Inflammation i perikardiet (hjärtsäcken).
Hjärtsäcksinflammation (perikardit) med förkalkning i perikardvätskan.
Infektion i perikardiet med tuberkelbaciller. Tillståndet uppstår till följd av spridning till omgivningen från tuberkelhärdar i lungportens eller mediastinums lymfkörtlar eller genom lungtuberkulos.
Perikardektomi är ett medicinskt ingrepp där man delvis eller helt tar bort det tunna, membranartade lagret (perikard) som omger och skyddar hjärtat. Orsaken till ett sådant ingrepp kan vara olika, exempelvis för att behandla problem relaterade till perikardit (inflammation av perikardet), perikardskleros (förtjockning och förhårdnad av perikardet) eller kronisk irriterande perikardit. Efter en perikardektomi kan patienten behöva vårdas på sjukhus under en tid, och rehabilitering kan vara nödvändig för att återhämta sig fullt ut efter operationen.
Perikardiell utgjutning, eller pericardial effusion, är en patologisk tillstånd där det accumulerar fluid i det perikardiska utrymmet mellan hjärtats yta och den omgivande perikardssäckens väggar, vilket kan orsaka kompression av hjärtat och påverka dess funktion.
Blodanhopning i hjärtsäcken.
Hjärtmuskelsjukdom med stela kammarväggar, vilket begränsar kamrarnas förmåga att fyllas. Tillståndet ger onormal diastolisk funktion, men normal eller nästan normal systolisk funktion.
Perikardiocentes är ett medicinskt ingrepp där en finnknapp (nål) införs genom patientens hud och bröstkorgvävnad in i det perikardiala utrymmet, som omger och skyddar hjärtat, för att dränera vätska eller blod som har accumulerat där och orsakar perikardit (irriterad eller inflammerad perikard).
Den fibrösa och serösa säckliknande bildning som omger hjärtat de stora blodkärlens rötter.
Tuberkulos i hjärtat, perikardiet eller blodkärlen.
I en enkel mening kan "varbildning" definieras som en process där levande vävnad ersätts av hårda, icke-levande substans, vanligtvis kalk eller kolföreningar. Detta fenomen är också känt som "kalkification" eller "petrifikation". Varbildning kan ske naturligt i vissa djur och växter, men den kan även vara ett tecken på sjukdom eller skada hos människor.
"Kardiovaskulära infektioner" refererar till infektioner som drabbar hjärtats blodkärl eller andra strukturer i kardiovaskulära systemet, såsom hjärtkamrarna och de stora artärerna och venerna. Dessa infektioner kan orsakas av olika mikroorganismer, till exempel bakterier, virus eller svampar, och kan leda till allvarliga komplikationer som endokardit, myokardit, perikardit och blodproppar.
Bornholmssyndrom, även känt som Bornholmska febern eller Dyseenterit, är en sjukdom som karaktäriseras av plötslig ond stjärt, buksmärtor, feber och värk i lår, ben och bröstkorg. Symptomen tenderar att vara värre på natten och kan vara förknippade med diarré och illamående. Det är vanligtvis en självläkande tillstånd som normalt löser sig inom en vecka, men i sällsynta fall kan det leda till komplikationer såsom peritonit (inflammation av bukhinnan).
Inflammatoriska tillstånd i hjärtats muskulatur som leder till skador på hjärtmuskelcellerna. Sjukdomsförloppet kan variera från subkliniskt till plötslig död. Myokardit tillsammans med funktionsstörningar hos hjärtat klassificeras som inflammatorisk kardiomyopati, oftast orsakad av infektion, autoimmun sjukdom eller reaktion på giftiga ämnen. Hjärtmuskelinflammation är även en vanlig orsak till dilaterande kardiomyopati och andra hjärtmuskelsjukdomar.
Aglykon(icke-kolhydrat)delar av hjärtglykosider. Ringstrukturen är en cyklopentanoperhydrofenantrenkärna förbunden med en laktonring vid position C-17.

En hjärtsäcksinflammation, eller perikardit, är en inflammation i det membran som omger och skyddar hjärtat, kallat hjärtsäcken (perikard). Den kan orsakas av olika faktorer, såsom infektioner, autoimmuna sjukdomar, trauma eller andra medicinska tillstånd. Symptomen på en hjärtsäcksinflammation kan inkludera smärta i bröstet, hosta, andfåddhet, trötthet och feber. I vissa fall kan även en ömmande hals, muskelsmärtor eller hudutslag förekomma. Diagnosen ställs vanligen genom en kombination av fysiska undersökningar, blodprover och bilddiagnostiska metoder som till exempel echokardiografi eller datortomografi (CT). Behandlingen beror på orsaken till inflammationen men kan innefatta antiinflammatorisk medicinering, smärtstillande medel och ibland också antibiotika om det rör sig om en bakterieinfektion.

