Eikosatetraensyror som substituerats i någon position med en eller flera hydroxigrupper. De är viktiga intermediärer i en rad biosyntesförlopp som utgår från arakidonsyra och leder till ett antal biologiskt aktiva föreningar, så som prostaglandiner, tromboxaner och leukotriener.
En lipoxygenasmetabolit av arakidonsyra. Det är en kraftigt selekt iv ligand för märkning av mu-opioidreceptorer i såväl membran som vävnadssnitt. 12-S-ETE-analogen har rapporterats förstärka tumörce llers metastaseringsförmåga genom aktivering av proteinkinas-C.
En alkan-1-monooxygenas är ett enzym som katalyserar oxidationen av alkaner till primära alkoholer med en molekyl syre och en reducerande koenzym, ofta NADPH eller NADH. Detta enzym spelar en viktig roll i biologisk oxidation av kolföreningar och finns hos både prokaryota och eukaryota organismer.
Ett enzym som katalyserar oxidationen av arakidonsyra till 12-hydroperoxyarakidonat (12-HPETE), som i sin tur genom peroxidas snabbt omvandlas till 12-hydroxy-5,8,10,14-eikosatetraenoat (12-HETE). 12- hydroperoxiderna bildas företrädesvis i blodplättarna. EC 1.13.11.31.
Ett enzym som katalyserar oxideringen av arakidonsyra till 15-hydroperoxiarakidonat (15-HPETE), som snabbt omvandlas till 15-hydroxi-5,8,11,13-eikosatetraenoat (15-HETE). 15-hydroperoxiderna bildas fö reträdesvis i neutrofiler och lymphocyter. EC 1.13.11.33.
En omättad, essentiell fettsyra. Den finns i animalt fett samt i lever, hjärna och körtelvävnad och är en beståndsdel av animala fosfatider. Den bildas från linolsyra i födan och är en prekursor i bio syntesen av prostaglandiner, tromboxaner och leukotriener.
Ett enzym i oxidoreduktasklassen som katalyserar reaktionerna mellan linoleat och andra fettsyror och syre till hydroperoxi-fettsyraderivat. Närbesläktade enzymer i denna klass är arakidonatlipoxigenaser, arakidonat-5-lipoxigenas, arakidonat-12-lipoxigenas och arakidonat-15-lipoxigenas. EC 1.13.11.12.
En klass oxygenerade, endogena, omättade fettsyror, vilka är derivat av arakidonsyra. Till dessa hör prostaglandiner, leukotriener, tromboxaner och föreningar med hydroxieikosatetraensyra (HETE). De är hormonliknande ämnen med verkan i anslutning till syntesprocesserna, utan att ha någon funktionsändrande effekt i kroppen.
En grupp omättade fettsyror omfattande arakidonsyra och hydroxieikosatetraenosyra.
Används som antiseptiska medel.
Enzym som katalyserar oxideringen av arakidonsyra till hydroperoxiarakidonater (HPETE). Dessa produkter omvandlas sedan snabbt genom peroxidas till hydroxieikosatetraenosyra (HETE). Enzymreaktionens p ositionsspecificitet varierar från vävnad till vävnad. Slutsteget i lipoxigenasprocessen leder till leukotrienerna. EC 1.13.11.-.
Föreningar eller aktiva ämnen som binder till lipoxigenas och därmed hindrar dess substrat-enzymkoppling till arakidonsyra och bildandet av hydroxieikosatetraensyra och olika leukotriener.
En familj biologiskt aktiva föreningar som bildas av arakidonsyra genom oxidativ metabolism i 5-lipoxygenasprocessen. De medverkar i skyddsreaktioner och i fysiopatologiska tillstånd, så som akuta överkänslighetsreaktioner och inflammation. De har kraftfull verkan på många livsviktiga organ och system, inklusive hjärt-kärlsystemet, andningssystemet, det centrala nervsystemet, mag-tarmkanalen och immunsystemet..
8,11,14-eikosatriensyra. En 20-kolskedjad fettsyra, omättad i positionerna 8, 11 och 14. Endast i position 5 skiljer den sig från arakidonsyra, 5,8,11,14-eikosatetraensyra.
Ett enzym som katalyserar oxideringen av arakidonsyra till 5-hydroperoxiarakidonat (5-HPETE), som genom peroxidas snabbt omvandlas till 5-hydroxi-6,8,11,14-eikosatetraenoat (5-HETE). 5-hydroperoxidern a bildas framförallt i leukocyterna. EC 1.13.11.34.
En stor grupp isoenzymer (hemproteiner) som utgör nyckelkomponenter i det flerfunktionsoxidassystem som dels ansvarar för biosyntesen av steroider, fettsyror och gallsyror, dels bioomvandlingen av många främmande föreningar till mutagena och cancerframkallande ämnen. De flesta däggdjur har ett flertal avlägset besläktade fenobarbitalinducerbara genunderfamiljer. De indelas efter sina sekvensöverensstämmelser snarare än efter sina funktioner i CYP-genfamiljer (>40% homologi) och underfamiljer (>59% homologi). CYP1-, CYP2- och CYP3-genfamiljerna står för större delen av läkemedelsmetabolismen. EC 1.13.-.
Den dominerande metaboliten i neutrofila, polymorfonukleära leukocyter. Den stimulerar polymorfonukleära cellfunktioner, så som degranulering, bildande av syrekopplade fria radikaler, frisättande av arakidonsyra och ämnesomsättning.
Masoprokol är ett topisk (på huden applicerat) medel som används i behandlingen av aktiniska keratoser, en typ av förändringar i huden som orsakas av överexponering för ultraviolett strålning, ofta från solen. Masoprokol är en ester av salicylic acid och fungerar genom att mjukna huden och underlätta borttagningen av skadade celler. Det används vanligtvis i form av crème eller gel och appliceras direkt på det drabbade området en eller två gånger per dag.
Cellyteproteiner som binder eikosanoider med hög affinitet och utlöser intracellulära förändringar, vilka påverkar cellernas beteende. Bland eikosanoidreceptorerna finns receptorer för prostaglandiner, tromboxaner och leukotriener.
En grupp amider med den generella formeln R-CONH2.
Ett jonoforiskt polyeterantibiotikum från Streptomyces chartreusensis. Jonoforen binder och transporterar katjoner genom membran och kopplar bort oxidativ fosforylering medan den hämmar ATPas i leverm itokondrier hos råtta. Substansen används mest som biologiskt verktyg för att studera divalenta katjoners roll i olika biologiska system.
Vätskekromatografimetoder som har högt ingångstryck, hög känslighet och hög hastighet.
Flavanoner är en typ av flavonoid, som är en grupp naturligt förekommande polifenoler i växter. Flavanoner har en specifik kemisk struktur med en två-ringad kärna och en hydroxylgrupp på position 3. De kan förekomma i olika former, till exempel som glykosider (kopplade till en sockermolekyl) eller aglykona (fria). Flavanoner har potentialella hälsoeffekter, bland annat antioxidativa och antiinflammatoriska egenskaper.
Prostaglandin Endoperoxide Synthase (PTGS), also known as Cyclooxygenase (COX), is an enzyme involved in the conversion of arachidonic acid to prostaglandin H2, an important precursor for the synthesis of various prostanoids such as prostaglandins, thromboxanes, and prostacyclins. This enzyme exists in two main isoforms: COX-1 and COX-2, which differ in their expression patterns and regulation. COX-1 is constitutively expressed in most tissues and involved in maintaining homeostatic functions, while COX-2 is usually induced under pathological conditions and contributes to inflammation, pain, and fever. Inhibition of PTGS/COX enzymes is the primary mechanism of action for nonsteroidal anti-inflammatory drugs (NSAIDs), which are widely used in clinical practice for their analgesic, antipyretic, and anti-inflammatory effects.
Mättade monokarboxylsyror med 20 kol.
En mikroanalysteknik som kombinerar masspektrografi och gaskromatografi för såväl kvalitativ som kvantitativ bestämning av kemiska föreningar.
Essentiella fettsyror med 18 kol och två dubbelbindningar.
Umbelliferone, även känt som 7-hydroxykumarin, är ett organiskt förenande som tillhör gruppen kumariner. Det förekommer naturligt i vissa växter, särskilt i familjerna Apiaceae (eller Umbelliferae) och Rutaceae. Umbelliferon har en fluorescerande egenskap och är känt för att ha potentiala medicinska aktiviteter som antioxidativt, antiinflammatoriskt, antibakteriellt och antiviralt medelmangel.
5-Lipoxygenase-Activating Proteins (FLAPs) are a type of intracellular protein that play a crucial role in the biosynthesis of leukotrienes, which are inflammatory mediators involved in various physiological and pathophysiological processes, including allergic reactions, asthma, and cardiovascular diseases. FLAPs function as facilitators by binding and presenting arachidonic acid, a fatty acid precursor, to 5-lipoxygenase (5-LO), an enzyme that catalyzes the conversion of arachidonic acid into leukotrienes. In this way, FLAPs activate 5-LO and enhance its enzymatic activity, leading to increased production of leukotrienes. Therefore, FLAPs are important drug targets for the development of anti-inflammatory therapies aimed at reducing leukotriene synthesis in diseases characterized by excessive inflammation.
Trihydroxiderivat av eikosansyror. De erhålls primärt från arakidonsyra, men även eikosapentaensyraderivat finns. Många av dem är naturligt förekommande immunreglerare.
En 20-kol omättad fettsyra med 4 alkynbindningar. Den hämmar den enzymatiska omvandlingen av arakidonsyra till prostaglandin E(2) och F(2a).
I en enda mening kan SRS-A stå för "Slow Reacting Substance of Anaphylaxis", som är ett samlingsbegrepp för kemiska mediatorer, främst leukotriener och prostaglandiner, som spelar en viktig roll i den senare fasen av en anafylaktisk reaktion. Dessa substanser orsakar konstriktion (trångning) av luftvägarna och ökad slemproduktion, vilket kan leda till andningsbesvär och astma-liknande symtom.
(2S-(2 alfa,3 beta(1E,3E,5Z,8Z)))-3-(1,3,5,8-tetradekatetraenyl)oxiranbutansyra. En instabil allylepoxid som bildas av det omedelbara förstadiet 5-HPETE via stereospecifikt avlägsnande av en proton i position C-10 och dehydrering. Dess biologiska verkan bestäms främst av dess metaboliter, t ex leukotrien B4 och cysteinylleukotriener. Alternativt omvandlas leukotrien A4 till leukotrien C4 medelst glutation-S-transferas eller till 5,6-di-HETE genom epoxidhydrolas.
Mikroblåsor som bildas av det endoplasmatiska nätverket när celler brister. De kan isoleras genom differentialcentrifugering och utgörs av tre strukturtyper: ojämna vesiklar, släta vesiklar och ribosomer. Ett flertal enzymatiska processer är förknippade med mikrosomfraktioneringen.
En stor grupp enzymer som förmedlar oxidations-reduktionsreaktioner där en atom i en syremolekyl binds till det organiska substratet. Den reducerade syreatomen binds med väte och bildar vatten. Enzymerna kallas även monooxygenaser. Dessa reaktioner fordrar två substrat som reduktanter för var och en av de båda syreatomerna. Det finns olika klasser av enzymerna beroende på vilken typ av väteavgivande kosubstrat (koenzymer) som krävs för blandfunktionsoxidationen. EC 1.4 - 1.97.
Organiska föreningar med en -CO-NH2-radikal. Amider erhålls från syror genom ersättning av -OH med -NH2 och från ammoniak genom ersättning av H med en acylgrupp.
Peroxider som produceras i närvaro av en fri radikal genom oxidation av omättade fettsyror i cellen med molekylärt syre. Bildandet av lipidperoxider leder till nedbrytning av det ursprungliga fettet och därmed membrandefekter. De förorsakar därför en rad toxiska effekter in vivo, och produktion av lipidperoxider räknas som en patologisk process i biologiska system.
Calcium ionophores are pharmacological agents that increase the permeability of cell membranes to calcium ions (Ca²+). They function by forming a complex with calcium, which is then transported across the cell membrane, thereby elevating intracellular calcium concentrations. This increased calcium level can trigger various cellular responses, such as muscle contraction, hormone secretion, or activation of immune cells. A common calcium ionophore is A23187 (also known as calcimycin). It is crucial to handle these substances with care, given their potential to induce harmful effects on cells if not used appropriately and under controlled conditions.
Mättade C12-monokarboxylsyror.
"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.
Läkemedel som används för att åstadkomma sammandragning av blodkärlen.
