Hjärtklaffprotes
Aortaklaff
Hjärtklaffar
Bioprotes
Hjärtklaffprotesimplantation
Blodproppssjukdomar
Proteskonstruktion
Blodförtunningsmedel
Aortaklafförträngning
Proteslossning
Aortaklaffinsufficiens
Trikuspidalklaff
Proteser och implantat
Mitralklaffinsufficiens
Pulmonalklaff
Endokardit, bakteriell
Fonokardiografi
Penisprotes
Mitralklafförträngning
INR
Reoperation
Graviditetskomplikationer, hjärta-kärl
Dyspné, paroxysmal
Ekokardiografi, transesofageal
Cardiac Catheterization
Postoperativa komplikationer
Visual Prosthesis
Protesimplantation
Warfarin
Blodpropp
Behandlingsresultat
Ekokardiografi
Uppföljningsstudier
Protesprovning
Dopplerekokardiografi
Endokardit
Neural Prostheses
Mitralklaffprolaps
Tidsfaktorer
Hörselbensprotes
Tandprotes
Venösa klaffar
Hjärtsvikt
Trikuspidalklaffinsufficiens
Implantatstödd tandprotes
Hjärtfel, medfödda
Hjärtsjukdomar
Protesrelaterade infektioner
Blodkärlsprotes
Vävnadsteknik
Amputerade
Struphuvud, konstgjort
Ansiktsprotes
En hjärtklaffprotes är ett medico-tekniskt enhet som används för att ersätta en defekt eller skadad hjärtklaff. Hjärtklaffarna reglerar flödet av blod mellan olika kammare i hjärtat och mellan hjärtat och kroppens blodkärl. En hjärtklaffprotes kan vara nödvändig när en naturlig klaff är för trång, skadad eller inte kan stängas tillräckligt väl, vilket kan leda till hjärtfel och andra komplikationer.
Det finns två huvudtyper av hjärtklaffprotes: mekaniska proteser och biologiska proteser. Mekaniska proteser är ofta långvarigare men kan kräva livslång antikoagulantbehandling för att minska risken för blodproppar. Biologiska proteser, som tillverkas av djur- eller mänskliga vävnader, är mindre tåliga än mekaniska proteser men kan inte behöva antikoagulantbehandling.
Hjärtklaffprotesoperationer utförs vanligen under allmänt anestesi och kan kräva hjärt-lungmaskin för att stödja hjärtat under operationen. Efter operationen behöver patienten ofta stanna på intensivvården för observation och rehabilitering.
Aortaklaffen är den hjärtklaff som kontrollerar blodflödet mellan aortan (den stora kroppspulsådern) och vänster kammare i hjärtat. Den består av tre flikar, eller lameller, som öppnar och stänger sig för att reglera blodflödet. Aortaklaffen är den sista klaffen som blodet passerar genom på vägen ut från hjärtat till resten av kroppen.
Hjärtklaffarna är strukturer i hjärtat som kontrollerar flödet av blod genom hjärtats kamrar och kärl. Det finns fyra hjärtklaffar: två atrioventrikulära klaffar (mitral- och trivalvklaffarna) och två semilunära klaffar (aorta- och pulmonalklaffarna).
Atrioventrikulära klaffarna separerar de övre hjärtkamrarna, atrierna, från de undre kamrarna, ventriklarna. Mitralklaffan har två flapsliknande segment, och trivalvklaffen har tre. Dessa klaffar öppnas under diastolen för att låta blodet strömma från atrierna till ventriklarna, och stängs under systolen för att förhindra att blodet flödar tillbaka in i atrierna.
Semilunära klaffar finns mellan varje hjärtkammare och de stora kärlen som leder bort från hjärtat. Aortaklaffen separerar vänster ventrikel från aortan, och pulmonalklaffen separerar höger ventrikel från lungartären. Dessa klaffar har tre halvmånformade segment, eller cusps, som öppnar sig under systolen för att låta blodet strömma ut från hjärtat till kroppen och stängs under diastolen för att förhindra att blodet flödar tillbaka in i hjärtkamrarna.
"Bioprotein" er ikke en etablert medisinsk term. Det kan være forvirrende at tale om en "medicinsk definisjon" for noe som ikke eksisterer i denne konteksten. Jeg antar at du sannsynligvis tenker på biomolekyler som proteiner, lipider, kulhydrater og nukleinsyre. Disse molekyler spiller alle viktige roller i levende organismer, inkludert cellefunksjon, kommunikasjon mellom celler, immunforsvar og mange andre prosesser.
Hvis du hadde tenkt på noe annet enn "bioprotein", kan du vennligst klargjøre spørsmålet så jeg kan gi deg den riktige svaret?
Hjärtklaffprotesimplantation är en medicinsk procedur där en konstgjord hjärtklaff placeras in i hjärtat för att ersätta en defekt eller skadad hjärtklaff. Detta görs vanligtvis för att behandla allvarliga hjärtsjukdomar som kan orsaka problem med hjärtfunktionen, syrgasbrist eller andra komplikationer.
Det finns två typer av konstgjorda hjärtklaffar som används i dessa procedurer: mekaniska och biologiska. Mekaniska klaffproteser är ofta långvarigare, men kan kräva livslång antikoagulantbehandling för att förebygga blodproppar. Biologiska klaffproteser har ofta en kortare livslängd än mekaniska klaffproteser, men de behöver inte kräva livslång antikoagulantbehandling.
Hjärtklaffprotesimplantation kan utföras som en öppen hjärtkirurgisk procedur eller med hjälp av minimalinvasiva tekniker, beroende på patientens allmänna hälsotillstånd och typen av hjärtsjukdom. Efter operationen kommer patienten att behöva vila och återhämta sig under en tid, och kan få följeslagande behandlingar som mediciner eller rehabilitering för att stödja hjärtfunktionen och förebygga komplikationer.
Blood clotting disorders, also known as coagulopathies, refer to a group of medical conditions that affect the body's ability to form blood clots or to properly regulate the clotting process. Blood clots are essential for preventing excessive bleeding after injuries, but when they form abnormally or fail to dissolve properly, they can cause serious health problems.
There are several types of blood clotting disorders, including:
1. Hemophilia: This is a genetic disorder that affects the body's ability to produce sufficient levels of clotting factors, which are proteins needed for normal blood clotting. People with hemophilia may experience prolonged bleeding after injuries or spontaneous bleeding in their joints and muscles.
2. Von Willebrand disease: This is another genetic disorder that affects the body's ability to produce von Willebrand factor, a protein that helps platelets stick together and form clots. People with this condition may have excessive bleeding after injuries or during menstrual periods.
3. Thrombocytopenia: This is a condition in which the body has low levels of platelets, also known as thrombocytes. Platelets are small blood cells that help form clots and stop bleeding. Thrombocytopenia can be caused by various factors, including certain medications, viral infections, or autoimmune disorders.
4. Disseminated intravascular coagulation (DIC): This is a serious condition that occurs when the body's blood clotting system becomes overactive and forms clots throughout the bloodstream. These clots can block small blood vessels, leading to tissue damage and organ failure. DIC can be caused by various underlying conditions, such as sepsis, trauma, or cancer.
