Hjärtkammare
Hjärtmuskel
Tredje hjärnventrikel
Fjärde hjärnventrikel
Hjärtsvikt
Laterala ventriklar
Hjärtfel, medfödda
Hjärnventrikeltumörer
Hjärtsjukdomar
Hjärttransplantation
Fosterhjärta
Hjärtklaffar
Hjärtkammarfunktion, vänster
Hjärtblock
Ekokardiografi
Hemodynamik
Hundar
Hjärtfunktionstester
Hjärtseptum
Hjärtförstoring
Slagvolym
Myokardischemi
Högt blodtryck
Encyklopedier, principer
Lunghypertoni
Blodtryckssänkande medel
Hypertoni, renal
En hjärtkammare är en muskelartad flik som delar övre och undre halvorna (ventriklarna) av hjärtat. Det finns två hjärtkamrar i människohjärtat: höger och vänster hjärtkammare. Deras främsta funktion är att kontrollera flödet av blod till och från hjärtat genom att öppnas och stängs under varje hjärtslag.
Höger hjärtkammare pumpar normalt sett syrefattigt blod till lungorna för att fyllas på med syre, medan vänster hjärtkammare pumpar syresatt blod till resten av kroppen. När hjärtkamrarna stängs bildas slagkraftiga kontraktioner som pumpar blodet genom blodkärlen och förser oss med den syre- och näringsrika blodflöde vi behöver för att överleva.
En hjärtmuskel (eller miokard) är ett speciellt slag av muskelvävnad som utgör väggarna till hjärtat. Det består av muskelceller som är specialiserade för att kontrahera koordinerat och pumpa blod genom kroppen. Hjärtmuskeln har förmågan att kontrahera oavbrutet under hela livet, och den drivs av elektriska impulser som genereras i hjärtats speciella ledningssystem. Denna koordinerade kontraktion är viktig för att hjärtat ska fungera effektivt och pumpa blod till alla delar av kroppen.
Hjärta definieras inom medicinen som den muskulösa orgeln i kroppen som pumpar blod genom kroppens cirkulatoriska system. Det består av fyra kamrar: två överkamrar (höger och vänster förmak) och två underkamrar (höger och vänster kammare). Hjärtats funktion är att pumpa syresatt blod från lungorna till kroppen och pumpa syrefattigt blod till lungorna för att syresättas. Detta sker genom kontraktioner och relaxeringar av hjärtmuskulaturen, som koordineras av elektriska impulser som genereras i hjärtats speciella ledningssystem.
Hjärtfrekvens är ett mått på hur ofta hjärtat slår per minut. Det är antalet slag som hjärtats kamrar gör under en minut. Hälsa hjärtfrekvensen kan ge en indikation om hur väl hjärtat fungerar och om det finns några hjärtsjukdomar eller andra hälsoproblem.
För en vuxen person i vila är en normal hjärtfrekvens vanligtvis mellan 60 och 100 slag per minut, men det kan variera beroende på ålder, fysisk aktivitet och andra faktorer. Vid intensiv fysisk aktivitet kan hjärtfrekvensen stiga till uppemot 200 slag per minut.
Det är viktigt att notera att en låg eller hög hjärtfrekvens kan vara ett tecken på olika hälsoproblem och bör undersökas av en läkare om det uppfattas som oroväckande.
Hjärnventriklarna är utrymmen fyllda med cerebrospinalvätska (CSF) inne i hjärnan. Det finns fyra hjärnventriklar: de två laterala ventriklarna, den tredje ventrikeln och den fjärde ventrikeln. De laterala ventriklarna är belägna i varje hemisfär av hjärnbarken, den tredje ventrikeln ligger mellan de två halvkulorna av thalamus och den fjärde ventrikeln ligger under cerebellum och förbinder sig med central canalen i ryggraden. Hjärnventriklarna är viktiga för att producera, cirkulera och resorbiera CSF, som hjälper till att skydda hjärnan och nerverna genom att absorbera stötar och skada.
Den tredje hjärnventrikeln är en del av det interna hjärnvattnetystemet (cerebrospinalvätskan) inne i hjärnan. Den ligger mellan de två thalamuskärnorna och kommunicerar med de övriga hjärnventriklarna via smala kanaler. Hjärnventriklarna är fyllda med cerebrospinalvätska som produceras i körteln choroid plexus, cirkulerar inom ventrikelsystemet och absobberas tillbaka till blodbanan via venösa strukturer.
Den tredje hjärnventrikelns främsta funktion är att producera och cirkulera cerebrospinalvätska, skydda och försörja hjärnan med näring samt ge en mekanisk buffring av tryckvariationer inne i hjärnan.
