Hyfer
Candida albicans
Aspergillus fumigatus
Mycel
Svampar
Ascomycota
Rhizopus
Streptomyces coelicolor
Aspergillus nidulans
Rhizoctonia
Mycorrhizae
Schizophyllum
Mögelsvamp
Basidiomycota
Ustilago
Neurospora crassa
Reglering av genuttryck, svampar
Cellvägg
Mukor
Svampsjukdomar i hud
Svampmedel
Colletotrichum
Phialophora
Svampgener
Växtsjukdomar
Mukormykos
Magnaporthe
Absidia
Glomeromycota
Mucorales
Molekylsekvensdata
Kandidos
Trikofyton
Fungal Structures
Zygomykos
Pythium
Penicillium
Odlingsmedia
Kitin
Morfogenes
Svepelektronmikroskopi
Oomyceter
Symbios
Streptomyces
Streptomyces lividans
Hypocreales
Granulomatös sjukdom, kronisk
Svampantigener
Microsporum
Microbial Interactions
Jordmikrobiologi
Tinea
Phytophthora
I medically, a 'hypersensitivity' reaction refers to an overactive response of the immune system to a foreign substance, also known as an allergen. This can result in various symptoms, such as skin irritation, respiratory difficulties, or digestive problems, depending on the location and severity of the reaction. There are several classes of hypersensitivity reactions (Type I-IV), each with its own specific characteristics and mechanisms.
For example, Type I hypersensitivity reactions, also known as immediate hypersensitivity reactions, occur when the immune system produces an excessive amount of IgE antibodies in response to an allergen. This can lead to symptoms such as hay fever, hives, or anaphylaxis.
It's important to note that not everyone who is exposed to a particular allergen will have a hypersensitivity reaction. The reaction depends on the individual's genetic makeup and previous exposure to the allergen.
'Candida albicans' er en art av svamp som tilhører slæktet Candida. Den er en del av den normale bakteriefloraen i mennesket, og kan forekomme i munnens slemhinde, tarmen og skinken. I en balanse med andre mikroorganismer forårsaker den vanligvis ingen problemer.
Men under bestemte omstendigheter, som f.eks. nedsatt immunforsvar, overvægt av svampen eller skader på slemhinder, kan Candida albicans føre til infeksjoner i kroppen. Disse infeksjoner kan forekomme på huden, slemhinjer og i organer som lungene, leveren og urinveisene.
Infeksjoner orsaket av Candida albicans kalles ofte candidoinfeksjoner eller candidaes. De mest vanlige typerne er svamp i munden (orals thrush) og skedeinfeksjon hos kvinner (skedesvamp). Andre typer inkluderer invasive candidoinfeksjon, som kan være livstruende for dem med nedsatt immunforsvar, som f.eks. HIV-smittede eller personer som har undergå organtransplantasjon.
Symptomer på en candidoinfeksjon kan inkludere hvid belagt slemhinde i munden, rødhet og iritation på huden eller slemhinner, smerte under urinering eller seksuell aktivitet, og ubehag ved defekation. Behandling av candidoinfeksjoner innebærer vanligvis bruk av antimykotiske medisiner som er designert for å bekjempe svamp.
'Svampproteiner' är ett mycket brett begrepp som inkluderar alla proteiner som produceras eller finns naturligt i svampar. Svampar utgör en egen domän av levande organismer, Fungi, och de har en unik cellstruktur och biokemi jämfört med växter och djur.
Svampproteiner kan variera mycket i sin funktion och struktur beroende på vilken typ av svamp de kommer ifrån och vilket syfte de har i den specifika organismen. Några exempel på olika typer av svampproteiner inkluderar enzymer, toxiner, strukturproteiner, signalproteiner och transporterproteiner.
Enzymer är proteiner som fungerar som biokemiska katalysatorer och hjälper till att accelerera olika reaktioner i svampens cell. Toxiner är skadliga proteiner som kan producera av vissa svampar och användas för att bekämpa andra organismer eller försvara sig själva. Strukturproteiner ger stöd och form till cellen, medan signalproteiner hjälper till att koordinera olika cellprocesser. Transporterproteiner transporterar olika molekyler över celldelarna och hjälper till att reglera cellens inre miljö.
I medicinsk kontext kan svampproteiner ha potential som terapeutiska mål eller som bas för utveckling av nya läkemedel. Exempelvis kan enzymer som produceras av vissa svampar användas i industriella processer, medan toxiner kan användas som modeller för att designa nya läkemedel mot olika sjukdomar.
'Aspergillus fumigatus' är en art av svamp som tillhör släktet Aspergillus. Det är en vanlig luftburen svamp som kan påträffas över hela världen och som kan växa på en mängd olika substrat, inklusive mat, kompost, fuktighetsskador i byggnader och annan organisk materia.
För de flesta människor är exponering för Aspergillus fumigatus ofarlig, men hos vissa individer kan den orsaka allvarliga infektioner, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar. Infektioner som orsakas av Aspergillus fumigatus kallas aspergillos och kan vara allt ifrån lokaliserade luftvägsinfektioner till invasiva systemiska infektioner som kan hota livet.
Symptomen på en aspergillos-infektion kan variera beroende på vilken del av kroppen som är drabbad, men kan inkludera hosta, andnöd, feber, trötthet och viktminskning. Diagnosen ställs vanligen genom att analysera patientens slemprover eller lungvävnad för närvaro av svampen, och behandlingen består ofta av antimykotiska läkemedel som är specifikt riktade mot svampinfektioner.
'Mycel' är ett medicinskt begrepp som refererar till det nätverk av trådliknande filament (hyfer) som bildas av svampar under sin vegetativa tillväxtfas. Mycelet utgör den underjordiska delen av en svamp och kan vara mycket omfattande, sträcka sig över stora ytor och växa djupt ned i substratet.
Myceliet spelar en viktig roll i svampars näringsupptagning och förmåga att bryta ned organiska material. Det kan också vara en del av symbiosen mellan svampar och växter, där svamparna hjälper till med näringsupptagningen i utbyte mot kolhydrater från växten. I vissa fall kan myceliet orsaka infektioner och skador på vävnader hos människor och andra levande organismer, vilket kan leda till diverse sjukdomar.
'Svampar' (Fungi) är en domän i biologisk klassificering som inkluderar organismer som har cellytan täckt av ett cellmembran med ergosterol, reproducerar sig antingen sexuellt eller asexuellt genom sporer och har en speciell typ av näringsupptagande kallad absorption. Svamparna utgör en mycket varierad grupp som inkluderar allt från jättelika honungssvampar till små mögelsporer på bröd, svampar lever ofta som saprofyter och sönderdelar dött organiska material för att få näring. Några svampar kan också vara parasiter och orsaka sjukdom hos växter, djur och människor.
