Bindvävssjukdomar
Ehlers-Danlos syndrom
Marfans syndrom
Bindväv
Kollagen typ V
Kollagena sjukdomar
Loeys-Dietz Syndrome
Procollagen-lysin, 2-oxoglutarate 5-dioxygenas
Sklerodermi, systemisk
Osteogenesis imperfecta
Cutis laxa
Hud
Penisinduration
Connective Tissue Growth Factor
Mikrofilamentproteiner
Kollagen typ III
Kollagen
Antinukleära antikroppar
Bindvävsceller
Systemisk lupus erythematosus
Blandad bindvävssjukdom
Lungfibros
Syndrom
Fenotyp
Mutation
Molekylsekvensdata
Bassekvens
Retrospektiva studier
Hudsjukdomar
Hudens åldrande
Manodepressiv sjukdom
IE-proteiner
Psykiska störningar
Intercellulära, signalöverförande peptider och proteiner
Fibroblaster
Hudfysiologi
Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders
Bindvävstumörer
Senor
Pseudoxanthoma elasticum
Hudtester
Fibros
Involutionsdepression
Lichen planus
Fotmissbildningar, förvärvade
Hammartå
Yrkesval
Karriärstege
"Bindvävssjukdomar" (engelska: "fibrotic diseases") är en övergripande benämning på sjukdomar som kännetecknas av ökad bildning och ansamling av bindväv i olika vävnader och organ i kroppen. Bindväv, eller "förbindiv vävnad", är en typ av vävnad som ger stöd och form åt kroppens olika strukturer, samt hjälper till att skydda och isolera dem. När bindvävsvävnaden blir förändrad eller skadas kan det leda till en överdriven produktion av bindvävsstrukturer, såsom kollagenfibriller och extracellulär matrix, vilket i sin tur kan orsaka skada på omgivande vävnader och organ.
Det finns många olika typer av bindvävssjukdomar, som varierar i sin orsak, lokalisation och svårighetsgrad. Några exempel på bindvävssjukdomar inkluderar:
* Skleroderma: En sjukdom som drabbar huden och andra organ, såsom lungor, njurar och hjärta. Skleroderma kännetecknas av en ökad produktion av bindväv i huden och blodkärlen, vilket kan leda till förhårdnad och trötthet i huden, små blodkärlsförändringar och skador på andra organ.
* Systemisk lupus erythematosus (SLE): En autoimmun sjukdom där kroppens immunsystem attackerar friska vävnader och organ. SLE kan drabba många olika organ i kroppen, inklusive huden, lederna, njurarna, lungorna och hjärtat. I samband med SLE kan det uppstå en ökad produktion av bindväv i de drabbade områdena, vilket kan leda till förhårdnad och andra skador.
* Dermatomyositis: En autoimmun sjukdom som drabbar huden och musklerna. Dermatomyositis kännetecknas av en inflammation i musklerna och en ökad produktion av bindväv i huden, vilket kan leda till svaghet, smärta och förhårdnad i musklerna samt rödaktiga eller lilafärgade utslag på huden.
* Fibromyalgi: En kronisk smärtsjukdom som drabbar muskler, senor och leder. Fibromyalgi kännetecknas av en ökad känslighet för smärta i musklerna och senorna samt trötthet, sömnsvårigheter och depression. Även om orsaken till fibromyalgi inte är fullständigt klarlagd, kan det finnas ett samband mellan sjukdomen och en ökad produktion av bindväv i musklerna och senorna.
Det finns också vissa hud- och muskelsjukdomar som orsakas av en överdriven produktion av bindväv, så kallade fibrotiska sjukdomar. Exempel på sådana sjukdomar är systemisk skleros (sklerodermi), Dupuytrens kontraktur och Ledderhoses sjukdom.
Systemisk skleros är en autoimmun sjukdom som drabbar huden, blodkärlen och inre organ. Sjukdomen kännetecknas av en förtjockning och förhårdnad av huden, speciellt på händer, armar, ansikte och bröstkorg. Även blodkärlen kan drabbas, vilket kan leda till höjd blodtryck och andra kardiovaskulära problem. Inre organ som lungor, njurar och mag-tarmkanalen kan också påverkas.
Dupuytrens kontraktur är en sjukdom där bindväv i handflatan och fingrarna förtjockas och förhärdar sig. Detta leder till att fingrarna böjs inåt och kan bli svåra att räta ut. Sjukdomen är vanligare hos män än kvinnor och tenderar att drabba äldre personer.
Ledderhoses sjukdom är en sjukdom där bindväv i fotens sulor förtjockas och förhärdar sig. Detta leder till att foten blir svullen och smärtsam, och det kan vara svårt att gå eller stå upp. Sjukdomen är vanligare hos män än kvinnor och tenderar att drabba äldre personer.
Det finns också vissa sjukdomar som orsakas av en underproduktion av bindväv, så kallade syndrom med underutvecklad bindväv. Exempel på sådana sjukdomar är Ehlers-Danlos syndrom (EDS), Marfan syndrom och Osteogenesis imperfecta (OI).
Ehlers-Danlos syndrom (EDS) är en grupp av genetiska sjukdomar som beror på defekter i kollagenproduktionen. Detta leder till att bindväven blir slapp och mjuk, vilket kan orsaka ledsmärtor, hudskador och svårigheter att läka sår.
Marfan syndrom är en genetisk sjukdom som beror på defekter i kollagenproduktionen. Detta leder till att bindväven blir slapp och mjuk, vilket kan orsaka ledsmärtor, hudskador och svårigheter att läka sår. Marfan syndrom kan också påverka andra organ som hjärtat, lungorna och ögonen.
Osteogenesis imperfecta (OI) är en genetisk sjukdom som beror på defekter i kollagenproduktionen. Detta leder till att benen blir svaga och bräckliga, vilket kan orsaka frakturer och skador. OI kan också påverka andra organ som hjärtat, lungorna och ögonen.
Det är viktigt att söka medicinsk rådgivning om man tror sig ha en av dessa sjukdomar. En tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen och minska risken för komplikationer.
Ehlers-Danlos syndrom (EDS) är en grupp genetiska sjukdomar som påverkar bindväv och kollagen, ett protein som ger styrka och elasticitet till huden, senorna och leder. Det finns flera olika typer av EDS, men de flesta har symptom som inkluderar:
* Lätt utslitlighet på huden, som kan vara mycket lätt förletlig och ha en silkig textur
* Översträckliga leder och slappa ligament, vilket kan resultera i subluxationer (delvis avknäppta leder) eller luxationer (fullständigt avknäppta leder)
* Kronisk smärta i muskler och leder
* Svaghet i musklerna, särskilt i ansiktet, halsen och extremiteterna
* Överkänslighet för smärta
* Funktionshinder av olika grader beroende på typ av EDS
Det är viktigt att notera att symptomen kan variera mycket mellan olika individer, även inom samma typ av EDS. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av genetisk tester, fysiska undersökningar och familjehistoria.