5. Anticoagulant-induced coagulopathy: This is a condition that occurs when the body's ability to form clots is impaired due to the use of anticoagulant medications, such as warfarin or heparin. In some cases, this can lead to excessive bleeding and other complications.
Treatment for blood clotting disorders depends on the underlying cause and severity of the condition. Treatment options may include replacement therapy with clotting factors or platelets, medications to control bleeding or prevent clots, or surgery to remove clots or repair damaged blood vessels.
Hjärtklaffsjukdomar är en benämning på medicinska tillstånd där hjärtklaffarna, valven som kontrollerar flödet av blod genom hjärtat, inte fungerar korrekt. Det kan orsakas av olika faktorer, såsom slitage, infektioner, strukturella defekter eller sjukdomar som påverkar hjärtmuskulaturen.
Det finns två huvudtyper av hjärtklaffsjukdomar: stenos (förträngning) och insufficiens (regurgitation eller icke-slutna klaffar). Vid stenos är hjärtklaffen för trång, vilket gör att det blir svårare för blodet att passera genom den. Detta kan leda till högt tryck uppströms klaffen och sämre blodförsörjning till kroppen. Vid insufficiens är hjärtklaffen läckande, vilket gör att blodet kan läcka tillbaka genom den när hjärtat pumpar ut blodet. Detta kan leda till ökat volymbelastning på hjärtkammaren och sämre pumpfunktion över tid.
De fyra hjärtklaffarna som finns i människans hjärta är aortaklaffen, mitralisklaffen, pulmonalisklaffen och tricuspidalklaffen. Varje klaff kan drabbas av stenos eller insufficiens, och sjukdomarna kan vara medfötta eller utvecklas under livet. Behandlingen för hjärtklaffsjukdomar kan innebära mediciner, operationer eller kirurgiska ingrepp som ersätter eller reparerar klaffarna.
"Mitralklappen" er en hjerteklappe som ligger mellom venstre overhus (latin: atrium) og venstre underhus (latin: ventriculus) i hjertet. Mitralklappen består av to pløyformede klapper, kaldt anteirerriske og posterieore mitralaklarappene, som åpner og lukker for å regulere blodfluksen mellom de to hjerteslekta. Mitralklappen er den vanligste klappen som påvirkes av hjerteklappesykdommer, såsom mitraliske stenose eller insufficiens.
"Protective construction" i medicinsk kontext kan definieras som en struktur eller enhet som är designad för att skydda och stödja kroppen, specifikt en viss del eller organ, från skada eller yttre påverkan. Detta kan inkludera exempelvis en halsstöd (cervical collar) som används efter en halskada för att stabilisera halskotorna och förhindra ytterligare skada, eller ett benprotes som används efter en amputation för att ersätta den bortopererade extremiteten och ge stöd och funktionalitet till patienten. Protectiva konstruktioner kan vara tillfälliga eller permanenta beroende på behovet och typen av skada eller sjukdom.
"Blodförtunningsmedel" er en overordnet betegnelse for lægemidler, der anvendes til at reducere eller forhindre dannelse af blodpropper (thrombus) i kroppen. Disse lægemidler kaldes også antikoagulantia eller blodtætningsmidler. Der er forskellige typer af blodförtunningsmedel, herunder:
1. Antikoagulanter: De forhindrer dannelse af blodpropper ved at hæmme Gerinningsfaktorer som thrombin eller faktor Xa. Eksempler på antikoagulanter inkluderer warfarin (Coumadin), heparin og nye orale antikoagulanter (NOAK) som apixaban (Eliquis), rivaroxaban (Xarelto) og dabigatran (Pradaxa).
2. Antiplatelet Agent: De forhindrer aggregation af blodplader, hvilket reducerer risikoen for at blodpropper dannes. Eksempler på antiplatelet agenter inkluderer acetylsalicylsyre (Aspirin), clopidogrel (Plavix) og dipyridamole (Persantine).
3. Trombolytiske Agenter: Disse lægemidler opløser eksisterende blodpropper ved at hjælpe med at omdanne fibrin, et protein der er en vigtig komponent i blodproppens struktur. Eksempler på trombolytiske agenter inkluderer alteplase (Activase) og streptokinase.
Det er vigtigt at notere, at brug af blodförtunningsmedel indebærer en øget risiko for indre blødninger, så det er vigtigt at veje potentialet for fordelen mod risikoen for hver individuel patient. Lægevidenskaben og farmakologien udvikler sig støt, så der kan opstå nye behandlingsmuligheder og metoder for at administrere disse lægemidler.
Aortaklafförträngning, även kallat aortastenos, är ett hjärtsjukdomstillstånd där aortaklaffen – den klaff som kontrollerar blodflödet mellan kammaren och aortan i hjärtat – är förträngd. Detta orsakas vanligtvis av en förkalkning (ateroskleros) eller annan skada på klaffen, vilket gör att den har svårt att öppna sig fullt när hjärtkammaren pumpar ut blod.
Den förträngda aortaklaffen kan leda till att hjärtat måste arbeta hårdare för att pumpa blod genom klaffen, vilket kan orsaka högt blodtryck, trötthet, andfåddhet och i värsta fall hjärt failure. Aortaklafförträngning behandlas vanligtvis med operation eller kateterbaserad procedur för att ersätta eller reparera klaffen.
"Proteolysis" er en medisinsk betegnelse for nedbrydningen af proteiner i celler. Dette skjer ved hjelp av en reaksjon kalt hydrolyse, der involverer enzymet proteasen som bryter ned proteinet til mindre peptidfragment og frie aminosyrer. Proteolysis er en viktig biologisk prosess for cellene i kroppen, da det hjelper med å regulere aktiviteten av mange forskjellige proteiner, fjerne skadede eller feilfoldede proteiner og spille en rolle i cellens død (apoptose). Dessutertid kan ubalanse i proteolysen være involvert i flere sykdommer, inkludert kræft, neurodegenerative lidelser og infeksjonssjukdommer.
Aortaklaffinsufficiens (Aortic Valve Insufficiency) är ett tillstånd där aortaklaffen, som sitter mellan det övre kammaren (vänster ventrikel) och den stora kroppspulsådern (aortan), inte fungerar korrekt. Normalt sett sluter sig klaffen så att blodet flyttas i en riktning, från vänster ventrikel till aortan. Vid aortaklaffinsufficiens kan klaffen inte stänga tätt, vilket gör att blod flödar baklänges in i det övre kammaren när hjärtat slår. Detta kan leda till en ökad volym av blod i vänster ventrikel och därmed en ökad arbetskraft på hjärtat för att pumpa ut det extra blodet.
Aortaklaffinsufficiens kan orsakas av olika faktorer, inklusive åldrande, degenerativa förändringar i klaffen, infektioner, hjärtinfarkt eller andra sjukdomar som skadar strukturen på klaffen. Symptomen kan variera från milda till allvarliga och kan omfatta andfåddhet, trötthet, yrsel, bröstsmärta eller benödem. Behandlingen beror på svårighetsgraden av aortaklaffinsufficiens och kan innebära mediciner, operationer eller en kombination av båda.