Ascomycota er en av de største og mest forskjellige svampdivisjonene, også kalt sløresvampene. Disse svampene produserer en typ av sporer som dannes i en pose-lignende struktur kalt en ascus. Ascosporerne er ofte hvilestadier i svampens livscyklus og kan være resistent overfor ugunstige forhold, slik som tørke og kulde. Når forholdene blir gode igjen, kan ascosporerne gro ut til nye individuelle svampar.
Ascomycota inneholder mange forskjellige arter, noen er enekjøttige (saprofytiske) og lever av dødt organisk materiale, mens andre er mykorrhizasvampar som samarbeider med planter og hjelper dem å ta opp næringsstoffer fra jorden. Nogle arter i Ascomycota kan også være parasittiske og leve av levende organismer, inkludert andre svampar, planter, dyr og mennesker.
Denne divisjonen inneholder også mange økonomisk betydningsfulle arter, som f.eks. bakerjernsvampen (Aspergillus oryzae), som brukes til å lage miso, soysaus og sake, samt penicillium-svampene, som produserer antibiotika som penicillin. Andre arter i Ascomycota kan være skadelige for mennesker og dyr, for eksempel de svampar som forårsaker hudforureininger som ringorm (Trichophyton) og de svampar som kan føre til alvorlige lungesykdommer som kveite (Histoplasma capsulatum).
'Rhizopus' är ett släkte av svampar som tillhör klassen Sordariomycetes och divisionen Ascomycota. De är flercelliga svampar som ofta förekommer i naturen, framförallt i jord, kompost och fruktkött hos vissa frukter. Släktet innehåller ett antal arter, varav den mest kända är Rhizopus oryzae, som kan orsaka en sjukdom hos människor som kallas mjuka sveda eller zygomycos. Svamparna i släktet Rhizopus har en typisk morfologi med sporangier (sporsäckar) och rhizoider (rottrådar) på deras mycel (svamptråd).
'Streptomyces coelicolor' er en art av bakterier som tilhører slæktet 'Streptomyces', som er kjent for sin evne til å produsere en rekke forskjellige antibiotika og andre sekundære metabolitter. 'S. coelicolor' er en grampositiv bakterie som opptrer som filamentøse kolonier med en blå, grønn eller rød pigmentering, avhengig av hvilke sekundære metabolitter den produserer. Denne bakterien er vanligvis å finne i jord og har vært brukt som et modellorganisme for studier av aktinobakteriers genetikk, biokjemisk differensiering og antibiotikaproduksjon.
'Aspergillus nidulans' är en art av svamp som tillhör släktet Aspergillus. Det är en filamentös svamp, vilket betyder att den växer genom att bilda långa, trådliknande strukturer som kallas hyfer. Svampen förekommer naturligt i mark och kompost, men kan även påträffas på andra organiska material som socker, stärkelse och cellulosa.
'Aspergillus nidulans' är en viktig modellorganism inom forskning, särskilt inom genetik och molekylärbiologi. Den har en relativt enkel genetisk uppbyggnad och kan lätt odlas i laboratoriemiljöer, vilket gör den till ett populärt val som modellorganism. Svampen producerar också en mängd sekundära metaboliter, inklusive antibiotika och mykotoxiner, vilket gör den intressant för studier av dessa ämnen.
I allmänhet är 'Aspergillus nidulans' inte känd för att orsaka sjukdom hos människor eller djur, men den kan i sällsynta fall orsaka infektioner hos immunosvaga individer.
Rhizoctonia är ett släkte svampar som tillhör klassen Agaricomycetes och divisionen Basidiomycota. Dessa svampar orsakar ofta sjukdomar hos växter, framförallt i jordbruks- och trädgårdsväxter. Svamparna lever som sapprofyter eller parasiter på rötterna hos växterna och kan orsaka en rad olika symptom beroende på växtart och svampstam.
Exempel på sjukdomar orsakade av Rhizoctonia inkluderar rotsvampbarnsjuka (Rhizoctonia solani) som kan angripa en rad olika grödor, såsom potatis, sockerrör, sojabönor och vete. Symptomen på sjukdomen kan variera från chlorotiska blad till nekros och försvagning av rötterna. Andra exempel på sjukdomar orsakade av Rhizoctonia inkluderar stubbbrand (Rhizoctonia cerealis) som angriper vete och andra gräs, samt skärmaskväxtsjukan (Rhizoctonia solani) som kan orsaka nekros på blad och stjälkar hos grönsaker.
Preventiva åtgärder för att undvika infektioner av Rhizoctonia inkluderar god växtodling, rotationsplanering och användning av friska plantor. Fungicider kan också användas som en del av en integrerad skötselprogram för att kontrollera svamparna.
Mycorrhizae är en typ av fördelaktiga svampar som bildar symbiotiska associationer med rötter hos de flesta växter, inklusive träd, buskar och örter. Den medicinska definitionen av mycorrhizae kan definieras som "en mutualistisk symbios mellan svampar och växtrotar, där svamparna hjälper till att öka näringsupptagningen och vattenabsorptionen hos växterna, medan växterna i sin tur levererar kol och andra organiska substanser till svamparna."
Denna symbiotiska association kan förbättra växtens hälsa, resistens mot sjukdomar och tolerans för abiotisk stress, såsom torka och höga saltkoncentrationer. Mycorrhizae förekommer i två huvudsakliga former: ektomykorrizor och endomykorrizor. Ektomykorrizor bildar en mantel runt växtroten och ett nätverk av trådar, som penetrerar celleväggarna i rotvävnaden, medan endomykorrizor penetrerar direkt in i cellerna i rotvävnaden.
Mycorrhizae har potentialen att användas som en biologisk kontrollmetod för växters sjukdomar och skadedjur, samt för att förbättra produktiviteten och hållbarheten i jordbrukssystem.
'Schizophyllum' är ett släkte svampar som tillhör divisionen Basidiomycota. En medicinsk betydelse av 'Schizophyllum' är i samband med den opportunistiska sjukdomsalstrande svampen *Schizophyllum commune*, även känd som brödkorgssvamp eller skorpsvamp. Denna svamp kan orsaka allergiska reaktioner och invasiva infektioner, särskilt hos immunsupprimerade individer. Infektionen kan drabba luftvägarna, huden och sällsynt inre organ. Symptomen på en *Schizophyllum commune*-infektion kan variera beroende på vilket organ som är infekterat, men kan omfatta hosta, feber, andningssvårigheter, hudbrist och allmän svaghet.