Marfan syndrom är ett genetiskt sjukdomstillstånd som beror på förändringar (mutationer) i genern FBN1, som kodar för proteinet fibrillin-1. Detta protein är viktigt för att ge struktur och styrka till olika vävnader i kroppen, särskilt bindväv, senor och hjärtat (aorta).
Sjukdomen påverkar ofta olika delar av kroppen, inklusive skelett, ögon, hud och hjärt-kärlsystemet. Några vanliga symtom innefattar långsträckt kroppsbyggnad, långa, smala lemmar, flexibel ryggrad, bröstkorgdeformationer, lågt blodtryck och ögonproblem som skelning eller glaskroppsförändringar. Vidare kan Marfan syndrom leda till komplikationer i hjärt-kärlsystemet, särskilt vidgad aorta och ökat risk för aortariss (en typ av hjärtklaffbristning).
Marfan syndrom är ärftligt och kan överföras från en förälder till barn genom autosomalt dominant nedärvningsmönster, vilket betyder att en kopia av den defekta genen räcker för att orsaka sjukdomen. Cirka 1 person i 5 000 är drabbad av Marfan syndrom.
"Bindväv" (i medicinsk kontext) refererar till den typ av vävnad som hjälper till att hålla kroppens olika strukturer på plats och stödja dem. Den består av ett nätverk av proteiner, bland annat kollagen och elastin, som sitter fast i en grund substance som kallas extracellulär matrix. Bindväv hjälper också till att transportera näringsämnen, syre och avfallsprodukter mellan blodomloppet och cellerna i kroppen.
Det finns tre huvudsakliga typer av bindväv: lös bindväv, fast bindväv och speciell bindväv. Lös bindväv består av ett tunnare nätverk av proteiner och har en mer flytande grundsubstans, vilket gör den mer flexibel och anpassningsbar. Fast bindväv har ett tjockare proteinnätverk och mindre grundsubstans, vilket gör den styvare och mer strukturellt stödjande. Speciell bindväv inkluderar typer som är specifika för vissa organ eller vävnader, såsom federvävnad i öronen och brosk i lederna.
Bindväv kan skadas på olika sätt, till exempel genom inflammation, infektion, trauma eller degenerativa sjukdomar. Sådana skador kan leda till symptom som smärta, svullnad, rörelsebegränsning och försämrad funktion i den drabbade strukturen. Behandlingen av bindvävsrelaterade problem beror på orsaken och kan innefatta vila, behandling med läkemedel, fysisk terapi eller kirurgi.
Kollagen typ V är ett nätformat kollageprotein som finns i bland annat blodkärl, mellanben (meniscus), hud, leder och linsen i ögat. Det utgör en mindre andel av all kollagen i kroppen, men har viktiga funktioner vad gäller att ge stöd och struktur till de vävnader där det finns. Kollagen typ V är också ett viktigt beståndsdel i hårfolliklarna och kan spela en roll vid håravfall om det förekommer för lite av detta proteinet.
Collagen diseases är en grupp sjukdomar som beror på felaktigheter i kroppens produktion eller förändringar av kollagen, ett protein som utgör en viktig del av bindväv, hud, ben och andra strukturer i kroppen. Dessa sjukdomar kan påverka olika delar av kroppen och ge upphov till en mängd symtom beroende på vilket kollagen som är drabbat och hur allvarligt felet är. Några exempel på collagen diseases inkluderar systemiska skleros, lupus erythematosus, rheumatoid arthritis och osteogenesis imperfecta. Behandlingen beror på vilken specifik sjukdom som föreligger och kan bestå av mediciner, terapi och livsstilsförändringar.
Loeys-Dietz Syndrome (LDS) er en ärftlig sjukdom som berör bindväv och blodkärl. Den orsakas av mutationer i generna TGFBR1 eller TGFBR2, vilka kodar för proteiner som spelar en viktig roll i signaltransduktionen av transforming growth factor β (TGF-β), ett protein som reglerar celldelning, celltillväxt och cell Differentiering.
LDS kännetecknas av olika symtom, däribland:
* Anomalier i huden, skelettet och ögonen (ofta associerade med syndromet Apert)
* Arterieanevrism och dissektion (förtida utvidgning och skada på blodkärl)
* Kardiovaskulära missbildningar, såsom mitralis- eller aortaklaffbrist
* Ökat risk för intracraniala blödningar (blödningar i hjärnan)
* Ökad känslighet för infektioner
LDS är en sällsynt sjukdom och berör ungefär 1 av 50 000 personer. Den kan vara svår att diagnostisera på grund av dess varierande symtom, men genetisk testing kan bekräfta diagnosen. Behandlingen inkluderar kirurgi för att reparera aneurysmer och dissektioner, samt medicinsk behandling för att kontrollera TGF-β-signaleringsvägen.
Procollagen-lysin, 2-oxoglutarate 5-dioxygenase er en type enzym, også kendt som PLOD1, som spiller en vigtig rolle i produktionen af collagen i kroppen. Collagen er et protein, der findes i stort set alle væv i kroppen og er essentielt for at give struktur, styrke og integritet til huden, knogler, sener, blodkar og andre væv.
Specifikt er PLOD1 involveret i post-translational modifikationen af collagen, hvor den katalyserer oxidationen af en specifik aminosyre, lysin, der findes i procollagen. Denne oxidation er en nødvendig proces for at tillade to procollagen molekyler at danne krydsforbindelser og danne et stabilt collagen triple-helix struktur.
Mutationer i PLOD1-generen kan føre til en række sygdomme, herunder osteogenesis imperfecta, som er en gruppe af arvelige sygdomme, der påvirker knoglevæv og kendt for at gøre knoglerne svage og skrøbelige.
Systemisk sklerodermi är en autoimmun sjukdom som påverkar huden och olika organ i kroppen. Den karaktäriseras av ett förändrat kollagenmetabolism som leder till ökad produktion och accumulering av kollagen i huden och andra vävnader, vilket orsakar fibros och skleros (förtjockning och hårdning).
Systemisk sklerodermi kan delas in i två huvudgrupper: limited cutaneous systemic sclerosis (lcSSc) och diffuse cutaneous systemic sclerosis (dcSSc), beroende på om det primärt berörda området är begränsat till händer och fingrar eller om det också inkluderar armar, ben och andra kroppsdelar.
Utöver hudpåverkan kan systemisk sklerodermi även drabba blodkärl, muskler, ledvävnader, lungor, hjärta, njurar och tarmar. Symptomen varierar beroende på vilka organ som är involverade, men kan inkludera exempelvis Raynauds fenomen (fingrar och tår blir vit-blå-röda under kyla eller stress), hudförtjockning, smärta i lederna, muskelsvaghet, hosta, andnöd, trötthet, viktminskning och magproblem.