Hjärta definieras inom medicinen som den muskulösa orgeln i kroppen som pumpar blod genom kroppens cirkulatoriska system. Det består av fyra kamrar: två överkamrar (höger och vänster förmak) och två underkamrar (höger och vänster kammare). Hjärtats funktion är att pumpa syresatt blod från lungorna till kroppen och pumpa syrefattigt blod till lungorna för att syresättas. Detta sker genom kontraktioner och relaxeringar av hjärtmuskulaturen, som koordineras av elektriska impulser som genereras i hjärtats speciella ledningssystem.
Trikuspidalklaffen är en hjärtklaff som ligger mellan höger kammare och höger förmak i hjärtat. Den har tre flikar (trikuspidala betyder "tre spetsar") och reglerar blodflödet från höger förmak till höger kammare under varje hjärtslag. När hjärtat kontraherar, eller pumpar ut blod, stängs trikuspidalklaffen för att förhindra att blod flödar tillbaka in i höger förmak. När hjärtat slappnar av och fylls på med blod öppnas klaffen igen så att blod kan strömma in i höger kammare.
'Proteser och implantat' är två olika typer av medicinska hjälpmedel som används för att ersätta eller stödja skadade, sjuka eller saknade kroppsdelar.
En prostesis (protes) är en konstgjord kroppsdel som används för att ersätta en del av kroppen som saknas eller inte fungerar korrekt. Proteser kan vara exempelvis ben- eller armproteser, ögonproteser, hörselproteser och bröstproteser. De kan vara gjorda av material som plast, metall eller kombinationen av båda. Proteserna är ofta anpassade efter den enskilde patientens behov och kan vara rörliga eller fast monterade.
Ett implantat däremot är en konstgjord kroppsdel som placeras kirurgiskt in i kroppen för att ersätta, stödja eller förbättra funktionen hos en kroppsdel. Implantaten kan vara till exempel artroplastik (konstgjorda led), pacemaker, bröstimplantat, dentalimplantat och ögonlinsimplantat. De kan vara gjorda av material som titan, keramik eller plast. Implantaten är ofta permanenta men kan i vissa fall också vara tillfälliga.
Sammantaget är både proteser och implantat viktiga medicinska hjälpmedel som kan förbättra patienternas livskvalitet, rörlighet och funktion efter en skada eller sjukdom.
'Ledprotes' er en medisinsk term som refererer til en type ledsjur (ledinflammasjon) der det involveres en overdrevent reaksjon i kroppen mot et bestemt proteín i ledet. Dette proteinet, kalt 'ledprotein', er normalt tilstede i ledet og spiller en viktig rolle i å holde ledet sundt og bevegelig.
Ved en ledprotes oppstår det imidlertid en autoimmunreaksjon der kroppens immunsystem forveksler ledproteinet med et fremmed legeme, og starter en angrepskampanje mot dette proteinet. Dette resulterer i en inflammasjon i ledet som kan være smertefulle og føre til svingende smerter, stivhet og svelling i ledet. I tillegg kan den akutte inflammasjonen over tid utvikle seg til en kronisk ledprotes hvor leddampe og knusingsskader også kan oppstå.
Ledproteis er en behandlingsvei for ledprotes, der innebærer å gi pasienten et preparat som inneholder det selvsamme proteinet de har en overdrevent reaksjon mot. Dette hjelper å regulere immunsystemets reaksjon og redusere inflammasjonen i ledet.
Mitralklaffinsufficiens (MI) är en hjärtsjukdom där mitralklaffen, som sitter mellan två av hjärtats kammare (vänster förmak och vänster kammar), inte stänger tätt under slaget. Detta gör att blod flödar tillbaka in i vänstra förmak istället för att pumpas fram till kroppen, vilket kan leda till ökad tryck i lungorna och symtom som andnöd, trötthet och benödem. MI kan vara lindrig eller allvarlig och behandlingen beror på sjukdomens svårighetsgrad.
'Pulmonal Klaff' er en medicinsk term som refererer til klapperne i hjertets pulmonalartirie, der forbinder højre underhus (højre ventrikel) med lungernes blodkar system (pulmonalcirkulation). Den pulmonale klappe består af to halvklapper - en fra hver side af den pulmonaleartirie. Disse klapper åbner sig og lukker under forskellige faser af hjertets slag, regulerende blodstrømmen mellem hjertet og lungerne. Pulmonalklappen sørger for at unge blod fra højre ventrikel ikke kan strømme tilbage ind i hjertet, når det pulmonale tryk er lavere end trykket i højre ventrikel.
Bakteriell endokardit är en infektion som drabbar hjärtklaffarna och det inre lagret av hjärtkammaren (endokardiet). Infektionen orsakas vanligtvis av bakterier som når blodomloppet via sår eller skador på huden, slemhinnor eller från tänder och tandkött. När bakterierna passerar hjärtklaffarna kan de fastna och föröka sig på endokardiet, vilket orsakar inflammation och skada på strukturen.
Symptomen på bakteriell endokardit kan variera, men ofta inkluderar feber, trötthet, hjärtsvikt, andningssvårigheter, hosta, svullnad i benen eller fotlederna och blodproppar. Diagnosen ställs vanligtvis genom att undersöka blodprover för tecken på infektion och använda bilddiagnostik som echokardiografi för att se på hjärtklaffarna. Behandlingen består ofta av starka antibiotika som ges via intravenös injektion under en längre tidsperiod. I vissa fall kan kirurgi behövas för att ersätta eller reparera skadade hjärtklaffar.
En knäprotes är ett konstgjort led som ersätter ett skadat eller artritiskt knäled. Den består vanligtvis av en kombination av metall-, keramiska och plastmaterial. Det finns tre huvuddelar i en knäprotes: femurkomponenten, tibiakomponenten och en patellacomponent. Femur- och tibiakomponenterna ersätter ytorna på lårbenet och skenbenet, medan patellacomponenten ersätter baksidan av knäskålens ledyta. Syftet med en knäprotes är att förbättra rörelsefriheten, minska smärtan och återställa funktionen hos det skadade knät.
Fonokardiografi är en icke-invasiv undersökningsmetod inom medicinen som används för att studera hjärtats funktion. Metoden bygger på att man placerar ett mikrofonliknande sensorelement på det utsida av bröstet och registrerar de ljud som hjärtat genererar under varje hjärtslag. Dessa ljud kan sedan analyseras för att bedöma olika aspekter av hjärtats funktion, såsom hjärtklaffarnas rörelser, hjärtmuskulaturens styrka och omfång, samt eventuella strukturella skador eller sjukdomar i hjärtat. Fonokardiografin är en viktig del av klinisk undersökning inom kardiologi och kan bidra till att ställa diagnoser, planera behandlingar och övervaka effekterna av olika terapeutiska åtgärder.