Den fjärde hjärnventriklen (latin: ventriculus quartus) är en del av det centrala nervösa systemets ventrikelsystem, som innehåller cerebrospinalvätska (CSF). Den fjärde ventriklens läge är under i hjärnbalken (latin: mesencephalon) och förbinder sig med den tredje hjärnventriklen ovanför genom ett smalt gångsystem kallat aqueductus cerebralis. Från den fjärde ventriklens framsida fortsätter CSF-flödet genom två små öppningar, foramen oftalmicum och foramen Luschka, till den subarachnoidala utrymmet runt hjärnan och ryggmärgen. Den fjärde ventriklens baksida är förbunden med det centrala kanalen i värkstakarna (latin: medulla oblongata) genom foramen magnum.
Hjärtsvikt är ett samlingsbegrepp för olika former av hjärtfunktionsstörningar, som orsakas av att hjärtat inte kan pumpa tillräckligt med blod för att möta kroppens behov. Det kan bero på skador på hjärtmuskulaturen, strukturella problem med hjärtklaffarna eller andra sjukdomar som påverkar hjärtats funktion.
Symptomen på hjärtsvikt kan inkludera andfåddhet, trötthet, ödem i ben och fötter, hosta och snabbt slagen hjärta. Behandlingen av hjärtsvikt kan omfatta livsstilsförändringar, mediciner, operationer eller andra terapeutiska ingrepp beroende på typen och svårighetsgraden av tillståndet.
I svensk medicinsk terminologi är de laterala ventriklarna två håligheter i varsin hjärnhälft som innehåller cerebrospinalvätska (CSF). De laterala ventriklarna består av en främre, mellersta och bakre del och är förbundna med den tredje ventrikeln via foramen interventriculare. Deras huvudsakliga funktion är att producera och cirkulera CSF, som skyddar hjärnan och ryggmärgen samt hjälper till att upprätthålla dess homeostasis.
Medfödda hjärtfel, även kända som congenitala hjärtsjukdomar, är abnormaliteter eller defekter i strukturen eller funktionen av hjärtat eller de stora blodkärlen som existerar vid födelsen. Dessa avvikelser kan variera från milda till allvarliga och kan påverka hjärtats förmåga att pumpa blod effektivt genom kroppen. Medfödda hjärtfel kan orsakas av genetiska faktorer, infektioner under graviditeten, exponering för vissa läkemedel eller toxiner under graviditeten, eller kombinationer av dessa faktorer. Vissa medfödda hjärtfel kan behandlas med mediciner, kateterbaserade procedurer eller kirurgi, medan andra kan kräva livslång övervakning och behandling.
Hjärnventrikeltumörer är en typ av hjärntumör som utvecklas i de ventrikulära systemet, som är en samling håligheter inne i hjärnan fyllda med cerebrospinalvätska (CSF). Dessa tumörer kan vara bensinnesinflammatoriska (meningiomer), gliomatösa eller metastatiska till sin natur. De kan orsaka symptom som huvudvärk, kräkningar, synproblem och neurologiska symtom beroende på deras storlek och plats. Behandlingen inkluderar ofta kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi.
Hjärtsjukdomar är ett samlingsbegrepp för olika sorters sjukdomar som drabbar hjärtat och blodkärlen. Det kan exempelvis innefatta:
1. Koronara hjärtklaffsjukdomar: Sjukdomar i de klaffar som reglerar blodflödet genom hjärtkammaren.
2. Kardiomyopati: En sjukdom i det muskulära vävnad som utgör hjärtats väggar.
3. Hjärtsvikt: När hjärtat inte kan pumpa blod effektivt till kroppen.
4. Rytmrubbningar (arrhythmier): Avvikelser i hjärtats slagrytm.
5. Koronara sjukdomar: Sjukdomar i de artärer som försörjer hjärtat med syre- och näringsriktigt blod. Exempelvis angina pectoris och hjärtinfarkt.
6. Hjärntumörer: Ovanliga, men allvarliga sjukdomar som kan påverka hjärtats funktion.
7. Kongenitala hjärtsjukdomar: Sjukdomar som förekommer vid födelsen och beror på felaktig utveckling under graviditeten.
8. Infektionsrelaterade hjärtsjukdomar: Sjukdomar orsakade av infektioner såsom endokardit, myokardit eller perikardit.
En hjärttransplantation är en medicinsk procedur där ett skadat eller funktionshindrat hjärta ersätts med ett friskt och fungerande donatorhjärta. Detta är vanligtvis den sista behandlingsalternativet för personer med allvarlig hjärtsvikt som inte har avhjälpats av andra behandlingar, såsom mediciner eller mekaniska hjälpmedel.