Medicinskt talat är "mögelsvamp" (på engelska "mold") ett samlingsbegrepp för olika slags svampar som kan gro och föröka sig på organiska material, inklusive föda och fuktighetskällor i hemmet. Mögelsvampar kan producera små sporer som kan flotta fritt i luften och orsaka allergiska reaktioner hos människor och djur när de andas in dem. Vissa mögelsvampsarter kan även producera toxiner som kan vara skadliga för hälsan om de exponeras för dem över längre tid.
Basidiomycota är ett stort och artrikt division (eller stam) av svampar som inkluderar en mångfald olika arter, från jättelika svampsliskor till små skålsvampar. De kännetecknas av deras morfologi, där deras sporer bildas på en struktur som kallas en basidium. Basidiomycota innefattar även många ekonomiskt viktiga svampar, såsom champinjoner och andra comestibla svampar, samt skadliga svampar som orsakar röta i trä och andra växter.
'Ustilago' är ett släkte svampar som orsakar sjukdomen kornmagg (Ustilaginose) hos olika gräs, till exempel majs och vete. Svamparna i släktet 'Ustilago' är förvedade, icke-movanta svampar som bildar tecknande svarta eller bruna kornliknande gallbildningar (chlamydosporer) på växtens frön eller andra delar av växten. Dessa gallbildningar innehåller svampens sporer och sprids vanligtvis genom vind, regnvatten eller djurs kontakt med de smittade växterna. När en ny växt infekteras kommer svampen att ersätta växtcellerna med sina egna celler och bilda fler gallbildningar, vilket kan leda till en minskad skörd eller i vissa fall förstörelse av hela plantan.
Neurospora crassa är en art av svamp som tillhör klassen Sordariomycetes och är vanligt förekommande i naturen, framförallt i varmare klimat. Den är en filamentös svamp, vilket betyder att den består av ett nätverk av trådliknande strukturer som kallas hyfer. Dessa hyfer växer och delar sig kontinuerligt, vilket tillåter svampen att gro och sprida sig över underlaget den vuxit på.
Neurospora crassa är en ascomycet, vilket betyder att den producerar ascusfrukter som innehåller sporer. Dessa sporer är mycket resistanta mot extrema förhållanden och kan överleva under lång tid i olika miljöer. När de transporteras till en gynnsam miljö kan de gro och utvecklas till en fullt fungerande svamp.
Neurospora crassa är en viktig modellorganism inom genetiken och molekylärbiologin, eftersom den har en relativt enkel genetisk uppbyggnad och en snabb livscykel. Den används ofta i forskning för att studera olika aspekter av cellulär och molekylär biologi, inklusive regleringen av genuttryck, metabolism, celldelning och DNA-reparation.
'Reglering av genuttryck, svampar' refererer til de mekanismer som kontrollerer og påvirker uttrykket av gener i svampceller. Gener er sekvensene av DNA-baser som inneholder instruksjonene for å produsere specifikke proteiner eller RNA-molekyler. I svampar, som i andre levende organismer, kan genuttrykk variere under forskjellige forhold slik som cellecyklusfaser, stress, infeksjon og differensiering.
Regulering av genuttryck innebærer flere mekanismer, herunder:
1. Transkripsjon: Den første steget i genuttrykk er transkripsjonen, hvor DNA-sekvensen kopieres til mRNA (melding RNA). Regulering av transkripsjon kan foregå ved å aktivere eller inaktivere enzymkomplekser som heter transskripsjonsfaktorer. Disse faktorerne binder seg spesifikt til DNA-sekvensene foran gener og påvirker om de skal transkribes eller ikke.
2. RNA-prosessering: Efter at mRNA er syntetisert, kan det bli prosessert før det overføres til ribosomer for å syntetisere proteiner. Prosesseringen innebærer for eksempel 5'-kapning, 3'-polyadenylering og splicing av introner (ikke-kodinge sekvenser) fra exoner (kodinge sekvenser). Disse prosessen kan også påvirke genuttrykk ved å kontrollere hvorvidt gener overhodet vil bli oversatt til proteiner.
3. Protein-syntese: Når mRNA er transportert til ribosomer, kan proteinsyntesen starte. Regulering av protein-syntese innebærer kontrollen over hvorvidt ribosomer binder seg til mRNA og hvor lenge de forblir bundet. Dette kan påvirke antall proteiner som produseres fra et gener.
4. Protein-degradering: Når proteiner er syntetiserte, kan de bli degraderte av proteasomer eller andre proteolytiske enzymer. Regulering av protein-degradering kan påvirke hvor lenge proteinet vil forblive aktivt og dermed også påvirke genuttrykk.
5. Epigenetiske mekanismer: Epigenetiske mekanismer innebærer endringer i DNA-strukturen eller histonproteinene som omgir DNA-molekylet, som ikke involverer endringer i DNA-sekvensen selv. Disse mekanismene kan påvirke genuttrykk ved å kontrollere hvorvidt gener er tilgjengelige for transskripsjon eller ikke. For eksempel kan metylering av DNA-molekylet forhindre transskripsjonsfaktorer fra å binde seg til DNA og starte transskripsjonen.
Disse mekanismene interagerer ofte med hverandre for å kontrollere genuttrykk. For eksempel kan epigenetiske endringer påvirke histonproteinene som omgir DNA-molekylet, hvilket kan føre til endringer i transskripsjonsfaktorers binding og dermed også endringer i genuttrykk. Samtidig kan transskripsjonsfaktorer påvirke epigenetiske mekanismer ved å rekruttere enzymer som øker eller reduserer metylering av DNA-molekylet eller histonproteinene.
I tillegg kan genuttrykk kontrolleres av signalveier som aktiveres i svar på ytre stimuli, som f.eks. hormoner eller voksende faktorer. Disse signalveiene involverer ofte en kaskade av intrasellulære signalmolekyler som regulerer transskripsjonsfaktorers aktivitet og dermed også genuttrykk. For eksempel kan hormoner binde seg til receptorer på cellemembranen, hvilket fører til aktivering av intrasellulære signalveier som regulerer transskripsjonsfaktorers nivå og/eller aktivitet.
Samlet sett er genuttrykk en kompleks prosess som involverer mange forskjellige mekanismer og interaksjoner mellom dem. Forståelsen av disse mekanismene og interaksjonene er viktig for å kunne forklare hvordan genuttrykk kontrolleres under normale fysiologiske tilstander, men også under patofysiologiske tilstander som kræft.