En höftprotes, även kallat höftendoprotes eller konstgjord höft, är en medicinsk implantat som används för att ersätta en skadad eller artritisk höftled. Den består av tre delar: en kula (femurkomponenten) som fästes i lårbenet, en sockel (acetabulumkomponenten) som fästes i bäckenet och ett polyetentraspolymer (PE-liner) mellan kulan och sockeln som tillåter rörelse. Höftprotesen återställer funktionen och reducerar smärtan i höften genom att ersätta den skadade ledytan med en glidande yta. Det är en vanligartad operation för äldre patienter med svår artros eller andra sjukdomar som orsakar höftskada, och kan även användas för unga patienter med höftskador som inte kan botas på annat sätt.
En penisprotes är ett medico-kirurgiskt implantat som används för att behandla svåra erektila dysfunktioner (ED) hos män då andra behandlingsformer har visat sig vara otillräckliga. Det finns två huvudtyper av penisprotes:
1. Semi-rigida eller böjbara proteser: Dessa är oftast gjorda av två styva, men formbara stavar som är infogda i penisens båda sidor. Denna typ av protes ger en permanent, halvstel erektion och är lämplig för män med begränsad rörelseförmåga eller svår ED.
2. Inflatable proteser: Dessa består av två cylindriska kammare som placeras i penisens båda sidor, en pump som placeras i scrotum och en reservoar med fyllningsvätska som placeras i buken. Genom att pumpa på pumpen överförs vätskan från reservoaren till cylindrarna, vilket orsakar en erektion. När man trycker på en lösningventil i närheten av pumpen leds vätskan tillbaka till reservoaren, och penisen blir mjuk igen.
Penisprotes implanteras vanligtvis under en kirurgisk procedure och bör vara ett sista alternativ när andra behandlingar för ED har visat sig otillräckliga eller inte har gett önskad effekt. Väl vald och korrekt placerad protes kan ge män med ED möjlighet till sexuell aktivitet och förbättra deras kvalitet på livet.
Mitralklaffförträngning (Mitral stenosis) är ett hjärtsjukdomstillstånd där mitralklaffen, som sitter mellan kammare och förmak i vänster sida av hjärtat, blir trång eller stelnad. Detta förhindrar att blodet flödar fritt från förmak till kammare under diastolen (hjärtats relaxationsfas).
Den vanligaste orsaken till mitralklaffförträngning är reumatisk hjärtsjukdom, som kan uppstå efter en streptokockeral infektion, såsom stelkramp. Andra orsaker kan vara kongenitala (medfödda) abnormaliteter, tumörer, blodproppar eller kalkavlagringar på klaffen.
Symptomen på mitralklaffförträngning inkluderar andnöd, trötthet, hosta, bröstsmärta och benödem. I allvarliga fall kan det leda till komplikationer som hjärtsvikt eller blodproppar i lungorna (pulmonell emboli). Diagnosen ställs vanligen genom hjärtultraljud, elektrokardiogram (ECG) och hjärtdopplersonografi. Behandlingen kan omfatta mediciner för att lindra symtom och symptomatisk behandling, men i vissa fall kan kirurgiskt ingrepp vara nödvändigt för att ersätta eller reparera mitralklaffen.
INR står för International Normalized Ratio och är ett sätt att jämföra resultat från protrombintidstester, som mäter blodets tendens att koagulera (sammanfalla till en klump). INR används främst för att övervaka effekten av antikoagulationsbehandling med warfarin och andra cumarinförbindelser.
Normalvärdet för INR ligger mellan 0,8 och 1,2 för en person som inte tar någon antikoagulant. Värdena över 1,2 kan indikera en ökad tendens till blödning, medan lägre värden kan innebära ett ökat risk för blodproppar. Målvärdet för INR kan variera beroende på individuell medicinsk historia och behandling.
Reoperation, även kallat "omopereration", är en term inom medicinen som refererar till att en patient behöver genomgå en ny operation för samma sjukdom eller skada efter att ha genomgått en tidigare operation. Det kan bero på att den första operationen inte löst problemet fullt ut, att komplikationer har uppstått eller att patientens tillstånd har försämrats. Orsaken och typen av reoperation varierar beroende på diagnosen och individuella faktorer hos patienten.
Graviditetskomplikationer med hänsynd till hjärta och kärl (kardiovaskulära komplikationer under graviditet) är en bred kategori av medicinska tillstånd som kan uppstå under eller strax efter graviditeten och påverkar moderkakan, livmodern, fosterhinnan eller fostret. Dessa komplikationer kan vara allvarliga och potentiellt livshotande för både modern och barnet.
Exempel på kardiovaskulära komplikationer under graviditet inkluderar:
1. Preeklampsi/eclampsi: Detta är en allvarlig sjukdom som kan uppstå under graviditeten och karaktäriseras av högt blodtryck, protein i urinen och ödem (svullnad). I vissa fall kan det leda till allvarliga komplikationer såsom skador på levern, njurarna och hjärnan.
2. Kardiomyopati: Detta är en sjukdom som orsakar svaghet i hjärtmuskulaturen och kan leda till att hjärtat inte pumpar blod effektivt. Graviditetskardiomyopati är en sällsynt komplikation under graviditeten, men den kan vara livshotande om den inte behandlas korrekt.
3. Arterioskleros: Detta är en sjukdom som orsakar härdning av artärväggarna och kan leda till allvarliga komplikationer under graviditeten, såsom högt blodtryck, preeklampsi/eclampsi och stroke.
4. Venös tromboembolism (VTE): Detta är en sjukdom som orsakar blodpropp i djupa vener eller lungorna och kan vara livshotande under graviditeten, särskilt under de senare stadierna av graviditeten.
5. Förhöjd blodtryck: Detta är en vanlig komplikation under graviditeten och kan leda till allvarliga komplikationer såsom preeklampsi/eclampsi, skador på levern och njurarna samt förtidig födsel.
6. För tidig födsel: Detta är en vanlig komplikation under graviditeten och kan leda till allvarliga komplikationer såsom lungunderutveckling, låg vikt vid födseln och dödlighet hos barnet.
7. Diabetes mellitus: Detta är en vanlig komplikation under graviditeten och kan leda till allvarliga komplikationer såsom högt blodsocker, förtidig födsel, skador på levern och njurarna samt dödlighet hos barnet.
8. Infektion: Detta är en vanlig komplikation under graviditeten och kan leda till allvarliga komplikationer såsom förtidig födsel, skador på levern och njurarna samt dödlighet hos barnet.
Paroxysmal dyspnea is a medical term used to describe a sudden and unexpected episode of difficulty breathing or shortness of breath. It can occur suddenly and without warning, causing significant distress and anxiety. The episode may last for several minutes or even a few hours, and it can be quite frightening for the person experiencing it.
Paroxysmal dyspnea is often associated with underlying medical conditions such as chronic obstructive pulmonary disease (COPD), heart failure, asthma, or lung cancer. It can also occur in people who are otherwise healthy but have developed a sudden respiratory infection or pneumonia.
The symptoms of paroxysmal dyspnea may include chest tightness, wheezing, coughing, and rapid breathing. In some cases, the person may feel as though they are suffocating or unable to catch their breath. It is important to seek medical attention promptly if you experience symptoms of paroxysmal dyspnea, as it can be a sign of a serious underlying medical condition that requires treatment.
