Mikroskopiska, protoplasmafyllda rottrådar hos svampar. Hyferna bildar omfattande nätverk (mycel), som kan bestå av kilometervis med trådar.
Encellig, knoppande svamp som är den huvudsakliga orsaken till kandidos (candidiasis).
Alla proteiner som förekommer i svampar.
En art av sporsäcksvamp som producerar den antibiotiska substansen fumigatin. Sporerna kan ge upphov till infektion hos fåglar och däggdjur.
"Mycel" refererer til det samlede netværk af trådformede hyfer, der udgør kroppen hos svampe. Dette filamentøse væv er dannet af mange små, cylindriske celler, der vokser og deler sig for at danne et komplekst system af tråde, som kan strække sig over store områder i jorden eller på andre underlag. Myceliet udgør den vegetative del af svampen og er ansvarlig for optagelsen af næring og vand fra miljøet.
Ett rike av eukaryota, heterotrofa organismer som lever som saprofyter eller parasiter, omfattande svampar, jästarter, mögel osv. De kan fortplanta sig sexuellt eller asexuellt och ha mer eller mindre komplexa livscykler. Trådsvampar bildar flercelliga kolonier.
Ett fylum av svampar (sporsäcksvampar) med skiljeväggar i mycelet, vilka bildar sporangier av säckliknande celler (asci) som innehåller ascosporer. De flesta patogena svampar med sådant sexualstadium tillhör detta fylet.
Rhizopus är ett släkte av svampar som tillhör klassen Sordariomycetes och divisionen Ascomycota. Dessa svampar är saprofyter, vilket betyder att de lever av döda organiska material i naturen. Rhizopus-svamparna producerar sporer som kan orsaka sjukdom hos människor och andra djur om de inhaleras eller kommer in i kroppen på annat sätt.
'Streptomyces coelicolor' är en art av grampositiva bakterier som tillhör släktet Streptomyces och familjen Streptomycetaceae. Den är känd för sin förmåga att producera ett antal olika antibiotika, inklusive aktinorhodin, undecylprodigiosin och calciumdependentant cyklopeptid. 'Streptomyces coelicolor' används ofta som en modellorganism inom forskning om bakteriers sekundära metabolism, genetik och cellbiologi.
En art av sporsäcksvamp som producerar det antibiotiska medlet nidulin. Dess teleomorf är Emericella nidulans.
Rhizoctonia är ett släkte svampar som tillhör klassen Lagenidiales och är kända för att orsaka sjukdomar hos en rad olika växter, inklusive gräs, grönsaker, träd och prydnadsväxter. Denna typ av svampar är främst kända för sin förmåga att bryta ned organisk materia i jorden som en del av nedbrytningsprocessen.
Mycorrhizae är ett symbiotiskt förhållande mellan svampar och rötter hos växter, där svampen hjälper till att öka näringsupptagandet av växten genom att utöka dess rotyta. Detta sker genom att svampens mycelvävnad växer in i och omkring växtens rötter, vilket möjliggör en effektivare upptagning av vatten och näringsämnen som fosfor, kväve och kalium från jorden. I gengäld får svampen organisk näring i form av kolriktiga föreningar från växten. Mycorrhizae är en viktig komponent i många ekosystem och bidrar till att underlätta växternas grothock och överlevnad, särskilt under stressade förhållanden som torka eller näringsbrist.
* Schizophyllum är ett släkte av svampar inom divisionen Basidiomycota, och tillhör klassen Agaricomycetes. Släktet är världsvidt förekommande och innehåller cirka 50 arter, varav Schizophyllum commune är den mest studerade. Denna art är en vanlig förekommande skuggsvamp som kan angripa ett stort antal olika träslag. *
Aspergillus. Ett släkte mitosporsvampar med ca 100 arter och elva olika teleomorfer tillhörande familjen Trichocomaceae.
Basidiomycota är ett svamparik (division) som inkluderar alla slags skålsvampar, klubbhavsvampor och soppar. Dessa svampar har alla gemensamt att de bildar en basidie, en speciell typ av sporbildande struktur där deras sexuella sporer bildas. Basidiesporerna är ofta knutna till ett gemensamt bär, som kallas en basidiumskaft, och kan vara fästade i grupper på den yttre ytan av en fruktkropp eller innesluten i en luktsäck. När sporerna mognar spricker de loss från basidiet och sprids med vinden eller vattnet för att infektera nya värdar och starta nya svampindivider.
'Ustilago' är ett släkte svampar som orsakar sjukdomen kornmagg, även kallad kornfluss, hos gräsväxter, särskilt majs och vete. Svampen infekterar växtens reproduktiva organ och producerar svarta, kornliknande sporer som kan skada skörden och minska avkastningen. Det är en patogen som orsakar ekonomisk skada inom jordbruket globalt.
Neurospora crassa är ett filamentöst svamparorganismer som tillhör klassen Sordariomycetes och beskrevs första gången 1843. Det är en typisk modellorganism inom molekylär genetik och används ofta i forskning på grund av sitt snabba växttempero och sin förmåga att undergå sexuell reproduktion under kontrollerade förhållanden. Dess genom har varit fullständigt sekvenserat, vilket gör det till ett värdefullt verktyg för genetisk forskning. Neurospora crassa förekommer naturligt i den tropiska och subtropiska miljön och kan orsaka skador på grödor under vissa omständigheter.
De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten hos svampar.
Hos de flesta alger, bakterier och svampar är cellväggen en vanligtvis fast struktur som bildar ett skikt utanför cellhinnan och som ger organismen dess form och skyddar den mot mekanisk skada, osmotisk påverkan osv. Cellväggen fungerar också som en genomsläpplighetsbarriär mot t ex antibiotika och andra substanser.
Ett släkte zygomycetsvampar inom familjen Mucoraceae och ordningen Mucorales. Medlemmarna är huvudsakligen saprofytära, men kan ge upphov till mukormykos hos människor genom sporutveckling i lungorna.
Ytliga infektioner i huden och tillhörande vävnader, orsakade av någon form av svamp. Syn. dermatomykoser.
Infektion orsakad av svampsläktet Aspergillus.
Läkemedel mot svamp, deras tillväxt och reproduktion, och verksamma mot svampinfektioner. De skiljer sig från svampbekämpningsmedel genom sin användning mot svamp i människo- och djurvävnader.
Ett släkte mitosporsvampar tillhörande Phyllachoraceae, omfattande åtminstone 40 arter av växtparasiter. De har teleomorfer inom släktet Glomerella.
Phialophora är ett släkte av svampar som tillhör klassen Coelomycetes. Dessa svampar förekommer naturligt i jord och vegetativ débris och kan orsaka opportunistiska infektioner hos människor, särskilt hos immunosupprimierade individer. Phialophora-svamparna producerar en typ av fruktkropp (konidie) som kallas phialid, vilket har gett släktet dess namn. Infektioner orsakade av Phialophora kan vara svåra att behandla och kan leda till allvarliga komplikationer om de inte behandlas korrekt.
Det genetiska materialet i svampar. Hit hör även sexgenerna (typgenerna för parning) hos Saccharomyces cerevisiae.
"Växtsjukdomar" är en samlingsbeteckning för sjukdomar som drabbar växter och orsakas av diverse patogener, inklusive bakterier, svampar, virus och viroider, samt abiotiska faktorer som klimatförhållanden, näringsbrist och toxiner. Dessa sjukdomar kan påverka växternas tillväxt, utveckling och produktivitet, och i vissa fall leda till död av plantan.
Mukormykos är en allvarlig invasiv svampinfektion orsakad av svampar i ordningen Mucorales.
Ett svampsläkte av familjen Magnaporthaceae med oklar ställning. Det är bäst känt för arten M. grisea, som är en av de experimentellt mest använda växtpatogensvamparna.
Ett släkte zygomycetsvampar, familjen Mucoraceae, ordningen Mucorales, som ibland orsakar infektion hos människor. Ur Absidiasvampar utvinns kitosan, ett medel för bekämpning av bladmögel.
Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos svampar.
Glomeromycota är ett förslagat fylum av svampar som bildar en mutualistisk symbios med växter genom att bilda en mykorrhiza, vilket innebär att svampens mycel växer in i och sammanlänkar sig med växtens rötter. Denna relation hjälper till att underlätta näringsupptagandet för både svampen och växten. Svamparna i Glomeromycota saknar fruktkroppar och har en mycel som består av smala, trådliknande hyfer. De flesta arter inom detta fylum är symbiotiska med landväxter, men några lever också i symbios med vissa alger.
En ordning zygomycetsvampar, oftast saprofytära, som förstör lagrade livsmedel och kan förorsaka infektion i andningsvägarna eller mukormykos hos personer med nedsatt motståndskraft.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Infektionssjukdom orsakad av svampar av släktet Candida, vanligen Candida albicans. Infektionen uppträder oftast ytligt på fuktiga kroppsdelar.
Trikofyton är en dermatofytös svampinfektion orsakad av olika arter av släktet Trichophyton, som primärt infekterar hud, naglar och hår.
"Fungal structures" refer to the various cellular and macroscopic components that make up a fungal organism. These can include microscopic structures such as hyphae (long, branching filaments), conidia (reproductive spores), and septa (cross-walls in hyphae), as well as larger structures like fruiting bodies (used for reproduction) and mycelial mats (interconnected networks of hyphae). These structures play crucial roles in fungal growth, development, reproduction, and survival.
Zygomycosis är en allvarlig infektionssjukdom orsakad av svampar som tillhör klassen Zygomycetes. Sjukdomen karaktäriseras av snabb utbredning och invasiv vävnadsinvasion, särskilt hos immunosupprierade individer. Infektionen kan drabba olika organ, men ofta angriper den lungor, näsa, ögon och hud. Zygomycosis är svår att behandla på grund av svamparnas motståndskraft mot vanliga antimykotiska läkemedel. Behandlingen innefattar ofta kombinationen av högdos intravenös amfotericin B och kirurgiskt avlägsnande av drabbade vävnader. Prognosen är beroende av patientens immunstatus, infektionslokalisation och behandlingssnarhet.
Pythium är ett släkte av mjöldaggar (Oomycetes) som är kända för att orsaka rotsvampbrott hos en rad olika växter, inklusive grödor och prydnadsväxter. Dessa organismers hyfer kan bilda sporangier som sprids med vatten och infekterar nya värdar genom att penetrera rotvävnaden. När de etablerat sig i värden, börjar de bryta ner vävnaderna och suga näring från den, vilket kan leda till försämrad tillväxt eller död hos värden. Det finns över 150 arter av Pythium, varav många är skadedjur i jordbruk och trädgårdsodling.
Penicillium är ett släkte svampar som tillhör divisionen Ascomycota. De är vanligen flervägsformade med en filamentös växtsätt, vilket betyder att de bildar ett nätverk av trådliknande strukturer som kallas mycel. Många arter av Penicillium producerar ämnen som är användbara inom medicinen, till exempel penicillin, ett antibiotikum som har haft en stor betydelse för behandlingen av bakteriella infektioner.
Varje flytande eller fast preparat som är specifikt avsett för odling, lagring eller transport av mikroorganismer eller andra sorters celler. Olika typer av media, såsom differentierande substrat, selektiva substrat, testsubstrat och definierade substrat, tillåter odling av bestämda mikroorganismer och celltyper. Fasta medier erhålls genom tillsats av agar eller gelatin till flytande substrat.
En utbredd ordning av basidiomycetsvampar vars fruktkroppar allmäntkallas champinjoner.
En aminopolysackarid som ingår i bl a insekters hudskelett och i svampar. Den är en rak polysackarid av acetylglukosaminlänkar och den näst vanligaste biopolymeren på jorden. Den deacetylerade formen kallas kitosan.
Utvecklingen av anatomiska strukturer i formandet av en- eller flercelliga organismer. Morfogenesen leder till formförändringar av en del av, delar av eller hela organismen.
Mikroskopi där preparatet undersöks genom att en elektronstråle läser av det punkt för punkt. Bilden skapas genom registrering av spridningen av bakåtstrålningen från preparatytan. Vid svepelektronmikroskopi spelar preparatets tjocklek ingen roll. Tekniken, och även instrumentet, förkortas ofta SEM.
Oomyceter, även kända som vattenvampar, är en grupp organismar som traditionellt har klassificerats som svampar på grund av deras jästliknande reproduktiva strukturer och förmåga att orsaka sjukdomar hos växter. Emellertid har senare forskning visat att de istället är relaterade till brunalgerna (Phaeophyceae) och bör därför placeras i en egen rike, Heterokonta. Oomyceter producerar ofta sporer som kan simma med hjälp av två flageller, vilket är ett drag som de delar med brunalgerna men inte med svamparna. Många oomyceter orsakar sjukdomar hos växter och deras infektioner kan leda till stora skador på grödor och ekosystem. Ett exempel på en välkänd oomycet är den patogen som orsakar potatisbladmögel (*Phytophthora infestans
I medicinsk kontext refererar "symbios" till ett förhållande mellan två eller flera organismer av olika art som lever tillsammans i nära kontakt och samverkar på ett sätt som är till gagn för båda partier. Detta skiljer sig från parasitism, där en organism drar nytta av en annan medan den andra skadas. Symbios kan vara obligatorisk eller fakultativ, beroende på om de involverade arterna måste ha varandra för att överleva eller inte. Ett exempel på symbios är den mutualistiska relationen mellan bakterien Escherichia coli och människan, där bakterien hjälper till med näringsomsättningen i tarmen medan värden får näring och skydd.
Streptomyces är ett släkte av grampositiva, strikt aeroba bakterier som tillhör ordningen Actinomycetales. Dessa bakterier är kända för sin förmåga att producera en rad olika antibiotika och andra bioaktiva metaboliter, vilket gör dem viktiga inom biomedicinsk forskning. Streptomyces-arterna har en komplex livscykel som inkluderar sporbildande hyfer och vegetativa mycel. De förekommer naturligt i en rad olika miljöer, till exempel jord, vatten och på levande växter.
'Streptomyces lividans' är en grampositiv bakterie som tillhör ordningen Actinomycetales och familjen Streptomycetaceae. Den är känd för sin förmåga att producera en rad olika bioaktiva molekyler, inklusive antibiotika och enzymer. 'Streptomyces lividans' används ofta som värdorganism vid genetisk manipulation och proteinproduktion på grund av sin goda tillväxt på billiga näringsmedel och sin förmåga att producera och sekretera stora mängder av heterologa proteiner. Den är också en modellorganism för studier av streptomyces-bakteriers differentiering och sekundära metabolitproduktion.
En svampordning i fylet Ascomycota som omfattar ett antal arter och lever som parasiter på högre växter, insekter eller svampar. Andra arter är saprofyter.
En recessiv, X-kopplad leukocytdefekt, vilken innebär att fagocytiska celler tar upp, men inte bryter ned, bakterier, med återkommande granulomatösa bakterieinfektioner som följd.
En mögelsvamp som orsakar svartmögel på frukt och grönsaker.
"Svampantigener" refererar till de genetiska materialet eller arvsmassan hos svampar, som inkluderar DNA och RNA. Svampar är en egen domän av levande organismer, skilda från växter, djur och bakterier. Deras antigener kan identifieras och studeras för att förstå deras evolutionära relationer, patologiska mekanismer och möjliga användningsområden inom medicin och bioteknologi.
En mitosporsvamp av släktet Oxygenales som orsakar olika hud- och hårsjukdomar. Arten Microsporum canis ger upphov till tinea capitis och tinea corporis, vilka vanligen överförs från katter och hundar. Bland telemorfer finns Arthroderma (Nannizzia).
"Microbial interactions" refer to the various ways in which different microorganisms, such as bacteria, fungi, and viruses, influence each other's growth, survival, and behavior when they are present in the same environment. These interactions can be either positive (mutualistic or symbiotic), negative (competitive or antagonistic), or neutral, and can occur through a variety of mechanisms, including the production of metabolites, enzymes, and signaling molecules, as well as direct physical contact between cells. Understanding microbial interactions is crucial for understanding the dynamics of microbial communities in various ecosystems, including the human body, and has important implications for fields such as medicine, agriculture, and environmental science.
Närvaron av bakterier, virus och svampar i jord. Termen är inte begränsad till att gälla sjukdomsalstrande organismer.
"Tinea" är ett samlingsnamn för en grupp hudsjukdomar som orsakas av dermatofyter, små svampar som trivs i varmt och fuktigt klimat. Tinea kan drabba olika delar av kroppen och kallas då olika saker beroende på vilken del som är drabbad. Exempelvis kan tinea pedis (fotskorvs) orsaka klåda och skav mellan tårna, medan tinea corporis (kroppsskorvs) ofta ger röd, skrovlig hud med klart avgränsade kanter. Tinea capitis (hårbotteninfektion) drabbar huvudets hårbotten och kan orsaka hårlöshet. Svampen sprider sig genom direkt kontakt med en smittad persons hud, hår eller naglar, eller via kontaminerade föremål som till exempel handdukar, badfiltar eller barfotzonor. Behandlingen består ofta av
Phytophthora är ett släkte inom oomyceter, även kallade vattenvampar, som är kända för sin förmåga att orsaka sjukdomar hos en rad växter. Ordet Phytophthora kommer från grekiskan och betyder "växtdestroyer". Dessa organismers cellstruktur är mer lik den hos algorsläktet än den hos svampar, men de behandlas ofta som svampar inom den medicinska vetenskapen på grund av deras morfologi och läkemedelsbehandling. Phytophthora-arter är orsaken till flera viktiga växtsjukdomar, såsom potatisbladmögel och rötterot hos träd.
"Bakteriella sporer är resistanta, dormanta strukturer som produceras av vissa bacteriesläkten under stressande förhållanden. De fungerar som överlevnadsmechanismer och kan klara extrema temperaturer, UV-strålning och desinfektionsmedel."