'Hjärtsäcksinflammation, konstriktiv' (i engelska: 'Constrictive pericarditis') är en medicinsk diagnos som innebär att hjärtsäcken (perikard) har blivit förtjockad och styv, vilket begränsar hjärtats förmåga att fylla sig med blod mellan varje slag. Detta leder till en minskad pumpfunktion och symtom som svullnad i benen, magsjuka och andnöd. Orsakerna till konstriktiv hjärtsäcksinflammation kan variera, men de vanligaste orsakerna är infektioner, trauma, cancerbehandling eller autoimmuna sjukdomar. Behandlingen innefattar ofta mediciner för att hantera symtomen och i vissa fall kirurgi för att avlägsna den förtjockade hjärtsäcken.

Tuberkulös hjärtsäcksinflammation, även känd som tuberkulös perikardit, är en komplikation av en aktiv tuberkulosinfektion. Infektionen orsakas vanligtvis av mykobakteriet *Mycobacterium tuberculosis* och drabbar ofta personer med nedsatt immunförsvar.

I takt med att tuberkulosen sprider sig i kroppen kan den nå hjärtsäcken (perikardiet), som är den membranartade struktur som omger och skyddar hjärtat. När mykobakterierna koloniserar perikardiet orsakar de en inflammation, vilket leder till att vätska ansamlas mellan hjärtsäcken och hjärtats yttre vävnad (epikard). Denna ansamling av vätska kallas för ett exsudat.

Tuberkulös perikardit kan leda till symptom som bröstsmärta, hosta, feber, trötthet och andfåddhet. I allvarliga fall kan det orsaka komplikationer såsom konstriktion (förträngning) eller fibros (cellig bindvävsbildning) av hjärtsäcken, vilket kan påverka hjärtfunktionen negativt och leda till kongestivt hjärtfel.

Diagnosen ställs vanligtvis genom att analysera vätskan i hjärtsäcken med hjälp av tekniker som bakterieodling, mikroskopi eller molekylärbiologiska metoder. Behandlingen består ofta av kombinerad antibiotisk behandling för att eliminera tuberkulosinfektionen och understödjande behandlingar för att lindra symptomen och stödja hjärtfunktionen.

Perikardektomi är en kirurgisk procedure där man delvis eller helt tar bort det fibrosa höljet som omger och skyddar hjärtat, kallat perikard. Orsaken till en perikardektomi kan vara att patienten har ett förkalkat eller inflammerat perikard som orsakar smärta eller andra besvär.

Denna procedure utförs vanligen under allmänbedövning och kräver öppna hjärtkirurgi. Efter operationen kan patienten behöva inta vila och följa en rehabiliteringsplan för att återhämta sig fullständigt.

Perikardiell utgjutning, även känd som pericardial effusion, är en medicinsk term som refererar till onormalt accumulerande vätska mellan de två hinnalagen som omsluter hjärtat, nämligen det yttre perikardiaktiva och det inre perikardiaka lagret. Denna påfyllda vätskan kan vara transparent, serös, blodig, purulent eller klamydial, beroende på orsaken till utgjutningen.

Perikardiell utgjutning kan vara asymptomatisk och upptäckas av en slump under en rutinundersökning, men i vissa fall kan det orsaka symptom som bröstsmärta, andfåddhet eller trötthet beroende på omfattningen och hastigheten på vätskan som accumulerar. I allvarliga fall kan en stor mängd vätska leda till komplikationer som ett komprimerat hjärta (kardiell tamponad) eller irritation av det mediastinala vävnaden, vilket kan orsaka ytterligare symtom som heshet och hosta.

Det finns många olika orsaker till perikardiell utgjutning, inklusive infektion, trauma, autoimmuna sjukdomar, cancer och reaktioner på vissa mediciner. Behandlingen beror på underliggande orsaken, men kan omfatta avvaktan och övervakning, dränering av vätskan eller behandling av den underliggande sjukdomen.

'Hjärttamponad' är ett medicinskt tillstånd där fluida eller gaser ansamlas utanför hjärtkammare, vilket förhindrar att kamrarna fylls normalt under diastolen. Detta kan orsaka en minskad hjärtfunktion och på sikt leda till organsvikt om det inte behandlas. Orsakerna kan variera, men de vanligaste är hjärtsvikt, lungemboli eller trauma. Symptomen kan inkludera andnöd, trötthet, hosta, svullnad i benen och bröstsmärta. Diagnosen ställs vanligen genom ultraljud eller datortomografi (CT). Behandlingen består ofta av att behandla underliggande orsaken samt att avlasta hjärtat med mediciner, såsom diuretika och ACE-hämmare. I vissa fall kan kirurgiskt ingrepp vara nödvändigt för att avlägsna ansamlad fluid eller reparera skada på hjärtkammaren.