Transesophageal Ekokardiografi (TEE) är en specifik typ av ekokardiografi, eller ultraljudsundersökning av hjärtat. TEE skiljer sig från den vanligare formen av ekokardiografi, transtorakal ekokardiografi (TTE), genom att sonden placeras i matstrupen istället för på bröstkorgen. Detta ger en mer direkt och klar bild av hjärtats strukturer, särskilt av baksidan av mitralisklaffsen och av det övre komplexet av lungartärerna. TEE används ofta under operationer eller invasiva procedurer för att övervaka hjärtfunktionen i realtid, samt för att diagnostisera olika former av strukturella hjärtsjukdomar som endokardit, klaffproblem och blodproppar i lungartärerna.
Cardiac catheterization is a medical procedure where a thin, flexible tube called a catheter is inserted into the blood vessels or heart. This procedure is typically performed to diagnose and treat various cardiovascular conditions such as:
1. Coronary artery disease (CAD): To evaluate the extent of blockages in the coronary arteries and determine if any revascularization procedures, like angioplasty or bypass surgery, are necessary.
2. Valvular heart disease: To assess the function and structure of heart valves and determine the need for surgical repair or replacement.
3. Cardiomyopathy: To evaluate the pumping ability of the heart and identify any underlying causes.
4. Congenital heart defects: To diagnose and plan treatment for structural abnormalities present at birth.
5. Blood clotting disorders: To assess blood flow in the heart and determine if there is a risk of blood clots forming.
6. High blood pressure in the lungs (pulmonary hypertension): To evaluate the cause and severity of the condition.
During cardiac catheterization, various measurements and tests can be performed, including:
1. Coronary angiography: A dye is injected into the coronary arteries to visualize any blockages or narrowing.
2. Left ventriculography: A dye is injected into the left ventricle (the heart's main pumping chamber) to assess its function and contractility.
3. Hemodynamic measurements: Pressures within the heart chambers and blood vessels are measured to evaluate cardiovascular function.
4. Electrophysiology studies: To diagnose and treat abnormal heart rhythms (arrhythmias).
Cardiac catheterization is usually performed under local anesthesia, with sedation to help the patient relax. The procedure typically takes 30 minutes to a few hours, depending on the complexity of the case. After the procedure, patients are monitored for several hours and may need to stay in the hospital overnight. Possible risks include bleeding, infection, damage to blood vessels or heart structures, and allergic reactions to the contrast dye used during the procedure.
Hjärtfrekvens är ett mått på hur ofta hjärtat slår per minut. Det är antalet slag som hjärtats kamrar gör under en minut. Hälsa hjärtfrekvensen kan ge en indikation om hur väl hjärtat fungerar och om det finns några hjärtsjukdomar eller andra hälsoproblem.
För en vuxen person i vila är en normal hjärtfrekvens vanligtvis mellan 60 och 100 slag per minut, men det kan variera beroende på ålder, fysisk aktivitet och andra faktorer. Vid intensiv fysisk aktivitet kan hjärtfrekvensen stiga till uppemot 200 slag per minut.
Det är viktigt att notera att en låg eller hög hjärtfrekvens kan vara ett tecken på olika hälsoproblem och bör undersökas av en läkare om det uppfattas som oroväckande.
Postoperativa komplikationer refererer til uventede eller abnorme begivenheder, der opstår som følge af en kirurgisk indgreb. Disse kan optræde under, umiddelbart efter eller op til flere uger efter operationen. Postoperative komplikationer kan have forskellige årsager, herunder patientens alment tilstand, foreliggende sygdomme, operationskomplikationer og lægebehandling.
Typiske postoperative komplikationer omfatter:
1. Infektioner: Disse kan opstå i såvel operationssår som andre dele af kroppen. Symptomer inkluderer rødme, smerte, varme og udflåd ved operationssår samt feber og almelt ubehag.
2. Blødninger: Disse kan være svære at opdage, men symptomer som blålige eller sorte øjne, smerte, hævede områder ved operationssår eller en pludselig forringelse af patientens tilstand kan indikere en blødning.
3. Tromboemboli: Blodprop i dyb venen (dybvenetrombose) eller lungeemboli kan opstå som følge af koagulation og blodets langsomme strøm under operationen. Symptomer på en dybvenetrombose omfatter smerte, varme og rødme i benet, mens lungeemboli kan vise sig ved pludselig åndedrætsbesvær, brystsmerter eller kramper.
4. Lungekomplikationer: Pneumoni, atelektaser (sammentrækning af lungerne) og pleurisy kan opstå som følge af indånding af maveindhold under operationen eller forringet lungefunktion efter operation. Symptomer inkluder åndedrætsbesvær, hoste og feber.
5. Infektion: Bakterielle infektioner kan opstå i operationssår, urinveje, lungerne eller blodet. Symptomer som rødme, smerte, varme, svulst ved operationssår, hoste, feber og forringelse af patientens tilstand kan indikere en infektion.
6. Anæmi: Blodtab under operation kan føre til anæmi. Symptomer som træthed, hovedpine, svimmelhed og blåfarvethed i huden kan indikere anæmi.
7. Hjerneskader: Forringet blodtilførsel til hjernen under operation kan føre til hjernebskader. Symptomer som forvirring, svimmelhed, smerte og lammelse i ansigt eller lemmer kan indikere en hjernebskade.
8. Psykologiske problemer: Depression, angst og posttraumatisk belastningsreaktion kan opstå efter operation. Symptomer som søvnløshed, manglende appetit, træthed, irritabilitet, forvirring og svimmelhed kan indikere psykologiske problemer.
9. Smerter: Akutte og kroniske smerter kan opstå efter operation. Symptomer som smerte i lemmer, rygsøjle eller brystkasse kan indikere smerter.
10. Funktionsnedsættelse: Nedsat lungekapacitet, nedsat muskelkraft og nedsat mobilitet kan opstå efter operation. Symptomer som svimmelhed, træthed, hoste, åndedrætsbesvær og smerte i lemmer kan indikere funktionsnedsættelse.
Det er vigtigt at have en løbende dialog med lægerne og sygeplejerskerne for at opdage tidligt enhver komplikation og behandle den hurtigst muligt.
'Protesborttagning' (engelska: *prosthesis removal*) är en procedure där en prostetisk enhet, som exempelvis en konstgjord led eller ett implantat i bröstet, tas bort från kroppen. Orsaken till en sådan procedure kan variera, men innefattar ofta infektioner, mekaniska problem med prostesen eller patientens önskan om att få den bort.
Läkare specialiserade på sådana ingrepp är ofta ortopediska kirurger eller plastikkirurger, beroende på vilken typ av protes som ska tas bort. Proceduren utförs vanligtvis under anestesi och kan kräva en öppen kirurgisk operation eller minimalinvasiv teknik, beroende på omständigheterna. Efter operationen kan patienten behöva följande behandlingar som antibiotika, smärtstillande medel eller rehabilitering för att återhämta sig fullt ut.
