Hudmanifestationer är en medicinsk term som refererar till tecken och symptom som visar sig på huden. Det kan vara röda, torra, ömma, klåda, svullna, variga eller förändrade områden på huden som orsakas av olika sjukdomar, skador, reaktioner på läkemedel eller andra faktorer. Hudmanifestationer kan vara lokala eller generella och kan vara tecken på en rad olika tillstånd, från relativt ofarliga hudproblem som akne och eksem till allvarligare sjukdomar som cancer och autoimmuna störningar. En dermatolog är en läkare som specialiserat sig på att diagnostisera och behandla hudsjukdomar och andra hudmanifestationer.

Hudsjukdomar är sjukdomar som primärt påverkar huden och dess tillhörande strukturer, såsom hår, naglar och slemhinnor. Det kan vara både akuta och kroniska tillstånd, som orsakas av en rad olika faktorer, inklusive infektioner, autoimmuna störningar, genetiska faktorer, miljöfaktorer och cancer. Exempel på hudsjukdomar är eksem, psoriasis, akne, svampinfektioner, herpes simplex, hudcancer och vitiligo. Behandlingen av hudsjukdomar kan vara symtomatisk eller riktad mot orsaken, beroende på typen av sjukdom och dess allvarlighetsgrad.

Knölros (medicinsk beteckning: Osteochondrosis dissecans, OCD) är en sjukdom som drabbar broskflor på leder och kan orsaka små bräckliga benbitar att lossna från ledytan. Detta sker oftast hos ungdomar under tillväxtperioden och kan ge upphov till smärta, svullnad och nedsatt rörlighet i den drabbade leden. I vissa fall kan knölros behöva opereras för att förebygga fortsatt skada eller artrit.

Kutan lupus erythematosus (CLE) är en autoimmun hudsjukdom som orsakas av ett försvagat immunsvar och bildandet av antikroppar som attackerar hälsiga celler i kroppen. Det finns tre huvudtyper av CLE:

1. Akut CLE: Denna form är vanligast hos personer med systemisk lupus erythematosus (SLE) och visar sig ofta som en rodnad, inflammerad hud på kinderna som kan sträcka sig till näsan och öronen i en så kallad "vingåsbägarrödning".

2. Subakut CLE: Denna form orsakar vanligen diskformade, rodnande skorpor eller plack på solexponerade områden som ansikte, hals, överarmar och handryggar. Skorporna kan vara prickiga eller skalförändrade och kan klia.

3. Kronisk CLE: Det finns två huvudtyper av kronisk CLE: diskoid lupus erythematosus (DLE) och lupus panniculitis (LP). DLE orsakar ofta skorpor med tydliga, skarpkantade kanter och central nekros och atrofi av huden. LP orsakar djupa, smärtsamma knölar eller noduler som vanligen uppstår på extremiteterna, ansiktet och brösten.

CLE kan vara ett isolerat tillstånd eller förekomma tillsammans med systemisk lupus erythematosus (SLE), en allvarligare autoimmun sjukdom som kan påverka flera olika organ i kroppen.

"Acrodermatitis" er en betegnelse for enten en gruppe af hudsygdomme, der primært angriber hånd- og fodsregionerne (akralt beliggende), eller specifikke hudløsninger, der har akralt beliggenhed.

Der er flere typer af acrodermatitis, men nogen af de mest almindelige inkluderer:

1. Acrodermatitis enteropathica: En arvelig sygdom, der forårsages af en nedsat evne til at absorbere zink fra kosten. Symptomerne omfatter ætsende hudlæsioner på hænder og fødder, samt diarré og vægt tab.
2. Acrodermatitis chronica atrophicans: En sene infektionsstadie af Lyme-borreliose, der forårsages af Borrelia burgdorferi bakterien. Symptomerne omfatter rod hudforandringer på hænder og fødder, samt sveden, smerter og/eller formindsket følelse i de berørte områder.
3. Papulopustuløs acrodermatitis: En hudsygdom, der oftest rammer børn under 2 år, men som også kan forekomme hos voksne. Symptomerne omfatter papler (små, opstrammede knuder) og pustulae (lidt større blærer fyldt med hvidgul væske) på hænder og fødder, samt evt. feber og sveden.
4. Gianotti-Crosti syndrom: En hudsygdom, der oftest rammer børn under 5 år, men som også kan forekomme hos voksne. Symptomerne omfatter papler og pustulae på hænder, fødder, ansigt og lår, samt evt. feber, mugne og/eller diarré.

