Hudsjukdomar är sjukdomar som primärt påverkar huden och dess tillhörande strukturer, såsom hår, naglar och slemhinnor. Det kan vara både akuta och kroniska tillstånd, som orsakas av en rad olika faktorer, inklusive infektioner, autoimmuna störningar, genetiska faktorer, miljöfaktorer och cancer. Exempel på hudsjukdomar är eksem, psoriasis, akne, svampinfektioner, herpes simplex, hudcancer och vitiligo. Behandlingen av hudsjukdomar kan vara symtomatisk eller riktad mot orsaken, beroende på typen av sjukdom och dess allvarlighetsgrad.

'Hud' er det største organet i menneskelig kropp og utgjør en barriere mellom kroppen og ytre verden. Det er komplett med blodkar, svedkjertler, nerve-ende, hårfolikler og immunforsvarsmekanismer. Huden har mange funksjoner, inkludert beskyttelse av kroppen fra skader, regulering av varme og fugtighet, vitamin D syntese og sanseinntrykk som berør, smerte, varme og kulde. Det er også viktig for psykisk velbefindende og estetisk utseende. Huden kan deles opp i to hovedgrupper: tykk hud (eller keratiniseret epitel) som inkluderer håret, negler og tennene, og tynn hud (eller ikke-keratiniserte epiteler), som inkluderer skinn, slimhinner og de indre overflater av kroppen.

Lumpy Skin Disease Virus (LSDV) är ett double-stranded DNA virus som tillhör familjen Poxviridae och släktet Capripoxvirus, samma genus som Sheeppoxvirus och Goatpoxvirus. LSDV orsakar en allvarlig infektionssjukdom hos nötkreatur, känd som Lumpy Skin Disease (LSD), som är karaktäriserad av utslag av knölformiga hudutslag och andra systemiska symtom. Viruset sprids främst genom kontakt mellan infekterade djur och via bete, men kan också spridas via myggor och andra insekter som sticker djuren. LSD är en betydande zoonotisk sjukdom i vissa delar av världen och kan ha stora ekonomiska konsekvenser för boskapsindustrin.

Psoriasis är en kronisk inflammatorisk hudsjukdom som orsakas av en överdriven immunrespons. Det kännetecknas av rödvioletta, upphöjda utslag (plack) som täcks av silvervit skorv. De vanligaste områdena för psoriasis är armbågar, knän, ländrygg och skalen. Psoriasis kan också drabba naglar, gemene, leder och sällsynt andra inre organ. Sjukdomen varierar från mild till allvarlig och kan påverka livskvaliteten negativt. Den orsakas av en kombination av genetiska och miljöfaktorer, såsom infektioner och stress. Psoriasis är inte smittsam och det finns inget botemedel, men behandlingar finns tillgängliga för att lindra symtomen och underhålla remission.

'Hudsjukdomar, vesikulobullösa' är en medicinsk term som refererar till en grupp hudsjukdomar som kännetecknas av att de orsakar bildning av blåsor eller blåsliknande utväxter på huden. Ordet 'vesikulobullöst' är ett samlingsbegrepp för sjukdomar som producerar vesiklar (små blåsor) och bullor (större blåsor). Dessa sjukdomar kan vara orsakade av olika faktorer, inklusive autoimmuna störningar, genetiska defekter och infektioner. Exempel på vesikulobullösa hudsjukdomar är pemfigus, bullös pemphigoid och epidermolys hjärnan.

'Lumpy Skin Disease' (LSD) är en virussjukdom som drabbar kor och buffel. Den orsakas av ett double-stranded DNA-virus som tillhör familjen Poxviridae och släktet Capripoxvirus, vilket även innefattar sheeppox- och gedesjukan.

LSD karaktäriseras av att djuren utvecklar ömmande, upphöjda hudknölar (på engelska: 'lumps') på huden, främst på huvudet, halsen och buken. Dessa knölar kan vara från några millimeters till flera centimeters stora och kan vara smittsamma för andra djur i flocken. Andra symptom som kan förekomma är sänkt aptit, feber, sår i munhålan och svullnad av lymfkörtlar.

Sjukdomen sprids främst genom insekter som stickmyggor och flugor, men kan också spridas via direktkontakt mellan djur eller via kontaminerade födo- och vattenkällor. LSD är en allvarlig sjukdom som kan leda till dödsfall hos drabbade djur, särskilt om de inte behandlas korrekt.

Det finns inget specifikt läkemedel mot LSD, men smittskyddsåtgärder och stödjande vård kan hjälpa till att minska symptomen och förebygga spridning av sjukdomen. Det är viktigt att isolera drabbade djur och desinficera allt kontaminerat utrustning för att förhindra fortsatt spridning av viruset.

Hudinflammation, eller dermatitis, är en benämning på en grupp hudsjukdomar som kännetecknas av rodnad, ömhet, svullnad och irritation. Det kan vara orsakat av olika faktorer såsom allergier, irritanter, infektioner eller autoimmuna störningar.

Exempel på olika typer av hudinflammation inkluderar kontaktdermatit, atopisk dermatit (eksem), seborrisk dermatit och neurodermatit. Behandlingen beror på vilken typ av hudinflammation som föreligger, men kan innefatta användning av topiska kortikosteroider, antihistamin, fuktighetskräm och undvikande av irritanter eller allergen.

Parasitära hudsjukdomar är sjukdomar som orsakas av parasiter som lever på eller inne i huden hos människor. Det kan handla om en rad olika parasiter, till exempel insekter, spridda djur och encelliga organismer. Några exempel på parasitära hudsjukdomar är skabb, loppor, myiasis (larver som lever i köttet), krampsjuka (orsakad av en amöba) och leishmaniasis (orsakad av ett encelligt protozo). Symptomen på dessa sjukdomar kan variera, men de inkluderar ofta klåda, irriterad hud, sår, inflammation och i vissa fall allvarliga komplikationer som infektion eller dödligt utfall. Behandlingen beror på vilken typ av parasit som orsakar sjukdomen och kan innefatta både lokal behandling med mediciner och systemiska behandlingar.

Hudtumörer är abnorma tillväxt eller förändringar av celler i huden. De kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Några exempel på godartade hudtumörer inkluderar:

* Nevi (mole): En vanlig typ av benig tumör orsakad av samlingar av pigmentceller (melanocyter)
* Hämangiom: En tumör som består av blodkärl
* Lipom: En tunnor orsakad av fettsvävnad

Exempel på elakartade hudtumörer inkluderar:

* Basalcellsk cancer: Den vanligaste typen av hudcancer som ofta visar sig som en rosa, pärlglänsande eller skinande knöl. Det är sällan livshotande men kan vara destruktivt lokalt.
* Platssk cancer: Den näst vanligaste typen av hudcancer som ofta visar sig som en röd, skrovlig eller skrynklig knöl eller plaket. Det är mer aggressivt än basalcellsk cancer och kan sprida till andra delar av kroppen.
* Melanom: Den allvarligaste typen av hudcancer som ofta visar sig som en förändring i ett mole eller en ny, oregelbunden fläck på huden. Det har potentialen att spridas till andra delar av kroppen och kan vara livshotande om det inte behandlas tidigt.

Viral skinnsjukdomar är sjukdomar som orsakas av virus som infekterar huden. Det finns många olika sorters virala skinnsjukdomar, men några exempel är:

1. Vattkoppor (medicinskt namn: vesicular stomatitis) - orsakas av ett virus och karaktäriseras av små blåsor eller vätskefyllda blåsor på huden, särskilt kring munnen, näsan och händer.
2. Herpes simplex - en grupp av virussjukdomar som orsakar små blåsor eller klåda runt munnen (herpes labialis) eller könsorganen (genital herpes).
3. Mjältbrandsvirusinfektioner - orsakas av ett virus och karaktäriseras av en röd, svullen hud med små blåsor som innehåller klar vätska.
4. Viral exantem - en allmän benämning på olika virussjukdomar som orsakar ett utslag (exantem) på huden, till exempel röda hund och mässling.

Virala skinnsjukdomar behandlas vanligen genom att lindra symtomen, eftersom det sällan finns specifika läkemedel som kan bota sjukdomen. I vissa fall kan antivirala läkemedel användas för att minska svårigheterna och snabba på återhämtningen.

'Hudens åldrande' (i medicinsk kontext) refererar till de fysiska förändringar som sker i huden under processen att åldras. Dessa förändringar kan vara både inre och yttre, och de kan påverka hudens struktur, funktion och utseende. Några exempel på dessa förändringar är:

1. Hudens tjocklek minskar, särskilt i ansiktet och på baksidan av händer och fötter.
2. Huden blir mindre elastisk och mer spröd, vilket kan leda till att det uppstår rynkor och fårgropar.
3. Hudens blodkärl blir mindre effektiva, vilket kan leda till att huden blir tunnare, mer genomskinlig och svalare.
4. Huden producerar mindre av de naturliga oljor som hjälper till att hålla den fuktig, vilket kan leda till torrhet och skrynklighet.
5. Hudens pigmentering förändras, vilket kan leda till att det uppstår fläckar, solstänk och andra typiska tecken på åldrande.
6. Huden blir mer känslig för solskador och har därför en ökad risk att utveckla hudcancer.

Det är värt att notera att många av dessa förändringar kan accelereras av andra faktorer än åldrande, såsom exponering för sol, tobaksrökning och dålig hudvård.

Atopisk hudinflammation, även känd som atopisk dermatitis eller eczema, är en kronisk inflammatorisk hudsjukdom som ofta förekommer hos personer med en förhöjd sannolikhet för allergier. Sjukdomen är vanligast hos barn men kan även drabba vuxna.

Atopisk hudinflammation kännetecknas av torr, rodnad och klådig hud som ofta visar sig i utslag som varierar från milda till allvarliga. Utslagen kan vara vattniga, skorpa eller krusiga och kan förekomma över hela kroppen, men vanligtvis på ansikte, hals, bakom knäna och insidan av armbågar.

Sjukdomen är ofta relaterad till andra atopiska sjukdomar som astma och rinit (allergisk rhinit), och kan vara förknippad med en överaktiv immunrespons till miljö- eller livsmedelsallergener. Den kan också orsakas av en brist på hudfettsbarriär, vilket gör att huden blir mer känslig för irritanter och allergier.

Atopisk hudinflammation kan vara svår att behandla och kräver ofta en kombination av god skötsel av huden, undvikande av irriterande substanser, mediciner som lindrar klådan och dämpar inflammationen samt eventuellt immunoterapi.

Dermatology is a medical specialty that focuses on the diagnosis, treatment, and prevention of diseases and conditions related to the skin, hair, nails, and mucous membranes. This can include a wide range of issues such as acne, eczema, psoriasis, skin cancer, and infections. Dermatologists may also perform cosmetic procedures to improve the appearance of the skin or to treat conditions like scars and wrinkles. They complete extensive training, including medical school, internship, and residency in dermatology, before they are eligible to become board-certified in this specialty.

'Yrkesdermatit' (eller 'occupational dermatitis') är en hudsjukdom som orsakas av arbetsrelaterad exponering för olika ämnen eller processer. Det kan vara ett akut eller kroniskt tillstånd och kan påverka huden på olika sätt, beroende på vilket ämne eller process som är involverat.

Det finns två huvudtyper av yrkesdermatit: irritativ dermatit och allergisk dermatit. Irritativ dermatit orsakas av direkt skada på huden, till exempel genom mekanisk påfrestning, kemiska ämnen eller fysikalisk påverkan. Allergisk dermatit orsakas av en immunreaktion på ett specifikt allergen och kan utvecklas efter upprepad exponering för detta allergen.

Symptomen på yrkesdermatit kan inkludera rödhet, svullnad, klåda, smärta, torrhet, skorpor eller blåsor på huden. I allvarliga fall kan det leda till sekundära infektioner och andra komplikationer.

För att undvika yrkesdermatit är det viktigt att använda skyddsutrustning, som handskor och overaller, för att minska exponeringen för skadliga ämnen eller processer. Det är också viktigt att ha god hygien på arbetsplatsen och att undvika direkt kontakt med kända irritanter eller allergen. Om du tror att du har utvecklat yrkesdermatit bör du söka medicinsk hjälp och informera din arbetsgivare om dina symtom.

Genetic skin disorders refer to a group of conditions that affect the skin and are caused by changes or mutations in an individual's genes. These mutations can be inherited from parents or can occur spontaneously during an individual's lifetime. Genetic skin disorders can affect any part of the skin, including its structure, function, and appearance.

Examples of genetic skin disorders include:

1. Epidermolysis Bullosa (EB): A group of rare inherited skin conditions that cause the skin to blister and tear easily, leading to painful sores and wounds.
2. Ichthyosis: A family of genetic skin disorders characterized by dry, thickened, scaly skin that can be present at birth or develop in childhood.
3. Neurofibromatosis: A genetic disorder that causes tumors to grow on nerve tissue, leading to various symptoms such as skin spots and freckles, bone deformities, and learning disabilities.
4. Tuberous Sclerosis Complex (TSC): A genetic disorder that causes non-cancerous tumors to grow in many parts of the body, including the skin, brain, kidneys, and heart.
5. Xeroderma Pigmentosum (XP): A rare inherited skin disorder that makes the skin extremely sensitive to UV radiation from the sun, leading to an increased risk of skin cancer.
6. Albinism: A genetic condition characterized by a lack of pigment in the skin, hair, and eyes, making them more susceptible to sun damage and skin cancer.
7. Porphyria: A group of rare inherited disorders that affect the production of heme, a component of hemoglobin found in red blood cells. Symptoms can include skin blisters, sensitivity to sunlight, and neurological problems.

These are just a few examples of genetic skin disorders, and there are many others with varying symptoms and severity. Treatment for these conditions varies depending on the specific diagnosis and may involve medications, topical treatments, surgery, or lifestyle changes.

Hudfysiologi (engelska: skin physiology) är ett område inom fysiologin som handlar om hudens struktur och funktion. Huden är det största organet i människokroppen och har flera viktiga funktioner, till exempel att agera som en barriär mot skada, infektion och vattenförlust.

Huden består av två huvudsakliga skikt: epidermis och dermis. Epidermis är det yttre lagret och är uppbyggt av flera cellager som skyddar underliggande vävnader. Den yttersta celllagen kallas stratum corneum och består av döda celler som är fyllda med keratin, ett protein som gör cellerna tåliga mot mekanisk påfrestning och uttorkning. Dermis är det inre lagret och innehåller blodkärl, svettkörtlar, talgkörtlar och nervändar.

Huden har flera funktioner, däribland:

1. Barriärfunktion: Huden skyddar kroppen mot skada, infektion och uttorkning. Stratum corneum är ett effektivt skyddsområde som förhindrar att främmande partiklar tränger in i kroppen.
2. Termoreglering: Huden hjälper till att reglera kroppstemperaturen genom att utvidga eller kontrahera blodkärlen nära ytan. När blodkärlen expanderar ökar vätskeflödet och kroppen avger värme, medan kontrahering av blodkärlen minskar vätskeflödet och hjälper till att bevara värme.
3. Sensorisk funktion: Huden innehåller nervändar som reagerar på beröring, smärta, tryck, temperatur och vibrationer. Dessa signaler skickas till hjärnan för bearbetning och tolkning.
4. Immunförsvar: Huden har en viktig roll i kroppens immunförsvar genom att producera antikroppar och andra immunoglobuliner som skyddar mot infektioner.
5. Vitamin D-syntes: Huden kan syntetisera vitamin D när den utsätts för solens ultravioletta strålar (UVB). Vitamin D är viktigt för benhälsa, muskel funktion och immunförsvar.

Icke-kommunicerbara sjukdomar som diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, cancer och neurologiska sjukdomar kan påverka huden på olika sätt. Exempelvis kan diabetes orsaka neuropati, som kan leda till förlorad känsel i händer och fötter. Hjärt-kärlsjukdomar kan orsaka blåsbildningar eller andra hudförändringar, medan cancer kan leda till hudlösa sår (ulcerationer) eller andra hudskador. Neurologiska sjukdomar kan också påverka huden genom att orsaka rörelsemönsterstörningar, muskelspasmer eller andra symtom.

Epidermis är den yttersta delen av huden och består av flera cellskikt. Det översta skiktet kallas stratum corneum och är ett tätt packat skikt av döda hudceller som fungerar som en barriär mot vatten, bakterier och andra skadliga ämnen. Övriga skikt innehåller levande celler som producerar den hornartade substansen keratin och skyddar mot mekanisk skada. Epidermis saknar blodkärl och får närings- och syresubstanser via diffusion från det underliggande hudlagret, dermis.

'Finnar' er en medisinsk betegnelse for et tilstand hvor en person har vanskeligheter med å oppdage hvor noe er ved siden av eller overarmen, oftest på grund av skader or lesioner i de perifere nerverne som styrer sensorenene i armene. Dette kan føre til en forringet evne til two-point discrimination, proprioception og andre sensoriske funksjoner i hånden og armen. Finnar kan også være en bivirkning av noen medisinske behandlinger, som kirurgiske inngreps eller bruk av bestemte medisiner.

Infektionsbetingade hudsjukdomar är sjukdomar som orsakas av infektioner med olika mikroorganismer, till exempel bakterier, virus, svampar eller parasiter. Dessa organismer kan kolonisera huden och orsaka en varierande grad av skada eller sjukdom. Infektionssättet kan variera beroende på typen av mikroorganism och omständigheterna för infektionen, men ofta krävs ett nedsatt immunförsvar hos individen för att en infektion skall kunna etableras. Exempel på infektionsbetingade hudsjukdomar inkluderar impetigo (bakteriell infektion), herpes simplex (viral infektion), ringorm (svampinfektion) och scabies (parasitinfektion). Behandlingen av dessa sjukdomar består ofta i att eliminera den underliggande infektionen med hjälp av antibiotika, antivirala läkemedel, antimykotiska läkemedel eller andra behandlingsmetoder.

Keratinocyter är hudens vanligaste celltyp och utgör cirka 90-95% av de levande cellerna i huden. De bildar flera skikt i hudens yttre layer, epidermis, och producerar ett protein som kallas keratin, vilket ger cellerna styrka och skyddar dem mot mekanisk påfrestning och uttorkning. Keratinocyter delar sig kontinuerligt för att ersätta de döda celler som slits bort från ytan av huden. De nya keratinocyterna rör sig gradvis uppåt genom epidermis till det yttre skiktet, stratum corneum, där de dör och blir en del av den skyddande barriären som kallas huden.

Prurigo är en hudsjukdom som kännetecknas av att personen får upprepade utslag av små, intensivt kliande knölar eller blåsor på huden. Dessa utslag kan vara röda, inflammerade och kan leda till nässlor när de skrubbas eller skrapas. Prurigo kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive allergiska reaktioner, infektioner, hudirritationer eller som en biverkning till vissa mediciner. Ibland kan orsaken till prurigo vara okänd.

Det finns två huvudtyper av prurigo: akut prurigo och kronisk prurigo. Akut prurigo tenderar att vara ett tillfälligt tillstånd som kan lösas upp efter några veckor eller månader, medan kronisk prurigo kan pågå i åratal.

Läkemedelsbehandling för prurigo kan innebära användning av antihistamin, kortikosteroider, immunmodulerande läkemedel eller andra behandlingsmetoder beroende på sjukdomens svårighetsgrad och orsak.

Pemphigus är en grupp sällsynta, autoimmuna hudsjukdomar som karaktäriseras av blåsor och sår på huden och slemhinnor. Det uppstår när kroppens immunsystem producerar antikroppar som attackerar desmosomer, de proteiner som håller samman hudceller (keratinocyter). Detta orsakar en separation av cellerna från varandra, vilket resulterar i blåsor och sår.

Det finns två huvudtyper av pemphigus:

1. Pemphigus vulgaris: Den vanligaste formen av sjukdomen, som ofta drabbar munnen och andra slemhinnor innan den sprider sig till huden. Blåsorna är vanligtvis stora, flata och lätta att bryta på.
2. Pemphigus foliaceus: Denna form av sjukdom drabbar huvudsakligen huden och orsakar mindre, skorpbildande blåsor som är svårare att bryta än de hos pemphigus vulgaris.

Båda formerna av pemphigus kan vara livshotande om de inte behandlas korrekt. Behandlingen innefattar vanligen immunosuppressiva läkemedel som minskar aktiviteten hos det överaktiva immunsystemet, samt lokal vård av sår och blåsor för att förebygga infektioner.

En hudtester, också känd som epiteltest eller keratinocyttest, är ett laboratorietest som används för att diagnostisera allergiska reaktioner på substanser som kommer i kontakt med huden. Hudtesterna utförs vanligtvis genom att placera en liten mängd av den misstänkta allergena på huden, ofta på baksidan av armen eller ryggen.

Det finns två huvudtyper av hudtester: punkt Testhudtester (PPD) och intradermal testhudtester. I en punkt Testhudtest appliceras en liten droppe av den misstänkta allergena på huden med hjälp av en speciell nål som skapar en smärtfri punktering av huden. Om en person är allergisk mot substansen kommer det att uppstå en lokalreaktion i form av rodnad, svullnad eller klåda inom 15-20 minuter eller senare under de närmaste två dagarna.

I en intradermal testhudtest injiceras en mycket smal dos av den misstänkta allergena direkt under huden med en liten nål. Även här kommer det att uppstå en lokalreaktion om personen är allergisk mot substansen.

Det är viktigt att notera att hudtester bör endast utföras av en läkare eller annan licensierad hälsovårdspersonal efter en noggrann bedömning av patientens medicinska historia och symtom. Hudtester kan ge falska positiva eller falska negativa resultat, så det är viktigt att tolka resultaten i kombination med andra kliniska faktorer.

Eksem, også kjent som dermatittis eller eczema, er en hudsykdom karakteristisk for rødhet, inflammasjon, kløe og veskelser. Det kan ha mange årsaker, inklusive genetiske faktorer, miljøfaktorer som allergier eller irritanter, og underliggende medisinske tilstander. Eksem kan forekomme over hele kroppen eller begranset til bestemte områder, og det kan være akutt eller kronisk. Det er viktig å søke medisinsk veiledning for korrekt diagnose og behandling av eksem.

