Medfödd eller förvärvad utbuktning i kärlväggen av blodkärl i hjärnan. Säck- eller bärformade åderbråck är den vanligaste varianten och bildas oftast vid artärförgreningar nära hjärnbasen. Bristning leder till subaraknoidalblödning eller intrakraniella blödningar. Jätteaneurysm (>2,5 cm i tvärsnitt) kan trycka ihop intilliggande vävnadsstrukturer, inkl. okulomotoriska nerven (tredje hjärnnerven).
Blåsa eller säckliknande utbuktning på en artär(artärbråck), ven(åderbråck, venbråck, varicer) eller hjärtat pga utvidgning av kärlväggen.
Bristning eller bråck i den försvagade, utbuktande kärlväggen vid ett aneurysm.
En hemostasmetod som nyttjar olika medel, som t ex Gelfoam, silikon-, metall-, glas- eller plastkulor, autologt koagel, fett och muskler som emboli. Metoden har använts för behandling av missbildningar i ryggmärgen och skallens blodkärl, fistlar i njurarnas blodkärl, blödning i mag-tarmkanalen, näsblod, hypersplenism, kärlrika tumörer, brustna blodkärl, samt för att kontrollera operationsblödningar.
Röntgenundersökning av hjärnans kärlsystem efter injektion av kontrastmedel.
En subaraknoidalblödning (SAB) är en medicinsk tillstånd där det har inträffat ett blodutflöde mellan hjärnbarken och den yttre hårda hjärnhinnan, i det subaraknoidala rummet, vanligtvis orsakad av en rupturerad cerebral aneurysma eller arterioventrikulär malformation.
Metod att avbilda blodkärl genom att från en bild av vävnad med kärlkontrastmedel subtrahera en bakgrundsbild av vävnaden. Bakgrunden utgörs av en digitaliserad bild gjord strax innan kontrastmedel tillförs. Det slutliga angiogrammet blir en högkontrastbild av kärlet, beroende på varierande absorption av röntgenstrålar i olika vävnader.
Aneurysm uppkommet till följd av förekomst av mikroorganismer i kärlväggen, eller infektion i redan befintliga arteriosklerotiska aneurysm.
Utbuktning på kroppspulsådern.
Handinstrument avsedda för bruk vid kirurgiska operationer.
Icke-invasiv metod för kärlavbildning och bestämning av den inre anatomin utan bruk av kontrastmedel eller strålning. Tekniken används speciellt vid cerebral angiografi, och för studier av andra kärlstrukturer.
Utvidgning av en del av hjärtkammarens vägg, oftast den vänstra, eller, sällan, en säckformad utbuktning genom väggen (falskt hjärtbråck). Tillståndet följer vanligtvis på en hjärtinfarkt, men även andra orsaker, som t ex bakteriell endokardit eller fysisk skada, har beskrivits.
Utbuktning på någon del av bröstaortan, dvs den del av kroppspulsådern som går från aortabågen till mellangärdet.
Särande av artärväggen pga blödning igenom kärlväggens inre hinnor och ut mellan kärlväggens olika skikt. Vanligast i aortan.
Endovascular procedures are minimally invasive medical treatments that involve accessing and repairing blood vessels or other internal structures through small incisions or punctures, typically in the groin area. A thin, flexible tube called a catheter is inserted into the blood vessel and guided to the treatment site using imaging technology such as X-ray or ultrasound. Once in place, various devices such as stents, coils, or balloons can be deployed through the catheter to repair or block off damaged vessels, restore blood flow, or remove clots. Endovascular procedures are commonly used to treat conditions such as aneurysms, stroke, peripheral artery disease, and tumors.
"Spontanbristning, eller spontaneous rupture, refererar till ett oväntat och oförutsägt tarm- eller blodkärlsbrott som inträffar utan någon uppenbar orsak eller trauma."
Mechanical thrombosis är en procedur där blodpropp (thrombus) tas bort med hjälp av mekaniska metoder, istället för att använda mediciner som t.ex. trombolytika. Detta kan göras med hjälp av speciella instrument som exempelvis en sond (kateter) med en liten spiralformad skruv (till exempel AngioJet eller Possis) som vrids runt i blodproppen för att fragmentera och suga upp den. Andra metoder inkluderar användning av ultraljudsvibration (EKOSonic), trombassistent (FlowTriever) eller manuell aspiration (Penumbra).
Neurokirurgiska tekniker är metoder och procedurer som används inom neurokirurgin för att behandla olika tillstånd och skador i centrala nervsystemet, däribland hjärnan och ryggraden. Dessa tekniker kan involvera öppen kirurgi eller minimalinvASIVA metoder och använder sig av specialiserad utrustning och instrument för att korrigera, reparera eller avlägsna skadade vävnader, tumörer, blodansamlingar eller andra patologiska tillstånd. Exempel på neurokirurgiska tekniker inkluderar mikrokirurgi, stereotaxisk radiosurgeri, endoskopisk kirurgi och neuromodulering.
Tomografimetod som utnyttjar datorberäkning för framställning och återgivande av röntgenbilder.
"Behandlingsresultat" refererer til den ændring eller effekt, en given behandling har på en patients sygdom, symptomer, funktion, kvalitet af liv eller overlevelse.
Aneurysmbildning i de gemensamma, inre eller yttre höftartärerna.
Förfarande för skapande av tredimensionella bilder med hjälp av digital teknik, fotografering och andra metoder. Så kan, t ex, tredimensionella bilder skapas genom att en sekvens av tomografibilder läggs på varandra med datorhjälp, medan fotografiska 3-D-bilder (holografi) kan åstadkommas genom att fotografisk film exponeras för interferensmönstret som uppstår när två laserstrålar riktas mot ett föremål.
De artärer som förser hjärnbarken med blod.
Bråck på ett av hjärtats kranskärl. Kranskärlsartärbråck är sällan medfödda, utan uppkommer som regel till följd av ateroskleros (åderförkalkning), inflammationer eller förekomst av fistel.
Protes, framställd av syntetiskt eller biologiskt material, för reparation av skadat eller sjukt blodkärl.
I medicinsk kontext, refererar "platina" vanligtvis till användning av platinacomplex inom cancerbehandling. Ett exempel är Cisplatin, som är ett känt cytostatiskt läkemedel som används för att behandla flera olika typer av cancer, såsom livmoderhalscancer, testikelcancer och äldre former av lungcancer. Platina-baserade läkemedel fungerar genom att skada DNA i cancerceller, vilket stoppar celldelningen och kan leda till cellsdöd.
I en enkel medicinsk definition, betyder "stentara" att placera en liten, rörlig eller fast tubformad inläggning (en stent) inne i ett kärl, till exempel ett hjärtkranskärl eller en artär, för att hålla lumen (kärlets öppna passage) vidmakthållen och underlätta blodflödet. Stentar används ofta för att behandla åderförträngningar orsakade av ateroskleros eller andra tillstånd som kan orsaka skador på kärlen.
En skala för klassificering av behandlingsresultat efter svår, traumatisk hjärnskada, baserad på social funktionsnivå.
Kirurgisk infällning av syntetiskt eller biologiskt material som ersättning för eller reparation av skadade eller sjuka blodkärl.
En gren av den gemensamma halsartären (carotis communis) som försörjer främre delen av hjärnan, ögat och dess tillbehör, pannan och näsan med blod.
Kirurgiska förfaringssätt för behandling av kärlsjukdomar.
"Ballontilltäpning är en invasiv medicinsk procedur där en slapp, inflad ballong kopplas till en kateter och införs in i ett blodkärl för att stänga av blodflödet till ett specifikt område, antingen för att kontrollera blödning eller för att underlätta suturering under operation."
Studier inriktade på att följa utvecklingen eller utfallet av t ex exponering, metoder, effekter av åtgärder, eller förekomst av någon sjukdom hos enskilda individer eller grupper.
Bristning i aortavävnaden. Kan vara aneurysmbristning eller bristning till följd av fysiskt våld.
Ett aneurysm där hela kärlväggen är skadad och blödningen begränsas av omgivande vävnad, eventuellt med bildande av en säck som står i förbindelse med artär eller hjärta.
I en enda mening kan "retreatment" inom medicinen definieras som en återkommande behandling eller omförvaring av en patient som redan har genomgått en tidigare behandling för samma sjukdom eller tillstånd. Detta kan ske när den initiala behandlingen inte har gett önskad effekt, om sjukdomen har återvänt eller förvärrats, eller om det uppstår nya komplikationer. Retreatment kan involvera samma typ av behandling som den första gången eller en annan behandlingsmetod beroende på individuella omständigheter och rekommendationer från vårdpersonal och specialistexperter.
Den bakre hjärnartären, även känd som vertebralartären eller basilarartären, är en blodkärl som förser hjärnbarken och hjärnan med syre- och näringsriktig blod, främst till den bakre delen av hjärnan inklusive cerebellum och brainstem.
"Retrospective studies" are observational research designs that involve analyzing existing data or medical records to draw conclusions about prior events or exposures and their associated health outcomes.
Kirurgiska ingrepp utförda med hjälp av mikroskop.
Proppbildning av blodplättar och fibrin i en hjärnartär eller hjärnven, vilket kan leda till hjärninfarkt. Artärtrombos är förknippad med intrakraniell ateroskleros, men kan även bero på koaguleringsstörningar (se trombofili). Ventrombos i hjärnan kompliceras ofta av hjärnblödningar.
Arteria cerebri anterior. Artär som utgörs av den inre halspulsåderns förgrening och försörjer svanskärnan (nucleus caudatus), den inre kapseln (capsula interna), putamen, de septala kärnorna, gördelv indlingen (gyrus cinguli), frontallobens och parietallobens ytor.
En kärlkrans vid skallbasen, bestående av den inre halsartären (arteria carotis interna), de proximala delarna av den främre, mittersta och bakre hjärnartären (arteria basilaris), den främre kommunice rande artären och de bakre kommunicerande artärerna.
"Postoperativa komplikationer" refererar till problem eller biverkningar som uppstår som en följd av en kirurgisk operation under eller efter ett operationsförlopp, och kan inkludera infektioner, blödning, emboli, lungsäteskomplikationer, reaktioner på anestesi, skador på nerver eller organ, trombos, ytlig eller djup venös trombos (DVT), och andra allvarliga hälsoproblem.
Medicinsk definition: "Utrustningsdesign" refererar till den processen att skapa, utveckla och formge medicinska produkter och hjälpmedel med fokus på användbarhet, säkerhet, effektivitet och estetik. Det inkluderar ergonomi, materialval, funktionell design och interaktionsdesign för att möta användares behov och förbättra patienternas vårdutfall.
Den del av kroppspulsådern som går mellan diafragman och delningen i de två ljumskartärerna.
Radiografi av blodkärl efter tillförsel av kontrastmedel.
Mikrokirurgisk revaskularisering (återställande av blodkärl) i syfte att förbättra den intrakraniella cirkulationen. Det innebär vanligen att det yttre blodomloppet kopplas ihop med det innanför skall benet, men också eventuell extrakraniell revaskularisering (dvs subklavikulär-vertebralartärbypass; subklavikulär-carotis externa bypass). Detta görs genom sammankoppling av två artärer (direkt anasto mos) eller genom autolog transplantation av kärlrik vävnad till hjärnans yta.
Undersökning av pålitlighet och driftsäkerhet hos en utrustning.
Den artär som bildas där högra och vänstra ryggradsartärerna förenar sig. Den sträcker sig från den nedre till den övre avgränsningen av pons, där den förgrenar sig i de båda bakre hjärnartärerna.
Radiologisk undersökning av kroppspulsådern och dess förgreningar med hjälp av kontrastmedel.
Sjukdomar i halsens gemensamma pulsåder, den inre och den yttre halsartären. Ateroskleros och traumatiska skador är relativt vanliga orsaker till halsartärsjukdomar.
Biokompatibla material som vanligtvis används som tand- eller benimplantat och som främjar den biologiska fixeringen, varvid förbindelsen mellan materialet och benvävnaden stärks, och minimerar risken för biologiska effekter av implantatet i sig.
Kirurgiskt ingrepp eller insnitt i skallen.
En medicinsk definition av 'riskfaktorer' är egenskaper, expositioner, eller behavor som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, som rökning och brist på motion, eller icke-modifierbara, som genetiska faktorer eller ålder. Det är värt att notera att när en individ utsätts för en riskfaktor, innebär det inte automatiskt att personen kommer att utveckla sjukdomen, men risken blir högre än för den som saknar riskfaktorn.
Den första grenen av nyckelbensartären, med utbredning till nackmusklerna, ryggkotorna, ryggmärgen, lillhjärnan och inre delarna av hjärnan.
"Pancreatic elastase" refers to an enzyme that is produced and released by the pancreas, one of several digestive enzymes that help break down food in the small intestine. Specifically, pancreatic elastase helps digest proteins by breaking down the elastic fibers that are found in connective tissue. It is often measured in stool samples as a way to assess exocrine pancreatic function, since low levels of pancreatic elastase in the stool can indicate impaired digestion and possible pancreatic disease.
Medfödda blodkärlsanomalier i hjärnan, kännetecknade av hoptrasslade tunnväggiga artärer med direktkommunikation med vener utan mellanliggande kapillärer. Missbildningarna visar stora variationer i storlek och läge och ger upphov till symtom genom bristning, masseffekt och kärlavledningseffekter. Den kliniska bilden visar sig ofta inte förrän i det fjärde eller femte årtiondet i livet, när drabbade individer kan utveckla huvudvärk, krampanfall och fokala neurologiska svaghetstecken. Stora blödningar kan leda till koma eller död.
I en enkel medicinsk definition kan "recurrence" definieras som återkomsten av en sjukdom eller ett symptom efter en period av förbättring eller remission. Detta innebär att en patient som tidigare diagnosticerats med och behandlats för en viss sjukdom kan uppleva en återförekomst av samma sjukdom eller symptom, även om de previöst hade visat på förbättring. Recurrens bör inte förväxlas med reaktivation, som är användbar inom infektionssjukdomar och avser en återupplivning av en latent infektion.
Teoretiska framställningar som simulerar hjärt-kärlsystemets uppförande och verkningssätt, processer eller fenomen. Hit hör även matematiska beräkningar och bearbetning med datorer och annan elektronisk utrustning.
Blödning i någon hjärnhalva, inklusive lobär blödning, blödning i den subkortikala vita substansen och de basala ganglierna. Vanligen associerade tillstånd är högt blodtryck, intrakraniell arterioskle ros, intrakraniella aneurysm, skallskada, intrakraniella kärlmissbildningar, cerebral amyloid angiopati och hjärninfarkt.
Komplikationer som drabbar patienten under operation. De kan vara, men behöver inte vara, förknippade med det sjukdomstillstånd för vilket operationen utförs eller med det kirurgiska ingreppet i sig.
I prosthetics, a "prosthetic construction" typically refers to the artificial limb or body part that is created to replace a missing or damaged one. This construction is designed to replicate the function and, in some cases, the appearance of the original body part as closely as possible. It is usually composed of various materials such as plastics, carbon fiber, and metal, and is custom-made to fit the individual's specific needs and anatomy. The prosthetic construction may include components like joints, hinges, or motors to help restore mobility and independence for the person.
Oförutsedd information som framkommer i samband med undersökning eller vård. Termen används för uppgifter som kan få sociala eller psykologiska konsekvenser, som t ex när det framkommer att ett barns biologiska far är annan än den förmodade fadern, eller när det visar sig att en patient som undersöks för ett visst sjukdomtillstånd har, eller löper risk att få, något annat.
"Sensitivitet och specificitet är två viktiga begrepp inom diagnostisk medicin, där sensitivitet definieras som sannolikheten för ett positivt testresultat bland de individer som har sjukdomen, medan specificitet definieras som sannolikheten för ett negativt testresultat bland de individer som inte har sjukdomen."
I en enkel medicinsk kontext kan 'polyvinyler' referera till klasser av syntetiska, plastikliknande material som används inom medicinsk teknik och produktdesign. Polyvinyler är polymerer av vinylklorid eller andra vinylestrar, och de är kända för sin termoplastiska egenskap, som gör dem lätta att forma och formas om under värmebehandling.
Loeys-Dietz Syndrome (LDS) is a genetic connective tissue disorder characterized by the malformation of blood vessels and skeletal system abnormalities. It is caused by mutations in genes involved in the transforming growth factor beta (TGF-β) pathway, leading to an increased risk of arterial aneurysms and dissections, as well as other features such as hypertelorism, cleft palate, bifid uvula, and joint laxity. The syndrome is often associated with a high mortality rate due to the complications related to vascular problems. Early diagnosis and management of the condition are crucial for improving patient outcomes.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
Intrakraniell blodkärlskramp (ICH) är en allvarlig medicinsk händelse som innebär att ett blodkärl i hjärnan plötsligt spricker eller läcker, vilket orsakar inre blödning och ödem i hjärnbarken, med potentialen att orsaka permanent hjärnskada eller död.
En autosomal, dominant bindvävssjukdom med onormala drag i hjärtat, ögat och skelettet. Till de kardiovaskulära manifestationerna hör mitralklaffprolaps, aortautvidgning och aortabristning. Andra kännetecken kan vara linsförskjutning, oproportionerligt långa lemmar och förstoring av den hårda hjärnhinnan. Marfans syndrom beror på mutationer i genen som kodar för fibrillin, en huvudbeståndsdel av de extracellulära mikrofibrillerna i bindvävnaden.
Datorteknik för hantering av tvådimensionella bilder för bildförbättring eller analys.
En neurologisk undersökning är en systematisk bedömning och utvärdering av en persons nervsystem, inklusive centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och perifera nervsystemet (nervrötter, nerver och muskler), för att diagnostisera, monitorera eller utesluta neurologiska sjukdomar eller skador.
"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning där data insamlas prospektivt, det vill säga före ett visst utfall eller händelse har inträffat. Detta innebär att forskaren följer en grupp individer under en längre tidsperiod och samlar information om dem över tid. Syftet är ofta att undersöka samband mellan olika riskfaktorer och sjukdomar, eller behandlingens effekter på hälsoutgångar. Prospektiva studier anses vanligen ge starkare evidens än retrospektiva studier, eftersom de är mindre känsliga för minnesförvrängning och andra systematiska felkällor.
"Proteaser und implantat är två olika typer av medically inserted or surgically placed devices, where proteaser är en grupp enzymer som bryter ner proteiner i kroppen, medan ett implantat är en främmande substans eller enhet som placeras kirurgiskt in i kroppen för att ersätta eller stödja en struktur eller funktion."
The ophthalmic artery är den huvudsakliga artären som förser ögat och de omkringliggande strukturerna med syre- och näringsriktig blod. Den är en gren av internal carotid artery och delar sig i två huvudgrenar: central retinal artery, som förser näthinnan, och dorsal (eller posterior ciliary) artery, som förser ögats bakre segment inklusive ciliarbody och choroid. Ophthalmic artery är viktig för att upprätthålla hälsa och funktion i det visuella systemet.
Blödning i hjärnan till följd av genomträngande eller icke genomträngande skallskada. Blödning kan uppstå var som helst i hjärnan, inklusive hjärnhalvorna, mellanhjärnan, hjärnstammen och lillhjärnan.
Interventionell radiografi är en subspecialitet inom radiodiagnostik som innebär att radiologiska procedurer används för att behandla sjukdomar och skador i kroppen, istället för att endast göra diagnoser. Detta kan involvera att läkare injicerar kontrasteringsmedel eller läkemedel, placerar stents eller katetrar, eller använder termisk ablation (till exempel radiofrekvensablation) för att behandla patienter under fluoroskopi, CT eller MRI-guide. Syftet är att ge patienter minnläkarvård och förebygga, lindra eller bota sjukdomar och skador på ett säkert och effektivt sätt.
Transport av främmande material till hjärnan med blodströmmen genom artärerna. Emboli (kärlproppar) har oftast sitt ursprung i hjärtat och har samband med arytmi, murala blodproppar, subakut, bakteriell endokardit, hjärtklaffsjukdomar eller septumdefekter (defekter i hjärtkammarväggarna). Proppar av annat ursprung kan bero på skador på aortan, halsartärerna, ryggkoteartären eller artärerna i hjärnan. Propparna kan bestå av hopklumpade blodplättar, löst åderförkalkningsmaterial, fett, luft, tumörceller eller infektionsmaterial, och kan orsaka hjärninfarkt.
Undersökning av fördelar och nackdelar med, lämpligheten av eller möjligheten att genomföra en projekterad studie eller ett projekt.
Autosomal dominante polycystiskt njursyndrom (ADPKD) är en arvsförändring som orsakas av mutationer i PKD1 eller PKD2 generna och kännetecknas av bildandet av många cystor (flussamma säckar fyllda med vätska) i båda njurarna. Detta leder till slowly progressive nedsättning av njurfunktionen under en persons livstid och kan leda till njursvikt. ADPKD påverkar också ofta andra organ, såsom levern, hjärtat och blodkärlen. Symptomen kan variera mycket mellan individer, men de vanligaste symptomen inkluderar smärta i flankerna, blod i urinen, högt blodtryck och ödem.
Blödning ut i karotis kärlvägg, varvid innerhinnan skiljs från de yttre skikten och ett aneurysm uppstår. Detta förlopp kan leda till komplikationer av tromboembolism, som t ex hjärninfarkt. Dissekere ande aneurysm kan uppkomma spontant eller efter skallskada, halsskada eller i sällsynta fall i samband med våldsam hosta.
Ett främmande föremåls vandring från ursprungsplatsen till annan plats i kroppen.
"Spiraltomografi, även känt som helix-CT eller spiralcomputert tomografi (SCT), är en typ av datortomografi (CT) där patienten rör sig kontinuerligt genom den röntgenstrålande tuben medan det sker en kontinuerlig uppsättning av skiktvisa avbildningar. Detta möjliggör en snabb, kontinuerlig och detaljerad visualisering av kroppsstrukturer, vanligtvis använd för att undersöka lungsjukdomar, abdominella sjukdomar och trauma."
"Riskbedömning är ett systematisk process för att utvärdera och analysera risker relaterade till hälsa eller sjukvård, inklusive sannolikheten för skadliga händelser och deras potentiella konsekvenser, med syfte att underlätta beslut om preventiva åtgärder och behandlingar."
"Kontrastmedel är ett preparat som ges under bilddiagnostiska undersökningar, såsom röntgen, CT eller MRI, för att öka kontrasten och skärpan på strukturer inne i kroppen, vilket underlättar visualiseringen av specifika anatomiska detaljer eller patologiska förändringar."
Icke-invasiv metod för undersökning av inre anatomistrukturer som bygger på principen att atomkärnor i ett starkt magnetfält absorberar strålningsenergipulser och avger dem som radiovågor, vilka med datateknik kan bearbetas till bilder. Till tekniken räknas även protonspinntomografi.
Ett protein som utgör en stor del av kroppens elastiska vävnader.
Polyarteritis nodosa (PAN) är en autoimmun sjukdom som orsakar inflammation och skador på de små och medelstora arteriolerna i kroppen. Detta kan leda till blodproppar, ischemisk skada och eventuell nekros (död) av organ. Symptomen varierar beroende på vilka organ som är drabbade, men kan inkludera feber, viktminskning, muskel- och ledsvullnad, svaghet, mag-tarm-besvär och neurologiska symptom som förlamning eller sömnsyndrom. PAN behandlas vanligen med immunosuppressiva läkemedel för att reducera inflammationen och förhindra fortsatt skada på kroppens organ.
Införande av en rörformig anordning i någon kanal, blodkärl, ihåligt organ eller kroppshåla för tillförsel eller tömning av vätskor för diagnostiska eller terapeutiska ändamål. Förfarandet skiljer sig från intubation, vars syfte är att upprätthålla en öppen förbindelse i tilltäppta kanaler eller kärl.
Det subaraknoidala rummet är ett potentialt utrymme mellan hjärnan och de inre hårda hinningarna (dura mater) som omsluter hjärnan. Detta rum innehåller cerebrospinalvätskan (CSF), en klar, vätska som cirkulerar kring hjärnan och ryggmärgen och amorterar stötar till huvudet. Subaraknoidalt rum förser också nervcellerna i hjärnan med näringsämnen och hjälper till att reglera hjärntemperatur och pH-värde. Skador eller sjukdomar i det subaraknoidala rummet kan leda till allvarliga neurologiska skador eller död.
"Röntgenbildsförstärkning är ett process inom medicinsk radiologi där ett svagt röntgenbild förstärks elektroniskt för att förbättra kontrasten och klarheten, hjälpende radiodiagnostiker att tolka och göra noga diagnoser."
Andelen patienter som lider av en viss sjukdom under ett visst år i en given population.
Blödning och ansamling av blod under den hårda hjärnhinnan, med plötsligt uppkomna neurologiska symtom, oftast till följd av skallskada. Hematomet bildas oftast på sidan av och ovanför hjärnhalvorna, men kan även förekomma i skallgropen och ryggmärgskanalen. De kliniska tecknen kan vara hemipares, krampanfall, förlamning av tredje hjärnnerven (se ögonmuskelsjukdomar), psykiska förändringar och koma.
Blodcirkulationen i hjärnans kärl.
Blödning ut i någon basalganglieknut (t ex svanskärnan, pallidum, mandelkärnan, putamen och claustrum). Kliniska manifestationer kan vara akut hemipares, rörelserubbningar, huvudvärk eller förändrat m edvetande. Vanliga orsaker är högt blodtryck och kärlmissbildningar. Denna typ av blödning är patologiskt förknippad med lipohyalinos i de små blodkärlen och uppkomsten av Charcot-Bouchard-mikroaneury sm.
Ett syntetiskt tetracyklinderivat med liknande antimikrobiell verkan. Djurförsök visar att det ger mindre missfärgning av tänderna än andra tetracykliner. I vissa områden används det för behandling av klorokinresistent falciparummalaria.
Ett oregelbundet, venöst hålrum i den hårda hjärnhinnan (dura mater) på båda sidor av kilbenet.
Den största av hjärnartärerna. Den delar sig i tre grenar, till tinningsloben, frontalloben och hjässloben, och försörjer deras parenkym i hjärnbarken. Det är dessa områden som är inblandade i motorisk, sensorisk och talverksamhet.
En icke-inflammatorisk, fortskridande förträngning av de intrakraniella halsartärerna och bildande av nätliknande, kollaterala artärer ur Willis ring. Hjärnangiogram visar de rökpuffliknande bildningarna (moyamoya) vid hjärnbasen. Tillståndet kännetecknas av endotelhyperplasi och -fibros med förtjockning av artärväggarna. Sjukdomen drabbar främst barn, men kan även förekomma hos vuxna.
Någon av de båda, stora artärer som utgår från bukaortan. De försörjer höftpartiet, bukväggen och benen med blod.
The oculomotor nerve, also known as the third cranial nerve, controls many of the muscles that move the eye and enable fine-focus adjustments. Oculomotor nerve diseases refer to conditions that affect the function of this nerve, leading to various symptoms such as drooping of the eyelid (ptosis), double vision (diplopia), and difficulty with eye movement. These diseases can be caused by a variety of factors, including nerve damage due to trauma, compression from tumors or aneurysms, inflammation, or degenerative conditions. Treatment for oculomotor nerve diseases varies depending on the underlying cause and may include medication, surgery, or observation.
Blood clotting disorders, also known as coagulopathies, refer to a group of medical conditions that affect the body's ability to form blood clots or to regulate the formation of blood clots properly. These disorders can result in excessive bleeding or abnormal clotting, which can lead to serious complications such as stroke, heart attack, or organ damage.
Antalet nya fall av en given sjukdom under en given tidsperiod i en viss population. Begreppet används även för ökningstakten av nya fall i en given population. Det måste särskiljas från prevalens, som avser samtliga sjukdomsfall, gamla och nya, hos en population vid en given tidpunkt.
En endoleak definieras som kontinuerlig blodflöde inom lumen (hålan) av en endoprotes, en typ av medicinsk implantat använt för behandling av abdominal aortaaneurysm (dilatering eller utbulning av den del av aortan som går genom buken). Endoleaken orsakas vanligtvis av en defekt eller skada i protesen, vilket kan leda till att blod fortsätter att strömma in i aneurysmsäckens omgivande vävnad. Detta kan öka risken för att aneurysman kommer att expandera eller rappa, och därmed ökar risken för allvarliga komplikationer som ruptur (spricka) av aneurysman.
"Reproducibility of results" refererer til evnen til at gentage en eksperimentel eller observationel fremgangsmåde under lignende forsøgsbetingelser og få sammenlignelige eller ens resultater, støttende påstanden om en given hypotese eller effekt i medicinsk forskning.
Aminocaproates are a group of chemical compounds that contain an amino group and a carboxylic acid group, as well as a cyclohexane ring with a propyl side chain. One common representative of this group is ethylene diamine tetraacetic acid (EDTA), which is widely used in medical treatments for its ability to chelate metal ions, such as calcium and magnesium. This property makes EDTA useful in the treatment of heavy metal poisoning, calcific uremic arteriolopathy, and digitalis toxicity, among other conditions. However, it is important to note that the use of aminocaproates in medicine is generally limited to EDTA and a few other specific compounds with unique therapeutic properties.
I medicinsk kontext, kan "stamtavla" (även kallat "släktträd" eller "genealogi") referera till en visuell representation av en persons biologiska härstamning över flera generationer. Detta inkluderar vanligtvis föräldrar, barn, farföräldrar, morföräldrar och kan fortsätta att expanderas bakåt i tiden. Stamtavlor används ofta inom genetisk rådgivning och forskning för att spåra ärftliga sjukdomar eller tillstånd genom en familj.