I medically, a 'hypersensitivity' reaction refers to an overactive response of the immune system to a foreign substance, also known as an allergen. This can result in various symptoms, such as skin irritation, respiratory difficulties, or digestive problems, depending on the location and severity of the reaction. There are several classes of hypersensitivity reactions (Type I-IV), each with its own specific characteristics and mechanisms.

For example, Type I hypersensitivity reactions, also known as immediate hypersensitivity reactions, occur when the immune system produces an excessive amount of IgE antibodies in response to an allergen. This can lead to symptoms such as hay fever, hives, or anaphylaxis.

It's important to note that not everyone who is exposed to a particular allergen will have a hypersensitivity reaction. The reaction depends on the individual's genetic makeup and previous exposure to the allergen.

'Candida albicans' er en art av svamp som tilhører slæktet Candida. Den er en del av den normale bakteriefloraen i mennesket, og kan forekomme i munnens slemhinde, tarmen og skinken. I en balanse med andre mikroorganismer forårsaker den vanligvis ingen problemer.

Men under bestemte omstendigheter, som f.eks. nedsatt immunforsvar, overvægt av svampen eller skader på slemhinder, kan Candida albicans føre til infeksjoner i kroppen. Disse infeksjoner kan forekomme på huden, slemhinjer og i organer som lungene, leveren og urinveisene.

Infeksjoner orsaket av Candida albicans kalles ofte candidoinfeksjoner eller candidaes. De mest vanlige typerne er svamp i munden (orals thrush) og skedeinfeksjon hos kvinner (skedesvamp). Andre typer inkluderer invasive candidoinfeksjon, som kan være livstruende for dem med nedsatt immunforsvar, som f.eks. HIV-smittede eller personer som har undergå organtransplantasjon.

Symptomer på en candidoinfeksjon kan inkludere hvid belagt slemhinde i munden, rødhet og iritation på huden eller slemhinner, smerte under urinering eller seksuell aktivitet, og ubehag ved defekation. Behandling av candidoinfeksjoner innebærer vanligvis bruk av antimykotiske medisiner som er designert for å bekjempe svamp.

'Svampproteiner' är ett mycket brett begrepp som inkluderar alla proteiner som produceras eller finns naturligt i svampar. Svampar utgör en egen domän av levande organismer, Fungi, och de har en unik cellstruktur och biokemi jämfört med växter och djur.

Svampproteiner kan variera mycket i sin funktion och struktur beroende på vilken typ av svamp de kommer ifrån och vilket syfte de har i den specifika organismen. Några exempel på olika typer av svampproteiner inkluderar enzymer, toxiner, strukturproteiner, signalproteiner och transporterproteiner.

Enzymer är proteiner som fungerar som biokemiska katalysatorer och hjälper till att accelerera olika reaktioner i svampens cell. Toxiner är skadliga proteiner som kan producera av vissa svampar och användas för att bekämpa andra organismer eller försvara sig själva. Strukturproteiner ger stöd och form till cellen, medan signalproteiner hjälper till att koordinera olika cellprocesser. Transporterproteiner transporterar olika molekyler över celldelarna och hjälper till att reglera cellens inre miljö.

I medicinsk kontext kan svampproteiner ha potential som terapeutiska mål eller som bas för utveckling av nya läkemedel. Exempelvis kan enzymer som produceras av vissa svampar användas i industriella processer, medan toxiner kan användas som modeller för att designa nya läkemedel mot olika sjukdomar.