Systemisk sklerodermi behandlas vanligen med immunosuppressiva läkemedel för att reducera inflammationen och fibrosen, samt med symtomatiska behandlingar beroende på vilka organ som är drabbade.
Osteogenesis imperfecta (OI) er en medfødt og genetisk betinget sygdom, der karakteriseres ved svagt og skrøbeligt knoglevæv. Den skyldes mutationer i generne, der koder for typ II kolagen, et vigtigt strukturprotein i knoglevævet.
Som følge af den manglende eller nedsatte mængde og/eller kvalitet af collagen dannes knoglerne let ømme, tynde og skrøbelige, hvilket medfører en forhøjet risiko for knoglebrud (frakturer) allerede ved svage traumer eller i nogle tilfælde spontant.
OI kan variere meget i alvorlighed fra lette former med få frakturer og begrænset skader på knoglerne til meget alvorlige former, hvor der er mange frakturer allerede ved fødslen eller i tidlig barndom, og hvor der også kan være andre symptomer som kortvækst, blåt farveskifte i huden (blå skoldmønstring), høreløshed, muskelsvaghed og for tidlig tilbagetrækning af tænderne.
Der findes ikke nogen kur for OI, men behandlingen består typisk af støtte og pleje af symptomerne, herunder forebyggelse og behandling af frakturer, fysisk terapi for at styrke muskler og forbedre bevægelighed, medicinsk behandling for smerter og andre symptomer, samt eventuelt brug af ortoser eller anden hjælpemidler for at støtte knoglerne og forebygge yderligere frakturer. I visse tilfælde kan operative indgreb også blive overvejet.
"Cutis laxa" är en sällsynt medfödd eller förvärvad sjukdom som kännetecknas av slapp, hängande och ofta wrinklad hud på ansikte, hals, armhålor, underarmar och övre delen av ryggen. Det orsakas av defekter i kollagens syntes eller struktur, vilket leder till en minskad elasticitet i huden.
Sjukdomen kan vara associerad med andra systemiska symptom som bl.a. inkluderar lung- och hjärtsvikt, mag-tarmsymtom samt ögonsjukdomar. Det finns olika former av cutis laxa, beroende på vilket genetiskt fel eller miljöfaktor som orsakat sjukdomen.
I medicinsk terminologi kan "cutis laxa" definieras som en genetisk eller förvärvad kondition med lös, hängande och ofta wrinklad hud på olika delar av kroppen, orsakad av defekter i kollagens syntes eller struktur.
'Hud' er det største organet i menneskelig kropp og utgjør en barriere mellom kroppen og ytre verden. Det er komplett med blodkar, svedkjertler, nerve-ende, hårfolikler og immunforsvarsmekanismer. Huden har mange funksjoner, inkludert beskyttelse av kroppen fra skader, regulering av varme og fugtighet, vitamin D syntese og sanseinntrykk som berør, smerte, varme og kulde. Det er også viktig for psykisk velbefindende og estetisk utseende. Huden kan deles opp i to hovedgrupper: tykk hud (eller keratiniseret epitel) som inkluderer håret, negler og tennene, og tynn hud (eller ikke-keratiniserte epiteler), som inkluderer skinn, slimhinner og de indre overflater av kroppen.
Penisinduration är ett medicinskt begrepp som refererar till en abnormt hög grad av styvhet eller hårdhet hos penis, vanligtvis under sexuell upphetsning. Det kan också kallas erektion. En erektion uppstår när blodfylls nästan helt i två rörformade kroppar, kallade cavernosakropparna och spongiosakropparna, som finns i penis. När dessa rörformade kroppar fylls med blod utvidgas de, vilket orsakar penis att stela upp eller hårdna. Penisinduration kan vara ett tecken på olika medicinska tillstånd som diabetes, multipla skleros och åderförkalkning. I vissa fall kan det också bero på psykiska faktorer som stress, ångest eller depression.
Connective Tissue Growth Factor (CTGF) är ett proteiner som tillhör transforming growth factor beta (TGF-β) superfamiljen. CTGF produceras av olika celltyper, inklusive fibroblaster och endotelceller, och spelar en viktig roll i reguleringen av cellproliferation, differentiering, migration och extracellulär matrixproduktion under normala fysiologiska förhållanden såväl som under patologiska tillstånd som fibros och cancersjukdomar.
CTGF binder till integrinreceptorer och andra receptorproteiner på cellmembranet, vilket aktiverar intracellulära signaltransduktionsvägar som reglerar cellfunktioner. I samband med skador eller inflammation kan CTGF-nivåerna öka, vilket kan leda till ökad fibroblastproliferation och matrixproduktion, samt försämrad kapillärtillväxt och angiogenes. Dessa processer kan i sin tur bidra till patologisk fibros och andra sjukdomstillstånd.
Mikrofilamentproteiner är en typ av cytoskelettproteiner som bildar trådlika strukturer i celler. De är smala fibriller med en diameter på omkring 3-7 nanometer och är huvudsakligen uppbyggda av aktin, ett globulärt protein. Mikrofilamentproteiner spelar en viktig roll i celldelning, cellrörelser, celladhesion och cellmekanik. De kan också interagera med andra proteiner för att bilda komplexa strukturer som lamellipodier och filopodier.
Kollagen typ III, også kjent som collagen type III, er ein type av kollagen som finns i huden, bløy organsk tissue og vaskulære strukturer (blodkar og lymfekar) i kroppen. Det er et av de mest ulike typerne av kollagen og utgjør en viktig del av den ekstraselvage matrisen (ESM) i kroppen, som støtter og forstærker cellestrukturer og hjelper med å regulere cellefunksjoner.
Kollagen typ III er ein trimer, det betyr at det er sammensatt av tre identiske α-kjeddar. Disse kjeddane er produsert innenfor cellene som prokollagen og klippas deretter til kortere peptider før de utfoldes og blir omformer til kollagen i eksosomen. Kollagen typ III har en unik aminosyresekvens som gir det fleksibilitet og styrke, noe som gjør at det er spesiellt viktig for bløtge og elastiske strukturer i kroppen.
I huden forekommer kollagen typ III sammen med kollagen typ I i en forhold på om lag 1:9. I blodkar og lymfekar er forholdet mer like, og kan være så mye som 1:1. Kollagen typ III er også en viktig komponent i de skjeglene som finnes mellom muskelcellene, og det spiller en viktig rolle i muskulær regenerasjon etter skade.
Redusert mengde av kollagen typ III har blitt forbundet med flere sykdommer, inkludert ehlers-danlos syndrom, marfans syndrom og systemisk sklerose.