En hjärnaneurysm är en utbulning i en artär i hjärnan. Den uppstår när den del av artären som förser hjärnan med blod blir svag och expanderar, vilket kan leda till att väggen spricker eller att blodet läcker ut i omgivande vävnad. Detta kallas också ett subaraknoidblödning eller en blödning in i hjärnhinnorna. Hjärnaneurysmer kan vara asymptomatiska, men om de ökar i storlek eller spricker kan de orsaka allvarliga symptom som svår huvudvärk, yrsel, synstörningar och medvetandeförlust. Behandlingen av hjärnaneurysm beror på storleken, läge och symtomen, men den kan innebära kirurgi eller ändringar i blodflödet med hjälp av mindre invasiva tekniker.

En artärbråck (Aortaaneurysm) är en utbulning eller svaghet i den stora blodkärlen som försörjer kroppen med syre- och näringsriktigt blod, aortan. Detta kan orsaka en ökning av diametern på aortan, vilket kan vara farligt eftersom det kan leda till att artären spricker eller reser sig. Artärbråck är oftast associerade med åldrande, rökning och har en starkare förekomst hos män än kvinnor. De flesta artärbråcken uppstår i bukhålan (abdominala aortaaneurysm), men de kan också uppstå i bröstkorgen (torakala aortaaneurysm). Symptomen på artärbråck kan variera, men de flesta är asymptomatiska tills de spricker eller reser sig. Då kan symptomen inkludera plötslig och stark smärta i magen, ryggen, bröstet eller extremiteterna, svimning, yrsel eller medvetslöshet. Behandlingen för artärbråck kan vara kirurgisk eller icke-kirurgisk beroende på storleken och placeringen av aneurysmat och patientens allmänna hälsotillstånd.

Aortaaneurisme er en utvidelse i den største hovedblodåren, aorta. Aneurismet oppstår som følge av svækkelse i arteriens vægge, og kan være inneboende (kongenital) eller aquired (f.eks. som følge av årsaker som høyt blodtrykk, emboli, infeksjoner eller traumer).

En ubrukt aortaaneurisme kan være asymptomatisk og oppdages ved tilfeldighet under en rutinemedisinsk undersøkelse. I noen tilfeller kan det være akutt, med pludselige, sterke buksensmerter som følge av en aneurysmabrutning (dissektion).