"Cell wall" er en del av de fleste eukaryote cellers ytre struktur. Det er en tykk, stiv struktur som ligger utenfor cellmembranet og gir cellen form og styrke. Hos planter og svamp er cellvæggene også viktige for å beskytte cellene mot mekaniske skader og infeksjoner. Cellvæggene består av forskjellige typer av polysakkarider, som kan variere mellom forskjellige organismer. Hos planter er cellvæggene også rike på celulose, mens svampcellvæggene inneholder hovedsakelig kjemisk forbindelsen chitin.
Mucor är ett släkte av svampar som tillhör sömmlingssvamparna (Zygomycota). De kan orsaka opportunistiska infektioner, kända som mucormykos, främst hos personer med nedsatt immunförsvar. Infektionen kan drabba olika delar av kroppen, men sprider sig vanligen via blodomloppet och orsakar nekros och abscesser i vävnaderna. De flesta fallen av mucormykos orsakas av arterna Mucor, Rhizopus, Absidia och Cunninghamella. Infektioner med dessa svampar är sällsynta men kan vara livshotande om de inte behandlas adekvat.
Fungal infections of the skin, also known as "dermatophytoses" or "tinea," are a group of conditions caused by fungi that invade and grow on the top layer of the skin. These infections can affect various areas of the body, leading to different types of tinea:
1. Tinea capitis: Fungal infection of the scalp and hair shafts, often seen in children. It can cause hair loss, scaling, and inflammation.
2. Tinea corporis: Fungal infection of the body, typically appearing as round, red, scaly patches with defined edges. The rash may itch or burn.
3. Tinea cruris: Fungal infection of the groin area, also known as "jock itch." It presents as a red, itchy, and sometimes painful rash in the folds of the skin.
4. Tinea faciei: Fungal infection of the face, excluding the scalp and beard areas. It appears as round or irregularly shaped patches with well-defined edges.
5. Tinea manuum: Fungal infection of the hands, often affecting both palms and fingers. It can cause dryness, scaling, and itching.
6. Tinea pedis: Fungal infection of the feet, also known as "athlete's foot." It typically affects the spaces between toes, causing itching, burning, and sometimes cracked or blistered skin.
7. Tinea unguium (onychomycosis): Fungal infection of the nails, leading to discoloration, thickening, crumbling, and separation from the nail bed.
These infections are usually treated with topical antifungal medications, such as clotrimazole or miconazole. In severe cases, oral antifungal drugs like terbinafine or itraconazole may be prescribed. Preventive measures include keeping the skin clean and dry, avoiding sharing personal items, and wearing breathable clothing and footwear.
Aspergillus är ett släkte svampar som tillhör divisionen Ascomycota. De förekommer naturligt i naturen, framförallt i fuktiga miljöer såsom lerjord, kompost, säd, hö, och förrott trä. Aspergillussvamparna kan orsaka allergiska reaktioner och lunginfektioner hos människor, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar eller lungsjukdomar. En välkänd sjukdom som orsakas av Aspergillus är lungabsCESS (Aspergillussvampens invasiva pulmonell ärrbildning). Andra former av sjukdomar som kan orsakas av Aspergillus innefattar allergisk bronkopulmonell aspergillos och så kallad "aspergillom", en icke-infektiös tillväxt av svampen i ett befintligt lungcysta eller skada.
'Svampmedel' är ett samlingsbegrepp för läkemedel som används för att behandla svampinfektioner. Dessa medel kallas även antimykotika och de verkar genom att hindra svampar från att växa eller skada kroppen på olika sätt. Svampmedel kan användas både topisk (på huden) och systemiskt (via mun, näsa, luftvägar eller intravenöst). Exempel på svampinfektioner som kan behandlas med svampmedel inkluderar candida-infektioner, spruckna läppar, athlets foot och skållad hud.
'Colletotrichum' är ett släkte svampar som orsakar sjukdomar hos växter. De är välkända för att orsaka anthracnossjukdomar på en rad olika grödor, inklusive frukt, grönsaker och prydnadsväxter. Svamparna kan orsaka nekros (död) av växtvävnader, vilket kan leda till skador som varierar från små fläckar till stora, förhärjade områden. Några vanliga sjukdomar som orsakas av 'Colletotrichum' inkluderar mörbultning på äpplen, citrusanthracnossjukan och sojabönans anthracnossjukdom. Svamparna sprider sig ofta genom vattendroppar och kan överleva i marken eller på växtrester under lång tid.
'Phialophora' är ett släkte svampar som tillhör klassen Eurotiomycetes och divisionen Ascomycota. Släktet innehåller flera arter, varav några kan orsaka opportunistiska infektioner hos människor, särskilt hos immunosupprimierade individer. Infektioner orsakade av Phialophora-arter kan leda till olika sjukdomar som exempelvis phaeohyphomycosis och chromoblastomycosis. Svamparna förekommer naturligt i miljön, ofta i fuktiga områden som jord, kompost och trä.
'Svampgener' refererar till de arvsmassor (DNA) som finns hos svampar. Svampgenerna innehåller instruktionerna för hur svampcellen ska fungera och utvecklas. Den genetiska informationen i svampgenerna kodar för proteiner och RNA-molekyler som har olika funktioner i cellens tillväxt, reproduktion, metabolism och respons mot miljöfaktorer. Svampgenernas uppbyggnad och funktion är unika jämfört med andra levande varelsers gener, eftersom svampar utgör en egen rike av organismer.
'Växtsjukdomar' är ett samlingsbegrepp för alla former av sjukdomar som drabbar växter. Dessa kan orsakas av olika patogener såsom bakterier, svampar, virus och viroider, men även av abiotiska faktorer som klimatförhållanden, näringsbrist eller övergödning.
Exempel på vanliga växtsjukdomar orsakade av patogener inkluderar röta hos potatis, svampangrepp hos träden och mjöldagg hos gräs. Dessa sjukdomar kan leda till skador på växternas cellstruktur, vävnader och organ, vilket i sin tur kan resultera i försämrad tillväxt, lägre avkastning eller till och med död av växten.
För att förebygga och behandla växtsjukdomar används olika metoder såsom resistenta sorter, kemisk bekämpning, biologisk kontroll och god odlingspraktik.
Mukormykos är en allvarlig invasiv svampinfektion orsakad av svampar som tillhör ordningen Mucorales. Infektionen börjar vanligtvis i respirationssystemet men kan spridas till blodomloppet och andra delar av kroppen. Mukormykos är särskilt farlig för personer med nedsatt immunförsvar, såsom cancerpatienter under behandling, organtransplantationsmottagare och diabetespatienter. Symptomen på mukormykos kan variera beroende på vilken del av kroppen som är infekterad, men inkluderar andningssvårigheter, feber, hosta, smärta, rodnad eller svullnad i det drabbade området. Behandlingen består vanligtvis av intravenös administrering av antimykotiska läkemedel och kirurgiskt avlägsnande av infekterat vävnad.