Hudabsorption (eller transdermal absorption) refererer til den proces, hvor et stof absorberes gennem huden og kommer ind i blodomløbet. Dette sker ofte ved anvendelse af transdermale medicinske produkter, som f.eks. plaster, gel eller spray, der indeholder det aktive stof, man ønsker at behandle med. Stoffet diffunderer gennem hudens yderskallag og ind i blodbanen, hvor det kan fordele sig til de områder i kroppen, hvor det skal uøve sin virkning. Hudabsorptionen kan afhænge af flere faktorer, herunder stoffets molekylestørrelse, ladning og lipofilicitet (evne til at opløses i fedtstoffer), samt hudens tykkelse, gennemtrængelighed og temperatur.

"Seborrheic dermatitis" er en medisinsk betegnelse for en hudsykdom som oftest rammer ansigt, skægområdet hos mænd, ørerne og overliggerne. Den kendetegnes ved røde, lugtende, fugtige eller flagede områder med optræden af hvide eller gule fjalter. Desuden kan der være kløe og irritation. Sygdommen skyldes overaktivitet i de talgkirtler, som findes i huden, og den er ofte forbundet med svampepil (Malassezia furfur). Seborrheisk dermatitis kan forekomme ved alle aldre, men er særligt udbredt blandt spædbørn (som kaldes "krybperlekræft") og unge voksne. Den kan forværres af stress, forgældning, sygdom eller nedbrudt immunforsvar.

'Klåda' er en medisinsk betegnelse for et ubehag eller irritasjon som føres til sterk og ofte pludselig lyst til å kratse seg. Det kan være foråkt av mange forskjellige faktorer, inkludert hudsykdommer (som eksem, psoriasis eller skurv), insektsbett, allergier, tørketørketørketørke, stress og andre medisinske tilstander. Klåda kan også være en bivirkning av noen medisiner. I tillegg kan kronisk klåda være forbundet med psykiske lidelser som depressjon og angst.

En hudskada eller hudsår är en öppen sårbildning i huden, vanligen orsakad av mekanisk skada så som någon råkat slicka sig, stånga sig, ramla eller bli biten av ett djur. Hudsår kan också uppstå till följd av vissa hudsjukdomar, som exempelvis diabetes, perifer neuropati och ateroskleros. Symptomen på ett hudsår innefattar blödning, smärta, rodnad och ömhet i området runt sårbildningen. I allvarliga fall kan hudsår leda till infektioner eller andra komplikationer.

Bakteriella hudsjukdomar är en typ av hudinfektion orsakad av bakterier. Det finns många olika slags bakterier som kan orsaka hudsjukdomar, men de vanligaste arterna är stafylokocker och streptokocker. Huden är i regel ett effektivt barrier emot infektioner, men om barriären skadas på något sätt, till exempel genom en skrå eller ett sår, kan bakterierna tränga in och orsaka en infektion. Symptomen på en bakteriell hudsjukdom kan variera beroende på vilken typ av bakterie som orsakar sjukdomen och hur allvarlig infektionen är, men de vanligaste symptomen inkluderar rödhet, svullnad, smärta, värme och i vissa fall utslag eller sår. Exempel på bakteriella hudsjukdomar är impetigo, cellulitis och folliculit. Behandlingen av bakteriella hudsjukdomar består ofta av antibiotika, antingen som cream/gel eller som tabletter.

'Rosenfinnar' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva små, röda fläckar eller prickar på huden. De kan vara orsakade av en rad olika faktorer, inklusive kapillär utvidgning, inflammation eller infektion. I vissa fall kan de vara ett tecken på en underliggande medicinsk störning, såsom rosacea, mener virussjukdomar eller allergiska reaktioner. Det är viktigt att undersöka orsaken till rosenfinnar och behandla den underliggande sjukdomen om det finns en.

Fungal infections of the skin, also known as "dermatophytoses" or "tinea," are a group of conditions caused by fungi that invade and grow on the top layer of the skin. These infections can affect various areas of the body, leading to different types of tinea:

1. Tinea capitis: Fungal infection of the scalp and hair shafts, often seen in children. It can cause hair loss, scaling, and inflammation.
2. Tinea corporis: Fungal infection of the body, typically appearing as round, red, scaly patches with defined edges. The rash may itch or burn.
3. Tinea cruris: Fungal infection of the groin area, also known as "jock itch." It presents as a red, itchy, and sometimes painful rash in the folds of the skin.
4. Tinea faciei: Fungal infection of the face, excluding the scalp and beard areas. It appears as round or irregularly shaped patches with well-defined edges.
5. Tinea manuum: Fungal infection of the hands, often affecting both palms and fingers. It can cause dryness, scaling, and itching.
6. Tinea pedis: Fungal infection of the feet, also known as "athlete's foot." It typically affects the spaces between toes, causing itching, burning, and sometimes cracked or blistered skin.
7. Tinea unguium (onychomycosis): Fungal infection of the nails, leading to discoloration, thickening, crumbling, and separation from the nail bed.

These infections are usually treated with topical antifungal medications, such as clotrimazole or miconazole. In severe cases, oral antifungal drugs like terbinafine or itraconazole may be prescribed. Preventive measures include keeping the skin clean and dry, avoiding sharing personal items, and wearing breathable clothing and footwear.

Epidermolysis bullosa (EB) är en grupp genetiskt betingade hudsjukdomar som kännetecknas av mekanisk fragilitet i huden, vilket leder till blåsor och sår efter minimal skada eller påverkan. Det finns flera olika typer av EB, som varierar i svårighetsgrad och symptom.

De tre huvudsakliga typerna av EB är:

1. Simplex-typ (EB simples): Den mildaste formen av EB, som orsakas av defekter i keratinproteinerna i basalcellslagret av huden. Blåsor och sår uppstår vanligen på händer, fötter och knän, och läker vanligen utan ärrbildning.

2. Junctional-typ (EB junctionalis): En mer allvarlig form av EB, som orsakas av defekter i proteiner som håller samman basalcellslagret och det överliggande skikten av huden. Blåsor och sår uppstår vanligen på hela kroppen, inklusive slemhinnor, och läker långsamt med risk för ärrbildning och andra komplikationer.

3. Dystrofisk-typ (EB dystrophica): Den allvarligaste formen av EB, som orsakas av defekter i collagenproteinet type VII. Blåsor och sår uppstår vanligen på händer, fötter, knän och andra belastade områden, och läker långsamt med stor risk för ärrbildning och andra komplikationer, inklusive nedsatt rörlighet och näringsupptagning.

EB är ofta ärftlig, men kan också uppstå spontant på grund av nya genmutationer. Det finns idag ingen bot mot EB, men vården fokuserar på att lindra symtomen och förebygga komplikationer.

'Kerato-' är ett prefix med rötter i grekiskan och betyder "horn". I medicinska sammanhang används det ofta som en del av sammansatta termer för att hänvisa till hornhinnan i ögat, som är den transparenta ytan framför irisen. Exempel på sådana termer inkluderar "keratit" (inflammation av hornhinnan) och "keratokonus" (en progressiv avvikelse där hornhinnan blir tunnare och mer köttig, vilket kan leda till nejsightedness).

"Dermatological agents" er en samlebetegnelse for lægemidler som anvendes til behandling af hudrelaterte sygdomme og tilstande. Dette kan inkludere, men ikke begrænset til:

1. Antiinfektive medikamenter: Disse medikamenter anvendes til at bekæmpe bakterielle, virale eller svampeinfektioner i huden, som fx antibiotika, antimykotika og antivirala medikamenter.
2. Antiinflammatoriske medikamenter: Disse medikamenter anvendes til at reducere inflammation og sørge for lindring af symptomer relateret til hudlidelser som fx kortikosteroider, non-steroidale antiinflammatoriske medikamenter (NSAID) og Fosfodiesterase-4-hæmmere.
3. Immunmodulerende medikamenter: Disse medikamenter anvendes til at modulere eller ændre aktiviteten i det immune system for at behandle autoimmune hudlidelser som fx biologiske terapier, JAK-inhibitorer og immunsuppressiva.
4. Keratolytiske medikamenter: Disse medikamenter anvendes til at opløse og fjerne dødt hud, hvilket kan være nyttigt ved behandling af hyperkeratotiske hudlidelser som fx psoriasis og eksem.
5. Retinoider: Disse medikamenter er vitamin A-derivater, der anvendes til at modificere cellerne i huden for at behandle akne, psoriasis og andre hudlidelser.
6. Topiske analgetika: Disse medikamenter anvendes til at lindre smerter relateret til hudlidelser som fx lidocain, prilocain og capsaicin.
7. Andre topiske medikamenter: Disse medikamenter kan have forskellige mekanismer og anvendes til at behandle en række forskellige hudlidelser som fx antibiotika, antimykotika, antiinflammatoriske medikamenter og andre.

Det er vigtigt at bemærke, at dette kun er en oversigt over de mest almindelige typer topiske medicinske behandlinger, og at der kan findes mange andre typer af topiske medicinske behandlinger tilgængelige alt efter hudlidelserne. Det anbefales at søge professionel medicinsk vejledning for at få den bedste behandling for en given hudlidelse.

"Bullous pemphigoid" är en autoimmun hudsjukdom som karaktäriseras av bildandet av blåsor (bullae) på huden. Det orsakas av en autoimmunreaktion där antikroppar bildas mot två proteiner, BP230 och BP180, i basalmembranet som sitter mellan epidermis och dermis i huden.

Sjukdomen drabbar vanligen äldre personer över 60 år och kan vara associerad med andra sjukdomar som diabetes, neurologiska störningar eller cancer. Symptomen inkluderar ofta intensivt kliande eksem-liknande hudutslag och senare bildandet av blåsor fyllda med klar vätska. De mest vanliga placeringsområdena för blåsorna är på lår, mag, armar och svalg.

Behandlingen inkluderer ofta systemiska kortikosteroider eller andra immunosuppressiva läkemedel för att kontrollera sjukdomen och förebygga komplikationer som infektioner. I allvarliga fall kan intravenös immunglobulin användas.

Kutan lupus erythematosus (CLE) är en autoimmun hudsjukdom som orsakas av ett försvagat immunsvar och bildandet av antikroppar som attackerar hälsiga celler i kroppen. Det finns tre huvudtyper av CLE:

1. Akut CLE: Denna form är vanligast hos personer med systemisk lupus erythematosus (SLE) och visar sig ofta som en rodnad, inflammerad hud på kinderna som kan sträcka sig till näsan och öronen i en så kallad "vingåsbägarrödning".

2. Subakut CLE: Denna form orsakar vanligen diskformade, rodnande skorpor eller plack på solexponerade områden som ansikte, hals, överarmar och handryggar. Skorporna kan vara prickiga eller skalförändrade och kan klia.

3. Kronisk CLE: Det finns två huvudtyper av kronisk CLE: diskoid lupus erythematosus (DLE) och lupus panniculitis (LP). DLE orsakar ofta skorpor med tydliga, skarpkantade kanter och central nekros och atrofi av huden. LP orsakar djupa, smärtsamma knölar eller noduler som vanligen uppstår på extremiteterna, ansiktet och brösten.

CLE kan vara ett isolerat tillstånd eller förekomma tillsammans med systemisk lupus erythematosus (SLE), en allvarligare autoimmun sjukdom som kan påverka flera olika organ i kroppen.

Hudpigmentering refererer til den naturlige eller ændrede fremtoning af hudens farve, som skyldes forskellige typer af pigmenterende celler og deres produktion af melanin. Melanin er et brunt-sort pigment, der produceres af cellsenkader kaldet melanocyter. Der findes forskellige typer af melanin, herunder eumelanin (som giver huden en brun farve) og feomelanin (som giver huden en gylden eller rødlig farve).

Forandringer i hudpigmentering kan skyldes forskellige faktorer, herunder genetiske forskelle, alder, solskinseksponering og visse medicinske tilstande eller behandlinger. For eksempel kan overdreven eksponering for ultraviolet lys fra solen eller sengesolbåde føre til øget produktion af melanin, hvilket resulterer i brune pigmentflekker på huden, også kendt som solskoldbrændinger. Andre medicinske tilstande, såsom vitiligo og albinisme, kan forårsage mangel på melanin og resultere i forandringer i hudpigmentering.

I alt, hudpigmentering er en proces, der involverer produktionen og fordelingen af melanin i huden, som kan have en betydelig indvirkning på individets ydre fremtoning og sundhed.

Allergisk kontaktdermatit är en hudreaktion orsakad av ett överkänslighetsresponsbart immunsystem mot en specifik substans som kommit i kontakt med huden. Detta kallas för en typ IV-överkänslighetsreaktion, där T-celler aktiveras och orsakar inflammation i huden.

Symptomen på allergisk kontaktdermatit innefattar ofta rödhet, klåda, smärta, svullnad och blåsor på huden. Reaktionen kan uppstå några timmar eller dagar efter att substansen har kommit i kontakt med huden. De vanligaste orsakerna till allergisk kontaktdermatit är kosmetiska produkter, smycken, latex, mediciner och kemikalier som används vid arbete eller i vardagslivet.

För att diagnostisera allergisk kontaktdermatit kan en hudtest (patch test) behövas, där den misstänkta substansen appliceras på huden under en viss tidsperiod för att se om en reaktion uppstår. För att behandla allergisk kontaktdermatit kan kortikosteroider och antihistaminer användas för att reducera inflammation och lindra symptomen. Det är också viktigt att undvika den specifika substans som orsakar reaktionen i framtiden.

Ultraviolett behandling (UV-behandling) är en form av ljusterapi som använder ultravioletta strålar för att behandla olika medicinska tillstånd. Det finns två huvudsakliga typer av UV-behandling: UVB-terapi och PUVA-behandling (psoralen + UVA).

UVB-terapi använder ultravioletta B-strålar med en våglängd på 290-320 nanometer för att behandla hudåkommor som psoriasis, eksem och vitiligo. Behandlingen kan ske i en specialbyggd UVB-kabin eller med en lasersystem.

PUVA-behandling kombinerar orala mediciner som kallas psoralener med UVA-strålar (ultravioletta A-strålar med en våglängd på 320-400 nanometer). Denna behandling används ofta för att behandla svårare fall av psoriasis och eksem, samt vissa former av hudcancer.

UV-behandling bör endast utföras under läkares övervakning och efter en noggrann bedömning av patientens medicinska historia och behov. Längre exponering för UV-strålar kan öka risken för hudcancer, så det är viktigt att följa din läkares instruktioner och undvika onödiga UV-exponeringar under behandlingen.

Capripoxvirus är ett släkte inom familjen Poxviridae, som orsakar sjukdomar hos djur i familjen Bovidae, såsom nötkreatur, får och getter. De tre huvudsakliga virusen inom släktet är fölsjukan (sheeppox), getpocka (goatpox) och lymfangit (lumpy skin disease). Dessa virussorter är morfologiskt lika med stora, komplexa virioner som innehåller en dubbelsträngad DNA-genom. De sprids vanligtvis via direkt kontakt mellan djur eller via vektorer såsom flugor. Symptomen på sjukdomarna kan variera, men inkluderar ofta feber, sår, utslag och svullnader under huden. Dödsfall hos drabbade djur är också möjligt, även om detta är ovanligt hos vuxna djur. Preventiva åtgärder inkluderar vaccination och strikt biosekretess för att förhindra spridning av viruset mellan djur.

'Bläsa' är ett medicinskt begrepp som kan ha olika betydelser beroende på sammanhang. Några vanliga användningar inkluderar:

1. Att blåsa upp: Används ofta för att fylla en ballong eller annat objekt med luft, exempelvis vid lungvolymreduktionstest.
2. Blåsa av (bronki/luftvägar): En akut andningsbesvär som orsakas av en obstruktion i de nedre luftvägarna, ofta på grund av astma eller kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL).
3. Blåsa slem: Att hala upp slem eller sputum från lungorna, vanligt förekommande vid lungsjukdomar som bronkit eller lungsäcksinflammation.
4. Blåsbildning: En patologisk tillstånd där det bildas en vätskefylld blåsa under huden eller i andra vävnader, ofta orsakad av infektion, irritation eller trauma.

Det är viktigt att specificera sammanhanget när man använder termen 'bläsa' inom medicinen för att undvika missförstånd.

Medicinskt talat är 'fotsvamp' (på medicinska latin: tinea pedis) ett samlingsnamn för olika svampinfektioner i foten och mellan tårna. De vanligaste orsakarna till fotsvamp är olika arter av dermatofyter, som trivs i varma och fuktiga miljöer. Fotsvamp kan ge upphov till symptom som rödhet, klåda, brännande känsla, skorpor och ömmhet på fötterna. Den kan sprida sig till andra delar av kroppen eller till andra personer om den inte behandlas korrekt.

'Malassezia' är ett släkte svampar som tillhör klassen Microbotryomycetes. De lever som kommensaler (normala flora) på huden hos människor och djur, särskilt i områden som är rika på oljor, såsom ansikte, bröst, rygg och bakdel. Släktet innehåller över tjugo arter, men de två vanligaste arterna som förekommer på människors hud är Malassezia furfur och Malassezia globosa.

Vissa Malassezia-arter kan orsaka infektioner när de överväxlas eller om immunförsvaret är nedsatt. Dessa infektionser inkluderar pityriasis versicolor (en ytlig hudinfektion), seborroisk dermatit (en inflammatorisk hudsjukdom) och Malassezia-folliculit (en infektion av hårsäckarna).

Malassezia-svampar har en unik förmåga att bryta ned lipider i hudens yttre lagret, vilket gör att de kan leva på huden och utnyttja dess näringsriktiga miljö. Dessa svampar är också resistenta mot många vanliga desinfektionsmedel och behandlingar, vilket kan göra dem svåra att behandla när de orsakar infektioner.

PUVA-terapi är en form av behandling för hudåkommor, särskilt psoriasis och eksem. Det är en akronym som står för Psoralen + UVA. Behandlingen innebär att patienten tar en medicin som kallas psoralen, följt av exponering för ultravioletta A-strålar (UVA) från en speciell lampa. Psoralenen gör huden känsligare för UVA-strålarna, vilket hjälper till att sakta ner celldelningen i huden och minska inflammationen. Behandlingen sker vanligtvis två eller tre gånger per vecka under en period av flera månader.

Medicinskt talat är "skabb" (på svenska) ett samlingsnamn för olika hudinfektioner orsakade av olika arter av svampar inom släktet *Trichophyton*. De vanligaste skabbformerna som drabbar människor är *T. rubrum* och *T. interdigitale*, men det finns också andra former som kan påverka hår, naglar och skäggväxt.

Skabb orsakas av direkt kontakt med en smittad individ eller indirekt via kontaminerade föremål såsom handdukar, badfiltar, kläder eller barfota golv i omklädningsrum och duschar. Svampen trivs bäst i fuktiga och varma miljöer, vilket gör att den ofta sprids i offentliga bastur, simhallar och idrottshallar.

Symptomen på skabb inkluderar rödaktiga, inflammerade områden med skrynklig hud, som kan vara mycket kliande. Dessa områden kan ha en tydlig gräns mot det omgivande hudområdet och bilda skorpor eller blåsor. I vissa fall kan svampinfektionen leda till att hårstrån bryts av, vilket kan ge upphov till kala fläckar på huden.

Skabb är en smittsam sjukdom som behöver behandlas med speciella antimykotiska läkemedel, ofta i form av skampmedel eller tablettbehandling. Det är viktigt att följa behandlingsrekommendationerna fullt ut för att undvika återfall och smitta till andra personer.

Medicinskt kan "hudrodnad" definieras som en ökning av vätska i huden. Detta kan orsakas av olika medicinska tillstånd, såsom hjärt- och njurproblem, läkemedelsbiverkningar eller infektioner. Hudrodnad kan vara lokaliserad till en specifik del av kroppen eller generell. Symptomen på hudrodnad kan inkludera ödem (svullnad), spännande känsla i huden och förändringar i hudfärgen. I allvarliga fall kan hudrodnad vara ett tecken på livshotande tillstånd och kräver omedelbar medicinsk vård.

Läkemedelstillförsel, lokal, är en metod för att tillföra ett läkemedel direkt till en specifik plats på eller i kroppen, istället för att ge det systemiskt (t.ex. via oral route eller injektion). Detta görs vanligtvis med hjälp av en salva, kräm, gelé, spray eller plåster som innehåller aktiv medicinsk substans.

Exempel på användningsområden för lokal läkemedelstillförsel kan vara:

1. Lindring av smärta och inflammation i en särskild muskel eller led, till exempel med hjälp av en antiinflammatorisk kräm.
2. Behandling av ytliga infektioner på huden, genom användning av en antimikrobiell salva eller crème.
3. Lokal smärtlindring efter en operation, där ett lokalbedövande gel appliceras på operationsstället.
4. Behandling av hudåkommor som akne, där en kräm eller gel med aktiva substanser används för att reducera inflammation och bakterieväxt.

Lokal läkemedelstillförsel kan vara ett effektivt sätt att behandla specifika problem, eftersom det minskar systemiska biverkningar och ökar koncentrationen av läkemedlet i den behandlade området.

"Non-fibrillary collagens" är ett samlingsbegrepp för en grupp kolagenproteiner som inte bildar de typiska fibriller som andra kolagentyper gör. Istället bilder dessa kolagener strukturer såsom nätverk och skruvformade helixar. De är viktiga för cellernas skelett och regulerar cellytans volym, form och funktion. Exempel på icke-fibrillära kolagener inkluderar typ IV, typ VIII och typ X kolagen.

'Mycobacterium ulcerans' är en art av grampositiva, aeroba bakterier som tillhör mykobakteriesläktet. Denna bakterie är orsaken till en sjukdom som kallas Buruliulcus och karaktäriseras av små knölar eller vätskefyllda blåsor på huden som kan utvecklas till stora sår (ulcerationer). Sjukdomen är vanligast i vattenrika områden i tropiska och subtropiska regioner, framför allt i Västafrika. Infektionen orsakas ofta av kontakt med infektiös vätska eller sår från en smittad individ eller via kontaminierade miljöer, som vattenansamlingar och jord. Behandlingen av Buruliulcus består vanligtvis av kombinerad antibiotisk behandling och kirurgi för att avlägsna död vävnad. I de flesta fall leder behandlingen till en fullständig återhämtning, men i vissa fall kan sjukdomen leda till varaktiga skador eller funktionsnedsättningar.

