Huvudvärksproblem
Huvudvärksproblem, primära
Huvudvärk
Migränsjukdomar
Huvudvärksproblem, sekundära
Klusterhuvudvärk
Spänningshuvudvärk
Trigeminal autonom cefalalgi
Vanlig migrän
Auramigrän
Neurologi
Ansiktsneuralgi
Tryptaminer
SUNCT-syndrom
Vaskulär huvudvärk
Enkäter
Indometacin
Manodepressiv sjukdom
Psykiska störningar
Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders
"Huvudvärksproblem" är inte en etablerad medicinsk diagnos, men huvudvärk kan vara ett återkommande eller bestående symptom hos en individ med olika underliggande orsaker. Enligt International Classification of Headache Disorders (ICHD) delas huvudvärkar in i primära och sekundära huvudvärksstörningar.
Primära huvudvärksstörningar är de som inte har någon underliggande sjukdom eller skada som orsak, exempelvis:
1. Migrän: En återkommande typ av huvudvärk som ofta associeras med ögonont tyngd, illamående, kräkningar och/eller ljuskänslighet eller ljudkänslighet. Det finns olika former av migrän, inklusive klassisk migrän (med aura) och vanlig migrän (utan aura).
2. Tensionstyp huvudvärk: Den vanligaste typen av huvudvärk som kännetecknas av tryck eller smärta på båda sidor av huvudet, ofta i nacken och skuldrorna. Smärtan tenderar att vara lindrig till måttlig och kan kännas som en band runt huvudet.
3. Klusterhuvudvärk: En sällsynt men mycket smärtsam typ av huvudvärk som ofta upplevs i anfall, vanligen på samma sida av huvudet, och kan vara förknippad med tårflöde, rinnande näsa eller ögonrodnad.
Sekundära huvudvärksstörningar orsakas av en underliggande sjukdom eller skada, exempelvis:
1. Huvudvärk på grund av hjärt-kärlsjukdom
2. Huvudvärk på grund av infektion
3. Huvudvärk på grund av trauma
4. Huvudvärk på grund av neurologisk sjukdom
5. Huvudvärk på grund av substansmissbruk eller medicinskt behandling
Om du lider av återkommande huvudvärk eller en huvudvärk som är ovanligt stark eller annorlunda än vanligt, bör du söka vård hos din läkare för att utreda orsaken och få rätt behandling.
"Primära huvudvärksproblem" är ett samlingsbegrepp inom neurologin som används för att beskriva sjukdomar eller tillstånd där huvudvärken är det huvudsakliga symptomet, och som har sin grund i själva hjärnan eller de omkringliggande strukturerna. Detta skiljer sig från sekundära huvudvärksproblem, där huvudvärken istället beror på en underliggande sjukdom eller skada i någon annan del av kroppen.
Exempel på primära huvudvärksproblem inkluderar migrän, klusterhuvudvärk, och tensionshuvudvärk. Dessa tillstånd orsakas vanligtvis av problem med blodflödet i hjärnan, nervimpulser eller muskelspänningar i huvudet och nacken. I vissa fall kan dessa tillstånd vara ärftliga, medan andra kan utlösas av vardagliga faktorer som stress, sömnlöshet, matvanor eller hormonförändringar.
Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man lider av återkommande huvudvärk, eftersom en korrekt diagnos och behandling kan hjälpa att lindra smärtan och förebygga ytterligare komplikationer.
Huvudvärk definieras inom medicinen som en obehaglig känsla eller smärta i huvudet eller halsen. Den kan variera i styrka, från mild till stark, och kan kännas utlöst av olika orsaker såsom spänningar i musklerna i halsen och huvudet, blodbrist i hjärnan, infektioner eller andra sjukdomar. Huvudvärkar kan vara akuta eller kroniska, beroende på om de varar under en kortare eller längre tidsperiod. Symtomen kan också variera, inklusive tryck eller smärta, stickningar, pulseringar eller brännande känslor i huvudet. I allvarliga fall kan huvudvärk vara ett tecken på en livshotande sjukdom och kräver då akut medicinskt ingripande.
Migrän är en neurologisk sjukdom som kännetecknas av perioder av ofta ett sidoliknande, recurrerande huvudvärk som kan vara intensiv och vara associerad med någon eller alla av följande symptom: ögonflimmer, överkänslighet för ljud och ljus, kräkningar, yrsel och förvirring. Migrän kan delas in i två huvudtyper: migrän utan aura (tidigare kallad vanlig migrän) och migrän med aura (tidigare kallad klassisk migrän). Aura är en reversibel neurologisk störning som ofta består av synstörningar, men kan också inkludera känsel- eller talrubbningar.