I en enkel medicinsk kontext kan 'sulfoner' definieras som organiska föreningar som innehåller en sulfongrupp (-SO2-). Sulfoner är vanligen reaktiva och starkt elektronavtagande, vilket gör dem användbara i olika kemiska reaktioner. I vissa fall kan sulfoner användas inom medicinen som en del av läkemedelsmolekyler, där de kan påverka läkemedlets farmakologiska egenskaper, till exempel genom att påverka dess löslighet, stabilitet eller farmakokinetik.
Trombocyter. Kärnfria, små och skivformiga celler som bildas i megakaryocyterna och finns i blodet hos alla däggdjur. De är av betydelse för blodets koagulation.
En grupp organiska föreningar som bildas genom utbyte av en eller fler väteatomer i hydrazin mot alkyl- eller arylgrupper.
Ett antiinflammatoriskt medel av icke-steroidtyp (NSAID) som blockerar enzymet cyklooxygenas, som behövs för bildandet av prostaglandiner och andra autakoider. Det hämmar även polymorfa leukocyters motilitet.
3,4-dihydroxikanelsyror. En klass fenolsyror besläktade med klorogensyra, p-kumarsyra, vaniljsyra osv., vilka finns i växtvävnader. De är inblandade i växternas tillväxtreglering.
Föreningar eller ämnen som reagerar med cyklooxygenas (prostaglandin-endoperoxidsyntas) och därmed hindrar detta från att ingå substrat-enzymkombination med arakidonsyra och bilda eikosanoider, prostaglandiner och tromboxaner.
Neutrofila leukocyter, eller neutrofiler, är en typ av vit blodkropp (leukocyt) som spelar en viktig roll i kroppens immunförsvar. De utgör den största andelen av de cirkulerande vita blodkropparna och hjälper till att skydda kroppen mot infektioner genom att fagocytera, det vill säga svälja och förstöra främmande partiklar såsom bakterier och svampar. Neutrofilerna innehåller en speciell typ av proteiner, kallade neutrofila granuler, som kan släppas ut för att döda patogener. När ett infektionshot uppfattas av kroppen ökar produktionen och aktiveringen av neutrofiler, vilket kan leda till en ökning av deras antal i blodet, kallat neutrofili.
En dubbelomättad fettsyra som är vanlig i växtglykosider. Den är en essentiell fettsyra i däggdjursföda och ingår i biosyntesen av prostaglandiner och cellmembran.
Enzymer som reversibelt katalyserar bildandet av epoxid eller arenoxid från glykol resp. aromatisk diol. EC 3.3.2.3.
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
Njurens ytterskikt, beläget under njurkapseln och bestående av njurnystan, distala och proximala njurkanaler.
Fosfolipase A2 (PLA2) är ett enzym som bryter ned fosfolipider, en typ av lipider som är en viktig komponent i celldelar och cellmembran. PLA2 specifikt klyver esterbindningen vid den snabbare fettsyrans (acylgruppens) område nära tvåa kolatom i glycerolbackbonet, vilket resulterar i att en fritt fettsyra och ett lysofosfolipid bildas. Den fritt satta fettsyran är ofta en polyinsättad fettsyra som kan vara inblandad i inflammatoriska processer. PLA2-enzym har också visat sig ha en viktig roll i celldelning, neurotransmission och andra cellulära processer.
Fettsyror, vars kolkedjor innehåller en eller flera dubbel- eller trippelbindningar mellan kolen.
En njurartär är ett blodkärl som försörjer njuren med syre och näringsämnen, och transporterar bort avfallsprodukter såsom urinämnen från njuren tillbaka till hjärtat.
'Thromboxane B2' är en stabil, nedbrytningsprodukt av prostaglandinhinundringsvägen, som orsakar vasokonstriktion och plättaggregering, vilket kan leda till blodproppsbildning.
Stereoisomerism är en form av isomeri, där två eller fler molekyler har samma kemiska formel och struktur, men differar i rumslig orientering av deras atomgrupper. Detta innebär att de har samma typ och antal atomer, men skiljer sig åt genom att vara speglar av varandra, liknande vänster- och högerhanden, vilket kallas att vara en form av "enantiomerer". Stereoisomeri är viktigt inom farmakologi eftersom olika stereoismoriska former av samma molekyl kan ha olika biologiska aktivitet och effekter på levande organismer.
Prostaglandiner är signalmolekyler som produceras av kroppens celler och har diverse effekter på kroppsfunktionerna, såsom reglering av smärta, inflammation, sömnschema, blodtryck och skydd av magsäcken. De är en del av en större grupp lipidmolekyler som kallas eikosanoider och bildas från essentiella fettsyror som inkorporeras i cellemembranen.
Cyclooxygenase-1 (COX-1) är ett enzym involverat i prostaglandinsyntesen, som producerar prostaglandiner, tromboxaner och leveranshormonliknande substanser (PGES) från arakidonsyra under fysiologiska förhållanden. Det hör till enzymklassen oxidoreduktaser och är konstitutivt uttryckt i många celltyper, inklusive endotelceller, fibroblaster och monocyter/makrofager. COX-1 producerar prostaglandiner som skyddar mag- och tarmepitel, reglerar reninsekretion och blodtrycket samt underhåller nyttigheten hos aggregerande plattor.
Enzyminhibitorer är substanser som sänker eller helt stoppar en enzymes aktivitet genom att binda till enzymet. Detta resulterar i försening eller minskning av den kemiska reaktionen som enzymet annars skulle ha katalyserat. Enzymer är proteinmolekyler som accelererar biologiska reaktioner inom celler, och deras aktivitet kan regleras genom olika mekanismer, däribland användning av enzyminhibitorer.
Kemiska ämnen som ökar genomsläppligheten för specifika joner hos biologiska eller konstgjorda lipidmembran. De flesta jonoforer är förhållandevis små organiska molekyler som verkar som rörliga bärare inom membranen eller som sammansmälter till att bilda jonkanaler genom membranen. Många är antibiotika, och många verkar som frikopplande medel genom att kortsluta protongradienten över mitokondriemembran.
En grupp polymerer framställda genom polymerisation av någon monomer med oxirangrupp(er).
Ett organ i kroppen som filtrerar blod för utsöndring av urin och reglerar jonkoncentration.
En grupp fosfatidacylhydrolaser som katalyserar hydrolys av en av acylgrupperna i fosfoglycerider eller glycerofosfatidater. Fosfolipas A1 hydrolyserar acylgruppen vid position 1 (EC 3.1.1.32), och fosfolipas A2 hydrolyserar acylgruppen kopplad till position 2 (EC 3.1.1.4). Syn. PLA.
Blodkärlens icke-tvärstrimmiga, icke viljestyrda muskelvävnad.
Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.
Ett enkelt, täckande lager av celler som bekläder de inre ytorna av hela kärlsystemet och reglerar transporten av makromolekyler och blodkomponenter från vävnad till lumen. Denna funktion har kunnat studeras i detalj i kapillärkärl.
Det vanligaste och biologiskt mest aktiva prostaglandinet hos däggdjur. Det uppvisar de flesta av prostaglandinernas typiska, biologiska verkningsmekanismer och har använts i stor omfattning som oxytociskt medel.
Viktig fleromättad fettsyra i fiskolja. Den tjänar som prekursor för prostaglandin-3- och tromboxan-3-familjerna. Diet rik på eikosapentaensyra sänker serumfetthalten, reducerar incidensen av kar diovaskulära sjukdomar, förhindrar trombocytaggregation och hämmar omvandlingen av arakidonsyra till tromboxan-2- och prostaglandin-2-familjerna.
Den fysiologiska minskningen av blodkärls tvärrsnitt genom sammandragning av kärlens glatta muskulatur.
Den fysiologiska vidgningen av blodkärl genom avslappning av kärlens glatta muskulatur.
Njurcirkulation, även kallat renalt blodflöde, refererar till det totala blodflödet som passerar genom njurarna per minut. Det är en viktig process som hjälper till att filtrera avslackat och avfall från blodet samt hålla kroppens vätska- och elektrolytbalans i jämvikt.
Koppling av en hydroxylgrupp till en förening i en position där den inte tidigare funnits.
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
Den inre delen av njuren, bestående av strierade, konformiga massor, njurpyramiderna, vars basytor är närmast barken, och vars toppar bildar utskott in i de mindre njurkalkarnas utrymmen.
Protein Kinase C-alpha (PKC-α) är ett enzym som tillhör serin/treoninkinasfamiljen och spelar en viktig roll inom cellsignalering. Det aktiveras av diacylglycerol (DAG) och calciumjoner och får därpå förmågan att fosforylera, det vill säga överföra en fosfatgrupp till, serin- eller treoninresidyer på målproteiner. PKC-α är involverat i en rad cellulära processer som celldelning, differentiering och apoptos. Dess aktivitet kan vara störd i olika patologiska tillstånd, såsom cancer och neurodegenerativa sjukdomar.
En analysmetod som används för att bestämma ett kemiskt ämne utifrån dess massa med hjälp av någon form av masspekrometer.
Förekomsten av strukturella skillnader hos vissa kemiska föreningar, fast föreningarna har samma elementära sammansättning.
Den aktiva formen av angiotensin. Det är en oktapeptid, syntetiserad från angiotensin I, som finns i blodet och som snabbt bryts ned. Angiotensin II ger kraftig kärlsammandragning, med förhöjning av b lodtrycket som följd. Den bovina formen, som har klinisk och experimentell användning, har valin i position 5, där den humana formen har isoleucin.
Strukturellt likartade enzymer med samma katalytiska mekanism, men med olika kemiska, fysikaliska eller immunologiska egenskaper.
Kromatografi på tunna lager av adsorbenter i stället för i kolonn. Det adsorberande medlet kan vara aluminiumoxid, kiselgel, silikater, träkol eller cellulosa.
Det tryck som det cirkulerande blodet utövar på kärlväggarna.
Triazoler är en klass av organiska föreningar som innehåller en treatomig ring, bestående av två kolatomer och tre kväveatomer (1,2,3-triazol eller 1,2,4-triazol), som kan användas inom medicinen som byggstenar i läkemedel för behandling av olika sjukdomstillstånd, såsom svampinfektioner och cancer.
I en enkel mening kan 'signalomvandling' inom medicin definieras som processen där celler konverterar inkommande signaler, ofta i form av hormoner, neurotransmittorer eller tillväxtfaktorer, till intracellulära svar genom en kaskad av biokemiska händelser. Detta kan leda till aktivering eller inhibitering av vissa cellulära funktioner och är en central mekanism i cellkommunikationen och regleringen av cellulär homeostas.
De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten i samband med enzymsyntes.
Lipider med en eller flera fosfatgrupper, särskilt sådana som kommer av glycerol (glycerofosfolipider) eller sfingosin (sfingolipider). De är pollipider av stor betydelse för cellmembraners struktur och funktion och är de rikligast förekommande membranlipiderna, även om de inte finns lagrade i större mängd.
Prototypsubstansen för behandling av milda till medelsvåra smärtor. Den utgör den verksamma beståndsdelen i smärtstillande läkemedel som aspirin, albyl, magnecyl m fl och har antiinflammatoriska och f ebernedsättande egenskaper. Genom att hämma cyklooxygenas hämmar den också prostaglandinbiosyntesen. Acetylsalicylsyra hindrar dessutom blodproppsbildning och används för att förebygga tromboser.
Superoxid är en reaktiv syreradikal med formeln O2•–, som bildas när ett extra elektron tillfälligt adderas till syre (O2). Detta kan ske naturligt under celldygnets gång eller som en följd av externt oxidativ stress. Superoxider är involverade i flera cellulära processer, inklusive signaltransduktion och immunförsvar, men de kan också vara skadliga då de reagerar med andra molekyler och bildar mer reaktiva syrearter som kallas för reaktiva syrearter (ROS). Överproduktion av ROS kan leda till celldamage och är associerat med flera patologiska tillstånd, såsom åldrande, cancer och neurodegenerativa sjukdomar.
Cyclooxygenase-2 (COX-2) är ett enzym som spelar en viktig roll i inflammation och smärta. Det produceras som svar på olika signalsubstanser vid cellskada eller infektion, och orsakar en ökad syntes av prostaglandiner, vilka är hormonliknande ämnen som bidrar till inflammation, feber och smärta. COX-2 är därför ett viktigt mål för läkemedel som används för att behandla smärta och inflammation, så kallade icke-steroida antiinflammatoriska preparat (NSAID).
Fetter som bildas genom förestring av glycerin med två fettsyror.
"Oxidation-reduction, or redox, refers to a type of chemical reaction where there is a transfer of electrons between two molecules, leading to a change in their oxidation state."