'Konstgjorda extremiteter', även kända som proteser, är en medicinsk definition för en artificiell ersättning av en extremitet, till exempel en arm eller ett ben, som har förlorats eller tvingats amputeras. Dessa konstgjorda extremiteter kan vara antingen statiska eller aktiva och är ofta designade för att efterlikna den naturliga extremitetens funktion så nära som möjligt. De kan tillverkas av en mängd olika material, inklusive metall, plast och kompositmaterial, och kan vara anpassade specifikt för den enskilde användaren. Konstgjorda extremiteter kan hjälpa personer med amputationer att återfå rörelseförmåga, balans och självständighet i sitt vardagsliv.
En visuell prostesis, även känd som ett blickprotes, är en typ av medicinsk teknik som syftar till att återställa synen hos personer med synskada eller synförlust. Detta kan uppnås genom att direkt stimulera den optiska nerven eller visuella cortex med elektrisk signalering, ofta med hjälp av en implanterad elektronisk enhet.
Det finns olika typer av visual prosthesis, inklusive retinaproteser, kortikala proteser och epiretinala proteser. Varje typ har sitt eget unika design och metod för att stimulera synsinnet, men de syftar alla till att hjälpa personer med synskada att uppfatta ljus och form i sin omgivning.
Det är värt att notera att visual prosthesis fortfarande befinner sig i ett experimentellt stadium och att det finns begränsad klinisk erfarenhet av deras användning hos människor. Ändå har de visat lovande resultat hittills och forskningen fortsätter för att utveckla och förbättra dessa tekniker.
Protesimplantation är ett medicinskt ingrepp där ett konstgjort implantat, oftast ett kopolymermaterial eller en metall, placeras i en led för att återställa dess funktion och/eller reducera smärta. Det används vanligtvis när ledkartilagen har skadats eller förtjockats till följd av artrit eller trauma, och konventionell behandling har visat sig vara otillräcklig.
Protesimplantationen kan involvera ersättning av en del eller alla komponenter i en led, beroende på skadan och patientens individuella behov. Det finns olika typer av implantat, inklusive totala ledproteser (som ersätter både lårbenet och lårets yta) och delvisa ledproteser (som endast ersätter en del av ledytan).
Protesimplantationen utförs vanligtvis under anestesi och kan kräva en till två timmar att genomföra, beroende på komplexiteten. Efter operationen behöver patienten ofta följa en rehabiliteringsplan för att stärka musklerna kring leden och återfå rörligheten.
Warfarin är ett blodtunnande läkemedel som tillhör gruppen vitamin K-antagonister. Det används vanligen för att förebygga blodproppar och stroke hos personer med oregelbunden hjärtrytm (fibrillation av förmaket), hjärtklaffoperationer eller andra riskfaktorer för blodproppar. Warfarin fungerar genom att hindra enzymet vitamin K-epoxidreduktas från att återbilda aktivt vitamin K, som behövs för syntesen av de blodproteiner som hjälper till att stötta blodets koaguleringsförmåga. Det tar vanligtvis några dagar innan warfarin når full effekt och under den tiden måste patienten kontrolleras regelbundet för att säkerställa rätt dosering och undvika ökad blödningsrisk. Warfarin varnar också för vissa livsmedel och läkemedel som kan interagera med det och påverka dess effektivitet eller öka risken för biverkningar.
En "blodpropp" eller blodbrist (engelska: blood clot) är en koagulering av blod som bildar en fast massa. Det kan ske naturligt i samband med skador på kroppens vävnader, för att stänga av blödningar. Men när ett blodpropp bildas inuti ett blodkärl, kan det orsaka allvarliga hälsoeffekter beroende på var proppen bildas. Till exempel, om en blodpropp bildas i lungorna (pulmonem emboli), hjärtat (hjärtinfarkt) eller i hjärnan (cerebral trombos), kan det leda till allvarliga hälsoproblem och potentiellt livshotande situationer.
"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.
Ekokardiografi är en icke-invasiv diagnostisk metod inom medicinen, särskilt inom kardiologi. Den använder ultraljud för att generera bilder och information om hjärtats struktur och funktion. Ekokardiografin kan visa olika aspekter av hjärtat, såsom kamrarnas storlek, tjocklek och rörelser, hjärtpumpningens effektivitet, hjärtklaffarnas funktion och om det finns några strukturella skador eller abnormaliteter i hjärtat. Metoden är smärtfritt och säker för patienten, eftersom den inte använder joniserande strålning som röntgen. Ekokardiografi kan användas för att diagnostisera och övervaka olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtklaffsjukdomar, kardiomyopatier, perikardit och andra tillstånd som påverkar hjärtat.
"Uppföljningsstudier" (engelska: "follow-up studies") är en typ av longitudinell forskningsdesign inom medicinen där man studerar en grupp individer under en längre tidsperiod. Dessa studier kan vara observationella eller interventionsbaserade, och syftet är ofta att undersöka hur olika faktorer påverkar hälsan, sjukdomsutvecklingen eller behandlingsresultaten över tid.
I en uppföljningsstudie kan forskarna exempelvis samla in data om deltagarnas levnadsvanor, miljöfaktorer och medicinska historik, och sedan följa upp dem regelbundet för att se hur de utvecklas. Detta kan ge värdefull information om riskfaktorer, skyddsfaktorer och möjliga orsaker till olika hälsotillstånd.
Uppföljningsstudier kan vara av olika slag, beroende på hur länge de pågår och hur ofta data samlas in. De kan vara kohortstudier, där en grupp individer följs över tid, eller fallföljningsstudier, där man följer upp en specifik diagnos eller behandling hos en grupp patienter.
"Provocative testing" eller "proving" är inte en etablerad medicinsk term, men det refererar ofta till en process där man medvetet utsätter en patient för ett stimuli eller en belastning för att undersöka om det orsakar symtom. Det används ibland inom smärtmedicin och rehabilitering, men metoden är kontroversiell och används inte allmänt. Den bör aldrig användas utan patientens informerade samtycke och under övervakning av en kvalificerad medicinsk professionell.
Dopplerekokardiografi är en typ av echokardiografi (ultraljud av hjärtat) som används för att bedöma hjärtflödet och hjärtklaffarnas funktion. Den bygger på Doppler-effekten, uppkallad efter den österrikiske fysikern Christian Andreas Doppler, vilken innebär att frekvensen av en våg ändras när den reflekteras från ett föremål som rör sig i förhållande till källan.
I en dopplerekokardiografi används ultraljudsvågor för att mäta hastigheten och riktningen av blodflödet genom hjärtklaffarna och de stora hjärtslagen. Detta ger information om eventuella flödesstörningar, som exempelvis sjukdomar i klaffarna eller förträngningar i kärlen. Metoden är icke-invasiv och säker, och används ofta som en del av en standard echokardiografi.
Endokardit är en infektion som drabbar hjärtats inre ytskikt, endokardiet. Det orsakas vanligtvis av bakterier eller sällsynt andra mikroorganismer som får inträde i blodomloppet och fastnar på skadade områden av endokardiet, såsom hjärtklaffar eller förekommande hjärtfel. Infektionen kan leda till uppblåsning och skada hjärtkammare och kärl, vilket kan vara livshotande om det inte behandlas i tid. Symptomen på endokardit kan inkludera feber, trötthet, hosta, andnöd, svullnad i benen eller magen, hjärtsvikt och i värsta fall medvetandeförlust. Behandlingen består ofta av starka antibiotika och ibland kirurgiskt ingrepp för att rensa ut infektionen och reparera skadade hjärtklaffar.