Det er vigtigt at søge læge, hvis man har mistanke om en af disse sygdomme, da de kan behandles med medicin eller andre terapier.

Läkemedelsutslag, eller "drug reaction" på engelska, är en negativ reaktion eller biverkning som uppstår när en individ tar ett läkemedel. Det kan vara en mild, måttlig eller allvarlig reaktion och kan variera från person till person. Läkemedelsutslag kan vara allergiska eller icke-allergiska till sin natur. Allergiska läkemedelsutslag orsakas av ett överdrivet svar hos immunsystemet, medan icke-allergiska läkemedelsutslag beror på en direkt skada på kroppens celler eller organ.

Symptomen på läkemedelsutslag kan variera beroende på vilket läkemedel som orsakar reaktionen och hur känslig individen är för det aktiva ämnet i läkemedlet. Några vanliga symtom inkluderar hudutslag, andningssvårigheter, yrsel, illamående, kräkningar, diarré, svullnad, hosta och feber. I allvarligare fall kan läkemedelsutslag leda till livshotande komplikationer som organfailure eller chock.

Om en individ tror att de upplever en läkemedelsreaktion bör de omedelbart söka vård och informera läkaren om alla läkemedel de tar, inklusive över-den- counters (OTC) läkemedel och naturläkemedel. Läkaren kommer att bedöma om det behövs ytterligare behandling eller om patienten bör sluta ta läkemedlet som orsakar reaktionen. I allvarliga fall kan patienten behöva vård på intensivvårdsavdelningen för att övervaka och behandla komplikationer.

'Hud' er det største organet i menneskelig kropp og utgjør en barriere mellom kroppen og ytre verden. Det er komplett med blodkar, svedkjertler, nerve-ende, hårfolikler og immunforsvarsmekanismer. Huden har mange funksjoner, inkludert beskyttelse av kroppen fra skader, regulering av varme og fugtighet, vitamin D syntese og sanseinntrykk som berør, smerte, varme og kulde. Det er også viktig for psykisk velbefindende og estetisk utseende. Huden kan deles opp i to hovedgrupper: tykk hud (eller keratiniseret epitel) som inkluderer håret, negler og tennene, og tynn hud (eller ikke-keratiniserte epiteler), som inkluderer skinn, slimhinner og de indre overflater av kroppen.

'Hudens åldrande' (i medicinsk kontext) refererar till de fysiska förändringar som sker i huden under processen att åldras. Dessa förändringar kan vara både inre och yttre, och de kan påverka hudens struktur, funktion och utseende. Några exempel på dessa förändringar är:

1. Hudens tjocklek minskar, särskilt i ansiktet och på baksidan av händer och fötter.
2. Huden blir mindre elastisk och mer spröd, vilket kan leda till att det uppstår rynkor och fårgropar.
3. Hudens blodkärl blir mindre effektiva, vilket kan leda till att huden blir tunnare, mer genomskinlig och svalare.
4. Huden producerar mindre av de naturliga oljor som hjälper till att hålla den fuktig, vilket kan leda till torrhet och skrynklighet.
5. Hudens pigmentering förändras, vilket kan leda till att det uppstår fläckar, solstänk och andra typiska tecken på åldrande.
6. Huden blir mer känslig för solskador och har därför en ökad risk att utveckla hudcancer.

Det är värt att notera att många av dessa förändringar kan accelereras av andra faktorer än åldrande, såsom exponering för sol, tobaksrökning och dålig hudvård.

