Hudtemperatur
Kroppstemperaturreglering
Kroppstemperatur
Termografi
Hud
Temperatur
Svettning
Varm temperatur
Frossa
Thermosensing
Termometrar
Hudfysiologi
Värmesjuka
Fingrar
Raynauds sjukdom
Värmereceptorer
Infraröda strålar
Kallt klimat
Vibration
Hudens åldrande
Hudsjukdomar
Thermometry
Uppvärmning
Sänkt kroppstemperatur
Pung
Regionalt blodflöde
Kryoterapi
Fot
Laserdopplerflödesmätning
Torris
Kontrollerad miljö
Skyddskläder
Vattenförlust, omedveten
Hand
Tidsfaktorer
Svans
Piloerektion
Fysiologiska fenomen
Trumhinna
Luft
Tår
Hudtester
Idrottprestation
Beröring
Rectum
Sympatiska postganglionära fibrer
Seasons
Kärlsammandragning
Komplext regionalt smärtsyndrom
Elektrodermal mätning
Hypertermi, framkallad
Energiförbrukning
Syrgasförbrukning
Reflektorisk sympatisk dystrofi
Förnimmelse
Skyddshandskar
Orientalisk medicin, traditionell
Bad
Cykling
Autonom nervblockad
Andning
Vatten
Cytostatika
Svett
Svettning, överdriven
Bröstkorg
Akupunktur
Vasomotoriska systemet
Anpassning, fysiologisk
Dygnsrytm
Autonoma nervsystemet
Patientövervakning
Fysisk stimulering
Transition Temperature
Hudtemperatur (skin temperature) är den temperatur som registreras på ytan av huden. Denna temperatur kan variera beroende på flera faktorer, såsom omgivningstemperatur, blodgenomströmning och kroppens ställning. Hudtemperaturen mäts vanligen med termometer, ofta i form av en infraröd termometertyp som mäter strålning från huden istället för att ta kontakt med den direkt. Normalvärdet för genomsnittlig hudtemperatur ligger vanligtvis kring 32-35°C, men det kan variera beroende på individuella skillnader och områden på kroppen där temperaturmätningen utförs. Vid sjukdom eller feber kan hudtemperaturen vara högre eller lägre än normalt.
Kroppstemperaturregleringen (eller termoregulering) är den process där kroppen reglerar sin egen temperatur för att hålla den inom ett normalt intervall, vanligtvis mellan 36,5 och 37,5 grader Celsius. Denna process styrs av det autonoma nervsystemet och involverar mekanismer som kyla ner eller värmer upp kroppen beroende på omgivningstemperatur och fysisk aktivitet. Värme kan genereras genom muskelaktivitet eller metaboliska processer, medan avkylning sker genom svettning eller vasodilation i huden för att öka värmetappningen.
Kroppstemperatur (eller kroppsvärme) är den termiska energin som utgör förhöjd temperatur i djurs eller människors kropp, jämfört med omgivningen. Den normala kroppstemperaturen för en vuxen människa varierar något beroende på tid på dygnet och aktivitet, men är vanligtvis runt 37°C (98,6°F) när den mäts i munnen eller under armarna. Kroppstemperaturen regleras av ett komplext system som inkluderar termoregulatoriska center i hjärnan och olika hormonella och nervsignaler som påverkar blodkärlen, svettningar och muskelaktivitet för att hålla kroppstemperaturen nära konstant. Värmeregleringen är viktig för att underlätta optimal cellfunktion, tillväxt och reparation samt för att skydda kroppen från skador som orsakas av extrem temperatur.
Termografi definieras inom medicinen som användning av termiska kameror för att mäta differentialer i yttre kroppstemperatur och producera bilder (termgrafi) som visar dessa skillnader. Inom klinisk praktik kan termografi användas för att hjälpa till att diagnostisera olika sjukdomszustånd, såsom inflammation, muskuloskeletala skador och vaskulära störningar.
Det är värt att notera att termografi inte anses vara en förstahandsmetod för diagnos inom den flesta områden av medicinen, men kan istället komplettera andra diagnostiska tester och fysiska undersökningar. Dessutom bör termografin tolkas med försiktighet eftersom det finns en mängd faktorer som kan påverka den yttre kroppstemperaturen, inklusive aktivitet, ålder, kön och miljöfaktorer.
I medicinsk kontext refererar "kall temperatur" vanligtvis till en kroppstemperatur under 35°C (95°F). Detta skiljer sig från normaltemperatur, som ofta definieras som mellan 36,5°C och 37,5°C (97,7°F och 99,5°F).
En lägre än normal kroppstemperatur kan indikera en varulka sjukdom eller ett underliggande medicinskt tillstånd, såsom hypotermi, hypotalamič dysfunktion, sepsis, eller vissa infektioner som kan påverka kroppens termoregleringssystem.
Det är viktigt att notera att den exakta definitionen av "kall temperatur" kan variera beroende på kontext och det specifika medicinska tillståndet som undersöks.
'Hud' er det største organet i menneskelig kropp og utgjør en barriere mellom kroppen og ytre verden. Det er komplett med blodkar, svedkjertler, nerve-ende, hårfolikler og immunforsvarsmekanismer. Huden har mange funksjoner, inkludert beskyttelse av kroppen fra skader, regulering av varme og fugtighet, vitamin D syntese og sanseinntrykk som berør, smerte, varme og kulde. Det er også viktig for psykisk velbefindende og estetisk utseende. Huden kan deles opp i to hovedgrupper: tykk hud (eller keratiniseret epitel) som inkluderer håret, negler og tennene, og tynn hud (eller ikke-keratiniserte epiteler), som inkluderer skinn, slimhinner og de indre overflater av kroppen.
Temperatur är ett mått på den termiska energin som finns hos ett föremål eller en levande varelse. I medicinskt sammanhang avses ofta kroppstemperaturen, vilken är en indikation på en persons hälsotillstånd. Normalt temperaturen i människokroppen ligger mellan 36,5 och 37,5 grader Celsius. En förhöjd kroppstemperatur kan vara ett tecken på infektion eller annan sjukdom. En sänkt kroppstemperatur kan också vara ett allvarligt tecken beroende på orsaken.
'Svettning' är en fysiologisk process där kroppen reglerar sin temperatur genom att utsöndra vatten och saltlösningar via svettkörtlarna. Detta sker som ett svar på upphettning eller fysisk ansträngning, för att hålla kroppstemperaturen inom normalt intervall. Svettningen kan också vara en reaktion på psykisk stress eller åkommor såsom feber.
I medicinsk kontext kan "varm temperatur" ofta syfta på en kroppstemperatur som är högre än normalt. Det vanligaste sättet att definiera en normal kroppstemperatur är att säga att den ligger mellan 36,5 och 37,5 grader Celsius (97,7 till 99,5 grader Fahrenheit). En varm temperatur kan alltså vara en temperatur som är högre än 37,5 grader Celsius.
Det är värt att notera att kroppstemperatur kan variera något under dagen och att det finns olika faktorer som kan påverka den, till exempel fysisk aktivitet, hormonella förändringar och vad du har ätit. Därför bör en enskild temperaturmätning inte alltid tolkas som att du är sjuk. Om du upplever andra symptom eller om din temperatur är mycket högre än normalt, kan det vara ett tecken på sjukdom och du bör söka vård.
I medicinen refererer "frossa" til en patologisk tilstand hvor væv i kroppen bliver skadet på grund af eksponering for kulde over en lang periode. Denne skade resulterer i nedsat ilt- og næringstilførsel til de berørte celler, hvilket kan føre til nekrose (død) af vævet. Frossen forekommer oftest i lemmerne, ørene, nesaen og kinderne, men kan potentielt ramme ethvert sted på kroppen som er udsat for kulde.
Symptomer på frossen kan inkludere:
* Rødme
* Svelling
* Kløe
* Smerte
* Hvidlig/gullig væskefyldt blærer
* Huden kan falte sig sammen og danne revner, når det rører sig igen efter at have været frosset
Hvis frossen ikke behandles korrekt, kan den resultere i alvorlige komplikationer som infektion, amputation eller endda død. Derfor er det vigtigt at søge medicinsk hjælp straks, hvis man tror, at man har frossen.
Thermosensing refererer til evnen til å detektere og reagere på ændringer i temperatur, enten for at beskytte celler og organismer mod skade eller for å regulere kroppens fysiologiske funksjoner. Dette oppnås gjennom en klasse av proteiner kalt "thermosensorer", som inkluderer ionkanaler, G-protein-koblede reseptorer og enzymer. Disse molekyler har evnen til å endre sin struktur og aktivitet i tiltaket til ændringer i temperatur, og de aktiverer signalveier som fører til fysiologiske svar som termoregulering, inflammasjon og apoptose (programmert celledød).
Et eksempel på en termosensor er TRP-kanalenen (Transient Receptor Potential), som er en type ionkanal som åpner og lukker i tiltaket til temperaturforandringer. Når temperaturen stiger, vil noen TRP-kanaler åpne seg og tillate kationer som calcium og natrium til å strømme inn i cellen, aktivering av intracellulære signalveier som fører til en varmesensitiv respons. Andre typer av termosensorer inkluderer heat shock proteiner (HSP), som er enzymer som hjelper med å folde og stabilisere andre proteiner under forhøyet temperatur, og G-protein-koblede reseptorer som aktiveres av temperaturfølsomme ligander.