Det finns även andra typer av migrän, såsom hemiplegisk migrän och retinal migrän, som är sällsynta men kan vara mycket allvarliga. Migrän kan också förekomma tillsammans med andra neurologiska tillstånd, såsom epilepsi eller Parkinsons sjukdom.
Migrän orsakas av en kombination av genetiska och miljöfaktorer, och den exakta mekanismen som orsakar migrän är inte fullständigt förstådd. Vissa läkemedel och livsstilsförändringar kan hjälpa att förebygga och behandla migränanfall.
Sekundära huvudvärksproblem är huvudvärk orsakad av en underliggande sjukdom eller skada. Detta skiljer sig från primära huvudvärksproblem, som inte har någon uppenbar orsak och inkluderar typer som migrän och spänningshuvudvärk. Sekundära huvudvärksproblem kan vara relaterade till en rad olika sjukdomstillstånd, inklusive infektioner, strukturella skador, neurologiska problem eller andra medicinska tillstånd. Exempel på sekundära huvudvärksproblem kan vara huvudvärk orsakad av hjärnblödning, meningit, en hjärntumör eller en skallfraktur. Det är viktigt att söka medicinsk vård om du upplever några ovanliga, plötsliga eller allvarliga huvudvärksymptom, eftersom sekundära huvudvärksproblem kan vara allvarliga och kräva akut behandling.
Klusterhuvudvärk, även känd som klusterheadache eller histaminkranie, är en sällsynt och mycket smärtsam neurologisk sjukdom som orsakas av ett plötsligt och intensivt ökat blodflöde till hjärnhinnorna. Klusterhuvudvärk kännetecknas av extrema, ensidiga huvudvärkar som ofta upplevs runt eller bakom ett öga och kan vara förknippad med tårflöde, rinnande näsa, svullnad eller rodnad på den ena kinden, och/eller små pupiller. Anfallen tenderar att inträffa i "kluster" eller serier som varar från veckor till månader, följt av långa perioder utan huvudvärk (remission). Klusterhuvudvärk drabbar ofta män mer än kvinnor och tenderar att debutera under unga vuxenåldern. Den exakta orsaken till klusterhuvudvärk är fortfarande okänd, men forskning tyder på att det kan finnas en genetisk komponent involverad. Behandlingen av klusterhuvudvärk kan innefatta syreinandning, sumatriptan, preventiv medicinering och andra behandlingsmetoder som kirurgi eller neuromodulering.
Spänningshuvudvärk, även känd som tensionstyp av huvudvärk eller muskelspasmodihuvudvärk, är en typ av primär huvudvärk som definieras av International Headache Society (IHS) i deras klassificeringssystem för huvudvärksrubriker.
Enligt IHS kriterier är spänningshuvudvärk en typ av huvudvärk som uppfyller följande kriterier:
A. Huvudvärken uppträder på båda sidor av huvudet, oftast omfattar pannan, tinningarna och bakhalsen.
B. Karaktären av huvudvärken är tryck eller smärta, inte pulsationsartad.
C. Intensiteten av huvudvärken är låg till måttlig.
D. Huvudvärken varar i 30 minuter till 7 dager.
E. Ingen associate symptom eller tecken som något av följande: nackstelhet, sårighet för ljus och ljud, illamående eller kräkningar.
F. Huvudvärken inte kan förklaras av någon annan underliggande medicinsk sjukdom eller skada.
Spänningshuvudvärk är ofta relaterad till stress, anspänning och felaktiga hållningar som orsakar spasmer i musklerna i huvudet och nacken. Den kan behandlas med avslappningsövningar, värmebehandling, massage, mediciner som muskelavslappnande läkemedel eller ibuprofen, samt livsstilsförändringar som att reducera stress och förbättra sömnen.
Trigeminál autonom cefaláli är en sällsynt neurologisk smärtsjukdom som kännetecknas av återkommande, plötsliga och kortvariga attacker av intensivt smärtsyndrom i ansiktet. Smärtan orsakas av en överaktivering av den trigeminala nerven, som är ansvarig för känsel- och smärtförnimmelser i ansiktet. Under en attack kan patienten uppleva en kombination av olika autonoma symtom, såsom tårar, rinnande näsa, ökat svettning i ansiktet eller halsen samt pupillförändringar.