Under en hjärttransplantation tas det skadade hjärtat bort och ersätts med ett nytt från en givare som nyligen har avlidit. Efter operationen måste patienten ta immunsuppressiva läkemedel för resten av sitt liv, för att förhindra att kroppen avstöter det nya hjärtat.
Hjärttransplantation är en komplex och tekniskt krävande procedur som utförs av erfarna kirurger i specialiserade sjukhus. Även om operationen kan rädda livet på patienter med allvarlig hjärtsvikt, finns det vissa risker och komplikationer som är associerade med proceduren, inklusive infektioner, blödningar och avstötningsreaktioner.
'Fosterhjärta' är ett medicinskt begrepp som refererar till en mekanisk hjärt-lunnsapparat som används för att stödja hjärtfunktionen hos patienter med akut eller chroniskt hjärtsvikt. Den består av en pump och en lunga, vilka tillsammans hjälper till att pumpa blod genom kroppen när den egna hjärtats funktion är nedsatt.
Fosterhjärtat kan anslutas till patienten på olika sätt beroende på deras behov och hälsotillstånd. I vissa fall kan det vara en temporär lösning medan patienten väntar på en hjärttransplantation, medan det i andra fall kan användas som en permanent lösning för att underlätta livskvaliteten och livslängden för patienter med obotlig hjärtsvikt.
Det är värt att notera att 'Fosterhjärta' inte är en officiell medicinsk term, men den används ofta i medicinska sammanhang för att beskriva detta slags mekaniska stöd till hjärtat.
'Hjärtförmak' är en medicinsk term som refererar till de två övre kammare i hjärtat, även kända som vänster och höger hjärtförmak. Deras funktion är att ta emot blodet från kroppens blodkärl och pumpar det vidare till de två nedre kammarna, kallade vänster och höger hjärtkammare.
Vänster hjärtförmak tar emot syresatt blod från lungorna och pumpar det sedan över till vänster hjärtkammare genom mitralisklaffen. Höger hjärtförmak tar emot utandat, syrefattigt blod från kroppen och pumpar det över till höger hjärtkammare genom tricuspidalklaffen.
Hjärtförmaken spelar en viktig roll i hjärtats funktion och kan påverkas av olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtfel, hjärtmuskelsjukdom och blodproppar.
'Hjärtmuskelsammandragning' är ett medicinskt begrepp som refererar till den kontrahering eller sammandragningen av hjärtmusklaturen, vilket leder till pumpning av blod genom kroppen. Detta är en nödvändig process för att hålla levande och understödja alla andra organ i kroppen med syre och näringsämnen.
Under en normalt hjärtmuskelsammandragning kommer den övre delen av hjärtat, atrierna, att kontrahera först, pushar blod in i de nedre kamrarna, ventriklarna. Sedan kommer ventriklarna att kontrahera och pressa ut blodet genom stora kroppspulsådern, aortan, och lungpulsådrorna, pulmonalartärerna.
Ett antal olika medicinska tillstånd kan påverka hjärtmuskelsammandragningarna, inklusive hjärtsjukdomar, elektrolytbrist, droger och toxiner. Dessa tillstånd kan orsaka abnorma hjärtmuskelsammandragningar, såsom arytmier eller för tidiga eller för sent kommande kontraheringar, vilket kan leda till allvarliga hälsoproblem som hjärt failure, stroke eller död.
Hjärtklaffarna är strukturer i hjärtat som kontrollerar flödet av blod genom hjärtats kamrar och kärl. Det finns fyra hjärtklaffar: två atrioventrikulära klaffar (mitral- och trivalvklaffarna) och två semilunära klaffar (aorta- och pulmonalklaffarna).
Atrioventrikulära klaffarna separerar de övre hjärtkamrarna, atrierna, från de undre kamrarna, ventriklarna. Mitralklaffan har två flapsliknande segment, och trivalvklaffen har tre. Dessa klaffar öppnas under diastolen för att låta blodet strömma från atrierna till ventriklarna, och stängs under systolen för att förhindra att blodet flödar tillbaka in i atrierna.
Semilunära klaffar finns mellan varje hjärtkammare och de stora kärlen som leder bort från hjärtat. Aortaklaffen separerar vänster ventrikel från aortan, och pulmonalklaffen separerar höger ventrikel från lungartären. Dessa klaffar har tre halvmånformade segment, eller cusps, som öppnar sig under systolen för att låta blodet strömma ut från hjärtat till kroppen och stängs under diastolen för att förhindra att blodet flödar tillbaka in i hjärtkamrarna.