Thermosensing spiller en viktig rolle i mange fysiologiske prosesser, inkludert regulering av kroppstemperatur, smertesensning, immunrespons og cellulær homeostase. Feilfunksjon i termosensorer kan også være involvert i ulike sykdommene, som f.eks. feber, autoimmune lidelser og kreft.
I en medicinsk kontext refererar termometern till ett instrument som mäter kroppstemperaturn hos en individ. Det finns olika typer av termometrar, men de flesta av dem mäter temperatur i grader Celsius eller Fahrenheit. De vanligaste typerna av medicinska termometrar är:
1. Oral termometer: Används för att mäta munnen temperatur. Den placeras under tungan och hålls där i ungefär en minut för att få en korrekt temperaturmätning.
2. Rektal termometer: Används för att mäta rektaltemperatur, det vill säga temperaturen inne i analöppningen. Den är speciellt anpassad för denna typ av användning och bör hållas kvar i ungefär en till två minuter för att få en korrekt temperaturmätning.
3. Ohörbar termometer: Används för att mäta kroppstemperatur utan att göra någon nämnvärd störning. Den är oftast av formen en liten punkt som placeras under armhålan eller i örat och använder infraröd strålning för att mäta temperaturen.
4. Axillär termometer: Används för att mäta armhålans temperatur. Den placeras i armhålan och bör hållas kvar i ungefär fem minuter för att få en korrekt temperaturmätning.
Det är viktigt att använda en termometer på rätt sätt för att få en korrekt temperaturmätning och undvika felaktiga resultat.
Hudfysiologi (engelska: skin physiology) är ett område inom fysiologin som handlar om hudens struktur och funktion. Huden är det största organet i människokroppen och har flera viktiga funktioner, till exempel att agera som en barriär mot skada, infektion och vattenförlust.
Huden består av två huvudsakliga skikt: epidermis och dermis. Epidermis är det yttre lagret och är uppbyggt av flera cellager som skyddar underliggande vävnader. Den yttersta celllagen kallas stratum corneum och består av döda celler som är fyllda med keratin, ett protein som gör cellerna tåliga mot mekanisk påfrestning och uttorkning. Dermis är det inre lagret och innehåller blodkärl, svettkörtlar, talgkörtlar och nervändar.
Huden har flera funktioner, däribland:
1. Barriärfunktion: Huden skyddar kroppen mot skada, infektion och uttorkning. Stratum corneum är ett effektivt skyddsområde som förhindrar att främmande partiklar tränger in i kroppen.
2. Termoreglering: Huden hjälper till att reglera kroppstemperaturen genom att utvidga eller kontrahera blodkärlen nära ytan. När blodkärlen expanderar ökar vätskeflödet och kroppen avger värme, medan kontrahering av blodkärlen minskar vätskeflödet och hjälper till att bevara värme.
3. Sensorisk funktion: Huden innehåller nervändar som reagerar på beröring, smärta, tryck, temperatur och vibrationer. Dessa signaler skickas till hjärnan för bearbetning och tolkning.
4. Immunförsvar: Huden har en viktig roll i kroppens immunförsvar genom att producera antikroppar och andra immunoglobuliner som skyddar mot infektioner.
5. Vitamin D-syntes: Huden kan syntetisera vitamin D när den utsätts för solens ultravioletta strålar (UVB). Vitamin D är viktigt för benhälsa, muskel funktion och immunförsvar.
Icke-kommunicerbara sjukdomar som diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, cancer och neurologiska sjukdomar kan påverka huden på olika sätt. Exempelvis kan diabetes orsaka neuropati, som kan leda till förlorad känsel i händer och fötter. Hjärt-kärlsjukdomar kan orsaka blåsbildningar eller andra hudförändringar, medan cancer kan leda till hudlösa sår (ulcerationer) eller andra hudskador. Neurologiska sjukdomar kan också påverka huden genom att orsaka rörelsemönsterstörningar, muskelspasmer eller andra symtom.
I medicinsk kontext, betyder "kläder" ofta individens yttre beklädning som kan ha en skyddande funktion under vissa procedurer eller behandlingar. Exempelvis kan patienten få på sig ett operationskläde under en operation för att minska risken för infektion. Kläderna kan också vara speciella, som i situationer där det är viktigt att undvika statisk elektricitet eller strålning. I allmänhet används dock termen "kläder" i medicinska sammanhang på samma sätt som i vanlig konversation.
"Värmestroke" eller "heat illness" är ett samlingsbegrepp för olika tillstånd som orsakas av att kroppen utsätts för för höga temperaturer under längre tid. Det kan delas in i två huvudkategorier:
1. Värmeutmattning (heat exhaustion): Detta är en mildare form av värmebetingad sjukdom som orsakas av att kroppen inte kan reglera sin temperatur tillräckligt bra under varma förhållanden. Symptomen inkluderar trötthet, yrsel, svettningar, muskelkramper, snabb andning och ökat hjärtrytm.
2. Värmestroke (heat stroke): Detta är en allvarligare form av värmebetingad sjukdom som kan vara livshotande. Den uppstår när kroppens temperatur stiger över 40 grader Celsius och kroppen inte kan svalna tillräckligt snabbt. Symptomen inkluderar hög feber, yrsel, illamående, kräkningar, desorientering, medvetslöshet och i värsta fall koma eller död.
Det är viktigt att söka omedelbar medicinsk hjälp om man misstänker en värmestroke, eftersom den kan leda till allvarliga skador på kroppens organ och system.
'Fingrar' är en benämning på de korta, smala lemmarna som sticker ut från handflatan hos människor och vissa djur. Hos människor finns vanligtvis fem fingrar på varje hand: tumme, pekfinger, långfinger, ringfinger och lillfinger. Varje finger består av tre falanger (små ben) som är sammanlänkade med ledgångar och flexibla ledband, vilket gör att fingrarna kan böja sig, vevas och räta ut sig. Fingrarnas främsta funktioner är att känna efter och manipulera föremål för att underlätta greppet och utforskandet av vår omgivning.
Raynaud's sjukdom, även känd som Raynaud's fenomen eller Raynaud's syndrom, är ett medicinskt tillstånd där blodflödet i fingrar och tår (ibland också näsa, öron och tunga) minskar orsakat av att små blodkärl kontraherar sig när de utsätts för kyla eller stress. Detta leder till en förändring i hudfärgen, som vanligtvis blir vit först (avstannad blodflöde), sedan blå (syrebrist) och slutligen röd (återgång av blodflödet). Symptomen kan vara obehagliga men tenderar att vara reversibla.
Raynaud's sjukdom kan delas in i två kategorier: primärt Raynaud's, som inte är förknippat med någon underliggande sjukdom, och sekundärt Raynaud's (också kallat Raynaud's fenomen), som ofta uppstår till följd av en annan medicinsk tillstånd eller exponering för toxiner. Sekundärt Raynaud's kan vara ett tecken på en allvarligare sjukdom, såsom kollagenos, lupus, sklerodermi eller rheumatoid artrit.
Det är viktigt att söka medicinsk behandling om du tror att du har Raynaud's, särskilt om du upplever allvarliga symtom eller om du har andra riskfaktorer för underliggande sjukdomar. Behandlingen kan inkludera livsförändringar som undvikande av kyla och stress, medicinsk behandling med blodflödesförbättrande läkemedel eller symtomatisk behandling för smärta eller andra besvär.
I medicinsk kontext kan ‘nedsänkning’ (eller depresjon) avse ett tillstånd där en persons humör, motivation och intresse för livet är nedsatt under en längre period. En person i nedsänkt tillstånd kan känna sig hopplös, värdelös eller skyldig, ha problem med sömn och aptit, och ha tankar om döden eller självmord. Nedsänkning behandlas ofta med mediciner, terapi eller kombinationen av båda.
'Värmereceptorer' är nervceller eller specifika sensoriska neuron som reagerar på temperaturförändringar och sänder signaler till centrala nervsystemet för att uppfatta och reglera kroppstemperatur. De kan aktiveras vid ökad temperatur och leda till en subjektiv upplevelse av värme. Exempel på värmereceptorer är de som finns i huden, men det finns också sådana i inre organ och kroppsvätskor.
Infraröd strålning är en form av elektromagnetisk strålning som har lägre frekvens och längre våglängd än synligt ljus, men högre frekvens och kortare våglängd än mikrovågor. Den infraröda delen av elektromagnetiska spektret delas vanligen upp i tre underregioner: nära infraröd (NIR), mellan infraröd (MIR) och fjärr infraröd (FIR).
Infraröd strålning produceras av varma objekt, inklusive levande vävnader, och det uppfattas ofta som värme när det absorberas av huden. Infraröd strålning används inom medicinen för diverse ändamål, till exempel i termografi (för att mäta yttemperatur hos kroppsdelar), i behandlingar som infraröd värmeterapi och inom vissa former av hypertermibehandlingar av cancer.