Sjukdomen delas ofta upp i två huvudtyper: klusterhuvudvärk och paroxysmal hemikrani. Klusterhuvudvärken kännetecknas av attacker som varar från 15 minuter till tre timmar och upprepas flera gånger per dag under en period av veckor eller månader, följt av en längre smärtfri period. Paroxysmal hemikrani är däremot en kontinuerlig sjukdom som kännetecknas av mycket kortvariga, men mycket intensiva smärtslag i ansiktet, ofta upprepat flera gånger per dag.
Det är värt att notera att trigeminál autonom cefaláli kan vara svår att diagnostisera och behandla, eftersom det finns få effektiva läkemedel och många patienter söker vård först efter flera år. I allmänhet rekommenderas en multidisciplinär behandlingsstrategi som innefattar både farmakologisk behandling och icke-farmakologiska metoder, såsom syrgasbehandling, nervstimulering eller neurokirurgi.
Migrän är en primär huvudvärkssjukdom, vilket innebär att den inte orsakas av någon annan sjukdom. Enligt World Headache Alliance (WHA) och International Headache Society (IHS) definieras en typisk migränattack som ett återkommande huvudvärk som varar i 4-72 timmar och har följande kriterier:
1. Huvudvärken är pulsicerande eller trumhinnaaktig, och det kan finnas en känsla av att huvudet trycks ihop eller omsluts.
2. Huvudvärkenen är allvarliga nog för att störa normala aktiviteter.
3. Huvudvärkenen är åtföljd av minst två av följande symptom:
* Ensidig lokaliseringsområde (kan börja på ena sidan och sedan sprida sig till hela huvudet)
* Intensiteten ökar med rörelse, hostning eller strykningar över håret
* Förvärras av vanliga dagliga aktiviteter som gående upp för trappor eller böjningar
* Aura (visuella, sensoriska eller språkliga symptom som föregår huvudvärken med max 60 minuter)
4. Övriga symtom som kan förekomma under en migränattack är:
* Nedsatt koncentration och aptit
* Illamående, kräkningar eller magont
* Svindel, yrsel eller svaghet
* Ljuskänslighet (fotofobi) eller ljudkänslighet (fonofobi)
5. Ingen annan underliggande sjukdom ska kunna förklara huvudvärkenen.
Det är viktigt att notera att det finns olika typer av migrän, inklusive migrän utan aura och migrän med aura. Den senare typen kallas även klassisk migrän och är karaktäriserad av att aura föregår huvudvärken.
Aura migraine, även känt som klassisk migrän eller komplex partial migrän, är en typ av migrän som kännetecknas av att den föregås av en aura, som ofta inkluderar synförändringar som blinkningar, synfält reduceras (skotom), eller se synbara flimmerande linjer. Auroan kan också innebära känsel- eller taleförluster, svårigheter att röra sig, yrsel eller andra neurologiska symtom. Denna aura varar vanligtvis mellan 5 och 60 minuter och upphör gradvis. Efteråt kan en migränattack följa, men detta är inte alltid fallet.
Neurologi är ett medicinskt specialområde som fokuserar på diagnosen, behandlingen och förebyggandet av sjukdomar och störningar i nervsystemet. Detta inkluderar hjärnan, ryggmärgen och de perifera nerverna. Neurologer diagnosticerar och hanterar en bred väg av tillstånd, som stroke, epilepsi, multipla skleros, Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom, demens, migrän, nervskador, muskelsjukdomar och neurologiska komplikationer relaterade till systemiska sjukdomar. De utför ofta neurologiska undersökningar, tolkar resultaten från specialiserade tester som EEG, EMG och nervevitenskapliga studier, och använder sig av medicinsk behandling, rehabilitering och andra terapeutiska metoder för att hantera patienternas tillstånd.
'Ansiktsneuralgi', på medicinska svenska, är en smärtförstoring (hyperalgi) eller smärta som uppstår i antingen den yttre delen av ansiktet eller i käken. Smärtan följer ofta nerven trigeminus, som har sitt ursprung i hjärnan och innerverar ansiktsmusklerna, tänderna, tandköttet och huden på det främre huvudet.
Ansiktsneuralgi kännetecknas av att smärtan kan vara mycket stark, stickande eller brännande, och kan utlösas av enkel beröring eller vardagliga aktiviteter som tvätta ansiktet, tugga mat eller röra vid tänderna. De flesta patienter upplever smärtsvallningar som varar från några sekunder till några minuter och kan upprepas flera gånger om dagen under veckor, månader eller till och med år.