Hudtumörer är abnorma tillväxt eller förändringar av celler i huden. De kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Några exempel på godartade hudtumörer inkluderar:

* Nevi (mole): En vanlig typ av benig tumör orsakad av samlingar av pigmentceller (melanocyter)
* Hämangiom: En tumör som består av blodkärl
* Lipom: En tunnor orsakad av fettsvävnad

Exempel på elakartade hudtumörer inkluderar:

* Basalcellsk cancer: Den vanligaste typen av hudcancer som ofta visar sig som en rosa, pärlglänsande eller skinande knöl. Det är sällan livshotande men kan vara destruktivt lokalt.
* Platssk cancer: Den näst vanligaste typen av hudcancer som ofta visar sig som en röd, skrovlig eller skrynklig knöl eller plaket. Det är mer aggressivt än basalcellsk cancer och kan sprida till andra delar av kroppen.
* Melanom: Den allvarligaste typen av hudcancer som ofta visar sig som en förändring i ett mole eller en ny, oregelbunden fläck på huden. Det har potentialen att spridas till andra delar av kroppen och kan vara livshotande om det inte behandlas tidigt.

En hudtester, också känd som epiteltest eller keratinocyttest, är ett laboratorietest som används för att diagnostisera allergiska reaktioner på substanser som kommer i kontakt med huden. Hudtesterna utförs vanligtvis genom att placera en liten mängd av den misstänkta allergena på huden, ofta på baksidan av armen eller ryggen.

Det finns två huvudtyper av hudtester: punkt Testhudtester (PPD) och intradermal testhudtester. I en punkt Testhudtest appliceras en liten droppe av den misstänkta allergena på huden med hjälp av en speciell nål som skapar en smärtfri punktering av huden. Om en person är allergisk mot substansen kommer det att uppstå en lokalreaktion i form av rodnad, svullnad eller klåda inom 15-20 minuter eller senare under de närmaste två dagarna.

I en intradermal testhudtest injiceras en mycket smal dos av den misstänkta allergena direkt under huden med en liten nål. Även här kommer det att uppstå en lokalreaktion om personen är allergisk mot substansen.

Det är viktigt att notera att hudtester bör endast utföras av en läkare eller annan licensierad hälsovårdspersonal efter en noggrann bedömning av patientens medicinska historia och symtom. Hudtester kan ge falska positiva eller falska negativa resultat, så det är viktigt att tolka resultaten i kombination med andra kliniska faktorer.

Hudfysiologi (engelska: skin physiology) är ett område inom fysiologin som handlar om hudens struktur och funktion. Huden är det största organet i människokroppen och har flera viktiga funktioner, till exempel att agera som en barriär mot skada, infektion och vattenförlust.

Huden består av två huvudsakliga skikt: epidermis och dermis. Epidermis är det yttre lagret och är uppbyggt av flera cellager som skyddar underliggande vävnader. Den yttersta celllagen kallas stratum corneum och består av döda celler som är fyllda med keratin, ett protein som gör cellerna tåliga mot mekanisk påfrestning och uttorkning. Dermis är det inre lagret och innehåller blodkärl, svettkörtlar, talgkörtlar och nervändar.

Huden har flera funktioner, däribland:

1. Barriärfunktion: Huden skyddar kroppen mot skada, infektion och uttorkning. Stratum corneum är ett effektivt skyddsområde som förhindrar att främmande partiklar tränger in i kroppen.
2. Termoreglering: Huden hjälper till att reglera kroppstemperaturen genom att utvidga eller kontrahera blodkärlen nära ytan. När blodkärlen expanderar ökar vätskeflödet och kroppen avger värme, medan kontrahering av blodkärlen minskar vätskeflödet och hjälper till att bevara värme.
3. Sensorisk funktion: Huden innehåller nervändar som reagerar på beröring, smärta, tryck, temperatur och vibrationer. Dessa signaler skickas till hjärnan för bearbetning och tolkning.
4. Immunförsvar: Huden har en viktig roll i kroppens immunförsvar genom att producera antikroppar och andra immunoglobuliner som skyddar mot infektioner.
5. Vitamin D-syntes: Huden kan syntetisera vitamin D när den utsätts för solens ultravioletta strålar (UVB). Vitamin D är viktigt för benhälsa, muskel funktion och immunförsvar.