'Aspergillus fumigatus' är en art av svamp som tillhör släktet Aspergillus. Det är en vanlig luftburen svamp som kan påträffas över hela världen och som kan växa på en mängd olika substrat, inklusive mat, kompost, fuktighetsskador i byggnader och annan organisk materia.

För de flesta människor är exponering för Aspergillus fumigatus ofarlig, men hos vissa individer kan den orsaka allvarliga infektioner, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar. Infektioner som orsakas av Aspergillus fumigatus kallas aspergillos och kan vara allt ifrån lokaliserade luftvägsinfektioner till invasiva systemiska infektioner som kan hota livet.

Symptomen på en aspergillos-infektion kan variera beroende på vilken del av kroppen som är drabbad, men kan inkludera hosta, andnöd, feber, trötthet och viktminskning. Diagnosen ställs vanligen genom att analysera patientens slemprover eller lungvävnad för närvaro av svampen, och behandlingen består ofta av antimykotiska läkemedel som är specifikt riktade mot svampinfektioner.

'Mycel' är ett medicinskt begrepp som refererar till det nätverk av trådliknande filament (hyfer) som bildas av svampar under sin vegetativa tillväxtfas. Mycelet utgör den underjordiska delen av en svamp och kan vara mycket omfattande, sträcka sig över stora ytor och växa djupt ned i substratet.

Myceliet spelar en viktig roll i svampars näringsupptagning och förmåga att bryta ned organiska material. Det kan också vara en del av symbiosen mellan svampar och växter, där svamparna hjälper till med näringsupptagningen i utbyte mot kolhydrater från växten. I vissa fall kan myceliet orsaka infektioner och skador på vävnader hos människor och andra levande organismer, vilket kan leda till diverse sjukdomar.

'Svampar' (Fungi) är en domän i biologisk klassificering som inkluderar organismer som har cellytan täckt av ett cellmembran med ergosterol, reproducerar sig antingen sexuellt eller asexuellt genom sporer och har en speciell typ av näringsupptagande kallad absorption. Svamparna utgör en mycket varierad grupp som inkluderar allt från jättelika honungssvampar till små mögelsporer på bröd, svampar lever ofta som saprofyter och sönderdelar dött organiska material för att få näring. Några svampar kan också vara parasiter och orsaka sjukdom hos växter, djur och människor.

Ascomycota er en av de største og mest forskjellige svampdivisjonene, også kalt sløresvampene. Disse svampene produserer en typ av sporer som dannes i en pose-lignende struktur kalt en ascus. Ascosporerne er ofte hvilestadier i svampens livscyklus og kan være resistent overfor ugunstige forhold, slik som tørke og kulde. Når forholdene blir gode igjen, kan ascosporerne gro ut til nye individuelle svampar.

Ascomycota inneholder mange forskjellige arter, noen er enekjøttige (saprofytiske) og lever av dødt organisk materiale, mens andre er mykorrhizasvampar som samarbeider med planter og hjelper dem å ta opp næringsstoffer fra jorden. Nogle arter i Ascomycota kan også være parasittiske og leve av levende organismer, inkludert andre svampar, planter, dyr og mennesker.

Denne divisjonen inneholder også mange økonomisk betydningsfulle arter, som f.eks. bakerjernsvampen (Aspergillus oryzae), som brukes til å lage miso, soysaus og sake, samt penicillium-svampene, som produserer antibiotika som penicillin. Andre arter i Ascomycota kan være skadelige for mennesker og dyr, for eksempel de svampar som forårsaker hudforureininger som ringorm (Trichophyton) og de svampar som kan føre til alvorlige lungesykdommer som kveite (Histoplasma capsulatum).

'Rhizopus' är ett släkte av svampar som tillhör klassen Sordariomycetes och divisionen Ascomycota. De är flercelliga svampar som ofta förekommer i naturen, framförallt i jord, kompost och fruktkött hos vissa frukter. Släktet innehåller ett antal arter, varav den mest kända är Rhizopus oryzae, som kan orsaka en sjukdom hos människor som kallas mjuka sveda eller zygomycos. Svamparna i släktet Rhizopus har en typisk morfologi med sporangier (sporsäckar) och rhizoider (rottrådar) på deras mycel (svamptråd).

'Streptomyces coelicolor' er en art av bakterier som tilhører slæktet 'Streptomyces', som er kjent for sin evne til å produsere en rekke forskjellige antibiotika og andre sekundære metabolitter. 'S. coelicolor' er en grampositiv bakterie som opptrer som filamentøse kolonier med en blå, grønn eller rød pigmentering, avhengig av hvilke sekundære metabolitter den produserer. Denne bakterien er vanligvis å finne i jord og har vært brukt som et modellorganisme for studier av aktinobakteriers genetikk, biokjemisk differensiering og antibiotikaproduksjon.

'Aspergillus nidulans' är en art av svamp som tillhör släktet Aspergillus. Det är en filamentös svamp, vilket betyder att den växer genom att bilda långa, trådliknande strukturer som kallas hyfer. Svampen förekommer naturligt i mark och kompost, men kan även påträffas på andra organiska material som socker, stärkelse och cellulosa.

'Aspergillus nidulans' är en viktig modellorganism inom forskning, särskilt inom genetik och molekylärbiologi. Den har en relativt enkel genetisk uppbyggnad och kan lätt odlas i laboratoriemiljöer, vilket gör den till ett populärt val som modellorganism. Svampen producerar också en mängd sekundära metaboliter, inklusive antibiotika och mykotoxiner, vilket gör den intressant för studier av dessa ämnen.

I allmänhet är 'Aspergillus nidulans' inte känd för att orsaka sjukdom hos människor eller djur, men den kan i sällsynta fall orsaka infektioner hos immunosvaga individer.

Rhizoctonia är ett släkte svampar som tillhör klassen Agaricomycetes och divisionen Basidiomycota. Dessa svampar orsakar ofta sjukdomar hos växter, framförallt i jordbruks- och trädgårdsväxter. Svamparna lever som sapprofyter eller parasiter på rötterna hos växterna och kan orsaka en rad olika symptom beroende på växtart och svampstam.

Exempel på sjukdomar orsakade av Rhizoctonia inkluderar rotsvampbarnsjuka (Rhizoctonia solani) som kan angripa en rad olika grödor, såsom potatis, sockerrör, sojabönor och vete. Symptomen på sjukdomen kan variera från chlorotiska blad till nekros och försvagning av rötterna. Andra exempel på sjukdomar orsakade av Rhizoctonia inkluderar stubbbrand (Rhizoctonia cerealis) som angriper vete och andra gräs, samt skärmaskväxtsjukan (Rhizoctonia solani) som kan orsaka nekros på blad och stjälkar hos grönsaker.

Preventiva åtgärder för att undvika infektioner av Rhizoctonia inkluderar god växtodling, rotationsplanering och användning av friska plantor. Fungicider kan också användas som en del av en integrerad skötselprogram för att kontrollera svamparna.

Mycorrhizae är en typ av fördelaktiga svampar som bildar symbiotiska associationer med rötter hos de flesta växter, inklusive träd, buskar och örter. Den medicinska definitionen av mycorrhizae kan definieras som "en mutualistisk symbios mellan svampar och växtrotar, där svamparna hjälper till att öka näringsupptagningen och vattenabsorptionen hos växterna, medan växterna i sin tur levererar kol och andra organiska substanser till svamparna."

Denna symbiotiska association kan förbättra växtens hälsa, resistens mot sjukdomar och tolerans för abiotisk stress, såsom torka och höga saltkoncentrationer. Mycorrhizae förekommer i två huvudsakliga former: ektomykorrizor och endomykorrizor. Ektomykorrizor bildar en mantel runt växtroten och ett nätverk av trådar, som penetrerar celleväggarna i rotvävnaden, medan endomykorrizor penetrerar direkt in i cellerna i rotvävnaden.

Mycorrhizae har potentialen att användas som en biologisk kontrollmetod för växters sjukdomar och skadedjur, samt för att förbättra produktiviteten och hållbarheten i jordbrukssystem.

'Schizophyllum' är ett släkte svampar som tillhör divisionen Basidiomycota. En medicinsk betydelse av 'Schizophyllum' är i samband med den opportunistiska sjukdomsalstrande svampen *Schizophyllum commune*, även känd som brödkorgssvamp eller skorpsvamp. Denna svamp kan orsaka allergiska reaktioner och invasiva infektioner, särskilt hos immunsupprimerade individer. Infektionen kan drabba luftvägarna, huden och sällsynt inre organ. Symptomen på en *Schizophyllum commune*-infektion kan variera beroende på vilket organ som är infekterat, men kan omfatta hosta, feber, andningssvårigheter, hudbrist och allmän svaghet.

Medicinskt talat är "mögelsvamp" (på engelska "mold") ett samlingsbegrepp för olika slags svampar som kan gro och föröka sig på organiska material, inklusive föda och fuktighetskällor i hemmet. Mögelsvampar kan producera små sporer som kan flotta fritt i luften och orsaka allergiska reaktioner hos människor och djur när de andas in dem. Vissa mögelsvampsarter kan även producera toxiner som kan vara skadliga för hälsan om de exponeras för dem över längre tid.

Basidiomycota är ett stort och artrikt division (eller stam) av svampar som inkluderar en mångfald olika arter, från jättelika svampsliskor till små skålsvampar. De kännetecknas av deras morfologi, där deras sporer bildas på en struktur som kallas en basidium. Basidiomycota innefattar även många ekonomiskt viktiga svampar, såsom champinjoner och andra comestibla svampar, samt skadliga svampar som orsakar röta i trä och andra växter.

'Ustilago' är ett släkte svampar som orsakar sjukdomen kornmagg (Ustilaginose) hos olika gräs, till exempel majs och vete. Svamparna i släktet 'Ustilago' är förvedade, icke-movanta svampar som bildar tecknande svarta eller bruna kornliknande gallbildningar (chlamydosporer) på växtens frön eller andra delar av växten. Dessa gallbildningar innehåller svampens sporer och sprids vanligtvis genom vind, regnvatten eller djurs kontakt med de smittade växterna. När en ny växt infekteras kommer svampen att ersätta växtcellerna med sina egna celler och bilda fler gallbildningar, vilket kan leda till en minskad skörd eller i vissa fall förstörelse av hela plantan.

Neurospora crassa är en art av svamp som tillhör klassen Sordariomycetes och är vanligt förekommande i naturen, framförallt i varmare klimat. Den är en filamentös svamp, vilket betyder att den består av ett nätverk av trådliknande strukturer som kallas hyfer. Dessa hyfer växer och delar sig kontinuerligt, vilket tillåter svampen att gro och sprida sig över underlaget den vuxit på.