Hydroxieikosatetraensyror är en grupp av organiska syror som innehåller 20 kolatomer och har en karboxylgrupp (–COOH) och två hydroxylgrupper (–OH) i molekylen. De är derivat av eikosatetraensyra, som har fyra dubbelbindningar i kolkedjan. När det finns en eller flera hydroxylgrupper i molekylen kallas de för hydroxieikosatetraensyror. Dessa fettsyror är viktiga biologiskt aktiva ämnen som deltar i inflammatoriska processer och har potential att fungera som antioxidanter. De förekommer naturligt i vissa livsmedel, till exempel fiskolja och gröna lökblad.

12-Hydroxy-5,8,10,14-eikosatetraenosyra är en typ av fettsyra som kallas en hydroксиkationsprodukt av arakidonsyra. Den bildas när en hydroxylgrupp (–OH) adderas till kolatomnummer 12 i den långa kedjan av kolatomer i arakidonsyra. Detta ämne är involverat i inflammatoriska processer och kan ha potentiala som en markeör i diagnostiska tillämpningar.

Alkan-1-monooxygenas er en type enzym som hjelper med å oksidere (brenne) fedtstoffer i kroppen. Disse enzymer inkluderer blandt annet de som kaller cytochrom P450-enezymene, og de er involvert i metaboliseringen av mange forskjellige typer medisiner og giftstoffer i leveren.

Specifikt kan Alkan-1-monooxygenas enzymer katalyse reaksjonen hvor et syre (typisk ilt) blir lagt til en alkan, for å forme en alcohol. I denne reaksjonen blir kulstoffet i den første carbon-atomet i alkanketten oksideret fra en hydrogen-til en hydroxylgruppe (-OH). Dette resulterer i dannelse av en primær alcohol, som kan viderebrennes til andre produkter.

Det er viktig å nevne at Alkan-1-monooxygenas-enezymene også kan være involvert i biosyntesen av visse steroider og andre lipider i kroppen.

Arachidonate 12-lipoxygenase är ett enzym som tillhör lipoxygenasfamiljen och katalyserar oxidationen av arakidonsyra till 12(S)-hydroperoxyeicosatetraenoic acid (12-HPETE). Detta enzym spelar en viktig roll i ämnesomsättningen och har visats ha en betydande funktion inom immunförsvaret, inflammation och hemostas.

Arachidonate 15-lipoxygenase (ALOX15) er ein enzym som katalyserer omforminga av fedtsyrer, mer præcis arakidonsyre, til biologisk aktive lipidyklekomponenser. Disse komponenser spiller en viktig rolle i reguleringa av inflammasjon og immunrespons. ALOX15 finnast naturligvis i mange typer av kroppens celler, blant annet i huden, lungene og leveren. Dessutan kan ALOX15 spille en rolle i kreftutvikling og progressjon.

Arachidonic acid is a type of polyunsaturated fatty acid that is essential for the human body. It is a 20-carbon fatty acid with four double bonds, and its chemical formula is C20H32O2. Arachidonic acid is an important precursor in the biosynthesis of various eicosanoids, which are signaling molecules that play crucial roles in inflammation, immune response, and other physiological processes.

Arachidonic acid is not produced by the human body and must be obtained through diet. It is found in high concentrations in animal products such as meat, eggs, and dairy products. Once ingested, arachidonic acid is stored in cell membranes, particularly in phospholipids.

When the body needs to produce eicosanoids, enzymes called cyclooxygenases (COX) and lipoxygenases (LOX) break down arachidonic acid into various metabolites, including prostaglandins, thromboxanes, and leukotrienes. These eicosanoids play important roles in regulating blood pressure, modulating immune responses, and mediating pain and inflammation. However, excessive production of eicosanoids can contribute to the development of various diseases, such as cardiovascular disease, cancer, and autoimmune disorders. Therefore, maintaining a balanced intake of arachidonic acid is important for overall health.

Lipoxygenaser (LOX) är en grupp enzymer som katalyserar oxidationen av fleromättade fettsyror, särskilt arakidonsyra, eikosapentaensyra och eikosatriensyra. Denna reaktion resulterar i bildandet av lipoxiner, hepoxiler, resolviner och leukotriener, som alla är biologiskt aktiva lipidmeddelanden som spelar en viktig roll i inflammationen och immunförsvaret. Lipoxygenaser delas in i tre huvudgrupper baserat på positionen av syreatomen de introducerar i substratet: 5-LOX, 12-LOX och 15-LOX. Dessa enzymer finns naturligt i många olika celltyper, inklusive leukocyter, endotelceller och epitelceller.

Eikosanoide är en grupp signalsubstanser som är derivat av fettsyror med 20 kolatomer, och de spelar en viktig roll inom immunologi och inflammation. De två huvudgrupperna av eikosanoider är prostaglandiner och leukotriener. Prostaglandinerna är involverade i en rad fysiologiska processer, såsom smärta, feber, samt blodflödes- och slemhinnsreglering. Leukotrienierna bidrar till inflammationen genom att attrahera vita blodkroppar till inflammationsområdet och orsaka konstriktion av luftvägarna.

Eikosanoider syntetiseras från fettsyror med två dubbelbindningar, såsom arakidonsyra, eikosapentaenoinsyra (EPA) eller dokosahexaenoinsyra (DHA). Den specifika eikosanoiden som bildas beror på vilken typ av enzym som aktiveras för att bryta ned fettsyran. Cyklooxygenas-enzym (COX) är ett exempel på ett sådant enzym, och det finns två huvudtyper: COX-1 och COX-2. Förekomsten av dessa enzymer varierar mellan olika celltyper, och de aktiveras i samband med inflammation eller skada.

Eikosanoider har kort livslängd och verkar lokalt i den cell som de producerats inom. De är involverade i en rad sjukdomar, såsom astma, reumatoid artrit, cancer och kardiovaskulära sjukdomar. Flera läkemedel riktas mot eikosanoidreceptorerna för att behandla dessa tillstånd.

Arachidonic acid is a type of polyunsaturated fatty acid that is found naturally in the body and in certain foods. It plays an essential role in the structure and function of cell membranes, particularly in the brain and immune system.

When the body is injured or infected, arachidonic acid is released from the cell membrane and metabolized into various compounds called eicosanoids, which include prostaglandins, thromboxanes, and leukotrienes. These eicosanoids play important roles in regulating inflammation, blood clotting, and other physiological processes.

However, excessive production of arachidonic acid-derived eicosanoids can contribute to the development of various diseases, including cardiovascular disease, cancer, and autoimmune disorders. Therefore, maintaining a balance of arachidonic acid in the body is important for overall health and wellbeing.

Amidiner är en grupp av kemiska föreningar som innehåller en amidgrupp, som består av en kolatom (C) bindd till två syreatomer (O) genom dubbelbindningar. Amidin är specifikt en typ av amidförening där två aminogrupper (–NH2) är bundna till samma kolatom som den karboxylgrupp (–COOH) som omvandlats till en karbamidgrupp (–CONH2).

I medicinsk kontext kan amidiner ha betydelse som biologiskt aktiva föreningar, exempelvis som signalsubstanser eller enzyminhibitorer. Vissa läkemedel innehåller också amidinfunktionella grupper, och deras farmakologiska egenskaper kan vara beroende av denna funktionella grupp.

Arachidonic acid lipoxygenases (ALOX) är en grupp enzymer som katalyserar oxidationen av den polyungesatta fettsyran arakidonsyra till olika lipoxiner, hepoxiler och hydroperoxyeicosatetraenoic syror (HpETE). Dessa ämnen är alla biologiskt aktiva mediatorer som spelar en viktig roll i inflammation, immunförsvar och andra fysiologiska processer.

Det finns flera olika isoformer av ALOX, varav de mest studerade är 5-LOX, 12-LOX och 15-LOX. Dessa enzymer skiljer sig åt i vilken position på arakidonsyran de katalyserar oxidationen, vilket leder till bildning av olika slags lipoxiner och HpETE.

ALOX-enzymen är involverade i en rad patologiska processer, såsom astma, cancer, neurodegenerativa sjukdomar och kardiovaskulära sjukdomar. Deras aktivitet kan moduleras av olika läkemedel, vilket gör dem till intressanta mål för terapeutisk intervention.

Lipoxygenase (LOX) inhibitors, eller lipoxigenashämmare, är en grupp av ämnen som hämmar enzymet lipoxygenas. Lipoxygenaser är en grupp enzymer som spelar en viktig roll i inflammation och immunförsvar genom att katalysera oxidationen av polyungrda fettsyror, särskilt arakidonsyra, till lägre omättade hydroperoxider. Dessa ämnen är förstadier till eikosanoider som leukotriener och lipoxiner, vilka är signalmolekyler involverade i inflammation och immunförsvar.

Lipoxygenasehämmare används inom medicinen för att behandla sjukdomar där inflammation och immunreaktioner spelar en viktig roll, till exempel astma, allergier, neuroinflammatoriska sjukdomar och cancer. Genom att hämma lipoxygenasaktiviteten kan man minska produktionen av pro-inflammatoriska eikosanoider och på så sätt reducera inflammationen i kroppen.

Leukotriener är en typ av lipidmediatorer som spelar en viktig roll i inflammatoriska processer i kroppen. De produceras främst av vita blodkroppar, såsom eosinofiler och neutrofiler, under stimulering av olika immunogena agens som exempelvis allergen, infektion eller skada.

Leukotrienerna är involverade i diverse patologiska processer som bronkospasm, edem och ökad sekretion vid astma, allergisk rhinit, COPD (Chronic Obstructive Pulmonary Disease) och andra inflammatoriska tillstånd. De har också en viktig roll i patogenesen av hudsjukdomar som eksem och psoriasis.

Det finns fyra huvudsakliga typer av leukotriener: LTB4, LTC4, LTD4 och LTE4. Dessa molekyler utövar sin biologiska aktivitet genom att binda till specifika receptorer på målceller, vilket leder till en uppsättning cellulära svar som kan variera beroende på typ av leukotrien och typ av målcell.