Icke-kommunicerbara sjukdomar som diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, cancer och neurologiska sjukdomar kan påverka huden på olika sätt. Exempelvis kan diabetes orsaka neuropati, som kan leda till förlorad känsel i händer och fötter. Hjärt-kärlsjukdomar kan orsaka blåsbildningar eller andra hudförändringar, medan cancer kan leda till hudlösa sår (ulcerationer) eller andra hudskador. Neurologiska sjukdomar kan också påverka huden genom att orsaka rörelsemönsterstörningar, muskelspasmer eller andra symtom.

Hudabsorption (eller transdermal absorption) refererer til den proces, hvor et stof absorberes gennem huden og kommer ind i blodomløbet. Dette sker ofte ved anvendelse af transdermale medicinske produkter, som f.eks. plaster, gel eller spray, der indeholder det aktive stof, man ønsker at behandle med. Stoffet diffunderer gennem hudens yderskallag og ind i blodbanen, hvor det kan fordele sig til de områder i kroppen, hvor det skal uøve sin virkning. Hudabsorptionen kan afhænge af flere faktorer, herunder stoffets molekylestørrelse, ladning og lipofilicitet (evne til at opløses i fedtstoffer), samt hudens tykkelse, gennemtrængelighed og temperatur.

Hudpigmentering refererer til den naturlige eller ændrede fremtoning af hudens farve, som skyldes forskellige typer af pigmenterende celler og deres produktion af melanin. Melanin er et brunt-sort pigment, der produceres af cellsenkader kaldet melanocyter. Der findes forskellige typer af melanin, herunder eumelanin (som giver huden en brun farve) og feomelanin (som giver huden en gylden eller rødlig farve).

Forandringer i hudpigmentering kan skyldes forskellige faktorer, herunder genetiske forskelle, alder, solskinseksponering og visse medicinske tilstande eller behandlinger. For eksempel kan overdreven eksponering for ultraviolet lys fra solen eller sengesolbåde føre til øget produktion af melanin, hvilket resulterer i brune pigmentflekker på huden, også kendt som solskoldbrændinger. Andre medicinske tilstande, såsom vitiligo og albinisme, kan forårsage mangel på melanin og resultere i forandringer i hudpigmentering.

I alt, hudpigmentering er en proces, der involverer produktionen og fordelingen af melanin i huden, som kan have en betydelig indvirkning på individets ydre fremtoning og sundhed.

'Konstgjord hud', även känd som syntetisk hud eller laboratoriehud, är en artificiell substans som är tänkt att imitera många av de funktioner och egenskaper som naturlig hud har. Det finns olika typer av konstgjord hud, men de flesta är tillverkade av biokompatibla material såsom kollagen, silikon eller polyuretan.

En medicinsk definition av konstgjord hud kan vara: "En artificiell substans som används för att ersätta, stödja eller underlätta läkning av skadad eller sårbar hud. Den består vanligtvis av ett flertal lager med olika funktioner, inklusive en vätskeabsorbent bas, ett poröst bindemedel och en ytlig skyddande barriär. Konstgjord hud kan användas för att behandla brännskador, värkssår, vitiligo och andra hudskador."

Det är värt att notera att konstgjord hud inte har samma funktioner eller egenskaper som naturlig hud, såsom känsel, svettning och blodcirkulation. Dessutom kan det finnas risker med användandet av konstgjord hud, såsom infektioner och immunreaktioner.