Restriktiv kardiomyopati (RCM) är en sällsynt typ av sjukdom i hjärtmuskulaturen (kardiomyopati) som kännetecknas av ökat muskelmassa och förtjockning av hjärtats vävnad, vilket begränsar hjärtats förmåga att fylla sig med blod mellan varje slag. Detta leder till en restriktiv hjärtfunktion, där hjärtat har svårt att pumpa ut tillräckligt med blod för att möta kroppens behov.

I allmänhet orsakas RCM av strukturella eller funktionella rubbningar i de celler som utgör hjärtmuskulaturen (kardiomyocyterna). Dessa rubbningar kan bero på genetiska faktorer, sjukdomar som angriper hjärtat direkt eller andra allvarliga sjukdomar. I vissa fall kan orsaken till RCM inte fastställas (idiopatisk restriktiv kardiomyopati).

Symptomen på RCM kan inkludera andfåddhet, trötthet, yrsel, benödem och synonymor. Sjukdomen kan vara livshotande om den inte behandlas korrekt, och patienter med RCM kan kräva intensiv medicinsk vård, inklusive läkemedelsbehandling, mekanisk hjärtstöd eller hjärttransplantation.

Perikardiocentes är en medicinsk procedur där ett nyckelhålsliknande hål skapas i patientens bröstkorg för att tappa vätska som har accumulerat i det perikardiella utrymmet, det vill säga det rum som omger och skyddar hjärtat. Denna procedure utförs vanligtvis med hjälp av en tunn, böjlig tunnel som kallas en nål eller kateter.

Perikardiocentes kan vara livräddande när patienten har en akut accumulering av perikardvätska, till exempel vid ett mMAG- (myocardialt markörantigen) eller ett trauma som orsakar en ödematös accumulering i det perikardiella utrymmet. Det kan också användas för att underlätta diagnosen av infektioner, cancer eller andra sjukdomar som kan ha resulterat i en onormal accumulering av vätska runt hjärtat.

Den medicinska termen för "hjärtsäck" är "primitive hjärta" eller "tubulärt hjärta". Det är en struktur som utvecklas hos ett embryo under fostertiden. Hjärtsäcken är en tidig form av hjärtat som bildas när olika delar av det tubulära hjärtat börjar vrida sig, förlängas och differensieras för att forma de olika kamrarna i det fullt utvecklade hjärtat.

Hjärtsäcken består av en muskulös vävnad som pumpar blod genom den cirkulerande systemen hos ett embryo. Det hjälper till att transportera näringsämnen och syre till cellerna i fostret under dess utveckling. Efterhand som fostret växer och utvecklas, kommer hjärtsäcken att förändras och forma de fyra kamrarna och de fyra ventriklarna i det fullt utvecklade hjärtat.

'Hjärt-kärltuberkulos' (eller 'cardiovaskulär tuberkulos') är en allvarlig komplikation till tuberkulos (TBC) som kan uppstå när sjukdomen sprider sig till hjärtat och kärlen. Detta orsakas vanligtvis av den bakterien Mycobacterium tuberculosis, som angriper lungorna men kan spridas via blodomloppet till andra delar av kroppen.

Hjärt-kärltuberkulos kan leda till flera komplikationer, bland annat:

1. Endocardit (infektion i hjärtkammarens klaffar eller hjärtmuskulaturen)
2. Myokardit (inflammation och skada på hjärtmuskulaturen)
3. Perikardit (inflammation och ansamling av vätska mellan de två yttre hjärthöljena, perikardiet)
4. Koronararteriit (inflammation och skada på kärl som förser hjärtmuskulaturen med syre)

Dessa komplikationer kan orsaka symptom som bröstsmärta, andfåddhet, irreguljära hjärtslag, hosta, feber och viktförlust. Hjärt-kärltuberkulos är en allvarlig sjukdom som kan vara dödligt om den inte behandlas korrekt och i tid. Behandlingen innefattar vanligtvis flerläkemedel under en längre tidsperiod för att eliminera bakterien och förhindra komplikationer.

I svensk medicinsk terminologi kan 'varbildning' definieras som "den patologiska process där celler eller vävnader i kroppen bildar felaktiga, funktionslösa eller överflödiga strukturer". Detta kan ske på grund av genetiska mutationer, infektioner, trauma eller andra skador. Exempel på varbildning inkluderar tumörer, cystor och vissa former av malformationer.