'Magnaporthe' är ett släkte av svampar som tillhör divisionen Ascomycota och klassen Sordariomycetes. Det är främst känt för sin medicinska relevans som orsakare av den smittosamma sjukdomen rice blast hos ris, vilket kan leda till stora skördeförluster i odlingsområden världen över. Den vetenskapliga beskrivningen av släktet gjordes 1905 av den brittiske mykologen George Baker Cummins.
Släktet innehåller endast en art, Magnaporthe oryzae (tidigare känd som Magnaporthe grisea), som är ansvarigt för att orsaka rice blast-sjukan hos ris och andra gräsarter. Denna sjukdom kan leda till nekros och skador på blad, stjälkar och ax av risplantor, vilket i sin tur kan reducera skörden och orsaka ekonomiska förluster för jordbrukare.
Magnaporthe-svamparna producerar speciella celler som kallas appressorier, som används för att penetrera värdväxtens cellyta och etablera en infektion. Dessa svampar kan också överleva i en asexuell form som sporer, vilket gör dem till ett mycket smittosamt och invasivt hot för risodlingar.
Forskning pågår fortfarande för att utveckla effektiva metoder för att kontrollera och förebygga rice blast-sjukan, inklusive genmodifiering av risplantor och utveckling av nya fungicider.
'Absidia' är ett släkte av svampar i mjöldaggfamiljen (Mucoraceae). Släktet innehåller flera arter som kan orsaka sjukdom hos människan, framförallt hos immungenomsupprimereda individer. En av de mer vanliga arterna är 'Absidia corymbifera'. Svamparna i släktet Absidia lever som saprofyter i naturen och kan påträffas i en rad olika miljöer, till exempel jord, kompost, säd och luft. De sprider sig genom att bilda sporangiospor som kan andas in av människan och orsaka lunginflammation eller invasiv mukormykos.
'Svamp-DNA' refererer til det genetiske materiale (DNA) som findes i svampeceller. Svampe er en organismegruppe, der inkluderer så forskellige former for liv som gær, skimmelsvamp og rådyrsvinger. Selvom svampe deler visse fællestræk med planter, er de mere beslægtet med dyr, herunder mennesker. Svamp-DNA består af en dobbeltstrenget molekyle, der indeholder arvemasseinformationerne i form af nukleotider (A, T, C og G), som er organiseret i gener og kromosomer. Disse gener og kromosomer rummer oplysninger om svampens struktur, funktion og overlevelse.
Glomeromycota är ett förslaget fylum (alternativt kan ses som en klass) av svampar som bildar ektomykorrizor med växter, vilket innebär att de bildar en symbiotisk association med rötterna hos landväxter. Dessa svampar kallas också jordsvampar och de lever i mutualistiska förhållanden med upp till 80 procent av alla landväxtarter, inklusive flera ekonomiskt viktiga grödor som majs, ris, potatis och bönor.
Svamparna i Glomeromycota bildar små, kuddformade strukturer som kallas glomeruli, vilka växter använder sig av för att ta upp näringsämnen från jorden. I gengäld får svampen socker och andra organiska ämnen från växten. Glomeromycota-svamparna saknar fruktkroppar och sporer, men de kan bilda mycel som sträcker sig ut i marken för att leta efter näring.
Det är värt att notera att det fortfarande råder delade meningar om hur Glomeromycota ska klassificeras inom svamparnas systematik, och några forskare förespråkar istället att betrakta dem som en undergrupp till Ascomycota eller Basidiomycota.
Mucorales är en ordning av svampar som tillhör klassen Zygomycetes. Dessa svampar förekommer naturligt i miljön, framförallt i organisk materia som jord, kompost och sötpotatis. Mucorales-svamparna är kända för sin förmåga att snabbt växa och sprida sig i fuktiga och näringsrika miljöer.
Många arter inom ordningen Mucorales kan orsaka sjukdom hos människor, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar. Sjukdomen kallas zygomycos eller mucormycos och kan drabba olika organ i kroppen, beroende på vilken art av svamp som orsakar sjukdomen. De vanligaste symptomen är feber, trötthet, hosta, andnöd och smärta i det drabbade området. I allvarliga fall kan sjukdomen leda till sepsis och dödsfall.
För att diagnostisera zygomycos behövs ofta en biopsi eller provtagning av den drabbade vävnaden, som sedan analyseras i ett laboratorium för att identifiera svampen. Behandlingen består vanligen av intravenös administration av antimykotiska läkemedel och kirurgiskt avlägsnande av drabbade vävnader.
Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.
DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.
Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.
I'm sorry for any confusion, but the term "Kandidos" doesn't have a medical definition in English. It seems like there might be a spelling mistake or a language barrier here. If you're referring to "Candida," I can certainly provide a definition for that.
Candida is a genus of yeasts and is the most common cause of fungal infections worldwide. Many species are harmless, but a few can cause serious systemic infections known as candidiasis. The most common human-associated Candida species is Candida albicans. These infections can occur when the natural balance of bacteria and yeast in the body is disrupted or the immune system is weakened.
Trikofyton är den medicinska termen för en infektion av hud eller naglar orsakad av en grupp svampar som kallas dermatophyter. Detta är en mycket vanlig infektion, särskilt bland barn. Trikofyton på huden kan orsaka rödhet, skivbildning, klåda och skorpor, ofta mellan tårna eller på fuktiga områden av kroppen som armhålor och ländregionen. När naglar är infekterade blir de tjocka, grova och kan vitna eller gula, och det kan vara svårt att klippa dem. Trikofyton sprids vanligtvis genom direkt kontakt med en infekterad person eller djur, eller genom kontakt med infektiös material, till exempel avklippade naglar, smutsiga handdukar eller badrumsflor. Behandlingen för trikofyton innefattar ofta antimykotiska mediciner som tas oralt eller appliceras topisk på huden eller naglarna. I vissa fall kan det vara nödvändigt att behandla under lång tid för att undvika återfall.
'Fungal structures' refer to the various parts that make up a fungal organism, including both its vegetative and reproductive components. These structures can vary widely between different fungal species, but some common examples include:
1. Hyphae: These are the long, branching filaments that make up the body of a fungus, collectively referred to as the mycelium. Hyphae are typically composed of tubular cells with walls made of chitin and other polysaccharides. They may be divided into compartments by cross-walls called septa, or they may be coenocytic, meaning they lack septa and have multiple nuclei within a single, multinucleate cell.