Hvis aortaaneurismet blir ikke behandlet, øker risikoen for at det brister og fører til innenblødning i bukhulen. Dette kan være livstruende og krever akutt medisinsk behandling. Behandlingsmuligheter inkluderer åpne kirurgiske operasjoner eller endovaskulær reparasjon, avhengig av størrelsen og lokaliseringen av aneurismet.

Terapeutisk embolisering är en medicinsk behandlingsmetod där ett embolisationsmaterial, till exempel mikrokoaguleringspartiklar eller spiraler, injiceras in i en blodkärl för att stoppa blödningar eller avsluta blodförsörjningen till en tumör. Detta görs med hjälp av en kateter som leds genom artärerna till den specifika blodkärlen som ska behandlas.

Syftet med terapeutisk embolisering är att reducera eller eliminera blodflödet till ett målområde, vilket kan orsaka nekros (död) av det omgivande vävnaden och på så sätt behandla olika medicinska tillstånd som till exempel:

* Tumörer, både cancerartade och icke-cancerartade, genom att avsluta blodförsörjningen till tumören och därmed minska dess storlek och påverka dess tillväxt.
* Obestäld blödningar, exempelvis i mag-tarmsystemet eller lungorna, genom att blockera de blodkärl som orsakar blödningen.
* Arteriovenös malformationer (AVM), det vill säga oregelbundna förbindelser mellan artärer och vener, genom att stänga av dessa förbindelser och på så sätt förhindra onormalt flöde av blod.

Terapeutisk embolisering är en minimalinvasiv behandlingsmetod som ofta utförs under bildguidning med hjälp av röntgen, ultraljud eller datortomografi (CT). Den kan användas ensam eller i kombination med andra behandlingsmetoder som kirurgi, strålbehandling eller medicinell behandling.

En "kärlröntgen av hjärna" (nuclear medicine brain scan) är en undersökning inom kärnmedicin där en liten mängd radioaktivt ämne, kallat radionuklid, injiceras i kroppen. Radionukliden accumulerar i specifika organ eller vävnader, i det här fallet hjärnan, och avger då små mängder gammastrålning som kan detekteras med en gammakamera.

Under en kärlröntgen av hjärna använder man ofta ett radionuklid som heter teknetium-99m eller jod-123, vilka är bundna till specifika molekyler som tas upp av hjärnans blodkärl eller hjärnvävnad. Gammakameran fångar sedan de gammastrålar som avges och skapar en bild som visar hur radionukliden fördelas i hjärnan.

Denna typ av undersökning kan användas för att diagnostisera olika sjukdomstillstånd, till exempel neurologiska störningar, demenssjukdomar, epilepsi och cancer.

En subaraknoidalblödning (SAB) är en medicinsk term som betecknar en typ av blödning i hjärnan. Det sker när det blodfyllta rummet mellan hjärnhinnorna, den subaraknoida rymden, fylls med blod på grund av ett rupturat blodkärl.

Detta kan orsaka en plötslig och stark huvudvärk, ofta jämförd med att bli slagen i bakhuvudet, samt andra symtom som yrsel, kräkningar, förändrad medvetandenivå, synproblem och i värsta fall koma eller död. SAB är en allvarlig medicinsk nödsituation och behandlas vanligtvis på sjukhus, ofta på en neurointensiv vårdavdelning. Behandlingen kan innebära operation för att stoppa blödningen, läkarbehandling för att kontrollera ökat tryck i hjärnan och rehabilitering för att hantera eventuella varaktiga skador.

Digital Subtraction Angiography (DSA) är en radiologisk undersökningsmetod som används för att visualisera blodflödet i kroppens artärer och vener. Metoden bygger på att man först tar en radiograf över området som ska undersökas, där patienten får injicera ett kontrastmedel i en artär. Sedan tar man en ny radiograf över samma område utan kontrastmedel. Genom subtraktion av de två bilderna (den med och den utan kontrast) kan man skapa en tredje bild som visar endast kontrastmedlet i artärsystemet, vilket ger en mycket klarare och detaljerad bild av blodflödet än vad som är möjligt med en enkel radiograf.

DSA används ofta för att diagnostisera och planera behandling av olika typer av kärlrelaterade sjukdomar, såsom stroke, hjärtinfarkt, ateroskleros, artärbristningar och tumörer i blodkärlen. Metoden är speciellt användbar när man behöver en mycket detaljerad bild av små kärl eller när man vill undersöka dynamiken hos blodflödet i realtid.

Ett infekterat aneurysm är en sällsynt komplikation till en bakterieell infektion som sprider sig från en närliggande infektionsfokus, såsom endokardit (hjärtklaffsinfektion), lunginfektion eller osteomyelit (beninfektion). Infekterade aneurysm kallas också för mykotiska aneurysm. De flesta infekterade aneurysmen utvecklas i abdominala aortaanevrysm (AAA), men de kan också drabba andra stora och medelstora artärer, inklusive halsartärerna, huvudartärerna, mesenterialartärerna och benartärerna.

Infekterade aneurysm uppstår när patogena bakterier eller svamp koloniserar och invaderar artärens vägg, vilket orsakar en inflammatorisk respons som leder till sönderfall och utvidgning av artären. De vanligaste orsakande bakterierna är Staphylococcus aureus, Salmonella enterica och Streptococcus viridans.

Symtom på infekterade aneurysm kan inkludera feber, värk i magen eller ryggen, pulsation i magen, svullnad i benen eller andra kroppsdelar, förvirring och sepsis. Diagnosen ställs vanligtvis med hjälp av blodprover, bilddiagnostik som CT-scan, MRI eller ultraljud, samt eventuellt en angiografisk undersökning.

Behandlingen av infekterade aneurysm innebär ofta kirurgiskt avlägsnande av aneurysmet och omgivande infekterad vävnad, följt av långtidslång antibiotisk behandling. I vissa fall kan en endovaskulär behandling med stentgrafts vara möjlig.

Aortaanevrys är en medicinsk term som betyder en utbulning eller svaghet i den stora blodkärlen som löper från hjärtat, kallad aortan. Aortaanevrys kan vara livshotande eftersom det ökar risken för att aortan ska spricka (akut aortaruptur), vilket kan leda till inre blödning och chock. Symptomen på aortaanevrys kan variera, men de kan inkludera smärta i bröstet, ryggen eller magen, halsont, andnöd och svimningar. Faktorer som ökar risken för aortaanevrys innefattar hög ålder, högt blodtryck, rökning, förekomst av aneurysm i familjemedlemmar och vissa ärftliga sjukdomar som Marfan syndrom. Behandlingen kan bestå av mediciner för att kontrollera blodtrycket och kirurgi för att reparera eller ersätta den skadade aortan.

'Kirurgiska instrument' är verktyg som används under kirurgiska ingrepp för att exempelvis skära, klippa, dra åt, trycka på, hålla still eller hålla isär olika vävnader i kroppen. Dessa instrument kan vara handhållna, som skalpeller och tweezers, eller mekaniska, som drillar och sågverktyg. De är ofta gjorda av rostfritt stål för att minska risken för infektioner och för att de ska vara lätta att rengöra och desinficera.

Magnetisk Resonansangiografi (MRA) är en typ av bilddiagnostisk undersökning som använder kraftiga magnetfält och radiovågor för att producera detaljerade bilder på blodkärl i kroppen. Undersökningsmetoden bygger på principen om magnetisk resonans, där protoner i kroppens vätskor sätts i rörelse av radiovågor inom ett starkt magnetfält. När protonerna återvänder till sin ursprungliga position avger de energi som kan tolkas och omvandlas till bilder av blodkärlen. MRA används ofta för att undersöka potentiala problem med hjärnan, ryggraden, lungorna, levern, buken och extremiteterna.

En hjärtaneurysm, även kallat kardiovaskulärt aneurysm, är en ovanlig medicinsk tillstånd där det uppstår en utbulning eller en svullnad i väggen på ett hjärtkamra eller en blodkärl som förser hjärtat med blod. Detta kan orsakas av svaghet eller skada i kärlväggen.

Hjärtaneurysmen kan vara asymptomatisk, men om den ökar i storlek eller spricker, kan det leda till allvarliga komplikationer som blodproppar, stroke eller hjärtinfarkt. Behandlingen för hjärtaneurysm beror på dess storlek, lokalisering och symtom, men den kan innefatta mediciner, kirurgi eller andra invasiva procedurer.

Aorta bråck (i bröstet) refererar till en medicinsk tillstånd där aortan, den största artär som förgrenar sig från hjärtat, utbuppar genom den muskulära väggen i det övre, bakre delen av bröstkorgen. Detta kallas även för en thorakal aorta aneurysm.

En aneurysm uppstår när en artärvägg blir svag och utbuppar, vilket kan leda till att den spricker eller börjar läcka. I fallet med en aorta aneurysm i bröstet kan det vara livshotande om den spricker eller läcker, eftersom det kan orsaka stor blödning in i bröstkorgen.

Symptomen på en aorta aneurysm i bröstet kan variera beroende på storleken och om det finns någon komplikation, såsom en läcka eller ett riss. Vissa personer med en liten aorta aneurysm kan inte ha några symptom alls, medan andra kan uppleva smärta i bröstet, ryggen eller sidan, hosta, andfåddhet eller svårigheter att svälja.

För att diagnostisera en aorta aneurysm i bröstet använder läkare vanligen avbildande undersökningsmetoder som röntgen, datortomografi (CT) eller magnetresonansundersökning (MRI). Behandlingen kan bestå av mediciner för att sänka blodtrycket och hjärtats arbetsbelastning, samt kirurgi för att reparera eller ersätta den skadade aortaväggen.

A dissection aneurysm, även känt som en "dissekerande aortaaneurysm", är ett medicinskt tillstånd där det uppstår en skada på den inre layern av aortan (den stora blodkärlen som löper från hjärtat). Skadan orsakar en rättslägen splittring i väggen på aortan, vilket gör att blodet kan tränga in och skilja de yttre lagren ifrån varandra. Detta kan leda till att aortan sväller upp och bildar ett aneurysm (en utbuktning i kärlen).

Dissekerande aortaaneurysmer är allvarliga tillstånd som kräver omedelbar medicinsk behandling, ofta kirurgi. Om de inte behandlas kan de leda till livshotande komplikationer, såsom blodproppar eller inre blödningar. Faktorer som ökar risken för att utveckla en dissekering aneurysm inkluderar hög ålder, högt blodtryck, rökning och genetiska faktorer.

'Endovascular procedures' refer to minimally invasive medical treatments that are performed inside blood vessels, typically through a small incision in the skin. These procedures are often used to treat various conditions affecting the cardiovascular system, such as aneurysms, blockages, and narrowings of blood vessels.

During an endovascular procedure, a doctor inserts a thin, flexible tube called a catheter into a blood vessel, usually through a groin puncture. The catheter is then guided to the site of the problem using imaging techniques such as X-ray or ultrasound. Once the catheter is in place, various devices and tools can be passed through it to perform the necessary treatment.

Examples of endovascular procedures include:

* Angioplasty and stenting: A balloon is inflated inside a narrowed blood vessel to widen it, and a stent may be placed to keep it open.
* Endovascular aneurysm repair (EVAR): A stent graft is inserted into an aneurysm to reinforce the weakened vessel wall and prevent rupture.
* Thrombectomy: Clots are removed from blood vessels using various devices, such as suction or mechanical thrombectomy.
* Embolization: Blood flow to a specific area is blocked by injecting particles or coils through a catheter.

Endovascular procedures offer several advantages over traditional open surgery, including smaller incisions, reduced blood loss, shorter hospital stays, and faster recovery times. However, they also carry some risks, such as infection, bleeding, and damage to surrounding tissues. As with any medical procedure, the benefits and risks should be carefully weighed before deciding whether an endovascular procedure is appropriate.

'Spontanbristning' är ett medicinskt begrepp som refererar till att en vävnad eller en organs mekaniska integritet plötsligt förloras utan någon uppenbar orsak. Detta kan inträffa på grund av en underliggande sjukdom eller störning i kroppens normala funktioner, såsom nedsatt kollagennivå, vaskulär skada eller infektion.

Ett exempel på spontanbristning är när huden eller slemhinnor bryts samman och bildar ett sår utan att det har varit någon yttre trauma. Spontanbristning kan också inträffa i hjärtklaffar, blodkärl eller andra organ, vilket kan leda till allvarliga komplikationer som blödning, infektion eller organskada.

'Mechanical thrombolysis' är en term inom medicinen som refererar till användandet av mekaniska metoder för att bryta upp och avlägsna blodproppar (tromboser) i kroppen. Detta skiljer sig från den mer traditionella formen av trombolys, där läkemedel som trombolytiska medel används för att upplösa proppen.

Mekanisk thrombolys kan involvera olika tekniker beroende på var i kroppen proppen finns och hur stor den är. Några exempel på metoder inkluderar:

1. **Trombektomi:** Detta innebär att en liten, cylindrisk instrument används för att fånga upp och avlägsna proppen från ett blodkärl.
2. **Ultraljudsbrott:** Ultraljud kan användas för att bryta sönder en propp i ett blodkärl, vilket underlättar dess avlägsnande.
3. **Aspirationsmetoder:** Speciella katetrar (tunn, böjliga rör) kan användas för att suga upp proppen från det drabbade kärlet.
4. **Mekaniska trombectomipumpar:** Dessa är speciella enheter som kombinerar aspiration och mekanisk borttagning av proppar.

Mekanisk thrombolys kan vara ett alternativ till den traditionella medicinska behandlingen när tromboser orsakar allvarliga komplikationer, såsom extrem smärta, svullnad eller skada på omgivande vävnader. Denna typ av behandling kan också användas i kombination med medicinsk thrombolys för att öka effektiviteten och minska risken för komplikationer.

Neurokirurgi är en gren inom kirurgin som fokuserar på behandling och operationer av sjukdomar och skador i centrala nervsystemet, det vill säga hjärnan och ryggmärgen. Neurokirurgiska tekniker kan därför definieras som de metoder, verktyg och procedurer som används under neurokirurgiska operationer för att behandla eller reparera skador, avlägsna tumörer eller korrigera abnormaliteter i hjärnan eller ryggmärgen.

Exempel på neurokirurgiska tekniker inkluderar:

1. Mikrokirurgi: Användning av mikroskop och specialdesignade instrument för att utföra mycket precisionella operationer i hjärnan eller ryggmärgen.
2. Stereotaxisk radiosurgeri: En icke-invasiv teknik som använder strålbehandling för att eliminera tumörer eller abnormiteter i hjärnan, utan att behöva öppna upp skallen.
3. Endoskopisk neurokirurgi: Användning av en flexibel, slank tub med en kamera och ljuskälla för att utföra operationer genom små inkisioner eller naturliga hål i kroppen.
4. Skallelektion: En metod där en del av skallen tas bort för att ge tillgång till hjärnan under operationen, och sedan återfår sin ursprungliga position efter operationen.
5. Deep Brain Stimulation (DBS): Implantering av en neurostimulator som levererar elektriska impulser till specifika områden i hjärnan för att behandla rörelsesjukdomar som Parkinson's sjukdom och essentiell tremor.
6. Spinal fusion: En teknik där två eller flera vertebrala segment kombineras med hjälp av skruvar, stänger och/eller benförstärkning för att korrigera en deformitet eller stabilisera ryggraden.

"Datortomografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker stråling for å oppnå detaljerede, tvidimensjonale skanninger av kroppen. Metoden kalles også "computertomografi" eller blot "CT".

I en CT-skanning passerer en fin strålebunde gjennom kroppen i mange forskjellige vinkler, mens en datamaskin registrerer de resulterende skråkkryssene av skinnene. Disse dataene brukes deretter for å generere tvidimensjonale bildekserieser av det undersøkte området.