Kollagen är ett protein som finns i djurs och människors kroppar. Det är ett strukturprotein som utgör en viktig del av bindväv, ben, hud, senor och leder. Kollagen ger styrka och elasticitet åt dessa vävnader. Det är det mest förekommande proteinet i djurriket och utgör upp till 30% av allt protein i en människokropp.
Det finns flera olika typer av kollagen, men de vanligaste är typ I, II och III. Typ I kollagen är det starkaste och mest vanliga och hittas bland annat i huden, benen och senorna. Typ II kollagen hittas främst i brosk och leder och ger dem deras elasticitet. Typ III kollagen finns i blodkärl, hud och andra mjuka vävnader.
Kollagens molekyler är uppbyggda av tre polypeptidkedjor som spirals samman till en tresnöring. Dessa tresnörningar sitter sedan ihop med varandra i långa fibriller som ger kroppsvävnaderna deras mekaniska styrka och flexibilitet.
"Antinuclear antibodies" (ANA) er en type autoantikroppar, dvs. antikroppar som angriper egne kroppenes celler eller bestanddele. I denne sak handler det om antikroppar som angriper kjernebestanddelene i cellekjernen. ANA-tester brukes ofte som en del av undersøkelser for autoimmune sykdommer, fordi forekomsten av ANA kan indikere at en person har en økt risiko for å utvikle slike sykdommer.
Det er viktig å understreke at en positiv ANA-test alene ikke står for en diagnose av en autoimmun sykdom, siden ANA kan også forekomme hos helsepersoner eller personer med andre type sykdommer. Derfor bør resultatet av en ANA-test sette i sammenheng med andre symptomer og tester for å stille en korrekt diagnose.
'Bindvävsceller' refererar till olika typer av celler som är involverade i uppbyggnaden och underhållet av bindväv, som är en typ av vävnad som hjälper till att ge struktur och stöd till kroppen. Bindvävsceller inkluderar:
1. Fibroblaster: Dessa celler producerar de proteiner som utgör det mesta av bindväven, såsom kollagen och elastin. De hjälper också till att reparera skador på vävnaden.
2. Makrofager: Dessa är immunceller som hjälper till att försvara kroppen mot infektioner genom att fagocytera (förstöra) främmande partiklar och döda bakterier.
3. Adipocyter: Dessa är fetceller som lagrar energirik föda i form av fett. De hjälper också till att ge stöd och isolering till kroppen.
4. Blodkärlsceller: Dessa celler bildar blodkärlen som transporterar syre, näringsämnen och andra substanser till och från cellerna i kroppen.
5. Små blodkroppar (trombocyter): Dessa är små, diskformade celler som hjälper till att stanna blödningar genom att bilda blodproppar.
Det är värt att notera att det finns också andra typer av celler som kan ingå i bindväv beroende på var i kroppen den finns och dess specifika funktion.
Systemisk lupus erythematosus (SLE) är en autoimmun sjukdom, vilket betyder att kroppens immunförsvar istället för att skydda mot främmande ämnen attackerar och skadar kroppens egna celler och vävnader. SLE kan påverka olika organ och system i kroppen, såsom hud, ledvävnader, njurar, lungor, hjärta och centrala nervsystemet.
Vid SLE produceras autoantikrocher, vilket är antikroppar riktade mot kroppens egna celler och proteiner. Dessa autoantikrocher kan bilda komplex som orsakar inflammation och skador på olika vävnader i kroppen. SLE karaktäriseras av att patienten ofta har symptom från flera olika organsystem samtidigt, och sjukdomen kan variera mycket mellan olika individer.
Några vanliga symtom på SLE inkluderar trötthet, feber, hudutslag (särskilt ett typiskt utslag känt som "malärt butterfly-utslag" på kinderna), ledvärk och ledont i händerna, muskelvärk, lunginflammation, njursjukdom, blodproppar och neurologiska symtom som minnesförlust, koncentrationssvårigheter och humörsvängningar.
SLE är vanligare hos kvinnor än män, och sjukdomen tenderar att debutera under fertil ålder (20-40 år). Sjukdomens orsaker är inte fullständigt kända, men det finns starka indicier på att både genetiska och miljöfaktorer spelar in. Behandlingen av SLE består ofta av immunosuppressiva läkemedel för att kontrollera den överaktiva immunsystemreaktionen, samt behandling av specifika symtom och komplikationer.
"En blandad bindvävssjukdom" är ett samlingsbegrepp för en grupp sjukdomar som alla påverkar och kännetecknas av onormalt tillväxt och/eller strukturförändringar i bindväven. Bindväv är ett vävnadslager som finns över hela kroppen och har funktionen att ge stöd, skydda och förbinda andra vävnader och organ.
Exempel på sådana sjukdomar inkluderar:
1. Fibromatoser: Vävnadsproliferationer som består av blandad bindväv med olika grad av kolagen, muskelfibriller och blodkärl. Dessa är vanligtvis lokaliserade till muskler eller senor och kan vara aggressiva eller icke-aggressiva.
2. Skleroderma: En autoimmun sjukdom som kännetecknas av hård, förtjockad bindväv i huden och andra organ, inklusive lungor, hjärta, njurar och tarmar.
3. Systemisk lupus erythematosus (SLE): En autoimmun sjukdom som kan påverka alla kroppens organ och vävnader, inklusive huden, lederna, blodkärlen, njurarna och centrala nervsystemet.
4. Dermatomyositis: En autoimmun sjukdom som kännetecknas av inflammation i musklerna och huden.
5. Polymyosit: En autoimmun sjukdom som kännetecknas av inflammation och svaghet i skelettmuskulaturen.
6. Rheumatoid arthritis (RA): En autoimmun sjukdom som primärt påverkar lederna, men kan också involvera andras organ och vävnader.
Dessa är bara några exempel på de många olika sjukdomar som kan innefatta en förändring i bindväven. Det är viktigt att konsultera en läkare om man misstänker att man har någon av dessa sjukdomar.
'Lungfibros' är en benämning på en grupp sjukdomar som kännetecknas av förtjockning och skleros (hårdnad) av lungornas vävnad. Detta leder till att lungorna inte kan expandera normalt under andningen, vilket i sin tur gör det svårare för syre att diffundera in i blodomloppet.
Den vanligaste typen av lungfibros kallas idiopatisk lungifibros (ILA), som innebär att orsaken till fibrosen är okänd. Andra typer av lungfibros kan bero på exponering för skadliga ämnen, såsom asbest eller silikos, eller vara en komplikation till andra sjukdomar, som exempelvis systemisk sclerosis (sklerodermi).