I medicinsk kontext kan "kallt klimat" referera till de lägre temperaturer och klimatförhållanden som förekommer i vissa delar av världen, särskilt i höga breddgrader nära polerna. Detta inkluderar områden som norra Ryssland, Kanada, Alaska, Grönland och Antarktis.
I ett medicinskt sammanhang kan "kallt klimat" också ha en effekt på människors hälsa. Längre perioder av exponering för låga temperaturer kan öka risken för hypotermi, frostskador och andra relaterade sjukdomar. Det kan också leda till ökad risk för respiratoriska infektioner som influensa och annan akut respiratorisk infektion (ALRI).
Det är viktigt att notera att "kallt klimat" inte har en exakt definierad temperaturgräns, eftersom det kan variera beroende på individuell tolerans till kyla och andra faktorer som klädsel, aktivitetsnivå och hälsostatus.
Medicinskt sett kan vibrationer definieras som mekaniska rörelser som överförs till kroppen via exempelvis en yta eller ett föremål. Vibrationer kan upplevas som en snabb, upprepad rörelse som kan påverka olika delar av kroppen beroende på frekvens, amplitud och exponeringstid.
Långvarig exponering för vibrationer kan leda till skador på muskler, senor, leder och nerver, särskilt i händer och armar. Detta kallas vibrationssjukan eller hand-armvibrationssyndromet (HAVS). Symptomen kan inkludera småkramper, känselbortfall, smärtor och försämrad rörlighet i händer och fingrar.
För att undvika vibrationsskador rekommenderas användning av mekaniska buffertar, regelbundna pauser och teknikträning för att minska exponeringen för vibrationer under arbetet.
'Hudens åldrande' (i medicinsk kontext) refererar till de fysiska förändringar som sker i huden under processen att åldras. Dessa förändringar kan vara både inre och yttre, och de kan påverka hudens struktur, funktion och utseende. Några exempel på dessa förändringar är:
1. Hudens tjocklek minskar, särskilt i ansiktet och på baksidan av händer och fötter.
2. Huden blir mindre elastisk och mer spröd, vilket kan leda till att det uppstår rynkor och fårgropar.
3. Hudens blodkärl blir mindre effektiva, vilket kan leda till att huden blir tunnare, mer genomskinlig och svalare.
4. Huden producerar mindre av de naturliga oljor som hjälper till att hålla den fuktig, vilket kan leda till torrhet och skrynklighet.
5. Hudens pigmentering förändras, vilket kan leda till att det uppstår fläckar, solstänk och andra typiska tecken på åldrande.
6. Huden blir mer känslig för solskador och har därför en ökad risk att utveckla hudcancer.
Det är värt att notera att många av dessa förändringar kan accelereras av andra faktorer än åldrande, såsom exponering för sol, tobaksrökning och dålig hudvård.
Hudsjukdomar är sjukdomar som primärt påverkar huden och dess tillhörande strukturer, såsom hår, naglar och slemhinnor. Det kan vara både akuta och kroniska tillstånd, som orsakas av en rad olika faktorer, inklusive infektioner, autoimmuna störningar, genetiska faktorer, miljöfaktorer och cancer. Exempel på hudsjukdomar är eksem, psoriasis, akne, svampinfektioner, herpes simplex, hudcancer och vitiligo. Behandlingen av hudsjukdomar kan vara symtomatisk eller riktad mot orsaken, beroende på typen av sjukdom och dess allvarlighetsgrad.
I medicinsk kontext, betyder ‘fuktighet’ vanligen förekomsten eller nivån av vatten eller vätska på eller i kroppen. Denna fuktighet kan komma från kroppsvätskor, såsom svett, slem, blod eller andra kroppsfluider. Fuktigheten kan mätas eller bedömas i olika kroppsdelar, beroende på sammanhanget.
I vissa fall kan ‘fuktighet’ även användas för att beskriva ett tillstånd där slemhinnor i kroppen producerar för mycket slem, vilket kan ses vid allergier, influensa och andra respiratoriska sjukdomar.
Thermometry är läran om och metoder för att mäta temperatur. Det innefattar användning av termometrar och andra instrument som kan registrera värmen i ett objekt eller en kropp, vanligtvis uttryckt i enheter som Celsius, Fahrenheit eller Kelvin.
I medicinsk kontext, betyder "uppvärmning" ofta att gradvis öka kroppens temperatur eller blodgenomströmning till en viss del av kroppen, oftast musklerna. Detta görs vanligtvis som en del av en uppvärmningsrutin före fysisk aktivitet för att förbereda kroppen och minska risken för skador. Uppvärmningen kan innebära olika typer av övningar, såsom lättgående stretching, små hopp eller löpning på plats, som alla hjälper till att öka kroppstemperaturen och blodgenomströmningen.
Hudtumörer är abnorma tillväxt eller förändringar av celler i huden. De kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Några exempel på godartade hudtumörer inkluderar:
* Nevi (mole): En vanlig typ av benig tumör orsakad av samlingar av pigmentceller (melanocyter)
* Hämangiom: En tumör som består av blodkärl
* Lipom: En tunnor orsakad av fettsvävnad
Exempel på elakartade hudtumörer inkluderar:
* Basalcellsk cancer: Den vanligaste typen av hudcancer som ofta visar sig som en rosa, pärlglänsande eller skinande knöl. Det är sällan livshotande men kan vara destruktivt lokalt.
* Platssk cancer: Den näst vanligaste typen av hudcancer som ofta visar sig som en röd, skrovlig eller skrynklig knöl eller plaket. Det är mer aggressivt än basalcellsk cancer och kan sprida till andra delar av kroppen.
* Melanom: Den allvarligaste typen av hudcancer som ofta visar sig som en förändring i ett mole eller en ny, oregelbunden fläck på huden. Det har potentialen att spridas till andra delar av kroppen och kan vara livshotande om det inte behandlas tidigt.
En sänkt kroppstemperatur, även känd som hypotermi, är ett tillstånd där kroppens centrala temperatur sjunker under det normala normothermiska området, vanligtvis under 35°C (95°F). Detta kan orsakas av exposure för långa tider i kyla, utöver fysisk ansträngning eller vissa medicinska tillstånd som skador på hjärnan eller endokrina systemet. Hypotermi kan vara livshotande och kräver omedelbar behandling för att förhindra allvarliga komplikationer, inklusive hjärtstillestånd och andningsförlamning.
'Pung' er ikke en medisinsk term som jeg kjenner til. Jeg antar at du menger å spørre om den anatomiske strukturen scrotum på engelsk.
Scrotum: Det er en muskuløs, fleksibel og hudet sak som hos mannlige individer holder og beskytter de to testiklerne, samt de tilknyttede strukturene, herunder bindevæv, blodkar, nerver og slimhinder. Scrotum har en unik evne til å regulere sin temperatur for å sørge for at testiklernes temperatur holder seg på et lavere niveau enn kroppstemperaturen, noe som er nødvendig for produksjon av normale spermceller.
Regionalt blodflöde är ett medicinskt begrepp som refererar till mängden blod som flödar genom en specifik region eller del av kroppen under en viss tidsperiod. Det regionala blodflödet kan variera beroende på olika faktorer, såsom aktivitet i den aktuella regionen, hormonella förändringar och hälsa hos det kardiovaskulära systemet.
Blodflödet mäts vanligtvis i volymen blod per tidsenhet, till exempel milliliter per minut (ml/min). För att bestämma det regionala blodflödet kan olika metoder användas, såsom ultraljud, datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRT).
Det regionala blodflödet är viktigt att övervaka och bedöma eftersom det kan ge information om hälsa och funktion i olika kroppsregioner. Förändringar i det regionala blodflödet kan vara ett tecken på olika sjukdomstillstånd, såsom hjärt-kärlsjukdomar, lungemboli eller skador på muskler och ben.
Kryoterapi är en behandlingsmetod där man använder extremt låga temperaturer för att behandla olika medicinska tillstånd. Behandlingen kan involvera exponering av en specifik del av kroppen eller hela kroppen för mycket låga temperaturer, ofta under -100 grader Celsius.
Kryoterapi kan användas för att lindra smärta, reducera inflammation och öka cirkulationen till behandlade områden. Den kan också användas för att behandla hudförhållanden som psoriasis och eksem, samt för att förstöra abnorma celler i vissa typer av cancer.
Det är viktigt att notera att kryoterapi bör endast utföras under medicinsk övervakning och med speciell utrustning för att undvika skador på huden eller andra vävnader.
I medicinsk kontext kan ‘fot’ definieras som den del av kroppen som utgör underdelen av benet och består av tre huvudsakliga delar: fotskål, mellanfot och tåben. Foten innehåller också 26 ben, 14 små ben, 28 muskler och ett antal senor, ligament och blodkärl. Den har en rad viktiga funktioner, däribland att bära upp kroppsvikten, balansera kroppen när den står eller går och hjälpa till med avancemanget under gång.
Läser Doppler-flödesmätning (LDPM) är en icke-invasiv metod för att mäta relativa flödeshastigheter i levande vävnad. Den bygger på Laser-Dopplereffekten, som är en fenomen där laserljusets frekvens ändras när det reflekteras av rörliga partiklar, till exempel röda blodkroppar i ett blodkärl.