I medicinsk kontext används ofta läkemedel som blockerar leukotrienreceptorerna eller hämstar leukotrienbiosyntesen för att behandla inflammatoriska sjukdomstillstånd, särskilt astma och allergisk rhinit.

8,11,14-Eikosatriensyra, även känd som dihomo-gamma-linolensyra (DGLA), är en omega-6 fettsyra med 20 kolatomer. Den syntetiseras i kroppen från den essentiella fettsyran linolsyra genom en desaturationsreaktion och en elongationsreaktion. DGLA är en prekursor till prostaglandin D-series, som har antiinflammatoriska egenskaper.

Arachidonate 5-lipoxygenase, ofta förkortat 5-LOX eller ALOX5, är ett enzym som spelar en viktig roll i ämnesomsättningen och inflammationen i kroppen. Det katalyserar en reaktion där det oxiderar arakidonsyra till 5-Hydroperoxyeicosatetraenoic acid (5-HPETE), som är en förstadieprodukt till leukotriener, som är kända för att vara proinflammatoriska mediatorer.

5-LOX finns främst i vita blodkroppar, särskilt neutrofila granulocyter och mastceller, och aktiveras av olika signalsubstanser som till exempel cytokiner och growth factors. Dessutom kan det aktiveras av calciumjoner (Ca2+) och fosforylering.

Överaktivitet eller överproduktion av 5-LOX har visats vara involverat i flera sjukdomar, särskilt relaterade till inflammation och immunförsvaret, såsom astma, allergier, neuroinflammatoriska sjukdomar och cancer.

Cytochrome P-450 är ett enzymkomplex som finns i levern och är involverat i nedbrytningen och metabolismen av flertalet läkemedel, toxiner och hormoner. Det heter "P-450" eftersom det absorberar ljus vid en våglängd på 450 nanometer när det är i sin reducerade form. Cytochrome P-450 kan finnas i flera olika isoformer, och dess aktivitet kan variera mellan individer, vilket kan ha betydelse för effekt och biverkningar av läkemedel.

Leukotriene B4 (LTB4) är en lipidmediator som spelar en viktig roll i inflammation och immunförsvar. Det produceras från arakidonsyra, en fettsyra som finns i cellmembranet, av enzymet 5-lipoxygenas. LTB4 är känt för sin starka kemotaxiska aktivitet och attraherar därför vita blodkroppar, särskilt neutrofila granulocyter, till området där inflammationen pågår. Detta bidrar till att underlätta cellernas rekrytering och aktivering i inflammatoriska processer. LTB4 har också visat sig ha effekter på smärta och feber, och dess onormala reglering kan vara involverad i patologiska tillstånd som astma, reumatoid artrit och cancer.

Masoprokol är ett organisk ämne som har använts i vissa topiska (på huden applicerade) läkemedel för behandling av aktinisk keratos och andra hudförändringar. Det verkar genom att sakta ned celldelningen och dödas celler i det påverkade området.

Emellertid, Masoprokol är inte längre en godkänd aktiv ingrediens för läkemedelsanvändning i många länder, inklusive USA, på grund av bristen på tillräckliga bevis för dess säkerhet och effektivitet.

Eikosanoide receptorer är en typ av receptorproteiner som binder till eikosanoider, vilka är signalmolekyler som deltar i inflammation och immunförsvar. Exempel på eikosanoider inkluderar prostaglandiner, tromboxaner och leukotriener.

Det finns två huvudgrupper av eikosanoide receptorer: prostaglandinreceptorer och leukotrienreceptorer. Prostaglandinreceptorerna kan delas upp i fyra underkategorier (DP, EP, FP och IP) och leukotrienreceptorerna kan delas upp i två underkategorier (CysLT1 och CysLT2).

Eikosanoide receptorer är involverade i en mångfald av fysiologiska processer, såsom smärta, feber, inflammation, blodtryckreglering och immunrespons. Dysfunktion eller störningar i eikosanoide receptoraktivitet har visats vara involverade i en rad sjukdomstillstånd, inklusive astma, cancer, kardiovaskulära sjukdomar och neurologiska störningar.

'Formamider' är en samlingsbeteckning för organiska föreningar som innehåller en formylgrupp (–CHO) och en aminogrupp (–NH2). Den enklaste formamiden är formamid själv, som har den kemiska formeln HC(O)NH2. Formamider kan också betraktas som derivat av väteformiat (HCO2H), där en hydroxylgrupp (–OH) har ersatts av en aminogrupp.

Formamider är intressanta föreningar inom organisk kemi eftersom de kan undergå en rad olika reaktioner, såsom cykaliseringar, kondensationer och andra typer av omfördelningar av atomgrupper. De kan också användas som byggstenar vid syntesen av mer komplexa organiska molekyler, inklusive vissa läkemedel och naturliga produkter.

Calcimycin, också känt som mangan(II)tetraphenylporfyrin, är ett pigmentmolekyler som utvinns från Streptomyces chartreusis-bakterier. Det är en typ av komplext bindningsförening som innehåller en manganjon och en porfyrinring.

I medicinsk kontext, används calcimycin ofta som ett forskningsverktyg för att studera cellulära processer, särskilt inom områdena jontransporter och signaltransduktion. Det har också visat sig ha potentialen som en behandling för sjukdomar som beror på störningar i kalciumhomöostas, såsom hyperparatyreoidism och sepsis.

Calcimycin fungerar genom att öka intracellulärt kalciumnivåer genom att verka som en jonofor, vilket gör att det kan transportera joner över cellytiska membran. När calcimycin binder till cellmembranet, bildar det komplex med kalciumjoner och hjälper dem att diffundera in i cellen, vilket orsakar en ökning av intracellulära kalciumnivåer.

Det är värt att notera att calcimycin inte används som en etablerad medicinsk behandling och fortsatta studier krävs för att fastställa dess säkerhet och effektivitet som läkemedel.

Högtrycksvätskekromatografi (High Performance Liquid Chromatography, HPLC) är en analytisk teknik som används för att separera, identifiera och kvantifiera enskilda komponenter i en blandning. Den bygger på att en provblandning innehållande de olika substanserna injiceras under högt tryck genom en kolonn fylld med ett stationärt material, som kan vara en flytande (reversed-phase HPLC) eller fast fas (normal-phase HPLC).

Provblandningen elueras sedan genom kolonnen med en lösningsmedel (eluent) i en kontrollerad flödeshastighet. De olika substanserna i provblandningen interagerar på olika sätt med det stationära materialet och eluenten, vilket leder till att de separeras från varandra när de passerar genom kolonnen. Detta ger upphov till en kromatogram där varje substans visas som en peak i tiden (retention time) efter det att den har eluerats ut från kolonnen.

HPLC är en mycket känslig och exakt metod som används inom många områden, till exempel för att analysera läkemedel, livsmedel, miljöprover och biologiska vätskor. Genom att jämföra retention time och peakformen med referenssubstanser kan man identifiera och kvantifiera de olika substanserna i provblandningen.

Flavanoner är en typ av flavonoid, som är en grupp naturligt förekommande ämnen i växter. Flavanoner har en speciell kemisk struktur och tillhör den större klassen av polyphenoler. De kan ha potentiala hälsoeffekter, bland annat antioxidativa och antiinflammatoriska egenskaper. Exempel på flavanoner är hesperetin, naringenin och eriodictyol.

Prostaglandin-endoperoxid-syntase (PTGS), også kjent som ciklooxygenase (COX), er et enzym som spiller en viktig rolle i prosessen med å produsere prostaglandiner og tromboxaner, som er typer av lipidmedierede signalkjemikalier involverte i inflammasjon, smerte, feber, immunrespons og andre fysiologiske funksjoner.

Det finnes to hovedformer av PTGS-enzymet: COX-1 og COX-2. COX-1 er konstitutivt uttrykt i mange typer celler og involvert i homeostasis, mens COX-2 primært er inducerbar under inflammatoriske forhold og bidrar til prosessen med å produsere prostaglandiner som driver inflammasjon.

PTGS katalyserer omdanningen av arakidonsyre, en fedtsyre, til prostaglandin-endoperoxider, som er forløpper i syntesen av prosstaglandiner og tromboxaner. Disse signalkjemikaliene har mange viktige fysiologiske funksjoner, men kan også være involvert i patofysiologiske tilstander som inflammasjon og smerte.

I klinisk praksis er PTGS-inhibitorer, også kjent som ikke-steroidale antiinflammatoriske medisiner (NSAID), ofte brukt for å reducere inflammasjon og smerte ved å blokkere aktiviteten til COX-enzymet.

Eikosansyror, även kända som omega-6-fettsyror, är en typ av polyungesättade fettsyror (PUFA) som innehåller 20 kolatomer och sex dubbla bindningar. Den mest vanliga eikosansyran är linolsyra (LA, 18:2n-6), som är en essentiell fettsyra som måste tas in via kosten eftersom den inte kan syntetiseras i kroppen. Andra exempel på eikosansyror inkluderar gamma-linolensyra (GLA, 18:3n-6), dihomo-gamma-linolensyra (DGLA, 20:3n-6) och arachidonsyra (AA, 20:4n-6).

Eikosansyror är viktiga för många kroppsliga funktioner, inklusive hudens hälsa, näringsupptag, reproduktiv hälsa och inflammatoriska processer. Arachidonsyra är särskilt viktig eftersom den är en prekursor för eikosanoidhormoner som prostaglandiner, leukotriener och tromboxaner, vilka alla spelar en roll i inflammationen och immunförsvaret.

Även om eikosansyror är viktiga för kroppen, kan en överkonsumtion av dem leda till hälsoproblem. En hög andel eikosansyror jämfört med omega-3-fettsyror i kosten kan öka risken för inflammatoriska sjukdomar som hjärt-kärlsjukdomar, cancer och autoimmuna sjukdomar. Därför rekommenderas ofta att inta en balanserad kost med ett jämnt förhållande mellan omega-6- och omega-3-fettsyror.

Masskromatografi-Masspektrometri (MS/MS) är en analytisk teknik som kombinerar masskromatografi (MS) och masspektrometri för att identifiera och karaktärisera molekyler, vanligtvis biologiska ämnen såsom proteiner och peptider.

I första steget, masskromatografin, separerar man en komplex blandning av molekyler baserat på deras massa och laddning. Detta sker genom att leda den komplexa blandningen genom ett kolonnpackat med en stationär fas, där varje molekyl interagerar olika starkt beroende på sin massa och laddning.

I det andra steget, masspektrometrin, ioniseras de separerade molekylerna och accelereras genom ett elektriskt fält, vilket resulterar i att de färdvasas genom ett analysrum där de sorteras baserat på deras massa till laddning (m/z) förhållande.

I en MS/MS-analys, utsätts de intressanta jonerna från masskromatografin för en ytterligare rund av fragmentering i masspektrometern, vilket ger upphov till fragmentjoner som kan användas för att identifiera och karaktärisera den ursprungliga molekylen.

MS/MS är en mycket kraftfull teknik inom proteomik, farmakologi och toxikologi, då den möjliggör höggradig specificitet och känslighet vid identifiering av olika typer av molekyler.

Linolsyror är en typ av fleromättade fettsyror som är essentiella, vilket betyder att de måste tas in med kosten eftersom kroppen inte kan syntetisera dem själv. De två viktigaste linolsyrorna är alpha-linolensyra (ALA) och linolsyra (LA). LA tillhör omega-6-fettsyroramgruppen medan ALA tillhör omega-3-fettsyroragruppen. Dessa fettsyror är viktiga för hälsa och vävnadsuppbyggnad, inklusive huden, nerverna och immunsystemet. De kan också spela en roll i att reducera inflammation och minska risken för hjärt-kärlsjukdomar när de konsumeras i rätt proportioner.