Lichen planus är en relativt vanlig hud- och slemhinnesjukdom som orsakas av ett överreagerande immunsystem. Det bildas små, flatiga, ofta intensivt röda eller purpurfärgade prickar eller blåsor på huden, särskilt på insidorna av armar och ben, handleder, lår, handleder och under brösten. Även naglar, munhåla och genitalier kan vara drabbade. Symptomen kan inkludera klåda, smärta eller sveda.

Sjukdomen kan vara akut och kortvarig eller kronisk och kan påverka enskilda områden eller vara mer utbredd. Den orsakas av okända faktorer, men det finns vissa kända utlösande faktorer som mediciner (t.ex. betablockerare, ACE-hämmare och goldpreparat), infektioner (t.ex. hepatit C) och stress.

Behandlingen av lichen planus beror på svårighetsgraden och omfattningen av sjukdomen. För lindring av symptomen kan rekommenderas emollienter, kortikosteroidkrämer eller tabletter, antihistaminer för klåda och smärta, och i vissa fall fotografisk behandling eller systemiska mediciner som t.ex. acitretin eller methotrexat.

'Vitiligo' är en hudsjukdom som kännetecknas av vita, avsvultna fläckar på huden. Dessa fläckar uppstår när celler som producerar pigmentet (melanin) i huden, det vill säga melanocyterna, förstörs eller inte fungerar korrekt. Detta resulterar i att huden i de berörda områdena blir vit och utan pigment.

Vitiligo kan drabba personer av alla hudfärger och åldrar, men den är vanligast hos personer med mörkare hudton. Den kan påverka olika delar av kroppen, inklusive ansikte, händer, armar, ben och andra exponerade områden. I vissa fall kan även ögon och munnen vara drabbade.

Det är fortfarande inte fullt klarlagt vad som orsakar vitiligo, men det finns teorier som pekar på att det kan bero på en autoimmun sjukdom, genetiska faktorer eller ett trauma till huden (som exempelvis en skada eller stress). Vitiligo är inte smittsam och orsakar vanligtvis inga andra hälsoproblem, men den kan ha en betydande psykologisk påverkan på drabbade personer.

Det finns behandlingsalternativ för vitiligo, även om resultaten kan variera mycket mellan olika individer. Behandlingar kan inkludera topiska läkemedel som kortikosteroider eller immunmodulerande medel, fotokemoterapi (PUVA), excimerlaserbehandling och transplantation av melanocyter. I vissa fall kan också makeup eller hudfärgskrymplingar användas för att dölja de vita fläckarna.

'Läderhud' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en patologisk tillstånd där huden blir tjock, skleros (förtjockad och hård) och kan få en läderartad konsistens. Det medicinska terminologin för läderhud är 'scleroderma' eller 'kollagenosa cutis'.

Scleroderma kan vara lokaliserat till en specifik del av kroppen (lokalt scleroderma) eller kan drabba hela kroppen (systemiskt scleroderma). Systemiskt scleroderma kan också påverka andra organ i kroppen, såsom lungor, hjärta, njurar och tarmar.

Läderhud kan orsakas av en rad olika medicinska tillstånd, inklusive autoimmuna sjukdomar, infektioner, skador och exponering för kemiska substanser. Behandlingen beror på underliggande orsaken och kan omfatta läkemedel, fysisk terapi och livsstilsförändringar.

Handdermatoser är en benämning på en grupp hudsjukdomar som primärt eller sekundärt drabbar händer och fingrar. Det kan vara olika sorters eksem, psoriasis, kontaktsensitivitet och andra inflammatoriska hudsjukdomar. Symptomen kan variera från rodnad, ömhet, klåda, skaling och blåsbildning till tjockare hud och påfrestningsutslag. Orsakerna kan vara genetiska faktorer, infektioner, allergier, klimat, mekanisk irritation eller kemisk exponering. Behandlingen beror på vilken underliggande orsak som har fastställts och kan bestå av topikala (lokala) eller systemiska (helkroppsbehandlande) läkemedel, förändringar av livsförhållandena och undvikande av utlösande faktorer.

Lokaliserad sklerodermi, även känd som morfea, är en sällsynt autoimmun hudsjukdom som orsakas av ett överaktivt immunsystem. Sjukdomen karakteriseras av förhårdnaden och trötthet i huden, ofta runt ansiktet, händer, armar och ben. Sklerodermi kan också påverka andra system i kroppen, såsom blodkärl, muskler och ledvävnad, men dessa symptom är vanligtvis mildare än hos den systemiska formen av sklerodermi. Lokaliserad sklerodermi tenderar att vara mer begränsad till en viss del av kroppen jämfört med systemisk sklerodermi, som ofta påverkar flera olika områden i kroppen.

I medicine och hudfysiologi refererar processer till de olika funktioner och reaktioner som sker i huden kontinuerligt. Detta inkluderar, men är inte begränsat till:

1. **Näringsupptag:** Huden tar upp syre, näringsämnen och vatten från omgivningen genom diffusion. Denna process understöds av blodflödet i kapillärnätverket under huden.

2. **Vätskebalans:** Huden hjälper till att reglera kroppens vätskebalans genom att kontrollera svettningar och utsöndring av vatten via svettkörtlarna.

3. **Termoreglering:** Huden hjälper till att reglera kroppstemperaturen genom att expandera eller kontrahera blodkärlen nära ytan, vilket resulterar i rödning eller blekning av huden, samt genom att producera svett som kyler ned kroppen när den avdunstar.

4. **Immunförsvar:** Huden innehåller en rad immunceller, såsom makrofager och lymfocyter, som hjälper till att försvara kroppen mot infektioner och främmande ämnen.

5. **Sensorisk perception:** Huden innehåller nervändar som reagerar på beröring, smärta, temperatur och tryck, vilket gör att vi kan uppfatta vår omgivning.

6. **Exkretion:** Huden utsöndrar avfall i form av urinämnen (uric acid), fettsyror och ammoniak via svettkörtlarna.

7. **Vitiligo:** En hudsjukdom där melanocyterna (celler som producera pigment) i huden förlorar sin förmåga att producera melanin, vilket orsakar vita fläckar på huden.

8. **Psoriasis:** En kronisk hudsjukdom där cellerna i huden växer och ersätts för snabbt, vilket orsakar röda, skaliga utslag på huden.

9. **Eksem:** En grupp av hudsjukdomar som orsakas av irritation eller allergiska reaktioner och kännetecknas av rodnad, svullnad, klåda och utslag.

10. **Hudcancer:** Olika typer av cancer kan drabba huden, inklusive basalcellscancer, squamosacellscancer och melanom. Dessa cancerformer kan vara livshotande om de inte behandlas tidigt.

Desmoglein 1 är ett protein som tillhör den familj av kadheriner som kallas desmocadheriner. Detta protein spelar en viktig roll i intercellulära kontakter, särskilt inom huden där det bidrar till att hålla tillsammans de yttre skikten av hudceller, så kallade keratinocyter. Desmoglein 1 är ett transmembrant protein som interagerar med andra desmogleiner och desmoclaverinerna för att bilda desmosomer, strukturer som fungerar som ankare mellan cellerna. Dessa desmosomer ger huden styrka och integritet. Desmoglein 1 är också involverat i celldelning och differentiering, vilket gör att det kan spela en roll i sjukdomar som pemfigus vulgaris, en autoimmun hudsjukdom där antikroppar reagerar mot desmoglein 1 och orsakar blåsor och sår.

'Konstgjord hud', även känd som syntetisk hud eller laboratoriehud, är en artificiell substans som är tänkt att imitera många av de funktioner och egenskaper som naturlig hud har. Det finns olika typer av konstgjord hud, men de flesta är tillverkade av biokompatibla material såsom kollagen, silikon eller polyuretan.

En medicinsk definition av konstgjord hud kan vara: "En artificiell substans som används för att ersätta, stödja eller underlätta läkning av skadad eller sårbar hud. Den består vanligtvis av ett flertal lager med olika funktioner, inklusive en vätskeabsorbent bas, ett poröst bindemedel och en ytlig skyddande barriär. Konstgjord hud kan användas för att behandla brännskador, värkssår, vitiligo och andra hudskador."

Det är värt att notera att konstgjord hud inte har samma funktioner eller egenskaper som naturlig hud, såsom känsel, svettning och blodcirkulation. Dessutom kan det finnas risker med användandet av konstgjord hud, såsom infektioner och immunreaktioner.

Eksem är en samlande benämning på en grupp hudåkommor som kännetecknas av ödem, rödhet, klåda och vesiklar eller blåsor. Eksem kan vara akut eller kroniskt och kan variera i allvarlighetsgrad. De ekzematösa hudsjukdomarna delas ofta in i endogen (intern) och exogen (extern) eksem beroende på orsaken.

Endogt eksem, även kallat atopiskt eksem eller neurodermatit, beror vanligtvis på en genetisk dispositionsfaktor och kan utlösas av olika intern faktorer som stress, hormonförändringar eller infektioner. Exogt eksem orsakas av externa faktorer som kontakt med kemikalier, växtmaterial eller fysisk irritation. Det kan vara exempelvis kontakteksem, svettfots Eksem och vattenecka.

Eksem behandlas vanligtvis med topiska läkemedel såsom kortikosteroider, immunmodulerande läkemedel eller barriärreparerande skräddarsydda terapier. I vissa fall kan systemiska mediciner vara aktuella.

'Fiskfjällshud' (Ichthyosis) är ett samlingsnamn för en grupp genetiska hudsjukdomar som kännetecknas av torr, fjällig och skalig hud. Ordet 'ichthyosis' kommer från det grekiska ordet 'ichthys', som betyder fisk, och refererar till den fjälliga utseendet på huden som påminner om en fisk.

Det finns många olika typer av ichthyosis, men de flesta är medfödda och kan variera i allvarlighetsgrad från mild till svår. De flesta formerna av ichthyosis beror på genetiska mutationer som påverkar hudens förmåga att bilda och slita av sig döda hudceller på ett normalt sätt. Detta leder till en ansamling av döda hudceller på ytan av huden, vilket ger upphov till den fjälliga texturen.

Ichthyosis kan också orsaka andra symtom som rödhet, inflammation, kliningar och hudinfektioner. I vissa fall kan sjukdomen även påverka ögon, öron, näsa och svalg (ENT). Behandlingen av ichthyosis beror på typen och allvarlighetsgraden av sjukdomen och kan innefatta topiska behandlingar som kräm, lotion eller salva, samt systemiska behandlingar som tabletter eller injektioner.

Medicinskt sett kan "hudsjukdomar, metabola" definieras som hudsjukdomar orsakade av störningar i kroppens metabolism. Metabolism är den process där kroppen bryter ner näringsämnen och bygger upp nya celler och vävnader.

Exempel på hudsjukdomar som kan orsakas av metabola störningar inkluderar:

* Akne: Förändringar i hormonnivåer kan leda till ökad produktion av olja i huden, vilket kan blockera poren och orsaka akne.
* Gikt: Höga nivåer urinsyra i blodet kan kristalliseras under huden och orsaka smärtsamma inflammationer som kallas gikt.
* Diabetes: Förhöjda blodsockernivåer kan skada små blodkärl i huden, vilket kan leda till sårbildning, infektion och andra komplikationer.
* Näringsbrist: Brister på vissa näringsämnen som vitaminer och mineraler kan leda till hudförändringar som exempelvis skorpor, torrhet och utslag.

Det är viktigt att notera att det finns många andra orsaker till hudsjukdomar än metabola störningar, såsom infektioner, allergier, autoimmuna sjukdomar och cancer. Om du har frågor om en specifik hudsjukdom rekommenderar vi att du kontaktar din läkare eller dermatolog för rätt diagnos och behandling.

Försvarshygien (eng: Military Sanitation) är ett område inom public health som fokuserar på att skydda och främja soldaternas hälsa under fredstid och i krig. Det innefattar preventiva åtgärder för att minska risken för smittsjukdomar, mat- och vattenrelaterade sjukdomar samt olycksfall och skador. Försvarshygien omfattar också epidemiologisk övervakning, undervisning och utbildning av personal, sanitärt byggnadstekniska lösningar och vattenförsörjning, avfallshantering och skadedjursbekämpning. Målet är att upprätthålla en hög standard på soldaternas hälsa och förebygga sjukdomar som kan påverka deras operativa kapacitet.

Kontaktdermatit är en hudreaktion orsakad av direkt kontakt med ett ämne eller substans som utlöser en inflammatorisk respons. Det kan vara ett irritativt dermatit, där huden blir röd, torr och skrynklig efter kontakten med ett irriterande ämne, eller ett allergiskt dermatit, där det finns en immunologisk reaktion på ett allergen. Symptomen kan inkludera klåda, rodnad, svullnad, små blåsor och ömmhet. Kontaktdermatit är vanligt bland personer som jobbar med kemikalier eller andra irritanta substanser.

Hudmissbildningar är en övergripande term för ovanliga formationer eller strukturer på huden som kan vara tillfälliga eller permanenta. De kan vara medfödda (konstitutionella) eller aquired (komma som en följd av exempelvis infektion, trauma eller åldrande). Hudmissbildningar kan variera i storlek, form och lokalisation på kroppen. Några exempel på hudmissbildningar inkluderar:

1. Naevi (mole): Vanliga, oftast benigna (icke cancerösa) hudförändringar som kan variera i storlek, form och färg.
2. Hemangiomer: Blodkärlsmissbildningar som kan vara rödaktiga till blåfärgade och vara platta eller upphöjda. De kan vara medfödda eller aquired.
3. Vener (ärr): Förtjockningar av huden orsakad av ärrbildning efter trauma, operationer eller infektioner.
4. Cystor: Slutna säckar under huden fyllda med vätska eller luft. De kan vara små och ofarliga eller stora och orsaka besvär.
5. Adenomer: Godartade (icke cancerösa) tumörer som bildas i svettkörtlarna.
6. Karzinom: Olika slags hudcancer, inklusive basalcellskarcinom och plattcellsskcarcinom, som ofta visar sig som rodnad, upphöjningar eller sår som inte vill läka.
7. Melanom: En form av hudcancer som kan vara livshotande om den inte behandlas tidigt. Melanom uppstår oftast i naevi (mole) och visar sig som en förändring i molens storlek, form eller färg.

Det är viktigt att notera att alla förändringar på huden inte behöver vara onormala eller cancerartade, men det kan vara bra att kontrollera sin hud regelbundet och uppsöka läkare om man observerar några ovanliga eller snabbt växande förändringar.

'Palmoplantar keratoderma' är ett samlingsbegrepp för en grupp med sällsynta hudsjukdomar som kännetecknas av överdriven tjockning och skrovlighet (keratosis) på handflatorna och plantorna. Detta beror på att huden i dessa områden bilder för mycket keratin, ett protein som finns naturligt i huden och hårsäckar.

Symtomen kan variera från mild till allvarlig, men ofta inkluderar de rödaktig eller gulbrun färgförändring, skorpor, små blåsor och eventuellt svullnad i handflatorna och plantorna. Sjukdomen kan vara ärftlig eller aquired (till exempel orsakad av en underliggande sjukdom eller medicinsk behandling).

Palmoplantar keratoderma kan vara isolerad eller förekomma som en del av en mer omfattande hud- eller systemisk sjukdom. Det finns flera olika subtyper av palmoplantar keratoderma, och diagnosen ställs vanligtvis genom klinisk undersökning och ibland med hjälp av genetiska tester eller hudbiopsi. Behandlingen kan innefatta emollienter, keratolytika, topiska retinoider och eventuellt systemiska mediciner beroende på sjukdomens svårighetsgrad och subtyp.

Akantolysis är en medicinsk term som refererar till ett tillstånd där det uppstår skador på de celler i huden som kallas keratinocyter. Detta leder till att deras sammanhållande strukturer, kallade desmosomer, förlorar sin funktion och följaktligen lossnar från varandra.

Akantolys kan ses vid olika hudsjukdomar, såsom psoriasis och vissa former av eksem. Det är också en vanlig förekomst i förknippas med paraneoplastiskt syndrom, som kan uppstå i samband med vissa cancerformer.

Akantolys kan leda till att huden blir skör, lätt skadad och bildar klådautlösande blåsor eller pustlar.

Desmoglein 3 är en typ av desmosomal proteinkomponent som spelar en viktig roll i intercellulära kontakter och celladhesion, särskilt i huden (epidermis). Det är ett transmembrant protein som förekommer i desmosomer, strukturer som kopplar samman två adjacenta celler. Desmoglein 3 interagerar med andra desmosomala proteiner för att bilda starka intercellulära kontakter och bidrar till hudens mekaniska integritet. Det är också en viktig komponent i den adaptiva immuniteten, eftersom det fungerar som ett antigenpresenterande molekyl under vissa omständigheter. Mutationer i Desmoglein 3-generna har visats korrelera med autoimmuna sjukdomar såsom pemfigus vulgaris, en blåsbildande hudsjukdom som karaktäriseras av förlusten av celladhesion.

'Lapptester' är ett medicinskt term som används för att beskriva en apparat eller en metod som används för att ta ett droppe blod, oftast från fingret, för att analysera olika aspekter av blodet. Detta kan inkludera att mäta nivåer av glukos (blodsocker), kolesterol, hemoglobin och andra substanser eller parametrar i blodet.

Lapptesterna är vanligtvis enkla, smidiga och relativt smärtfria att använda, vilket gör dem till en populär metod för självmonitoring av olika hälsotillstånd. De kan användas av personer med diabetes för att övervaka sina blodsockernivåer, eller av personer som vill övervaka sina kolesterolnivåer eller andra hälsoparametrar.

Det är värt att notera att lapptesterna inte alltid ger en fullständig och exakt bild av ens blodprov, utan de bör ses som ett komplement till regelbundna besök hos en läkare eller annan vårdpersonal.

Stafylokockhinneinfektioner är infektioner orsakade av stafylokocker, en typ av bakterier som normalt finns på huden och slemhinnor hos många människor utan att orsaka några besvär. När de tränger in i kroppen genom till exempel skador på huden eller via medicinska ingrepp kan de dock orsaka infektioner.

Det finns olika typer av stafylokockhinneinfektioner, bland annat impetigo som är en ytlig hudinfektion som orsakar krustiga eller små blåsor på huden. En annan typ är cellulit, en djupare infektion i huden som kan vara mycket smärtsam och leda till allvarliga komplikationer om den inte behandlas adekvat.

Stafylokocker kan också orsaka infektioner i sår, slemhinnor eller inre organ, såsom lunginflammation (pneumoni), blodförgiftning (sepsis) eller hjärtsvikt (endocardit). Vissa stafylokocker kan producera toxiner som orsakar allvarliga systemiska sjukdomstillstånd, till exempel toxic shock syndrom.

Stafylokockhinneinfektioner behandlas vanligen med antibiotika, men vissa stafylokocker har utvecklat resistens mot vanliga antibiotika som penicillin och meticillin. I sådana fall kan starkare antibiotika behövas för att behandla infektionen.

En kvalsterinfestation är ett tillstånd där individen har blivit värd för en övervikt av kvalster, vilka ofta lever som parasiter på eller i huden hos djur och människor. Det finns olika typer av kvalster som kan orsaka infestationer, såsom röda fläckar, sår, irritation eller allergiska reaktioner. Några exempel på kvalster som kan orsaka problem för människor är huskvalster (*Dermatophagoides farinae* och *Dermatophagoides pteronyssinus*), skabbkvalster (*Sarcoptes scabiei*) och gräskvalster (*Demodex folliculorum*). Behandlingen för en kvalsterinfestation beror på vilken typ av kvalster som orsakar problemet.

Läkemedelstillförsel through the skin, även känd som transdermal drug delivery, är en metod för att administrera läkemedel där ett aktivt ämne appliceras på huden och absorberas in i blodomloppet. Detta uppnås vanligtvis genom användning av en speciell formulering som tillhandahåller aktiva ämnena i en form som lätt kan penetrera huden, såsom en limmad på plåster (transdermalt plåster).

Den transdermala metoden har vissa fördelar jämfört med traditionella administrationsmetoder, till exempel att den undviker förstahandsmetabolism i levern och kan ge en mer konstant plasmakoncentration över en längre tidsperiod. Detta gör den särskilt användbart för läkemedel som behöver ges kontinuerligt under en längre tid, till exempel smärtstillande medel, hormonersättning och nikotin ersättningsbehandling.

'Sjukdomar bland lantbrukare' refererar till en samling av hälsoproblem som är vanliga eller specifika för personer som arbetar inom jordbrukssektorn, inklusive bönder, djurhållare och andra relaterade yrken. Dessa sjukdomar kan orsakas av fysiska, kemiska eller biologiska exponeringar under arbete med växter och djur. Några exempel på dessa sjukdomar är:

1. Lantarbetarnas lungsjukdom (Farmers Lung): En lunginflammation orsakad av inandning av damm från hö, hampa, halm eller jord.
2. Djursjukdomar: Bönder och djurhållare kan utsättas för zoonoser, sjukdomar som kan överföras mellan djur och människor, såsom kokbakterier, Q-feber och tuberkulos.
3. Muskel-skeletala problem: Arbetet inom jordbruket kan involvera repetitiva rörelser, skovling, lyft av tunga vikter och långa arbetstider stående eller sittande, vilket kan leda till muskel-skeletala smärtor, besvär och skador.
4. Hörselskador: Larmexponering från maskiner som traktorer, gräsklippare och andra jordbruksredskap kan orsaka permanent hörselnedsättning.
5. Hudproblem: Exponering för kemikalier, fukt, väderförhållanden och mekaniska skador under arbete med växter och djur kan leda till hudskador som eksem, dermatit och andra infektioner.
6. Psykiska problem: Jordbrukare står ofta inför höga nivåer stress, oro och depression på grund av arbetets krav, ekonomiska bekymmer och isolering från socialt stöd.