I LDPM används en laser för att skina in i vävnaden och mäta hastigheten på de rörliga partiklarna i blodflödet genom att analysera frekvensförskjutningen hos det reflekterade ljuset. Det ger en tvådimensionell bild av flödeshastigheterna inom ett område, vilket kan användas för att bedöma relativa skillnader i blodflöde och mikrocirkulation i olika delar av vävnaden.
LDPM är vanligtvis säker och smärtfri, men den kan ha vissa begränsningar, till exempel att den inte ger absoluta flödesmätningar och att den kan påverkas av rörelser i omgivningen. Den används ofta inom forskning och klinisk praktik för att undersöka blodflöde i hud, ögon, hjärna och andra vävnader.
'Torrs' är ett medicinskt begrepp som refererar till ett tillstånd där luft eller gas fångas in under huden eller i vävnader, ofta orsakat av trauma, operation eller medicinsk procedur. Gasbubblor kan leda till smärta, rodnad och ödem (svullnad). I allvarliga fall kan torrs orsaka skador på vävnaden om det inte behandlas. Behandlingen innefattar ofta varma kompresser, massage och i vissa fall aspiration av gasbubblorna.
I medicinsk kontext, betyder "kontrollerad miljö" en plats eller omgivning som är designad, byggd och underhålls för att minimera exponeringen för skadliga faktorer som mikroorganismer, partiklar, kemiska ämnen eller fysisk strålning. Den kontrollerade miljön upprätthålls genom att använda speciella system och procedurer för att reglera luftkvalitet, temperatur, fuktighet, ljudnivåer och andra miljöfaktorer som kan påverka hälsa och komfort. Exempel på kontrollerade miljöer inkluderar operationssalar, isoleringsrum, laboratorier och rena rum. Kontrollen av miljön är viktig för att skydda patienter, personal och forskningsmaterial från infektioner, skador eller andra hälsorisker.
'Skyddskläder' är enligt den medicinska terminologin (Medical Subject Headings, MeSH) definierade som klädesplagg eller accessoarer som används för att skydda bäraren från exponering för skador, smitta eller andra faror i arbets- eller andra miljöer. Skyddskläder kan vara av olika typer, till exempel handskar, overaller, halsdukar, mössor, boostar och ansiktsmasker, och skall utformas, konstrueras och användas på ett sätt som minimerar risken för skada eller smitta. Det är viktigt att skyddskläder väljs ut och används korrekt, beroende på arbets- eller miljöförhållanden samt potentiala risker.
Den medicinska termen för omedveten vattenförlust är "osymptomatisk diures", även känt som "tyst diures". Det innebär att individen utsöndrar stora mängder urin utan att uppleva törst eller andra symptom relaterade till vattenbrist, såsom torr mun eller sänkt blodtryck. Detta kan inträffa som en komplikation till vissa mediciner eller sjukdomar, och kan leda till onormalt lågt saltvattenhalt i kroppen (hyponatremi) om det inte behandlas.
'Hand' er en del av armen hos mennesker og visse dyr, der består af fingrene og den del av armen som starter over ved albuen og ender før polsen. Hånden inneholder mange små muskler, bener, sevne, blodkar og nerver som alle sammen jobber sammen for å gjøre at vi kan utføre en lang rekke forskjellige handlinger med hånden vår. Hånden har også en særlig oppbygging av knogler i fingrene og håndvronen som gir den størst mulig fleksibilitet og bevegelse.
I medicinsk sammenheng kan 'hand' også referere til et medisinsk tilfelle eller en skade relatert til hånden, for eksempel en fraktur i en av fingerene eller en infeksjon i hånden.
I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:
1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.
I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.
Hjärtfrekvens är ett mått på hur ofta hjärtat slår per minut. Det är antalet slag som hjärtats kamrar gör under en minut. Hälsa hjärtfrekvensen kan ge en indikation om hur väl hjärtat fungerar och om det finns några hjärtsjukdomar eller andra hälsoproblem.
För en vuxen person i vila är en normal hjärtfrekvens vanligtvis mellan 60 och 100 slag per minut, men det kan variera beroende på ålder, fysisk aktivitet och andra faktorer. Vid intensiv fysisk aktivitet kan hjärtfrekvensen stiga till uppemot 200 slag per minut.
Det är viktigt att notera att en låg eller hög hjärtfrekvens kan vara ett tecken på olika hälsoproblem och bör undersökas av en läkare om det uppfattas som oroväckande.
'Svans’ er en anatomisk term som refererer til et organ som findes hos mange dyr, men ikke mennesker. Hos pattedyrer som hunde, katte og rævnaturer, består svansen av et lange, fleksible ledd i ryggemarksdelen av kroppen. Svansen brukes oftest til balanse og støtte under bevegelse, men kan også være involvert i kommunikasjon og varsel. Hos fugle er svansen også kjent som 'hale' og består av en bunke styv, fløyelike fjer som hjelper med styring under flyvning. Andre dyr, som ormar og firben, har også en form for svans, men denne er ofte mer stiv og brukes mer til forsvar enn balanse.
Piloerection, även känt som "hårbotten" på svenska, är en reflex hos däggdjur där små muskler (arrector pili) vid basen av varje hårstråvigg stramar till, vilket får håret att resa sig upp. Detta sker som ett svar på kyla, rädsla eller starkt emotionsuttryck. Reflexen hjälper till att fluffa upp pälsen och öka isoleringen för att hålla värmen inne när det är kallt eller ge en större siluett som ett svar på fara. I människor kan den vara synlig i form av "gåshud" när små kroppshåren reses upp, men eftersom vi har så få hår på större delen av kroppen är effekten inte lika tydlig som hos andra däggdjur.
"Fysiologiska fenomen" refererar till de naturliga och normativa fysiologiska processer eller händelser som sker inom ett levande organism's kropp. Dessa fenomen omfattar alla de funktioner som utförs av olika delar av kroppen, såsom andning, hjärtslag, matspjälkning, sömn och vakenhet, hormonell homeostas och nervsystemets aktivitet. Fysiologiska fenomen kan också inkludera specifika reaktioner på yttre stimuli, såsom smärta, temperaturförändringar eller stress. Sammanfattningsvis är fysiologiska fenomen de naturliga processerna och händelser som styr och underhåller livet och hälsan hos en levande organism.
Medicinskt sett betyder "trumhinna" (latin: membrana tympani) den tunnare membranen eller skivan som skiljer yttre och mittersta örat. Det är en viktig del av hörselsystemet eftersom ljudvågor fångas upp av detta membran och omvandlas till mekaniska vibrationer, vilka sedan tolkas som ljud i innersta örat. Trumhinnan är cirka 55-90 millionedelar (µm) tjock och har en diameter på ungefär 10 millimeter hos vuxna.
I medicinsk kontext kan "luft" ha flera betydelser, men ofta avses syre-kväveblandningen som andas in och ut från lungorna. Denna luft består huvudsakligen av 78% kvävgas (nitrogen), 21% syre (oxygen) och 1% argon, med små mängder av andra gaser som koldioxid (CO2) och vattenånga. När vi andas in luft fylls lungorna med denna syre-kväveblandning och syret diffunderar över till blodet där det transporteras till kroppens celler för att användas i cellandningen. Vid utandning andas vi ut en luft som innehåller mindre syre och mer koldioxid än vid inandning.
'Tår' er en fysiologisk v likfluid som produseres i øynene til å holde dem fukt og rense bort forunnetar. De dannes i tårløyper eller tårduser, små kjæringer av slimhinde som ligger i hjørnene av øynene, og inneholder tre typer celler: produksjonsceller, transportceller og klargjøringsceller. Tårfluidet består av vann, salt, fedtstoffer, proteiner, vitaminer og mineraler. Det hjelper også til å beskytte øynene mot skader og infeksjoner ved å vaske bort bakterier og andre fremmedlegemer som kommer i kontakt med øyet.
"Uttorkning" refererer til en tilstand hvor kroppen mister for meget væske, enten gennem sved, urin eller afføring. Denne tilstand kan føre til en øget koncentration af salte og andre stoffer i blodet, som kan have alvorlige konsekvenser for ens helbred. Uttorkning kan skylles på mange forskellige ting, herunder diarré, opkast, intensiv fysisk aktivitet, varme vejrforhold eller mangel på væskeindtag. Symptomer på uttorkning kan inkludere tør mund, hårdt at svælge, forstyrret søvn, koncentrationsbesvær, hovedpine og forvirring. I alvorlige tilfælde kan det føre til koma eller død.
'Underarm' refererar till den regionen under armhålan i människokroppen. Det är också känt som axillan och denna region innehåller axillarlökarna, svettkörtlar, lymfknutor och cirkulationssystemet. Det är också en vanlig plats för att ta temperaturmätningar och provtagningar för diagnostiska tester.
En hudtester, också känd som epiteltest eller keratinocyttest, är ett laboratorietest som används för att diagnostisera allergiska reaktioner på substanser som kommer i kontakt med huden. Hudtesterna utförs vanligtvis genom att placera en liten mängd av den misstänkta allergena på huden, ofta på baksidan av armen eller ryggen.