I'm sorry, I need a bit more context to provide an accurate answer. If you are asking for a medical or pharmacological definition of "umbelliferones," then I should clarify that umbelliferones are not a term commonly used in medicine or pharmacology. Instead, they are a type of chemical compound found in some plants, specifically in the family Apiaceae (also known as Umbelliferae), which includes carrots, parsley, and celery.

Umbelliferones are phenolic compounds that have been studied for their potential medicinal properties, including anti-inflammatory, antioxidant, and anticancer effects. However, they are not commonly used as drugs or medications in their own right. Therefore, there is no specific medical definition for "umbelliferones."

If you have more context or information about what you're looking for, I'd be happy to try to provide a more precise answer!

5-Lipoxygenase-activating proteins (FLAPs) are a type of enzyme found in mammalian cells that play a crucial role in the biosynthesis of leukotrienes, which are potent pro-inflammatory lipid mediators. FLAPs function as accessory proteins to 5-lipoxygenase (5-LO), an enzyme that catalyzes the conversion of arachidonic acid to leukotriene A4 (LTA4), a key intermediate in leukotriene biosynthesis.

FLAPs facilitate the transfer of arachidonic acid from the membrane phospholipids to 5-LO, thereby activating the enzyme and initiating the synthesis of leukotrienes. These lipid mediators are involved in various inflammatory responses, including bronchoconstriction, increased vascular permeability, and recruitment of immune cells to sites of injury or infection. As such, FLAPs have been identified as potential therapeutic targets for the treatment of inflammatory diseases, such as asthma, atherosclerosis, and rheumatoid arthritis.

Lipoxiner är en grupp signalmolekyler som kallas eikosanoider och som spelar en viktig roll i inflammationens resolution. De produceras av flera olika celltyper, inklusive leukocyter (vita blodkroppar) och endotelceller (celler som bildar de inre väggarna i kärlen). Lipoxinerna har en antiinflammatorisk effekt genom att hämma några av de processer som utlöses under inflammationen, såsom migrationen av vita blodkroppar till det inflammerade området och frisättningen av andra proinflammatoriska signalsubstanser. De bidrar därmed till att återställa balansen i kroppen efter en inflammatorisk reaktion.

5,8,11,14-Eikosatetraensyra, även känd som arachidonsyra, är en fettsyra med 20 kolatomer och fyra dubbelbindningar. Den är en viktig föregångare till eicosanoider, som är signalmolekyler som har en rad fysiologiska effekter i kroppen, inklusive inflammation, blodkoagulation och smärta. Arachidonsyra finns naturligt i däggdjursvävnader och härrör från dieten, särskilt från ämnen som innehåller fettrika animaliska produkter.

'SRS-A' står för 'Slow-Reacting Substance of Anaphylaxis', som är ett äldre och mindre använt namn på en grupp signalsubstanser i kroppen som kallas leukotriener. Leukotriener är lipidmediatorer som deltar i inflammation och allergiska reaktioner, såsom astmaattacker.

Det finns två huvudtyper av leukotriener: SRS-A (nu oftare kallat cysteinylleukotriener) och LTB4. Cysteinylleukotriener orsakar bronkiell spasm, ökad sekretion av slem i lungorna och ökat permeabilitet i kapillärväggarna, vilket kan leda till andningssvårigheter och astmasymptom.

Dessutom bör nämnas att det finns läkemedel som är designade för att blockera effekterna av cysteinylleukotriener, såsom montelukast (Singulair) och zafirlukast (Accolate), vilka används i behandlingen av astma.

Leukotriene A4 (LTA4) är en lipidmediator som spelar en viktig roll i inflammation och immunförsvar. Det produceras från arakidonsyra, en fettsyra som finns i cellmembranet, av enzymet 5-lipoxygenas. LTA4 är ett intermediärt stadium i syntesen av leukotrienerna LTB4, LTC4, LTD4 och LTE4, vilka alla är kända för att orsaka konstriktion av luftvägarna och ökad sekretion av slem vid astma och andra inflammatoriska sjukdomar i lungorna.

"Mikrosom" är ett begrepp inom cellbiologi och betecknar ett membran-belagt organell som förekommer i eukaryota celler, framförallt i leverceller hos djur. Mikrosomer innehåller enzymer som är involverade i nedbrytningen och omvandlingen av olika substanser, till exempel läkemedel, hormoner och giftiga ämnen. Dessa enzymer kallas för cytochrom P450-enzym och de är bland annat ansvariga för att göra främmande substanser vattenlösliga så att de kan utschelas från kroppen. Mikrosomer innehåller också andra enzymer som är involverade i lipid- och kolhydratmetabolismen.

Jag antar att du söker en medicinsk definition av "hydrokinetic laser" i stället för "hydroxylaser", eftersom det senare inte verkar finnas någon etablerad medicinsk betydelse.

En hydrokinetisk laser är en typ av laser som använder vattenmolekyler som aktiv medium för laserkänslen istället för gaser, kristaller eller halvledare. Denna unika metod tillhandahåller ett kontrollerbart och högeffektivt sätt att leverera laserenergi under kirurgiska procedurer.

Vid användning av en hydrokinetisk laser skapas en smal, intensiv stråle av laserljus genom att stimulera vattenmolekyler i ett speciellt optiskt system. När denna laserstråle fokuseras på biologiskt vävnge ökar temperaturen och orsakar en ablation (avlägsnande) av det berörda området.

Hydrokinetiska lasrar används ofta inom olika grenar av medicinen, till exempel i oftalmologi för att korrigera synfel och i kirurgi för att skära bort eller värma upp vävnad. Dess speciella egenskaper gör den särskilt användbar inom områden där precision och kontroll är av största betydelse, såsom vid operationer i närheten av känsliga strukturer eller med risk för skador på omgivande vävnad.

"Amider" er ikke en medisinsk term. Det er kjemisk terminologi som refererer til en reaksjon der en amin-gruppe blir konversert til en amid-gruppe ved å bli reagert med en karboxylsyre. Denne typen reaksjoner kan ha betydning innenfor farmakologi og medisinsk forskning, men "amider" er ikke en definert medisinsk term i seg selv.

Lipidperoxidering är en kemisk reaktion där fria syreradikaler reagerar med och oxiderar lipider, särskilt omega-3 och omega-6 fettsyror i cellmembranen. Denna process skapar lipidperoxider som är instabila och kan leda till ytterligare skada genom att bilda nya fria syreradikaler i en kedjereaktion. Lipidperoxidering har visats påverka cellfunktioner negativt, vilket kan leda till celldöd och är associerat med flera sjukdomar som hjärt-kärlsjukdomar, neurodegenerativa sjukdomar och cancer. Antioxidanter kan hjälpa att förhindra lipidperoxidering genom att neutralisera fria syreradikaler och stoppa kedjereaktionerna.

Calcium ionophores are chemical compounds that can transport calcium ions across cell membranes. They are often used in research to investigate the role of calcium in various cellular processes, as they allow for the controlled increase of intracellular calcium concentrations. A common example is A23187, which is frequently used in experiments to study calcium signaling in cells. It is important to note that calcium ionophores can be toxic to cells at high concentrations and should be used with caution.

Laurinsyra är en mättad fettsyra med 12 kolatomer och kemisk formel C12H24O2. Den förekommer naturligt i vissa djur- och växtfettar, till exempel kokosnötolja och mjölkfett. Laurinsyra har antibakteriella egenskaper och används kommersiellt inom livsmedelsindustrin som konserveringsmedel och för att förlänga hållbarhetstiden på livsmedel. I medicinsk kontext kan laurinsyra användas i kombination med andra läkemedel för att behandla certaine infektioner orsakade av bakterier som är känsliga för dess antibakteriella effekter.

Sprague-Dawley råtta är en specifik strain av laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning. Denna strain utvecklades under 1920-talet av två forskare, Sprague och Dawley, i USA.

Sprague-Dawley råttor är kända för sin jämna genetiska bakgrund, god hälsa och lätta hantering, vilket gör dem till en populär val för forskning inom områden som farmakologi, toxicologi, beteendevetenskap och cancerforskning. De är också vanliga som subjekt i prekliniska studier av nya läkemedel och andra terapeutiska behandlingar.

Dessa råttor har en genomsnittlig livslängd på två till tre år och väger ungefär 250-500 gram som vuxna. De är också kända för sin fertilitet och stor förmåga att producera avkomma, vilket gör dem lättillgängliga och relativt billiga att använda i forskningssyfte.

"Kärlsammandragande medel", även känt som "vasokonstriktorer", är en typ av läkemedel som orsakar små blodkärl (kapillärer) att kontrahera eller dra ihop sig, vilket resulterar i en minskad blodflöde till de drabbade områdena. Denna effekt kan användas terapeutiskt för att hjälpa att kontrollera blödningar, sänka ökat blodtryck eller behandla andra medicinska tillstånd som kräver en minskad blodtillförsel. Exempel på kärlsammandragande medel inkluderar alfaloxon, fenylefrin och oxymetazolin.

'Sulfoner' är ett medialt begrepp som refererar till kemiska föreningar som innehåller en sulfongrupp (-SO2-). Sulfongrupper består av en syreatom bundet till två syreatomer, och de kan förekomma i olika slags organiska molekyler. Exempel på substanser som innehåller sulfoner är vissa läkemedel, färgämnen och rengöringsmedel.

I medicinskt sammanhang kan sulfoner ha farmakologisk aktivitet och användas som läkemedel för att behandla olika sjukdomar. Exempel på sådana läkemedel är diuretika (vattentagande medel) som furosemid, torasemid och bumetanid, som alla har en sulfonerad struktur. Dessa läkemedel fungerar genom att öka urinproduktionen och på så sätt hjälpa till att reducera vattenansamling i kroppen.

Det är värt att notera att begreppet 'sulfoner' kan även användas för att beskriva en specifik klass av enzymer som katalyserar reaktioner involverande svavel, men detta är inte relaterat till den medicinska definitionen som ges ovan.

'Blodplättar' er kort for trombocyter, som er ein viktig del av blodets koagulasjonssystem. De er små, diskformade celler uten kjerne som produseres i benmärken og kan leve opp til 10 dager i blodet før de brytes ned. Når det oppstår en skade eller sår i kroppen, blir trombocytene aktivert og klumper sammen for å form et blodstopp og hindre fortsatt blødning. Redusert antall trombocyter kan føre til en medisinsk tilstand kalt trombocytopeni, mens for store antall kan føre til trombocytos.

'Hydraziner' är en samlingsbeteckning på organiska föreningar som innehåller en funktionell grupp bestående av två kolbindna kväveatomer (-NH-NH-). Dessa föreningar kan vara stabila under vissa förhållanden, men är ofta reaktiva och används som byggstenar inom organisk syntes. Exempel på hydraziner inkluderar hydrazin (H2N-NH2) och fenylhydrazin (C6H5-NH-NH2).

Indometacin är ett icke-steroidalt antiinflammatoriskt medel (NSAID) som används för att behandla smärta, inflammation och feber. Det fungerar genom att hämma en specifik typ av enzymer (cyklooxygenas-2, COX-2) som är involverade i produktionen av prostaglandiner, ämnen som orsakar smärta och inflammation.

Indometacin används vanligen för att behandla smärtor och inflammation relaterade till artros, reumatoid artrit, gikt och andra muskuloskelettala sjukdomar. Det kan också användas för att behandla migrän och andra typer av huvudvärk.

Liksom med andra NSAID-preparat kan indometacin orsaka biverkningar som mag-tarmrubbningar, ökad risken för blodproppar och hjärtinfarkt, höjd blodtryck och nedsatt njurfunktion. Dessa biverkningar tenderar att vara mer vanliga vid långvarig användning eller höga doser av läkemedlet.