Förebyggande åtgärder som ergonomisk design av arbetsmiljön, användning av skyddsutrustning, träning i säkerhets- och hälsofrågor samt psykologiskt stöd kan hjälpa till att minska riskerna för dessa hälsoproblem.

Erythema multiforme är en hudreaktion som ofta orsakas av infektioner eller mediciner. Det visar sig som flera röda, inflammerade områden på huden som kan ha blåsor eller krustar i mitten. Områdena kan vara ovala eller cirkulära och kallas ofta målformiga. De kan vara lätta att känna igen eftersom de ofta ser ut som måltavlor. De kan vara små, mindre än en centimeter i diameter, eller stora, upp till flera centimeter. De kan vara lokaliserade varstans på kroppen, men de förekommer ofta på händer, armar, ben och ansikte.

Reaktionen kan vara mild med endast några få områden eller allvarligare med många stora områden och blåsor som kan vara smärtsamma. I allvarliga fall kan huden börja skilja sig från underliggande vävnad, vilket kallas nekros.

Erythema multiforme kan vara en akut reaktion som varar i några veckor eller en recurrerande form som kan pågå under längre tid. Den kan orsakas av en rad olika faktorer, men de vanligaste orsakerna är herpes simplex-infektion och vissa mediciner. Andra möjliga orsaker inkluderar mycoplasma pneumoniae-infektion, hepatit B-infektion och cancer.

Om du tror att du har erythema multiforme bör du söka vård hos en läkare så snart som möjligt. Behandlingen beror på orsaken till reaktionen, men kan inkludera antibiotika för infektioner eller avbrytande av medicinen om det är den som orsakar problemet. I allvarliga fall kan du behöva vård på sjukhus.

Ektoparasitinfestationer är en medicinsk term som refererar till när en individ har en övervikt eller oönskad invasion av ektoparasiter, som lever och livnär sig på eller under huden hos värden. Detta kan orsaka en rad symtom och komplikationer beroende på vilken typ av ektoparasit det rör sig om. Några exempel på vanliga ektoparasiter inkluderar loppor, blodsugande löss, skabb, myggor och kvalster.

Symptomen på en ektoparasitinfestation kan variera beroende på vilken typ av parasit det rör sig om, men de vanligaste symptomen inkluderar:

* Juckre i huden
* Eksem eller hudinflammation
* Rödhet och irriterad hud
* Små bitmärken eller blodfläckar på huden
* Andra symtom som feber, huvudvärk och trötthet (i vissa fall)

Ektoparasitinfestationer behandlas vanligtvis med specifika läkemedel eller krämer som dödar eller avskräcker parasiter. I vissa fall kan det vara nödvändigt att behandla hela hemmet eller andra berörda ytor för att undvika en ny infestation. Det är också viktigt att identifiera och eliminera källan till parasiterna för att förebygga framtida infestationer.

Om du tror att du har en ektoparasitinfestation bör du söka medicinsk hjälp så snart som möjligt för att undvika komplikationer och för att få rätt behandling.

Den medicinska termen för "svettkörtelinflammation, varig" är "Chronisk idiopatisk eksem (CIE)" eller "Primärt sklerosierande svettkörtelsjukdom (PSS)", beroende på vilken typ av sjukdom det rör sig om.

Chronisk idiopatisk eksem (CIE) är en sällsynt, kronisk inflammatorisk hudsjukdom som primärt drabbar svettkörtlarna i huden. Den karaktäriseras av att det bildas små, ofta smärtsamma knölar eller blåsor på huden, främst på händer och fötter. Sjukdomen kan vara svår att behandla och kan fortsätta under många år.

Primärt sklerosierande svettkörtelsjukdom (PSS) är en annan typ av kronisk svettkörtelinflammation som också karaktäriseras av att det bildas små knölar eller blåsor på huden. PSS drabbar dock främst handflatan och kan leda till att huden där blir permanent skleros (förtjockad och hård).

Båda dessa sjukdomar är ovanliga och behöver sannolikt specialistvård för korrekt diagnos och behandling.

Hårbottenssjukdomar (prostatasjukdomar) är en samlande benämning på olika tillstånd som drabbar prostata, en körtel som sitter under urinblåsan hos mannen och har en viktig roll i reproduktionssystemet. Hårbottenssjukdomar kan delas in i olika kategorier beroende på deras orsaker och symptom. Några exempel är:

1. Prostatit - inflammation eller infektion av prostata, som kan vara akut eller kronisk.
2. Benign prostatic hyperplasia (BPH) - en icke-cancerous tillväxt av prostatan, ofta förknippad med åldrande.
3. Prostatacancer - ondartad tillväxt av celler i prostata som kan sprida sig till andra delar av kroppen.
4. Prostatasyndrom (CP/CPPS) - en sammanfattande benämning på kroniska prostataproblem utan tydlig infektion eller inflammation.

Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man upplever några av de typiska symtomen som kan vara relaterade till hårbottenssjukdomar, såsom besvär med urinering, smärta eller andra obekvämligheter. En tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen och livskvaliteten betydligt.

'Poxviridae' er en familie af store, komplekse DNA-djervirus som forårsager infeksjoner hos både mennesker og dyr. De mest kjente infeksjonene hos mennesker inkluderer variola (smallpox), vaccinia (vaccination), cowpox, og monkeypox. Disse infeksjonene kan føre til en varierende grad av symptomer, som inkluderer feber, hoder, muskelsmerter, og utslag over hele kroppen. Poxviridae-infeksjoner overføres vanligvis gjennom direkte kontakt med infisert person eller dyr, enten gjennom luftbårne droppet eller ved å komme i kontakt med et infisert objekt som kan inneholde viruspartikler. Behandling av Poxviridae-infeksjoner kan omfatte antivirale medisiner, støttebehandling for å lindre symptomer og målehold for å forebygge spredning av infeksjonen til andre.

"Icke-allergisk dermatit" är en medicinsk term som används för att beskriva en grupp hudåkommor som orsakas av faktorer utanför kroppen, till skillnad från allergiska dermatiter som orsakas av en överreaktion i kroppen.

Icke-allergisk dermatit kan ha många olika orsaker, såsom mekanisk irritation (till exempel vid ständig friktion eller tryck), kemisk irritation (till exempel vid kontakt med syror, alkalier eller rengöringsmedel), förändringar i fuktbalansen i huden (till exempel vid svettning eller vattenkontakt) och extrem temperatur.

Symptomen på icke-allergisk dermatit kan variera, men de inkluderar ofta rödhet, irritation, klåda, smärta, inflammation och i vissa fall blåsor eller skorpor. Vid behandling av icke-allergisk dermatit är det viktigt att undvika den specifika irriterande faktorn och ge stöd till huden med fuktighetskräm eller andra lindrande preparat.

Pyoderma gangrenosum (PG) är en sällsynt, icke infektiös hudsjukdom som karaktäriseras av plötslig uppkomst av små blåsor eller sår (ulcerationer) som snabbt ökar i storlek och kan bli mycket stora. Sårerna tenderar att vara extremt smärtsamma, djupa och kan innehålla gula, nekrotiska (döda) vävnader. De flesta fallen av PG uppstår spontant, men det finns också fall där sjukdomen utvecklas som en komplikation till en underliggande sjukdom eller behandling.

PG är ofta associerad med systemiska sjukdomar såsom inflammatorisk tarmsjukdom (IBD), rheumatoid arthritis, hepatit, diabetes och blodcancer. Den kan också uppkomma som en komplikation till vissa mediciner eller kirurgiska ingrepp.

Sjukdomen är kännetecknad av en överdriven immunrespons och inflammation i huden, men dess exakta orsaker är fortfarande okända. Behandlingen av PG innefattar ofta systemiska mediciner som steroider, immunosuppressiva läkemedel eller biologiska terapier för att kontrollera inflammationen och underlätta läkningen av sårerna.

"Exfoliative dermatitis" er en samlebetegnelse for tilstander der resulterer i oppløsning og afsmitting av huden over større områder av kroppen. Denne tilstanden kan være forårsaket av en rekke forskjellige medisinske tilstander, inklusive allergiske reaksjoner, infeksjoner, autoimmune sykdommer og bestråling. Symptomer på exfoliativ dermatitis kan omfatte rødhet, kløe, smerte, hårtapning og tørre, skallede eller krøllet hud over store dele av kroppen. Behandlingen av denne tilstanden vil typisk inkludere behandling av underliggende årsak, samt lindrende behandlinger for å lette symptomer som kløe og smerte.

"Buruli sjukdom" eller "Burulisår" är en infektionssjukdom som orsätts av bakterien Mycobacterium ulcerans. Den karaktäriseras av små, hinnaförstoringar (noduler) under huden som sedan kan sprida sig och bilda sår (ulcerationer). Sjukdomen är vanligast i Västafrika, men förekommer också i andra delar av världen, inklusive Australien. Behandlingen består ofta av kombinerad antibiotisk behandling och kirurgi för att avlägsna död vävnad. Preventiva åtgärder som bekämpning av myggor kan hjälpa att minska smittspridningen.

Medicinskt sett definieras "vårtor" som små, upphöjda vävnadsbristningar eller utväxter på huden eller slemhinnan. De flesta vårtor är ofarliga och orsakas av en infektion med humant papillomavirus (HPV). När HPV-viruset infekterar huden eller slemhinnan kan det leda till ökad celldelning och celltillväxt, vilket resulterar i formationen av en vårta.

Det finns olika typer av vårtor, men de vanligaste är gemene vårtor och plantara vårtor. Gemene vårtor är ofta runda eller ovala, grova till känslan och har en tydlig, svart punktskarpnad i mitten som orsakas av ett blodkärl. De kan vara vita, rosa, bruna eller gråa och kan förekomma ensamma eller i grupper. Plantara vårtor är platta och smala med en grov yta och de tenderar att bildas på hudens under sida, ofta på händer och fötter.

Vårtor kan vara obehagliga eller till och med smärtsamma om de utsätts för fysisk påfrestning, som när de skrubbas mot kläder eller skor. I vissa fall kan vårtor också vara ett tecken på en underliggande medicinsk sjukdom, såsom diabetes eller immunbrist.

I allmänhet behövs inga speciella behandlingar för att ta bort vårtor eftersom de tenderar att försvinna av sig själva över tiden. Om en vårta är smärtsam, störande eller orsakar kosmetisk oro kan dock en läkare rekommendera behandling med kirurgiska metoder som ångning, laserbehandling, kryoterapi eller excision.

Ultraviolett (UV) strålning är en form av elektromagnetisk strålning som har kortare våglängd än synligt ljus, men längre våglängd än röntgenstrålning. UV-strålningen delas in i tre olika områden baserat på våglängden: UVA (400-315 nm), UVB (315-280 nm) och UVC (280-100 nm).

UV-strålning produceras naturligt av solen, men kan också genereras syntetiskt med hjälp av speciella ljuskällor. Den är inte synlig för människan, men den kan orsaka en rad olika effekter på levande vävnader, beroende på dos och exponeringstid.

UV-strålning har både positiva och negativa effekter. På den ena sidan kan UVB-strålning stimulera produktionen av vitamin D i huden, vilket är viktigt för kroppens benstoffwechsel och immunförsvar. På den andra sidan kan långvarig exponering för höga nivåer UV-strålning orsaka skador på huden, ögon och immunsystemet. För långvarig exponering av UVA- och UVB-strålning är också kända orsaker till hudcancer, inklusive malign melanom, det allvarligaste slaget av hudcancer.

Det är därför viktigt att skydda sig mot överexponering för UV-strålning genom att använda solskydd, särskilt under de timmar då solen är som starkast (mellan 10 och 16 på eftermiddagen). Det är också viktigt att undvika konstgjord UV-strålning från solarium, eftersom det finns en känd länk mellan användning av solarium och ökat risk för hudcancer.

Keratolytiska medel är läkemedel eller skönhetsprodukter som verkar genom att bryta ned keratin, ett protein som finns i huden. Detta gör att de kan användas för att behandla olika hudåkommor, till exempel akne, eksem, psoriasis och cornies (hårda, grova hudområden).

När keratolytiska medel appliceras på huden bryter de ned det överflödiga keratin som orsakar skalighet och skörhet. Detta gör att huden kan regenerera sig normalt och förbättra sitt utseende och sin funktion.

Exempel på vanliga keratolytiska medel är salicylsyra, urea, lactic acid och glycolic acid. Dessa substanser kan finnas i olika koncentrationer beroende på användningsområdet och graden av allvarlighet hos åkomman.

Det är viktigt att använda keratolytiska medel enligt riktlinjerna och under läkares kontroll, eftersom de kan orsaka biverkningar som irriterad hud, rodnad eller sårbarhet om de används felaktigt.

Keratin-14 är ett protein som tillhör keratinfamiljen och är huvudsakligen beläget i de inre skiktet (stratum basale) av hudens yttre lag (epidermis). Det uttrycks främst i hårfollikel, nagelbett och svettkörtlar. Keratin-14 spelar en viktig roll i att ge mekanisk styrka och integritet till epidermis genom att bilda keratinfilament som är kopplade till desmosomer (intercellulära kontaktytor mellan celler). Dessa filament hjälper till att stabilisera cellerna i stratum basale och underlättar celldelning och differentiering av epithelceller. Mutationer i keratin-14 kan leda till olika ärftliga hudsjukdomar, såsom epidermolysis bullosa simplex.

Diffus sklerodermi är en autoimmun sjukdom som påverkar bindvävstissuen i kroppen. Den karaktäriseras av hårdning och förtjockning av huden och ibland även inre organ. I diffus sklerodermi sprider sig dessa symptom snabbt över stora delar av kroppen, till skillnad från den mildare formen, localiserad sklerodermi, där symptomen är begränsade till en viss region.

I diffus sklerodermi kan huden bli mycket tjock och hård, så att rörelseförmågan begränsas. Även blodkärlen i huden kan drabbas, vilket kan leda till sämre blodcirkulation och sårbildning. I allvarliga fall kan även inre organ som lungor, hjärta, njurar och mag-tarmsystem påverkas.

Det är viktigt att diagnostisera och behandla sklerodermi så tidigt som möjligt för att förebygga komplikationer och minska sjukdomens påverkan på livskvaliteten. Behandlingen kan bestå av immunosuppressiva läkemedel, blodkärlsdilaterande medel, smärtstillande medel och fysisk terapi.

Nettle rash, även känt som urticaria, är en hudreaktion som karaktäriseras av upphöjda, rodnande, ofta smärtsamma prickar eller plattor på huden. Reaktionen orsakas vanligtvis av en immunologisk respons till ett allergen, såsom pollen, djurhår, latex eller mat, men kan också bero på fysikaliska faktorer som kyla, värme, tryck eller vibration. När individen utsätts för det aktiverande ämnet frisätts histamin och andra mediatorer från mastceller, vilket orsakar dilatation av kapillärerna och ökad genomsläpplighet för plasma i huden. Detta leder till rödning, svullnad och klåda. Symptomen på nässelutslag kan vara milda eller allvarliga och kan vara kortvariga eller fortsätta under veckor eller månader. I vissa fall kan nässelutslag vara ett tecken på en allvarligare underliggande medicinsk störning och kräver därför ytterligare utvärdering.

Dermatomyositis är en autoimmun sjukdom som karaktäriseras av inflammation i hud och skelettmuskulatur. Den drabbar ofta både musklerna nära eller under huden samt vissa delar av huden, särskilt ansiktet, övre extremiteter och baksidan av händer och fingrar.

Typiska tecken på dermatomyositis innefattar svaghet i proximala muskler (musklerna nära kroppens mitt), som kan göra det svårt för en person att stiga upp från en stol, klättra trappor eller utför andra vanliga aktiviteter. Andra tecken innefattar rödaktig eller lila upphöjning av huden (utslag) på kinder, nacke, överarmar och övre delen av ryggen, samt ibland också svullnad av fingrar.

Dermatomyositis kan även påverka andra organ i kroppen, såsom lungor, hjärta och tarmar. Den orsakas av en överaktiv immunförsvar som angriper kroppens egna vävnader och kan behandlas med läkemedel som dämpar det överaktiva immunsvaret.

Basalcellskarcinom (BCC) är en typ av hudcancer som utgår från de basala cellerna i huden. Det är den vanligaste formen av hudcancer och utvecklas oftast på huden som exponerats för solen, såsom ansiktet, halsen, öronen och överarmarna. BCC växer långsamt och sprider sig sällan till andra kroppsdelar, men om den inte behandlas kan den fortfarande orsaka skada på det drabbade området genom att förstöra huden, brosk, ben och muskler.

BCC-tumörer kan variera i utseende, men de flesta är vanligtvis små, klara, runda eller platta knölar med blodkärl nära ytan som kan se ut som en sårartad fläck eller ett ärr. Andra symtom kan inkludera:

* En rosa, röd eller perlfärgad knöl
* En hinna som lätt blöder, skorbar eller infekteras
* En platt, brunaktig eller svart fläck
* En smal, purpurfärgad linje
* Ett svällt område med klar vätska under huden

Riskfaktorer för BCC inkluderar:

* Exponering för solens ultravioletta strålar (UV)
* Ljus hy skin
* Ålder (vanligast hos äldre vuxna)
* Ärftliga genetiska sjukdomar, såsom nevoid basalcell carcinoma syndrome
* Immunosuppression
* Previous radiation therapy

Behandlingen av BCC beror på storleken, djupet och placeringen av tumören, men kan inkludera kirurgi, strålbehandling, kryo terapi eller topiska behandlingar. För att förebygga BCC rekommenderas solskydd, såsom användning av solskyddsmedel, bärande av skyddande kläder och hattar, undvikande direkt solljus mellan 10-16 och inte använda solbänkar eller solstolar.

I medicinsk kontext, avses "hornämne" ofta ett ämne som kan ansamlas i kroppen och bilda stenar eller avlagringar. Exempel på hornämnen inkluderar kalciumoxalat och kalciumphosphat, som kan leda till nedsatta njurfunktioner om de ansamlas i njurtarmarna och bildar kidneysten (nyckelbarnssten). Andra exempel på hornämnen är kolesterol och kolinhaltiga föreningar, som kan ansamlas i blodkärlen och leda till atherosclerotis (kranskärlssjukdom).

Langerhans celler är en typ av dendritiska celler, som är en del av vårt immunförsvar. De finns främst i huden och slemhinnor och har en viktig roll i att försvara kroppen mot infektioner. Langerhans celler kan identifiera och fånga upp främmande partiklar, såsom virus och bakterier, och presentera dem för T-celler, vilket utlöser en immunreaktion. De har ett unikt morfologiskt kännetecken som är deras utstickande utskott (dendriter), och de innehåller också speciella organeller som heter Birbeck granuler, vilka används för att identifiera dem under mikroskopi.

Alopecia areata är en autoimmun sjukdom som orsakar håravfall. Det sker när kroppens immunsystem angriper hårsäckarna, vilket stoppar hårets tillväxt. Alopecia areata kan leda till olika grader av håravfall. Några personer med alopecia areata förlorar endast små områden av håret, medan andra kan förlora allt hår på huvudet och kroppen.

Typiska tecken och symptom på alopecia areata inkluderar:

* Plötsligt uppträdande av en eller flera runda, glatta, helt skalade områden på huvudet eller kroppen där håret har fallit ut.
* Förlust av ögonbryn eller ögonlashes.
* Små "isig" kännetecken (vita, smala strimlor) på nagelarna.
* Klumpiga, suddiga eller splittrade naglar.

Alopecia areata kan drabba personer av alla åldrar och etniciteter. Det är dock vanligare hos barn och unga vuxna. Alopecia areata tenderar att vara mer allvarlig om den uppstår i barndomen.

Det finns ingen botemedel för alopecia areata, men behandling kan hjälpa till att stimulera hårsäckarna och främja hårtillväxten igen. Behandlingar som ofta används inkluderar kortisonpreparat, immunmodulerande läkemedel och minoxidil. I vissa fall kan fotografiövervakning och psykologiskt stöd vara till hjälp för att hantera de emotionella aspekterna av sjukdomen.

Neurodermatitis, också känt som atopisk eksem eller lichen simplex chronicus, är en hudsjukdom som karaktäriseras av områden med tjock, torr, skrynklig och irriterad hud. Det tenderar att drabba armar, ben, ansikte, baksidan av händerna eller nacken. Sjukdomen orsakas vanligtvis av en kombination av miljöfaktorer och ärftliga faktorer.

Neurodermatit uppstår ofta som ett resultat av ständigt krämiga, skrubba eller klia i samma hudområde, vilket orsakar en cykel av irriterad hud och juckande. Det kan vara besvärligt att sluta klia, men det är viktigt att undvika det eftersom det kan förvärras sjukdomen.

Symptomen på neurodermatit inkluderar:

* Kliande, irriterad hud
* Hud som känns varm och svullen
* Rödaktig eller brunaktig, skrynklig hud
* Överdrivet tjock, torr hud i det drabbade området
* Svullna lymfknutar nära det drabbade området
* Infektioner som orsakas av ständigt krämiga eller skrubba

Om du tror att du har neurodermatit bör du konsultera en läkare för en korrekt diagnos och behandling. Behandlingen kan innefatta topiska steroider, antihistaminer, immunmodulerande läkemedel eller fototerapi. Det är också viktigt att undvika irritanter som kan utlösa eller förvärras sjukdomen.

Läkemedelsutslag, eller "drug reaction" på engelska, är en negativ reaktion eller biverkning som uppstår när en individ tar ett läkemedel. Det kan vara en mild, måttlig eller allvarlig reaktion och kan variera från person till person. Läkemedelsutslag kan vara allergiska eller icke-allergiska till sin natur. Allergiska läkemedelsutslag orsakas av ett överdrivet svar hos immunsystemet, medan icke-allergiska läkemedelsutslag beror på en direkt skada på kroppens celler eller organ.

Symptomen på läkemedelsutslag kan variera beroende på vilket läkemedel som orsakar reaktionen och hur känslig individen är för det aktiva ämnet i läkemedlet. Några vanliga symtom inkluderar hudutslag, andningssvårigheter, yrsel, illamående, kräkningar, diarré, svullnad, hosta och feber. I allvarligare fall kan läkemedelsutslag leda till livshotande komplikationer som organfailure eller chock.