Symptomen på lungfibros kan inkludera andnöd, hosta och trötthet. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av lungsymtom, röntgenbilder och lungfunktionsprov, samt i vissa fall genom biopsi. Behandlingen av lungfibros kan omfatta medicinsk behandling, rehabilitering och syrgastillförsel vid svår andnöd.
'Syndrom' er et begreb, der anvendes indenfor medicin og betegner en samling af symptomer, tegn og/eller læsioner, der ofte forekommer sammen. Et syndrom repræsenterer dermed en særlig klinisk præsentation eller et mønster af sygdomsmanifestationer, men adskiller sig fra en specifik diagnose, da årsagen til syndromet ikke nødvendigvis er klar.
Et eksempel på et syndrom er Down-syndromet, der karakteriseres ved en unormal kromosomalt fordeling (trisomi 21), hvilket resulterer i en række fysiske og mentale egenskaber og udviklingsmæssige forsinkelser. Andre eksempler inkluderer Klinefelters syndrom, Cushings syndrom og Marfans syndrom.
'Fenotyp' är ett begrepp inom genetiken och betecknar de observerbara egenskaper, drag eller karaktärer hos en individ som resulterar från den specifika kombinationen av arv (genotyp) och miljöpåverkan. Fenotypen kan vara fysiska egenskaper såsom ögonfärg, storlek och form, men även beteendemässiga drag som intelligens och personlighet. Fenotypen uttrycks genom interaktionen mellan genotypen och olika miljöfaktorer som livsstil, näringsintag, sjukdomar med mera.
En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.
Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.
DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.
Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.
"Bassekvens" er en medisinsk betegnelse for en abnorm, gentagen sekvens eller mønster i et individ's DNA-sekvens. Disse baseparsekvenser består typisk av fire nukleotider: adenin (A), timin (T), guanin (G) og cytosin (C). En bassekvens kan være arvelig eller opstå som en mutation under individets liv.
En abnormal bassekvens kan føre til genetiske sygdomme, fejlutviklinger eller forhøjet risiko for bestemte sykdommer. For eksempel kan en bassekvens, der koder for en defekt protein, føre til en arvelig sykdom som cystisk fibrose eller muskeldystrofi.
Det er viktig å understreke at en abnormal bassekvens ikke alltid vil resultere i en sykdom eller fejlutvikling. I mange tilfeller kan individet være asymptomatisk og leve et normalt liv.
Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.
Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.
Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.
Hudsjukdomar är sjukdomar som primärt påverkar huden och dess tillhörande strukturer, såsom hår, naglar och slemhinnor. Det kan vara både akuta och kroniska tillstånd, som orsakas av en rad olika faktorer, inklusive infektioner, autoimmuna störningar, genetiska faktorer, miljöfaktorer och cancer. Exempel på hudsjukdomar är eksem, psoriasis, akne, svampinfektioner, herpes simplex, hudcancer och vitiligo. Behandlingen av hudsjukdomar kan vara symtomatisk eller riktad mot orsaken, beroende på typen av sjukdom och dess allvarlighetsgrad.
'Hudens åldrande' (i medicinsk kontext) refererar till de fysiska förändringar som sker i huden under processen att åldras. Dessa förändringar kan vara både inre och yttre, och de kan påverka hudens struktur, funktion och utseende. Några exempel på dessa förändringar är:
1. Hudens tjocklek minskar, särskilt i ansiktet och på baksidan av händer och fötter.
2. Huden blir mindre elastisk och mer spröd, vilket kan leda till att det uppstår rynkor och fårgropar.
3. Hudens blodkärl blir mindre effektiva, vilket kan leda till att huden blir tunnare, mer genomskinlig och svalare.
4. Huden producerar mindre av de naturliga oljor som hjälper till att hålla den fuktig, vilket kan leda till torrhet och skrynklighet.
5. Hudens pigmentering förändras, vilket kan leda till att det uppstår fläckar, solstänk och andra typiska tecken på åldrande.
6. Huden blir mer känslig för solskador och har därför en ökad risk att utveckla hudcancer.
Det är värt att notera att många av dessa förändringar kan accelereras av andra faktorer än åldrande, såsom exponering för sol, tobaksrökning och dålig hudvård.
Manodepressiv sjukdom, även känd som bipolär affektivt störning, är en mental ohälsa som karaktäriseras av upprepade episoder med maniska, hypomana eller depressiva symptom. Under en manisk episod kan individen uppleva ökad energi, eufori, tankeflöde och självsäkerhet, samt ha svårt att sätta sig stilla eller tänka klart. Under en depressiv episod kan personen känna sig nedstämd, hopplös, trött, sakna energi och ha ont i kroppen. I vissa fall kan individen uppleva både maniska och depressiva symptom samtidigt, ett tillstånd som kallas mixed state. Manodepressiv sjukdom påverkar personens humor, tankar, perception, handlingar och sömn. Det är en livslång sjukdom som behandlas med mediciner och psykoterapi.
Hudtumörer är abnorma tillväxt eller förändringar av celler i huden. De kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Några exempel på godartade hudtumörer inkluderar:
* Nevi (mole): En vanlig typ av benig tumör orsakad av samlingar av pigmentceller (melanocyter)
* Hämangiom: En tumör som består av blodkärl
* Lipom: En tunnor orsakad av fettsvävnad
Exempel på elakartade hudtumörer inkluderar:
* Basalcellsk cancer: Den vanligaste typen av hudcancer som ofta visar sig som en rosa, pärlglänsande eller skinande knöl. Det är sällan livshotande men kan vara destruktivt lokalt.
* Platssk cancer: Den näst vanligaste typen av hudcancer som ofta visar sig som en röd, skrovlig eller skrynklig knöl eller plaket. Det är mer aggressivt än basalcellsk cancer och kan sprida till andra delar av kroppen.
* Melanom: Den allvarligaste typen av hudcancer som ofta visar sig som en förändring i ett mole eller en ny, oregelbunden fläck på huden. Det har potentialen att spridas till andra delar av kroppen och kan vara livshotande om det inte behandlas tidigt.
IE-proteiner, eller "Immediate-Early"-proteiner, är en typ av proteiner som syntetiseras tidigt under en virusinfektion. De aktiveras direkt eller nästan direkt efter att viruset har infekterat värden och beforefter följer de två andra faser av genuttryck, tidiga (early) och sent (late) proteiner. IE-proteinerna spelar ofta en viktig roll i regleringen av virusets eget genuttryck samt i modifieringen av värdcellens miljö för att främja virusreplikationen.