Kaffeinsyror, også kjent som koffeinsyre eller 1,3,7-trimetylksantin, er en naturlig stimulant som forekommer i mange planter, inkludert kaffebønner. Det er et alkaloid som har en stimulerende effekt på centralnervøsesystemet og muskulatur, og det brukes ofte for å redusere trøgghet og forbedre koncentrasjonen.

Kaffeinsyra er også en organisk syre som tilhører klassen ksantiner. Det har en molekylær formel på C8H10N4O2 og en masse på 194,19 g/mol. I ren form, ser kaffeinsyra ut som et hvitt, krystallinsk stoff som er løselig i vann og alkohol.

I kaffen finnes kaffeinsyra i opløsning, og koncentrasjonen kan variere alt etter hvor kaffen ble produsert og hvordan den ble brygget. Generelt sett, inneholder sterkbrytet kaffe som regel høyere konentrasjoner av kaffeinsyra enn svakbrytet kaffe.

Cyklooxygenashämmare, även kända som icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID), är en grupp av läkemedel som hämmar enzymet cyklooxygenas (COX). Detta enzym är involverat i produktionen av prostaglandiner, som är hormonliknande ämnen som orsakar inflammation, smärta och feber.

Det finns två typer av COX-enzym: COX-1 och COX-2. COX-1 produceras kontinuerligt i kroppen och är involverad i skyddande funktioner som skyddar mag-tarmkanalen, medan COX-2 produceras under inflammatoriska förhållanden och orsakar inflammation och smärta.

Cyklooxygenashämmare hämmar båda typerna av COX-enzym, men de flesta moderna läkemedlen är selektiva COX-2-hämmare, vilket innebär att de främst hämmar COX-2 och har mindre effekt på COX-1. Detta gör att de kan ha lägre risk för biverkningar som mag-tarmrubbningar jämfört med traditionella icke-selektiva cyklooxygenashämmare som till exempel acetylsalicylsyra (Aspirin).

Exempel på vanliga cyklooxygenashämmare inkluderar ibuprofen, naproxen, celecoxib och diclofenac. Dessa läkemedel används ofta för att lindra smärta, feber och inflammation i samband med till exempel muskel- och ledskador, men de kan också användas för att behandla långvariga inflammatoriska sjukdomar som reumatoid artrit.

Neutrofila leukocyter, eller neutrofiler, är en typ av vita blodkroppar (leukocyter) som spelar en viktig roll i kroppens immunförsvar. De utgör den största gruppen av leukocyter och är specialiserade på att bekämpa bakteriella infektioner.

Neutrofilerna har förmågan att fagocytera, det vill säga svälja upp, främmande partiklar såsom bakterier och virus. De innehåller en substans som kallas myeloperoxidas, vilken hjälper till att döda de infektionskällor som de har fagocyterat. När neutrofilerna aktiveras under en infektion ökar deras antal i blodet och de migrerar också till det inflammerade området för att bekämpa infektionen.

En höjning av neutrofilernas andel i det totala leukocyttalet kallas neutrofili, medan en minskning kallas neutropeni. Båda dessa tillstånd kan vara tecken på olika sjukdomar eller infektioner.

Linolsyra är en essentiell omega-6 fettsyra som är viktig för hälsa och vävnadsbildning i kroppen. Det är en flerdubbelbindningsfettsyra, vilket betyder att den innehåller två dubbla bindningar mellan kolatomerna. Linolsyra kan inte syntetiseras i kroppen och måste därför tas in via födan. Den är en viktig beståndsdel i celldelarnas membran och deltar också i produktionen av prostaglandiner, hormonliknande ämnen som har en rad fysiologiska funktioner i kroppen. Essentiella fettsyror som linolsyra är viktiga för hjärt-kärlsjukdomar, cancer, diabetes och autoimmuna sjukdomar.

Epoxide hydrolase är ett enzym som katalyserar hydrolysreaktioner på epoxider och omvandlar dem till dioler. Det finns två huvudtyper av epoxidhydrolaser: enzymer som verkar på kolvätneoxider (kolväteepoxidhydrolas) och enzymer som verkar på aromatiska epoxider (aromatiska epoxidhydrolas). Epoxidhydrolaser spelar en viktig roll i det biologiska avlägsnandet av xenobiotika, såsom kemiska föroreningar och läkemedel, från organismen. Dessa enzymer bidrar också till att reglera signalsubstanser som är involverade i celldifferentiering, cellcykeln och apoptos. Epoxidhydrolaser finns hos både prokaryota och eukaryota organismer.

"Cell culturing" or "cell cultivation" is the process of growing and maintaining cells in a controlled environment outside of a living organism. This is typically done in a laboratory setting using specialized equipment and media to provide nutrients and other factors necessary for cell growth and survival. The cells can be derived from a variety of sources, including human or animal tissues, and can be used for a range of research and therapeutic purposes, such as studying cell behavior, developing new drugs, and generating cells or tissues for transplantation.

'Njurbark' är ett medicinskt begrepp som refererar till den yttre, icke-cellulära strukturen i njurarna som utgör en barriär mellan det inre vävnadsmassan (kortikalis) och det yttre höljet (kapsylen). Njurbarken består av ett komplext nätverk av blodkärl, lymfkärl, nerver och bindväv. Den innehåller också Bowmans kapsel, som omger de små njurfunktionella enheterna, nefron. Njurbarken har flera viktiga funktioner, bland annat att filtrera blodet och producera urin.

Fosfolipase A2 (PLA2) är ett enzym som bryter ned fosfolipider, en typ av lipider som är vanliga i celldelar och cellmembran. Fosfolipasen A2 särskiljer sig från andra fosfolipaser genom att specifikt spjälka en fettsyra från den tvåtandade glycerolresten, vilket resulterar i att en fritt fettsyra och ett lysofosfolipid bildas. Den fritt befriade fettsyran är ofta en polyinsyresyra, som kan vara inblandad i inflammatoriska processer i kroppen. Fosfolipas A2-aktivitet har visat sig vara involverad i en rad fysiologiska och patofysiologiska processer, inklusive immunförsvar, neurodegenerativa sjukdomar och cancer.

Unsaturated fatty acids are a type of fatty acid that contain one or more double bonds in their carbon chain. These double bonds can be either cis or trans configurations, with cis being the most common in naturally occurring unsaturated fatty acids. The presence of these double bonds makes unsaturated fatty acids more liquid at room temperature and less prone to spoilage than saturated fatty acids, which do not have any double bonds.

Unsaturated fatty acids are further classified into monounsaturated fatty acids (MUFAs) and polyunsaturated fatty acids (PUFAs), depending on the number of double bonds they contain. MUFAs contain one double bond, while PUFAs contain two or more.

Examples of unsaturated fatty acids include oleic acid (a MUFA found in olive oil and avocados), linoleic acid (a PUFA found in vegetable oils and nuts), and alpha-linolenic acid (an omega-3 PUFA found in flaxseeds and fish).

It is generally recommended to include more unsaturated fatty acids in the diet and less saturated and trans fats, as unsaturated fats have been shown to have beneficial effects on heart health and may help reduce the risk of chronic diseases.

En njurartär är ett blodkärl som försörjer njuren med syre och näringsämnen. Det finns två typer av njurartärer: den yttre och den inre. Den yttre njurartären, även kallad renals arteria, är en gren från buken som delar sig i flera mindre artärer som förser olika delar av njuren med blod. Den inre njurartären, eller arteria renalis profunda, är en gren som går in i njuren och delar sig i kapillärnätverket, glomerulus, där blodet filtreras för att producera urin.

Thromboxane B2 (TXB2) är ett stabilt, nedbrytningsprodukt av thromboxan A2 (TXA2), som är en prostaglandin-liknande substans som bildas i kroppen. TXA2 är en stark vasokonstriktor och aggregerar blodplättar, vilket kan leda till blodproppar och trombosbildning.

TXB2 saknar den biologiska aktiviteten hos TXA2, men används som ett markör för aktiviteten av TXA2 i kroppen. Det kan mätas i blodprover för att undersöka om en person har förhöjda nivåer av TXA2, vilket kan vara associerat med sjukdomstillstånd som thrombotiska händelser och inflammatorisk aktivitet.

Stereoissomerisme er en type isomeri, hvor to eller flere molekyler har samme kemiske formel men forskellige rumlige arrangementer af deres atomer. Disse forskelle i rumlig placering fører til forskelle i de fysiske og kemiske egenskaber hos de enkelte isomere, herunder smeltepunkt, kogepunkt, polaritet, reaktivitet og andre faktorer.

I speciel kan stereoissomerisme forekomme i molekyler med dobbeltbindinger eller cykliske strukturer, hvor de kan eksistere som enten cis-trans (eller E/Z) isomere eller som enantiomerer. Cis-trans isomeri opstår når der er to forskellige substituenter på hver side af en dobbeltbinding, og de kan være placeret enten i en cis-konfiguration (hvor de er på samme side) eller en trans-konfiguration (hvor de er på modsatte sider). Enantiomerer opstår når der er et chiral center i molekylet, hvilket betyder at det har fire unikke substituenter. Disse to enantiomerer er spejlvendte billeder af hinanden og kan ikke overlægges.

Stereoissomerisme har stor relevans inden for farmakologi, da de forskellige stereoisomere former af et molekyle ofte har forskellige farmakologiske effekter. For eksempel kan en stereoisomer have ønskværdige terapeutiske effekter, mens den anden isomer kan være uvirksom eller endda skadelig. Derfor er det vigtigt at have en forståelse af stereoissomerisme og hvordan det påvirker de farmakologiske egenskaber af et molekyle.

Prostaglandiner är en grupp lipidmolekyler med hormonell verkan som deltar i en rad fysiologiska processer i kroppen, såsom inflammation, smärta, feber, samt regulering av blodtrycket och skyddande av magslemhinnan. De produceras av en grupp enzymer som heter cyklooxygenaser (COX) från fettsyror som kallas essentiella fettsyror, särskilt arakidonsyra.

Prostaglandiner är kortlivade substanser som verkar lokalt i den cell eller det vävnadsområde där de bildats, och de påverkar ofta cellmembranens permeabilitet och muskulatur. De kan också ha effekter på andra organ och system i kroppen när de transporteras via blodomloppet.

Det finns flera olika typer av prostaglandiner, som varierar i sin struktur och funktion. Exempel på dessa är PGE2, PGF2α, PGD2, PGI2 och TXA2. Varje typ av prostaglandin har en specifik uppsättning effekter på kroppen, men de flesta orsakar inflammation, smärta och feber när de utsöndras i samband med skada eller infektion.

Prostaglandiner kan behandlas terapeutiskt genom att blockera deras produktion med hjälp av läkemedel som kallas icke-steroida antiinflammatoriska mediciner (NSAID), till exempel acetylsalicylsyra, ibuprofen och naproxen. Dessa läkemedel hämmar COX-enzymet och minskar på så sätt mängden prostaglandiner som produceras i kroppen.

Cyclooxygenase-1 (COX-1) är ett enzym som spelar en viktig roll i den fysiologiska produktionen av prostaglandiner, tromboxaner och leveranshormoner. Dessa lipidmeddelanden är involverade i en rad fysiologiska processer, inklusive inflammation, smärta, feber, skydd av mag-tarm-trakten och blodkoagulering. COX-1 är konstansnt exprimert i många celltyper, till skillnad från Cyclooxygenase-2 (COX-2) som är en inducerbar form av enzymet som primärt är involverat i inflammation och smärta.

Enzyminhibitorer, också kända som enzymhämmare, är molekyler som binder till enzym och minskar dess aktivitet. Denna bindning kan vara reversibel eller irreversibel och påverkar ofta den katalytiska funktionen hos enzymet genom att förhindra substratets bindning till aktivt centrum eller att störa den kemiska reaktionen som sker inne i enzymet. Enzyminhibitorer kan vara naturligt förekommande, till exempel i vissa giftiga substanser, eller syntetiskt framställda, och används ofta inom medicinen för att behandla olika sjukdomar.