Neurospora crassa är en ascomycet, vilket betyder att den producerar ascusfrukter som innehåller sporer. Dessa sporer är mycket resistanta mot extrema förhållanden och kan överleva under lång tid i olika miljöer. När de transporteras till en gynnsam miljö kan de gro och utvecklas till en fullt fungerande svamp.

Neurospora crassa är en viktig modellorganism inom genetiken och molekylärbiologin, eftersom den har en relativt enkel genetisk uppbyggnad och en snabb livscykel. Den används ofta i forskning för att studera olika aspekter av cellulär och molekylär biologi, inklusive regleringen av genuttryck, metabolism, celldelning och DNA-reparation.

'Reglering av genuttryck, svampar' refererer til de mekanismer som kontrollerer og påvirker uttrykket av gener i svampceller. Gener er sekvensene av DNA-baser som inneholder instruksjonene for å produsere specifikke proteiner eller RNA-molekyler. I svampar, som i andre levende organismer, kan genuttrykk variere under forskjellige forhold slik som cellecyklusfaser, stress, infeksjon og differensiering.

Regulering av genuttryck innebærer flere mekanismer, herunder:

1. Transkripsjon: Den første steget i genuttrykk er transkripsjonen, hvor DNA-sekvensen kopieres til mRNA (melding RNA). Regulering av transkripsjon kan foregå ved å aktivere eller inaktivere enzymkomplekser som heter transskripsjonsfaktorer. Disse faktorerne binder seg spesifikt til DNA-sekvensene foran gener og påvirker om de skal transkribes eller ikke.
2. RNA-prosessering: Efter at mRNA er syntetisert, kan det bli prosessert før det overføres til ribosomer for å syntetisere proteiner. Prosesseringen innebærer for eksempel 5'-kapning, 3'-polyadenylering og splicing av introner (ikke-kodinge sekvenser) fra exoner (kodinge sekvenser). Disse prosessen kan også påvirke genuttrykk ved å kontrollere hvorvidt gener overhodet vil bli oversatt til proteiner.
3. Protein-syntese: Når mRNA er transportert til ribosomer, kan proteinsyntesen starte. Regulering av protein-syntese innebærer kontrollen over hvorvidt ribosomer binder seg til mRNA og hvor lenge de forblir bundet. Dette kan påvirke antall proteiner som produseres fra et gener.
4. Protein-degradering: Når proteiner er syntetiserte, kan de bli degraderte av proteasomer eller andre proteolytiske enzymer. Regulering av protein-degradering kan påvirke hvor lenge proteinet vil forblive aktivt og dermed også påvirke genuttrykk.
5. Epigenetiske mekanismer: Epigenetiske mekanismer innebærer endringer i DNA-strukturen eller histonproteinene som omgir DNA-molekylet, som ikke involverer endringer i DNA-sekvensen selv. Disse mekanismene kan påvirke genuttrykk ved å kontrollere hvorvidt gener er tilgjengelige for transskripsjon eller ikke. For eksempel kan metylering av DNA-molekylet forhindre transskripsjonsfaktorer fra å binde seg til DNA og starte transskripsjonen.

Disse mekanismene interagerer ofte med hverandre for å kontrollere genuttrykk. For eksempel kan epigenetiske endringer påvirke histonproteinene som omgir DNA-molekylet, hvilket kan føre til endringer i transskripsjonsfaktorers binding og dermed også endringer i genuttrykk. Samtidig kan transskripsjonsfaktorer påvirke epigenetiske mekanismer ved å rekruttere enzymer som øker eller reduserer metylering av DNA-molekylet eller histonproteinene.

I tillegg kan genuttrykk kontrolleres av signalveier som aktiveres i svar på ytre stimuli, som f.eks. hormoner eller voksende faktorer. Disse signalveiene involverer ofte en kaskade av intrasellulære signalmolekyler som regulerer transskripsjonsfaktorers aktivitet og dermed også genuttrykk. For eksempel kan hormoner binde seg til receptorer på cellemembranen, hvilket fører til aktivering av intrasellulære signalveier som regulerer transskripsjonsfaktorers nivå og/eller aktivitet.

Samlet sett er genuttrykk en kompleks prosess som involverer mange forskjellige mekanismer og interaksjoner mellom dem. Forståelsen av disse mekanismene og interaksjonene er viktig for å kunne forklare hvordan genuttrykk kontrolleres under normale fysiologiske tilstander, men også under patofysiologiske tilstander som kræft.

"Cell wall" er en del av de fleste eukaryote cellers ytre struktur. Det er en tykk, stiv struktur som ligger utenfor cellmembranet og gir cellen form og styrke. Hos planter og svamp er cellvæggene også viktige for å beskytte cellene mot mekaniske skader og infeksjoner. Cellvæggene består av forskjellige typer av polysakkarider, som kan variere mellom forskjellige organismer. Hos planter er cellvæggene også rike på celulose, mens svampcellvæggene inneholder hovedsakelig kjemisk forbindelsen chitin.

Mucor är ett släkte av svampar som tillhör sömmlingssvamparna (Zygomycota). De kan orsaka opportunistiska infektioner, kända som mucormykos, främst hos personer med nedsatt immunförsvar. Infektionen kan drabba olika delar av kroppen, men sprider sig vanligen via blodomloppet och orsakar nekros och abscesser i vävnaderna. De flesta fallen av mucormykos orsakas av arterna Mucor, Rhizopus, Absidia och Cunninghamella. Infektioner med dessa svampar är sällsynta men kan vara livshotande om de inte behandlas adekvat.

Fungal infections of the skin, also known as "dermatophytoses" or "tinea," are a group of conditions caused by fungi that invade and grow on the top layer of the skin. These infections can affect various areas of the body, leading to different types of tinea:

1. Tinea capitis: Fungal infection of the scalp and hair shafts, often seen in children. It can cause hair loss, scaling, and inflammation.
2. Tinea corporis: Fungal infection of the body, typically appearing as round, red, scaly patches with defined edges. The rash may itch or burn.
3. Tinea cruris: Fungal infection of the groin area, also known as "jock itch." It presents as a red, itchy, and sometimes painful rash in the folds of the skin.
4. Tinea faciei: Fungal infection of the face, excluding the scalp and beard areas. It appears as round or irregularly shaped patches with well-defined edges.
5. Tinea manuum: Fungal infection of the hands, often affecting both palms and fingers. It can cause dryness, scaling, and itching.
6. Tinea pedis: Fungal infection of the feet, also known as "athlete's foot." It typically affects the spaces between toes, causing itching, burning, and sometimes cracked or blistered skin.
7. Tinea unguium (onychomycosis): Fungal infection of the nails, leading to discoloration, thickening, crumbling, and separation from the nail bed.

These infections are usually treated with topical antifungal medications, such as clotrimazole or miconazole. In severe cases, oral antifungal drugs like terbinafine or itraconazole may be prescribed. Preventive measures include keeping the skin clean and dry, avoiding sharing personal items, and wearing breathable clothing and footwear.

Aspergillus är ett släkte svampar som tillhör divisionen Ascomycota. De förekommer naturligt i naturen, framförallt i fuktiga miljöer såsom lerjord, kompost, säd, hö, och förrott trä. Aspergillussvamparna kan orsaka allergiska reaktioner och lunginfektioner hos människor, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar eller lungsjukdomar. En välkänd sjukdom som orsakas av Aspergillus är lungabsCESS (Aspergillussvampens invasiva pulmonell ärrbildning). Andra former av sjukdomar som kan orsakas av Aspergillus innefattar allergisk bronkopulmonell aspergillos och så kallad "aspergillom", en icke-infektiös tillväxt av svampen i ett befintligt lungcysta eller skada.

'Svampmedel' är ett samlingsbegrepp för läkemedel som används för att behandla svampinfektioner. Dessa medel kallas även antimykotika och de verkar genom att hindra svampar från att växa eller skada kroppen på olika sätt. Svampmedel kan användas både topisk (på huden) och systemiskt (via mun, näsa, luftvägar eller intravenöst). Exempel på svampinfektioner som kan behandlas med svampmedel inkluderar candida-infektioner, spruckna läppar, athlets foot och skållad hud.

'Colletotrichum' är ett släkte svampar som orsakar sjukdomar hos växter. De är välkända för att orsaka anthracnossjukdomar på en rad olika grödor, inklusive frukt, grönsaker och prydnadsväxter. Svamparna kan orsaka nekros (död) av växtvävnader, vilket kan leda till skador som varierar från små fläckar till stora, förhärjade områden. Några vanliga sjukdomar som orsakas av 'Colletotrichum' inkluderar mörbultning på äpplen, citrusanthracnossjukan och sojabönans anthracnossjukdom. Svamparna sprider sig ofta genom vattendroppar och kan överleva i marken eller på växtrester under lång tid.

'Phialophora' är ett släkte svampar som tillhör klassen Eurotiomycetes och divisionen Ascomycota. Släktet innehåller flera arter, varav några kan orsaka opportunistiska infektioner hos människor, särskilt hos immunosupprimierade individer. Infektioner orsakade av Phialophora-arter kan leda till olika sjukdomar som exempelvis phaeohyphomycosis och chromoblastomycosis. Svamparna förekommer naturligt i miljön, ofta i fuktiga områden som jord, kompost och trä.

'Svampgener' refererar till de arvsmassor (DNA) som finns hos svampar. Svampgenerna innehåller instruktionerna för hur svampcellen ska fungera och utvecklas. Den genetiska informationen i svampgenerna kodar för proteiner och RNA-molekyler som har olika funktioner i cellens tillväxt, reproduktion, metabolism och respons mot miljöfaktorer. Svampgenernas uppbyggnad och funktion är unika jämfört med andra levande varelsers gener, eftersom svampar utgör en egen rike av organismer.

'Växtsjukdomar' är ett samlingsbegrepp för alla former av sjukdomar som drabbar växter. Dessa kan orsakas av olika patogener såsom bakterier, svampar, virus och viroider, men även av abiotiska faktorer som klimatförhållanden, näringsbrist eller övergödning.

Exempel på vanliga växtsjukdomar orsakade av patogener inkluderar röta hos potatis, svampangrepp hos träden och mjöldagg hos gräs. Dessa sjukdomar kan leda till skador på växternas cellstruktur, vävnader och organ, vilket i sin tur kan resultera i försämrad tillväxt, lägre avkastning eller till och med död av växten.

För att förebygga och behandla växtsjukdomar används olika metoder såsom resistenta sorter, kemisk bekämpning, biologisk kontroll och god odlingspraktik.