En hudskada eller hudsår är en öppen sårbildning i huden, vanligen orsakad av mekanisk skada så som någon råkat slicka sig, stånga sig, ramla eller bli biten av ett djur. Hudsår kan också uppstå till följd av vissa hudsjukdomar, som exempelvis diabetes, perifer neuropati och ateroskleros. Symptomen på ett hudsår innefattar blödning, smärta, rodnad och ömhet i området runt sårbildningen. I allvarliga fall kan hudsår leda till infektioner eller andra komplikationer.

Bakteriella hudsjukdomar är en typ av hudinfektion orsakad av bakterier. Det finns många olika slags bakterier som kan orsaka hudsjukdomar, men de vanligaste arterna är stafylokocker och streptokocker. Huden är i regel ett effektivt barrier emot infektioner, men om barriären skadas på något sätt, till exempel genom en skrå eller ett sår, kan bakterierna tränga in och orsaka en infektion. Symptomen på en bakteriell hudsjukdom kan variera beroende på vilken typ av bakterie som orsakar sjukdomen och hur allvarlig infektionen är, men de vanligaste symptomen inkluderar rödhet, svullnad, smärta, värme och i vissa fall utslag eller sår. Exempel på bakteriella hudsjukdomar är impetigo, cellulitis och folliculit. Behandlingen av bakteriella hudsjukdomar består ofta av antibiotika, antingen som cream/gel eller som tabletter.

Epidermis är den yttersta delen av huden och består av flera cellskikt. Det översta skiktet kallas stratum corneum och är ett tätt packat skikt av döda hudceller som fungerar som en barriär mot vatten, bakterier och andra skadliga ämnen. Övriga skikt innehåller levande celler som producerar den hornartade substansen keratin och skyddar mot mekanisk skada. Epidermis saknar blodkärl och får närings- och syresubstanser via diffusion från det underliggande hudlagret, dermis.

"Encyclopedias are comprehensive reference works containing information on a wide range of topics. They are typically organized in alphabetical order and provide concise summaries of facts, concepts, and knowledge in various fields such as science, history, literature, philosophy, and arts. The principles behind the creation of encyclopedias include accuracy, objectivity, and authority, with contributions from experts in their respective fields. Encyclopedias serve as a valuable resource for researchers, students, and general readers seeking reliable information on a wide array of subjects."

'Binjurebark' refererar till den yttre barken på binjurarna, två endokrina körtlar som ligger ovanpå de övre nieren. Binjurebarkens viktigaste funktion är att producera hormoner, däribland aldosteron, kortisol och adrenalin. Aldosteron hjälper till att reglera salt- och vattenbalansen i kroppen, medan kortisol är involverat i stressrespons, socker- och fettmetabolism. Adrenalin förbereder kroppen för fight or flight-svar genom att öka hjärtats slagfrekvens och blodtrycket.

Binjurebarken kan drabbas av sjukdomar och störningar, såsom binjureinflammation (akut binjurebetændelse) eller binjuresvikt, som kan påverka dess hormonproduktion och leda till olika symptom beroende på vilket hormon som är påverkat.

MedlinePlus är en webbplats som tillhandahålls och underhålls av US National Library of Medicine (NLM), som är en del av National Institutes of Health (NIH). MedlinePlus erbjuder information om sjukdomar, förhållanden, terapier, läkemedel och preventiva omsorgsmått på ett tillgängligt, opartiskt och trovärdigt sätt. Innehållet på webbplatsen är skrivet på enkel engelska och spanska och inkluderar artiklar, videor, illustrationer, hälsorelaterade nyheter och information om kliniska prövningar.

MedlinePlus sammanställer information från American National Institutes of Health och andra välrenommerade organisationer och har som mål att erbjuda en neutral och opartisk resurs för allmänheten, patienter, familjer och vårdpersonal. Innehållet på webbplatsen genomgår en granskning av experter för att säkerställa att den är korrekt, aktuell och tillförlitlig.