Hjärtkammarfunktion (ventrikulär funktion) refererar till hjärtats förmåga att pumpa blod effektivt genom kroppen. Det inkluderar kontraktionsförmågan hos de två undre, stora kamrarna i hjärtat (ventriklarna), som pumpar syresatt blod till kroppens organ och muskler via aortan och lungartärerna. En viktig mätvariabel för hjärtkammarfunktionen är ejektionsfraktionen, vilket är förhållandet mellan kamrans volym före kontraktion (slagvolym) och kamrans volym efter kontraktion (slutvolym). Ejektionsfraktionen kan beräknas genom ultraljudsundersökning av hjärtat (ekokardiografi) och används för att bedöma hjärtats funktion och det eventuella behovet av behandling. En normal ejektionsfraktion är vanligtvis mellan 55 och 70 procent.
Den vänstra hjärtkammaren (ventriculus sinister) är en muskelbihang i vänster sida av hjärtat som har till uppgift att pumpa syresatt blod ut i kroppen via aortan. Hjärtkammarfunktionen refererar till den effektiva pumpförmågan hos vänstra hjärtkammaren, det vill säga dess förmåga att fylla sig med blod och därefter kontrahera (sammandragas) för att pumla ut blodet under tryck i kroppens cirkulationssystem.
En nedsatt hjärtkammarfunktion i vänster hjärtkammare kan orsaka symptom som andfåddhet, trötthet, yrsel och benödem. Det kan vara ett tecken på olika former av hjärtsjukdomar, såsom hjärtklappning, hjärtinflammation eller hjärtvävnadsdegeneration. Diagnostiseringen av hjärtkammarfunktionen innefattar ofta användning av ultraljud (ekokardiografi), elektrokardiogram (ECG) och andra specialiserade tester för att bedöma hjärtats struktur och funktion.
Hjärtblock, eller kardiogenn conductionsrubbning, är ett tillstånd där hjärtats elektriska ledningssystem inte fungerar korrekt, vilket kan orsaka en försämrad hjärtrytm. Det finns två typer av hjärtblock:
1. Fullständigt hjärtblock (Complete Heart Block): Detta inträffar när det saknas ledningsimpulser mellan överhuset och underhuset i hjärtat, vilket orsakar en mycket lång eller ingen konduktion alls. Detta kan leda till att hjärtrytmen blir mycket långsam (bradykardi) eller oregelbunden, och i vissa fall kan det vara livshotande om det inte behandlas.
2. Partiellt hjärtblock (Incomplete Heart Block): Detta inträffar när ledningsimpulserna från överhuset till underhuset är fördrömdas eller blockerade delvis, vilket kan orsaka en långsam hjärtrytm eller en oregelbundenhet i rytmen. I vissa fall behöver det inte behandlas, men om symtomen är allvarliga kan medicinsk behandling vara nödvändig.
Hjärtblock kan orsakas av olika faktorer, inklusive hjärtsjukdomar, skador på hjärtat, infektioner och vissa läkemedel. Symptomen på hjärtblock kan variera från att inte ha några symtom alls till yrsel, svimning, andnöd eller smärta i bröstet. Behandlingen av hjärtblock beror på orsaken och svårighetsgraden av tillståndet.
Ekokardiografi är en icke-invasiv diagnostisk metod inom medicinen, särskilt inom kardiologi. Den använder ultraljud för att generera bilder och information om hjärtats struktur och funktion. Ekokardiografin kan visa olika aspekter av hjärtat, såsom kamrarnas storlek, tjocklek och rörelser, hjärtpumpningens effektivitet, hjärtklaffarnas funktion och om det finns några strukturella skador eller abnormaliteter i hjärtat. Metoden är smärtfritt och säker för patienten, eftersom den inte använder joniserande strålning som röntgen. Ekokardiografi kan användas för att diagnostisera och övervaka olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtklaffsjukdomar, kardiomyopatier, perikardit och andra tillstånd som påverkar hjärtat.
Hemodynamik är ett medicinskt begrepp som refererar till den gren av fysiologin som handlar om blodflödesförhållanden i kroppen. Det inkluderar studiet av hur hjärtat genererar tryck och flöde, hur blodet cirkulerar genom kroppens vasculära system, och hur olika faktorer påverkar dessa processer.