En jonofor är ett molekyllärt transportprotein eller en kanal i celldelningen som transporterar joner, såsom natrium (Na+), kalium (K+), kalcium (Ca2+) och klorid (Cl-), genom cellmembranet. Jonoforer kan vara specifika för en viss jontyp eller kunna transportera flera olika joner. De kan vara passiva, vilket betyder att de endast tillåter diffusion av joner nedför ett koncentrationsgradient, eller aktiva, vilket betyder att de använder energi för att transportera joner uppåt mot ett koncentrationsgradient. Jonoforer är viktiga för cellers homeostas och signalering.

Epoxiföreningar, även kända som epoxyder, är en typ av organisk förening som innehåller en epoxidgrupp, som består av en tresvängd kolring med tre atomers bindning till kolatomerna. Epoxidgrupperna tenderar att vara reaktiva och kan undergå olika typer av kemiska reaktioner, vilket gör epoxiföreningarna användbara inom en rad olika industriella tillämpningar.

Exempel på användningsområden för epoxiföreningar inkluderar härdande harts för kompositmaterial, ytskikt för rostskydd och korrosionsskydd, lim för sammanfogning av material, och som monomerer i polymera material.

Det är värt att notera att vissa epoxiföreningar kan vara skadliga eller farliga om de hanteras felaktigt, så det är viktigt att följa säkerhetsrekommendationer och använda skyddsutrustning när man arbetar med dessa ämnen.

Enligt den medicinska ordboken, definieras njuren som: "Ett par vitala, hos däggdjur retroperitonealt placerade exkretoriska organ, vars huvudsakliga funktion är att filtrera blodet och producera urin."

Njurens viktigaste uppgift är att reglera vattnet, elektrolytbalansen och ämnesomsättningen i kroppen. Detta gör de genom att filtrera blodet, absorbera vatten och näringsämnen som behövs och avlägsna skadliga substanser och avfallsprodukter genom urinen. Njurarna hjälper också till att reglera blodtrycket och producera hormoner som styr rödblodskällan, benmärgen och andra kroppsfunktioner.

Fosfolipasa A är ett enzym som bryter ned fosfolipider i lipidbilayernas cellyta genom att hydrolysera esterbindningarna i position 1 eller 2 i glycerolbackbonet. Det resulterar i att en fettsyra frigörs och ett lysofosfolipid bildas. Fosfolipasa A kan delas upp i två typer baserat på vilken esterbindning de hydrolyserar:

- Fosfolipasa A1 (PLA1): Hydrolyserar esterbindningen i position 1 och frigör en fettsyra från snabbskiktet (cytoplasmasidans) glycerolbackbone.
- Fosfolipasa A2 (PLA2): Hydrolyserar esterbindningen i position 2 och frigör en fettsyra från långsiktet (extracellulära sidans) glycerolbackbone. PLA2 är den mest studerade typen av fosfolipas A, och det finns flera olika isoformer som har olika funktioner i kroppen.

Fosfolipasa A-enzym har en rad biologiska roller, bland annat vid cellytans signalering, inflammation, immunförsvar och nedbrytning av lipoproteiner. Dessutom är fosfolipas A-aktivitet förhöjd i vissa sjukdomstillstånd, till exempel neurodegenerativa sjukdomar, kardiovaskulära sjukdomar och cancer.

"Glatt muskulatur i kärl," även kallad "smooth muscle in vessels" på engelska, refererar till den typen av muskelvävnad som finns i de flesta typer av blodkärl, med undantag för kapillärerna. Denna typ av muskulatur består av långa, cylindriska celler som är arrangerade i en cirkulär och longitudinell mönster runt kärlets innerväggar.

Glatt muskulatur i kärl har förmågan att kontrahera och relaxera sig, vilket gör det möjligt för kärlen att expandera eller kontrahera i diameter. Denna förmåga regleras av autonoma nervsystemet och lokala faktorer som till exempel prostaglandiner, kolsyre och vasoaktiva substanser som angiotensin II och noradrenalin.

Glatt muskulatur i kärl spelar en viktig roll i regleringen av blodflödet och trycket i kroppen genom att påverka kärlets diameter och därmed resistansen mot blodflödet. Dysfunktion i glatt muskulatur i kärl har visats vara relaterad till flera sjukdomstillstånd, inklusive högt blodtryck, ateroskleros och hjärt-kärlsjukdomar.

I medical terms, "kaniner" refererer til dyrene guineapig (Cavia porcellus), som er en art i familien Caviidae. Guineapiger er små pattedyr, der oprstammer fra Sydamerika og ofte holdes som kæledyr verden over. De er populære på grund af deres rolige og venlige natur.

Det kan være forvirrende at guineapiger ofte bliver omtalt som "kaniner" i daglig tale, men det er en fejlagtig betegnelse. De er ikke relateret til den almindelige kanin (Oryctolagus cuniculus), der tilhører familien Leporidae.

"Kärlendotel" är ett medicinskt begrepp som refererar till en förträngning eller åderusning i en artär, vilket orsakas av att det bildas ämnen som kalk och fibrös vävnad inne i artärväggen. Detta kan leda till att blodflödet genom artären minskar, och i allvarliga fall kan det orsaka smärta, andningssvårigheter eller hjärtinfarkt beroende på vilken artär som är drabbad. Kärlendotel kan behandlas med mediciner, operationer eller livsförändringar som att sluta röka och ändra kosten.

Dinoprostone är ett syntetiskt prostaglandin E2-analog, som används inom obstetrik för att inducera förlossning eller stimulera cervixreiferat inför kejsarsnitt. Det verkar genom att utvidga cervix och utlösa kontraktioner hos livmodern. Dinoprostone kan administreras via gel, tablett eller intravaginalt medikamentsformulär.

Eikosapentaensyra (EPA) är en typ av omega-3-fettsyra som förekommer naturligt i vissa matkällor, såsom fiskolja och alger. Den har flera potentiala hälsoeffekter, bland annat att minska inflammation, förbättra blodkärlsfunktionen och sänka triglyceridnivåer i blodet. EPA konverteras också till en annan typ av omega-3-fettsyra som heter docosahexaensyra (DHA) i kroppen.

"Kärlsammandragning" är ett medicinskt begrepp som refererar till konstriktionen (trångning) av blodkärlen, vilket orsakar en minskad blodflöde till de drabbade områdena i kroppen. Detta kan inträffa som ett resultat av olika faktorer, såsom sänkt väterhalt i blodet (hypovolemi), förändringar i nervsystemet eller påverkan från vissa läkemedel. Kärlsammandragning kan leda till symtom som yrsel, svimning, trötthet och andningssvårigheter. I allvarliga fall kan det orsaka hjärtstopp eller stroke.

Kärlutvidgning, eller vasodilation, är en medicinsk term som betecknar den process där blodkärlen relaxerar och ökar i storlek. Detta leder till en minskad motstånd i kärlen, vilket sänker blodtrycket och underlättar för blodet att flöda fritt genom kroppen. Kärlutvidgning kan orsakas av olika faktorer, till exempel hormonella förändringar, läkemedelsbehandling eller som en reaktion på vissa sjukdomstillstånd.

Njurcirkulation, även känd som renalt blodflöde, är den totala mängden blod som flödar genom njurarna per tidsenhet. Det består av både blodflödet genom de funktionella enheterna i njurarna, glomerulus (filtrationsbarriären) och tubuli (tubulär resor), samt blodflödet genom de icke-funktionella strukturerna, såsom kapillärer, arterioler och vener.

Njurcirkulationen är en viktig process för att underhålla homeostasen i kroppen, eftersom den hjälper till att reglera vätske- och elektrolytbalansen, bortrensa avfall och toxiska substanser samt producera hormoner som är involverade i blodtryckregleringen.

Den totala njurcirkulationen kan uppgå till ungefär 20-25% av hjärtminutvolymen (HMV) under vila, men den kan öka upp till 3-4 gånger under fysisk aktivitet eller stress. Den renale blodflödesmekanismen är mycket känslig för systemiska blodtrycksvariationer och autoregleras genom mekanismer som involverar myogen konstriktion av de afferenta arteriolerna, vilket hjälper till att stabilisera glomerulär filtrationsgraden (GFR) över ett brett blodtryckspann.

"Hydroxylering" är ett begrepp inom biokemi och betecknar den process där en hydroxylgrupp (-OH) adderas till ett molekyllärt substraat. Denna reaktion katalyseras ofta av enzymer som kallas hydroxylaser. Hydroxylering är en vanlig modifieringsreaktion inom levande system och kan ha betydelse för en rad olika biologiska processer, till exempel metabolismen av vissa hormoner och signalsubstanser samt nedbrytningen av främmande ämnen som läkemedel eller giftiga substanser.

En dos-respons kurva är en grafisk representation av hur effekten av ett läkemedel varierar beroende på dosen. Kurvan visar den önskvärda effekten som ökar med ökande dos, tills en toppnivå nås där ytterligare ökning av dosen inte ger någon extra effekt. Vid högre doser kan läkemedlet bli skadligt och orsaka biverkningar, vilket resulterar i att kurvan börjar dalande.

Den optimala dosen av ett läkemedel är ofta den lägsta effektiva dosen som ger önskad terapeutisk effekt med minsta möjliga risk för biverkningar. Dos-respons kurvor används ofta vid utformning och planering av kliniska prövningar för att fastställa läkemedels säkerhet, effektivitet och optimal dosering.

'Njurmärg' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en småfläckig, ofta rödaktig hudförändring som kan vara ett tecken på en allergisk reaktion eller annan hudirritation. Njurmärken kan också kallas urtikaria eller nedsvällningar och de uppstår när blodkärlen i huden expanderar och därmed får vätska att läcka ut, vilket orsakar en upphöjd, klumpig yta. De kan variera i storlek från några millimeter till flera centimeter i diameter och kan vara smärtsamma eller kliande. Njurmärken kan vara ett tillfälligt tillstånd som varar från några minuter till timmar, men de kan också vara en del av en långvarig sjukdom. De kan orsakas av en mängd olika faktorer, inklusive allergi, infektioner, stress, vissa läkemedel och sjukdomar som lever- eller njursjukdomar.

Protein Kinase C-alpha (PKC-α) er en type enzym, mer specifikt et serin/treonin kinase, som spiller en viktig rolle i cellers signalering og regulering. PKC-α er lokaliseret i celleplasmasmembranen og aktiveres ved hjelp av sekundære meldinger som diacylglycerol (DAG) og calciumjoner (Ca2+). Når aktivert, fosforylerer PKC-α andre proteiner, som kan påvirke deres funksjon og aktivitet. Dette kan føre til endringer i cellens vekst, differentiering, apoptose og sekretorisk aktivitet. PKC-α er involvert i en rekke fysiologiske prosesser som immunrespons, inflammasjon, cellecyklusregulering og neurotransmission. Dessutert kan abnorme nivåer eller aktivitet av PKC-α være forbundet med ulike patofisiologiske tilstander, inkludert kreft, diabetes, kardiovaskulære sykdommer og neurodegenerative lidelser.

Masspektrometri är en analytisk teknik som används för att bestämma massan och relativa mängden av molekyler eller joner i en provblandning genom att mäta deras massa-till-laddning (m/z) förhållande.

I masspektrometri separeras jonerna baserat på deras differentiella acceleration i ett elektriskt fält, som är relaterad till deras massa-till-laddning (m/z) förhållande. Därefter detekteras och räknas antalet joner med olika m/z värden upp, vilket ger upphov till ett masspektrum som visar relativa intensiteterna av de joner som har detekterats i förhållande till deras m/z värden.