Cushing's syndrome, eller Cushings sjukdom, är ett tillstånd orsakat av för höga nivåer kortisol i kroppen under en längre tidsperiod. Det kan bero på att kroppen producerar för mycket kortisol, ofta på grund av en tumör i hypofysen eller binjurarna, eller orsakas av att en person tar för höga doser kortikosteroidmediciner under en längre tid.

Symptomen på Cushing's syndrome kan inkludera:

* Ökad fetma, särskilt runt magen och ansiktet
* Munvätskans förändringar, såsom tjockare läppar och mörka prickar på huden
* Hudförändringar, som rynkor, tunn hud, akne och lätta blåmärken
* Svaghet i musklerna och benen
* Högt blodtryck
* Ökad sömnighet
* Psykiatriska symtom, såsom depression, rastlöshet eller humörsvängningar
* Menstruationsstörningar hos kvinnor
* Ökad behåring hos kvinnor och minskad behåring hos män
* Svag benstyrka och ökad risk för frakturer

Cushing's syndrome kan vara livshotande om det inte behandlas, så det är viktigt att söka medicinsk vård om man misstänker att man har symtom på tillståndet. Behandlingen av Cushing's syndrome beror på orsaken och kan innebära kirurgi, strålbehandling eller medicinsk behandling.

Kosmetika definieras vanligtvis som produkter som används för att rena, sminka, parfymera, ändra utseende på, skydda eller hjälpa till att bibehålla huden, hår och naglar på människor. Detta inkluderar en mängd olika produkttyper, som exempelvis foundation, mascara, läppstift, parfymer, sköljmedel, hårspray, handcreme med mera. Kosmetika regleras ofta av lagstiftning för att säkerställa att de är säkra att använda och inte innehåller skadliga ingredienser.

'Lår' är ett medicinskt begrepp som refererar till den del av underbenet mellan knäled och skenbenet. Det består av musklerna främst stora lårmuskeln (musculus quadriceps femoris) och tvåhövdad lårmuskeln (musculus biceps femoris), men även andra mindre muskler, senor, nerver och blodkärl. Låret är viktigt för rörelser som sträckning av knäet och rotation av underbenet.

Reaktiv artrit är en form av inflammatorisk ledvärk orsakad av en infektion någon annanstans i kroppen. Det är en typ av reumatologisk sjukdom som vanligtvis drabbar unga vuxna och är relaterad till en föregående infektion, ofta i tarmen eller urinvägarna. Sjukdomen orsakas av att kroppens immunförsvar felaktigt reagerar på de främmande proteiner som frigörs från den infekterade platsen och attackerar lederna istället, vilket leder till inflammation och smärta. Symptomen på reaktiv artrit kan inkludera plötslig och intensiv smärta, ömhet och svullnad i en eller flera leda, trötthet, feber och hudutslag. Behandlingen av reaktiv artrit består vanligtvis av antiinflammatoriska läkemedel, kortikosteroider och immunosuppressiva behandlingar för att kontrollera inflammationen och lindra smärtan.

'Gikt' er ein norsk ord som oftest brukes for å beskrive høye verdiar av kolesterol i blodet, særlig den del kallt LDL-kolesterol (bokstavene står for 'låve densitet lipoprotein'). Det kan også være kjent som "dårligt kolesterol" på grunn av sin rolle i å øke risikoen for hjerte- og karsjukdommer.

Her er en mer formell definisjon:

Gikt, eller hyperlipidemi, refererer til høye nivåer av lipider (fedtstoffer) i blodet, inkludert både kolesterol og triglycerider. Hyperlipidemi kan være en arvelig forutsattelse eller det kan være akkumulert som en følge av livsstilsfaktorer som dårlig ernæring, overvikt, liten aktivitet og røyking. Høye LDL-kolesterolnivåer er særlig forbundet med økt risiko for atherosklerose, en tilstand der plak (fedt, kolesterol og andre celler) akkumulerer seg i blodkar og kan føre til hjerte- og karsjukdommer.

'Ledinflammation', även känt som artrit, är ett tillstånd där det uppstår inflammation i en eller flera ledarbeten. Detta kan orsakas av en rad olika faktorer, såsom infektion, skada eller autoimmuna sjukdomar.