Psykiska störningar (eller mentala störningar) är enligt Världshälsorganisationen WHO en allmän beteckning på en grupp sjukdomar, som kännetecknas av särskilda förändringar i känsloliv, tankar, perceptioner, minne, inlärning, motivation, uppfattning om verkligheten och beteende. Dessa förändringar är så pass allvarliga att de orsakar individen klart lidande eller funktionsnedsättning i vardagslivet. Psykiska störningar kan ha olika orsaker, exempelvis genetiska faktorer, hjärnskador, trauma, missbruk av droger eller alkohol, samt sociala och miljömässiga faktorer. Exempel på psykiska störningar är depression, schizofreni, ångeststörningar, personlighetsstörningar och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som exempelvis autism och ADHD.
Intercellulära, signalöverförande peptider och proteiner är molekyler som används för kommunikation mellan celler i kroppen. Dessa peptider och proteiner binder till specifika receptorer på målcellernas yta och utlöser en biokemisk respons, vilket orsakar en ändring av cellens funktion eller beteende. De kan vara involverade i en rad olika fysiologiska processer, till exempel immunresponser, nervimpulstransmission och cellytorscellkommunikation. Exempel på intercellulära signalproteiner inkluderar cytokiner, neurotransmittorer och hormoner.
Anxiety disorders are a category of mental health disorders characterized by feelings of excessive and persistent worry, fear, or anxiety that interfere with daily activities. According to the Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), there are several specific types of anxiety disorders, including:
1. Separation Anxiety Disorder: intense fear or anxiety about being separated from a person or place that provides feelings of security or safety.
2. Selective Mutism: consistent failure to speak in certain social situations where speaking is expected, despite the ability to understand and speak in other situations.
3. Specific Phobia: excessive and persistent fear of a specific object, situation, or activity that is generally not harmful.
4. Social Anxiety Disorder (Social Phobia): intense fear or anxiety about social interactions or performing in front of others.
5. Panic Disorder: recurrent unexpected panic attacks and constant worry about having another attack.
6. Agoraphobia: fear or anxiety about being in places or situations from which escape might be difficult or help unavailable in the event of a panic attack or other incapacitating or embarrassing symptoms.
7. Generalized Anxiety Disorder (GAD): excessive and persistent worry or anxiety about several aspects of life, for a period of six months or more.
8. Substance/Medication-Induced Anxiety Disorder: anxiety caused by the effects of a substance or medication.
9. Anxiety Disorder Due to Another Medical Condition: anxiety that is the direct physiological consequence of another medical condition.
10. Other Specified Anxiety Disorder and Unspecified Anxiety Disorder: categories for disorders with symptoms that do not meet the criteria for any of the specific anxiety disorders but still cause significant distress or impairment.
These disorders can significantly impact a person's quality of life, making it difficult to function in social, occupational, and other areas of life. Treatment typically involves psychotherapy, medication, or a combination of both.
'Affektiva störningar' är ett samlingsbegrepp inom psykiatrin för en grupp sjukdomar som kännetecknas av störningar i individens affekter, det vill säga känsloliv och stämning. Detta kan yttra sig i onormalt intensiva, långvariga eller ofta skiftande känslor, till exempel depression, mani eller både och. Affektiva störningar innefattar diagnoser som depressiva störningar, bipolära störningar och cyklotymiska störningar.
En fibroblast är en typ av cell som producerar och sekreterar extracellulära matrix-proteiner, såsom kollagen och elastin, vilka ger struktur och integritet till bindväv och andra stödjande vävnader i kroppen. De spelar också en viktig roll i läkning av sår och ärrbildning genom att producera kollagen och andra proteiner som hjälper till att reparera skadad vävnad. Fibroblaster är multipotenta, vilket betyder att de kan differensiera till andra typer av celler under vissa förhållanden. De förekommer i många olika sorters bindväv, inklusive leder, hud, lungor och hjärta.
Hudfysiologi (engelska: skin physiology) är ett område inom fysiologin som handlar om hudens struktur och funktion. Huden är det största organet i människokroppen och har flera viktiga funktioner, till exempel att agera som en barriär mot skada, infektion och vattenförlust.
Huden består av två huvudsakliga skikt: epidermis och dermis. Epidermis är det yttre lagret och är uppbyggt av flera cellager som skyddar underliggande vävnader. Den yttersta celllagen kallas stratum corneum och består av döda celler som är fyllda med keratin, ett protein som gör cellerna tåliga mot mekanisk påfrestning och uttorkning. Dermis är det inre lagret och innehåller blodkärl, svettkörtlar, talgkörtlar och nervändar.
Huden har flera funktioner, däribland:
1. Barriärfunktion: Huden skyddar kroppen mot skada, infektion och uttorkning. Stratum corneum är ett effektivt skyddsområde som förhindrar att främmande partiklar tränger in i kroppen.
2. Termoreglering: Huden hjälper till att reglera kroppstemperaturen genom att utvidga eller kontrahera blodkärlen nära ytan. När blodkärlen expanderar ökar vätskeflödet och kroppen avger värme, medan kontrahering av blodkärlen minskar vätskeflödet och hjälper till att bevara värme.
3. Sensorisk funktion: Huden innehåller nervändar som reagerar på beröring, smärta, tryck, temperatur och vibrationer. Dessa signaler skickas till hjärnan för bearbetning och tolkning.
4. Immunförsvar: Huden har en viktig roll i kroppens immunförsvar genom att producera antikroppar och andra immunoglobuliner som skyddar mot infektioner.
5. Vitamin D-syntes: Huden kan syntetisera vitamin D när den utsätts för solens ultravioletta strålar (UVB). Vitamin D är viktigt för benhälsa, muskel funktion och immunförsvar.
Icke-kommunicerbara sjukdomar som diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, cancer och neurologiska sjukdomar kan påverka huden på olika sätt. Exempelvis kan diabetes orsaka neuropati, som kan leda till förlorad känsel i händer och fötter. Hjärt-kärlsjukdomar kan orsaka blåsbildningar eller andra hudförändringar, medan cancer kan leda till hudlösa sår (ulcerationer) eller andra hudskador. Neurologiska sjukdomar kan också påverka huden genom att orsaka rörelsemönsterstörningar, muskelspasmer eller andra symtom.
Den Diagnostiska och statistiska manualen för psykiatriska störningar (DSM) är en utförlig handbok publicerad av Amerikanska psykiatriska föreningen (APA). Den används globalt som ett referensverk för att diagnostisera och klassificera olika mentala störningar.
DSM innehåller en systematisk presentation av kriterier och symptom som behövs uppfylla för att ställa en diagnos på olika psykiatriska tillstånd, från neuropsykiatriska störningar till affektiva och personlighetsstörningar. Den innehåller också information om prevalens, incidens, riskfaktorer, komorbiditet och relaterade medicinska eller psykosociala problem för varje diagnos.
DSM har gått igenom flera uppdateringar sedan den publicerades första gången 1952, med senaste utgåvan DSM-5 som publicerades 2013. Det är värt att notera att DSM inte är det enda systemet för klassificering av mentala störningar; Världshälsoorganisationen (WHO) har också sitt eget klassifikationssystem, ICD-10 Kapitel V: Mentala och beteendestörningar.