CT-skanning gir ofte mer detaljert og skarp informasjon enn tradisjonelle røntgenundersøkelser, særlig når det gjelder å avdekke skader, tumorer eller andre abnormaliteter i viktige strukturer som hjernen, hjertet, lungene og karsystemet.

Noe av fordelene med CT-skanning inkluderer:

* Høy grad av detaljeringsgrad og skarphet
* Snarlighet i utførelsen
* Mulighet for å identifisere en bred vifte av medisinske tilstander

Noe av ulemperne inkluderer:

* Bruk av ioniserende stråling, som kan øke risikoen for kreft i lengre sikt
* Relativt høy dosis stråling j rentforhold til tradisjonelle røntgenundersøkelser
* Mulighet for allergiske reaksjoner på kontrastmidlene som ofte brukes under skanningen.

"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.

En medicinsk definition är en iliakal aneurysm ett utbuktande eller svullnad i den del av den stora buken's blodkärl (ilialartären) som förser benen med blod. Aneurysmen uppstår när en del av artärens vägg blir suddig och utvidgas till en säckformad struktur. Iliakala aneurysmer kan vara farliga eftersom de har potentialen att brista (rupturera), vilket kan leda till livshotande inre blödningar. De orsakas ofta av åldrande, ateroskleros och andra sjukdomar som skadar artärväggarna. Rökning är också en välkänd riskfaktor för iliakala aneurysmer. Symptomen på en iliakal aneurysm kan inkludera smärta, tryck eller känsla av tryck i buken, ryggsmärta och svullnad eller smärta i benen. I vissa fall kan iliakala aneurysmer vara asymptomatiska och upptäckas av en slump under en rutinmässig undersökning. Behandlingen för iliakala aneurysmer inkluderar ofta kirurgi för att reparera eller ersätta den skadade artären.

"Three-dimensional image creation" in medical terms refer to the use of technology to create a 3D representation of anatomy, physiological processes, or pathology within the human body. This can be achieved through various imaging techniques such as computed tomography (CT), magnetic resonance imaging (MRI), ultrasound, and confocal microscopy. These images allow medical professionals to visualize and analyze structures and functions in greater detail, providing valuable information for diagnosis, treatment planning, and research.

Three-dimensional image creation can also be used in surgical planning and guidance, allowing surgeons to practice and simulate procedures before performing them on patients. Additionally, 3D printing technology has emerged as a powerful tool for creating physical models of patient anatomy, providing a hands-on tool for surgeons to plan and rehearse complex surgeries. Overall, three-dimensional image creation has revolutionized the field of medicine, improving diagnostic accuracy, surgical outcomes, and patient care.

Hjärnartärer, även kända som cerebrala artärer, är blodkärl som förser hjärnan med syre och näringsämnen. Det finns fyra huvudsakliga hjärnartärer – de två halvdelarna av den inre halsartären (carotis interna) och de båda vertebrala artärerna – som sedan delar upp sig i mindre grenar för att nå olika delar av hjärnan. Hjärnartärernas funktion är att transportera syresatt blod till neuronerna (hjärnb cells) och ta bort koldioxid och andra avfallsprodukter från hjärnan.

En kranskärlsaneurysm är en utbuktning eller en svag punkt i en av de stora artärerna som förser hjärtat med syrerik blod. Detta orsakas vanligtvis av slitage och åldrande i kärlet, men kan även bero på högt blodtryck, rökning eller genetiska faktorer. Om aneurysmen blir för stor eller spricker kan det leda till allvarliga komplikationer som stroke eller inre blödningar.

En blodkärlsprotes, även känd som en artificiell blodkärl eller en vaskulär protes, är en konstgjord substitut till ett naturligt blodkärl. Den kan användas för att ersätta eller stödja blodkärl som är skadade, sjuka eller blockerade. Blodkärlsproteser kan vara gjorda av olika material, inklusive metall, plast och speciella tyger. De används ofta i kirurgiska ingrepp såsom hjärt-lungbypassoperationer, dialysaccessoperationer och i behandlingen av vaskulära sjukdomar som ateroskleros.

In medicine, the term 'platinum' is often used in reference to platinum-based chemotherapy drugs. The most common of these drugs are cisplatin, carboplatin, and oxaliplatin. These agents work by binding to the DNA of cancer cells, causing cross-links that disrupt DNA replication and transcription, leading to cell death. They are used in the treatment of various types of cancer, including testicular, ovarian, lung, head and neck, bladder, and colorectal cancers. It is important to note that these drugs can also affect normal cells, leading to side effects such as nausea, vomiting, and damage to the kidneys, nerves, and hearing.

En medicinsk definition av "stenta" är att placera en liten, rörlig eller fast, tunn cylindrisk utformad apparat (en stent) in i ett hålrum eller ett rör, som exempelvis en artär eller en ven, för att hålla det öppet och underlätta flödet av blod eller andra kroppsvätskor. Stenten kan vara gjord av metall, plast eller biologiskt material och kan vara permanent eller tillfällig. Syftet med en stent är ofta att behandla och förebygga återkommande stängningar eller skador på kärlen.

Glasgow Outcome Scale (GOS) är ett enkelt och väl etablerat sätt att bedöma funktionell utgång hos patienter som har drabbats av allvarliga skallskador eller andra neurologiska sjukdomar. Skalan består av fem kategorier som beskriver patientens funktionella nivå:

1. Död (Death, D)
2. Vegetativ tillstånd (Vegetative State, VS) - Patienten saknar medvetande och har mycket begränsad interaktion med sin omgivning.
3. Svårtänkt kommunikation (Severe Disability, SD) - Patienten har kvar någon form av medvetande men är beroende av kontinuerlig vård och stöd för grundläggande livsfunktioner. De kan ha begränsad förmåga att kommunicera och ta hand om sig själva.
4. Besvärande men måttlig funktionsnedsättning (Moderate Disability, MD) - Patienten har någon form av kognitiv eller fysisk funktionsnedsättning som påverkar deras vardagliga liv och arbetsförmåga. De kan ha behov av stöd för vissa aktiviteter men är i huvudsak självständiga.
5. Normal, icke-behinderad (Good Recovery, GR) - Patienten har återhämtat sig nästan fullt ut och har inga eller minimala begränsningar i sin vardagliga livsföring och arbetsförmåga.

GOS används ofta för att bedöma patienters framsteg över tiden efter en allvarlig händelse och för att utvärdera effekterna av olika behandlingsmetoder.

Den medicinska definitieen av "Blodkärlsprotesimplantation" är när en konstgjord blodkärl (protes) implanteras eller placeras in i kroppen. Detta kan göras av olika anledningar, t.ex. för att ersätta ett naturligt blodkärl som är skadat, blockerat eller har försvagats. Protesen kan vara gjord av material som till exempel plast eller metall och finns i olika storlekar beroende på vilket område i kroppen den ska placeras.

Blodkärlsprotesimplantation utförs vanligen under en operation och kräver narkos. Efter operationen behöver patienten vanligen stanna på sjukhus för observation och rehabilitering. Det är viktigt att följa läkares instruktioner efter operationen för att undvika komplikationer som trombos, infektion eller andra allvarliga biverkningar.

Den inre halsartären (internal carotid artery, ICA) är en av de stora artärerna som förser huvudet och hjärnan med syresatt blod. Den bildas genom en bifurkation (delning) från den common carotid artery i höjd med thyrohyoideusmembranet i nacken. Efter att ha passerat genom carotidkanalen i tinningen delar sig ICA i två grenar: anterior cerebral artery och middle cerebral artery, vilka försörjer fronthjässan respektive laterala hjärnhalvorna med blod. ICA har också flera små grenar som förser strukturer i nacken och skallbasen med blod.

'Kärlkirurgiska tekniker' refererar till de metoder och procedurer som utförs av kärlkirurger för att behandla sjukdomar och skador på kroppens blodkärl. Detta kan inkludera sådana tekniker som:

1. Kärlrekonstruktion: Denna teknik innebär att reparera eller ersätta skadade eller sjukliga kärl med hjälp av egna kroppsdelar (autografter) eller konstgjorda material.
2. Endovaskulära tekniker: Dessa tekniker innebär att operera på blodkärlen genom små skär eller hål i kroppen, vanligtvis med hjälp av en kateter och specialdesignade instrument som kan användas för att diagnostisera och behandla sjukdomar i kärlen.
3. Aneurysm-reparation: Denna teknik innebär att reparera eller ersätta utvidgade och sköra blodkärl (aneurysmor) för att förebygga riskerna för livshotande blödningar eller embolier.
4. Kärlbypass: Denna teknik innebär att skapa en ny väg för blodflödet runt ett blockerat eller skadat kärl med hjälp av en graft, som kan vara en autograft, allograf (död donator) eller konstgjord.
5. Angioplasti: Denna teknik innebär att vidga och öppna upp en förträngd artär med hjälp av en ballongkateter, som kan följas av placeringen av en stent (ett rörliknande nätverk) för att hålla artären öppen.
6. Trombektomi: Denna teknik innebär att avlägsna blodproppar från kärlen med hjälp av olika metoder, till exempel genom att suga upp proppen eller skära bort den.

"Ballongtilltäpning" är en medicinsk term som används för att beskriva ett tillvägagångssätt där en slags ballong, vanligen gjord av latex eller en annan elastisk material, används för att stänga av blödningar i kroppens blodkärl.

Under proceduren insertes en kateter (en smal, böjlig tub) in i blodkärlet och denna är fäst vid ballongen. När ballongen når rätt plats i blodkärlet expanderas den med luft eller vätska, vilket orsakar att ballongen trycks ut och täpper till blodkärlets öppning. På så sätt kan blödningen stängas av och behandlingen fortsätta.

Ballongtilltäpning används ofta i samband med vaskulära interventioner, såsom angioplasti eller stentimplantation, för att minska riskerna för blödningar under och efter proceduren. Det är en effektiv metod som kan reducera komplikationer och förbättra patientens prognos.

"Uppföljningsstudier" (engelska: "follow-up studies") är en typ av longitudinell forskningsdesign inom medicinen där man studerar en grupp individer under en längre tidsperiod. Dessa studier kan vara observationella eller interventionsbaserade, och syftet är ofta att undersöka hur olika faktorer påverkar hälsan, sjukdomsutvecklingen eller behandlingsresultaten över tid.

I en uppföljningsstudie kan forskarna exempelvis samla in data om deltagarnas levnadsvanor, miljöfaktorer och medicinska historik, och sedan följa upp dem regelbundet för att se hur de utvecklas. Detta kan ge värdefull information om riskfaktorer, skyddsfaktorer och möjliga orsaker till olika hälsotillstånd.

Uppföljningsstudier kan vara av olika slag, beroende på hur länge de pågår och hur ofta data samlas in. De kan vara kohortstudier, där en grupp individer följs över tid, eller fallföljningsstudier, där man följer upp en specifik diagnos eller behandling hos en grupp patienter.

Aortadilatation eller aortabristning är en medicinsk term som refererar till en ovanlig och ofta allvarlig medicinsk tillstånd där aortan, den stora blodkärlen som leder utblottad blod från hjärtat, är utvidgad eller saknar sin normala elasticitet. Detta kan orsaka att aortaväggen blir svag och tenderar att spricka eller skilja sig ifrån varandra, vilket kallas aortaruptur. Aortadilatation kan vara congenital (född med tillståndet) eller aquired (utvecklas under livet). Den kan orsakas av högt blodtryck, åldrande, arterioskleros, Marfans syndrom och andra genetiska tillstånd. Aortadilatation kan vara livshotande om det inte behandlas i tid, ofta med kirurgi eller endovaskulär terapi.

Ett falskt aneurysm (även kallat en pseudoaneurysm) är en oregelbunden utbuktning av blodkärlsväggen, vanligtvis orsakad av en skada eller svaghet i arterialväggen. I kontrast till ett sann aneurysm, där alla lagren av kärlväggen är inblandade, består falskt aneurysm endast av ett lager av blodomslutet fibrin och blodceller som bildar en pseudo-kapsel runt den aktiva blödningen. Detta kan leda till en hög risk för ruptur och allvarliga komplikationer om det inte behandlas i tid. Falska aneurysm kan uppstå som en komplikation efter invasiva medicinska procedurer, trauma eller infektion.

'Retreatment' er en medicinsk betegnelse for en gentaget behandling af en sygdom eller et lægemiddelreaktion, typisk efter at den oprindelige behandling har vist sig at være utilstrækkelig eller mislykkedes. Dette kan eksempelvis forekomme ved gentagne forsøg på at kontrollere en infektion, der er blevet resistent overfor det oprindelige antibiotikum, eller ved yderligere behandling af en kræfttype efter en initial behandlingsperiode. Retreatment kan involvere brug af alternative lægemidler, ændring af dosis, frekvens eller rute af administration, eller andre terapeutiske strategier alt efter den specifikke medicinske situation.

Den bakre hjärnartären (posterior cerebral artery, PCA) är en gren av den bakre delen av huvudets stora slaggrova (basilar artery). Den delar sig vanligen i två grenar som förser blod till olika delar av hjärnbarken i tinningloben och occipitalloben, inklusive synbarken. Skador eller sjukdomar i den bakre hjärnartären kan orsaka symtom som synstörningar, minnesförlust, förvirring och svårigheter med att planera och koordinera rörelser.

Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.

Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.

Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.

Mikrokirurgi är en typ av kirurgi där operationer utförs under ett operationsmikroskop med mycket hög förstoring och med specialdesignade, extremt små instrument. Mikrokirurgin används ofta inom områden som plastik- och rekonstruktiv kirurgi, ögonkirurgi och nervkirurgi. Den möjliggör att kirurgerna kan operera mycket små strukturer som blodkärl och nerver med stor precision.

En hjärntrombos är en blodpropp (torr klump av koagulerat blod) som bildas i ett hjärnblodkärl. Detta kan leda till olika typer av stroke beroende på var proppen sitter och hur stor den är. Om proppen blockerar blodflödet till en del av hjärnan kommer den delen inte längre att få syre och näringsämnen, vilket kan orsaka cellsdöd i det området.

Hjärntromboser kan orsakas av olika faktorer som exempelvis hög ålder, rökning, högt blodtryck, diabetes, höga kolesterolvärden, förekomst av särskilda typer av hjärtfel (t.ex. fibrillation av mitralisklaffen), vaskulit (inflammation i blodkärlen) eller som komplikation till vissa medicinska behandlingar (t.ex. oralt antikoagulationsbehandling).

Symptomen på en hjärntrombos kan variera beroende på vilken del av hjärnan som drabbas, men exempelvis kan patienten uppleva plötsliga svårigheter att tala eller förstå tal, förlust av känsel eller rörelseförmåga på ena sidan av kroppen, synförluster, yrsel, huvudvärk eller besvärlighet att svälja. Om du anar att du eller någon annan har drabbats av en hjärntrombos behöver ni söka akut medicinsk vård omedelbart.

Den främre hjärnartären (anterior cerebral artery (ACA)) är en av de stora artärerna som förser hjärnan med syresatt blod. Den delar sig vanligen från den inre halspulsådern (carotis interna) på var sida om halsen och går sedan fram till hjässan, där den delar upp sig i två grenar som förser främre delen av storhjärnan med blod. ACA försörjer bland annat de motoriska och sensoriska barkområdena i hjärnbarken samt delar av det limbiska systemet.

'Willis ring' är en medicinsk term som refererar till den cirkulära formationen av blodkärl i hjärnan där de inre och yttre halspulsåderna (carotis internas och carotis externas) och den bakre halspulsådern (vertebralis) möts och formar ett nätverk av artärer som förser hjärnbarken med syresatt blod. Denna anastomos bildar en ringformad struktur som kallas Willis ring, uppkallad efter den engelske läkaren Thomas Willis (1621-1675) som beskrev den första.

Denna formation är viktig eftersom den möjliggör en kollektiv blodförsörjning till hjärnbarken och fungerar som en slags reservnätverk om en av artärerna skulle blockeras eller stängas av på grund av sjukdom eller skada. På så sätt kan denna konfiguration hjälpa till att förhindra ett stort område av hjärnbarken från att bli undernärd och undvika en stroke.