Typiska symtom på ledinflammation innefattar:

* Smärta i leden, som kan förvärras vid rörelse
* Ömhet och svullnad i leden

Andra symtom kan vara:

* Rödaktig hud runt den berörda leden
* Förhöjd kroppstemperatur eller feber
* Allmänt sjukligt tillstånd

Om du tror att du har en ledinflammation bör du söka vård av din läkare för en korrekt diagnos och behandling.

Ledgångsreumatism, även känt som reaktiv artrit eller postdotogen artrit, är en form av inflammatorisk ledvärk som kan uppstå som en komplikation till en infektion någon annanstans i kroppen. Detta sker när immunförsvaret svarar på en infektion och producerar antikroppar, vilka sedan kan orsaka inflammation i lederna.

Det är värt att notera att begreppet "ledgångsreumatism" inte längre används inom den moderna medicinska nomenklaturen eftersom det har visat sig vara för allmänt och inkluderande. I stället för att kalla en patient för "ledgångsreumatiker" tenderar läkare idag att beskriva den underliggande orsaken till deras symtom, såsom "reaktiv artrit orsakad av en HLA-B27 associerad infektion".

'Arthros' är ett stavfel för den medicinska termen 'arthrosis', som på engelska kallas 'osteoarthritis'. Arthros/osteoarthritis är en vanlig artörtsjukdom som orsakas av nedbrytning och förslitning av ledkärlets brosk, ledhuvudet och/eller ledkapseln. Detta leder till smärta, stelhet, svullnad och ibland funktionsnedsättning i leden. Arthros kan drabba alla leder i kroppen, men är vanligast i knä, höft, handled och rygg. Den orsakas ofta av åldrande, övervikt, felställning, skada eller arbetsskada, men kan även vara ärftlig. Behandlingen består av smärtstillande medel, fysioterapi, viktminskning och i vissa fall operation.

Experimental arthritis refers to the induction of joint inflammation and damage in animal models for the purpose of studying the disease process and testing potential new treatments. There are several ways to induce experimental arthritis in animals, including:

1. Antigen-induced arthritis: This is induced by injecting an antigen into the joint space, which leads to a local immune response and subsequent inflammation.
2. Adjuvant-induced arthritis: This is induced by injecting an adjuvant (an agent that enhances the immune response) into the animal, which leads to systemic inflammation and arthritis.
3. Spontaneous arthritis models: Some strains of animals, such as the DBA/1J mouse, develop arthritis spontaneously due to genetic factors. These models are useful for studying the natural history of the disease and testing new treatments.

It's important to note that these animal models do not fully replicate human arthritis but they can provide valuable insights into the pathophysiology of the disease and help in the development of new therapies.

Infectious arthritis, also known as septic arthritis, is a medical condition characterized by the infection and inflammation of one or more joints. This type of arthritis occurs when bacteria, viruses, or fungi enter the joint space, causing an infection that leads to painful swelling, redness, and warmth in the affected joint.

The most common causative organisms of infectious arthritis are Staphylococcus aureus, Streptococcus pneumoniae, and Haemophilus influenzae. Other possible causative agents include gram-negative bacteria, mycobacteria, and various fungi.

Infectious arthritis can occur as a result of direct inoculation of the joint during trauma or surgery, or it can spread to the joint from a nearby infection, such as an infected wound, skin ulcer, or respiratory tract infection. Risk factors for developing infectious arthritis include older age, pre-existing joint disease, diabetes, rheumatoid arthritis, and a weakened immune system due to illness or medication.

Diagnosis of infectious arthritis typically involves a combination of clinical examination, laboratory tests, and imaging studies. Treatment usually includes antibiotics or antifungal medications to eliminate the infection, as well as joint aspiration or surgery to drain the infected synovial fluid and relieve pressure on the affected joint. Prompt diagnosis and treatment are essential to prevent long-term joint damage and disability.