Här är några viktiga aspekter av hemodynamiken:
1. Hjärtfunktion: Det centrala konceptet inom hemodynamik är hjärtats pumpfunktion, som genererar tryck och flöde i blodomloppet. Hjärtat består av två separata kamrar - vänster och höger hjärtkammare - som arbetar tillsammans för att pumpa blod runt kroppen.
2. Blodtryck: Det tryck som skapas av hjärtat när det pumpar ut blod i de stora kärlen kallas systoliskt tryck, medan det tryck som finns kvar när hjärtat vilar mellan varven kallas diastoliskt tryck. Blodtrycket mäts vanligtvis i mmHg (millimeter kvicksilver) och är en viktig indikator på hälsan.
3. Blodflöde: Det volym av blod som pumpas genom kroppen per tidsenhet kallas för blodflödet, och mäts vanligtvis i liter per minut (L/min). Blodflödet beror på hjärtats pumpfunktion, det totala vaskulära motståndet och den centrala venerna kompliancen.
4. Vaskulär resistans: Det totala motståndet som motsätts blodflödet i kroppens vasculära system kallas för vaskulär resistans, och beror på det inre diameter och längden av de små och stora kärlen.
5. Kompensatoriska mekanismer: När hjärtats pumpfunktion minskar eller när vaskulär resistansen ökar kan kompensatoriska mekanismer aktiveras för att upprätthålla ett acceptabelt blodflöde och tryck. Dessa mekanismer inkluderar ökat sympatiska nervsystems aktivitet, ökad renin-angiotensin-aldosteron-systemaktivitet och ökad vasopressinutsöndring.
6. Hjärt-kärlsjukdomar: Vissa sjukdomar kan påverka hjärtats pumpfunktion, vaskulär resistans eller båda, vilket kan leda till försämrad blodflöde och höjd blodtryck. Exempel på sådana sjukdomar inkluderar ateroskleros, hypertension, hjärtsvikt och kardiomyopati.
I slutändan är förståelsen av hur hjärtat och kärlen fungerar viktigt för att kunna förstå hur olika sjukdomar påverkar dessa system och hur de kan behandlas effektivt.
Det finns ingen medicinsk definition av "hundar", eftersom hundar inte är ett medicinskt begrepp. En hund är en typ av djur, en domesticerad varietet av vargen (Canis lupus familiaris). Även om det kan finnas veterinärmedicinska frågeställningar och behandlingar som är specifika för hundar, så är de inte en del av en medicinsk definition.
Hjärtfunktionstester är en samlande benämning på olika diagnostiska tester som används för att utvärdera hur väl ett hjärta fungerar. Det finns flera olika typer av hjärtfunktionstester, men några vanliga exempel är:
1. Elektrokardiogram (ECG): En non-invasiv test som mäter elektrisk aktivitet i hjärtat. Den kan användas för att upptäcka hjärtklappning, hjärtsjukdomar och andra hjärtfel.
2. Echokardiogram (ekokardiografi): En ultraljudsundersökning av hjärtat som ger en realtidsbild av hjärtats rörelser och strukturer. Den kan användas för att upptäcka skador på hjärtmuskulaturen, felaktiga hjärtklaffar och andra strukturella problem.
3. Belastningstest: En tester som mäter hjärtats funktion under fysisk aktivitet, vanligtvis på en stationär cykel eller löpband. Den kan användas för att upptäcka ischemiska hjärtsjukdomar och andra problem med hjärtfunktionen under belastning.
4. Scintigrafi: En typ av medicinsk bildbehandling som använder små mängder radioaktiva ämnen för att producera detaljerade bilder av hjärtat. Den kan användas för att upptäcka ischemiska hjärtsjukdomar, skador på hjärtmuskulaturen och andra problem med hjärtfunktionen.
5. Magnetkameraundersökning (MRI): En typ av bildbehandling som använder starka magnetfält och radiovågor för att producera detaljerade bilder av hjärtat. Den kan användas för att upptäcka strukturella problem, skador på hjärtmuskulaturen och andra problem med hjärtfunktionen.
Hjärtmuskelceller, också kända som kardiomyozyter, är speciella muskelceller som utgör den majoriteten av vävnaden i hjärtats muskulära väggar. Dessa celler är ansvariga för kontraheringarna (muskelförmågan att korta sig) som driver hjärtpumpningen och cirkulationen av blod i kroppen.
Hjärtmuskelceller har två typer:
1. Trabekulära muskelceller: Dessa celler utgör den inre muskulära väggen av hjärtkammaren och hjärtats två underkamrar (ventriklar). De arbetar tillsammans för att koordinera kontraheringarna och pumpa blodet ut från hjärtat.