Det finns två huvudtyper av ansiktsneuralgi: typisk ansiktsneuralgi (TN) och atypisk ansiktsneuralgi (ATN). TN delas vanligtvis upp i tre undergrupper, beroende på vilka grenar av trigeminusnerven som är drabbade. ATN har en mildare klinisk presentation än TN och tenderar att vara mer symmetrisk.
Även om orsaken till ansiktsneuralgi ofta är okänd, kan den ibland bero på en kompression eller irritation av trigeminusnerven vid dess passage genom en liten hålrum i skallbasen, kallat foramen rotundum. Andra möjliga orsaker inkluderar trauma, infektion, tumörer och autoimmuna sjukdomar.
Behandlingen av ansiktsneuralgi kan vara svår och omfattar ofta en kombination av läkemedel, som antiepileptika eller antidepressiva, samt invasiva procedurer som mikrovågsbehandling, radiofrekvensablation eller kirurgi.
Tryptaminer er en klasse av neurotransmittere og psykoaktive forbindelser som inneholder en indre tryptamin-struktur. Dette inkluderer endogene neurotransmittere som serotonin (5-hydroxytryptamin, 5-HT) og melatonin, som er involvert i reguleringen av søvn, stemning, og andre fysiologiske funksjoner. Det inkluderer også psykedeliske stoffer som dimetyltryptamin (DMT), psilocin, og bufotenin, som kan påvirke bevisstheten og opplevelsen av virkelighet ved å interagere med serotoninreseptorer i hjernen.
SUNCT-syndrom, som står for "Short-lasting Unilateral Neuralgiform headache with Conjunctival injection and Tearing," er en sjeldn sykdom som tilhører gruppen av trigeminusneuralgi-lignende syndromer. Dette er en type av kronisk hodepine, karakterisert ved korte, men ekstremt smertefulle angrep i ansiktet eller hodet på én side. Angrepet varer vanligvis fra 1 til 60 sekunder, og kan forekomme opp til flere ganger i timen.
I tillegg til smerten, er det også typisk for SUNCT-syndromet at angrepene følges av rødme og trønnhet (conjunctival injection) og tårer (lacrimation) på samme side som smertestedet. Andre symptomer kan inkludere økt puls, svimmelhet, høretap og ændringer i blodtrykk under et angrep.
SUNCT-syndromet er en medisinsk uforklarlig sykdom, men det antas at den kan være forårsaket av abnorme signaler i trigeminusnerven eller andre nerver i hodet. Behandlingen av SUNCT-syndromet er vanskelig, men kan inkludere bruk av medikamenter som antiepileptika og kortikosteroider. I noen tilfeller kan invasive behandlingsmetoder som nervesammentrekking eller radiofrekvensablation være nødvendige for å lindre symptomene.
'Vaskulär huvudvärk' är ett samlingsbegrepp för olika typer av huvudvärksbesvär som orsakas av problem med kroppens blodkärl. Det innefattar till exempel migrän, klusterhuvudvärk och temporala artärit. Dessa tillstånd kan variera i svårighetsgrad och symptom, men de har alla med common denominator att de påverkar blodflödet i hjärnan eller omgivande kärl.
Migrän är en typ av vaskulär huvudvärk som ofta karaktäriseras av starka, pulsifierande smärtor på ena sidan av huvudet, samt ibland även sömnighet, illamående och ljuskänslighet. Klusterhuvudvärk är ett annat tillstånd som orsakas av problem med kroppens blodkärl, och kännetecknas av intensiva, ensidiga smärtor i ansiktet eller huvudet, ofta i anslutning till ögat. Temporal artärit är ett inflammatoriskt tillstånd som orsakar irriterande smärtor och hårdheter i tinningarna, samt ibland även feber och trötthet.
I allmänhet behandlas vaskulära huvudvärkssymptom med läkemedel som hjälper till att lindra smärtan och/eller reducera inflammationen i blodkärlen. I vissa fall kan också livsstilsförändringar, såsom stressreduktion och rökavvänjning, vara användbara för att hantera symtomen.
'Smärtstillande medel' (alternativt: 'smärtbehandlingsmedel') är ett samlingsbegrepp för läkemedel och andra substanser som används för att lindra, minska eller eliminera smärta. Smärtstillande medel kan vara av olika typer beroende på vilken typ av smärta de är tänkta att behandla. Några exempel på vanliga smärtstillande medel inkluderar:
1. Analgetika: Detta är en grupp av smärtstillande medel som verkar direkt på smärtsignalerna i kroppen och hjälper till att reducera smärtan utan att orsaka medvetslöshet eller sömn. Exempel på analgetika är paracetamol, acetylsalicylsyra och icke-opioid analgetikan (NAI) som diklofenak och ibuprofen.