'Bindvävstumör' (eng. "Soft tissue tumors") är en övergripande benämning på godartade och elakartade tumörer som utvecklas i det mjuka vävnadslagret under huden, så kallat subkutant vävnad. Detta inkluderar bland annat muskler, bindväv, fettvävnad, nerver och blodkärl.
Godartade bindvävstumörer är oftast relativt harmlösa och kan behandlas genom observation, biopsi eller kirurgisk avlägsnande beroende på storlek, läge och tillväxttakt. Exempel på godartade bindvävstumörer är lipom (fettvävnadstumör), fibrom (bindvävstumör) och neurofibrom (nervtumör).
Elakartade bindvävstumörer däremot kan vara aggressiva, inkräkta på omgivande vävnader och metastasera till andra kroppsdelar. Behandlingen av elakartade bindvävstumörer består oftast av kirurgisk avlägsnande, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling (chemotherapi). Exempel på elakartade bindvävstumörer är liposarkom (elakartad fettvävnadstumör), fibrosarkom (elakartad bindvävstumör) och neurofibrosarkom (elakartad nervtumör).
Det är viktigt att notera att endast en läkare kan ställa en diagnos och fastställa om en tumör är godartad eller elakartad efter att ha utvärderat olika faktorer som storlek, tillväxttakt, histopatologi (celltyp) och genetisk profil.
I am sorry, but "Senor" is a Spanish title or term of respect used to address or refer to a man, particularly an older one. It does not have a medical definition. If you have any medical questions or terms that you would like me to define, please let me know!
Pseudoxanthoma elasticum (PXE) är en sällsynt, genetisk sjukdom som berör bindvävstissue och kännetecknas av kalkavlagringar och förändringar i elastiska fiber. Dessa förändringar leder till skrynklighet och förtjockning av huden, speciellt i flexurområden som armveck, knä och nacke.
En hudtester, också känd som epiteltest eller keratinocyttest, är ett laboratorietest som används för att diagnostisera allergiska reaktioner på substanser som kommer i kontakt med huden. Hudtesterna utförs vanligtvis genom att placera en liten mängd av den misstänkta allergena på huden, ofta på baksidan av armen eller ryggen.
Det finns två huvudtyper av hudtester: punkt Testhudtester (PPD) och intradermal testhudtester. I en punkt Testhudtest appliceras en liten droppe av den misstänkta allergena på huden med hjälp av en speciell nål som skapar en smärtfri punktering av huden. Om en person är allergisk mot substansen kommer det att uppstå en lokalreaktion i form av rodnad, svullnad eller klåda inom 15-20 minuter eller senare under de närmaste två dagarna.
I en intradermal testhudtest injiceras en mycket smal dos av den misstänkta allergena direkt under huden med en liten nål. Även här kommer det att uppstå en lokalreaktion om personen är allergisk mot substansen.
Det är viktigt att notera att hudtester bör endast utföras av en läkare eller annan licensierad hälsovårdspersonal efter en noggrann bedömning av patientens medicinska historia och symtom. Hudtester kan ge falska positiva eller falska negativa resultat, så det är viktigt att tolka resultaten i kombination med andra kliniska faktorer.
'Fibros' är ett medicinskt begrepp som refererar till förtjockning och hårdning av bindväv i olika kroppsdelar. Detta kan orsakas av en rad olika sjukdomar eller skador, inklusive lungfibros, leverfibros och hjärtfibros. Fibrosen kan leda till funktionsnedsättning i den drabbade organen och i allvarliga fall kan vara livshotande. Behandlingen av fibros beror på orsaken till tillståndet, men kan innefatta mediciner som minskar inflammation eller undertrycker immunsystemet. I vissa fall kan en transplantation av det drabbade organet vara nödvändig.
Involutionsdepression, även känd som postpartum depression under andra betingelser, är en allvarlig form av depression som kan drabba kvinnor efter förlossning. Det är vanligare under de första månaderna efter förlossningen, men det kan också inträffa upp till ett år efter att barnet har fötts. Involutionsdepression skiljer sig från den mildare postpartum blues som många kvinnor upplever under de första veckorna efter förlossningen.
Symptomen på involutionsdepression kan vara allvarliga och inkludera:
* Kraftiga känslor av tristess, hopplöshet eller tomhet
* Tankar om självmord eller att skada sig själv eller barnet
* Svårigheter att sova, äta eller ta hand om sig själv
* Intensiv rastlöshet eller stillhet
* Förändringar i tänkande, minne eller koncentration
* Minskad intresse för aktiviteter som en gång var angelägna
* Överdrivet skuldkänslor eller oskuldiga känslor av att inte vara en bra mor
Involutionsdepression kan ha negativa effekter på moderns relation med barnet, partnern och andra familjemedlemmar. Det kan också påverka barnets utveckling och välbefinnande. Om du eller någon du känner upplever symtom på involutionsdepression bör du söka professionell hjälp så snart som möjligt. Behandlingen kan innefatta mediciner, terapi eller en kombination av båda.
Medicinskt sett betyder "plattfot" att fotvalvet har förlorat sin normale naturliga böjning och är plattare än vanligt. Detta orsakas oftast av en sänkning eller avvikelse i den inre foten, känd som "pes planus". Plattfot kan vara medfött eller utvecklas under barndomen eller vuxenlivet, och kan leda till smärta, trötthet och skada i längre tid. Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man misstänker plattfot, för att få en korrekt diagnos och behandling.
Lichen planus är en relativt vanlig hud- och slemhinnesjukdom som orsakas av ett överreagerande immunsystem. Det bildas små, flatiga, ofta intensivt röda eller purpurfärgade prickar eller blåsor på huden, särskilt på insidorna av armar och ben, handleder, lår, handleder och under brösten. Även naglar, munhåla och genitalier kan vara drabbade. Symptomen kan inkludera klåda, smärta eller sveda.
Sjukdomen kan vara akut och kortvarig eller kronisk och kan påverka enskilda områden eller vara mer utbredd. Den orsakas av okända faktorer, men det finns vissa kända utlösande faktorer som mediciner (t.ex. betablockerare, ACE-hämmare och goldpreparat), infektioner (t.ex. hepatit C) och stress.
Behandlingen av lichen planus beror på svårighetsgraden och omfattningen av sjukdomen. För lindring av symptomen kan rekommenderas emollienter, kortikosteroidkrämer eller tabletter, antihistaminer för klåda och smärta, och i vissa fall fotografisk behandling eller systemiska mediciner som t.ex. acitretin eller methotrexat.