2. Papillära muskelceller: Dessa celler finns i de små muskulära fingerliknande projektionerna (papillarmuskler) som sticker upp in i hjärtkammaren och hjärtats två underkamrar. De hjälper till att kontrollera rörelserna av hjärtkläppen och förhindra att de viklar tillbaka under kontraheringarna.
Hjärtmuskelceller har också en speciell elektrisk aktionspotential som gör det möjligt för dem att koordinera sin kontrahering på ett sätt som ger upphov till hjärtats regelbundna slag. Denna elektriska aktivitet styrs av jonkanaler i cellmembranet och är mycket viktig för hjärtats normala funktion.
Hjärtseptumet är en anatomisk struktur i hjärtat som delar hjärtkammaren i två delar: vänster och höger. Det består av två skilda delar - septum primum och septum secundum. Septum primum är den första septala structuren som bildas under fostrets utveckling, medan septum secundum är en senare struktur som bildas ovanför septum primum.
Septum primum och septum secundum lämnar en öppning mellan sig kallad foramen ovale, som under fostertiden tillåter blod att passera fritt från höger hjärtkammare till vänster hjärtkammare. Efter födelsen stängs foramen ovale ofta av självt när trycket i lungkretsloppet ökar, men kan ibland vara öppet och orsaka ett hjärtfel som kallas för foramen ovale persistens.
I allmänhet är hjärtseptumets funktion att separera blodet i höger och vänster hjärtkammare så att det kan pumpas till olika delar av kroppen via lungslingan respektive systemkretsloppet.
Hjärtförstoring, eller cardiomegali, är ett tillstånd där hjärtat har blivit utvidgat eller förstorat i storlek. Detta kan ses på röntgenbilder eller andra bildstudier som echokardiografi eller magnetresonanstomografi (MRT).
Det finns olika orsaker till hjärtförstoring, inklusive hjärtsvikt, lunginflammation, genetiska faktorer och andra sjukdomar som kan påverka hjärtats funktion. I vissa fall kan hjärtförstoring vara asymptomatisk, men i andra fall kan det orsaka symtom som andfåddhet, trötthet, yrsel eller bröstsmärta. Behandlingen av hjärtförstoring beror på underliggande orsaken och kan innebära mediciner, livsstilsförändringar eller i vissa fall kirurgiska ingrepp.
Den inre hinna i hjärtat kallas endokard. Det är ett tunnt lager av celler som tapetserar insidan av hjärtkammare och hjärtklaffar. Endokardet producerar också en del av de strukturer som hjärtkvalfarna (hjärtklaffarna) består av, så kallade heart valve leaflets. Ibland kan endokardit (infektion i endokardet) uppstå, vilket kan leda till allvarliga komplikationer om det inte behandlas akut.
Hjärtkammaren är den muskulösa, underdelen av hjärtat som pumpar blodet ut från hjärtats lägre delar till lungorna. Den högra hjärtkammaren har till uppgift att pumpa deoxygenerat (syreutarmat) blod från kroppen till lungorna för att fyllas på med syre och avge koldioxid.
Höger hjärtkammarens funktion kan bedömas genom olika medicinska tester, såsom echokardiografi (ultraljud av hjärtat), magnetresonanstomografi (MRT) eller scintigrafi. Dessa tester mäter bland annat hur väl kammaren pumpar ut blodet med varje slag (ejektionsfraktion), och om det finns några strukturella skador eller avvikelser i kammarväggen eller hjärtklaffarna.
En nedsatt höger hjärtkammarens funktion kan orsaka symtom som andnöd, trötthet, ödem och cyanos (blåfärgning av läppar och hud). Det kan bero på olika sjukdomar eller skador, såsom lungrörsjukdomar, lungemboli, högt blodtryck i lungkretsloppet (pulmonell hypertension), kardiomyopati eller hjärtklaffssjukdomar.
'Slagvolym' er en begrep i medisinen som refererer til mengden blod som pumpes ut fra hjertet og gjennom kroppen per slag. Det beregnes ved å multiplisere slagfrekvensen (antall slag hjertet pumper per minut) med slagvolumet, som er volumet av blod som pumpes ut fra venstre hjertekammer per slag. Et gjennomsnittlig slagvolym for en voksen person er omkring 70 milliliter per slag. Dette kan variere alt etter individets alder, kjønn, fysisk form og helsetilstand.
Myokardskemi (myocardial ischemia) är ett tillstånd då blodflödet och syretillförseln till hjärtmuskulaturen (myokardiet) minskar eller avbryts. Detta orsakas vanligtvis av en obstruktion i de koronarartärer som förser hjärtat med syre- och näringsriktigt blod. Myokardskemi kan leda till smärta i bröstet (angina pectoris) eller allvarligare komplikationer som hjärtinfarkt om det inte behandlas akut.