Det finns två huvudtyper av hudtester: punkt Testhudtester (PPD) och intradermal testhudtester. I en punkt Testhudtest appliceras en liten droppe av den misstänkta allergena på huden med hjälp av en speciell nål som skapar en smärtfri punktering av huden. Om en person är allergisk mot substansen kommer det att uppstå en lokalreaktion i form av rodnad, svullnad eller klåda inom 15-20 minuter eller senare under de närmaste två dagarna.
I en intradermal testhudtest injiceras en mycket smal dos av den misstänkta allergena direkt under huden med en liten nål. Även här kommer det att uppstå en lokalreaktion om personen är allergisk mot substansen.
Det är viktigt att notera att hudtester bör endast utföras av en läkare eller annan licensierad hälsovårdspersonal efter en noggrann bedömning av patientens medicinska historia och symtom. Hudtester kan ge falska positiva eller falska negativa resultat, så det är viktigt att tolka resultaten i kombination med andra kliniska faktorer.
Feber, eller febril reaktion, är en förhöjd kroppstemperatur över 38°C (100.4°F) som orsakas av ett aktiverat immunsystem som svar på en infektion eller annan form av inflammation i kroppen. Febern är egentligen inte en sjukdom i sig, utan snarare ett tecken på att kroppen försöker bekämpa en infektion. Vid feber uppregleras också immunförsvaret och det ökas produktionen av vita blodkroppar som hjälper till att bekämpa de främmande ämnen som orsakat febern.
Fingerskada är en allmän term som används för att beskriva skada eller skada på fingrar eller naglar. Det kan vara orsakat av olyckor, sportrelaterade skador, arbetsrelaterade skador eller sjukdomar. Fingerskador kan vara milda och behandlas enkelt, men de kan även vara allvarliga och kräva specialiserad vård.
Här är några exempel på olika typer av fingerskador:
1. Frakturer: Detta innebär att en eller flera ben i fingret har brutits. Symptomen kan inkludera smärta, svullnad, blåmärken och skråmor.
2. Skvivfrakturer: Detta är en typ av fraktur där benet i fingret böjs och knäcks istället för att gå snett eller tvärt. Symptomen kan vara desamma som vid en vanlig fraktur, men det kan också finnas en synlig deformitet.
3. Luxationer: Detta innebär att en eller flera lederna i fingret har skadats och fingeravsnittet är ur led. Symptomen kan inkludera smärta, svullnad, blåmärken och en synlig deformitet.
4. Skador på naglarna: Detta kan innebära att nageln har skadats eller lossnat från sitt sätt. Symptomen kan inkludera blod under nageln, smärta och svullnad.
5. Snitt- och stickskador: Detta kan orsakas av en skarp föremål som skär eller sticker fingret. Symptomen kan inkludera blödning, smärta och infektion.
6. Brännskador: Detta kan orsakas av hetta, kyla, elektricitet eller kemikalier. Symptomen kan variera beroende på allvarligheten av skadan.
7. Muskel- och bindvävsskador: Detta kan innebära att musklerna eller bindväven i fingret har skadats. Symptomen kan inkludera smärta, svullnad och en minskad rörlighet i fingeravsnittet.
Om du tror att du har skadat dina fingrar behöver du söka vård så snart som möjligt. Vissa skador kan vara allvarliga och kräva akut vård, medan andra kan behandlas på en läkarmottagning eller i ett sjukhus. Om du inte är säker på vilken typ av vård du behöver bör du kontakta din läkare eller besöka en akutsjukvårdsenhet för att få hjälp.
I medicinsk kontext kan "idrottsprestation" definieras som den fysiska kapacitet och förmåga att utöva en sportart eller en idrottsgren på ett högre än genomsnittligt eller konkurrenskraftigt plan. Denna prestationsförmåga kan mätas i olika dimensioner, inklusive styrka, uthållighet, rörlighet, koordination, snabbhet och psykisk styrka.
Idrottsprestation kan också påverkas av en rad faktorer, såsom genetiska, anatomiska, fysiologiska, träningsrelaterade och miljömässiga faktorer. Dessutom kan idrottsprestation variera över tid beroende på skador, åldrande, motivation, stress och andra livseventualiteter.
I klinisk praxis kan bedömning av idrottsprestation användas för att utvärdera effekterna av olika behandlingsmetoder eller interventioner, såsom rehabilitering efter skada, träning och prestationsoptimering, och för att hjälpa idrottsmän och idrottskvinnor att maximera deras potential och minska risken för skador.
'Beröring' kan definieras medicinskt som en direkt kontakt eller förening mellan två objekt, vanligtvis mellan en mänsklig hand eller ett medicinskt instrument och en del av en patients kropp. Beröring används ofta i medicinen för att undersöka patienter, utföra behandlingar och ge vård. Den kan också ha en emotional betydelse som kan vara viktig för att upprätthålla patientens välbefinnande och deras förtroende för vården.
'Rectum' är en medicinsk term som refererar till den nedre delen av colon, eller tjocktarmen. Rectum är den sista biten av tjocktarmen innan den kopplas samman med anus. Detta är en del av avskiljningssystemet och dess huvudsakliga funktion är att lagra avföring innan den elimineras från kroppen genom defekation. Rectum har också muskler som hjälper till att kontrollera avföringen.
Sympatiska postganglionära fibrer är nervfiber som utgår från sympatiska ganglier (nervknutar) och innerverar (styr) svettkörtlar, blodkärl och hudhårcellsfolliklar. Dessa nerver är en del av det autonoma nervsystemet, som kontrollerar kroppens automatiska funktioner, såsom hjärtslag, andning och kroppstemperatur. Sympatiska postganglionära fibrer orsakar ofta den kroppspostur och reaktion som kallas för "kamps eller flyktrespons", vilket innebär en ökad hjärtfrekvens, ökad andning och ökad svettbildning.
'Seasons' är inget medicinskt begrepp, utan istället ett naturligt fenomen som vanligtvis refererar till de fyra årstiderna: vår, sommar, höst och vinter. Varje årstid har sin unika kombination av temperatur, nederbörd och dagsljus som påverkar miljön och levande varelsers beteende och livscykel.
I medicinsk kontext kan årstider ha en viss relevans när det gäller säsongsbundna sjukdomar eller fenomen, såsom säsongsrelaterade allergi, smittsjukdomar som flu eller andra infektionssjukdomar som kan vara vanligare under vissa årstider. Dessutom kan årstiderna ha en effekt på människors fysiska och mentala hälsa, till exempel kan många människor uppleva säsongsbundna depressioner eller känslor av tristess under de mörkare vintermånaderna.
"Kärlsammandragning" är ett medicinskt begrepp som refererar till konstriktionen (trångning) av blodkärlen, vilket orsakar en minskad blodflöde till de drabbade områdena i kroppen. Detta kan inträffa som ett resultat av olika faktorer, såsom sänkt väterhalt i blodet (hypovolemi), förändringar i nervsystemet eller påverkan från vissa läkemedel. Kärlsammandragning kan leda till symtom som yrsel, svimning, trötthet och andningssvårigheter. I allvarliga fall kan det orsaka hjärtstopp eller stroke.
Hudabsorption (eller transdermal absorption) refererer til den proces, hvor et stof absorberes gennem huden og kommer ind i blodomløbet. Dette sker ofte ved anvendelse af transdermale medicinske produkter, som f.eks. plaster, gel eller spray, der indeholder det aktive stof, man ønsker at behandle med. Stoffet diffunderer gennem hudens yderskallag og ind i blodbanen, hvor det kan fordele sig til de områder i kroppen, hvor det skal uøve sin virkning. Hudabsorptionen kan afhænge af flere faktorer, herunder stoffets molekylestørrelse, ladning og lipofilicitet (evne til at opløses i fedtstoffer), samt hudens tykkelse, gennemtrængelighed og temperatur.
Komplext Regionalt Smärtsyndrom (CRPS) är ett sällsynt och ofta underdiagnostiserat smärtsyndrom som vanligtvis uppstår i samband med en skada eller sjukdom i en extremitet, såsom en arm eller en ben. Det kännetecknas av onormalt intensiv och långvarig smärta jämfört med den förväntade smärtan baserat på den initiala skadan eller sjukdomen. CRPS kan delas in i två typer: Typ 1 (tidigare känt som Reflex Sympatisk Dystrofi) och Typ 2 (tidigare känt som Causalgia).
Typ 1 uppstår vanligtvis utan en specifik nervskada, medan Typ 2 är associerad med en distinkt nervskada. Båda typerna av CRPS visar ofta symtom som:
1. Kontinuerlig smärta som kan vara brännande, stickande eller skarp i naturen.
2. Ökad känslighet för smärta (hyperalgesi) och/eller ökad känslighet för beröring (allodyni).
3. Svullnad, ändrade hudfärg och temperaturförändringar i den drabbade extremiteten.
4. Muskelspasmer, stelhet eller svaghet.
5. Hudförändringar som torka, skrynklighet eller förändrad hår- och nagelförväxling.
6. Återkommande kramper i blodkärlen (vasospasmer), vilket kan orsaka sämre blodcirkulation i den drabbade extremiteten.
