Skolios: En abnormal böjning eller krökning av ryggraden, ofta under uppväxten och kan vara associerad med muskuloskeletala tillstånd som cerebral pares eller muskeldystrofi.
6. Osteoporos: En benvävnads sjukdom karaktäriserad av låg benmassa och försämrad mikroarkitektur, vilket ökar risken för frakturer.
7. Ryggradsförlamning: Total eller partiell förlust av rörelseförmåga i kroppen på grund av skada till ryggmärgen.
8. Spinal stenos: En smalnad av ryggradens kanaler som orsakar tryck på nerverna och kan leda till smärta, svaghet eller känselbortfall i armar och ben.
9. Reklamsjuka: Små fragment av diskmaterial som pressas ut från en skadad intervertebral disk och orsakar irritation eller kompression av nerverna.
10. Cervikogen kronisk smärta: Kronisk smärta i nacken och halsen som orsakas av degenerativa förändringar i ryggraden.
Benignt fibrös histiocytom (BFH) är ett relativt ovanligt tillstånd som kännetecknas av överdriven vävnadsbildning och ansamling av histiocyter, en typ av cell som ingår i kroppens immunförsvar. Tillståndet kan drabba huden eller andra vävnader i kroppen.
BFH delas ofta in i två typer: dermatofibrom och dermatofibrosis lenticularis disseminata (DFS). Dermatofibrom är den vanligaste formen och visar sig som en eller flera små, hårda knölar under huden, ofta på benen. DFS är sällsyntare och kännetecknas av många små knölar över hela kroppen.
Det är värt att notera att BFH i allmänhet betraktas som ett godartat tillstånd, men det kan i sällsynta fall utvecklas till en ondartad form av histiocytos. Om du eller någon annan upplever symptom som kan tyda på BFH rekommenderar vi att ni söker vård hos en läkare för en korrekt diagnos och behandling.
Prednisone är ett syntetiskt glukokortikoid preparat som används för behandling av en mängd olika sjukdomar och tillstånd, framför allt inflammatoriska eller autoimmuna tillstånd. Det fungerar genom att minska aktiviteten i immunsystemet och på så sätt reducera inflammation och svullnad. Prednisone kan användas för att behandla till exempel astma, eksem, ledinflammationer, multipel skleros, reumatoid artrit och vissa former av cancer. Liksom med andra kortikosteroidpreparat kan prednisone ge upphov till biverkningar som ökad aptit, viktuppgång, sömnsvårigheter, humörsvängningar och försämrad immunförsvar.
Den superiora sagittala sinussen är en venös sinus i hjärnan som tar emot blod från båda hemisfärerna i storhjärnan. Den löper mid longitudinellt längs med den coronala planen, från den occipitala polen till den frontala polen, och ligger ovanpå den superiora falx cerebri. Superior sagittal sinus dränerar blod från de övre och laterala delarna av hjärnan och kommunicerar med andra venösa sinus i huvudet, inklusive det transversa sinuset och konfluens av sinuserna.
Hjärnsjukdomar är en övergripande term för sjukdomar som drabbar hjärnan och kan påverka dess struktur, funktion eller kemi. Detta inkluderar en bred varierad palett av tillstånd, från neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers sjukdom och Parkinson sjukdom, till stroke, hjärntumörer, multipla skleros, epilepsi, mentala ohälsa som schizofreni och depression, samt neurologiska störningar som autism och ADHD. Hjärnsjukdomar kan orsakas av genetiska faktorer, infektioner, trauma, livsstilsfaktorer eller okända orsaker. Symptomen varierar beroende på vilken typ av hjärnsjukdom det rör sig om, men kan inkludera minnesförlust, förändringar i kognition, motoriska störningar, smärta, sinnesförluster och beteendeförändringar.
Diabetes insipidus, neurogen (også kjent som central diabetes insipidus) er en medisinsk tilstand karakterisert av uføre i produksjonen og/eller sekretionen av antidiuretisk hormon (ADH), som regulerer vannholdigheten i kroppen. Dette fører til økt urinproduksjon (polyuria) og tørst (polydipsi).
Neurogen diabetes insipidus skyldes ofte skader på hypofysen eller hypothalamus, som er strukturer i hjernen som er involvert i produksjonen og reguleringen av ADH. Dette kan være forårsaket av en rekke faktorer, inkludert hjerneblødning, infeksjon, inflammasjon, tumorer eller traumer.
Behandlingen av diabetes insipidus, neurogen består vanligvis i erstattelse av ADH ved bruk av syntetisk hormon som kan tas som injeksjon eller næsespray. Det er også viktig å sikre tilstrekkelig indtagelse av vann for å unngå dehydrering.