'Högt blodtryck' (hypertension) definieras som en varaktig ökning av systoliskt blodtryck över 140 mmHg och/eller diastoliskt blodtryck över 90 mmHg. Det är värt att notera att dessa gränser kan variera något beroende på individuella faktorer och ålder. I alla fall rekommenderas åtgärder för att minska blodtrycket om det uppmätts över 130/80 mmHg vid flera tillfällen. Högt blodtryck kan vara ett potentialt livshotande tillstånd eftersom det ökar risken för allvarliga hälsoeffekter som stroke, hjärtinfarkt och njursvikt.
"Encyclopedias are comprehensive reference works containing information on a wide range of topics. They are typically organized in alphabetical order and provide concise summaries of facts, concepts, and knowledge in various fields such as science, history, literature, philosophy, and arts. The principles behind the creation of encyclopedias include accuracy, objectivity, and authority, with contributions from experts in their respective fields. Encyclopedias serve as a valuable resource for researchers, students, and general readers seeking reliable information on a wide array of subjects."
'Blodtryck' är ett medicinskt begrepp som refererar till den kraft som utövas av blodet mot kärlväggarna i de artärer som försörjer kroppen med syre- och näringsriktigt blod. Blodtrycket mäts vanligtvis i millimeter kvicksilver (mmHg) och består av två värden: systoliskt blodtryck och diastoliskt blodtryck.
Systoliskt blodtryck är det högsta trycket som uppnås under hjärtats slag, när kamrarna kontraherar och pumpar ut blodet i kroppen. Detta inträffar vanligtvis vid ungefär 120 mmHg under normala förhållanden.
Diastoliskt blodtryck är det lägsta trycket som uppnås under hjärtats slag, när kamrarna vilar och fylls på med blod. Detta inträffar vanligtvis vid ungefär 80 mmHg under normala förhållanden.
Dessa två värden tas tillsammans som ett totalblodtryck, till exempel 120/80 mmHg, och ger en indikation på individens kardiovaskulära hälsa. Högt blodtryck, även kallat hypertension, kan öka risken för allvarliga hälsoproblem som hjärtinfarkt, stroke och njursvikt.
Lunghypertoni, også kjent som pulmonale hypertoni, er en tilstand der artæriene i lungene har forhøydt trykk. Det vil si at det er for stort motstand i de blodkarrene som fører blodet fra hjertet og ut til lungene. Dette kan føre til at hjertet må arbeide hardere for å pumpe blodet rundt, og kan med tiden føre til hjertesvikt.
Lunghypertoni kan være primær eller sekundær. Primær lunghypertoni betyr at det ikke finnes en klar årsak til sykdommen, mens sekundær lunghypertoni betyr at det er en underliggende medisinsk tilstand som forårsaker trykkets øking.
Symptomer på lunghypertoni kan inkludere tranghet ved aktivitet, hoste, trøkkende brystpine, utmattelse og benøvendhet. Diagnosen stilles vanligvis ved hjelp av en røntgenundersøkelse, lungfunksjonstest, EKG eller hjertulsound. Behandlingen vil typisk inkludere medisinsk behandling, men kan også omfatte operasjon i vanskefulle tilfeller.
"Blodtryckssänkande medel" är en benämning på läkemedel som används för att sänka ett patient's blodtryck. Detta görs vanligtvis genom att vidga blodkärlen, minska hjärtans arbetsbelastning eller påverka salt- och vattenbalansen i kroppen. Exempel på sådana läkemedel inkluderar ACE-hämmare, ARB:s, kalciumkanalblockerare, diuretika och betablockare. Genom att sänka blodtrycket kan dessa mediciner hjälpa till att förebygga eller behandla sjukdomar som hypertension (högt blodtryck), hjärtinfarkt, stroke och njurförsämring.
Renal hypertoni, även känt som sköldkörtelhypertoni, är ett tillstånd där njurarna producerar urin med högre koncentration av salt (natrium) än normalt. Detta leder till en ökad mängd vätska som absorberas tillbaka till kroppen och en ökning av blodvolymen, vilket i sin tur kan leda till högt blodtryck (hypertoni).
Det är värt att notera att renal hypertoni inte ska förväxlas med primärt högt blodtryck eller essentiell hypertoni, som orsakas av en kombination av genetiska och miljömässiga faktorer. I stället är renal hypertoni ett sekundärt tillstånd som orsakas av någon underliggande sjukdom eller skada, såsom njursjukdomar, vissa läkemedel eller hormonella rubbningar.