Postoperativa komplikationer refererer til uventede eller abnorme begivenheder, der opstår som følge af en kirurgisk indgreb. Disse kan optræde under, umiddelbart efter eller op til flere uger efter operationen. Postoperative komplikationer kan have forskellige årsager, herunder patientens alment tilstand, foreliggende sygdomme, operationskomplikationer og lægebehandling.

Typiske postoperative komplikationer omfatter:

1. Infektioner: Disse kan opstå i såvel operationssår som andre dele af kroppen. Symptomer inkluderer rødme, smerte, varme og udflåd ved operationssår samt feber og almelt ubehag.
2. Blødninger: Disse kan være svære at opdage, men symptomer som blålige eller sorte øjne, smerte, hævede områder ved operationssår eller en pludselig forringelse af patientens tilstand kan indikere en blødning.
3. Tromboemboli: Blodprop i dyb venen (dybvenetrombose) eller lungeemboli kan opstå som følge af koagulation og blodets langsomme strøm under operationen. Symptomer på en dybvenetrombose omfatter smerte, varme og rødme i benet, mens lungeemboli kan vise sig ved pludselig åndedrætsbesvær, brystsmerter eller kramper.
4. Lungekomplikationer: Pneumoni, atelektaser (sammentrækning af lungerne) og pleurisy kan opstå som følge af indånding af maveindhold under operationen eller forringet lungefunktion efter operation. Symptomer inkluder åndedrætsbesvær, hoste og feber.
5. Infektion: Bakterielle infektioner kan opstå i operationssår, urinveje, lungerne eller blodet. Symptomer som rødme, smerte, varme, svulst ved operationssår, hoste, feber og forringelse af patientens tilstand kan indikere en infektion.
6. Anæmi: Blodtab under operation kan føre til anæmi. Symptomer som træthed, hovedpine, svimmelhed og blåfarvethed i huden kan indikere anæmi.
7. Hjerneskader: Forringet blodtilførsel til hjernen under operation kan føre til hjernebskader. Symptomer som forvirring, svimmelhed, smerte og lammelse i ansigt eller lemmer kan indikere en hjernebskade.
8. Psykologiske problemer: Depression, angst og posttraumatisk belastningsreaktion kan opstå efter operation. Symptomer som søvnløshed, manglende appetit, træthed, irritabilitet, forvirring og svimmelhed kan indikere psykologiske problemer.
9. Smerter: Akutte og kroniske smerter kan opstå efter operation. Symptomer som smerte i lemmer, rygsøjle eller brystkasse kan indikere smerter.
10. Funktionsnedsættelse: Nedsat lungekapacitet, nedsat muskelkraft og nedsat mobilitet kan opstå efter operation. Symptomer som svimmelhed, træthed, hoste, åndedrætsbesvær og smerte i lemmer kan indikere funktionsnedsættelse.

Det er vigtigt at have en løbende dialog med lægerne og sygeplejerskerne for at opdage tidligt enhver komplikation og behandle den hurtigst muligt.

'Utrustningsdesign' (engelska: 'Medical Device Design') är ett område inom produktutveckling som fokuserar på att skapa, utforma och ta fram medicinska enheter och tillbehör. Enligt FDA (US Food and Drug Administration) är en medicinsk enhet något som:

1. är avsett för användning i människor diagnostiskt eller terapeutiskt, och
2. inte åstadkommer sin verkan genom kemiska aktivitet eller metabolism i eller på kroppen och som inte är en farmakologisk, immunologisk eller genetisk produkt.

Exempel på medicinska enheter inkluderar pacemakers, defibrillatorer, proteser, ortopediska instrument, katetrar, operationsbord och annan sjukvårdsutrustning.

Utrustningsdesign innefattar ett brett spektrum av aktiviteter, från behovsanalys, konceptutveckling, detaljerad design, prototypning, tillverkning och verifiering/validering enligt medicinska enhetsregleringsmyndigheters krav. Utrustningsdesigner måste ha kunskap inom områden som biokompatibilitet, användarcentrerad design, riskhantering, materialval och systemintegrering för att skapa säkra, effektiva och tillförlitliga medicinska enheter.

Den bukenaorta (Aorta abdominalis) är den del av aortan som går från magen ner till benen. Den kan anatomiskt delas in i tre delar:

1. Den uppra delen, även kallad den suprarenala aortan, som ligger ovanför njurarna och förser dem med blod.
2. Den mellersta delen, även kallad den renala aortan, som går mellan njurarna och ger blod till dem.
3. Den nedre delen, även kallad den infrarenala aortan, som ligger under njurarna och förser buken och benen med blod.

Bukenaorta kan drabbas av olika sjukdomar såsom ateroskleros, aneurysm (utbulning i väggen) eller dissection (skiljande av de inre lagren).

"Kärlröntgen" är en medicinsk undersökningsmetod som innebär att en patient får exponeras för en liten dos joniserande strålning, vanligtvis röntgenstrålar, med syfte att producera detaljerade bilder av ben- och käkstrukturer. Detta görs vanligen med hjälp av en apparat som kallas en "kärltub" eller "dental röntgentub", som är placerad framför patientens huvud.

Detaljerade bilder av tänderna och deras omgivande strukturer, såsom käken och tandköttet, kan tas med hjälp av denna metod. Detta kan vara användbart för att upptäcka skador, sjukdomar eller andra avvikelser i munhålan som annars kan vara svåra att se under en vanlig tandläkarundersökning.

Kärlröntgen är en säker och effektiv metod för att undersöka tänderna och deras omgivande strukturer, men det är viktigt att begränsa strålexponeringen till den absolut nödvändiga mängden för att undvika onödiga hälsorisker.

'Hjärnrevaskularisering' refererar till blodförsörjningen till hjärnan och den process där nya blodkärl växer fram för att ersätta skadade eller blockerade artärer. Denna process är viktig för att underhålla hjärtats och hjärnblandets funktion och förhindra komplikationer som stroke. Hjärnrevaskularisering kan ske naturligt eller genom medicinska ingrepp, såsom en operation eller med hjälp av tekniker som stamcellstransplantation.

"En analys av utrustningsfel" refererar till en systematisk undersökning och bedömning av problem eller fel som uppstått i användandet av medicinskt utrustning. Detta kan innebära att man tittar på orsakerna till felet, dess konsekvenser och möjliga lösningar.

Denna analys kan involvera en teknisk undersökning av själva utrustningen för att fastställa vad som är fel, men den kan också innebära en klinisk bedömning av hur felet har påverkat patientvården och vilka risker det inneburit.

Målet med en analys av utrustningsfel är att ta reda på vad som har gått fel, varför, och hur man kan undvika att det händer igen i framtiden. Det kan också hjälpa till att fastställa om ett utbyte eller reparation behövs, samt att ge information till tillverkaren om felet för att eventuellt kunna förbättra produkten.

Den basilära artären (latin: arteria basilaris) är en hjärtartär som förser blod till hjärnbryggan och bakre delarna av hjärnan. Den bildas genom sammanflödet av två vertebrala artärer i nacken, och går sedan uppåt längs med ryggradens baksida (medulla oblongata) till hjärnbryggan där den delar sig och blir till de bakre cerebellära artärerna samt den kloakala artären.

Den basilära artären är en viktig artär eftersom den förser blod till viktiga strukturer i hjärnan, inklusive hjärnbryggan som är involverad i reguleringen av andningen och kardiovaskulära funktioner.

Aortografi är en radiologisk undersökningsmetod där ett kontrastmedel injiceras i aortan (den stora kroppspulsådern) för att få klarare bilder på detta område och de blodkärl som avgår från den. Detta görs vanligtvis med hjälp av en kateter placerad i ett blodkärl under fluoroskopi (en typ av röntgen).

Den bildserie som erhålls kallas för en aortografi och används bland annat för att undersöka eventuella skador, tumörer eller andra sjukdomar i aortan och de tillhörande blodkärlen.

Halsartärsjukdomar, även kända som halskranskärlssjukdomar, är en samling av medicinska tillstånd som drabbar de stora och medelstora artärerna i halsen. Dessa artärer förser hjärnan med blod, och sjukdomarna kan orsaka allvarliga komplikationer som stroke eller transitorisk ischemisk attack (TIA).

Här är några exempel på vanliga halsartärsjukdomar:

1. Ateroskleros: Detta är en process där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas i artärernas väggar, bildande plack som kan orsaka artärförträngning eller -förstening.
2. Karotisdissektion: Detta är en skada på den inre karotisartärens vägg, vanligen orsakad av en tr trauma eller annan skada. Dissektionen kan leda till att blod ansamlas mellan artärväggarna och orsaka en förträngning eller blockering av artären.
3. Fibromuskulär dysplasi: Detta är ett sällsynt tillstånd där artärväggarna blir oregelbundet förtjockade, vilket kan leda till en förträngning eller blockering av artären.
4. Aneurysm: Detta är en utbuktning i artärens vägg som orsakas av svaghet i artärväggen. Aneurysmen kan vara farlig om den spricker eller om blodproppen lossnar och blockerar en annan artär.
5. Vaskulit: Detta är en grupp sjukdomar som orsakar inflammation i artärväggarna, vilket kan leda till en förträngning eller blockering av artären.

Behandlingen för halsartärsjukdomar beror på typen och svårighetsgraden av sjukdomen. Behandlingen kan innefatta mediciner, operationer eller kombinationen av båda.

"Biokompatibel belagd material" refererar till ett material som har en yta som är belagd med en biokompatibel substans, med andra ord en substans som inte orsakar skada eller reaktion när den kommer i kontakt med levande vävnad eller biologiska fluid.

Den biokompatibla beläggningen gör att materialet blir mer anpassat för användning inom medicinsk teknik, till exempel som en del av en protes eller ett medicinskt instrument som kommer i kontakt med kroppen. Beläggningen kan bestå av en polymer, ett hydrogel, ett keramiskt material eller en kombination av dessa.

Den biokompatibla beläggningen ska reducera risken för infektion, reaktioner som inflammation och fibros, samt förhindra adherens och korrosion av materialet. Det är viktigt att materialet är non-toxic, har god kemisk stabilitet och en långvarig livslängd.

En kraniotomi är ett neurokirurgiskt ingrepp där en del av skallbenet (kraniet) temporarily tas bort för att ge tillgång till hjärnan. Detta kan göras av olika anledningar, som exempelvis att behandla abscesser eller tumörer i hjärnan, att lindra ödem eller att korrigera blodansamlingar (hematomer) efter skalltrauma. Efter operationen kan delarna av skallbenet vanligtvis sättas tillbaka och fixeras på plats igen.

Riskfaktorer är enligt medicinsk terminologi några egenskaper, faktorer eller expositioner som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, det vill säga de kan påverkas genom livsstilsförändringar och preventiva åtgärder, eller icke-modifierbara, som är oberoende av individens val och omständigheter. Exempel på modifierbara riskfaktorer inkluderar tobaksrökning, fysisk inaktivitet, ohälsosam kost och alkoholmissbruk. Icke-modifierbara riskfaktorer kan vara exempelvis genetiska predispositioner, ålder och kön. Det är värt att notera att närvaro av en riskfaktor inte garanterar att en person kommer att utveckla en viss sjukdom, men ökar bara sannolikheten.

'Cotarteri' är ett medicinskt begrepp som refererar till en förträngning eller åderförändring i halsartären (carotis), vilket kan leda till sämre blodflöde till hjärnan. Detta kan orsaka symtom som yrsel, huvudvärk, svimningar och i värsta fall stroke. Cotarterier delas vanligen in i två kategorier: intern (inre) och extern (yttre) cotarteri, beroende på var i halsartären förträngningen eller förändringen uppstår.

Pankreatisk elastas är ett enzym som produceras i bukspottsdrüsen (pancreas) och har en viktig roll i den proteolytiska nedbrytningen av proteiner i mag-tarmsystemet. Det är ett av de huvudsakliga enzymerna i bukspottsvätskan, tillsammans med amylas, lipas och trypsin.

Pankreatisk elastas bryter ned specifika proteiner som innehåller elastin, ett protein som finns i bindväv och hjälper till att ge struktur åt olika vävnader i kroppen. Dessutom används pankreatisk elastas ofta som en markör för bukspottsinflammation (pancreatit) eftersom nivåerna av detta enzym ökar i blodet när bukspottsdrüsen är skadad eller inflammerad.

Intrakraniella arteriovenösa missbildningar (AVM) är en sällsynt medfödd sjukdom där blodkärl i hjärnan eller nära hjärnan är felanslutna. Normalt sett separeras artärer och vener av ett kapillärnätverk, men vid en AVM går artärerna direkt över till venerna utan mellanliggande kapillärer. Detta resulterar i en snabb blodflödesökning (arteriell hyperflöde) genom de drabbade venerna, vilket kan leda till komplikationer som blödningar, stroke och epilepsi. AVM:er kan variera mycket i storlek och lokalisation, och deras symptom kan variera beroende på var de befinner sig i hjärnan och hur stor de är. Behandlingen av intrakraniella arteriovenösa missbildningar kan innebära operation, strålbehandling eller kombinationer av dessa metoder.

'Recurrence' refererar till att en sjukdom eller ett symptom återvänder efter en period av förbättring eller remission. Det kan användas i olika medicinska sammanhang, men ofta talar man om recurrens när cancer återvänder efter behandling. I sådana fall betyder det att cancerceller har överlevt initialbehandlingen och börjat växa igen. Recurrens kan vara lokal (i samma plats som tidigare), regional (i omgivande vävnader eller lymfkörtlar) eller systemisk (i kroppen som helhet, inklusive avlägsna organ).

Hjärt-kärlmodeller, även kända som cardiovaskulära modeller, är matematiska eller datorbaserade representationer av hjärt-kärlsystemet i kroppen. Dessa modeller används för att simulera och förutsäga hur systemet fungerar under olika förhållanden, såsom hälsa och sjukdom. Hjärt-kärlmodeller kan vara mycket enkla eller mycket komplexa beroende på vilka aspekter av systemet som behöver studeras.

En enkel hjärt-kärlmodell kan bestå av en enda differentialekvation som beskriver blodflödet genom kroppen. Mer avancerade modeller kan inkludera flera komponenter, såsom hjärtat, artärer, vener och kapillärer, samt muskler, ventiler och andra strukturer som påverkar blodflödet. Dessa modeller kan användas för att simulera olika sorters sjukdomar, såsom hjärtsjukdomar, blodproppar och högt blodtryck.

Hjärt-kärlmodeller kan vara antingen deterministiska eller stokastiska. Deterministiska modeller ger alltid samma utdata givet samma indata, medan stokastiska modeller inkluderar en slumpkomponent som gör att utdata kan variera mellan simuleringar. Stokastiska modeller används ofta när systemet är mycket komplext eller om det finns många okända variabler.

Hjärt-kärlmodeller används inom flera olika områden, såsom medicin, biologi, fysik och ingenjörsvetenskap. Inom medicinen används de ofta för att simulera effekterna av läkemedel, operationer och andra behandlingar. Inom biologin används de för att studera hur blodflödet påverkar cellfunktion och vävnadsuppbyggnad. Inom fysiken används de för att simulera strömning av fluid i rör och andra system. Inom ingenjörsvetenskapen används de för att designa bättre hjärt-lungsmaskiner, proteser och andra medicinska enheter.

En hjärnblödning, även känd som intracranial blödning, är när ett blodkärl i hjärnan spricker eller skadas, vilket orsakar blod att läcka in i hjärnvävnaden. Detta kan leda till tryckökning inne i skallen och skada hjärnceller. Hjärnblödningar kan vara livshotande och kräver akut medicinsk behandling.