Det är viktigt att notera att CRPS-symptomen kan variera i intensitet och utbredning över tiden, och det kan finnas andra symtom som inte är nämnda här. Även om det finns behandlingsalternativ för CRPS, såsom mediciner, fysisk terapi, kognitiv beteendeterapi och intervensionella procedurer, kan prognosen variera mycket mellan individer. I vissa fall kan symtomen förbättras över tiden, medan andra personer kan ha en mer kronisk utveckling av sjukdomen.
Elektrodermalmätning (EDA) är en metod för att mäta elektrisk resistans eller elektrisk ledningsförmåga i huden, oftast i handflatan. Metoden används inom psykologin och relaterade områden för att utvärdera autonoma nervsystemets aktivitet och känslomässiga respons.
Vid en EDA-mätning appliceras två elektroder på huden, oftast på fingrarna eller tummen. En svag elektrisk ström skickas genom elektroderna och mottages av den andra elektroden. Hudens resistans eller ledningsförmåga mäts sedan i ohm (Ω) eller mikrosiemens (µS).
Även om EDA-mätning inte är en direkt indikation på någon specifik medicinsk tillstånd, kan den användas som ett komplement till andra diagnostiska metoder för att undersöka olika sjukdomar eller störningar. Till exempel kan EDA-mätning användas för att utvärdera autonoma nervsystemsreaktioner vid stress, ångest, depression och schizofreni.
Det är viktigt att notera att EDA-mätning inte är en standardiserad diagnosmetod inom medicinen och bör endast användas under professionell övervakning av en utbildad specialist.
'Hypertermia, inducerad' refererar till ett tillstånd där kroppstemperaturen är artificiellt ökad över det normala normothermiska intervallet (36-37°C) som en direkt konsekvens av externt tillfört värmemedel eller på grund av aktiv muskelverksamhet. Det finns olika typer av inducerad hypertermia, men de två vanligaste formerna är:
1. Exogena hypertermia: Denna form orsakas av externt tillfört värmemedel, till exempel när en person utsätts för överdriven värmeexponering i en hettaonda eller när de blir överhettade under långvarig solbadning.
2. Jämförd med exogena hypertermia orsakas denna form av inducerad hypertermia av aktiv muskelverksamhet, till exempel vid stängselgångsövningar eller när en person arbetar i varma och fuktiga förhållanden utan tillräcklig värmeavskiljning. Detta kallas också för "ansträngningshypertermia" eller "värmeslag".
Det är viktigt att notera att inducerad hypertermia kan vara farlig om den inte behandlas korrekt, eftersom överdrivenhet kan leda till allvarliga komplikationer som hjärt- och kärlsystemsstörningar, njurskador, muskelskador och i värsta fall dödsfall.
'Is' är ett medicinskt akronym som står för "intakt sphincter". Det används ofta i sammanhang relaterade till kontinens och avföringskontroll, särskilt efter en operation eller skada på anal- eller rektalregionen. Om ett medicinskt utlåtande anger att någon har en intakt muskelsfinkter (is), innebär det att de har kvar kontrollen över avföringen och inte lider av inkontinens.
'Hypesthesia' är ett medicinskt begrepp som refererar till nedsatt känsel i huden eller i andra delar av kroppen. Det kan orsakas av en skada på de nerver som förmedlar känselimpulser till hjärnan, eller på själva hjärnan eller ryggmärgen. Symtomen på hypestesi kan variera från lätt nedsatt känslighet till fullständig känselbortfall i de drabbade områdena. Andra symtom som kan förekomma tillsammans med hypestesi inkluderar smärta, domningar och muskelsvaghet. Orsakerna till hypestesi kan variera från relativt enkla skador på nerverna, såsom tryckskador eller skador som orsakas av diabetes, till allvarligare sjukdomar som stroke, multipel skleros och cancer. Behandlingen av hypestesi beror på dess orsak och kan innefatta smärtstillande medel, fysisk terapi eller kirurgi.
'Inducerad hypotermi' är ett medicinskt tillstånd där kroppstemperaturen sänks under normalvärdet avsett för människor, vilket ofta definieras som 36-37°C (96,8-98,6°F). Inducerad hypotermi används ibland i medicinska sammanhang, till exempel efter hjärtstopp eller för att skydda hjärnan under komplicerade neurokirurgiska ingrepp. Den aktiva sänkningen av kroppstemperaturen sker vanligtvis med hjälp av yttre eller invandra metoder, såsom kylvätska, ispåsar eller speciella apparater som kan reglera temperaturen. Det är viktigt att notera att inducerad hypotermi bör övervakas noga och skötas av utbildat medicinskt staff, eftersom det finns risker relaterade till för låg kroppstemperatur, såsom störd koagulering, infektion och andra komplikationer.
'Ekrina körtlar' är en medicinsk term som refererar till speciella typer av svettkörtlar i huden. De är uppkallade efter den skotske anatomisten William Eck (1758-1810) och producerar ett salt- och proteinrikt sekret som hjälper till att reglera kroppstemperaturen och skydda huden.
Ekrina körtlar finns över hela kroppen, men de är speciellt koncentrerade i handflatorna, fotsulorna, pannan och underarmarna. De skiljer sig från de mer vanliga apokrina svettkörtlarna, som främst återfinns i axillar- och genitalregionen, genom att de inte innehåller körtelceller som producerar lugnt protein.
Ekrina körtlars funktion kan påverkas av olika faktorer, såsom hormonförändringar, stress, värme och mediciner. Överaktivitet hos ekrina körtlar kan leda till ett ökat svettutflöde, vilket kan vara en besvärande symptom i vissa sjukdomstillstånd som exempelvis hyperhidros.
Energiförbrukning (energy expenditure) är inom medicinen ett mått på den mängd energi (vanligtvis uttryckt i kcal eller Joule) som organismen använder under en viss tidsperiod. Detta inkluderar energin som behövs för att underhålla grundfunktioner såsom andning, hjärtslag och ämnesomsättning (rekommenderad daglig energibehov, RDA), samt den extra energi som används vid fysisk aktivitet.
Energiförbrukningen kan delas upp i tre huvudkomponenter:
1. Grundenergiförbrukning (Resting Energy Expenditure, REE): Den energimängd som organismen förbrukar under vila för att underhålla grundfunktionerna. Detta motsvarar ungefär 60-75% av den totala energiomsättningen hos en vuxen person.
2. Termogenes: Den energiförbrukning som sker vid fördigandet och absorptionen av näringsämnen från maten. Detta motsvarar ungefär 10% av den totala energiomsättningen hos en vuxen person.
3. Fysisk aktivitet: Den energiförbrukning som sker under fysisk aktivitet, inklusive rörelser som går, springa, lyfta och träna. Detta kan variera mycket beroende på personens livsstil och grad av fysisk aktivitet.
Det är viktigt att notera att olika metoder används för att mäta energiomsättning, inklusive direkta och indirekta kalorimetrimetoder, och att resultaten kan variera beroende på vilken metod som används.
Medicinskt sett betyder "syrgasförbrukning" vanligtvis mängden syre som en patient förbrukar under en viss tidsperiod, ofta uttryckt i liter per minut. Denna mätning används ofta inom intensivvården för att övervaka patienters andningsstatus och behov av mekanisk ventilation. En ökad syrgasförbrukning kan indikera en försämrad lungfunktion eller ett allvarligare tillstånd, medan en minskad förbrukning kan vara ett tecken på att patienten börjar andas normalt igen.
Reflektorisk sympatisk dystrofi (RSD), også kendt som kompleks regional pain syndrom type 1 (CRPS-1), er en sjælden neurologisk lidelse, der oftest opstår efter en skade eller sygdom i et kropsområde. Selvom den oprindelige skade ikke direkte berører nervesystemet, kan den udløse en overaktivitet i det sympatiske nervesystem, som normalt hjælper med at regulere blodtryk, hjerterytme og andre kropsfunktioner.
Denne overaktivitet fører til en række symptomer, herunder:
1. Konstant, ofte brændende smerte i det påvirkede område.
2. Sensitivitet overfor berøring, varme eller kulde.
3. Skiftende hudfarve (rød, blå eller lysere end normalt).
4. Svulst og varme eller kulde i det påvirkede område.
5. Hududslag, svedninger eller stivhed i musklerne og ledene.
6. Åndedrætsbesvær, accelereret hjerterytme eller svimmelhed.
RSD kan være meget smertefuldt og indvirke negativt på den dræbtes evne til at udføre daglige aktiviteter. Den tidlige diagnose og behandling er afgørende for at forbedre prognosen og mindske komplikationerne, herunder kronisk smerte og permanente skader på huden, musklerne eller ledene.
Behandlingen omfatter oftest en kombination af medicinsk behandling, fysisk terapi, psykologisk støtte og, i visse tilfælde, nervesvulstkirurgi.
I medicinsk kontext, betyder "förnimmelse" vanligtvis den subjektiva upplevelsen av en känsla eller ett skeende i kroppen. Det kan handla om något som uppfattas via sinnena (till exempel se, höra, känna) eller inre kroppsfenomen (till exempel smärta, hunger, trötthet). En förnimmelse är den individuella tolkningen av en stimulus och kan variera mellan olika individer.