Mukormykos är en allvarlig invasiv svampinfektion orsakad av svampar som tillhör ordningen Mucorales. Infektionen börjar vanligtvis i respirationssystemet men kan spridas till blodomloppet och andra delar av kroppen. Mukormykos är särskilt farlig för personer med nedsatt immunförsvar, såsom cancerpatienter under behandling, organtransplantationsmottagare och diabetespatienter. Symptomen på mukormykos kan variera beroende på vilken del av kroppen som är infekterad, men inkluderar andningssvårigheter, feber, hosta, smärta, rodnad eller svullnad i det drabbade området. Behandlingen består vanligtvis av intravenös administrering av antimykotiska läkemedel och kirurgiskt avlägsnande av infekterat vävnad.

'Magnaporthe' är ett släkte av svampar som tillhör divisionen Ascomycota och klassen Sordariomycetes. Det är främst känt för sin medicinska relevans som orsakare av den smittosamma sjukdomen rice blast hos ris, vilket kan leda till stora skördeförluster i odlingsområden världen över. Den vetenskapliga beskrivningen av släktet gjordes 1905 av den brittiske mykologen George Baker Cummins.

Släktet innehåller endast en art, Magnaporthe oryzae (tidigare känd som Magnaporthe grisea), som är ansvarigt för att orsaka rice blast-sjukan hos ris och andra gräsarter. Denna sjukdom kan leda till nekros och skador på blad, stjälkar och ax av risplantor, vilket i sin tur kan reducera skörden och orsaka ekonomiska förluster för jordbrukare.

Magnaporthe-svamparna producerar speciella celler som kallas appressorier, som används för att penetrera värdväxtens cellyta och etablera en infektion. Dessa svampar kan också överleva i en asexuell form som sporer, vilket gör dem till ett mycket smittosamt och invasivt hot för risodlingar.

Forskning pågår fortfarande för att utveckla effektiva metoder för att kontrollera och förebygga rice blast-sjukan, inklusive genmodifiering av risplantor och utveckling av nya fungicider.

'Absidia' är ett släkte av svampar i mjöldaggfamiljen (Mucoraceae). Släktet innehåller flera arter som kan orsaka sjukdom hos människan, framförallt hos immungenomsupprimereda individer. En av de mer vanliga arterna är 'Absidia corymbifera'. Svamparna i släktet Absidia lever som saprofyter i naturen och kan påträffas i en rad olika miljöer, till exempel jord, kompost, säd och luft. De sprider sig genom att bilda sporangiospor som kan andas in av människan och orsaka lunginflammation eller invasiv mukormykos.

'Svamp-DNA' refererer til det genetiske materiale (DNA) som findes i svampeceller. Svampe er en organismegruppe, der inkluderer så forskellige former for liv som gær, skimmelsvamp og rådyrsvinger. Selvom svampe deler visse fællestræk med planter, er de mere beslægtet med dyr, herunder mennesker. Svamp-DNA består af en dobbeltstrenget molekyle, der indeholder arvemasseinformationerne i form af nukleotider (A, T, C og G), som er organiseret i gener og kromosomer. Disse gener og kromosomer rummer oplysninger om svampens struktur, funktion og overlevelse.

Glomeromycota är ett förslaget fylum (alternativt kan ses som en klass) av svampar som bildar ektomykorrizor med växter, vilket innebär att de bildar en symbiotisk association med rötterna hos landväxter. Dessa svampar kallas också jordsvampar och de lever i mutualistiska förhållanden med upp till 80 procent av alla landväxtarter, inklusive flera ekonomiskt viktiga grödor som majs, ris, potatis och bönor.

Svamparna i Glomeromycota bildar små, kuddformade strukturer som kallas glomeruli, vilka växter använder sig av för att ta upp näringsämnen från jorden. I gengäld får svampen socker och andra organiska ämnen från växten. Glomeromycota-svamparna saknar fruktkroppar och sporer, men de kan bilda mycel som sträcker sig ut i marken för att leta efter näring.

Det är värt att notera att det fortfarande råder delade meningar om hur Glomeromycota ska klassificeras inom svamparnas systematik, och några forskare förespråkar istället att betrakta dem som en undergrupp till Ascomycota eller Basidiomycota.

Mucorales är en ordning av svampar som tillhör klassen Zygomycetes. Dessa svampar förekommer naturligt i miljön, framförallt i organisk materia som jord, kompost och sötpotatis. Mucorales-svamparna är kända för sin förmåga att snabbt växa och sprida sig i fuktiga och näringsrika miljöer.

Många arter inom ordningen Mucorales kan orsaka sjukdom hos människor, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar. Sjukdomen kallas zygomycos eller mucormycos och kan drabba olika organ i kroppen, beroende på vilken art av svamp som orsakar sjukdomen. De vanligaste symptomen är feber, trötthet, hosta, andnöd och smärta i det drabbade området. I allvarliga fall kan sjukdomen leda till sepsis och dödsfall.

För att diagnostisera zygomycos behövs ofta en biopsi eller provtagning av den drabbade vävnaden, som sedan analyseras i ett laboratorium för att identifiera svampen. Behandlingen består vanligen av intravenös administration av antimykotiska läkemedel och kirurgiskt avlägsnande av drabbade vävnader.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

I'm sorry for any confusion, but the term "Kandidos" doesn't have a medical definition in English. It seems like there might be a spelling mistake or a language barrier here. If you're referring to "Candida," I can certainly provide a definition for that.

Candida is a genus of yeasts and is the most common cause of fungal infections worldwide. Many species are harmless, but a few can cause serious systemic infections known as candidiasis. The most common human-associated Candida species is Candida albicans. These infections can occur when the natural balance of bacteria and yeast in the body is disrupted or the immune system is weakened.

Trikofyton är den medicinska termen för en infektion av hud eller naglar orsakad av en grupp svampar som kallas dermatophyter. Detta är en mycket vanlig infektion, särskilt bland barn. Trikofyton på huden kan orsaka rödhet, skivbildning, klåda och skorpor, ofta mellan tårna eller på fuktiga områden av kroppen som armhålor och ländregionen. När naglar är infekterade blir de tjocka, grova och kan vitna eller gula, och det kan vara svårt att klippa dem. Trikofyton sprids vanligtvis genom direkt kontakt med en infekterad person eller djur, eller genom kontakt med infektiös material, till exempel avklippade naglar, smutsiga handdukar eller badrumsflor. Behandlingen för trikofyton innefattar ofta antimykotiska mediciner som tas oralt eller appliceras topisk på huden eller naglarna. I vissa fall kan det vara nödvändigt att behandla under lång tid för att undvika återfall.

'Fungal structures' refer to the various parts that make up a fungal organism, including both its vegetative and reproductive components. These structures can vary widely between different fungal species, but some common examples include:

1. Hyphae: These are the long, branching filaments that make up the body of a fungus, collectively referred to as the mycelium. Hyphae are typically composed of tubular cells with walls made of chitin and other polysaccharides. They may be divided into compartments by cross-walls called septa, or they may be coenocytic, meaning they lack septa and have multiple nuclei within a single, multinucleate cell.
2. Mycelium: This is the mass of hyphae that makes up the vegetative body of a fungus. It can grow on or inside its host, absorbing nutrients from the environment.
3. Spores: These are the reproductive units of fungi, which can be dispersed by air, water, or other means to colonize new environments and start new fungal growths. Fungal spores come in many different forms, including conidia, ascospores, and basidiospores.
4. Conidiophores: These are specialized hyphae that produce and bear asexual spores called conidia. Conidiophores can take various forms, such as simple or branched chains, and may be borne on the surface of the mycelium or within specialized structures called conidiomata.
5. Ascomata: These are sac-like structures that contain asci, which are sacs that hold and release ascospores. Asci are produced sexually, through the fusion of two nuclei from different parents. Ascomata can take various forms, such as flask-shaped or spherical, and may be solitary or grouped in clusters.
6. Basidiomata: These are complex structures that produce and bear basidiospores, which are produced sexually through the fusion of two nuclei from different parents. Basidiomata can take various forms, such as mushrooms, brackets, or crusts, and may be solitary or grouped in clusters.
7. Sclerotia: These are hard, compact masses of mycelium that serve as a means of survival and dispersal for some fungi. Sclerotia can remain dormant for long periods of time, then germinate to produce new mycelial growths when conditions are favorable.
8. Rhizomorphs: These are specialized structures that consist of parallel chains of cells that function like roots, absorbing water and nutrients from the environment. Rhizomorphs can grow to considerable lengths and thicknesses, allowing fungi to colonize new environments and exploit resources over long distances.

'Zygomykos' er en betegnelse for svampesyge som forårsages af svampe i Zygomycota-divisionen, som også kaldes zygomyceter. Disse svampe inkluderer arter fra to store grupper: Mucorales og Entomophthorales.

Zygomykose er karakteriseret ved en hurtig infektion, der ofte angriber lunge, hjerne, øjne eller andre dele af kroppen, alt efter hvordan svampesporen kommer ind i kroppen. Infektionen kan være livstruende, særligt for dem med svækkede immunsystemer, som diabetes, HIV/AIDS, organtransplantation eller kræftpatienter under behandling med immunsuppressive medicin.

Symptomerne af zygomykose varierer alt efter hvilken del af kroppen der er inficeret, men kan omfatte feber, hoste, kortåndethed, hovedpine, synsnedsættelse, svulst og smerter. Behandlingen består typisk i administration af intravenøse antimykotiske lægemidler samt eventuelt kirurgisk fjernelse af inficerede væv.

'Pythium' är ett släkte av mjöldaggsvampar (Oomycetes) som orsakar sjukdomar hos växter, djur och människor. De flesta arterna av Pythium lever som saprofyter i marken eller sötvattenmiljöer, men vissa arter kan vara parasiter på växter och orsaka rotrötter och andra skador på grödor. Några arter av Pythium kan också orsaka infektioner hos djur och människor, särskilt hos immunförsvagna individer. Infektionerna hos människor är vanligtvis begränsade till ögonen och huden och orsakas av kontakt med infekterad jord eller vatten.

'Penicillium' är ett släkte av svampar som tillhör divisionen Ascomycota. De flesta arter i släktet producerar en form av antibiotika som kallas penicillin, vilket gör dem värdefulla inom medicinsk forskning och behandling av bakterieinfektioner. Penicillium-svamparna förekommer naturligt i marken, på växter och i luften och kan vara antingen filamentösa (flervägs) eller encelliga. De är viktiga inom bioteknikindustrin för produktion av en rad olika substanser som används inom medicinen, livsmedelsindustrin och jordbruket.

'Odlingsmedia' refererar till de näringsriktade material som används för att odla växter utan jord, ofta i kontrollerade miljöer såsom laboratorier, växthus eller inom hydrokultur. Odlingsmedier kan vara flytande eller fasta och innehåller vanligtvis en näringslösning med blandad sammansättning av vatten, näringsämnen och mineraler som är nödvändiga för växternas tillväxt och utveckling. Andra komponenter som kan ingå i odlingsmedier är hormoner, vitaminer och buffertämnen för att hjälpa till att reglera pH-värdet.