Masspektrometri används inom en rad olika områden, såsom kemisk analys, biologisk forskning, miljöanalys och forensisk vetenskap, för att identifiera och cuantifiera olika substanser i komplexa blandningar.

Isomeri är ett begrepp inom kemi och betyder att två eller flera molekyler har samma summaformel, men differerar i deras struktur. Det finns olika typer av isomeri, såsom konformationell isomeri, funktionell isomeri och strukturell isomeri. Exempel på isomerer är glukos och fruktose, som båda har summaformeln C6H12O6 men differerar i struktur och hur de är arrangerade.

Angiotensin II är en peptidhormon som orsakar blodkärl att kontrahera och utvidgas, vilket ökar blodtrycket. Det produceras i renin-angiotensin-aldosteronsystemet (RAAS) som ett svar på minskat blodvolym eller nedsatt hjärtfunktion. Angiotensin II är en aktiv metabolit av angiotensin I, som bildas när angiotensinogen cliveras av renin.

Angiotensin II binder till angiotensin II typ 1-receptorer (AT1) på blodkärlsmuskler och andra vävnader, vilket orsakar en ökning av intracellulärt calcium och kontraktion av muskelceller. Det stimulerar också aldosteronutsöndring från binjuremärgen, vilket leder till ökat salt- och vattenupptag i njurarna och ytterligare en ökning av blodvolymen och blodtrycket.

Angiotensin II har också proinflammatoriska och profibrotiska effekter, vilket kan leda till skada på hjärta, njurar och andra vävnader vid långvarig exponering.

Isoenzym (eller isoform) är ett samlingsnamn för olika enzymer som har samma funktion men kan skilja sig något i deras aminosyresekvens och/eller kinetiska egenskaper. De uppstår genom genetisk variation, där varje isoenzym kodas av en separat gen. Isoenzymen kan ha olika reguleringsmekanismer, subcelulär lokaliseringsgrad och stabilitet, vilket gör att de kan anpassa sig till specifika cellulära behov och miljöer. Detta är en naturlig strategi hos levande organismer för att öka deras flexibilitet och adaptabilitet. I klinisk kontext kan isoenzymnivåer i blodet användas som markörer för olika sjukdomstillstånd, eftersom specifika isoenzymbrister kan vara associerade med vissa patologiska tillstånd.

Tunnskiktskromatografi (Thin Layer Chromatography, TLC) är en enkel, känslig och relativt billig metod inom analytisk kemi för att separera, identifiera och/eller bestämma koncentrationen av olika komponenter i en heterogen blandning.

I tunnskiktskromatografi appliceras ett litet volymprover av den undersökta blandningen, ofta upplöst i ett lösningsmedel, i ena änden på ett plana, porösa och inaktiva adsorbensskikt, som exempelvis silikadioxid eller aluminiumoxid, som är applicerat på en glasskiva eller en plastplatta.

Efter applicering av provet tillsätts ett litet volymprover av det mobila lösningsmedlet i den andra änden av skiktet. Lösningsmediet transporterar sedan de olika komponenterna i blandningen uppåt skiktet genom kapillärkrafter, där varje komponents rörlighet beror på dess specifika interaktion med adsorbensskiktet och lösningsmedlet. Komponenter som har en starkare interaktion med adsorbensskiktet får en lägre rörlighet och separeras därför från komponenter med en svagare interaktion, vilka istället får en högre rörlighet.

Efter separationen av de olika komponenterna i blandningen kan dessa identifieras och/eller kvantifieras genom att jämföra deras rörelsemönster (Rf-värden) med referensstandarder eller genom spektroskopiska metoder, som exempelvis UV/VIS-spektroskopi eller fluorescensdetektion.

Tunnskiktskromatografi är en användbar metod för att snabbt och enkelt screena och identifiera okända komponenter i en blandning, samt för att kontrollera renhet och koncentration av kända substanser.

'Blodtryck' är ett medicinskt begrepp som refererar till den kraft som utövas av blodet mot kärlväggarna i de artärer som försörjer kroppen med syre- och näringsriktigt blod. Blodtrycket mäts vanligtvis i millimeter kvicksilver (mmHg) och består av två värden: systoliskt blodtryck och diastoliskt blodtryck.

Systoliskt blodtryck är det högsta trycket som uppnås under hjärtats slag, när kamrarna kontraherar och pumpar ut blodet i kroppen. Detta inträffar vanligtvis vid ungefär 120 mmHg under normala förhållanden.

Diastoliskt blodtryck är det lägsta trycket som uppnås under hjärtats slag, när kamrarna vilar och fylls på med blod. Detta inträffar vanligtvis vid ungefär 80 mmHg under normala förhållanden.

Dessa två värden tas tillsammans som ett totalblodtryck, till exempel 120/80 mmHg, och ger en indikation på individens kardiovaskulära hälsa. Högt blodtryck, även kallat hypertension, kan öka risken för allvarliga hälsoproblem som hjärtinfarkt, stroke och njursvikt.

Triazoler är en grupp organiska föreningar som innehåller en treledad ring, bestående av två kolatomer och tre kväveatomer. Triazolringen kan vara antingen konjugerad med andra cykler eller existera som en separat enhet.

Triazoler delas vanligen upp i två huvudklasser: 1,2,3-triazoler och 1,2,4-triazoler, beroende på positionerna av kväveatomerna i ringen. Dessa föreningar har visat sig vara mycket användbara inom olika områden, däribland läkemedelsindustrin, pesticidtillverkningen och materialvetenskapen.

Vissa triazoler har antimykotiska (svampdödande) egenskaper och används som läkemedel för behandling av svampsjukdomar hos människor, till exempel fluconazol och itrakonazol. Andra triazoler har använts som herbicider för att kontrollera ogräs i jordbruket, såsom triallat och metribuzin.

I materialvetenskapen har triazoler visat sig vara intressanta binderingsmedel för kompositmaterial, samt använts som kemiska länkar vid framställning av polymerer med speciella egenskaper.

I medicinen kan "signalomvandling" definieras som den process där celler eller molekyler omvandlar inkommande signaler till en biologisk respons. Detta sker ofta genom en kaskad av reaktioner, där en initial signal aktiverar en receptor, som sedan aktiverar andra molekyler i en signalkedja. Den slutliga responsen kan vara en genetisk aktivering eller enzymatisk aktivitet, beroende på vilken typ av cell och signal som är inblandad. Signalomvandling är en central mekanism för cellkommunikation och koordinering av cellulära processer som tillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).

'Reglering av genuttryck' refererer til mekanismer og processer som kontrollerer hvorvidt, hvor mye, og når gener i cellen skal transkriberes til mRNA og oversatt til proteiner. Dette kan ske på flere forskjellige måter, for eksempel ved å endre aktiviteten av enzymer som er involvert i transkripsjon og translasjon.

'Enzymregulering' refererer til mekanismer og prosesser som kontrollerer hvorvidt, hvor mye, og når enzymer skal aktiveres eller inaktiveres i cellen. Dette kan for eksempel skje ved å endre mengden av substrat som er tilgjengelig for enzymet, ved å endre enzymets struktur slik at det blir mer/mindre effektivt, eller ved å bruke andre proteiner som regulerer enzymaktiviteten.

Så 'reglering av genuttrykk, enzymer' kan være en generell betegnelse for de mekanismer og prosessene som kontrollerer hvordan gener og enzymer fungerer i cellen, slik at de kan tilpasse seg forskjellige situasjoner og behov.

Fosfolipider är en typ av lipider som består av en glycerolmolekyl med två fettsyror bundna till kolatomerna i mitten och en fosfatgrupp bundet till den tredje kolatomen. Fosfatgruppen kan esterifieras med olika alkoholer, vilket ger upphov till olika typer av fosfolipider. De två fettsyrorna kan vara lika eller olika varandra och variera i längd och grad av påladdning.

Fosfolipider är en viktig komponent i cellmembranen, där de bildar en dubbellager som skapar en semipermeabel barriär mellan cellens inre och yttre miljö. Den hydrofoba delen av fosfolipiden består av fettsyrorna, medan den hydrofila delen består av fosfatgruppen. Denna uppbyggnad gör att fosfolipider kan bilda en lipidbilaga som är viktig för cellens struktur och funktion.

Acetylsalicylsyra är en läkemedelssubstans som tillhör gruppen icke-steroida antiinflammatoriska medel (NSAID). Den är kemiskt sett en acetylsubstituerad salicylsyra och är den aktiva substansen i läkemedlet Aspirin. Acetylsalicylsyra har flera farmakologiska effekter, bland annat febernedsättande, smärtstillande och antiinflammatorisk verkan. Den har också en blodplättsenhämmande effekt som gör att den används i förebyggande behandling av hjärt-kärlsjukdomar.

Superoxid (O2•−) er en reaktiv iledsradikal som dannes når ett il oxygenatom mister en elektron. Det oppstår naturlig i kroppen som en biprodukt av cellulær aerob respirasjon, og er en del av den normale redox-homeostasen i levende organismer. Superoxid er imidlertid også skadelig i høye koncentrasjoner og kan forårsake oxidativ stress og skade cellulære komponenter som lipider, proteiner og DNA. Dette kan føre til en rekke medisinske tilstander, inkludert aldring, kronisk inflammasjon, kardiovaskulær sykdom og cancer.

Cyclooxygenase-2 (COX-2) är ett enzym som spelar en viktig roll i inflammatoriska processer och smärta. Det produceras som svar på olika signalsubstanser, framförallt under patologiska tillstånd såsom inflammation, men även under normala fysiologiska förhållanden. COX-2 är involverat i syntesen av prostaglandiner, som är lipidmedlare av smärta, feber och inflammation. Läkemedel som hämmar COX-2 kallas ofta selektiva COX-2-hämmare och används för att behandla smärta och inflammation vid olika sjukdomstillstånd, såsom reumatoid artrit och efter operationer.

Di-glycerider är en typ av lipidmolekyler som består av två molekyler glycerol (glycerin) som är esterifierade med fettsyror. Det betyder att fettsyrornas karboxylgrupp (COOH) har reagerat med varsin av glycerols hydroxylgrupper (-OH), vilket resulterar i en triglyceridmolekyl. Triglycerider är den vanligaste formen av fett som lagras i kroppen och hittas i matvaror som mjölkprodukter, nötter och frön.

Di-glycerider bildas när en triglycerid delvis hydrolyseras (bryts ner) under digestionen eller i livsmedelsförädlingen. De kan också syntetiseras i laboratoriet för användning som emulgeringsmedel, skummiddel och andra industriella tillämpningar.

I medicinsk kontext är di-glycerider inte särskilt väl studerade, men det finns vissa bevis på att höga nivåer av di-acylglycerider i blodet kan vara förknippade med insulinresistens och metabolisk syndrom.

Oxidation-reduction, också känt som redoxreaktioner, är en process där elektroner överförs från ett molekyl eller jon till ett annat. Det består av två delprocesser: oxidation och reduction.

Oxidation definieras som förlusten av elektroner eller ökning av oxidationstallet hos ett atom eller molekyler. Reduction är motsatsen, där det finns en vinst av elektroner eller minskning av oxidationstalet hos ett atom eller molekyler.

I allmänhet är oxidationen kopplad till en ökning i oxidationsgraden och reductionen med en minskning i oxidationsgraden. Detta kan illustreras genom följande exempel:

2Na (s) + Cl2 (g) -> 2NaCl (s)

I denna reaktion är natrium (Na) oxiderat, eftersom det förlorar en elektron och bildar Na+. Chlor (Cl2) är reducerat, eftersom det vinner elektroner och bildar Cl-. Detta visar hur oxidation och reduction sker samtidigt i samma reaktion, vilket kallas en redoxreaktion.