Om en individ tror att de upplever en läkemedelsreaktion bör de omedelbart söka vård och informera läkaren om alla läkemedel de tar, inklusive över-den- counters (OTC) läkemedel och naturläkemedel. Läkaren kommer att bedöma om det behövs ytterligare behandling eller om patienten bör sluta ta läkemedlet som orsakar reaktionen. I allvarliga fall kan patienten behöva vård på intensivvårdsavdelningen för att övervaka och behandla komplikationer.

"Papulosquamous dermatoses" är en benämning inom dermatologi (hudläke) som används för att beskriva en grupp hudsjukdomar som kännetecknas av papeler (små, upphöjda, hårda knölar) och skvamösa (fjälliga) hudförändringar. Exempel på sjukdomar som kan ingå i denna grupp är psoriasis, lichen planus, seborroisk dermatit och miliaria crystallina. Dessa sjukdomar kan ha olika orsaker, såsom autoimmuna reaktioner, infektioner eller genetiska faktorer.

En huduppmjukande salva eller creme är ett topisk preparat som innehåller ingredienser som verkar fuktätta, mildra torrhet och lindra irriterad hud. Dessa produkter är ofta baserade på vatten-i-olja-emulsioner eller olja-i-vatten-emulsioner och innehåller ingredienser som till exempel glycerin, lanolin, petrolatum, ceramider och olika typer av oljor (som jojobaolja eller mandelolja). Dessa ingredienser hjälper till att återställa hudens naturliga fuktbalans och skyddar den mot yttre påfrestningar. Huduppmjukande medel kan användas för att behandla torr, skör hud eller för att lindra irriterad hud som orsakats av dermatit, eksem eller andra hudåkommor.

"Cell culturing" or "cell cultivation" is the process of growing and maintaining cells in a controlled environment outside of a living organism. This is typically done in a laboratory setting using specialized equipment and media to provide nutrients and other factors necessary for cell growth and survival. The cells can be derived from a variety of sources, including human or animal tissues, and can be used for a range of research and therapeutic purposes, such as studying cell behavior, developing new drugs, and generating cells or tissues for transplantation.

Desmogleiner är en typ av adhesionsmolekyler, också kända som desmosomala adhäsionsmolekyler (DAM), som spelar en viktig roll i intercellulära kontakter och håller tillsammans celler i epitelvävnader. De är transmembrana proteiner som bildar homofila komplex med motsvarande desmogleiner på angränsande celler genom en process som kallas calcium-avhängig cell-cell-adhesion.

Det finns flera olika typer av Desmogleiner, och de är specifika för olika typer av epitelvävnader. Till exempel, Desmoglein 1 och 3 är vanliga i huden, medan Desmoglein 2 finns i många olika slag av epitel, inklusive tarmens slemhinnor.

Desmogleiner har också visat sig ha en viktig roll i sjukdomar som pemfigus, en grupp autoimmuna hudsjukdomar där antikroppar riktade mot Desmogleiner orsakar blåsor och sår på huden.

Autoimmune diseases are a group of medical conditions where the body's own immune system mistakenly attacks and destroys healthy tissues in the body. Under normal circumstances, the immune system helps protect the body against harmful substances such as bacteria, viruses, and toxins. However, in autoimmune diseases, the immune system identifies healthy cells and tissues as threats and produces antibodies that attack them.

This leads to inflammation and damage to various organs and tissues in the body, resulting in a wide range of symptoms depending on the specific autoimmune disease. Some common examples of autoimmune diseases include rheumatoid arthritis, lupus, multiple sclerosis, type 1 diabetes, Hashimoto's thyroiditis, and psoriasis, among others.

The exact cause of autoimmune diseases is not fully understood, but it is believed to involve a combination of genetic, environmental, and hormonal factors that trigger an abnormal immune response. Treatment for autoimmune diseases typically involves managing symptoms and suppressing the overactive immune system using medications such as corticosteroids, immunosuppressants, and biologics.

'Fotdermatoser' er en samlebetegnelse for forskjellige hudsykdommer som forekommer på føttene. Disse sykdommene kan være inflammatoriske, infeksjonelle eller degenerative til sin natur. Nogle av de mest alminnelige fotdermatosene inkluderer svampinfeksjoner (f.eks. tinea pedis eller athlete's foot), eksem (f.eks. dybdykkende eksem eller varig hudongerør), psoriasis, og plantar fasciti (inflammasjon i bindaweven under foden). Andre typer av fotdermatoser kan inkludere årelate sår, hyperkeratose (forstærket hornlag), og neoplasmer (vanligvis ikke-maligne hudtumorer). Diagnosen og behandlingen av fotdermatoser vil variere alt etter type og alvorlighetsgrad av sykdommen.

'Klådstillande medel', även kallat 'antiprutotika', är en typ av läkemedel som används för att lindra och behandla klåda. De fungerar genom att minska irritationen i huden och på så sätt reducerar känslan av klåda. Det finns olika typer av klådstillande medel, inklusive receptbelagda och receptfria varianter. De kan användas topisk (på ytan) eller systemiskt (genom hela kroppen). Exempel på klådstillande medel är diphenhydramin, hydroxyzin och doxepin.

CCL27, også kjent som cutaneous T-cell attracting chemokine (CTACK) eller exodus-2, er en slags kemokin (et type signalkjemikalie) som spiller en viktig rolle i immunsystemet. CCL27 tiltrer og aktiverer specifiske hvite blodceller, kalt T-lymfocytter, som er involvert i immunresponsen.

"Animal disease models" refer to the use of animals as a tool in biomedical research to study human diseases and their treatments. These models are created by manipulating or breeding animals to develop symptoms or conditions that resemble those seen in humans with specific diseases. The purpose is to gain a better understanding of the pathophysiology, progression, and potential treatment strategies for these diseases. Animal disease models can be generated through various methods such as genetic modification, infectious agents, drugs, or environmental factors. Commonly used animals include mice, rats, zebrafish, rabbits, guinea pigs, and non-human primates. The choice of animal model depends on the specific research question being asked and the similarities between the animal's physiology and that of humans.

Immunoglobulin E (IgE) är en typ av antikropp som produceras av vår immunförsvarsmekanism. Den har en central roll i den omedelbara hypersensitivitetsreaktionen, även känd som allergisk reaktion. När en individ utvecklar en allergi bildas IgE-antikroppar som är specifika för ett visst allergen (till exempel pollen eller äggvita). Dessa IgE-antikroppar binder till mastceller och basofila granulocyter i vår kropp. När individen sedan exponeras för sitt allergen kommer detta att binda till de redan fastbundna IgE-antikropparna, vilket leder till en kaskad av händelser som resulterar i inflammation och symtom relaterade till allergier, såsom snuva, nästäppa, hosta eller andningssvårigheter.

"Dermcidin" er ein protein som produseres i svetteglandene i huden. Det har antibakterielle egenskaper og spiller en viktig rolle for å forsvare oss mot bakterielle infeksjoner på hudens overflate. Dermcidinet utskilles gjennom svett og kan oppdages i høyere kontraksjoner i tørre omgivelser eller under fysisk aktivitet. Det er også vist at dermcidinet har en viktig rolle i reguleringen av cellers vekst og differensiering.

Parapsoriasis är ett samlingsbegrepp för två relativt ovanliga hudsjukdomar som kännetecknas av att det bildas rödaktiga, skalfria områden på huden. De två huvudtyperna av parapsoriasis är:

1. Kleine-Stransky-parapsoriasis (också kallad digitate dermatosis): Denna typ kännetecknas av att det bildas små, rödaktiga, skalfria plackar på huden som ofta har en triangulär form och liknar en liten finger. Dessa plackar förekommer vanligen på armarna, benen eller bålen.

2. Parapsoriasis guttata: Denna typ kännetecknas av att det bildas små, rödaktiga, skalfria prickar över hela kroppen, särskilt på bålen och extremiteterna. Dessa prickar är ofta mindre än 1 cm i diameter.

Parapsoriasis anses vara en benign (ovanlig) hudsjukdom som inte tenderar att sprida sig till andra delar av kroppen eller orsaka allvarliga komplikationer. Även om det inte finns någon botande behandling, kan symtomen lindras med topiska (yttre) läkemedel såsom kortikosteroider och vit D3-analoger. I vissa fall kan systemiska (inre) läkemedel vara aktuella.

Det är värt att notera att det har föreslagits en koppling mellan parapsoriasis och mycosis fungoides, en form av hudcancer. Dock är det inte klarlagt om parapsoriasis verkligen ökar risken för att utveckla mycosis fungoides eller om de båda sjukdomarna istället delar ett gemensamt orsakssammanhang.

I medicinsk kontext är "stenkolstjära" (coal tar) ett svart, visköst och luktande harts som produceras när stenkol behandlas vid höga temperaturer under destillationsprocessen. Det har historiskt använts inom medicinen för dess potentiala antiinflammatoriska, antibakteriella och keratolytiska egenskaper.

Coal tar innehåller en rad olika polyaromatiska kolväten (PAH), däribland karcinogena substanser som kan orsaka hudcancer om det används topisk på ofullständigt täckta områden under lång tid. På grund av dess potentiala hälsorisker har användningen av coal tar i medicinen minskat kraftigt under de senaste decennierna, och det används nu sällan annat än för behandling av svårbehandlade hudtumörer efter att andra terapier har misslyckats.

Iktyos är ett sällsynt genetiskt hudsjukdom som kännetecknas av ökad skaling och grov, fiskliknande fjällighet på huden. Det finns två huvudtyper av iktyos: vulgär iktyos och lamellär iktyos.

Lamellär iktyos är en mildare form av sjukdomen som kännetecknas av att fjällen är stora, tjocka och i plattor (lameller). Fjällen kan vara bruna, vita eller gula och ses ofta förekomma på baksidan av armar och ben, men kan även förekomma på andra kroppsdelar. Sjukdomen debuterar vanligen under de första levnadsåren och tenderar att bli mildare med åldern.

Det är värt att notera att lamellär iktyos kan förekomma som en del av ett syndrom, vilket kallas för "iktyosis-ectodermaldysplasi syndrome" (IED). IED innebär att individen även har andra symtom såsom tänder som är missformade eller saknas, håravfall och svårläkta infektioner i ögonlocken.

Follikelinflammation, också känd som folliculit, är en inflammatorisk hudreaktion som sker i en hårfollikel. Det kan vara orsakat av bakterier, fungi eller kannibalistiska T-celler. Den vanligaste formen av follikelinflammation är akne, som orsakas av blockerade och inflammerade hårfolliker som är fyllda med olja och död hud. Andra orsaker till follikelinflammation kan inkludera för mycket värme, fukt eller irritationskontakt med huden. Symptomen på follikelinflammation kan variera från milda till allvarliga och kan inkludera rödhet, svullnad, små prickar, klåda, smärta eller sår. Behandlingen beror på orsaken och kan omfatta antibiotika, antimykotika eller kortikosteroider.

Håravfall, eller alopecia som det också kan kallas, är ett tillstånd där man förlorar hår i större utsträckning än vad som är normalt. Det kan drabba både män och kvinnor, och orsakas av en rad olika faktorer, såsom genetik, hormonförändringar, stress, sjukdomar eller skada på hårsäckarna.

Det vanligaste typerna av håravfall är androgenetisk alopeci, även känt som mönsterbaldness, som orsakas av en kombination av genetiska och hormonella faktorer. Detta leder till att hårsäckarna successivt försvagas och dör, vilket resulterar i en gradvis förtunning och förlust av hår på skallen, ofta i ett specifikt mönster.

Andra typer av håravfall kan bero på till exempel infektioner, autoimmuna sjukdomar, näringsbrist eller läkemedelsbiverkningar. I vissa fall kan håravfallet vara temporärt och i andra fall permanent.

Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man upplever onormalt mycket håravfall, för att fastställa orsaken och få rätt behandling.

Metoxsalen är ett läkemedel som tillhör gruppen fotosensibiliserare, vilket innebär att det gör huden känslig för solljus. Det används primärt för behandling av svår psoriasis och vitiligo genom en procedur som kallas PUVA-terapi (psoralen + UVA).

Metoxsalen tas vanligtvis som tabletter innan huden exponeras för ultraviolett A-strålning (UVA) i en specialdesignad bodd eller utomhus under kontrollerade former. Reaktionen mellan metoxsalen och UVA-strålningen kan hjälpa till att sakta ner celldelningen i huden, reducera inflammation och förbättra pigmenteringen.

Det är viktigt att använda metoxsalen under en läkares övervakning på grund av potentiala biverkningar som fotosensibilitet, illamående, utslag, hudbrännor och ökat risk för hudcancer vid långvarig användning.

Talgkörtlar, också kända som sebaceous glander, är små säckformade organ som finns i huden hos djur, inklusive människor. Deras huvudsakliga funktion är att producera en fettliknande substans som kallas sebum. Sebum hjälper till att fuktföra och skydda huden samt håret mot uttorkning, skador och infektioner. Talgkörtlarna öppnar sig vanligtvis in i hårsäckar men kan också finnas på ytor som saknar hår, såsom svalget och ögonlocken.

"Hundsjukdomar" är ett samlingsbegrepp för sjukdomar och tillstånd som kan drabba hundar. Det finns många olika slags hundsjukdomar, och de kan vara genetiska, infektionsrelaterade, åldersrelaterade eller orsakas av trauma eller miljöfaktorer. Några exempel på vanliga hundsjukdomar är hjärtproblem, cancer, diabetes, epilepsi, allergier, ledbesvär och njursjukdomar.

Det är viktigt att notera att denna beskrivning inte är en fullständig eller officiell medicinsk definition, utan snarare ett allmänt sammanfattande begrepp för sjukdomar som kan drabba hundar.

'Salvor' är inget medicinskt begrepp eller diagnos som jag känner till. Det används istället i sjöfartslagen för att beskriva en person eller ett företag som räddar ett fartyg, last eller annat gods undan fara till sjöss. Om du avser något annat med 'salvor', kunde jag behöva mer kontext för att ge en korrekt medicinsk definition.

'Sårläkning' (engelska: 'Wound healing') är ett komplext fysiologiskt process som sker efter att kroppen har skadats och en vävnadsbarriär har brutits. Det innebär återställandet av strukturellt och funktionellt integritet i den skadade vävnaden genom en koordinerad serie händelser som involverar olika celltyper, tillväxtfaktorer, cytokiner och extracellulära matrixproteiner.

Sårläkning kan delas in i tre faser:

1. Hemostasis-fasen: Den första fasen av sårläkning innebär hemostas, där skadan orsakar blodflödesförlust och kroppen svarar med att koagulera blodet för att stoppa blödningen. Detta leder till bildandet av en blodpropp (trombus) som innehåller bland annat blodplättar (trombocyter), fibrin och andra koagulationsfaktorer. Samtidigt släpper aktiverade blodplättar ut growth factors som lockar till sig celler till skadan för att påbörja reparationsprocessen.

2. Inflammatorisk fas: Den andra fasen av sårläkning kallas inflammatorisk fas och innebär en intensiv immunrespons där celler som neutrofiler, monocyter/makrofager rekryteras till skadan för att neutralisera eventuella patogener och börja reparationsprocessen. Dessa celler frisätter cytokiner, growth factors och matrixmetalloproteinas (MMP) som bidrar till att koordinera den efterföljande regenerationen av vävnaden.

3. Proliferativ fas: Den tredje fasen av sårläkning kallas proliferativ fas och innebär en aktiv neovaskularisering (bildning av nya blodkärl) och produktion av extracellulär matrix (ECM). Fibroblaster producerar kollagen och andra ECM-proteiner som bildar en ny grund för den regenererande vävnaden. Epitelceller migrerar till skadan och bildar ett nytt epitelegdämnande över den regenererade vävnaden.

4. Remodellering: Den fjärde och sista fasen av sårläkning kallas remodellering och innebär en återbildning av vävnaden till dess ursprungliga form och funktion. Detta sker genom en kontinuerlig process där ECM-proteiner bryts ned och nyproduceras, samt att blodkärlen mognar och differensieras.

Sårläkning är en komplex process som involverar ett stort antal celler, signalsubstanser och molekyler. Förståelsen av de underliggande mekanismerna bakom sårläkningen är viktigt för att utveckla effektiva behandlingsmetoder för sårläkningsrubbningar som drabbar många patienter världen över.

Autoantikroppar är en typ av antikroppar som utvecklas i kroppen och attackerar egna friska celler och vävnader. Normalt producerar vår immunsystem antikroppar för att bekämpa främmande ämnen, såsom virus och bakterier. I vissa fall kan det dock uppstå en felaktig respons där antikropparna istället angriper kroppens egna celler eller proteiner. Dessa autoantikroppar kan vara en del av sjukdomsbilden vid autoimmuna sjukdomar, såsom reumatoid artrit, systemisk lupus erythematosus och diabetes typ 1.

Inflammation is the body's natural response to injury or infection. It is a complex process that involves various cells, chemicals, and blood vessels in the affected area. The main goal of inflammation is to eliminate the initial cause of cell damage, clear out necrotic tissue and cellular debris, and initiate tissue repair.

The cardinal signs of inflammation are:

1. Rubor (redness) - This results from increased blood flow to the affected area due to vasodilation of local blood vessels.
2. Calor (heat) - The increased blood flow also leads to an increase in temperature in the affected region.
3. Tumor (swelling) - Fluid and immune cells accumulate in the tissue, causing it to swell.
4. Dolor (pain) - The release of inflammatory mediators like prostaglandins sensitizes nerve endings, leading to pain.
5. Functio laesa (loss of function) - The inflammation and accompanying symptoms can impair the normal functioning of the affected organ or tissue.

Inflammation can be classified into two types: acute and chronic. Acute inflammation is a short-term response that usually lasts for a few days, while chronic inflammation is a long-term response that can persist for weeks, months, or even years. Chronic inflammation is often associated with various diseases, such as autoimmune disorders, cardiovascular disease, and cancer.

'Larva migrans' är ett medicinskt tillstånd orsakat av infektion med parasitiska maskar som penetrerar huden och migrierar genom vävnader i kroppen. Det finns två huvudtyper:

1. Cutaneus larva migrans (CLM), även kallad 'creeping eruption', orsakas av infektion med hudparasiter som lever på djur, till exempel hund- eller kattmask (*Ancylostoma braziliense* och *Ancylostoma caninum*). Människor kan bli smittade genom kontakt med kontaminerad jord eller sand. Larverna penetrerar huden, orsakar en röd, svullnande, kliande hudreaktion och migrerar långsamt under huden, vilket ger upphov till ett serpentinformat mönster.

2. Visceral larva migrans (VLM) orsakas av infektion med andra maskarter som normalt infekterar andra djur, exempelvis *Toxocara canis* och *Toxocara cati*, som lever i levern och lungorna hos hundar och katter. Människor kan bli smittade genom kontakt med avföring från infekterade djur eller genom att äta ocookat kött eller grönsaker kontaminerade med ägg. Larverna migrerar till olika organ i människokroppen, vilket kan orsaka allvarliga skador och symtom som lever- och lunginflammation, ögoninflammation och neurologiska besvär.

Behandlingen för larva migrans innefattar ofta användning av antihelmintiska läkemedel som dödar parasiterna.

"Genetically modified mice" refer to mice that have undergone genetic modification, which is the process of altering the DNA or genes of an organism to produce a desired trait. This is typically achieved through the use of recombinant DNA technology, where specific genes are inserted, deleted, or altered in the mouse genome. The resulting mice can serve as important models for studying human diseases and testing new therapies.

There are several methods used to create genetically modified mice, including:

1. Pronuclear injection: This involves injecting DNA containing the desired gene directly into the pronucleus of a fertilized egg. The egg is then transferred into a surrogate mother, and the resulting offspring will carry the altered gene in all their cells.
2. Embryonic stem cell manipulation: In this method, embryonic stem cells are genetically modified in vitro, and these cells are later introduced into an early-stage embryo. The modified embryonic stem cells contribute to the germ line of the resulting chimeric mouse, allowing for the transmission of the altered gene to its offspring.
3. CRISPR/Cas9 system: This is a more recent and efficient method for generating genetically modified mice. It uses a targeted DNA-cutting enzyme (Cas9) guided by a small RNA molecule (CRISPR RNA) to introduce specific modifications into the mouse genome.

Genetically modified mice are widely used in biomedical research to study various aspects of human diseases, such as cancer, diabetes, neurodegenerative disorders, and immunological conditions. They provide valuable insights into disease mechanisms and potential therapeutic targets, contributing significantly to our understanding and treatment of numerous medical conditions.

'Retande ämnen' (irritanter) är en samlingsbeteckning för substanser som kan orsaka irritation eller skada på kroppens vävnader när de kommer i kontakt med huden, ögon, slemhinnor eller luftvägar. Irriterande ämnen kan vara gaser, damm, vätskor eller fasta partiklar. Symptomen på irritation kan variera beroende på vilket irritanter det rör sig om och hur länge exponeringen varat. Vanliga symptom inkluderar rodnad, klåda, sveda, irritation i ögon, hosta, nässelfeber och andningssvårigheter. Långvarig eller intensiv exponering för vissa irriterande ämnen kan orsaka allvarligare skador på huden, lungorna eller andra vävnader. Exempel på vanliga irriterande ämnen är kemikalier som ammoniak, klorgas och syror, men även fysisk irritation som kan orsakas av exempelvis värme, kyla eller hög ljudnivå räknas hit.

"Bindkroppar" er en uofficiel betegnelse for strukturer i hjernen som består av hvite substans, og som samler information fra forskjellige områder i hjernen og dirigerer den til bestemte områder i storhjelmen. De to største bindkroppene er thalamus og hypothalamus. Thalamus fungerer som en slags sentralsvitchboks for sensorisk informasjon, mens hypothalamus regulerer autonom nervsystemet, endokrin systemet og kroppens energibalanse. Bindkroppar er også involvert i hukommelse, opmerksomhed og andre kognitive funksjoner.