Det finns olika typer av odlingsmedia beroende på vilken typ av växt som ska odlas och i vilket syfte. Några exempel är:

1. Agarplattor: De flesta mikrobiella kulturer odlas på agarplattor, en fast medium gjord av en geléartad substans framställd från alger eller svampar. Agaren innehåller näringsämnen och mineraler som är nödvändiga för att underhålla bakterier och svampar.

2. Hydroponisk medium: Detta är ett icke-jordbaserat system där växternas rötter placeras direkt i en näringsrik lösning som cirkulerar kontinuerligt genom systemet. Exempel på hydroponiska medier inkluderar perlitet, vermiculit, lavarock och kokosfiber.

3. Aeroponisk medium: I ett aeroponiskt system sprutas växternas rötter kontinuerligt med en fin dimma av näringsrik lösning i luften. Detta ger växterna en mycket syresatt rotmiljö och möjliggör snabbare tillväxt än traditionella jordbaserade system.

4. Koibaserad medium: I detta system odlas växter i ett substrat av kokosnötsskal, som är en hållbar och ekologisk alternativ till torv. Kokosnötsfibern har god vattenhållande förmåga och är rik på näringsämnen.

5. Torvbaserad medium: Torv är ett vanligt medium för odling av små plantor och frön. Det är en organisk substans som härstammar från torvmossor och har god vattenhållande förmåga och luftgenomsläppning.

6. Fast medium: I detta system planteras växterna i ett fast medium, till exempel sand, grus eller lera. Detta ger växterna en stabil struktur att växa i och förhindrar att de faller över.

Agaricales är en ordning av svampar som inkluderar de flesta arter av soppar och skålsvampar. Denna ordning innehåller över 30 familjer, 450 släkten och uppemot 10 000 beskrivna arter. De flesta arterna i Agaricales har en fruktkropp med en centralställd hylsa som omger lamellerna (de tunna, bladliknande strukturerna under den övre delen av fruktkroppen där sporerna produceras).

Exempel på vanliga arter i Agaricales är champinjoner, rödbruna flugsvampar, flugsvampslika soppar och parasolliknande soppar. Många arter inom denna ordning är ätliga eller har medicinska användningsområden, medan andra är giftiga eller oätbara.

Kitol (eller chitin) är ett härdplaster som finns hos många djur, särskilt leddjur som insekter och kräftdjur. Det utgör en viktig beståndsdel i deras exoskelett (yttre skal). Kitol är ett polysackarid, vilket betyder att det är uppbyggt av flera sockermolekyler som sitter ihop med varandra. Den består av en lång kedja av N-acetylglukosaminmolekyler, som är en modifierad form av glukosenheten i cellulosa. Kitol är mycket motståndskraftigt och håller djuret skyddat från mekanisk skada, men det kan också spela roll för att reglera vattenbalansen och skydda mot patogener.

"Morfogener" är ett begrepp inom utvecklingsbiologi och refererar till signaleringsproteiner som spelar en viktig roll i den process där celler organiserar sig och differensierar sig för att forma olika typer av vävnader och strukturer under embryonal utveckling hos djur. De två mest studerade familjerna av morfogener är Hedgehog, Wnt och TGF-β/BMP. Dessa proteiner verkar genom att binde till specifika receptorer på cellmembranet och aktivera intracellulära signaltransduktionsvägar som leder till ändringar i genuttryck och cellfunktioner. Morfogener har också visat sig vara involverade i celldelning, celldöd, cellyta och cellrörelser under utvecklingen.

Svepelektronmikroskopi (SEM) är en typ av elektronmikroskopi som använder en fin stråle av primäre elektroner för att generera en detaljerad och magnifierad bild av ett provs material. När primära elektroner accelereras mot provet skapas sekundära elektroner, backscatterade elektroner och annan signalering som kan användas för att generera en bild.

I SEM-mikroskopi interagerar primära elektronerna med atomer i provet och får atomer att exciteras eller ioniseras, vilket resulterar i emissionen av sekundära elektroner. Antalet sekundära elektroner som emitteras är direkt proportionellt mot den ursprungliga energin hos primära elektronerna och beroende på materialets sammansättning, topografi och andra faktorer.

Sekundära elektroner samlas sedan in med en detektor och omvandlas till en elektrisk signal som bearbetas för att generera en tvådimensionell bild av provet. Bilden visar vanligtvis kontrasterade skuggor och höjdskillnader, vilket gör SEM-mikroskopi användbart för att undersöka ytstrukturen och topografin hos materialprover på nanometer- till mikrometerskalan.

SEM är ett viktigt verktyg inom materialvetenskap, elektronik, biologi och andra forskningsområden där detaljerade bilder av ytor och strukturer behövs för att förstå och analysera materialegenskaper och funktion.

Oomyceter är en grupp av organismen som tidigare kategoriserades som svampar, men som nu placeras i en egen rike, Heterokonta. De är närmare släkt med alger än med svampar. Oomyceter är oftast sjukdomsframkallande och orsakar bland annat potatisbladmögel och rötterot på grönsaker. Deras cellvägg består av cellulosa, till skillnad från svampars cellvägg som består av chitin. Oomyceter sprider sig ofta med hjälp av flageller under sin livscykel och producerar sporer för reproduktion.

'Symbiose' er ein begrep i biologien som refererer til ein forhold mellom to eller flere arter der de lever sammen i nært forhold til hverandre. Det kan for eksempel være en slags forhold der inneholder gjensidig fordel (mutualisme), en av arten får fordel mens den andre ikke skades (kommensalisme), eller ein forhold der er skadelig for én av arten mens den andre har fordel av (parasittisme). I noen sammenhenger kan symbiose også referere til en mer nært forhold der de involverte artene har utviklet spesielle egenskaper eller strukturer som er tilpasset dette forholdet.

Streptomyces är ett släkte av grampositiva, strikt aeroba bakterier som tillhör ordningen Actinomycetales. Dessa bakterier förekommer naturligt i jord och vattenmiljöer och är kända för sin förmåga att producera en rad olika antibiotika och andra bioaktiva metaboliter. Streptomyces-arterna har ett komplext morfologi med en mycelieliknande växtform som består av långa, trådliknande hyfer som delas upp i kortare segment, så kallade sporangier. Från dessa sporangier bildas sporer som kan sprida sig och kolonisera nya miljöer. Streptomyces-arterna spelar en viktig roll inom medicinen då de producerar ett stort antal antibiotika, såsom streptomycin, tetracyclin och neomycin, som används för behandling av olika bakteriella infektioner.

Streptomyces lividans är en art av grampositiva bakterier som tillhör släktet Streptomyces. Dessa bakterier är gram-positiva, aeroba och bildar filament som kan forma mattor eller vegetativa mycel. De lever främst i jord och vatten miljöer och är kända för sin förmåga att producera en rad olika bioaktiva metaboliter, inklusive antibiotika och enzymer.

Streptomyces lividans är speciellt intressant på grund av sin användning som värdorganism för kloning och uttryck av heterologa gener. Den har en stor genetisk stabilitet, låg bakgrundsproduktion av egna sekundära metaboliter och en förmåga att producera stora mängder av främmande proteiner. Dessa egenskaper gör den till ett användbart verktyg inom biotekniken och medicinska forskningen.

Hypocreales är en ordning av svampar som tillhör klassen Sordariomycetes. Denna ordning innehåller flera familjer, däribland Bionectriaceae, Hypocreaceae, Nectriaceae och Clavicipitaceae. Många arter inom denna ordning är saprofyter eller parasiter på växter, men några få familjer innehåller också värdspecifika parasiter som lever på insekter och andra svampar. Några exempel på kända arter inom Hypocreales är den orangeröda mögelsvampen Trichoderma och den giftiga gröna spindelskålssvampen Grevillea.

"Granulomatous disease, chronic" är ett samlingsbegrepp för sjukdomar som karaktäriseras av kännetecknande inflammatoriska cellaggregat, kallade granulomer. Dessa granulomer består vanligen av olika typer av immunceller, såsom makrofager, T-celler och B-celler. Granulomer är en del av kroppens försvarsmekanism mot främmande ämnen, till exempel bakterier eller virus, men kan även uppstå i samband med autoimmuna sjukdomar eller reaktioner på icke-infektiösa substanser.

En "chronic" granulomatous disease är en som persisterar över en längre tidsperiod och kan vara ett resultat av en kronisk infektion, en autoimmun sjukdom eller en annan underliggande patologi. Exempel på sådana sjukdomar inkluderar tuberkulos, sarkoidos och Crohns sjukdom. Dessa sjukdomar kan leda till skador på olika organ och system i kroppen och behandlas vanligen med antiinflammatoriska eller immunosuppressiva läkemedel för att kontrollera inflammationen och förhindra fortsatt skada.

'Aspergillus niger' er en art av svamp som tilhører slæktet Aspergillus. Den er en kommensal skjoldsvamp som forekommer i naturen, og kan f.eks. fins i jord, luft, planter og fødevarer.

Aspergillus niger er kendt for sin sort eller mørkegrå koloni-farve, hvilket skyldes produktionen af melaninpigment. Denne svamp kan producere en række forskellige enzymer og metabolitter, herunder kalciumsulfat (også kendt som gips) og syre. Nogle stammer af Aspergillus niger kan også producere giftstoffer kaldet mykotoxiner, men dette er ikke typisk for alle stammer.

Aspergillus niger kan i sjeldene tilfælde være årsag til sygdom hos mennesker, særligt hvis svampen kommer ind i lungerne, f.eks. ved inhalation af sporer. Dette kan resultere i en infektion kaldet invasiv aspergillose, som kan være livstruende for immunforsvækkede personer.

Desuden kan Aspergillus niger forårsage en ikke-invasionær lungeinfektion kaldet allergisk bronkopulmonalis aspergillose hos visse patienter med forgrund for astma, cystisk fibrose eller andre luftvejssygdomme.

'Svampantigener' refererer til de genetiske materialer, såsom DNA og RNA, som findes i svampe (svampeslægten). Svampeslægten er en af de ældste og mest diversificerede grupper af levende organismer på jorden, med en skønnet antal arter på over 300.000.

Svampantigener inkluderer gener, der koder for proteiner involveret i cellulære processer som næringsupptagelse, cellevækst og celldeling, samt gener, der koder for unikke enzymer og andre biomolekyler, som svampene producerer for at overleve i deres specifikke økologiske nicher.