2. Opioider: Detta är en grupp av starka smärtstillande medel som verkar på opioidreceptorerna i hjärnan och ryggmärgen för att minska smärtan. Exempel på opioider inkluderar morfin, oxycodon, fentanyl och hydromorfon.
3. Lokalbedövningmedel: Detta är en grupp av substanser som används för att lokalt blockera smärtsignaler i kroppen. De kan användas under operationer eller vid behandlingar som injektioner, där de orsakar en temporär förlust av känsel i området. Exempel på lokalbedövningmedel inkluderar lidokain och bupivacain.
4. Adjuvanta smärtstillande medel: Detta är en grupp av substanser som används tillsammans med andra smärtstillande medel för att öka deras effektivitet eller minska biverkningarna. Exempel på adjuvanta smärtstillande medel inkluderar kortikosteroider, antidepressiva läkemedel och antiepileptika.
Det är viktigt att använda rätt typ av smärtstillande medel beroende på typen och svårighetsgraden av smärtan. Läkare och sjuksköterskor kan hjälpa till att bestämma vilket läkemedel som är lämpligt för en viss patient.
"Enkät" er en medisinsk betegnelse. En enkät er en undersøkelsesmetode hvor man samler data gjennom spørsmål som stilles til en gruppe på forhånd valgte personer. Enkater kan være anonyme eller ikke-anonyme, og de kan gennemføres gjennom forskjellige medier, for eksempel skriftlige spørreskjemaer, telefonintervju, intervju ansikt til ansikt eller onlineundersøkelser.
I medisinsk sammenheng kan en enkät være brukt til å samle informasjon om pasienters symptomer, sykdomshistorie, livsstil, psykisk helse og andre faktorer som kan ha betydning for deres helse og behandling. Dataene fra en enkät kan hjelpe lege og helsepersonell i å diagnostisere, planlegge behandling og evaluere pasienters helse.
Indometacin är ett icke-steroidalt antiinflammatoriskt medel (NSAID) som används för att behandla smärta, inflammation och feber. Det fungerar genom att hämma en specifik typ av enzymer (cyklooxygenas-2, COX-2) som är involverade i produktionen av prostaglandiner, ämnen som orsakar smärta och inflammation.
Indometacin används vanligen för att behandla smärtor och inflammation relaterade till artros, reumatoid artrit, gikt och andra muskuloskelettala sjukdomar. Det kan också användas för att behandla migrän och andra typer av huvudvärk.
Liksom med andra NSAID-preparat kan indometacin orsaka biverkningar som mag-tarmrubbningar, ökad risken för blodproppar och hjärtinfarkt, höjd blodtryck och nedsatt njurfunktion. Dessa biverkningar tenderar att vara mer vanliga vid långvarig användning eller höga doser av läkemedlet.
Manodepressiv sjukdom, även känd som bipolär affektivt störning, är en mental ohälsa som karaktäriseras av upprepade episoder med maniska, hypomana eller depressiva symptom. Under en manisk episod kan individen uppleva ökad energi, eufori, tankeflöde och självsäkerhet, samt ha svårt att sätta sig stilla eller tänka klart. Under en depressiv episod kan personen känna sig nedstämd, hopplös, trött, sakna energi och ha ont i kroppen. I vissa fall kan individen uppleva både maniska och depressiva symptom samtidigt, ett tillstånd som kallas mixed state. Manodepressiv sjukdom påverkar personens humor, tankar, perception, handlingar och sömn. Det är en livslång sjukdom som behandlas med mediciner och psykoterapi.
Psykiska störningar (eller mentala störningar) är enligt Världshälsorganisationen WHO en allmän beteckning på en grupp sjukdomar, som kännetecknas av särskilda förändringar i känsloliv, tankar, perceptioner, minne, inlärning, motivation, uppfattning om verkligheten och beteende. Dessa förändringar är så pass allvarliga att de orsakar individen klart lidande eller funktionsnedsättning i vardagslivet. Psykiska störningar kan ha olika orsaker, exempelvis genetiska faktorer, hjärnskador, trauma, missbruk av droger eller alkohol, samt sociala och miljömässiga faktorer. Exempel på psykiska störningar är depression, schizofreni, ångeststörningar, personlighetsstörningar och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som exempelvis autism och ADHD.