Neural prostheses är en typ av medicinska enheter som är designade för att ersätta, stimulera eller stödja funktionen hos skadade nervsystemet. Dessa enheter kan vara intraimplanterade elektroniska system som interagerar direkt med nervceller i hjärnan, ryggraden eller de perifera nerverna.
Det finns olika typer av neural prostheses, men de flesta kan delas in i två kategorier: sensorer och aktuatorer. Sensorer är enheter som registrerar signaler från nervcellerna och omvandlar dem till information som kan tolkas av en extern enhet. Aktuatorer däremot, är enheter som stimulerar nervceller med elektriska impulser för att på så sätt återställa funktionen hos skadade nerver eller muskler.
Exempel på neural prostheses inkluderar kohjälpmedel, djupt stimuleringssystem för behandling av Parkinson sjukdom och retinal implantat för att hjälpa personer med synskada orsakad av åldersrelaterad makuladegeneration eller diabetes.
Mitralklaffprolaps (MVP) är ett hjärtsjukdomstillstånd där mitralisklaffen, som är en klaff i hjärtat som kontrollerar blodflödet mellan kammare och lungpulsåder, har en nedsatt funktion på grund av att en eller båda klaffflikarna prolar (skjuter ut) ner i lägre delen av den vänstra hjärtkammaren. Detta kan orsaka olika symtom som palpitationer, bröstsmärtor och andnöd, men många drabbade har inga symptom alls. I vissa fall kan MVP leda till komplikationer som exempelvis mitralisklaffinsufficiens eller hjärtflimmer. Diagnosen ställs vanligtvis genom echokardiografi (ultraljud av hjärtat).
I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:
1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.
I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.
En hörselbensprotes (cochlear implant) är ett medicintekniskt enhet som används för att stimulera nervcellerna i inneröronet hos personer med svårigheter att höra eller som har dövhet. Det består av två huvuddelar: en mikrofon och en processor som placeras utanpå kroppen, samt en rad implanterade elektroder i den inre hörselbenet (cochlea). Ljudet omvandlas till elektriska signaler som sedan direkt stimulerar nervcellerna i cochlea, vilket bypassar skadade eller döda hårceller som orsakar svårigheter att höra. De elektriska signalerna tolkas sedan av hjärnan som ljud. Hörselbensprotesen är en effektiv behandling för vissa typer av sensorisk dövhet och kan ge användaren ett stort förbättrat hörselupplevelse och förståelse av tal.
En tandprotes är en typ av medicinsk apparat som används för att ersätta saknade tänder och/eller käkar. Den kan vara fast eller amovibel (lösbjälts) och konstrueras av material som till exempel metall, akrylat eller keramik. Tandproteser kan hjälpa till att förbättra funktionen vid matspjälkning, tal och estetik. Det finns olika typer av tandproteser, till exempel totalprotes (fullständig tandprotes), partiell protes (delvis tandprotes) och implantatprotes (fastsatt med hjälp av en implantatstift i käken).
'Venösa klaffar' är en medicinsk term som refererar till abnormiteter eller defekter i venösa valvlar, som ofta orsakas av att valvens blad inte sitter rätt eller saknas helt. Detta kan leda till att blod flödar baklänges in i venorna istället för att fortsätta rätt mot hjärtat, vilket kallas för 'venöst reflux'.
Det vanligaste exemplet på venösa klaffar är de insufficiensklaffar som kan förekomma i benen, särskilt i de yttre, överläggana venerna (stora safenusklaffarna). Detta kan leda till symptom som svullnad, smärta och ulcerationer i benen. Andra exempel på venösa klaffar kan förekomma i hjärtat, särskilt i höger ventrikel och i de tricuspidala klaffarna.
Venösa klaffar kan vara medfötta eller aquired, och deras orsaker kan variera från att vara en följd av åldrande, graviditet, övervikt, för lite rörelse, till allvarligare sjukdomstillstånd som cancer och blodproppar. Behandlingen beror på svårighetsgraden och kan innefatta konserverande behandlingar såsom kompressionstrumpor eller kirurgiska ingrepp för att korrigera klaffarna.
Hjärtsvikt är ett samlingsbegrepp för olika former av hjärtfunktionsstörningar, som orsakas av att hjärtat inte kan pumpa tillräckligt med blod för att möta kroppens behov. Det kan bero på skador på hjärtmuskulaturen, strukturella problem med hjärtklaffarna eller andra sjukdomar som påverkar hjärtats funktion.
Symptomen på hjärtsvikt kan inkludera andfåddhet, trötthet, ödem i ben och fötter, hosta och snabbt slagen hjärta. Behandlingen av hjärtsvikt kan omfatta livsstilsförändringar, mediciner, operationer eller andra terapeutiska ingrepp beroende på typen och svårighetsgraden av tillståndet.
Trikuspidalklaffinsufficiens (TS) är en hjärtsjukdom där trikuspidalklaffen, som förbinder högerkammaren med höger förmak i hjärtat, inte sluter korrekt. Detta resulterar i att blod flödar baklänges in i höger förmak under varje hjärtslag, vilket kan leda till ökat tryck och volym i högerkammaren och eventuellt högerhjärtats kongestion. TS kan vara lindrigt eller allvarligt beroende på graden av insufficiens. Orsakerna till TS kan variera, men de vanligaste orsakerna är strukturella skador på klaffen som orsakas av endokardit, rheumatiska sjukdomar eller kongenitala hjärtfel. Andra orsaker kan inkludera högt blodtryck i lungorna (pulmonell hypertension) och myokardiella skador som kan vara relaterade till ålder, ischemisk hjärtsjukdom eller kardiomyopati. Symptomen på TS kan variera beroende på graden av insufficiens och kan inkludera andfåddhet, ödem, trötthet, synkope och buksmärtor. Behandlingen för TS beror på underliggande orsak och kan omfatta mediciner, kirurgi eller kateterbaserade procedurer.
En implantatstödd tandprotes är en typ av tandprotes som är fastsatt i munhålan med hjälp av en eller flera konstgjorda rötter, kallade dentala implantat. Dessa implantat är vanligtvis gjorda av titan och skruvas ned i käkbenet under lokalbedövning eller sedering. När benvävnaden vuxit till och omväxt kring implantaten, som kan ta några månader, kan en protes, såsom en krona, bro eller tandprotes, fästas på dem.
Implantatstödda tandsatta proteser är ofta en långsiktig och stabilt alternativ till traditionella tandproteser som hålls fast med hjälp av lim eller klamrar. De kan förbättra munstyckets funktion, utseende och komfort samt underlätta för patienten att tala, bita och tugga. Dessutom kan de hjälpa till att bevara den kvarvarande benvävnaden i käken och förhindra åldrande av ansiktet.