Svampeantigener har været anvendt til mange formål, herunder identificering og klassificering af svampeslægten, undersøgelse af evolutionæ forhold indenfor svampeslægten, og udvikling af nye farmakologiske behandlinger mod sygdomme, der skyldes infektioner med patogene svampe.

'Microsporum' är ett släkte av dermatofyter, som är en typ av svampar som kan orsaka hud- och nagelsjukdomar hos människor och djur. Dermatofyterna är specialiserade att bryta ned keratin, ett protein som finns i hår, hud och naglar.

Släktet Microsporum innehåller flera arter, men de två vanligaste arterna som orsakar sjukdom hos människor är M. canis och M. audouinii. M. canis infekterar främst hundar och katter, men kan också spridas till människor och orsaka en infektion som kallas tinea capitis, som drabbar huvudhåret. M. audouinii orsakar också tinea capitis, men den är vanligare hos barn i skolåldern.

Symptomen på en infektion med Microsporum kan variera beroende på vilken del av kroppen som är drabbad, men de inkluderar ofta rödskabb, svullnad, klåda och håravfall. Behandlingen av en infektion med Microsporum består vanligen av antimykotiska läkemedel, både lokalt och systemiskt, som tas under en viss tid för att eliminera svampen fullständigt.

Microbial interactions refer to the various ways in which different microorganisms, such as bacteria, fungi, viruses, and parasites, interact with each other and their environment. These interactions can be categorized into several types, including:

1. Competition: Microorganisms compete for limited resources, such as nutrients, space, and attachment sites on host tissues. This competition can lead to the production of antimicrobial compounds or the alteration of environmental conditions to make it less favorable for competing species.

2. Cooperation: Microorganisms can also cooperate with each other, forming mutualistic relationships where both organisms benefit from the interaction. For example, some bacteria produce chemicals that help other bacteria attach to surfaces or protect against antimicrobial compounds.

3. Amensalism: In this type of interaction, one microorganism benefits while the other is harmed or inhibited. This can occur when one organism produces a chemical that inhibits the growth of another organism.

4. Predation: Some microorganisms prey on others for food or nutrients. For example, certain bacteria can consume other bacteria as their sole source of energy.

5. Neutralism: In some cases, microorganisms may coexist without either one having a significant impact on the other's growth or survival.

Understanding microbial interactions is important for understanding the dynamics of microbial communities and how they contribute to health and disease. For example, disruptions in microbial interactions can lead to dysbiosis, or an imbalance in the microbiota, which has been linked to various health conditions such as inflammatory bowel disease, obesity, and diabetes. Additionally, studying microbial interactions can help identify new targets for antimicrobial therapies and inform strategies for managing infectious diseases.

'Jordmikrobiologi' er en del av miljømikrobiologien og handler om studiet av mikroorganismer som lever i jorden, så som bakterier, svamp, arkæer og protozoer. Dette inkluderer også studiet av deres forekomst, aktivitet, interaksjon med hverandre og med jordens fysiske og kjemiske egenskaper. Jordmikrobiologi har betydning for flere aspekter av økologi, landbruk, bioteknologi og miljøforvaltning.

'Tinea' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en grupp hudinfektioner orsakade av dermatofyter, en typ av svampar. Dessa infektioner kan angripa olika delar av kroppen och kallas då med olika termer baserat på platsen där de uppstår, till exempel:

1. Tinea pedis (mjuka gafflar): Infektion i mellanfoten och tårna.
2. Tinea unguium (skoputior): Infektion i naglarna.
3. Tinea cruris (blygdbenssvamp): Infektion i blygdbensregionen.
4. Tinea corporis (kroppssvamp): Infektion på andra kroppsdelar än de ovan nämnda.
5. Tinea capitis (hårbotteninflammation): Infektion i hårsäckarna och håren, ofta hos barn.

Symptomen på tinea innefattar vanligen rödvioletta, skrovliga eller klart avgränsade hudutslag som kan klia, jucka eller bränna. I vissa fall kan svampen orsaka att håret blir sprött och bryts sönder, vilket kan leda till håravfall i det drabbade området. Diagnosen ställs vanligen genom observation av symptomen och mikroskopisk undersökning av en hud- eller nagelskrapning för att fastställa svampens närvaro. Behandlingen består ofta av antimykotiska läkemedel, både topiska (påhud) och systemiska (som tablett), beroende på svårighetsgraden och omfattningen av infektionen.

'Phytophthora' är ett släkte (genus) av oomyceter, som ofta förväxlas med svampar men egentligen tillhör en annan grupp eukaryota organismer. Phytophthora-arter orsakar ofta växtsjukdomar och kan vara mycket skadliga i jordbruk, skogsbruk och naturliga ekosystem. Exempel på kända Phytophthora-arter är P. infestans, som orsakar potatisbladmögelsjukan, och P. ramorum, som orsakar den invasiva sjukdomen sudden oak death hos ekar och andra växter.

"Bacterial spores" refer to a dormant and highly resistant form of certain bacteria. These spores are produced by some species of bacteria as a survival mechanism in response to harsh environmental conditions, such as extreme temperatures, radiation, or chemical exposure. The spore structure is characterized by a thick protective coating that makes it highly resistant to heat, UV radiation, disinfectants, and other agents that would typically kill the vegetative form of the bacterium.

Bacterial spores can remain dormant for long periods, even under unfavorable conditions, and germinate back into their vegetative form when exposed to more favorable environments. Some well-known bacterial species that produce spores include Bacillus spp., including B. anthracis (the causative agent of anthrax), and Clostridium spp., such as C. difficile, which can cause severe diarrhea and colitis in humans.

It is important to note that not all bacteria produce spores, and the presence of bacterial spores does not necessarily indicate the presence of viable, infectious bacteria. However, due to their high resistance, bacterial spores can pose a challenge during infection control, sterilization, and decontamination processes in healthcare settings, laboratories, and other environments where stringent hygiene is required.