En skyddshandske är en typ av handske som används för att förhindra smitta och skada på händerna under olika medicinska eller kirurgiska procedurer. Skyddshandskar tillverkas vanligen av material som latex, vinyl eller nitril och är ofta lackerade eller impregnerade med särskilda substanser för att minska risken för genomsmitta.
De används ofta i sjukvården när det finns risk för kontakt med kroppsv likuid, blod, orörliga partiklar och andra potentiella smittkällor. Skyddshandskar kan hjälpa till att minska risken för överföring av bakterier, virus och andra patogener från patient till vårdpersonal eller mellan patienter.
Det är viktigt att använda skyddshandskar korrekt och följa riktlinjer för putsning, ta av dem och slänga bort dem efter användning för att undvika spridning av smitta.
Traditionell orientalisk medicin (TOM) är en samlande beteckning för de traditionella medicinska systemen som har utvecklats i Östasien, främst i Kina, Japan och Korea. TOM bygger på en helhetligt perspektiv där sjukdom orsakas av ett obalans i kroppen och mellan kroppen och den omgivande miljön. Behandlingen innefattar ofta akupunktur, kräuterterapi, massage, motion och diet. TOM har använts under tusentals år för att förebygga och behandla olika sjukdomstillstånd och är fortfarande en viktig del av den primära vården i många länder i Östasien.
Hudpigmentering refererer til den naturlige eller ændrede fremtoning af hudens farve, som skyldes forskellige typer af pigmenterende celler og deres produktion af melanin. Melanin er et brunt-sort pigment, der produceres af cellsenkader kaldet melanocyter. Der findes forskellige typer af melanin, herunder eumelanin (som giver huden en brun farve) og feomelanin (som giver huden en gylden eller rødlig farve).
Forandringer i hudpigmentering kan skyldes forskellige faktorer, herunder genetiske forskelle, alder, solskinseksponering og visse medicinske tilstande eller behandlinger. For eksempel kan overdreven eksponering for ultraviolet lys fra solen eller sengesolbåde føre til øget produktion af melanin, hvilket resulterer i brune pigmentflekker på huden, også kendt som solskoldbrændinger. Andre medicinske tilstande, såsom vitiligo og albinisme, kan forårsage mangel på melanin og resultere i forandringer i hudpigmentering.
I alt, hudpigmentering er en proces, der involverer produktionen og fordelingen af melanin i huden, som kan have en betydelig indvirkning på individets ydre fremtoning og sundhed.
In a medical context, "motion" often refers to the ability to move or bend a body part. For example, range of motion (ROM) is a term used to describe the degree to which a joint can move in various directions. A healthcare provider may assess a patient's range of motion by measuring how far they can move a particular body part actively (meaning the patient moves it themselves) or passively (meaning the healthcare provider moves it for them).
Motion can also refer to the movement of the body as a whole, such as during gait analysis, which involves evaluating a person's walking pattern and mobility. Additionally, motion can be used to describe the movement of fluids or structures within the body, such as in the case of bowel movements or the movement of air in and out of the lungs.
"Acklimatisering" er en proces hvor et levende væsen tilpasser sig til en ny miljø, oftest i forbindelse med ændringer i temperatur, luftfuktighed eller tryk. I medicinsk sammenhæng refererer acklimatisering ofte til den proces, hvor kroppen tilpasser sig til fysisk aktivitet på højere højder, hvor der er lavere mængder ilt i luften.
Denne proces involverer ændringer i respirations- og cirkulationssystemet for at forbedre leveringen af ilt til musklerne under aktiviteten. Denne proces kan tage tid, og det anbefales derfor at acklimatisere sig gradvis over en periode på flere dage eller uger, alt efter højden og den fysiske aktivitet, man planlægger at udføre.
I am assuming that you are asking for a medical definition of the word "bad." In a medical context, "bad" is often used to describe something that is not desirable or has a negative impact on health. Here are some possible medical definitions:
1. Not physically healthy or sound; diseased or injured: "The patient's condition is bad, and he requires immediate medical attention."
2. Having undesirable or harmful effects on the body or mind: "Smoking is bad for your health because it increases the risk of lung cancer and heart disease."
3. Not effective or successful in achieving a desired outcome: "The treatment was bad, and the patient did not respond to it."
4. Unpleasant or disagreeable in taste, smell, or appearance: "The food tasted bad, and I couldn't eat it."
5. Morally corrupt or unacceptable: "Stealing is bad because it violates ethical principles and can harm others."
It's important to note that the meaning of "bad" may vary depending on the context in which it is used. In medical terminology, healthcare professionals often use more precise language to describe specific conditions or treatments.
"Blodvällningar" är ett medicinskt begrepp som refererar till att blodet koagulerar eller stelnar. Detta kan ske på grund av olika skäl, till exempel på grund av en skada eller sjukdom som får blodet att koagulera eller på grund av användning av blodförtunnande mediciner som förhindrar blodets förmåga att koagulera. I vardagligt tal kan "blodvällningar" även användas för att beskriva blödningar under huden orsakade av små kapillärkärl som bursts, vilket ger upphov till röda eller svarta prickar på huden.
'Cycling' er en aktivitet der en individ med en sykkel beveger seg framover ved hjelp av pedalering, som frembringer krefter på pedalene for å dreie et bakvevsverk som i sin tur driver hjulet. Cykling kan også involvere en balancemelding mellom styringen og bremsinga for å holde balanse og navigere seg sikkert framover. Cycling er en populær form for trening og transport over hele verden, og den kan bidra til å forbedre kondisjon, styrke og flexibilitet.
En autonom nervblockad är en medicinsk procedur där lokalbedövningsmedel injiceras nära en specifik autonom nerver för att blockera smärtsignaler eller påverka andra funktioner som kontrolleras av det autonoma nervsystemet. Autonoma nerver styr automatiska kroppsfunktioner såsom hjärtslag, andning, svettning och tarmrörelser.
Denna typ av nervblockad används ofta för att lindra smärta eller behandla olika medicinska tillstånd som exempelvis hyperaktivt blåsbesvär, angina pectoris och svårigheter med tarmrörelser. Effekten av en autonom nervblockad varierar beroende på vilken nerv som blockeras och hur lång tid blockaden behålls.
Epiduralbedövning, även känd som epiduralanalgesi eller endidymaal analgesi, är en typ av smärtlindring som används under sjukhusvård. Den innebär att en lokalbedövningsmedel injiceras i ryggmärgens epiduralrum, det vill säga utrymmet mellan den hårda yttre skalet och den mjuka inre kärnan av ryggraden.
Denna metod används ofta under förlossningar för att ge smärtlindring till den som föder barnet, men kan även användas under andra typer av operationer i mag-tarmsystemet, bröstkorgen eller nedre extremiteterna. Epiduralbedövningen fungerar genom att blockera nervimpulserna från de smärtsignaler som skickas till hjärnan, vilket gör att patienten upplever en minskad smärta i det berörda området.
Det är viktigt att notera att epiduralbedövning inte påverkar medvetandet eller andningen och att den kan ges som kontinuerlig infusion av läkemedel för att upprätthålla smärtlindringen under en längre period.
In medical terms, "andning" refererar till den process som innebär att luft fyller lungorna när vi andas in (inhalering), och att luften lämnar lungorna när vi andas ut (exhalering). Under inandningen dras syre rik av syre in i kroppen, medan koldioxid, ett avfallsgas som produceras under cellandningen, avges under utandningen.
Andningen är en nödvändig livsfunktion som kontrolleras av det autonoma nervsystemet och regleras för att upprätthålla en balans mellan syre och koldioxid i blodet. Andningsfrekvensen varierar beroende på aktivitetsnivå, ålder och hälsotillstånd.
'Vatten' är ett homogent, transparent, blåaktigt substance som består av två väteatomer och en syreatom (H2O). Det är en färskvattensubstans vid normal temperatur och tryck. Vatten är den mest vanliga kemiska föreningen på jorden och är avgörande för livet som vi känner det, eftersom de flesta levande organismer består av upp till 90% vatten.
I en medicinsk kontext kan vatten ha olika betydelser. I vissa fall kan det referera till den intravenösa vätskebehandling som ges till patienter för att behandla dehydrering eller elektrolytbrist. I andra fall kan det referera till specifika kroppsvätskor, såsom vätskan i ögat (kammarvatten) eller den klara vätskan som omger hjärnan och ryggmärgen (cerebrospinalvätska).
I allmänhet är vatten en nödvändig komponent för många biologiska processer, inklusive näringsabsorption, avskelande av avfallsprodukter, termoreglering och andning.
Cytostatika är en grupp läkemedel som används inom medicinen för att behandla cancer. De verkar genom att hämma celldelningen och celltillväxten i cancerceller, vilket bidrar till att förhindra cancerns vidare spridning och tillväxt. Cytostatika kan användas ensamma eller i kombination med andra behandlingsmetoder, såsom kirurgi och strålbehandling.
Vanliga biverkningar av cytostatika inkluderar trötthet, illamående, kräkningar, håravfall och försämrad immunförsvar. Dessa biverkningar beror på att cytostatika inte bara påverkar cancerceller utan också andra snabbt delande celler i kroppen, som till exempel blodceller och hårfollikelceller.