Det finns olika typer av hjärnblödningar, beroende på var blodet samlas:

1. Subduralblödning: Detta sker när ett blodkärl mellan hjärnan och den yttre hårda hinna som omger hjärnan spricker. Blodet accumulerar under den hårda hinnan och kan komprimera hjärnan.
2. Subarachnoidalblödning: Detta sker när ett blodkärl mellan hjärnbarken och det spinnwebbartäck som täcker hjärnbarken spricker. Blodet accumulerar i den subarachnoidala rymden, vilket kan orsaka starka huvudvärkar, krampanfall och förändringar i medvetandegraden.
3. Intraparenchymal blödning: Detta sker när ett blodkärl inne i hjärnvävnaden spricker. Blodet accumulerar i hjärnvävnaden och kan orsaka tryckökning och skada hjärnceller.

Hjärnblödningar kan orsakas av olika faktorer, såsom högt blodtryck, äldre ålder, trauma, aneurysm (en svaghet i ett blodkärl), artieriell scleros (hårdnad av blodkärlen) och vissa sjukdomar som till exempel amyloidangiopati.

Intraoperativa komplikationer refererer til uventede problemer eller reaktioner, der opstår under en operation. Disse kan have forskellige årsager og udformninger alt efter operationsarten og den enkelte patients helbredstilstand. Nogle eksempler på intraoperative komplikationer kan være:

1. Blødning: Hvis der opstår betydelig blødning under operationen, kan det forsinke proceduren, forringe synsforholdene og øge risikoen for andre komplikationer som blodmangel (anæmi) og chock.
2. Infektion: Selvom der tages forholdsregler mod infektion under en operation, kan bakterier alligevel trænge ind i kroppen og forårsage infektioner. Disse kan være lokaliseret eller spredte.
3. Skade på nerver eller blodkar: Under visse operationsformer er risikoen for skader på nerver eller blodkar forhøjet. Dette kan medføre langvarige følger som smerter, svaghed, formindsket følelse og/eller manglende funktion i de berørte områder.
4. Reaktioner på anæstesi: Anæstesi er en vigtig del af mange operationer, men der kan opstå bivirkninger eller alvorligere reaktioner under administrationen. Disse kan inkludere forhøjet blodtryk, lavt blodtryk, hjerterytmestørrelser og andre livstruende tilstande.
5. Komplikationer ved indgreb i specifikke organer: Afhængigt af operationsarten kan der opstå komplikationer relateret til det pågældende organ eller system. For eksempel kan der forekomme lungeskader under thoraxkirurgi, tarmperforation under bughuleoperationer og andre alvorlige følger.
6. Infektioner: Infektioner er en hyppig komplikation efter operationer. Disse kan forekomme lokalt i operationssåret eller systemisk i hele kroppen. Hvis de ikke behandles korrekt, kan infektioner medføre alvorlige følger og forlænget hospitalsophold.
7. Blødninger: Blødninger under eller efter operationen er en alvorlig komplikation, der kan resultere i livstruende tilstande som hypovolemi og hypotension. Disse kan kræve yderligere operationer for at stoppe blødningen og genoprette den normale fysiologiske balance.
8. Tromboembolier: Operationer, specielt de lange, stillesiddende indgreb, øger risikoen for tromboembolier. Dette inkluderer blodpropper i dyb venetrombose og lungeemboli, der kan medføre alvorlige følger som hypoxi, hjertestop og død.
9. For tidlig udskrivning: Hvis patienten udskrives for tidligt fra hospitalet uden at have fuldt genoprettet sin fysiologiske balance, kan det medføre alvorlige komplikationer som dehydrering, hypotension og infektion.
10. Medicinsk fejltagelse: Fejlagtig diagnose eller behandling af patienten under eller efter operationen kan føre til alvorlige følger og død. Dette inkluderer både fejl i diagnostiske tests, fejl i medicinsk dokumentation og fejl i læge-patient-kommunikation.

## Komplikationer efter hjerteoperationer

Hjerteoperationer er komplekse indgreb, der indebærer en række risici for patienten. Nogle af de hyppigste komplikationer efter hjerteoperationer omfatter:

1. Hjertestop: Hvis patientens hjerte stopper under eller efter operationen, kan det medføre alvorlige følger som hypoxi, hjerneskade og død.
2. Lungeemboli: Blodprop i lungerne kan forekomme efter hjerteoperationer og medføre alvorlige følger som hypoxi, hjertestop og død.
3. Infektion: Hvis patienten udvikler en infektion efter operationen, kan det forsinke genopretningen af hans fysiologiske balance og medføre alvorlige følger som sepsis, multiorganismeafstemning og død.
4. Blødning: Hvis patienten udvikler en blødning efter operationen, kan det forsinke genopretningen af hans fysiologiske balance og medføre alvorlige følger som hypovolemi, hypotension og død.
5. Revisionsoperation: Hvis patientens hjerte ikke fungerer korrekt efter operationen, kan det kræve en revissionsoperation for at retablere hans fysiologiske balance.
6. Stroke: Hvis patienten udvikler en stroke efter operationen, kan det medføre alvorlige følger som hjerneskade, paralyse og død.
7. Nyriskade: Hvis patientens nyrer ikke fungerer korrekt efter operationen, kan det forsinde genopretningen af hans fysiologiske balance og medføre alvorlige følger som akutt nyrestop og død.
8. Psykologisk stress: Hvis patienten oplever psykologisk stress efter operationen, kan det forsinde genopretningen af hans fysiologiske balance og medføre alvorlige følger som depression, angst og posttraumatisk belastningsreaktion.

Hvis patienten oplever nogen af disse følgevirkninger efter operationen, bør han søge øjeblikkelig medicinsk behandling for at reducere risikoen for yderligere skader eller død.

"Protective construction" i medicinsk kontext kan definieras som en struktur eller enhet som är designad för att skydda och stödja kroppen, specifikt en viss del eller organ, från skada eller yttre påverkan. Detta kan inkludera exempelvis en halsstöd (cervical collar) som används efter en halskada för att stabilisera halskotorna och förhindra ytterligare skada, eller ett benprotes som används efter en amputation för att ersätta den bortopererade extremiteten och ge stöd och funktionalitet till patienten. Protectiva konstruktioner kan vara tillfälliga eller permanenta beroende på behovet och typen av skada eller sjukdom.

"Oväntade fynd" är ett medicinskt begrepp som refererar till att upptäcka en abnormalitet, sjukdom eller tillstånd som inte var förväntad under en undersökning, behandling eller screening. Det kan handla om allvarliga tillstånd såsom cancer eller hjärtsjukdom, men också mindre allvarliga tillstånd som asymptomatiska cystor eller strukturella avvikelser. Oväntade fynd kan upptäckas under en rutinundersökning, vid behandling av en annan sjukdom eller vid screening för en specifik sjukdom. I vissa fall kan oväntade fynd leda till behandling och övervakning för att förhindra komplikationer eller försämringar av hälsotillståndet.

'Sensitivitet' (sensitivity) och 'specificitet' (specificity) är två centrala begrepp inom diagnostisk forskning och utvärdering av medicinska tester.

- Sensitivitet definieras ofta som sannolikheten för ett positivt testresultat givet att individen faktiskt har sjukdomen (den 'sanna' positiva andelen). En hög sensitivitet innebär att det flertalet av de sjuka individer som testas kommer att få ett positivt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska negativa resultat.

- Specificitet definieras ofta som sannolikheten för ett negativt testresultat givet att individen faktiskt inte har sjukdomen (den 'sanna' negativa andelen). En hög specificitet innebär att det flertalet av de friska individer som testas kommer att få ett negativt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska positiva resultat.

Sensitivitet och specificitet används ofta tillsammans för att beräkna positivt prediktivt värde (PPV) och negativt prediktivt värde (NPV), som ger en uppfattning om sannolikheten för sjukdom eller friskhet givet ett specifikt testresultat. Dessa beräknas vanligtvis med hjälp av 2x2-tabeller där antalet sanna positiva, falska positiva, sanna negativa och falsa negativa resultat redovisas.

Polyvinyl (PV) er en type plast som produses ved polymerisering av vinylklorid (PVC), vinylacetat (PVA) eller andre vinylforbindelser. Polyvinyl-materialer kan være fleksible eller stive, afhængig av hvilken type plastiseringsstoff som er blantet inn i polymeren.

Polyvinylklorid (PVK) er en av de mest brukte typer av polyvinyl-materialer. Det er en termoplastisk materiale som ofte brukes i bygg- og konstruksjonsindustrien, for eksempel i rørledninger, vinduer og døre. PVK kan også brukes til å produsere tepper, gulvbelægninger og andre produkter.

Polyvinylacetat (PVA) er en annen type polyvinyl-materiale som ofte brukes i lim, fyldstoff og malinger. Det er også en termoplastisk materiale, men den er mer fleksibel enn PVK og har bedre bindeevne.

I tillegg til disse to typer av polyvinyl-materialer, finnes det også andre varianter som brukes i forskjellige industrier, som for eksempel polyvinylalkohol (PVOH) og polyvinylpyrrolidon (PVP).

Loeys-Dietz Syndrome (LDS) er en ärftlig sjukdom som berör bindväv och blodkärl. Den orsakas av mutationer i generna TGFBR1 eller TGFBR2, vilka kodar för proteiner som spelar en viktig roll i signaltransduktionen av transforming growth factor β (TGF-β), ett protein som reglerar celldelning, celltillväxt och cell Differentiering.

LDS kännetecknas av olika symtom, däribland:

* Anomalier i huden, skelettet och ögonen (ofta associerade med syndromet Apert)
* Arterieanevrism och dissektion (förtida utvidgning och skada på blodkärl)
* Kardiovaskulära missbildningar, såsom mitralis- eller aortaklaffbrist
* Ökat risk för intracraniala blödningar (blödningar i hjärnan)
* Ökad känslighet för infektioner

LDS är en sällsynt sjukdom och berör ungefär 1 av 50 000 personer. Den kan vara svår att diagnostisera på grund av dess varierande symtom, men genetisk testing kan bekräfta diagnosen. Behandlingen inkluderar kirurgi för att reparera aneurysmer och dissektioner, samt medicinsk behandling för att kontrollera TGF-β-signaleringsvägen.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

Intrakraniell blodkärlskramp (IBK), även känt som subarachnoidalblödning eller SAH, är en medicinsk tillstånd där det uppstår en blödning i det subarachnoidala utrymmet, vilket är det rum mellan hjärnbarken och den hårda hjärnhinnan. Detta orsakas vanligtvis av att ett blodkärl i hjärnan spricker eller burstar.

IBK kan vara livshotande och kräver akut medicinsk behandling. Symptomen på IBK kan inkludera plötslig och stark huvudvärk, krampanfall, yrsel, dubbelseende, svårigheter att tala eller svälja, försämrad medvetandenivå och i värsta fall koma.

Orsakerna till IBK kan variera, men de vanligaste orsakerna är blodkärlsskador som beror på högt blodtryck, aneurysm (en utbuktning av ett blodkärl) eller arterioskleros (förtjockning och hårdnad av de stora artärernas väggar). Andra orsaker kan inkludera tumörer, infektioner eller skador på hjärnan.

Behandlingen för IBK består ofta av att stabilisera patientens allmänna tillstånd, behandla eventuella komplikationer och om möjligt stoppa den aktiva blödningen. Det kan göras genom operation eller med hjälp av mediciner som minskar blodtrycket eller förhindrar ytterligare blödningar. Efter behandlingen kan patienten behöva rehabilitering för att återhämta sig från eventuella neurologiska skador.

Marfan syndrom är ett genetiskt sjukdomstillstånd som beror på förändringar (mutationer) i genern FBN1, som kodar för proteinet fibrillin-1. Detta protein är viktigt för att ge struktur och styrka till olika vävnader i kroppen, särskilt bindväv, senor och hjärtat (aorta).

Sjukdomen påverkar ofta olika delar av kroppen, inklusive skelett, ögon, hud och hjärt-kärlsystemet. Några vanliga symtom innefattar långsträckt kroppsbyggnad, långa, smala lemmar, flexibel ryggrad, bröstkorgdeformationer, lågt blodtryck och ögonproblem som skelning eller glaskroppsförändringar. Vidare kan Marfan syndrom leda till komplikationer i hjärt-kärlsystemet, särskilt vidgad aorta och ökat risk för aortariss (en typ av hjärtklaffbristning).

Marfan syndrom är ärftligt och kan överföras från en förälder till barn genom autosomalt dominant nedärvningsmönster, vilket betyder att en kopia av den defekta genen räcker för att orsaka sjukdomen. Cirka 1 person i 5 000 är drabbad av Marfan syndrom.

"Computer-assisted image processing" refererar till användandet av datorbaserade verktyg och algoritmer för att manipulera, analysera och tolka digitala bilder inom medicinskt sammanhang. Detta kan involvera olika tekniker som filtrering, normalisering, segmentering, och registring av bilder från olika modaliteter såsom röntgen, magnetresonanstomografi (MRT) och datortomografi (CT). Syftet kan vara att förbättra bildkvaliteten, extrahera specifika regioner eller detaljer av intresse, eller kvantitativt mäta olika aspekter av en bild. Detta används ofta inom områden som radiodiagnostiskt stöd, planering och guidediagnosticering av behandlingar, forskning och utbildning.

En neurologisk undersökning är en systematisk bedömning och utvärdering av en persons nervsystem och relaterade funktioner. Den inkluderar ofta en kombination av anamnes, observations- och fysiska undersökningsmetoder för att bedöma sensoriska, motoriska, kognitiva, språkliga och emotionella förmågor. Neurologiska undersökningar kan hjälpa till att fastställa diagnoser, övervaka sjukdomsprogression, planera behandlingar och utvärdera behandlingsresultat inom områden som stroke, traumat, neurodegenerativa sjukdomar, infektionssjukdomar, muskuloskeletala sjukdomar och andra neurologiska störningar.

"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning. Den innebär att data insamlas prospektivt, det vill säga efter ett bestämt datum och framåt, medan deltagarna fortfarande är i livet och studeras över en viss tidsperiod. Detta står i kontrast till retrospektiva studier, där data insamlas genom att granska redan existerande data eller dokument från tidigare händelser.

Prospektiva studier kan vara antingen kohortstudier eller longitudinella studier. I en kohortstudie följs två eller flera grupper med deltagare som har olika exponeringar för en viss riskfaktor över tid, och man jämför huruvida de utvecklar en viss sjukdom eller inte. I en longitudinell studie följs en population under en längre tidsperiod för att undersöka hur förändringar i olika variabler relaterar till hälsoutfall eller andra utgångar.

Prospektiva studier anses ofta ge starkare bevis som stöd för orsakssamband än retrospektiva studier, eftersom de minskar risken för återblickars bias och ger möjlighet att kontrollera för konfoundingare. Dock kan de vara tidskrävande och dyra att genomföra.

'Proteser och implantat' är två olika typer av medicinska hjälpmedel som används för att ersätta eller stödja skadade, sjuka eller saknade kroppsdelar.

En prostesis (protes) är en konstgjord kroppsdel som används för att ersätta en del av kroppen som saknas eller inte fungerar korrekt. Proteser kan vara exempelvis ben- eller armproteser, ögonproteser, hörselproteser och bröstproteser. De kan vara gjorda av material som plast, metall eller kombinationen av båda. Proteserna är ofta anpassade efter den enskilde patientens behov och kan vara rörliga eller fast monterade.

Ett implantat däremot är en konstgjord kroppsdel som placeras kirurgiskt in i kroppen för att ersätta, stödja eller förbättra funktionen hos en kroppsdel. Implantaten kan vara till exempel artroplastik (konstgjorda led), pacemaker, bröstimplantat, dentalimplantat och ögonlinsimplantat. De kan vara gjorda av material som titan, keramik eller plast. Implantaten är ofta permanenta men kan i vissa fall också vara tillfälliga.

Sammantaget är både proteser och implantat viktiga medicinska hjälpmedel som kan förbättra patienternas livskvalitet, rörlighet och funktion efter en skada eller sjukdom.

Den oftalmiska artärien är en gren av den internala carotida artären som förser ögat och det omkringliggande vävnaden med syre- och näringsriktig blod. Den delar sig vanligen i två grenar, central retinal artären som förser näthinnan med blod, och den oftalmiska muskelartären som förser ögonmusklerna och andra delar av ögat med blod.