Stevens-Johnson syndrom (SJS) är ett allvarligt hudutslag som kan bli livshotande. Det orsakas vanligen av en allergisk reaktion på vissa mediciner eller infektioner. SJS kännetecknas av att det bildas små blåsor och sår på huden och slemhinnor, som kan vara smärtsamma och leda till svullnad och andra komplikationer. I de allvarligaste fallen kan det rädda livet att sluta använda den medicin som orsakat reaktionen och söka akut vård på ett sjukhus.

Medicinskt kan ett parasitmedel definieras som en substans eller läkemedel som används för att behandla eller förebygga infektioner orsakade av parasiter, såsom protozoer, maskar och loppor. Dessa medel fungerar genom att döda eller hämma utvecklingen av parasiten, vilket i sin tur hjälper till att bota eller förhindra sjukdomen. Exempel på vanliga parasitmedel inkluderar antiprotozoiska läkemedel som metronidazol och tinidazol, samt anthelmintika läkemedel som albendazol och mebendazol.

Epidermolytic hyperkeratosis (EH) är ett sällsynt genetiskt hudsjukdomstillstånd som orsakas av mutationer i keratinogen 1 eller keratinogen 5-generna. Detta leder till att kutikulan, den yttre lagret av huden, blir överdriven tjock (hyperkeratos) och bryts ned (lysis).

Sjukdomen är karaktäriserad av röda, ömma, klådiga och svullna områden på huden, ofta på handflator, fotsulor, lår, armhålor och anus. Dessa områden kan även ha blåsor eller små sår (erosioner). I vissa fall kan det finnas vita, skrovliga områden på huden som kallas för "islands of normal skin".

EH kan vara mildt till allvarligt och kan påverka olika delar av kroppen. Det är vanligare att barn föds med EH än att det utvecklas senare i livet. Sjukdomen kan vara förknippad med andra komplikationer, såsom ökad risk för infektion och svårigheter med termoreglering. Behandlingen av EH kan innefatta topiska behandlingar som exfolierande skrubbar eller salvor, samt smärtstillande läkemedel för att lindra smärtan och klådan. I vissa fall kan systemiska behandlingar vara nödvändiga.

Ivermektin är ett anti parasitärt läkemedel som används för att behandla olika parasitsjukdomar, till exempel onchocerciasis (flodblindhet), strongyloidiasis och scabies (skabb). Det fungerar genom att döda eller ställa in parasiternas aktivitet. Ivermektin är också under utvärdering för behandling av Covid-19, men det har ännu inte godkänts av läkemedelsmyndigheter som FDA (Food and Drug Administration) i USA för denna användning.

"Vaskulära hudsjukdomar" är en övergripande benämning på sjukdomar som primärt berör kroppens blodkärl i huden. Detta kan innebära både artärer (som transporterar syresatt blod från hjärtat till kroppen) och vener (som transporterar syrefattigt blod tillbaka till hjärtat).

Exempel på vaskulära hudsjukdomar inkluderar:

1. Rosacea: En kronisk hudsjukdom som orsakas av en överaktiv blodgenomföring i ansiktet, vilket leder till rödhet, inflammation och i vissa fall akneartade utslag.

2. Koppelta: En sjukdom där små blodkärl under huden expanderar och orsakar röda, svullna prickar eller linjer på huden. Detta kan vara ett tecken på en underliggande sjukdom eller reaktion på en utlösande faktor, såsom hetta, alkohol eller stress.

3. Livkärlsinflammation (Angiit): En grupp av sjukdomar som orsakas av inflammation i kroppens små och medelstora blodkärl. Detta kan leda till symtom som svullnad, smärta, rödness eller ulcerationer (sår) på huden.

4. Visceralkramp: En sjukdom där blodkärlen i fingrar och tår kontraherar (tränger samman) under kyla eller stress, vilket orsakar smärta, vitt utseende och känslomässig förändring i de drabbade extremiteterna.

5. Ateroskleros: En progressiv sjukdom där plack (fettsubstanser, kolesterol och andra ämnen) ansamlas på insidan av artärernas väggar, vilket kan leda till hårdnaden och förträngning av artärerna. Detta kan orsaka symtom som smärta i bröstet (angina), klumpighet i benen eller neurologiska symptom som svårigheter att tala eller gå.

6. Purpura: En grupp sjukdomar som kännetecknas av blödning under huden eller inuti organen, vilket orsakar blåmärken, röda prickar eller svullnader på huden. Detta kan vara ett tecken på en underliggande sjukdom, såsom blodbrist (anemi), infektion eller autoimmun sjukdom.

7. Raynauds fenomen: En sjukdom där fingrarna och tårna blir vitaktiga, blåaktiga eller rödaktiga under kyla eller stress, vilket orsakar smärta, känslomässig förändring och svullnad. Detta kan vara ett tecken på en underliggande sjukdom, såsom autoimmun sjukdom eller skada på artärerna.

'Lichen sclerosus et atrophicus' (LSA) er en kronisk hudsykdom som primært påvirker kvinders skamlæber og anus, men kan også forekomme andre steder på kroppen. Hos mænd ses sygdommen oftest omkring forhuden og øvre del af penis.

LSA karakteriseres ved hvide, tynde plader (atrofi) med fine linjer (teleangiektasier), blåsor eller blødninger på huden. Disse områder kan være smertefulde, irriterede eller forstyrre kropsfunktionerne alt efter hvor sygdommen forekommer.

Sygdommen skyldes oftest en forstyrrelse i det autoimmune system, men årsagen er stadig ikke fuldt forstået. Der er ingen kendt forebyggelse eller bot for LSA, men behandling med steroidcremer kan hjælpe med at lindre symptomerne og forhindre komplikationer som ændringer i huden eller skrumpeleje.

Det er vigtigt at søge medicinsk vejledning, hvis man formoder at have LSA, da sygdommen kan forårsage alvorlige komplikationer, hvis den ikke behandles korrekt.

Dermatitis herpetiformis (DH) er en hudlidelse karakterisert av kronisk, recurrent utslag av pruritisk urtikarielignende papulovesikler og blasser, som oftest forekommer symmetrisk distribuert over albue-, arm-, hoft- og lårparti, men kan være spredt over hele kroppen.

Denne hudlidelsen er tett forbundet med celiaki (gluten sensitiv enteropati), en autoimmun enteropati som karakteriseres av skader på tarmskjelettet etter innspilling av gluten fra kosten. DH forekommer hyppigst hos voksne i alderen 20-40 år, og er mer vanlig hos mennesker med europeisk herkomst enn andre befolkningsgrupper.

Dessuterthen er det også kjent at DH ofte forekommer sammen med andre autoimmune sykdommer som tyroiditt, diabetes og lupus erythematosus.

Onchocerciasis, även känt som flodblindhet, är en parasitär infektion orsakad av den filarial masken Onchocerca volvulus. Denna sjukdom sprids genom bett från svartaflugor (Simulium damnosum komplex) som lever i närheten av snabbt flytande vattendrag i tropiska och subtropiska regioner, främst i Afrika men även i delar av Central- och Sydamerika.

När en infekterad fluga bett en människa, lämnar den maskarnas larver i huden. Larverna migrerar sedan under huden och utvecklas till vuxna maskar över en period av 1-2 år. Vuxna maskar kan leva upp till 15 år och producera mikrofilarier, som är små larver som kan infektera andra flugor när de suger blod från en infekterad individ. Mikrofilarierna kan också migrera till ögonen och orsaka allvarliga skador, inklusive ögoninflammation, katarakt och i värsta fall blindhet, vilket har gett sjukdomen dess alternativa namn "flodblindhet".

Onchocerciasis kan också orsaka hudskador, såsom utslag, svullnad och strupeskördar. I vissa fall kan infektionen leda till allvarliga komplikationer som elefantiasis (extremt svullna lemmar).

Globalt sett beräknas det finnas cirka 21 miljoner människor som är infekterade av onchocerciasis, och sjukdomen orsakar ungefär 147 000 blinda eller synskadade per år. År 2015 godkände Världshälsoorganisationen (WHO) en strategi för att eliminera onchocerciasis som ett offentligt hälsohot senast år 2030, och framsteg har gjorts i flera länder.

"Prevalens" er en begrep i epidemiologi som refererer til den totale andelen av individuer i en population som har en bestemt sykdom, skade eller tilstand ved et givent tidspunkt. Det kan også beskrive antall personer som har en bestemt egenskap eller eksponering i en befolkning. Prevalensen måles ofte som en prosentandel av den totale populationen eller som antall per 1000, 10 000 eller 100 000 personer, afhængig av hyppigheden og størrelsen på populationen.

Det er viktig å skille mellom prevalens og incidens. Incidensen beskriver antall nye tilfeller av en sykdom eller tilstand som oppstår innen et bestemt tidsrom, mens prevalensen viser hvor mange personer i en population som har den på et gitt tidspunkt. Prevalensen vil ofte være høyere enn incidensen for kroniske sykdommer og tilstander, siden disse kan forekomme over lengre tidsperioder.

En hårsäck, även känd som hair follicle på engelska, är en liten säckformad struktur i huden där ett hårstrå växer. Hårsäcken innehåller celler som producerar hårtånghåret och den omgivande huden runt håret. Dessutom har hårsäcken särskilda talgkörtlar, sebaceous glands, som producerar ett oljigt sebum som hjälper till att hålla håret och huden fuktiga och skyddade. Hårsäckarna är fördelade över hela kroppen, förutom på svalgköttet, handflatan och planta sidan av fötterna.

'Svinkoppor' är ett vanligt begrepp som används i dagligt tal för att beskriva en hudinfektion orsakad av stafylokocker, ofta Staphylococcus aureus. Den medicinska termen för svinkoppor är impetigo. Impetigo kan drabba personer av alla åldrar, men den förekommer oftare hos barn under 2 år och vanligtvis uppstår den i områden på huden där det finns skador eller sår, såsom skrasningar eller insektsbett.

Impetigo kan vara av två typer: nonbullös och bullös. Nonbullös impetigo visar sig som rodnad, svullnad och klåda följt av gula-bruna skorpor som spricker och torkar ut. Bullös impetigo karaktäriseras av blåsor som är fyllda med klar vätska som kan vara upp till en centimeter i diameter och som kan slås sönder och bilda ett rött, krustigt område.

Impetigo behandlas vanligtvis med antibiotika i form av salvor eller tabletter beroende på svårighetsgraden och utbredningen av infektionen. För att förebygga spridning rekommenderas god hygien, såsom regelbundet handtvätt och undvikande av nära kontakt med drabbade personer tills behandlingen är klar.

En vävnadsprov är en typ av medicinskt prover där ett litet fragment av kroppens vävnad tas bort för att undersöka och analysera. Det kan användas för att ställa en diagnos, bedöma effekterna av en behandling eller forska. Vävnadsproven kan tas från olika delar av kroppen, beroende på vad som behöver undersökas, och metoderna för att ta provet varierar beroende på vilken typ av vävnad som ska tas. Exempel på olika slag av vävnadsprover är exempelvis biopsi, aspirationscytologi och finnmönstring.

En intradermal injection är en typ av injektion där medicinen ges direkt in i huden istället för under huden eller in i en muskel. Detta görs vanligtvis med en smalare nål än vid subkutana (under hud) injektioner och placeras i den övre delen av dermislagret, strax under hudens yta.

Intradermala injektioner används ofta för att administrera vacciner, allergi-tester och vissa läkemedel, eftersom de kan ge en snabbare och starkare immunrespons än subkutana eller intramuskulära injektioner. Det är också lättare att kontrollera doseringen av medicinen när den ges intradermalt.

Vid korrekt utförande av en intradermal injection ska läkemedlet formas som en bubbla (eller "bleb") under huden, vilket kan ses och kännas som en liten knöl.

Molluscum contagiosum är en virussjukdom som orsakas av poxvirus och karaktäriseras av små, hårda, köttiga utväxter (paplor) på huden. Dessa paplor är vanligtvis små, runt till ovala formade och har en dimpfisk-liknande indre del som innehåller viruset. Sjukdomen sprids främst genom direkt kontakt med infekterad hud eller indirekt via kontaminerade föremål, såsom handdukar eller badkläder.

Molluscum contagiosum är vanligare bland barn än vuxna och tenderar att drabba obeväpnad hud, som ansikte, hals, armar, ben och underliv. Även om sjukdomen ofta försvinner av sig själv inom ett år till två år, kan läkare behandla paplorna med diverse metoder, såsom frysning (kryoterapi), skrapning (curettage) eller att applicera kemiska lösningar.

Det är värt att notera att molluscum contagiosum kan vara mer allvarligt hos personer med nedsatt immunförsvar, såsom HIV-smittade individer, och kan då kräva mer aggressiv behandling.

Bowen's disease, også kjent som squamous cell carcinoma in situ, er en pre-cancerous tilstand der det oppstår abnorme vurderinger i hudens ytre lag (epidermis). Disse abnormalitetene viser seg som røde, skorpeagtige plakser eller pletter på huden som vanligvis er mellom 1 og 3 cm stored. Bowen's sjukdom kan forekomme overalt på kroppen, men det er vanligst å finne det på ansiktet, halsen, armer og bena.

Det er viktig å merke seg at selv om Bowen's sjukdom ikke er en invasiv form for kraftkreft, kan den utvikle seg til en invasiv form av hudkraftkreft hvis den ikke behandles. Derfor bør det tas seriøst og behandles av en læge spesialist i hudsykdommer (dermatolog). Behandlingsalternativene inkluderer kirurgiske metoder, krem med kræftmedisin (topisk terapi), fotokoagulering, og elektrodesiksjon.

"Autoantigen" er en betegnelse for et antigen som normalt findes i en organisme, men som under visse omstændigheder kan udløse en immunreaktion mod sig selv. Det sker ved at immunsystemet fejlagtigt opfatter det egne væv eller celler som fremmede og danne antistoffer eller aktiverer immunceller, der angriber dem. Dette kan føre til autoimmune sygdomme som f.eks. reumatoid artritis, systemisk lupus erythematosus (SLE) og diabetes typ 1.

En fibroblast är en typ av cell som producerar och sekreterar extracellulära matrix-proteiner, såsom kollagen och elastin, vilka ger struktur och integritet till bindväv och andra stödjande vävnader i kroppen. De spelar också en viktig roll i läkning av sår och ärrbildning genom att producera kollagen och andra proteiner som hjälper till att reparera skadad vävnad. Fibroblaster är multipotenta, vilket betyder att de kan differensiera till andra typer av celler under vissa förhållanden. De förekommer i många olika sorters bindväv, inklusive leder, hud, lungor och hjärta.

Erythrokeratodermia variabilis är en mycket sällsynt, genetisk hudsjukdom som kännetecknas av att patienten har röda, skorpliga fläckar på huden. Sjukdomen kan vara mild eller allvarlig och beror på mutationer i genesen GJB4 eller GJB6, vilka kodar för proteiner som är involverade i intercellulära jonkanaler.

Sjukdomen visar sig ofta redan från födseln eller under de första levnadsåren och yttrar sig genom att patienten får röda, svullna fläckar på huden som kan variera i storlek och form. Dessa fläckar kan komma och gå över tiden och kan bli mer uttalade vid värme, fysisk ansträngning, emotionell stress eller andra utlösande faktorer. Ibland kan även små blåsor uppstå inom de röda fläckarna.

De röda, skorpliga fläckarna förekommer vanligtvis symmetriskt på kroppen, särskilt på armar, ben och ansikte. Huden kan även vara ömsom torr och skör, ömsom öm och svullen. I allvarliga fall kan huden bli tjock och förhårdnad, vilket kan leda till rörelsebegränsningar.

Erythrokeratodermia variabilis är en livslång sjukdom som inte har någon botande behandling. Behandlingen fokuserar istället på att lindra symtomen och förhindra komplikationer, till exempel genom att hålla huden fuktig och mjuk med emollienter, undvika utlösande faktorer och behandla infektioner som kan uppstå i de röda fläckarna.

Mycosis fungoides (MF) definieras som den vanligaste subtyp av cutanära T-cells lymfom, en cancer i det immunförsvar som finns i huden. MF utvecklas ofta gradvis över en period av år och kan vara asymptomatisk under tidiga stadier. De tidigare tecknen på MF innefattar ofta röd, fläckig eller ödematos hud som kan klias eller sveda. I senare stadier kan det bildas knölar eller tjockare områden på huden och cancercellerna kan spridas till andra delar av kroppen. MF är vanligtvis en långsamt växande cancer, men den kan vara svår att behandla och kräver ofta en multidisciplinär behandlingsplan som innefattar både topiska och systemiska terapier.

Epidermolysis bullosa letalis (EBL) är en mycket sällsynt och allvarlig genetisk hudsjukdom, som kännetecknas av mekaniskt skörbart hudvävnad och blåsor eller sår som bildas efter minimal mekanisk påfrestning. Sjukdomen orsakas av defekter i genen för kolagen 7A, vilket leder till att den underliggande bindväven mellan hudens yttre och inre lagrar är bristfällig.

EBL kategoriseras som en typ av epidermolysis bullosa (EB), som är en grupp sjukdomar med varierande svårighetsgrad. EBL är dock den allvarligaste formen, och drabbade individer kan ha livslånga symptom och komplikationer.

Symptomen på EBL inkluderar:

* Blåsor eller sår som bildas efter minimal mekanisk påfrestning, såsom beröring, tryck eller temperaturförändringar
* Huden är mycket känslig och lätt skadad, vilket kan leda till infektioner och andra komplikationer
* Naglar som är tunnväggiga, sprickiga eller saknas helt
* Öronens yttre kanal kan vara smal eller stel, vilket kan leda till hörselnedsättning
* Ögonproblem, såsom torra ögon, hornhinneinflammationer och andra skador på ögats yta
* Svårigheter att äta och svälja på grund av sår i munhålan
* Allvarliga komplikationer som blodbrist (anemi), näringsbrist, sepsis och cancer

EBL är en livslång sjukdom utan bot. Behandlingen fokuserar på att lindra symptomen och förebygga komplikationer. Det kan inkludera smärtbehandling, antibiotika för infektioner, vätskeersättning, näringsstöd och andra stödtjänster. I vissa fall kan kirurgi vara aktuell för att behandla allvarliga skador eller komplikationer.

Psoriasisartrit är en autoimmun sjukdom som kombinerar symtom på både psoriasis (en hudsjukdom) och artrit (ledinflammation). Denna sjukdom orsakas av ett felaktigt svar i immunsystemet, vilket leder till att kroppens försvarsmekanism angriper huden och lederna.

Psoriasisartrit karakteriseras vanligtvis av följande symtom:

1. Psoriasis: Rödaktiga, upphöjda utslag (plackar) med silvervita skal på ytan, ofta förekommande på armar, ben, rygg, skinkor och skalle.
2. Artrit: Smärta, ömhet, svullnad och stelhet i en eller flera leder, som kan vara kronisk eller komma och gå. De mest vanligt förekommande lederna att drabbas är de små leder i fingrar och tår, men även stora leder som knä och axlar kan påverkas.

Det är viktigt att söka medicinsk behandling om du tror att du har psoriasisartrit, eftersom den tidiga behandlingen kan hjälpa att förhindra skador på lederna och förbättra din kvalitet på livet. Behandlingen av psoriasisartrit inkluderar ofta läkemedel som modifierar immunsystemets svar, antiinflammatoriska medel, fysisk terapi och livsstilsförändringar.

Intermedia filamentproteiner är en typ av strukturella protein som bildar ett nätverk av filament i cellens cytoskelett, tillsammans med mikrotubuli och aktinfilament. Intermediära filamentproteiner har en tendens att vara mer stabila än de andra två typerna av filament och kan variera mycket i sin sammansättning beroende på celltyp. De hjälper till att ge cellen mekanisk styrka, forma och integritet. Exempel på intermediära filamentproteiner inkluderar keratin, som finns i epitelceller, glialfibrillärt akyd protein (GFAP), som finns i gliaceller, och desmin, som finns i muskelceller.

Cytokiner är signalmolekyler som utsöndras av celler och påverkar kommunikationen mellan olika celler i kroppen. De spelar en viktig roll inom immunförsvaret, inflammation och celldelning. Exempel på cytokiner är interleukiner, interferoner, tumörnekrosfaktorer och koloni-stimulerande faktorer. Cytokinerna binder till specifika receptorer på målcellernas yta och utlöser en kaskad av intracellulära signaltransduktionsvägar, vilket leder till att cellen ändrar sitt beteende eller funktion. Cytokinerna kan ha både pro- och antiinflammatoriska effekter och deras nivåer kan stiga kraftigt under sjukdomstillstånd som infektioner, cancer och autoimmuna sjukdomar.

"Dermatologic surgical procedures" refer to a variety of medical procedures that are performed by dermatologists to treat, repair, or improve the function and appearance of the skin and its related structures. These procedures can be both invasive (requiring incisions or excisions) and non-invasive (using laser, light, or radiowave technology), and they may involve local anesthesia or sedation.

Examples of dermatologic surgical procedures include:

1. Skin biopsy: a small sample of skin is removed for examination under a microscope to diagnose skin conditions such as cancer, infections, or inflammatory diseases.
2. Excision: removal of a lesion or growth by cutting it out with a scalpel.
3. Mohs surgery: a specialized surgical technique used to remove certain types of skin cancer, where the surgeon removes thin layers of tissue and examines them under a microscope until no cancer cells remain.
4. Cryosurgery: destruction of abnormal or unwanted tissue by freezing it with a substance such as liquid nitrogen.
5. Laser surgery: use of high-intensity light beams to remove or improve the appearance of various skin conditions, including scars, birthmarks, wrinkles, and tattoos.
6. Chemical peels: application of a chemical solution to the skin to remove the outer layers and improve its texture and appearance.
7. Scar revision: surgical procedures used to improve the appearance of scars or make them less noticeable.
8. Vein treatment: removal or closure of abnormal veins, such as spider veins or varicose veins, using laser or other techniques.
9. Hair restoration: transplantation of hair follicles from one part of the body to another to treat baldness or thinning hair.
10. Flap surgery: a surgical procedure where tissue is moved from one area of the body to another while maintaining its own blood supply, used to repair or reconstruct damaged or missing skin.