2. Mycelium: This is the mass of hyphae that makes up the vegetative body of a fungus. It can grow on or inside its host, absorbing nutrients from the environment.
3. Spores: These are the reproductive units of fungi, which can be dispersed by air, water, or other means to colonize new environments and start new fungal growths. Fungal spores come in many different forms, including conidia, ascospores, and basidiospores.
4. Conidiophores: These are specialized hyphae that produce and bear asexual spores called conidia. Conidiophores can take various forms, such as simple or branched chains, and may be borne on the surface of the mycelium or within specialized structures called conidiomata.
5. Ascomata: These are sac-like structures that contain asci, which are sacs that hold and release ascospores. Asci are produced sexually, through the fusion of two nuclei from different parents. Ascomata can take various forms, such as flask-shaped or spherical, and may be solitary or grouped in clusters.
6. Basidiomata: These are complex structures that produce and bear basidiospores, which are produced sexually through the fusion of two nuclei from different parents. Basidiomata can take various forms, such as mushrooms, brackets, or crusts, and may be solitary or grouped in clusters.
7. Sclerotia: These are hard, compact masses of mycelium that serve as a means of survival and dispersal for some fungi. Sclerotia can remain dormant for long periods of time, then germinate to produce new mycelial growths when conditions are favorable.
8. Rhizomorphs: These are specialized structures that consist of parallel chains of cells that function like roots, absorbing water and nutrients from the environment. Rhizomorphs can grow to considerable lengths and thicknesses, allowing fungi to colonize new environments and exploit resources over long distances.
'Zygomykos' er en betegnelse for svampesyge som forårsages af svampe i Zygomycota-divisionen, som også kaldes zygomyceter. Disse svampe inkluderer arter fra to store grupper: Mucorales og Entomophthorales.
Zygomykose er karakteriseret ved en hurtig infektion, der ofte angriber lunge, hjerne, øjne eller andre dele af kroppen, alt efter hvordan svampesporen kommer ind i kroppen. Infektionen kan være livstruende, særligt for dem med svækkede immunsystemer, som diabetes, HIV/AIDS, organtransplantation eller kræftpatienter under behandling med immunsuppressive medicin.
Symptomerne af zygomykose varierer alt efter hvilken del af kroppen der er inficeret, men kan omfatte feber, hoste, kortåndethed, hovedpine, synsnedsættelse, svulst og smerter. Behandlingen består typisk i administration af intravenøse antimykotiske lægemidler samt eventuelt kirurgisk fjernelse af inficerede væv.
'Pythium' är ett släkte av mjöldaggsvampar (Oomycetes) som orsakar sjukdomar hos växter, djur och människor. De flesta arterna av Pythium lever som saprofyter i marken eller sötvattenmiljöer, men vissa arter kan vara parasiter på växter och orsaka rotrötter och andra skador på grödor. Några arter av Pythium kan också orsaka infektioner hos djur och människor, särskilt hos immunförsvagna individer. Infektionerna hos människor är vanligtvis begränsade till ögonen och huden och orsakas av kontakt med infekterad jord eller vatten.
'Penicillium' är ett släkte av svampar som tillhör divisionen Ascomycota. De flesta arter i släktet producerar en form av antibiotika som kallas penicillin, vilket gör dem värdefulla inom medicinsk forskning och behandling av bakterieinfektioner. Penicillium-svamparna förekommer naturligt i marken, på växter och i luften och kan vara antingen filamentösa (flervägs) eller encelliga. De är viktiga inom bioteknikindustrin för produktion av en rad olika substanser som används inom medicinen, livsmedelsindustrin och jordbruket.
'Odlingsmedia' refererar till de näringsriktade material som används för att odla växter utan jord, ofta i kontrollerade miljöer såsom laboratorier, växthus eller inom hydrokultur. Odlingsmedier kan vara flytande eller fasta och innehåller vanligtvis en näringslösning med blandad sammansättning av vatten, näringsämnen och mineraler som är nödvändiga för växternas tillväxt och utveckling. Andra komponenter som kan ingå i odlingsmedier är hormoner, vitaminer och buffertämnen för att hjälpa till att reglera pH-värdet.
Det finns olika typer av odlingsmedia beroende på vilken typ av växt som ska odlas och i vilket syfte. Några exempel är:
1. Agarplattor: De flesta mikrobiella kulturer odlas på agarplattor, en fast medium gjord av en geléartad substans framställd från alger eller svampar. Agaren innehåller näringsämnen och mineraler som är nödvändiga för att underhålla bakterier och svampar.
2. Hydroponisk medium: Detta är ett icke-jordbaserat system där växternas rötter placeras direkt i en näringsrik lösning som cirkulerar kontinuerligt genom systemet. Exempel på hydroponiska medier inkluderar perlitet, vermiculit, lavarock och kokosfiber.
3. Aeroponisk medium: I ett aeroponiskt system sprutas växternas rötter kontinuerligt med en fin dimma av näringsrik lösning i luften. Detta ger växterna en mycket syresatt rotmiljö och möjliggör snabbare tillväxt än traditionella jordbaserade system.
4. Koibaserad medium: I detta system odlas växter i ett substrat av kokosnötsskal, som är en hållbar och ekologisk alternativ till torv. Kokosnötsfibern har god vattenhållande förmåga och är rik på näringsämnen.
5. Torvbaserad medium: Torv är ett vanligt medium för odling av små plantor och frön. Det är en organisk substans som härstammar från torvmossor och har god vattenhållande förmåga och luftgenomsläppning.
6. Fast medium: I detta system planteras växterna i ett fast medium, till exempel sand, grus eller lera. Detta ger växterna en stabil struktur att växa i och förhindrar att de faller över.
Agaricales är en ordning av svampar som inkluderar de flesta arter av soppar och skålsvampar. Denna ordning innehåller över 30 familjer, 450 släkten och uppemot 10 000 beskrivna arter. De flesta arterna i Agaricales har en fruktkropp med en centralställd hylsa som omger lamellerna (de tunna, bladliknande strukturerna under den övre delen av fruktkroppen där sporerna produceras).
Exempel på vanliga arter i Agaricales är champinjoner, rödbruna flugsvampar, flugsvampslika soppar och parasolliknande soppar. Många arter inom denna ordning är ätliga eller har medicinska användningsområden, medan andra är giftiga eller oätbara.