Traumatisk hjärnblödning (eng. Traumatic brain injury, TBI) är en skada på hjärnan orsakad av yttre krafter, till exempel vid ett slag eller ett fall. Hjärnblödning (eng. Intracranial hemorrhage) kan vara en komplikation till traumatisk hjärnskada och innebär att det uppstår blod utanför blodkärlen inuti skallen. Detta kan orsaka tryck på hjärnan och leda till allvarliga skador på hjärnvävnaden.

Det finns olika typer av hjärnblödningar som kan uppstå efter en traumatisk hjärnskada, inklusive epidural hematom (blödning mellan hårda hjärnhinnan och skallbenet), subdural hematom (blödning mellan hårda och mjuka hjärnhinnan) och subarachnoidal blödning (blödning i det spena mellan de två yttre hjärnhinnorna). Symptomen på en hjärnblödning kan variera beroende på typen och storleken på blödningen, men kan inkludera huvudvärk, yrsel, krampanfall, förvirring, svaghet eller förlust av känsel i kroppen, och i allvarliga fall koma eller medvetandeförlust. Behandlingen av en traumatisk hjärnblödning kan innebära kirurgiskt ingrepp, läkemedelsbehandling och rehabilitering.

Interventionell radiografi är en subspecialitet inom radiodiagnostik som innebär att läkare utför minnläkarprocedurer med hjälp av röntgenstrålning och kontrastmedel. Procedurerna kan vara diagnostiska eller terapeutiska i naturen och inkluderar ofta att placera katetrar, spetsar eller andra instrument i kroppens blodkärl eller håligheter under direkt visuell kontroll med hjälp av röntgenstrålning.

Exempel på interventionella radiografiska procedurer är:

* Angiografi: en undersökning där kontrastmedel injiceras i blodkärlen för att studera deras struktur och funktion.
* Embolisation: en terapeutisk procedur där blödning stoppas eller onormal blodflöde reduceras genom att blockera ett blodkärl med hjälp av spetsar, koiler eller andra material.
* Dränage: en terapeutisk procedur där vätska eller luft dräneras från en kroppshålighet eller cysta med hjälp av en kateter.
* Biopsi: en diagnostisk procedur där ett vävnadsprov tas för att undersöka och fastställa en diagnos på en sjukdom.

Interventionell radiografi kräver speciell utbildning och skicklighet inom både radiodiagnostik och interventionell teknik, samt en god förståelse av anatomi, fysiologi och patofysiologi.

En hjärnemboli är ett medicinskt tillstånd där ett blodkärl i hjärnan blockeras, oftast på grund av en blodpropp (tromb). Detta kan leda till att syre- och näringsbrist når hjärnvävnaden, vilket kan orsaka cellskador och död. Hjärnemboli är en vanlig orsak till stroke och kan ge upphov till olika symtom beroende på var i hjärnan proppen sitter, såsom svaghet eller förlamning på ena kroppshalvan, problem med talsättet eller synen. Behandlingen för hjärnemboli kan innefatta tromblysningsbehandling eller mekanisk trombframkallande behandling beroende på typen och svårighetsgraden av tillståndet.

"Genomförbarhetsstudier", eller "feasibility studies", är en typ av klinisk forskning som utförs för att undersöka hur en kommande större studie kan planeras, koordineras och genomföras på ett effektivt sätt. Dessa studier har ofta som syfte att testa olika aspekter av en framtida klinisk prövning, till exempel rekryteringsprocessen, datainsamlingen, datahanteringen och -analysen, samt deltagarnas tålamod och acceptans för studiens design och genomförande.

Genomförbarhetsstudier är vanligtvis mindre i skala än en fullskalig klinisk prövning och inkluderar ofta ett begränsat antal deltagare. Dessa studier kan hjälpa forskarna att identifiera och lösa eventuella problem eller utmaningar som kan uppstå under en kommande större studie, vilket i sin tur kan leda till en mer effektiv och framgångsrik genomförande av den slutliga kliniska prövningen.

Autosomal dominante polycystiskt njursyndrom (ADPKD) är en arvsförändring på ett av våra två kromosompar som orsakar uppkomst och tillväxt av flera slemhinnekistor (cystor) i båda nieren. Detta leder till att njurarna successivt blir större, medför skada på den normala njurtissens funktion och kan leda till njursvikt under medellivslängden. ADPKD är den vanligaste arvsformen av näringsrelaterad kronisk njursvikt hos vuxna.

ADPKD orsakas av mutationer i två olika gener, PKD1 och PKD2, som kodar för proteiner involverade i celldelningen och cellsignalering. Dessa genetiska defekter leder till att cellerna i njurarna bildar cystor istället för att dö som de normalt skulle göra. Detta resulterar i en progressiv förstoring av njuren under många år, med början redan under barndomen eller tidiga vuxenlivet.

Symptomen på ADPKD kan variera mycket från person till person, men de vanligaste symptomen inkluderar smärta i flankerna, blod i urinen, högt blodtryck och ökad frekvens av urinvägsinfektioner. Andra komplikationer kan vara hjärnans blödning (intrakraniell blödning), levercystor och kolhydrattarmasteori (diabetes).

Det finns ingen botande behandling för ADPKD, men symtomen kan behandlas med mediciner och livsstilsförändringar. Njurtransplantation eller hemodialys kan bli aktuella vid slutstadiet av njursvikt.

En dissection av den inre halsartären (internal carotid artery) är när det sker en skada eller en separation av lagren i väggen på artären, vilket kan orsaka blödning och potentialen för att bilda en blodpropp. Detta kan vara congenitalt (medfött), traumatiskt orsakat (exempelvis vid trauma under halsoperationer eller bilolyckor) eller spontant (utan uppenbar orsak). En dissection av den inre halsartären kan leda till ett ökat risk för stroke.

"Främmandekroppsförflyttningar" är ett medicinskt begrepp som refererar till när främmande partiklar, såsom föroreningar eller gasbubblor, färdas in i blodomloppet och kan blockera eller skada mindre blodkärl. Detta kan leda till en mängd olika symptom beroende på var partikeln slutar fastna, men några exempel kan vara andningssvårigheter, yrsel, huvudvärk eller neurologiska symtom om det är i hjärnan.

Orsakerna till främmandekroppsförflyttningar kan variera, men de kan inträffa vid vissa medicinska procedurer som kateterisering eller angiografi, där kontrastmedel injiceras in i kärlen. Ibland kan också gasbubblor bildas under operationer och färdas in i blodomloppet. Andra möjliga orsaker kan vara industriella exponeringar eller olyckor som resulterar i att främmande partiklar kommer in i kroppen.

Behandlingen av främmandekroppsförflyttningar beror på var partikeln fastnat och hur allvarligt symptomen är. I vissa fall kan observation och tillsyn vara tillräcklig, medan andra fall kan kräva mer aggressiv behandling som mediciner eller operationer för att avlägsna partikeln.

Spiralcomputerttomografi (Spiral-CT eller helix-CT) er en type computerbaseret tomografi, der gør brug af en spiralformet bevægelse under datasamlingen for at opnå en kontinuerlig visualisering af organer og strukturer i kroppen. Denne teknik giver mulighed for at producere mere detaljerede billeder end traditionelle CT-scanning, især af vitalle organer som hjertet, lungerne og blodkarrene. Spiralcomputerttomografi anvendes ofte til at diagnosticere og overvåge forskellige sygdomme, herunder cancer, infektioner, vaskulære lidelser og traumer.

Riskbedömning (eng. risk assessment) är en systematisk och strukturerad process för att uppskatta sannolikheten och potentiala skadeverkningar av olika händelser eller utvecklingar. Den innebär en analys av risker relaterade till specifika situationer, aktiviteter, produkter eller system, med syfte att underlätta beslutsfattande och implementering av lämpliga åtgärder för att minska eller hantera riskerna.

I medicinskt sammanhang kan en riskbedömning involvera uppskattning av individuella patienters exponeringar, sårbarheter och potentiala skadliga effekter av behandlingar, terapeutiska interventioner eller preventiva åtgärder. Detta hjälper till att fastställa rimliga förhållningssätt och skyddsåtgärder för att minimera riskerna och maximera patienternas välbefinnande. Exempel på riskbedömningar inom medicinen kan vara att bedöma risken för thromboemboli (blodpropp) vid användning av kombinerad hormonbehandling hos postmenopausala kvinnor eller att uppskatta risken för biverkningar av läkemedel vid behandling av en viss sjukdom.

'Kontrastmedel' är inom medicinen ett medel som används under bilddiagnostiska undersökningar, såsom röntgen, datortomografi (CT) och magnetresonanstomografi (MRT), för att förbättra kontrasterna mellan olika vävnader eller strukturer inne i kroppen. Detta gör det möjligt att klarare definiera och urskilja olika sjukdomar, skador eller avvikelser.

Kontrastmedlen kan vara baserade på olika substanser, beroende på vilken typ av undersökning som skall utföras. Vid röntgenundersökningar använts ofta jodbaserade kontrastmedel, medan gadoliniumbaserade kontrastmedel är vanliga under MRT-undersökningar.

Det är viktigt att notera att vissa individer kan ha allergiska reaktioner på vissa typer av kontrastmedel, och det är därför viktigt att informera personalen om eventuella allergihistorik eller andra hälsoproblem innan undersökningen genomförs.

Magnetisk Resonansstomografi (MRI), även kallat Kärnmagnetisk Resonans (NMR) är en icke-invasiv diagnostisk bildgebande teknik som använder starka magnetiska fält och radiovågor för att producera detaljerade bilder av inre strukturer och funktioner i kroppen.

Under en MRI-undersökning placeras patienten i en tunn, rörlig bädd som glider in i en tunnelformad magnetisk resonansscanner. Scannern genererar ett starkt magnetfält som får protonerna (atomkärnor) i kroppens vätskor att orientera sig parallellt med magnetfältet. Radiovågor används sedan för att störa denna orientering, och när radiovågorna stängs av återgår protonerna till sin ursprungliga position. Detta ger upphov till en svagt elektromagnetiskt fält som detektorer i scannern kan uppfatta och tolka för att skapa två- eller tredimensionella bilder av kroppens inre.

MRI används vanligtvis för att undersöka mjuka vävnader, såsom hjärnan, ryggraden, muskler, ligament och inre organ, och är speciellt användbar för att upptäcka skador, inflammationer, tumörer och andra avvikelser.

Elastin är ett protein som förekommer i bindväv och hör till extracellulära matrisen. Det ger vävnader elasticitet, så att de kan sträckas ut och sedan återgå till sin ursprungliga form. Elastin är mycket slitstarkt och kan utsättas för upprepade mekaniska påfrestningar under en lång tid utan att märkbart förlora sin elasticitet.

I kroppen finns det stora mängder av elastin i bl a lungorna, artärernas väggar och huden. I lungorna möjliggör elastinen att alveolerna kan expandera under inandning och sedan snabbt återgå till sin ursprungliga form under utandning. I artärväggarna bidrar elastinen till att blodkärlen kan expandera och kontrahera under hjärtats slag, vilket hjälper till att reglera blodflödet genom kroppen. I huden ger elastin hudens flexibilitet och förmåga att återgå till sin ursprungliga form efter att den har sträckts ut.

Elastin är ett mycket stabilt protein som kan vara i kroppen i flera decennier, men med åldern kan mängden elastin minska och huden blir mindre elastisk, vilket kan leda till bildning av rynkor och andra tecken på åldrande.

Polyarteritis nodosa (PAN) är en autoimmun sjukdom som orsakar inflammation i små och medelstora arterier i kroppen. Denna inflammation kan skada väggarna på artärerna och leda till blödning, blodkoagulation eller vävnadsdöd.

PAN kan drabba flera olika organ i kroppen, inklusive njurar, lever, mag-tarmsystem, hjärta, lungor, hud och nerver. Symptomen varierar beroende på vilka organ som är drabbade, men kan inkludera feber, viktminskning, trötthet, smärtor i magen, muskel- och ledsmärtor, svullnad i benen och händer, neuropati (nervskada) och blodproppar.

Diagnosen ställs vanligen genom att undersöka biopsier av drabbade vävnader eller genom att använda angiografi för att undersöka artärerna. Behandlingen består ofta av kortikosteroider och immunosuppressiva läkemedel för att reducera inflammationen och förhindra ytterligare skada på artärväggarna.

'Kateterisering' är inom medicinen en procedure där en slang, kallad kateter, placeras in i en kroppsdel eller hålighet. Detta görs oftast för att underlätta avflödet av vätskor, ge kontrasterande medel under undersökningar som röntgen eller CT-scan, administrera läkemedel eller mäta tryck i kroppsvätskor.

Exempel på olika typer av kateterisering inkluderar:

* Urinkateterisering (placerandet av en kateter i urinblåsan)
* Hjärtkateterisering (placerandet av en kateter i hjärtat för att mäta tryck eller utföra andra procedurer)
* Central venkateterisering (placerandet av en kateter i en central ven för att ge intravenös behandling)
* Angiografisk kateterisering (placerandet av en kateter i ett artärsystem för att utföra en angiografisk undersökning eller behandla ett vaskulärt tillstånd).

Subaraknoidalt rum är det mellersta av de tre membran som omsluter hjärnan och ryggmärgen, känt som hjärnhinnorna (meningerna). Det subaraknoidala rummet ligger mellan den innersta hinna, pia mater, och den mittersta hinnan, arachnoidea.

Rummet innehåller cerebrospinalvätska (CSF), en klar, färglös vätska som cirkulerar kring hjärnan och ryggmärgen och agerar som ett skyddande kudd av vätska som amorterar stötar. Det subaraknoidala rummet sträcker sig över hela centrala nervsystemet, från storhjärnan till filum terminale i nedre delen av ryggraden.

Ett subaraknoidalt blödning är ett allvarligt medicinskt tillstånd som inträffar när det subaraknoidala rummet fylls med blod, ofta orsakat av enrupturad cerebral artär (aneurysm). Det kan leda till huvudvärk, krampanfall, förvirring och i värsta fall koma eller död.

'Röntgenbildsförstärkning' (eng. 'Image Intensification') är en teknik som används inom röntgidiagnostik för att öka kontrasten och skärpan på ett röntgenbild, särskilt vid fluoroskopi, det vill säga när man studerar rörliga strukturer i realtid.

Den grundläggande principen bakom tekniken är att en fotokatod ger ifrån sig elektroner när den exponeras för röntgenstrålning. Dessa elektroner accelereras sedan mot en skärm som kallas en fluorescensskärm, där de får i sin tur ifrån sig ljus när de träffar skärmen. Detta ljus kan sedan omvandlas till ett elektroniskt signal som visas på en bildskärm eller som sparas som en digital bild.

Den första förstärkningsprocessen sker genom att accelerera elektronerna, vilket ökar deras energi och därmed också deras förmåga att producera ljus när de träffar fluorescensskärmen. Den andra förstärkningsprocessen sker genom att använda en så kallad microkanalplatta (MCP), som är en typ av elektronmultiplikator som kan öka signalstyrkan ytterligare.

Genom att använda sig av röntgenbildsförstärkning kan man få till stånd en mycket snabb bilduppdatering, vilket är viktigt när man studerar rörliga strukturer. Det gör också att man kan reducera stråldosen som patienten utsätts för, eftersom man kan använda lägre strålnivåer och ändå få till stånd en acceptabel bildkvalitet.

'Sjuklighet' kan i medicinsk kontext definieras som ett tillstånd av betydande nedsatt fysisk, psykisk eller social funktion hos en individ, orsakat av en sjukdom eller skada. Sjukligheten kan vara akut eller kronisk och innebära symtom som påverkar personens vardag och livskvalitet. Den kan också ha konsekvenser för individens sociala relationer, arbetsliv och deltagande i samhället. I allmänhet krävs en professionell medicinsk bedömning för att fastställa om en person befinner sig i ett tillstånd av sjuklighet eller inte.