'Fotmissbildningar, förvärvade' refererar till strukturella avvikelser eller defekter i foten som orsakas av ett skada eller en sjukdom som inträffar efter birth. Detta kan inkludera tåförkortning eller -längdförändringar, ledfrusna tår, benamputationer eller andra missbildningar som är resultatet av trauma, infektion, tumörer eller andra patologiska tillstånd.
Juxtapositioned toes, mallet toes och hammer toes är exempel på vanliga förvärvade fotmissbildningar som orsakas av felaktig belastning eller skada på muskler, senor eller led i foten över en längre tid. Dessa missbildningar kan vara smärtsamma och påverka funktionen i foten, vilket kan kräva behandling som innefattar ortoser, fysisk terapi eller kirurgi.
En hammartumör är en benign (godartad) tumör som utvecklas i kroppen’s federativa system, till exempel i lungorna, levern eller hjärtat. Ordet "hammartumör" kommer från det engelska ordet "hamartoma", som i sin tur härstammar från de grekiska orden "hamartia" (fel) och "-oma" (tumör). Hamartom är alltså en felaktig vävnadsväxt.
Hammartumörer består av välfungerande celler som har vuxit samman på ett sådant sätt att de bildar en massa eller tumör. Dessa celler är vanligtvis av samma typ som den omgivande vävnaden, men de är organiserade på ett annorlunda sätt än normalt. Hammartumörer tenderar att vara små och växa långsamt över tid.
I läkarvetenskapen använder man ofta termen "hamartom" för att beskriva en speciell typ av godartad hudtumör som kallas "skinntaggs hammartumör". Skinntaggs hammartumörer är vanliga och tenderar att vara små, runda vårtor som ofta förekommer på ansiktet, halsen eller överkroppen. De är oftast ofarliga men kan ibland bli irriterande eller kosmetiskt störande. I dessa fall kan en läkare avlägsna tumören genom ett litet kirurgiskt ingrepp.
'Yrkesval' eller 'occupational choice' är inom psykologi och kognitiv vetenskap den process där en individ väljer ett yrke att arbeta inom, baserat på deras intressen, färdigheter, värderingar, personlighet och andra relevanta faktorer. Det är en komplex beslutsprocess som involverar självreflektion, informationssökning, erfarenhetsinhämtning och socialt stöd. Yrkesvalet kan ha stor inverkan på en persons livslånga personliga och professionella utveckling.
I medicinska sammanhangen kan "karriärsträg" översättas till "karriärsteg" på svenska. Det refererar till olika nivåer eller positioner av professionell utveckling och framsteg inom en persons medicinsk karriär.
Exempel på karriärsteg inom medicinen kan vara:
1. Medically Trained Person (MTP): En individ som har genomgått grundläggande medicinsk utbildning, till exempel en läkarstuderande eller en sjuksköterska.
2. Junior Doctor/Resident: En nyutexaminerad läkare som är i en tjänstgöringsförordnad position för att få ytterligare erfarenhet och utbildning under handledning av mer erfarna läkare.
3. Specialist Doctor/Attending Physician: En läkare som har specialiserat sig inom en viss medicinsk gren och är nu certifierad för att arbeta självständigt och utföra avancerade procedurer.
4. Chief of Staff/Department Head: En högre position inom ett sjukhus eller en klinisk avdelning, ansvarig för administrationen, personal- och resurshantering samt patientvården.
5. Professor/Forskningsledare: En medicinsk forskare med hög akademisk status som leder forskningsprojekt och undervisar medicinstuderande på universitetsnivå.
Dessa är bara några exempel på karriärsteg inom medicinen, och det kan finnas ytterligare steg beroende på specifika länder, kulturella kontext och individuella ambitioner.
Liknoida utslag, även känt som lichenoid dermatit eller lichen planus-liknande utslag, är en hudreaktion som liknar den som ses vid en hudsjukdom kallad lichen planus. Detta kan orsakas av olika faktorer, inklusive läkemedel, sjukdomar eller exponering för kemikalier.
Likenoida utslag visar sig ofta som små, flatiga, purpurröda prickar eller papeler på huden, särskilt på armar, ben och rygg. De kan också vara klumpiga och skala. Ofta är de mycket pruritiska (kliande). I många fall kan de vara smärtsamma eller ömma.
Det är viktigt att söka medicinsk expertis om du anar att du har liknoida utslag, eftersom orsaken bör fastställas och behandlas korrekt. Behandlingen kan variera beroende på orsaken till utslagen, men kan inkludera kortikosteroider, antihistamin, fotoprotektion eller avbrytande av den orsakande substansen.
Fasciit
Pannikulit
Fettsvulst
Lipodermatoskleros
Cellulit
Fasciit - Wikipedia
Kärlbristningar - så här förebygger och behandlar du dem | iform.se
Symtom för gallsten - lookformedical.com
Funktioner för att ta antibiotika mot kronisk tonsillit - Undersökning
Nationella folkhälsoenkäten, Hälsa på lika villkor - 2004 | Svensk Nationell Datatjänst
Köp Ciprofloxacin Krka Filmdragerad tablett 500 mg Ciprofloxacin 16 tablett(er) på Kronans Apotek | Kronans Apotek
Överrörlighets-problem och framfall - BakingBabies
Risker & möjliga problem vid bröstoperation - Akademikliniken®
15 orsaker till ökad urinering hos män, kvinnor och barn - Behandling 2023
Plattfothet - NetdoktorPro.se
Även barn och ungdomar kan drabbas av stroke
Köp Kan Jang, oral lösning 500 ml på apotea.se
Inga frågor i Reflex, onormal - lookformedical.com
Terapi för aggressionshantering (Anger management) vid fysisk funktionsnedsättning
Ehlers-Danlos syndrom - Medibas - Kunskapsstöd för hälso- och sjukvårdspersonal
Browse categories - lookformedical.com
Nationella miljöhälsoenkäten 2015 | Svensk Nationell Datatjänst
Leder1
- Ehler-Danlos syndom är en grupp genetiska störningar som påverkar bindväven som är ansvarig för att ge stabilitet och elasticitet åt hud, leder, blodkärl och organ. (bakingbabies.se)
SJUKDOMAR2
- Enligt amerikanska FDA (medicinska tillsynsmyndigheten motsvarande Läkemedelsverket) finns inga vetenskapliga belägg för att bröstimplantat orsakar bindvävssjukdomar och det finns i nuläget inga studier som bevisar samband mellan bröstimplantat och dessa symptom och sjukdomar. (ak.se)
- om du har någon pågående systemisk sjukdom (t ex tuberkulos, leukemi, bindvävssjukdomar, multipel skleros (MS), AIDS, HIV-infektion eller andra autoimmuna sjukdomar) eller nedsatt immunförsvar. (apotea.se)
Finns flera1
- Det finns flera anledningar till att vi får ådernät på huden. (iform.se)