Kitol (eller chitin) är ett härdplaster som finns hos många djur, särskilt leddjur som insekter och kräftdjur. Det utgör en viktig beståndsdel i deras exoskelett (yttre skal). Kitol är ett polysackarid, vilket betyder att det är uppbyggt av flera sockermolekyler som sitter ihop med varandra. Den består av en lång kedja av N-acetylglukosaminmolekyler, som är en modifierad form av glukosenheten i cellulosa. Kitol är mycket motståndskraftigt och håller djuret skyddat från mekanisk skada, men det kan också spela roll för att reglera vattenbalansen och skydda mot patogener.
"Morfogener" är ett begrepp inom utvecklingsbiologi och refererar till signaleringsproteiner som spelar en viktig roll i den process där celler organiserar sig och differensierar sig för att forma olika typer av vävnader och strukturer under embryonal utveckling hos djur. De två mest studerade familjerna av morfogener är Hedgehog, Wnt och TGF-β/BMP. Dessa proteiner verkar genom att binde till specifika receptorer på cellmembranet och aktivera intracellulära signaltransduktionsvägar som leder till ändringar i genuttryck och cellfunktioner. Morfogener har också visat sig vara involverade i celldelning, celldöd, cellyta och cellrörelser under utvecklingen.
Svepelektronmikroskopi (SEM) är en typ av elektronmikroskopi som använder en fin stråle av primäre elektroner för att generera en detaljerad och magnifierad bild av ett provs material. När primära elektroner accelereras mot provet skapas sekundära elektroner, backscatterade elektroner och annan signalering som kan användas för att generera en bild.
I SEM-mikroskopi interagerar primära elektronerna med atomer i provet och får atomer att exciteras eller ioniseras, vilket resulterar i emissionen av sekundära elektroner. Antalet sekundära elektroner som emitteras är direkt proportionellt mot den ursprungliga energin hos primära elektronerna och beroende på materialets sammansättning, topografi och andra faktorer.
Sekundära elektroner samlas sedan in med en detektor och omvandlas till en elektrisk signal som bearbetas för att generera en tvådimensionell bild av provet. Bilden visar vanligtvis kontrasterade skuggor och höjdskillnader, vilket gör SEM-mikroskopi användbart för att undersöka ytstrukturen och topografin hos materialprover på nanometer- till mikrometerskalan.
SEM är ett viktigt verktyg inom materialvetenskap, elektronik, biologi och andra forskningsområden där detaljerade bilder av ytor och strukturer behövs för att förstå och analysera materialegenskaper och funktion.
Oomyceter är en grupp av organismen som tidigare kategoriserades som svampar, men som nu placeras i en egen rike, Heterokonta. De är närmare släkt med alger än med svampar. Oomyceter är oftast sjukdomsframkallande och orsakar bland annat potatisbladmögel och rötterot på grönsaker. Deras cellvägg består av cellulosa, till skillnad från svampars cellvägg som består av chitin. Oomyceter sprider sig ofta med hjälp av flageller under sin livscykel och producerar sporer för reproduktion.
'Symbiose' er ein begrep i biologien som refererer til ein forhold mellom to eller flere arter der de lever sammen i nært forhold til hverandre. Det kan for eksempel være en slags forhold der inneholder gjensidig fordel (mutualisme), en av arten får fordel mens den andre ikke skades (kommensalisme), eller ein forhold der er skadelig for én av arten mens den andre har fordel av (parasittisme). I noen sammenhenger kan symbiose også referere til en mer nært forhold der de involverte artene har utviklet spesielle egenskaper eller strukturer som er tilpasset dette forholdet.
Streptomyces är ett släkte av grampositiva, strikt aeroba bakterier som tillhör ordningen Actinomycetales. Dessa bakterier förekommer naturligt i jord och vattenmiljöer och är kända för sin förmåga att producera en rad olika antibiotika och andra bioaktiva metaboliter. Streptomyces-arterna har ett komplext morfologi med en mycelieliknande växtform som består av långa, trådliknande hyfer som delas upp i kortare segment, så kallade sporangier. Från dessa sporangier bildas sporer som kan sprida sig och kolonisera nya miljöer. Streptomyces-arterna spelar en viktig roll inom medicinen då de producerar ett stort antal antibiotika, såsom streptomycin, tetracyclin och neomycin, som används för behandling av olika bakteriella infektioner.
Streptomyces lividans är en art av grampositiva bakterier som tillhör släktet Streptomyces. Dessa bakterier är gram-positiva, aeroba och bildar filament som kan forma mattor eller vegetativa mycel. De lever främst i jord och vatten miljöer och är kända för sin förmåga att producera en rad olika bioaktiva metaboliter, inklusive antibiotika och enzymer.
Streptomyces lividans är speciellt intressant på grund av sin användning som värdorganism för kloning och uttryck av heterologa gener. Den har en stor genetisk stabilitet, låg bakgrundsproduktion av egna sekundära metaboliter och en förmåga att producera stora mängder av främmande proteiner. Dessa egenskaper gör den till ett användbart verktyg inom biotekniken och medicinska forskningen.
Hypocreales är en ordning av svampar som tillhör klassen Sordariomycetes. Denna ordning innehåller flera familjer, däribland Bionectriaceae, Hypocreaceae, Nectriaceae och Clavicipitaceae. Många arter inom denna ordning är saprofyter eller parasiter på växter, men några få familjer innehåller också värdspecifika parasiter som lever på insekter och andra svampar. Några exempel på kända arter inom Hypocreales är den orangeröda mögelsvampen Trichoderma och den giftiga gröna spindelskålssvampen Grevillea.
"Granulomatous disease, chronic" är ett samlingsbegrepp för sjukdomar som karaktäriseras av kännetecknande inflammatoriska cellaggregat, kallade granulomer. Dessa granulomer består vanligen av olika typer av immunceller, såsom makrofager, T-celler och B-celler. Granulomer är en del av kroppens försvarsmekanism mot främmande ämnen, till exempel bakterier eller virus, men kan även uppstå i samband med autoimmuna sjukdomar eller reaktioner på icke-infektiösa substanser.
En "chronic" granulomatous disease är en som persisterar över en längre tidsperiod och kan vara ett resultat av en kronisk infektion, en autoimmun sjukdom eller en annan underliggande patologi. Exempel på sådana sjukdomar inkluderar tuberkulos, sarkoidos och Crohns sjukdom. Dessa sjukdomar kan leda till skador på olika organ och system i kroppen och behandlas vanligen med antiinflammatoriska eller immunosuppressiva läkemedel för att kontrollera inflammationen och förhindra fortsatt skada.