Medfödda hjärtfel, även kända som congenitala hjärtsjukdomar, är abnormaliteter eller defekter i strukturen eller funktionen av hjärtat eller de stora blodkärlen som existerar vid födelsen. Dessa avvikelser kan variera från milda till allvarliga och kan påverka hjärtats förmåga att pumpa blod effektivt genom kroppen. Medfödda hjärtfel kan orsakas av genetiska faktorer, infektioner under graviditeten, exponering för vissa läkemedel eller toxiner under graviditeten, eller kombinationer av dessa faktorer. Vissa medfödda hjärtfel kan behandlas med mediciner, kateterbaserade procedurer eller kirurgi, medan andra kan kräva livslång övervakning och behandling.
Hjärtsjukdomar är ett samlingsbegrepp för olika sorters sjukdomar som drabbar hjärtat och blodkärlen. Det kan exempelvis innefatta:
1. Koronara hjärtklaffsjukdomar: Sjukdomar i de klaffar som reglerar blodflödet genom hjärtkammaren.
2. Kardiomyopati: En sjukdom i det muskulära vävnad som utgör hjärtats väggar.
3. Hjärtsvikt: När hjärtat inte kan pumpa blod effektivt till kroppen.
4. Rytmrubbningar (arrhythmier): Avvikelser i hjärtats slagrytm.
5. Koronara sjukdomar: Sjukdomar i de artärer som försörjer hjärtat med syre- och näringsriktigt blod. Exempelvis angina pectoris och hjärtinfarkt.
6. Hjärntumörer: Ovanliga, men allvarliga sjukdomar som kan påverka hjärtats funktion.
7. Kongenitala hjärtsjukdomar: Sjukdomar som förekommer vid födelsen och beror på felaktig utveckling under graviditeten.
8. Infektionsrelaterade hjärtsjukdomar: Sjukdomar orsakade av infektioner såsom endokardit, myokardit eller perikardit.
Protesrelaterade infektioner (eng. Prosthesis-related infections) är infektioner som uppstår när ett medicalt implantat, till exempel en protes, blir koloniserad av patogena bakterier eller svampar. Dessa infektioner kan drabba alla typer av medicinska implantat, men är speciellt vanliga vid proteser som används för att ersätta en kroppsdel, till exempel en knä- eller höftprotes.
Infektionen kan uppstå akut, direkt efter operationen, eller chroniskt, långt efter att protesen har implanterats. Symptomen på en protesrelaterad infektion kan variera beroende på vilken del av kroppen som är drabbad, men inkluderar ofta smärta, svullnad, rödness och sår vid operationsstället, feber och allmän sjukdomskänsla.
Protesrelaterade infektioner kan vara mycket svåra att behandla eftersom de ofta orsakas av biofilm-bildande bakterier som är svåra att döda med antibiotika. I vissa fall kan det vara nödvändigt att ta bort protesen och genomföra en omoperation för att röja ut infektionen.
Förkalkning, eller "calcification" på engelska, är ett medicinskt tillstånd där kroppens vävnader eller organ innehåller oönskade kalciumavlagringar. Detta kan orsaka hårda, stela formationer som kan påverka funktionen hos det drabbade området. Förkalkning kan förekomma i flera olika kroppsdelar, inklusive artärer, hjärta, lungor, bröst och binjurar. I vissa fall kan förkalkning vara ett tecken på en underliggande sjukdom eller störning i kroppen. I andra fall kan orsaken vara okänd. Behandlingen beror på typen av förkalkning och dess allvarlighetsgrad.
En blodkärlsprotes, även känd som en artificiell blodkärl eller en vaskulär protes, är en konstgjord substitut till ett naturligt blodkärl. Den kan användas för att ersätta eller stödja blodkärl som är skadade, sjuka eller blockerade. Blodkärlsproteser kan vara gjorda av olika material, inklusive metall, plast och speciella tyger. De används ofta i kirurgiska ingrepp såsom hjärt-lungbypassoperationer, dialysaccessoperationer och i behandlingen av vaskulära sjukdomar som ateroskleros.
'Vävnadsteknik' (i engelska 'Tissue Engineering') är ett multidisciplinärt forskningsområde som kombinerar principer från cellbiologi, bioengineering och medicinsk vetenskap för att utveckla metoder för att ersätta, reparera eller förbättra funktionen hos skadade eller sjukliga vävnader och organ. Detta uppnås genom att kultivera celler på speciellt designade biomaterialskaffoldar (scaffolds) som ger stöd och guidance under cellernas differentiering och vävnadsformation. Syftet är att skapa funktionella substitut för mänskliga vävnader och organ som kan användas inom regenerativ medicin och transplantationsmedicin.
"Amputerad" betyder på medicinska terminologi att en eller flera kroppsdelar, som exempelvis armar, ben eller fingrar, har blivit avlägsnade genom ett kirurgiskt ingrepp. Det kan vara orsakat av olika skäl, till exempel på grund av skador, sjukdomar som angriper blodkärlen i lemmarna eller cancertumörer. Amputationen utförs ofta för att förhindra smärta, infektion eller för att rädda patientens liv. Efter en amputation kan patienten behöva rehabilitering och anpassning till sitt nya liv med funktionsnedsättningar som följd av amputationen.
Struphuvud, konstgjort, är en typ av medicinsk implantat som används under kirurgiska ingrepp i halsområdet. Det är en ringformad konstruktion, oftast gjord av ett flexibelt material som biokompatibelt, till exempel silikon eller plast, och används för att hålla luftvägen öppen under operationer såsom tyreoidektomi (kirteldiffrering) och andra kirurgiska ingrepp i nacken.
Struphuvudet placeras runt luftstrupen (trachean) och hålls på plats med suturer eller annan fastgörande metod. Det underlättar för kirurgen att operera i närheten av luftvägen utan risk för skada eller komplikationer relaterade till andning. Efter operationen tas struphuvudet bort.
En ansiktsprotes är en anpassad protes som ersätter delar eller hela ett ansikte för att förbättra utseende, funktion och livskvalitet för en individ som saknar eller har skador på näsan, ögonen, kinderna, öronen eller underkäken. Den kan vara gjord av material som silikon, acryl eller thermoplast. Ansiktsproteser används ofta efter att ha genomgått trauma, cancerkirurgi eller för att korrigera birth defects.
'Ledplastik' er en medisinsk betegnelse for en type kirurgisk operasjon der ledet (som regel et skulder-, knæ- eller hofteled) erstattes med en kunstig prostese. Målet med en ledplastik er å lindre smerter, forbedre funksjonen og gjenoprette mobiliteten hos pasienter som lider av ledsykdomme som artritt, ledskader eller leddegenerasjon.
Under en ledplastik-operasjon fjernes det skadede ledet og erstattes med en prostese som består av en sokkel (som er fiksert i knoglen) og en kule (som beveger seg i sokkelen). Disse prosentene kan være fremstilt av forskjellige materialer, inkludert metall, plastikk eller keramikk.
Etter operasjonen må pasienten vanligvis gå igjennom en periode med intensiv fysisk terapi for å styrke muskler og forbedre bevegelsen i det nye ledet.