Anxiety disorders are a category of mental health disorders characterized by feelings of excessive and persistent worry, fear, or anxiety that interfere with daily activities. According to the Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), there are several specific types of anxiety disorders, including:
1. Separation Anxiety Disorder: intense fear or anxiety about being separated from a person or place that provides feelings of security or safety.
2. Selective Mutism: consistent failure to speak in certain social situations where speaking is expected, despite the ability to understand and speak in other situations.
3. Specific Phobia: excessive and persistent fear of a specific object, situation, or activity that is generally not harmful.
4. Social Anxiety Disorder (Social Phobia): intense fear or anxiety about social interactions or performing in front of others.
5. Panic Disorder: recurrent unexpected panic attacks and constant worry about having another attack.
6. Agoraphobia: fear or anxiety about being in places or situations from which escape might be difficult or help unavailable in the event of a panic attack or other incapacitating or embarrassing symptoms.
7. Generalized Anxiety Disorder (GAD): excessive and persistent worry or anxiety about several aspects of life, for a period of six months or more.
8. Substance/Medication-Induced Anxiety Disorder: anxiety caused by the effects of a substance or medication.
9. Anxiety Disorder Due to Another Medical Condition: anxiety that is the direct physiological consequence of another medical condition.
10. Other Specified Anxiety Disorder and Unspecified Anxiety Disorder: categories for disorders with symptoms that do not meet the criteria for any of the specific anxiety disorders but still cause significant distress or impairment.
These disorders can significantly impact a person's quality of life, making it difficult to function in social, occupational, and other areas of life. Treatment typically involves psychotherapy, medication, or a combination of both.
'Affektiva störningar' är ett samlingsbegrepp inom psykiatrin för en grupp sjukdomar som kännetecknas av störningar i individens affekter, det vill säga känsloliv och stämning. Detta kan yttra sig i onormalt intensiva, långvariga eller ofta skiftande känslor, till exempel depression, mani eller både och. Affektiva störningar innefattar diagnoser som depressiva störningar, bipolära störningar och cyklotymiska störningar.
Den Diagnostiska och statistiska manualen för psykiatriska störningar (DSM) är en utförlig handbok publicerad av Amerikanska psykiatriska föreningen (APA). Den används globalt som ett referensverk för att diagnostisera och klassificera olika mentala störningar.
DSM innehåller en systematisk presentation av kriterier och symptom som behövs uppfylla för att ställa en diagnos på olika psykiatriska tillstånd, från neuropsykiatriska störningar till affektiva och personlighetsstörningar. Den innehåller också information om prevalens, incidens, riskfaktorer, komorbiditet och relaterade medicinska eller psykosociala problem för varje diagnos.
DSM har gått igenom flera uppdateringar sedan den publicerades första gången 1952, med senaste utgåvan DSM-5 som publicerades 2013. Det är värt att notera att DSM inte är det enda systemet för klassificering av mentala störningar; Världshälsoorganisationen (WHO) har också sitt eget klassifikationssystem, ICD-10 Kapitel V: Mentala och beteendestörningar.
Involutionsdepression, även känd som postpartum depression under andra betingelser, är en allvarlig form av depression som kan drabba kvinnor efter förlossning. Det är vanligare under de första månaderna efter förlossningen, men det kan också inträffa upp till ett år efter att barnet har fötts. Involutionsdepression skiljer sig från den mildare postpartum blues som många kvinnor upplever under de första veckorna efter förlossningen.
Symptomen på involutionsdepression kan vara allvarliga och inkludera:
* Kraftiga känslor av tristess, hopplöshet eller tomhet
* Tankar om självmord eller att skada sig själv eller barnet
* Svårigheter att sova, äta eller ta hand om sig själv
* Intensiv rastlöshet eller stillhet
* Förändringar i tänkande, minne eller koncentration
* Minskad intresse för aktiviteter som en gång var angelägna
* Överdrivet skuldkänslor eller oskuldiga känslor av att inte vara en bra mor
Involutionsdepression kan ha negativa effekter på moderns relation med barnet, partnern och andra familjemedlemmar. Det kan också påverka barnets utveckling och välbefinnande. Om du eller någon du känner upplever symtom på involutionsdepression bör du söka professionell hjälp så snart som möjligt. Behandlingen kan innefatta mediciner, terapi eller en kombination av båda.