... är de flesta svampars byggstenar. De är små tunna celltrådar. Hyfer är oftast fleråriga och ofärgade. Hos de flesta ... Hyfer har tvärväggar som kallas septa, här finns oftast en por. Denna por kan ha en komplicerad uppbyggnad. Vissa hyfer växer ... Hyfer avsöndrar enzymer som bryter ner organiskt material som till exempel blad och trädgrenar till näring i lös form som ... Hyfer kan vara enkla, grenade eller sammanvuxna. De växer bara i sin yttersta spets. Tillväxten sker genom en plasmaström, ...
Antagligen äter arterna svamparnas hyfer. Hannar lämnar sina spermier i marken och de plockas av honan för äggens befruktning. ...
... en består av mycel, nätverk av hyfer. För att fruktkroppen ska kunna bildas krävs rätt fuktighet och temperatur. ...
Under denna fas bildar parasiten ett mycel med hyfer. I slutet av infektionen så penetrerar hyferna återigen kräftans skal, men ...
En annan variant av vegetativa hyfer är substrat- eller lufthyferna. Flera knippen av hyfer lägger sig parallellt med varandra ... Vissa marklevande, köttätande svampar utbildar till och med snarfällor för små trådmaskar, nematoder, med sina hyfer. När en ... bildar inte hyfer, utan en odifferentierad thallus. Hos många gisselsvamp-arter förekommer under deras livscykel flagellstadier ... De skiljer sig från de andra svamparna genom bildandet av de okartade broarna mellan kompatibla hyfer under den sexuella ...
Den har en kraftig bark av tätt sammanslutna tjockväggiga hyfer. Märgen innanför är solid med stödjande märgsträngar av ... längsgående, likaledes tjockväggiga hyfer. Brosklaven växer på bark av fristående lövträd. De innehåller slemämnen och ...
De hyfer som kan bilda konidierna kallas konidioforer eller konidiebärare. Konidioforerna kan ha komplicerade förgreningar och ...
Sektionen Luteoscabra Hatthuden är ett nätverk av septerade hyfer med uppsvällda ändar. Porer med gul färgton. Luteoscabra ...
När mycelet växer i värdväxten kan de bilda sklerotier som består av flera hyfer, sklerotierna bildas vanligtvis i stammen som ... Under våren kan sklerotierna bilda hyfer och mycel och direkt infektera värdväxten, de kan också bilda apothecier. Apothecier ... Infektion kan också ske när sklerotierna bildar hyfer som direkt angriper värdväxten. För att sklerotierna direkt ska kunna ...
Den är som många andra tickor en saprofyt, vednedbrytare, och dess hyfer framkallar brunröta. Svampen lämnar efter sig mer ...
Från växtrester smittar svampen genom hyfer, dessa kommer från sporer och konidier som gror på plantans blad. Dessa hyfer ...
Svamparna hyfer formar en trädliknande form (arbiskulär) mellan cellväggen och cellmembranet i växternas rötter. Här kan ...
Många svampar är dimorfa, vilket innebär att de i fast material växer som flercelliga grenade trådar, hyfer, medan de i vätskor ... En del svampar har förlorat förmågan att bilda hyfer och lever därför enbart som jästceller. Dessa lever därför bara i en ...
När svampens hyfer värdväxten så bildas snart en vit, mjuk och fårad massa av mycel. I mycelets fåror sitter anlag till ...
Den är sammansatt av cellvävnad samt hyfer och vanligtvis omgärdad av ett yttre, mörkt barkliknande lager. En typisk form av ...
... kallas det organ, som hos sporsäcksvamparna bildar sporernas moderceller (asci) eller de hyfer, ur vilka dessa uppstår ...
... bildar ett skärt till brunorange gelatinöst skikt som omsluter en fast vit kärna av hyfer från värdsvampen. Hela ...
Arthobotrys oligospora bildar ett adhesivt nätverk på sina hyfer vari nematoder fastnar, dör och blir sedan penetrerade av ...
... är komplexet mellan en svamps hyfer/mycel (svamptrådar) och en växts rötter när dessa lever i symbios med varandra. ...
Foten växer upp ur mycelet, ett ofta flerårigt, vegetativt lager, består av en mängd tunnare eller tjockare trådar (hyfer) ...
... är ett glykoprotein som produceras rikligt på hyfer och sporer av arbuscular mycorrhizal (AM) svamp i jord och i ... Vi har sett Glomalin på utsidan av Hyfer, och vi tror att det här är hur Hyferna förseglar sig så att de kan bära vatten och ...
... är uppbyggda av coenocytiska hyfer. I själva verket är de dock närmare släkt med bland annat brunalger och kiselalger. Till ...
Larver äter svampens hyfer samtidigt som den ser till att det råder en bra miljö för svampen att växa i inuti larvgången. ...
När honan lägger ägg sprider hon samtidigt sporer av dynsvampar ur släktet Daldinia till det döda trädet, vars hyfer utgör ...
Den ger upphov till vita konidier och hyfer som växer på nosen, öronen och vingarna, vilket också är orsaken till dess namn. ...
... [uttal saknas] är den vegetativa delen hos svampar, bestående av ett mångförgrenat nätverk av trådlika hyfer som växer ... den består också av hyfer men betraktas som skild från mycelet. Svampar absorberar näringsämnen genom mycelet. Först utsöndrar ...
Hatthuden består av sammanvävda hyfer och är hos de flesta arter ljus, ljugrå till ljusockra, mörknar med ålder och blånar ej ...
... med löst liggande hyfer och runda tjockväggiga fruktkroppar (perithecium) med ascosporer i. Till skillnad från sådana mögel är ...
... överförs från rötterna till svamparnas hyfer, vilket publicerades i tidskriften Nature 1953. Olof Tamms forskning gällde i ...
Parning hos en svamp kan gå till så att två hyfer (rottrådar) av olika parningstyp möts och förenar sig med varandra, varefter ...
Hyfer är de flesta svampars byggstenar. De är små tunna celltrådar. Hyfer är oftast fleråriga och ofärgade. Hos de flesta ... Hyfer har tvärväggar som kallas septa, här finns oftast en por. Denna por kan ha en komplicerad uppbyggnad. Vissa hyfer växer ... Hyfer avsöndrar enzymer som bryter ner organiskt material som till exempel blad och trädgrenar till näring i lös form som ... Hyfer kan vara enkla, grenade eller sammanvuxna. De växer bara i sin yttersta spets. Tillväxten sker genom en plasmaström, ...
Rörliga zoosporer från algsvampen fäster till fiskens hud, där de gror och bildar hyfer. ...
för de svamptrådar (hyfer), som tillsammans med dem bilda familjen Collemaceae bland lafvarna. O. T. S. Nostoi (Grek., plur. af ...
Våtutstryk, så kallat wet smear, kan visa sporer och hyfer. Dessa framträder tydligare efter tillsats av kaliumhydroxid. Vid ...
Dessa hyfer kan tränga in i jordens mikroporer och hämta upp näring som växten själv hade missat. ... När växtrötterna koloniseras av svampen bildas först hyfer, ett slags svampstrukturer, inuti roten. Kopplingspunkterna kallas ... är koloniserade av mykorrhiza-hyfer och bakterier, som trivs i denna miljö. Mikroorganismernas aktivitet och näringsupptag sker ...
Svampar besitter individuella karaktärsdrag, och deras hyfer (enskilda svamptrådar i jorden) beter sig på olika sätt när de ...
Möglets hyfer har initialt inte hunnit sprida sig tillräckligt för att angreppet ska bli synligt. Det första möglet som kan ses ...
EKOLOGI : Utbredning dåligt känd. Lövskog. På pleurokarpa mossor (Akrokarpa mossor växer upprätt och är inte mycket förgrenade. De har sin sporkapsel i toppen. Pleurokarpa mossor är förgrenade, nedliggande och har sina sporkapslar i grenvecken.) på stammar av lövträd. Skuggigt. ...
Neste uke besøker rektor ved NTNU Singapore. Målet er å styrke samarbeidet med verdensledende akademiske institusjoner, forskningsmiljøer og næringsliv i Singapore.. ...
Forslaget er en tapt anledning til å holde i hevd Norges unike tradisjon for å fremme utdanning som en verdifull investering i oss alle, uavhengig av opprinnelsesland, skriver Jennifer Infanti og Kam Sripada.. ...
... hyfer. Längs […] ...
Svampar som växer flyktigt på sin grund är mögel, dessa svampar är skapade av celltrådar (hyfer). Det är lätt att missa att det ...
måndag morgon river turbulent luft loss hyfer, sporer och toxiner för distribution över de som finns i rummen. Har man nedsatt ... sårvård, så skapar man akut turbulens i luftkanaler som lägger ett töcken av sporer, hyfer och toxiner ur släktet Aspergillus ...
... och hur deras hyfer (enskilda svamptrådar i jorden) beter sig på olika sätt när de utforskar och tar sig fram genom jordens ... Maratonlöparna skickar ut hyfer som kan liknas vid enstaka kämpar som växer långt innan de ger upp sökandet efter föda. Men för ... Studien är unik eftersom det är första gången som beteendet hos individuella hyfer hos så många arter har studerats parallellt ... Tidigare undersökningar har ofta fokuserat på mycelet som helhet eftersom de inte kunnat urskilja beteendet hos enskilda hyfer ...
Mögelsvamp lever av/på organiska material i kolonier som hyfer, eller tunna förgrenade filament, som i sin tur bildar svampens ...
På en kräfta som saknar motståndskraft ombildas zoosporerna, tar sig genom skalet, bildar hyfer och tar sig vidare in i ...
Tillsätt mycel, (den vegetativa delen hos svampar, bestående av ett månggrenat nätverk av trådlika hyfer som växer under jorden ...
... vars ytligt sittande mycel breder ut sig stjärnformigt på grund av radiärt växande hyfer). Actinonema rosæ (Rosens strålsvamp ...
Det finns olika sätt att göra detta, som att sätta trädens rötter i kontakt med hyfer från svampen för att uppnå ympning som ...
Use tab to navigate through the menu items ...
Vissa flercelliga svampar bildar hyfer utan septa och sådana hyfer kallas icke-septerade eller koenocytiska hyfer. ... De flesta hyfer har interna tvärväggar, som kallas för septa (septum sing.) och dessa hyfer sägs vara septerade. ... Hyfer är långsträckta, trådlika och grenad filament , som byggs upp av rörformade celler. Hyfer utgör flercelliga svampens ... De bildas genom fragmentering av hyfer med tvärväggar (septerade hyfer) och separation av enskilda hyfceller. Dessa hyfceller ...
Glest liggande hyfer, men inga sporer i preparatet, som är lätt färgat med Cotton blue ...
Svampar är uppbyggda av långa trådar, hyfer. Cellkärnan kan flytta sig mellan olika celler. Hyferna kan bilda mykorhizza. ...
De lever oftast under jord i form av trådar som kallas för hyfer. De svampar vi träffar på i skogen eller i mataffären är ...
Hyfer hos dessa svampar har till skillnad från zygomyceterna septa. Ascomycetes (sporsäcksvampar) karakteriseras av att det ... Konidier förekommer ofta i luften och gror vid lämpliga tillväxtbetingelser ut som smala, jämntjocka, septerade hyfer, som ofta ... Övriga askomyceter kan grupperas i hyalina (färglösa, "glasartade" hyfer) och dematiösa (pigmenterade) hyfomyceter samt dimorfa ... sprids och vid lämpliga tillväxtbetingelser bildar nya hyfer. Exempel på zygomyceter är Rhizomucor, Rhizopus, Absidia och Mucor ...
Värt att veta Svamp består av mycelet, de fina rottrådar som kallas hyfer, och kan leva i många år om förutsättningarna är goda ... Sporer som hamnar där det finns näring och fukt kan gro och utveckla hyfer som tillsammans bildar ett mycel. Svamparnas ... Istället dör äldre delar av och hyfer nybildas kontinuerligt. Hypotetiskt kan svampindivider som kom in direkt efter istiden ... Många svampar lever underjordiskt, oftast i form av tunna svamptrådar (hyfer). Under sensommaren-hösten uppfattar svamparna att ...
Svampar absorberar vatten genom sina hyfer, de tunna trådliknande strukturerna som bildar mycelet. Dessa hyfer är kapillära och ... De sporer som gror blir små trådar, kallade hyfer, som fortsätter att expandera och bilda ett nätverk av mycelium under ... Under vår resa har vi upptäckt att svampar är fuktighetsberoende organismer som absorberar vatten genom sina hyfer. Regn spelar ...
Dimitiskt betyder att det fins två olika slags hyfer, till exempel generativa hyfer och skeletthyfer. Rolf lidskog article ...
De flesta svampar är flercelliga organismer som växer som trådiga hyfer som bildar en struktur som kallas mycel. Svampar ...
Mykorrhizans hyfer bidrar till en stabilare jordstruktur och de utsöndrar ämnen (glomalin) som ytterligare bidrar till en ...
Vi får även lära oss hur svampar med sina hyfer fäster på trädens rötter och då skapar ett nät som binder ihop hela skogar. ...
Mögel är ett samlingsnamn på alla mikroskopiska svampar som växer i form av flercelliga grenade trådar (hyfer). Svampar och ...
... sammansatt av cellvävnad samt hyfer och vanligtvis omgärdad av ett yttre, mörkt barkliknande lager ...
  • Rörliga zoosporer från algsvampen fäster till fiskens hud, där de gror och bildar hyfer. (sva.se)
  • Mögelsvamp lever av/på organiska material i kolonier som hyfer, eller tunna förgrenade filament, som i sin tur bildar svampens mycelium. (xn--mgel-test-07a.se)
  • På en kräfta som saknar motståndskraft ombildas zoosporerna, tar sig genom skalet, bildar hyfer och tar sig vidare in i kräftans organ. (edu.pl)
  • Svampar besitter individuella karaktärsdrag, och deras hyfer (enskilda svamptrådar i jorden) beter sig på olika sätt när de utforskar och tar sig fram genom jordens. (forskning.se)
  • Tidigare undersökningar har ofta fokuserat på mycelet som helhet eftersom de inte kunnat urskilja beteendet hos enskilda hyfer. (lu.se)
  • Våtutstryk, så kallat wet smear, kan visa sporer och hyfer. (janusinfo.se)
  • Studien är unik eftersom det är första gången som beteendet hos individuella hyfer hos så många arter har studerats parallellt och ingående. (lu.se)
  • Hyfer har tvärväggar som kallas septa, här finns oftast en por. (wikipedia.org)
  • Vissa hyfer växer in i växters levande rötter, en symbios av detta slag kallas mykorrhiza. (wikipedia.org)
  • Mögel skapar nätverk som kallas mycel, i vilket det växer långa trådar - hyfer. (tensid.se)
  • Hyfer avsöndrar enzymer som bryter ner organiskt material som till exempel blad och trädgrenar till näring i lös form som svampen kan ta upp. (wikipedia.org)
  • När växtrötterna koloniseras av svampen bildas först hyfer, ett slags svampstrukturer, inuti roten. (fobo.se)
  • a b c d e f] http://www.ne.se/lang/hyf & http://www.ne.se/enkel/mycel & http://www.ne.se/lang/svampar & http://www.ne.se/lang/kitin - från Nationalencyklopedin på nätet - http://www.ne.se - läst datum: 16 april 2014 Wikimedia Commons har media som rör Hyfer. (wikipedia.org)
  • Hyfer avsöndrar enzymer som bryter ner organiskt material som till exempel blad och trädgrenar till näring i lös form som svampen kan ta upp. (wikipedia.org)