Kardiovaskulära infektioner är infektioner som drabbar hjärtat och det kardiovaskulära systemet, inklusive artärer, vener och hjärtkamrar. Dessa infektioner kan orsakas av olika patogener, såsom bakterier, virus och svampar. Exempel på kardiovaskulära infektioner är endokardit (infektion i hjärtklaffarna), myokardit (inflammation i hjärtmuskeln) och perikardit (inflammation i hjärtsäcken). Symptomen på dessa infektioner kan variera beroende på vilket område som är drabbat, men kan inkludera feber, trötthet, hosta, andningssvårigheter och smärta i bröstet. Behandlingen av kardiovaskulära infektioner består ofta av antibiotika eller antivirala läkemedel, beroende på orsaken till infektionen. I vissa fall kan kirurgi vara nödvändig för att behandla komplikationer såsom hjärtklaffssjukdomar eller abscesser i hjärtmuskeln.

Bornholm's disease, även känt som "Bornholms sjukdom" eller "gastrisk anfallsförmåga", är en välbekant men ännu inte fullständigt förstådd sjukdom. Det är en akut buksjukdom karakteriserad av plötslig onda magont och buksmärtor, ofta följt av feber och muskelvärk. Smärtan tenderar att vara lokaliserad till övergumpen (epigastrium) eller högra överkanten, men den kan irra runt i mag-tarmsystemet.

Sjukdomen är uppkallad efter Bornholm, en dansk ö i Östersjön, där det rapporterats om utbrott sedan 1800-talet. Det orsakas av ett bakterieinfektion, oftast med enterovirus eller coxsackievirus A, och tenderar att vara vanligare under sommarmånaderna.

Även om Bornholm's disease inte är livshotande, kan det vara mycket plågsamt och leda till arbetsoförmåga under sjukdomstiden. Behandlingen består ofta av smärtlindring och vila, men i vissa fall kan antivirala läkemedel eller andra behandlingsmetoder vara nödvändiga. Prevention är att uppmuntra till god handhygien för att minska risken för infektion.

En hjärtmuskelinflammation, även kallad myokardit, är en inflammatorisk sjukdom som drabbar hjärtmuskulaturen (myokardiet). Den kan orsakas av infektioner, autoimmuna reaktioner eller toxiska ämnen. Symptomen kan variera från milda till allvarliga och kan inkludera bröstsmärta, andfåddhet, trötthet och hjärt rytmstörningar. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av symtom, blodprover, elektrokardiogram (ECG) och ibland med hjälp av en biopsi av hjärtmuskeln. Behandlingen beror på orsaken till myokardit och kan innebära mediciner, hälsolivsändringar eller i vissa fall operationellt ingrepp.

Kardanolidder är en grupp kolesterolbaserade steroidhormoner som produceras naturligt i djur, inklusive människor. De har en central roll i regleringen av kroppens homeostas och är involverade i en rad fysiologiska processer, såsom ämnesomsättning, immunförsvar, hjärt-kärlsystemet och reproduktionen.

Det finns fem huvudgrupper av kardanolidhormoner:

1. Glukokortikoider: Dehydroepiandrosteron (DHEA), kortisol och aldosteron är exempel på glukokortikoider. Dessa hormoner reglerar bland annat ämnesomsättningen, blodtrycket och immunförsvaret.
2. Mineralokortikoider: Aldosteron är det viktigaste mineralokortikoidhormonet och har en central roll i regleringen av salt- och vätskebalansen i kroppen.
3. Sexualhormoner: De två huvudgrupperna av sexualhormoner är androgener (testosteron, dihydrotestosteron) och östrogener (östradiol, östriol). Dessa hormoner reglerar bland annat reproduktionen, sexuell differentiering och sekundära sexuella karaktärer.
4. Neuroaktiva steroider: DHEA och pregnenolon är exempel på neuroaktiva steroider som har en roll i hjärnans funktion och kan vara involverade i minnes- och kognitionsprocesser.
5. Vitamin D: Vitamin D är ett sekulärt kardanolidhormon som produceras i huden när den utsätts för solens UV-B-strålar. Det har en central roll i regleringen av calciumomsättningen och hälsa hos ben, muskler och andra vävnader.

I medicinskt sammanhang kan kardanoider användas som läkemedel för att behandla olika sjukdomar, till exempel könshormonrubbningar, brist på vitamin D, ben- och muskelrelaterade sjukdomar och cancer.

2. Ökad risk för infektioner, särskilt tuberkulos och vattkoppor. Ett barn som behandlas med kortison och smittas av vattkoppor ... Lungsäcksinflammation (pleurit) och hjärtsäcksinflammation (perikardit) Lungsäcksinflammation uppstår vid en inflammation i ... lungsäcken som omger lungorna och hjärtsäcksinflammation uppkommer vid en inflammation i hjärtsäcken som omger hjärtat. ...