T-lymfocyter, också kända som T-celler, är en typ av vita blodkroppar som hör till det adaptiva immunsystemet. De utvecklas i thymus och har en central roll i cellmedierad immunitet. T-lymfocyter kan identifiera och svara på specifika antigen, ofta presenterade av andra celler i form av peptidfragment bundna till MHC-molekyler.

Det finns två huvudsakliga populationer av T-lymfocyter: CD4+ T-hjälparceller och CD8+ cytotoxiska T-celler. CD4+ T-hjälparceller hjälper till att koordinera immunresponsen genom att producera cytokiner och aktivera andra immunceller, medan CD8+ cytotoxiska T-celler dödar virusinfekterade eller cancerceller direkt.

T-lymfocyterna har receptorer på sin yta som känner igen specifika antigener och aktiveras när de binder till sina målantigen. När T-lymfocyten är aktiverad, kommer den att klona sig själv och differensiera till effektorceller och minnessceller för att möta framtida förekomster av samma antigen.

Epidermolysis bullosa simplex (EBS) är en grupp med genetiskt betingade hudsjukdomar som kännetecknas av mekanisk fragilitet i huden, vilket leder till blåsor och sår när huden utsätts för minimal skada eller friktion. Detta beror på genetiska mutationer som påverkar strukturella proteiner i basalmembranet, den zon där epidermis (yttre hudlagret) och dermis (underhuden) möts.

I EBS-patienter är det vanligtvis ankyrin-B, plectin eller kollagen XVII som påverkas, vilket leder till att basalmembranet blir instabilt och hudcellerna (keratinocyterna) kan lätt lossna från varandra. Detta orsakar blåsor och sår, främst på händer, fötter, knän och armarna.

Det finns olika typer av EBS med varierande symtom och svårighetsgrad. Vissa former är mildare och kan ge upphov till endast lätta blåsor eller sår efter större mekanisk påfrestning, medan andra former kan leda till allvarligare skador, infektioner och tillväxtstörningar.

Liksom vid andra genetiskt betingade sjukdomar är arvsformen autosomalt dominant eller recessiv, beroende på vilken gen som är muterad. I de flesta fall är EBS en sjukdom man föds med och den kan vara förknippad med andra kroppsliga missbildningar eller symtom. Vid tillfället finns det inget botemedel för EBS, men vården fokuserar på att lindra symptomen, förebygga komplikationer och stödja patientens livskvalitet.

T-cellslymfoom, cutan (CTCL) är en grupp sällsynta cancerformer som drabbar hudens T-celler, en typ av vita blodkroppar som hjälper till att skydda kroppen mot infektioner och sjukdom. CTCL kännetecknas av en långsam, progressiv infiltration och ansamling av cancerceller i huden, vilket orsakar olika hudsymptom som rödaktiga, skrynkliga eller fläckiga områden, utslag, nedsatt hudfunktion och ibland svullnad eller smärta.

Det mest vanliga undergruppen av CTCL kallas mycosis fungoides (MF), som oftast debuterar med milda, icke-kliande hudutslag på brynen, överarmarna och låren. I ett senare skede kan cancercellerna sprida sig till lymfknutor och andra inre organ. Andra former av CTCL innefattar Sezarys syndrom, en aggressiv form av CTCL som drabbar både hud och blod, samt olika typer av CD30-positiva lymfoepiteloidcellstumörer.

Diagnosen ställs vanligtvis genom att analysera en biopsi från den drabbade huden för att fastställa typen och omfattningen av cancercellerna. Behandlingen kan innebära topiska behandlingar som salvor eller krem, fotokemoterapi, systemisk medicinering, strålbehandling eller i vissa fall även stamcellstransplantation. Prognosen för CTCL varierar stort beroende på typen och graden av sjukdomen, medan livslängden för de flesta patienter är relativt god jämfört med andra typer av cancer.

Ljusöverkänslighet, även känd som fotofobi, är ett tillstånd där individen upplever obehag eller smärta i ögonen eller huvudet när de exponeras för starkt ljus. Det kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive ögoninflammation, hjärnskador, migrän, vissa mediciner och sjukdomar som exempelvis meningit. I vissa fall kan ljusöverkänslighet vara en livslång åkomma, medan det i andra fall kan vara tillfälligt eller relaterat till en specifik sjukdom eller skada.

Det är värt att notera att ljusöverkänslighet inte bör förväxlas med ljuskänslighet, som är ett normalt synfenomen där individen har svårt att se klart i mörker efter att ha varit utsatt för starkt ljus. Ljusöverkänslighet är istället en reaktion på ljuset som orsakar obehag eller smärta.

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används i biomedicinsk forskning. Denna musstam är inavlad och har en homogen genetisk bakgrund, vilket gör dem till ett värdefullt verktyg för att studera genetiska faktorers roll i olika sjukdomar och biologiska processer.

C57BL musen är känd för sin robusta hälsa, lång livslängd och god fertilitet, vilket gör den till en populär stam att använda i forskning. Den har också visat sig vara sårbar för vissa sjukdomar, som exempelvis diabetes och katarakter, vilket gör den till ett användbart djurmodell för att studera dessa tillstånd.

Det finns flera understammar av C57BL musen, såsom C57BL/6 och C57BL/10, som skiljer sig något från varandra i genetisk makeup och fenotypiska egenskaper. Dessa understammar används ofta för att undersöka specifika frågeställningar inom forskningen.

Systemisk sklerodermi är en autoimmun sjukdom som påverkar huden och olika organ i kroppen. Den karaktäriseras av ett förändrat kollagenmetabolism som leder till ökad produktion och accumulering av kollagen i huden och andra vävnader, vilket orsakar fibros och skleros (förtjockning och hårdning).

Systemisk sklerodermi kan delas in i två huvudgrupper: limited cutaneous systemic sclerosis (lcSSc) och diffuse cutaneous systemic sclerosis (dcSSc), beroende på om det primärt berörda området är begränsat till händer och fingrar eller om det också inkluderar armar, ben och andra kroppsdelar.

Utöver hudpåverkan kan systemisk sklerodermi även drabba blodkärl, muskler, ledvävnader, lungor, hjärta, njurar och tarmar. Symptomen varierar beroende på vilka organ som är involverade, men kan inkludera exempelvis Raynauds fenomen (fingrar och tår blir vit-blå-röda under kyla eller stress), hudförtjockning, smärta i lederna, muskelsvaghet, hosta, andnöd, trötthet, viktminskning och magproblem.

Systemisk sklerodermi behandlas vanligen med immunosuppressiva läkemedel för att reducera inflammationen och fibrosen, samt med symtomatiska behandlingar beroende på vilka organ som är drabbade.

In medical terms, the ear is one of the specialized sense organs of the human body responsible for hearing and maintaining balance. It has three main parts: the outer ear, middle ear, and inner ear. The outer ear collects sound waves and directs them into the ear canal, which leads to the eardrum in the middle ear. The eardrum vibrates from the sound waves, and these vibrations are transmitted to the inner ear via three tiny bones called ossicles. The inner ear contains the cochlea, a spiral-shaped organ that converts the vibrations into electrical signals that are sent to the brain and interpreted as sound. Additionally, the vestibular system in the inner ear helps with balance and spatial orientation.

'Skin cream' er en bred betegnelse for en type hudpleieprodukt som appliceres på huden for å forbedre, beskytte eller pflege den. Skin creams kan inneholde en varierende sammensetning av ingredienser, herunder fedtstoffer, vann, emollienter, humektanter, konserveringsmidler, farvestoffer og parfymer. De kan være formulerte for å behandle forskjellige hudtilstander som tør hud, akne, fleskevær, rynker eller solskade.

Emollienter er ofte en viktig ingrediens i skin creams, fordi de hjelper til å gjøre huden blidere og mer behagelig ved at fylle ut og jevne ut fine rynker og revner i overflaten. Humektanter er også vanlige, fordi de tiltrer vann og holder huden fedtet og hydrert.

Skin creams kan være vannbaserte eller oljebaserte, og de kan være formulerte som lysere lotions eller tykkere salver eller paste. De kan også inneholde aktive ingredienser som vitaminer, antioxidanter, peptider og krefthemmer for å gi ekstra fordeler for huden.

Det er viktig å velge en skin cream som passer til din type hud og eventuelle hudtilstander for å få mest mulig fordel av produktet. Det kan også være viktig å teste skin creams på et lite område først for å sikre at du ikke har en allergisk reaksjon.

'Fenotyp' är ett begrepp inom genetiken och betecknar de observerbara egenskaper, drag eller karaktärer hos en individ som resulterar från den specifika kombinationen av arv (genotyp) och miljöpåverkan. Fenotypen kan vara fysiska egenskaper såsom ögonfärg, storlek och form, men även beteendemässiga drag som intelligens och personlighet. Fenotypen uttrycks genom interaktionen mellan genotypen och olika miljöfaktorer som livsstil, näringsintag, sjukdomar med mera.

Krotonolja är ett gult, fast och luktfattigt substance som utvinns från frön av växten Croton tiglium, även känd som kroton. Kemiskt sett består krotonolja huvudsakligen av en blandning av fettsyror, med den mest prevalenta fettsyran varande ricinoleinsyra (ungefär 70-80%). Ricinoleinsyra är en karboxylsyra som har en hydroxylgrupp och en dubbelbindning i sin kedja, vilket gör den unik bland fettsyror.

Krotonolja har traditionellt använts inom medicinen för att behandla diverse åkommor, såsom mag- och tarmproblem, hudåksor och reumatiska smärtor. Dock bör det noteras att krotonolja kan vara irriterande och skadligt om det används oriktigt eller i för höga doser. Idag används krotonolja sällan inom den moderna medicinen, men det kan fortfarande förekomma i vissa traditionella och alternativa medicinska system.

Fotomikrografi är en metod för att göra mycket detaljerade optiska undersökningar och bilder av små strukturer, till exempel celler eller vävnader. Den använder sig av ett mikroskop som är kopplat till en kamera, vilket möjliggör att man kan ta bilder av det man ser genom mikroskopet. Fotomikrografi används inom flera områden inom medicinen, bland annat för att studera cellers utseende och beteende, för att diagnosticera sjukdomar och för forskning.

I'm happy to help! "Inbred HRS" is a strain of laboratory mice that are used in biomedical research. The abbreviation "HRS" stands for "Heart Resistant Strain," which refers to the fact that these mice have a higher resistance to heart failure than other strains.

Inbred mice are created by breeding genetically identical individuals together for many generations, resulting in a population of mice that are nearly genetically identical to one another. This uniformity makes it easier for researchers to control variables and study the effects of specific genes or interventions.

The Inbred HRS strain was developed at the University of California, San Diego and has been used in a variety of research areas, including cardiovascular disease, cancer, metabolism, and aging. These mice are known for their longevity, low levels of spontaneous tumor development, and high resistance to heart failure. They also have a unique metabolic profile that makes them useful for studying obesity and diabetes.

Overall, the Inbred HRS strain is an important tool in biomedical research, providing researchers with a well-characterized and genetically uniform population of mice for studying complex biological processes and diseases.

Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.

"Antiallergiska medel" är en kategoribeteckning för läkemedel som används för att behandla och lindra symptom orsakade av överkänslighetsreaktioner, såsom allergi. Dessa mediciner verkar genom att minska eller blockera effekterna av histamin och andra substanser som frisätts under en allergisk reaktion. De kan vara i form av orala tabletter, kapslar, droppar, sprayer eller salvor. Exempel på antiallergiska medel inkluderar antihistaminer, kortikosteroider och leukotrienantagonister.

Interleukin-17 (IL-17) är en typ av cytokin, som är ett slags signalsubstans, som produceras av vissa typer av vita blodkroppar, särskilt T-hjälparceller. IL-17 spelar en viktig roll i immunförsvaret genom att främja inflammation och rekrytering av andra immunceller till området där den utsöndras. Den kan också spela en roll i patogenesen av vissa autoimmuna sjukdomar, såsom psoriasis och rheumatoid arthritis.

Scabies är en smittsam hudsjukdom som orsakas av spridningsstadiet (larven) av en sorts mikroskopisk spindeldjur som kallas sarcoptes scabiei hominis. De små djuren gräver tunnlar i huden och lägger ägg, vilket orsakar intensivt kliande. Skabbkvalster kan påträffas över hela kroppen, men de flesta vanligtvis på hudveck, fingrar, handleder, armbågar, bröstvåren, lår och skrevet. Symptomen på scabies inkluderar starkt kliande, röd, irriterad hud med små bitmärken eller blåsor. Scabies är mycket smittsam och sprids genom direkt kontakt med en smittad persons hud eller indirekt via till exempel gemensamma sängkläder eller badhanddukar.

"Antiinflammatoriska medel", även kända som antiinflammatory drugs (NSAID) eller prostaglandinförebyggande medel, är en grupp läkemedel som används för att behandla smärta, feber och inflammation. De fungerar genom att blockera en specifik typ av enzymer, cyklooxygenas (COX), som är involverade i produktionen av prostaglandiner, som orsakar inflammation och smärta.

Det finns två typer av COX-enzym: COX-1 och COX-2. COX-1 är involverad i skyddet av magslemhussen, blodets sammanflöde och njurarnas funktion, medan COX-2 främst produceras under inflammatoriska tillstånd. NSAID kan vara selektiva eller icke-selektiva beroende på om de blockerar båda typerna av COX-enzym eller bara COX-2.

Exempel på antiinflammatoriska medel är acetylsalicylsyra (Aspirin), ibuprofen, naproxen och celecoxib. Dessa läkemedel kan ha biverkningar som magonti, blödningsrubbningar och skada på njurarna vid långvarig användning.

'Fiskfjällssjuka' (psoriasis) är en kronisk hudsjukdom som karaktäriseras av rödvioletta, upphöjda utslag (skorpor) som ofta har silvervita fjäll på toppen. De flesta utslagen förekommer i samlad grupp eller i enstaka större plack över hela kroppen, särskilt på armbågar, knän, ländrygg och skalvfoten.

Sjukdomen orsakas av en överdriven immunrespons hos kroppen som leder till att hudceller växer och ersätts för snabbt. Detta resulterar i de typiska symptomen på fiskfjällssjuka, såsom rödvioletta utslag, skorpor och fjäll.

Fiskfjällssjuka kan variera från mild till allvarlig och kan påverka enbart huden eller också vara associerad med andra sjukdomar som ledinflammation (psoriatisk artrit). Sjukdomens orsaker är inte fullständigt kända, men det finns vissa faktorer som kan utlösa eller förvärrasymptomen, till exempel stress, infektioner, klimatförändringar och vissa mediciner.

Det finns inget botemedel för fiskfjällssjuka, men det finns behandlingar som kan hjälpa att lindra symtomen och förbättra livskvaliteten. Behandlingen kan variera beroende på sjukdomens svårighetsgrad och individuella behov.

RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en central roll i cellens proteinsyntes och genuttryck. Det finns olika typer av RNA, men en specifik typ kallas just budbärarrNA (mRNA, messenger RNA). BudbärarrNA har till uppgift att transportera genetisk information från cellkärnan till ribosomen i cytoplasman, där den används för att bygga upp proteiner enligt instruktionerna i genomet. På så sätt fungerar budbärarrNA som ett slags "budbärare" av genetisk information mellan cellkärnan och ribosomen.

Dinitrofluorbenzen (DNFB) er en organisk forbindelse som brukes i forskning og medisin. Det er ein sterk sensitiserer for huden, og kan bli brukt til å diagnostisere allergiske reaksjoner eller til å utløse kontakt-allergi for å teste egnen til å ta en allergi-test. Dinitrofluorbenzen er ein giftig forbindelse og bør hanteres med forsiktighet.

I medisinsk sammenheng kan dinitrofluorbenzen definierast som: "En organisk forbindelse (C6H3N2O4F2) som brukes som en sensitiserer i hudtesting for å diagnostisere allergiske reaksjoner eller som en terapi for hudtattar."

En histamin H1-blockerare, även känd som antihistamin, är ett läkemedel som blockerar effekterna av histamin i kroppen. Histamin är en kemisk signalämne som frisätts från vissa celler under olika sjukdomszustånd och reaktioner på irritanter eller allergeni. När histamin binder till sina receptorer, H1-receptorerna, i blodkärlen och luftvägarna orsakar det förträngning av kärl increasingly blood flow to the affected area and symptoms such as itching, redness, swelling, and runny nose. Histamin H1-blockers prevent histamine from binding to these receptors, which reduces or eliminates these symptoms. These medications are often used to treat allergies, hay fever, hives, and other conditions that involve histamine release.

Kollagen typ VII är ett protein som spelar en viktig roll i hudens struktur och funktion. Det är en huvudbeståndsdel i den struktur som kallas för anchoring fibrils, vilka skapar en länk mellan den yttre döda lagret av huden (epidermis) och det underliggande bindvävslagret (dermis).

Denna länk är viktig för att hålla huden fastsatt och skydda den från skador. Mutationer i genen som kodar för kollagen typ VII kan leda till sjukdomar såsom epidermolysis bullosa, en grupp av arvsmassiskt betingade sjukdomar som kännetecknas av lätta hudskador och blåsor.

En histamin H1-blockerare, icke-sederande, är ett läkemedel som blockerar histaminreceptorn H1. Histamin är en kemisk signalsubstans som frisätts från vissa celler i samband med exempelvis allergiska reaktioner och irritationer. När histaminet binder till sin målcell via H1-receptorn utlöses en kaskad av händelser som leder till symtom som rodnad, ökad genomblödning, nästäppa, klåda och hosta.

En icke-sederande histamin H1-blockerare har effekt på de ovan nämnda symptomen men saknar eller har en minimal sedativ effekt jämfört med äldre generationens preparat. Detta gör att de är mindre benägna att orsaka sömnsjukdomar och kognitiva rubbningar som kan förekomma vid användning av sedativa läkemedel. Exempel på icke-sederande histamin H1-blockerare innefattar loratadin, cetirizin och desloratadin.

Telepathology er en gren af patologi, der involverer brug af telemedicin og informationskommunikationsteknologi til at overføre patientmateriale og diagnosticering af sygdomme på distancen. Dette kan omfatte brug af digitale billeder, videokonferencer og andre teknologier for at muliggøre realtidkommunikation mellem patologer og andre sundhedsfaglere.

Målet med telepathology er at forbedre adgangen til specialiseret medicinsk vurdering og diagnosticering, især i områder med begrænset adgang til specielle faglige kompetencer eller ressourcer. Dette kan hjælpe med at forbedre patientomsorgen, reducere diagnoseværende tider og forbedre den overordnede kvalitet af sundhedstjenesterne.

Folkmedicin, även kallat traditionell eller etnomedicin, är en benämning på de medicinska praktikerna, kunskaperna och tekniker som har utvecklats och använts av olika kulturer och samhällen genom historien. Detta inkluderar användandet av örtmedicin, andlig healing, magi och andra former av alternativ medicin. Folkmedicinen bygger ofta på observationer och erfarenheter som har överförts muntligt från generation till generation. Det bör dock poängteras att effektiviteten och säkerheten hos olika folkmedicinska praktiker kan variera kraftigt, och det rekommenderas alltid att söka vård av en licensierad läkare för allvarliga eller kroniska sjukdomar.

Darier's disease, också känt som Darier-White disease eller keratosis follicularis, är en sällsynt genetisk hudsjukdom som orsakas av en mutation i ATP2A2-genen. Sjukdomen karaktäriseras av att huden bildar små, feta, grönaktiga eller bruna papler och plack på hela kroppen, särskilt på ansikte, baksidan av öronen, överarmarna, bröstet, ryggen och låren. Också känd som "fiskskalhud". Symptomen kan variera från milda till allvarliga och tenderar att förvärras vid hetta, fuktighet eller svettningar. Darier's disease är en livslång sjukdom utan bot, men symtomen kan behandlas med topiska läkemedel, ljusbehandling eller systemiska mediciner.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

"Epidermolysis Bullosa Dystrophica" (EBD) är en sällsynt, genetisk hudsjukdom som kännetecknas av mekaniskt skörbart och lätt skadat hudyta, bildande av blåsor och sår efter minimal trauma eller fysisk påfrestning. Det finns olika typer av EBD, men de flesta är relaterade till mutationer i gener som kodar för proteiner involverade i strukturen och funktionen av anknytningen mellan hudens yttre lagret (epidermis) och det underliggande lagret (dermis).

Sjukdomen kan variera från mild till allvarlig, beroende på vilken gen som är muterad och hur allvarlig mutationen är. Symptomen inkluderar ofta blåsor och sår på händerna, fötterna, knäna, armbågarna och andra områden där huden är utsatt för friktion eller tryck. I allvarliga fall kan blåsor och sår även uppstå i slemhinnor, såsom i munnen, matstrupen och urinvägarna.

Även om det inte finns någon botemedel för EBD, behandlingen fokuserar vanligtvis på att lindra symptomen och förebygga komplikationer. Detta kan innebära att undvika mekanisk trauma till huden, att behandla infektioner som uppstår i sår och att använda speciella bandage eller förband för att skydda huden. I vissa fall kan kirurgiska ingrepp vara nödvändiga för att korrigera skador eller förhindra komplikationer.

Jag antar att du söker en medicinsk definition av termen "katelicer". Detta är inte en etablerad medicinsk term, men det verkar som att du kan ha förväxlat den med "katabolisera" eller "kataboliska", som båda har med nedbrytning av ämnen i kroppen.

Katabolism är en cellens nedbrytande metabolism, där större molekyler bryts ner till mindre för att frigöra energi och byggstenar för anabola processer, som bygger upp kroppens strukturer.

Exempel på kataboliska processer inkluderar nedbrytning av proteiner till aminosyror, fetter till fettsyror och glycerol, samt kolhydrater till monosackarider som glukos.

Immunhämmande medel, även kända som immunosuppressiva medel, är läkemedel som minskar eller undertrycker funktionen hos det immunsystemet. De används ofta för att förhindra avstötning av transplanterade organ och behandla autoimmuna sjukdomar, där det immunsystemet attackerar kroppens egna celler eller vävnader. Immunhämmande medel fungerar genom att hämta någon aspekt av den immunologiska responsen, till exempel produktionen av antikroppar eller aktiveringen av vita blodkroppar som T-celler och B-celler. Det är viktigt att notera att användning av dessa medel kan öka risken för infektioner och onkologiska sjukdomar, eftersom de undertrycker den immunologiska responsen.