'Svett' er en fysiologisk proces hvor kroppen regulerer sin temperatur ved å producere vannet i svedkjellerne, som deretter fordampes på huden. Dette skjer som en reaksjon på økt kroppstemperatur, fysisk aktivitet eller stress. Svett inneholder også små mengder av salt og andre elektrolyttar. Det er viktig å holde seg vellagd og hydrert for å sikre at svettefunksjonen fungerer korrekt.
"Överdriven svettning" eller "excessiv svettning" är ett medicinskt tillstånd där personen svettar i onödigt stora mängder eller mer än vad som är normalt för den aktuella situationen eller omgivningen. Det kan vara ett tecken på olika sjukdomar eller störningar, såsom hyperhidrosis, certain neurologiska orsaker, infektioner, hormonrubbningar och vissa cancerformer. Ibland kan det även bero på att intaga vissa mediciner eller droger.
'Blodtryck' är ett medicinskt begrepp som refererar till den kraft som utövas av blodet mot kärlväggarna i de artärer som försörjer kroppen med syre- och näringsriktigt blod. Blodtrycket mäts vanligtvis i millimeter kvicksilver (mmHg) och består av två värden: systoliskt blodtryck och diastoliskt blodtryck.
Systoliskt blodtryck är det högsta trycket som uppnås under hjärtats slag, när kamrarna kontraherar och pumpar ut blodet i kroppen. Detta inträffar vanligtvis vid ungefär 120 mmHg under normala förhållanden.
Diastoliskt blodtryck är det lägsta trycket som uppnås under hjärtats slag, när kamrarna vilar och fylls på med blod. Detta inträffar vanligtvis vid ungefär 80 mmHg under normala förhållanden.
Dessa två värden tas tillsammans som ett totalblodtryck, till exempel 120/80 mmHg, och ger en indikation på individens kardiovaskulära hälsa. Högt blodtryck, även kallat hypertension, kan öka risken för allvarliga hälsoproblem som hjärtinfarkt, stroke och njursvikt.
Den medicinska definitionen av "bröstkorg" (thorax) är den del av kroppen som omsluts av bröstbenet (sternum), revbenen (costae) och ryggkotorna (vertebrae thoracicae). Bröstkorgen skyddar viktiga vitala organ såsom hjärtat, lungorna och stora blodkärlen.
Akupunktur är en form av traditionell kinesisk medicin (TCM) som innebär att mycket små nålar stickes in i specifika punkter på kroppen. Enligt TCM-teorin flyter livsgivande energi, kallad qi (uttpronoucerat "chee"), genom kroppens meridianer eller energileder. Akupunkturpunkterna ligger längs dessa meridianer och anses påverka flödet av qi.
Enligt den västerländska medicinska synvinkeln är mekanismerna bakom akupunkturs verkan inte fullständigt förstådda, men det finns teorier som inkluderar att akupunktur stimulerar nervbanor och på så sätt frigör neurohormoner som påverkar funktionen i centrala nervsystemet. Detta kan leda till smärtlindring, förbättrad cirkulation och andra positiva hälsoutfall.
Akupunktur används ofta för att behandla smärta, men det finns också studier som visar på dess effektivitet vid behandling av en rad andra tillstånd, såsom andningsbesvär, mag-tarmbesvär och psykiska problem.
'Vasomotoriskt system' är ett begrepp inom fysiologi och neurologi som refererar till de nervsystemet som kontrollerar blodkärlens diameter och därmed blodflödet i olika kroppsdelar. Det består av både sympatiska och parasympatiska delar av det autonoma nervsystemet, som arbetar tillsammans för att reglera blodtryck och perfusion till olika organ och vävnader i kroppen.
Den sympatiska delen av vasomotoriska systemet orsakar konstriktion (smalning) av blodkärlen, vilket leder till en ökning av det periphera motståndet och en ökning av blodtrycket. Den parasympatiska delen av vasomotoriska systemet orsakar däremot dilatation (vidgning) av blodkärlen, vilket leder till en minskning av det periphera motståndet och en sänkning av blodtrycket.
Vasomotoriska systemet spelar också en viktig roll i regleringen av kroppstemperatur, genom att kontrollera blodflödet till huden och därmed värmeförlusten från kroppen. Vid varmt väder eller fysisk aktivitet ökar vasomotoriska systemet blodflödet till huden för att kyla ner kroppen, medan det minskar blodflödet vid kallt väder eller i vila för att bevara värme.
Fysiologisk anpassning (eng. "physiological adaptation") refererar till de mekanismer och processer som inträffar inom en organisms kropp för att möjliggöra överlevnad och optimal funktion i en viss miljö. Detta kan involvera ändringar på cell-, vävnads- eller systemnivå, och kan ske som svar på både kortvariga och långvariga stimuli. Exempel på fysiologisk anpassning inkluderar reglering av kroppstemperatur, blodtryck, andning, och metabolism.
Dygnsrytmen (engelska: circadian rhythm) refererar till den inre biologiska klocka hos levande organismer, inklusive människor, som reglerar olika fysiologiska processer och beteenden under dygnet. Dessa processer inkluderar sömn-vakenhetscykler, kroppstemperatur, blodtryck, hjärtfrekvens, hormonnivåer och andra funktioner.
Den centrala regulatorn av dygnsrytmen finns i en grupp nervceller i hypotalamus, en del av hjärnan som kallas supraChiasmatic nuclei (SCN). SCN koordinerar dygnsrytmen genom att kontrollera produktionen och release av hormoner såsom melatonin och cortisol. Dessa hormoner påverkar sömn-vakenhetscykler, kroppstemperatur och andra fysiologiska processer.
Dygnsrytmen är en cirka 24-timmars cykel som styrs av ljus-mörkercykeln i naturen. Exponering för naturligt dagsljus på morgonen hjälper att ställa in den inre klockan och underlättar en normal sömn-vakenhetscykel. Människor som arbetar nattskift eller reser över tidszoner kan uppleva störningar i sin dygnsrytm, vilket kan leda till sömnproblem och andra hälsoproblem.
Den autonoma nervsystemet (ANS) är ett delsystem av nervsystemet som styr och reglerar de involuntära fysiologiska processerna i kroppen, såsom hjärtslag, andning, blodtryck, kroppstemperatur, mag-tarmsystemets funktioner och sexuell respons. Det autonoma nervsystemet består av två delar: den sympatiska nervsystemet och det parasympatiska nervsystemet. Den sympatiska nervsystemet är aktiverat under stress eller fara och förbereder kroppen för fight-or-flight-svar (kämpa eller fly-svar), medan det parasympatiska nervsystemet är aktiverat under vila och restaurerar kroppens energiresurser genom att sänka hjärtslag, andningsfrekvens och blodtryck.
Patientövervakning (i medicinska sammanhang) kan definieras som den process där patientens tillstånd eller funktion aktivt övervakas och dokumenteras för att upptäcka eventuella avvikanden eller komplikationer under diagnostisering, behandling eller rehabilitering. Detta kan involvera kontinuerlig eller intermittent observering av vitala tecken (som puls, blodtryck, andning och temperatur), neurologiska funktioner, sömnmönster, fysisk aktivitet och andra relevanta biomarkörer beroende på patientens specifika tillstånd eller behandling. Patientövervakning kan utföras manuellt av en vårdpersonal eller med hjälp av teknik och teknologi som telemetri, monitorering av vitala tecken och elektroniska hälsoregister.
'Fysisk stimulering' refererer til den proces hvor en ydre eller indre påvirkning af kroppen fører til en ændring i den fysiologiske respons hos celler, væv eller organer. Dette kan opnås gennem forskellige metoder som berøring, bevægelse, varme, kulde, elektricitet eller lyd.
Fysisk stimulering anvendes ofte i medicinske sammenhænge til at forbedre gennemblødning, reducere smerter, øge mobilitet og styrke muskler. Eksempler på fysisk stimulering inkluderer massage, akupunktur, elektrostimulation, varme- eller koldepilation, ultralydbehandling og vibrationstræning.
Det er vigtigt at notere, at korrekt dosis og anvendelse af fysisk stimulering er nødvendig for at opnå ønsket effekt og undgå skader. Derfor bør fysisk stimulering altid udføres under vejledning af en autoriseret sundhedspersonel.
Transition temperature (Tg) är ett begrepp inom fysikalisk kemi och materialvetenskap som används för att beskriva den temperatur då en polymers mekaniska egenskaper ändras från en glasartad till en elastisk. Polymerexperimentella tekniker som differentialskanningskalorimetri (DSC) och differensmekanisk analys (DMA) används för att bestämma Tg. Vid denna temperatur kan polymerkedjan röra sig fritt, vilket leder till en mjukare konsistens hos materialet.
"Arteriovenous (AV) anastomosis refers to a direct, abnormal connection between an artery and a vein that bypasses the capillary network. This connection can be congenital or acquired, and it allows for the shunting of blood directly from the high-pressure arterial system to the low-pressure venous system. AV anastomoses can occur in various organs and tissues throughout the body, and they can have significant clinical implications depending on their location and size."
(Kansagara, D., & Wijeysundera, H. C. (2017). Arteriovenous Anastomosis. In StatPearls [Internet]. StatPearls Publishing.)