Akut subduralblödning (ASB) är en medicinsk term som betecknar en omedelbart livshotande neurologisk tillstånd orsakat av en blödning i det subdurale utrymmet, som är det smala utrymmet mellan hjärnbarken och den stela hjärnhinnan (dura mater). Den akuta subduralblödningen kan vara resultatet av skalltrauma, såsom en allvarlig huvudskaka eller ett slag mot huvudet.

När ett trauma orsakar en skada på de blodkärlen i det subdurale utrymmet, kommer blod att ackumuleras och öka trycket inom det begränsade utrymmet. Detta höga intrakranielle tryck kan leda till ett snabbt och allvarligt avstannande av hjärnfunktionen, känd som hjärnödem (cerebral edema). Symptomen på ASB kan inkludera huvudvärk, yrsel, krampanfall, förvirring, synstörningar och medvetandeförlust. Behandlingen av ASB består ofta av kirurgisk intervention, såsom en kraniektomi, för att avlasta det ökade intrakranielle trycket och försöka begränsa skadan på hjärnan.

'Blodflöde i hjärnan' (cerebral blodflöde) refererar till den totala mängden syresatt blod som cirkulerar genom hjärnans blodkärl (artärer, kapillärer och vener) per tidsenhet. Det cerebrala blodflödet är avgörande för hjärnans funktion och överlevelse, eftersom hjärnan är beroende av ett ständigt tillförande av syre och näringsämnen från blodet.

Normalvärden för cerebralt blodflöde varierar mellan 45 och 55 milliliter per 100 gram hjärnvävnad per minut (ml/100g/min). Det kan mätas noninvasivt med tekniker som transkraniell dopplersonografi, magnetisk resonansangiografi (MRA) eller datoriserad tomografi (CTA), vilka ger information om storleken och formen på de stora hjärnartärerna samt blodflödeshastigheten i dem.

Förändringar i cerebralt blodflöde kan orsakas av olika sjukdomstillstånd, som exempelvis stroke (blodpropp eller blödning i hjärnan), hypotension (låg blodtryck), hypertenision (högt blodtryck), arterioskleros (förträngning av artärerna) och skalltrauma. Dessa förändringar kan leda till neurologiska symtom som huvudvärk, yrsel, synstörningar, svårigheter att tala eller andas, medvetandeförlust och i värsta fall död.

Basalgangliablödning, eller "basal ganglia hemorrhage," är en form av intracerebral blödning (ICH), vilket innebär att det sker en blödning inuti hjärnan. Basalganglierna är en del av extrapyramidala systemet, som är involverat i kontrollen av rörelser och kognitiva funktioner.

En basalgangliablödning inträffar vanligtvis i den bakre delen av basalganglierna, nämligen putamen eller närliggande strukturer som thalamus eller internal capsule. Orsaken till en basalgangliablödning kan vara högt blodtryck, aneurysm, artärskada, eller andra sjukdomar som berör kärlvävnaden.

Symptomen på en basalgangliablödning kan inkludera plötslig och stark huvudvärk, krampanfall, förändringar i medvetandegraden, svårigheter att tala eller svälja, synförlust, och försämring av motoriska funktioner som rörelsekoordination och balans. Behandlingen kan innebära operation, medicinsk behandling för att kontrollera ökat intrakraniellt tryck eller andra komplikationer, rehabilitering och fysioterapi för att hjälpa till att återställa funktion. Prognosen för en basalgangliablödning kan variera beroende på storleken och platsen på blödningsområdet, allvarligheten av skadan, och patientens allmänna hälsotillstånd.

Doxycycline är ett antibiotikum som tillhör tetracyklingruppen. Det används vanligen för att behandla en rad olika infektioner orsakade av bakterier, såsom andningsvägsinfektioner, hudinfektioner och könsburen klamydia. Doxycyklin kan även användas för att förebygga malaria vid resor till områden där sjukdomen är vanlig.

Läkemedlet fungerar genom att stoppa bakteriers förmåga att producera protein, vilket är nödvändigt för deras överlevnad och multiplikation. Doxycyklin tar i allmänhet effekt inom ett par timmar efter intag, men det kan ta upp till 48 timmar innan den fulla effekten uppnås.

Vanliga biverkningar av doxycyklin inkluderar mag- och tarmrubbningar, huvudvärk, yrsel och ljuskänslighet. I sällsynta fall kan doxycyklin orsaka allvarligare biverkningar som leverpåverkan, njurskador eller överkänslighetsreaktioner.

Det är viktigt att undvika direkt exponering av doxycyklin för solljus, eftersom det kan orsaka permanent missfärgning av tänder och ben under uppväxten hos barn. Doxycyklin bör inte användas under graviditet eller amning, om det är möjligt, på grund av risk för skador på barnets skelettutveckling.

Sinus cavernosus er en del av hjerneskauddalen og er en slags venøs sinus (en slags blodmassehule) i menneskelig anatomi. Den ligger på hver side av sella turcica, som er den knokleplate som skiller ut i hjernenskallen der pinnen krysser. Sinus cavernosus inneholder blod fra flere forskjellige kraniale veners systemer og har en viktig rolle i dræning av blodet fra hjernen. Den er også nær til det autonoma nervesystemet, særlig sympatiske nervestrømme, som kan påvirke funksjonen av hjerte-karsystemet og andre organer i kroppen.

Medicinskt talat är "Mellersta hjärnartären" (på latin: Arteria cerebri media) en av de tre huvudsakliga artärerna som förser hjärnan med syre- och näringsrika blod. Denna artär delar sig vanligen i två grenar, främre och bakre, som vardera ger upphov till ett antal mindre artärer som innerverar olika delar av hjärnbarken och underliggande vävnader. Mellersta hjärnartären är en del av den cirkulära systemkretsen inom hjärnan och har stor betydelse för dess homeostas och funktion.

Moyamoya sjukdom är en sällsynt vaskulär sjukdom som karaktäriseras av stenos (trångning) eller ocklusion (total blockering) av de båda huvudartärerna (carotis internartären) och deras förgreningar till hjärnan. Som ett resultat av detta bildas en uppsättning små blodkärl (collateraler) som försörjer hjärnan med blod, vilket kan ses som en "rökliknande" struktur på angiografi och har gett sjukdomen dess namn - "moyamoya" betyder "dim rök" på japanska.

Sjukdomen kan leda till svårigheter med blodflödet till hjärnan, vilket kan orsaka symtom som huvudvärk, yrsel, svimningar, förlamningar och i värsta fall stroke. Moyamoya sjukdom kan drabba personer av alla åldrar, men den är vanligast hos barn och äldre vuxna. Behandlingen innefattar ofta operationell åtgärd för att öka blodflödet till hjärnan, såsom en bypass-operation eller en procedure som kallas "encefalomyosynangios", där ett litet stycke muskulatur från skallen fästs direkt på hjärnans yta för att främja bildandet av nya blodkärl.

Höftartären (latin: arteria iliaca externa) är en av kroppens stora blodkärl som förser benen med syre- och näringsriktig blod. Den delar sig vanligen från den gemensamma iliakaartären (arteria iliaca communis) på nivå av bukhinnan (peritoneum) och löper nerad i höftregionen, där den sedan fortsätter som skenbenet (femoralis).

En höftartärsb blockering eller åderförkalkning (ateroskleros) kan leda till symtom som klent blodflöde till benen, vilket kan yttra sig i smärta, särskilt vid gång, och i vissa fall can ulcerationer eller necros.

'Oculomotor Nerve Diseases' refererer til sygdomme eller forstyrrelser, der påvirker nerven som styrer øjnens bevægelser og andre øjenfunktioner. Den tredje kraniale nerve, også kendt som n. oculomotorius, er ansvarlig for kontrollen af flere indre og ydre øjenmuskler, øjnens pupil dilatation, og den øvre lidets position via det levator palpebrae muscle.

Der findes mange former for oculomotor nerve diseases, herunder infektioner, trauma, tumorer, autoimmune sygdomme, og arvelige tilstande. Nogle af de almindeligste symptomer inkluderer:

1. Diplopi (dobbeltse syn)
2. Ptose (slæbende øjenlåg)
3. Anisokorie (forskellig størrelse på pupillerne)
4. Aniscoria (uens reaktion på lys for pupillerne)
5. Abnorme øjenbevægelser, herunder strabisme (skævhed i øjnene)
6. Ophidselse eller smerte ved bevægelse af øjet
7. Synsnedsættelse eller synsforstyrrelser

Diagnosen af oculomotor nerve diseases involverer en kombination af klinisk undersøgelse, neurologiske tests, og i nogle tilfælde avanceret billeddiagnostik som MRI (magnetresonans tomografi) eller CT (computertomografi) scanning. Behandlingen af disse sygdomme kan variere alt efter årsagen, men den kan inkludere medicinsk behandling, operationsbehandling, og rehabilitering for at hjælpe med at genoprette øjenfunktionen og forebygge yderligere skader.

Blood clotting disorders, also known as coagulopathies, refer to a group of medical conditions that affect the body's ability to form blood clots or to properly regulate the clotting process. Blood clots are essential for preventing excessive bleeding after injuries, but when they form abnormally or fail to dissolve properly, they can cause serious health problems.

There are several types of blood clotting disorders, including:

1. Hemophilia: This is a genetic disorder that affects the body's ability to produce sufficient levels of clotting factors, which are proteins needed for normal blood clotting. People with hemophilia may experience prolonged bleeding after injuries or spontaneous bleeding in their joints and muscles.
2. Von Willebrand disease: This is another genetic disorder that affects the body's ability to produce von Willebrand factor, a protein that helps platelets stick together and form clots. People with this condition may have excessive bleeding after injuries or during menstrual periods.
3. Thrombocytopenia: This is a condition in which the body has low levels of platelets, also known as thrombocytes. Platelets are small blood cells that help form clots and stop bleeding. Thrombocytopenia can be caused by various factors, including certain medications, viral infections, or autoimmune disorders.
4. Disseminated intravascular coagulation (DIC): This is a serious condition that occurs when the body's blood clotting system becomes overactive and forms clots throughout the bloodstream. These clots can block small blood vessels, leading to tissue damage and organ failure. DIC can be caused by various underlying conditions, such as sepsis, trauma, or cancer.
5. Anticoagulant-induced coagulopathy: This is a condition that occurs when the body's ability to form clots is impaired due to the use of anticoagulant medications, such as warfarin or heparin. In some cases, this can lead to excessive bleeding and other complications.

Treatment for blood clotting disorders depends on the underlying cause and severity of the condition. Treatment options may include replacement therapy with clotting factors or platelets, medications to control bleeding or prevent clots, or surgery to remove clots or repair damaged blood vessels.

'Incidens' er en begrep i epidemiologi som refererer til antallet af nye tilfælde af en sygdom, skade eller anden helbredsrelateret hændelse, der opstår inden for en bestemt periode i en given befolkningsgruppe. Incidensen beregnes som det antal nye tilfælde divideret med den gennemsnitlige persontid i befolkningsgruppen under observation, og udtrykkes ofte som et antal tilfælde per 1000 personer pr. år.

Denne måling er vigtig for at forstå hyppigheden af en sygdom eller hændelse i en befolkning og kan anvendes til at sammenligne risici over tid, steder eller mellem forskellige grupper.

"Endoleak" är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en situation där blod läcker ut från en sluten endovaskulär aorta repair (EVAR) till den omgivande falska lumen eller omgivande vävnad. Detta kan orsaka fortsatt expansion av den oskyddade aorta aneurysmatiska sacken och ökar risken för ruptur. Endoleaker klassificeras vanligtvis i flera typer baserat på ursprunget och mönstret på blodflödet. Regelbunden övervakning med bilddiagnostik, ofta genom CT-angiografi, rekommenderas för att tidigt upptäcka och behandla eventuella endoleaker.

"Resultatens reproducerbarhet" är ett begrepp inom forskning och medicin som refererar till förmågan att upprepa en experimentell studie eller ett försök och få liknande eller identiska resultat. Detta är viktigt eftersom det stärker den vetenskapliga evidensen för ett visst fynd eller en viss slutsats.

En studie som har hög reproducerbarhet innebär att andra forskare kan upprepa experimentet och få samma resultat, även om de använder olika metoder eller prover. Detta är ett fundamentalt koncept inom vetenskapen eftersom det understryker vikten av objektivitet och pålitlighet i forskningsprocessen.

I medicinsk forskning kan reproducerbarhet vara särskilt viktig när det gäller studier som undersöker effekterna av olika behandlingsmetoder eller läkemedel. Om en studie inte har hög reproducerbarhet, kan det ifrågasättas hur tillförlitliga dess resultat är och om de verkligen kan appliceras i klinisk praktik.

Ethylenediamine succinic acid (EDDS) is not related to aminocaproates. Aminocaproates are a group of chemical compounds that contain an amino group (-NH2) and a carboxylic acid group (-COOH), with a carbon chain of six carbons (caproic acid) in between. They are often used as medications to reduce bleeding, such as epsilon-aminocaproic acid (EACA) and tranexamic acid (TXA). These drugs work by inhibiting the breakdown of blood clots, which can help to reduce bleeding.

Here is a table summarizing the differences between EDDS and aminocaproates:

| Property | EDDS | Aminocaproates |
|---|---|---|
| Chemical structure | Consists of three repeating units of ethylenediamine and succinic acid | Contains an amino group (-NH2) and a carboxylic acid group (-COOH), with a carbon chain of six carbons (caproic acid) in between |
| Use as medication | Not used as a medication | Used to reduce bleeding by inhibiting the breakdown of blood clots |
| Commonly used drugs | None | Epsilon-aminocaproic acid (EACA), tranexamic acid (TXA) |

I hope this helps clarify the differences between EDDS and aminocaproates. Let me know if you have any other questions!

I medicinsk kontext är en stamtavla (även känd som en pedigree) ett diagram eller tabell som visar släktrelationer och ärftliga sjukdomar över flera generationer inom en familj. Den används ofta i genetisk rådgivning och forskning för att spåra mönster av ärftlighet och genetiska mutationer som kan vara relaterade till specifika sjukdomar eller tillstånd.

En stamtavla innehåller vanligen information om individens familjemedlemmar, inklusive deras kön, födelse- och dödsdatum, äktenskapsrelationer och barn. Varje person representeras av en symbol (kvinnlig eller manlig) och är ansluten till sina släktingar med linjer som visar släktskapet mellan dem.

Ibland kan färger eller andra symboler användas för att indikera individers status vad gäller en specifik ärftlig sjukdom eller genetisk mutation, vilket kan hjälpa till att illustrera hur sjukdomen har överförts från generation till generation.

Lujan Grishams make Gregory dog av en hjärnaneurysm 2004. Paret hade två döttrar. ^ MichelleLujanGrisham (17 juni 2018). "Happy ...
Hashimoto dog av en hjärnaneurysm den 11 juli 2005 och blev dödförklarad på väg till sjukhuset. Hashimotos syster nämnde att ...
Den 29 maj 2015 bekräftades det att Mitchell lidit av ett hjärnaneurysm, och att hennes tillstånd fortfarande var kritiskt. Hon ...
Hennes plötsliga död den 26 augusti 2004 orsakades av en hjärnaneurysm, vilket också hade orsakat hennes fars och farfars död. ...
... kollapsade Berry på scen under ett framträdande i Lausanne i Schweiz på grund av vad som visade sig vara en hjärnaneurysm. Han ...
Lujan Grishams make Gregory dog av en hjärnaneurysm 2004. Paret hade två döttrar. ^ MichelleLujanGrisham (17 juni 2018). "Happy ...
Hjärnaneurysm ärftlighet. Varsågod Originalet Pulsåderbråck Ung pic. Hjärnaneurysm ärftlighet Aortaaneurysm - symtom och ...
Hjärnaneurysm har potential att vara dödlig, men med snabb behandling är de inte alltid det. Den här artikeln diskuterar när... ...
Hjärnaneurysm. *Cystor i levern, bukspottkörteln och testiklar. *Diverticula i tjocktarmen. Så många som hälften av personer ...