Antimikrobielle katjoniska peptider (AMPs) är en typ av peptider som förekommer naturligt hos många levande organismer, inklusive djur, växter och mikroorganismer. Deras främsta funktion är att försvara organismen mot infektion genom att bekämpa patogena mikroorganismer som bakterier, svampar och virus.

AMPs är kända för sin förmåga att interagera med och destabilisera cellmembran hos mikroorganismer, vilket leder till celldöd. De gör detta genom att attraheras till negativt laddade fosfolipider i cellmembranet och bilda porer eller ledande komplex som stör membranets integritet och funktion.

Katjoniska peptider innehåller ofta positivt laddade aminosyror, till exempel arginin och lysin, vilket underlättar deras interaktion med negativt laddade fosfolipider i cellmembranet. Dessa peptider tenderar också att ha en amfipatisk struktur, det vill säga de innehåller både hydrofoba och hydrofila delar. Hydrofoba delar interagerar med lipidbilagan i cellmembranet medan hydrofila delar interagerar med vattenmolekyler i omgivningen.

AMPs har visat sig ha potential som alternativ till traditionella antibiotika, särskilt mot multiresistenta bakterier som blivit svåra att behandla med konventionell terapi. Dock finns det fortfarande mycket att lära om deras mekanismer och möjliga biverkningar innan de kan användas kliniskt på ett brett plan.

'Otitis externa' er en betegnelse for inflammation i det ydre øre, dvs. den del af øret som ligger udenfor trommehinden. Det kan skylles på infektion med bakterier, svampe eller andre mikroorganismer, og er ofte forbundet med sarte, røde eller smertefulde ører. Andre symptomer kan inkludere høresvigt, opkast af ørefluid og/eller svulst i det ydre øre. Otitis externa er også kendt som svømmeøre, da vandet i øret kan skabe en fugtig miljø, hvor bakterierne trives bedre.

"Växtextrakt" är ett samlingsbegrepp för de aktiva ämnen som utvunnits från växtmaterial. Det kan handla om en rad olika typer av substanser, beroende på vilken typ av växt och metod som använts under utvinningen. Extraktet kan innehålla en mängd olika kemiska föreningar, till exempel alkaloider, fenoler, flavonoider och terpener. Dessa ämnen kan ha medicinska egenskaper och användas inom farmakologin för att till exempel framställa läkemedel.

'Yrkesmässig exponering' är ett begrepp inom arbetsmiljö- och folkhälsoområdena som refererar till den exponering för en skada eller en hälsorisk som kan uppstå när en person utsätts för en farlig faktor under sin yrkesverksamhet. Detta kan handla om exponering för kemiska ämnen, biologiska agenter, fysikaliska faktorer eller arbetsmiljömässiga faktorer som kan påverka en persons hälsa negativt över tiden.

Exempel på yrkesmässig exponering inkluderar:

* En industriarbetare som andas in damm eller gaser från kemiska ämnen under sin arbetsdag.
* En sjuksköterska som hanterar smittskyddsutrustning och utsätts för infektioner när den vårdar sjuka patienter.
* En byggnadsarbetare som arbetar med vibrerande verktyg och utsätts för risk för vibrationsskador.
* En kontorsanställd som sitter stilla under långa perioder och utsätts för risken för muskuloskelettala besvär.

För att förebygga yrkesmässig exponering kan arbetsgivare vidta åtgärder som inkluderar riskbedömning, substitutionsprincipen (att ersätta farliga ämnen med mindre farliga), tekniska lösningar för att minska exponeringen och skyddsutrustning. Arbetstagare kan också ta initiativ till att skydda sig själva genom att använda skyddsutrustning, följa säkerhetsanvisningar och rapportera potentiella risker till sin arbetsgivare.

En kronisk sjukdom är en sjukdom som varar i lång tid, ofta livet ut, och som kräver kontinuerlig eller periodvis behandling. Kroniska sjukdomar kan påverka olika delar av kroppen och ge upphov till en mängd symtom som kan variera i svårighetsgrad över tiden. Vissa exempel på kroniska sjukdomar är diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, lungsjukdomar, autoimmuna sjukdomar och neurologiska tillstånd. Det är viktigt att diagnostisera och behandla kroniska sjukdomar i tid för att förhindra komplikationer och förbättra livskvaliteten hos den drabbade individen.

Sjukdomsgradsmått, eller "disease severity measures," är metoder och skalor som används för att kvantifiera hur allvarlig en viss sjukdom eller tillstånd är hos en patient. Det kan handla om subjektiva bedömningar gjorda av en vårdpersonal, såsom kliniska observationer och symptombeskrivningar, eller objektiva tester och mätningar som exempelvis blodprover eller bilddiagnostik.

Sjukdomsgradsmått används ofta inom forskning för att jämföra effekterna av olika behandlingsmetoder, men de kan även användas i klinisk praxis för att övervaka en patients tillstånd över tid och för att ställa in behandlingen på rätt nivå. Exempel på vanliga sjukdomsgradsmått är skalor för smärta, funktionsnedsättning, livskvalitet och komplikationsrisk.

En allergeni är ett främmande protein som kan utlösa en överreagerande immunreaktion hos vissa individer. När en person som är känslig för en viss allergen utsätts för den, producerar deras immunsystem IgE-antikroppar specifika för den allergien. Dessa IgE-antikroppar binder till mastceller och basofiler i kroppen, vilket orsakar de klassiska allergi symptoms som snuva näsa, irriterade ögon, hosta, hudutslag och andningssvårigheter. Exempel på vanliga allergener inkluderar pollen, husdammsvårtor, djurdander, skalbaggar och vissa livsmedel som nötter, mjölk, ägg, fisk och skaldjur.

"Kattsjukdomar" är ett samlingsbegrepp för alla de sjukdomar och hälsoproblem som kan drabba katter. Detta kan innefatta allt från infektionssjukdomar, parasitangrepp, allergier, hud- och tandsjukdomar till endokina sjukdomar, cancer och neurologiska störningar.

Exempel på vissa vanliga kattsjukdomar är:

1. Upper Respiratory Infections (URI): Detta är en infektionssjukdom som drabbar katter och orsakas oftast av virus, men kan också orsakas av bakterier. Symptomen inkluderar hosta, snuva, näsaflöde och ögonrodnad.

2. Fleas and Ticks: Katter kan drabbas av parasitangrepp som orsakas av flugor, loppor och fästingar. Dessa parasiter kan orsaka irritation, blodförluster och överföra andra sjukdomar till katten.

3. Flea Allergy Dermatitis (FAD): Detta är en allergisk reaktion på bettet från flugor som orsakar klåda, hudinflammation och hudförändringar.

4. Diabetes Mellitus: Katter kan drabbas av diabetes, vilket orsakas av för höga nivåer socker i blodet. Symptomen inkluderar ökad törst, urinering och aptit, samt viktminskning.

5. Renalt insufficiens: Detta är en sjukdom som drabbar katter och orsakas av nedsatt njurfunktion. Symptomen inkluderar ökad törst och urinering, viktminskning och minskad aptit.

6. Cancer: Katter kan utveckla olika typer av cancer, inklusive lymfom, bröstcancer och leukemi. Symptomen varierar beroende på typen av cancer.

7. Artrit: Äldre katter kan drabbas av artrit, vilket orsakas av inflammation i lederna. Symptomen inkluderar svårigheter att röra sig, stelhet och låga energinivåer.

Det är viktigt att hålla katten frisk genom regelbundna veterinärbesök, en hälsosam kost och motion. Om du upptäcker några av de listade symptomen bör du kontakta din veterinär så snart som möjligt för att få behandling och råd om hur du kan hjälpa din katt att bli frisk igen.

Onchocerca volvulus är ett slags rundmask (filarie) som orsakar sjukdomen onchocerciasis, även känd som flodblindhet. Masken sprids genom bett av en speciell sorts blackfluga (Simulium). Larverna från masken migrerar under huden och kan orsaka svåra hudskador, såsom ihållande klåda, hudförändringar och eventuellt elefantman. Om maskarna når ögat kan de även orsaka synnedsättning och i värsta fall blindhet. Onchocerca volvulus lever som adult i människans underhud där honan lägger ägg som sedan utvecklas till larver och sprids genom blackflugans bett. Sjukdomen är vanligast i subsahariska Afrika, men förekommer även i Central- och Sydamerika.

"Knockout mus" är en typ av genetiskt modifierade möss som saknar en viss gen som normalt finns i deras kroppar. Denna gen inaktiveras eller "knockas ut" med hjälp av tekniker som ger forskare möjlighet att studera funktionen hos den specifika genen och hur den påverkar olika fysiologiska processer i kroppen. Detta kan vara användbart för att undersöka samband mellan genetiska faktorer och sjukdomar, läkemedelsverkan och biologiska processer.

Melanocyter är celler som producerar melanin, ett pigment som ger huden, håret och ögats iris dess färg. Melanocyterna finns i flera olika typer av vävnader i kroppen, men de flesta av dem finns i huden. Dessa celler sitter i den yttre skiktet av huden (epidermis) och producerar melanin som skyddar huden från UV-strålning från solen. När melanocyterna producerar mer melanin blir huden mörkare, vilket är kroppens sätt att försvara sig mot skada från solen. Melanom, en form av cancer, kan utvecklas när melanocyterna börjar dela sig oregelbundet och bildar tumörer.

Ljusterapi, även känd som ljusterapi eller fototerapi, är en behandlingsmetod där patienten exponeras för speciella typer av ljus för att behandla olika medicinska tillstånd. Det vanligaste sättet att leverera ljuset är genom en ljuslampa som efterbildar naturligt dagsljus, ofta med en intensitet på 10 000 lux.

Den vanligaste användningen av ljusterapi är för att behandla säsongsbunden depression (SAD), även känd som vinterdepression. Andra tillstånd som kan behandlas med ljusterapi inkluderar sömnstörningar, jetlag, hjärnskador och olika hudsjukdomar som psoriasis och eksem.

Ljusterapi verkar genom att påverka kroppens biologiska urklocka (cirkadian rytm) och öka produktionen av serotonin, ett signalsubstans i hjärnan som är involverat i stämningsreglering. Vid behandling av säsongsbunden depression rekommenderas ofta att patienten sitter eller arbetar nära en ljuslampa under morgontimmarna under en period på 20 till 60 minuter varje dag, under flera veckor eller månader.

Det är viktigt att notera att ljusterapi bör användas under medicinsk övervakning eftersom det kan ha biverkningar och kontraindikationer.

Proteinase inhibitory proteins, secretory (SPINs) är en grupp av proteiner som produceras i kroppen och har förmågan att binda till och neutralisera proteinaser, en typ av enzymer som bryter ned andra proteiner. SPINs produceras huvudsakligen i epitelceller och utsöndras till olika kroppsvätskor, där de hjälper till att reglera proteaseaktiviteten och skydda celler och vävnader från onormalt höga nivåer av proteinas. Genom att begränsa aktiviteten hos proteaser som annars kan skada cellmembran, angripa strukturella proteiner eller störa andra cellulära processer, bidrar SPINs till att upprätthålla homeostas i kroppen. Vissa SPINs har också visat sig ha potential som terapeutiska mål i behandlingen av sjukdomar som relaterade till onormalt höga proteaseaktiviteter, såsom inflammation och cancer.

Immunoglobulin G (IgG) är den vanligaste typen av antikroppar i människokroppen. De produceras av B-celler och har en viktig roll i immunförsvaret mot infektioner. IgG-antikropparna kan neutralisera toxiner, virus och bakterier, och de kan också hjälpa till att aktivera komplementsystemet för att eliminera patogener.

IgG-antikroppar delas in i fyra subklasser: IgG1, IgG2, IgG3 och IgG4. Varje subklass har olika funktioner och kan aktiveras av olika typer av antigener. IgG-antikroppar kan vara monomera, dimera eller tetramera beroende på hur många identiska Y-formade regioner de har. De kan korsa placentalmembranet och ger passiv immunitet till foster i livmodern. IgG-nivåerna är som högst under vuxenlivet och sjunker med åldrande.

Cell differentiation är en process där en obefläckad stamcell eller en tidigare differentierad cell blir mer specialiserad och tar på sig en specifik funktion i ett organism. Under cell differentieringen ändras cellens morfologi, biokemi och genuttryck för att utforma den specifika celltypen, till exempel en levercell, ett nervcell eller en röd blodkropp. Denna process är kontrollerad av både genetiska och epigenetiska faktorer samt signalsubstanser från omgivningen. Cell differentiering är en nödvändig del i utvecklingen av flerslagiga organism och för att underhålla homeostasen i vuxna organismer.

"BALB/c mus" är en typ av möss som används i forskning. Denna musstam har blivit inavlad under många generationer för att få en relativt sett jämn genetisk bakgrund och beteende, vilket gör dem till ett populärt val för experimentell forskning. BALB/c är en av de vanligaste musstammarna som används inom biomedicinsk forskning.

Specifikt står "BALB" för det engelska National Institutes of Health (NIH) beteckningssystemet för möss, och "c" står för den specifika understammen som har utvecklats genom inavel. BALB/c musen är känd för att ha en starkt responsiv immunreaktion, vilket gör dem användbara i studier av immunologi och infektionssjukdomar. De har också en relativt låg aggressionsnivå jämfört med andra musstammar.

Det är värt att notera att även om BALB/c musen är en mycket använd modellorganism inom forskning, så kan resultaten som erhålls från studier på mus inte alltid direkt tillämpas på människor på grund av skillnader i genetik och fysiologi.

'Mycobacterium Infections, Nontuberculous' (NTM) refererer til infektioner forås af bakterier af slægten Mycobacterium undtaget de mest almindelige tuberkulose- og lepra-bakterier. Der findes over 190 kendte arter af nontuberculøse mykobakterier, hvoraf mange kan være patogene for mennesker. Disse bakterier er ofte forekommende i miljøet, herunder i vand, jord og dyr. Infektioner med NTM er på vej til at blive mere almindelige verden over, sandsynligvis pga. ændrede miljøforhold og forbedret diagnosticering.

NTM-infektioner kan ramme enhver del af kroppen, herunder lungerne, huden, lymfen og andre organer. De mest almindelige NTM-infektioner er lungesygdomme, som ofte forekommer hos personer med strukturelle ændringer i lungerne, fx hos dem med bronkiektase eller emfysem. Symptomerne på en NTM-infektion kan være svage og inkludere hoste, træthed, feber, vægttab og sveden om natten.

Diagnosen af NTM-infektioner kan være udfordrende, da symptomerne kan ligne andre respiratoriske sygdomme, herunder tuberkulose. Diagnostikken kræver ofte en kombination af kliniske undersøgelser, bakteriologiske prøver og billeddiagnostiske metoder som røntgen eller CT-scanning.

Behandlingen af NTM-infektioner er kompleks og kan kræve en kombination af flere antibiotika for at sikre effektivitet. Længerevarig antibiotisk behandling på op til 12-24 måneder kan være nødvendig for at sikre fuldstændig udryddelse af infektionen. I visse tilfælde, hvor patienten ikke reagerer på antibiotika eller har en svær infektion, kan kirurgisk behandling være nødvendig.

Preventive foranstaltninger mod NTM-infektioner omfatter at undgå eksponering for potentielle kilder til infektion, herunder fugtige miljøer som sumpede kældre eller vandløb. Det anbefales også at holde en god lungehygiejne og undgå rygning og anden passiv rygning.

Hydroxiklorokin är ett läkemedel som tillhör gruppen antimalarika och används vanligen för att behandla malaria, men har också visat sig vara verksamt mot vissa autoimmuna sjukdomar som reumatoid artrit och systemisk lupus erythematosus (SLE).

Det är en syntetisk derivat av kinin, en naturligt förekommande alkaloid som hittats i barken från Cinchona-trädet. Hydroxiklorokin har strukturella likheter med kinin och har liknande farmakologiska egenskaper.

Det verkar genom att störa den kemiska signaleringen mellan celler inom det immunsystemet, vilket hjälper att reducera inflammation och underlättar smärta och svullnad. Det kan också påverka virusets förmåga att infektera celler i kroppen.

I samband med COVID-19-pandemin har hydroxiklorokin diskuterats som ett möjligt behandlingsalternativ, men det finns fortfarande begränsad vetenskaplig evidens för dess effektivitet och säkerhet vid behandling av denna sjukdom.

Medicinskt sett betyder "möss, mutanta stammar" ungefär att man har modifierat gener hos möss genom en artificiell process, vilket resulterar i att deras fenotyp (kroppslig utseende och funktion) skiljer sig från den ursprungliga, eller "vilda", populationen.

En mutant stam är en grupp möss som har en gemensam genetisk förändring (mutation), vilket ger dem alla en specifik egenskap eller fenotyp. Dessa mutationer kan vara spontana, men oftare orsakas de av att forskare introducerar en förändring i deras DNA genom att använda tekniker som genetisk manipulation eller mutagenes.

Detta är viktigt inom biomedicinsk forskning eftersom det möjliggör studier av specifika gener och deras roll i olika sjukdomar, funktioner och processer hos levande organismer. Genetiskt modifierade möss kan användas för att undersöka hur en viss gen fungerar eller hur den påverkar en viss sjukdom, eftersom forskare kan skapa populationer med specifika genetiska förändringar och jämföra dem med kontrollgrupper.

'Reglering av genuttryck' (engelska: gene regulation) refererar till de mekanismer och processer som kontrollerar aktiviteten hos gener, det vill säga när och i vilken omfattning gener ska transkriberas till mRNA och översättas till protein. Detta är en central aspekt av genetisk kontroll och påverkar alla cellulära processer, inklusive celldifferentiering, cellcykelkontroll, apoptos och respons på miljöförändringar.

Regleringen av genuttryck sker på flera olika sätt, både vid transkriptionsnivån (där DNA transkriberas till mRNA) och translationsnivån (där mRNA översätts till protein). Några exempel på mekanismer som kan ingå i regleringen av genuttryck inkluderar:

* Transkriptionsfaktorer: Proteiner som binder till DNA-sekvenser upstream av gener och påverkar initieringen av transkriptionen. De kan aktivera eller inhibera transkriptionen beroende på deras bindningspreferens till DNA.
* Epigenetiska modifieringar: Förändringar i DNA-metylering, histonmodifiering och nukleosomposition som påverkar tillgängligheten av DNA för transkriptionsfaktorer och därmed reglerar genuttrycket.
* MikRNA: Små icke-kodande RNA-molekyler som binder till komplementära sekvenser i mRNA och påverkar stabiliteten eller translationskapaciteten hos dessa molekyler.
* Posttranskriptionella modifieringar: Förändringar av mRNA efter transkriptionen, inklusive 5'-capping, polyadenylering och splicing, som kan påverka stabiliteten, lokaliseringsmönstret eller translationskapaciteten hos mRNA.
* Posttranslationella modifieringar: Förändringar av proteiner efter translationen, inklusive fosforylering, acetylering och ubiquitinering, som kan påverka stabiliteten, aktiviteten eller interaktionsmönstret hos proteiner.

Genom att integrera information från dessa olika regulatoriska nivåer kan celler koordinera genuttrycket och svara på förändringar i intra- och extracellulära signaler. Dessa mekanismer är viktiga för cellulär differentiering, homeostas och patologi.

Psoralener är en grupp kemiska föreningar som förekommer naturligt i vissa växter, till exempel i familjerna Apiaceae (fänkålssläktet) och Rutaceae (citrusväxter). De aktiva psoralenerna inkluderar bland andra psoralen, bergamottin och xanthotoxin.

I medicinskt hänseende används psoralener tillsammans med ultraviolett ljus (PUVA-behandling) för att behandla olika hudåkommor, framför allt psoriasis och eksem. PUVA-behandlingen fungerar genom att psoralenerna ökar hudens känslighet för ultraviolett ljus, vilket i sin tur minskar överdriven celldelning och inflammation i huden.

Det är viktigt att notera att användning av psoralener kan medföra biverkningar som fotosensibilitet (ökat ljuskänslighet), brunbränna, uttorkning av huden och i sällsynta fall ökar risken för hudcancer. Därför bör PUVA-behandling alltid ske under medicinsk övervakning.

'Papillom' är ett medicinskt term som hänvisar till en benign (godartad) vävnadsöverväxt eller tumör med fingerliknande utskott. Ordet kommer från latinets 'papilla', vilket betyder liten, knölformad struktur.

I medicinsk kontext används ofta termen papillom för att beskriva en speciell typ av benign tumör som bildas i skiv- eller platt epitelgeweben, till exempel huden eller slemhinnor. Dessa tumörer kallas papillomer och kan vara associerade med olika infektioner, såsom humana papillomvirus (HPV).

Exempel på papillomer inkluderar vanliga vårtor, som orsakas av HPV-infektion, och är oftast ofarliga. Vissa typer av HPV-relaterade papillomer kan dock öka risken för cancerutveckling i specifika områden, till exempel livmoderhalscancer vid infektion med högrisk-HPV-stammar.

"Svullnad" är ett tillstånd där ett område av kroppen ökar i volym på grund av ökat vatteninnehåll i celler, vävnader eller håligheter. Detta orsakas vanligtvis av inflammation, trauma, infektion, allergiska reaktioner eller störningar i cirkulationssystemet. Svullnaden kan vara lokaliserad till en specifik del av kroppen eller generell och beror på den underliggande orsaken. Symptomen på svullnad kan inkludera rodnad, värme, smärta, funktionsnedsättning och i vissa fall förlorar av känseln i det drabbade området.

I medicinen kan "signalomvandling" definieras som den process där celler eller molekyler omvandlar inkommande signaler till en biologisk respons. Detta sker ofta genom en kaskad av reaktioner, där en initial signal aktiverar en receptor, som sedan aktiverar andra molekyler i en signalkedja. Den slutliga responsen kan vara en genetisk aktivering eller enzymatisk aktivitet, beroende på vilken typ av cell och signal som är inblandad. Signalomvandling är en central mekanism för cellkommunikation och koordinering av cellulära processer som tillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).