För att diagnostisera renal hypertoni behövs vanligen en kombination av kliniska tester och undersökningar, inklusive blod- och urinprov, bilddiagnostik och ibland speciella funktionstester på njurarna. Behandlingen av renal hypertoni beror på underliggande orsaken till tillståndet, men kan innefatta förändringar i livsstilen, ändringar i medicinering och i vissa fall specifika behandlingsmetoder för den underliggande sjukdomen.
En blodtrycksmätning är en medicinsk undersökning där man mäter det tryck som blodet utövar på kärlväggarna i artärerna, vanligtvis i de stora blodkärlen i armarna. Detta ger två värden: systoliskt blodtryck (det högsta trycket under hjärtats slag) och diastoliskt blodtryck (det lägsta trycket mellan hjärtslag). Blodtrycksmätning används ofta som ett screeningverktyg för att upptäcka högt blodtryck, som kan leda till allvarliga hälsoproblem om det inte behandlas.
Groddjur
Hjärt- och kärlsystemet
Systole
Fransk hjärtmask
Hjärtmuskelsjukdom
Aortastenos
Hypoplastiskt vänsterkammarsyndrom
Hypertoni
Angiografi
Jussi Björling
Vestibulum
Groddjur - Wikipedia
Hypertoni - Wikipedia
Vad är ejektionsfraktion? (HFrEF och HFpEF)
Livslång uppföljning med multifaktoriell intervention gör skillnad - Janusinfo.se
Blåsljud hos vuxna, symtomguide - Medibas - Kunskapsstöd för hälso- och sjukvårdspersonal
2010-09-02
Aortastenos - orsak, symtom och behandling - Doktor.se
Du kan få en kalciumchock om du överdriver mjölkdrickande - TV Hälsa
Stroke - Nadata
App installer
hjärta - Wiktionary
Nytt läkemedel mot hjärtsvikt i högkostnadsskyddet - Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket TLV
Ia: juli 2012
Fransk hjärtmask, Angiostrongylus vasorum hos hund - SVA
Pulmonalisatresi med intakt kammarskiljevägg - Medibas - Kunskapsstöd för hälso- och sjukvårdspersonal
Hjärtsjukdomar - Lymfom Australien
Valenkät till partierna i Stockholms kommunfullmäktige samt Sverigedemokraterna, Stockholmspartiet och Feministiskt initiativ |...
Artikelserie om förmaksflimmer, stroke och pulskontroll - del 1
Bättre prognos för barn med medfödda hjärtfel | Sahlgrenskaliv
Köp Sprycel Filmdragerad tablett Medartuum AB 20 mg Dasatinib 60 tablett(er) på Kronans Apotek | Kronans Apotek
Förstorat hjärta - hypertrofisk kardiomyopati - Medibas - Kunskapsstöd för hälso- och sjukvårdspersonal
PAH-föreningen: juni 2012
Pumpas2
- Ejektionsfraktionen (EF) är den procentandel av blodet i vänster hjärtkammare som pumpas ut med varje hjärtslag. (heartfailurematters.org)
- Resultatet är att funktionen blir sämre när blodet ska pumpas från hjärtkammare till hjärtkammare och till blodkärlen. (tv-helse.se)
Aortaklaffen1
- Aortastenos är en förträngning av aortaklaffen, hjärtklaffen som sitter mellan vänster hjärtkammare och stora kroppspulsådern (aortan). (doktor.se)
Blod5
- En nedsatt pumpförmåga i vänster hjärtkammare gör att otillräckligt med syresatt blod pumpas ut i kroppen vilket orsakar flera olika symtom, till exempel andnöd, trötthet och ödem. (tlv.se)
- I ett normalt hjärta kommer syrefattigt blod in i höger förmak, går vidare till höger hjärtkammare och därifrån ut i lungorna via lungpulsådern. (medibas.se)
- I lungorna mättas blodet med syre och strömmar till vänster förmak och därifrån via vänster hjärtkammare till stora kroppspulsådern (aorta) som förser kroppen med syrerikt blod. (medibas.se)
- I korthet är förmaksflimmer ett tillstånd då hjärtats bägge förmak upphör att regelbundet pumpa in blod i höger respektive vänster hjärtkammare. (arytmia.se)
- Hos upp till två tredjedelar av alla med hypertrofisk kardiomyopati blir utflödet av blod från vänster hjärtkammare påverkat vid ansträngning, vilket gör det tungt för hjärtat att pumpa blod ut i det stora kretsloppet. (medibas.se)