'Aspergillus niger' er en art av svamp som tilhører slæktet Aspergillus. Den er en kommensal skjoldsvamp som forekommer i naturen, og kan f.eks. fins i jord, luft, planter og fødevarer.
Aspergillus niger er kendt for sin sort eller mørkegrå koloni-farve, hvilket skyldes produktionen af melaninpigment. Denne svamp kan producere en række forskellige enzymer og metabolitter, herunder kalciumsulfat (også kendt som gips) og syre. Nogle stammer af Aspergillus niger kan også producere giftstoffer kaldet mykotoxiner, men dette er ikke typisk for alle stammer.
Aspergillus niger kan i sjeldene tilfælde være årsag til sygdom hos mennesker, særligt hvis svampen kommer ind i lungerne, f.eks. ved inhalation af sporer. Dette kan resultere i en infektion kaldet invasiv aspergillose, som kan være livstruende for immunforsvækkede personer.
Desuden kan Aspergillus niger forårsage en ikke-invasionær lungeinfektion kaldet allergisk bronkopulmonalis aspergillose hos visse patienter med forgrund for astma, cystisk fibrose eller andre luftvejssygdomme.
'Svampantigener' refererer til de genetiske materialer, såsom DNA og RNA, som findes i svampe (svampeslægten). Svampeslægten er en af de ældste og mest diversificerede grupper af levende organismer på jorden, med en skønnet antal arter på over 300.000.
Svampantigener inkluderer gener, der koder for proteiner involveret i cellulære processer som næringsupptagelse, cellevækst og celldeling, samt gener, der koder for unikke enzymer og andre biomolekyler, som svampene producerer for at overleve i deres specifikke økologiske nicher.
Svampeantigener har været anvendt til mange formål, herunder identificering og klassificering af svampeslægten, undersøgelse af evolutionæ forhold indenfor svampeslægten, og udvikling af nye farmakologiske behandlinger mod sygdomme, der skyldes infektioner med patogene svampe.
'Microsporum' är ett släkte av dermatofyter, som är en typ av svampar som kan orsaka hud- och nagelsjukdomar hos människor och djur. Dermatofyterna är specialiserade att bryta ned keratin, ett protein som finns i hår, hud och naglar.
Släktet Microsporum innehåller flera arter, men de två vanligaste arterna som orsakar sjukdom hos människor är M. canis och M. audouinii. M. canis infekterar främst hundar och katter, men kan också spridas till människor och orsaka en infektion som kallas tinea capitis, som drabbar huvudhåret. M. audouinii orsakar också tinea capitis, men den är vanligare hos barn i skolåldern.
Symptomen på en infektion med Microsporum kan variera beroende på vilken del av kroppen som är drabbad, men de inkluderar ofta rödskabb, svullnad, klåda och håravfall. Behandlingen av en infektion med Microsporum består vanligen av antimykotiska läkemedel, både lokalt och systemiskt, som tas under en viss tid för att eliminera svampen fullständigt.
Microbial interactions refer to the various ways in which different microorganisms, such as bacteria, fungi, viruses, and parasites, interact with each other and their environment. These interactions can be categorized into several types, including:
1. Competition: Microorganisms compete for limited resources, such as nutrients, space, and attachment sites on host tissues. This competition can lead to the production of antimicrobial compounds or the alteration of environmental conditions to make it less favorable for competing species.
2. Cooperation: Microorganisms can also cooperate with each other, forming mutualistic relationships where both organisms benefit from the interaction. For example, some bacteria produce chemicals that help other bacteria attach to surfaces or protect against antimicrobial compounds.
3. Amensalism: In this type of interaction, one microorganism benefits while the other is harmed or inhibited. This can occur when one organism produces a chemical that inhibits the growth of another organism.
4. Predation: Some microorganisms prey on others for food or nutrients. For example, certain bacteria can consume other bacteria as their sole source of energy.
5. Neutralism: In some cases, microorganisms may coexist without either one having a significant impact on the other's growth or survival.
Understanding microbial interactions is important for understanding the dynamics of microbial communities and how they contribute to health and disease. For example, disruptions in microbial interactions can lead to dysbiosis, or an imbalance in the microbiota, which has been linked to various health conditions such as inflammatory bowel disease, obesity, and diabetes. Additionally, studying microbial interactions can help identify new targets for antimicrobial therapies and inform strategies for managing infectious diseases.
'Jordmikrobiologi' er en del av miljømikrobiologien og handler om studiet av mikroorganismer som lever i jorden, så som bakterier, svamp, arkæer og protozoer. Dette inkluderer også studiet av deres forekomst, aktivitet, interaksjon med hverandre og med jordens fysiske og kjemiske egenskaper. Jordmikrobiologi har betydning for flere aspekter av økologi, landbruk, bioteknologi og miljøforvaltning.
'Tinea' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en grupp hudinfektioner orsakade av dermatofyter, en typ av svampar. Dessa infektioner kan angripa olika delar av kroppen och kallas då med olika termer baserat på platsen där de uppstår, till exempel:
1. Tinea pedis (mjuka gafflar): Infektion i mellanfoten och tårna.
2. Tinea unguium (skoputior): Infektion i naglarna.
3. Tinea cruris (blygdbenssvamp): Infektion i blygdbensregionen.
4. Tinea corporis (kroppssvamp): Infektion på andra kroppsdelar än de ovan nämnda.
5. Tinea capitis (hårbotteninflammation): Infektion i hårsäckarna och håren, ofta hos barn.
Symptomen på tinea innefattar vanligen rödvioletta, skrovliga eller klart avgränsade hudutslag som kan klia, jucka eller bränna. I vissa fall kan svampen orsaka att håret blir sprött och bryts sönder, vilket kan leda till håravfall i det drabbade området. Diagnosen ställs vanligen genom observation av symptomen och mikroskopisk undersökning av en hud- eller nagelskrapning för att fastställa svampens närvaro. Behandlingen består ofta av antimykotiska läkemedel, både topiska (påhud) och systemiska (som tablett), beroende på svårighetsgraden och omfattningen av infektionen.
'Phytophthora' är ett släkte (genus) av oomyceter, som ofta förväxlas med svampar men egentligen tillhör en annan grupp eukaryota organismer. Phytophthora-arter orsakar ofta växtsjukdomar och kan vara mycket skadliga i jordbruk, skogsbruk och naturliga ekosystem. Exempel på kända Phytophthora-arter är P. infestans, som orsakar potatisbladmögelsjukan, och P. ramorum, som orsakar den invasiva sjukdomen sudden oak death hos ekar och andra växter.
"Bacterial spores" refer to a dormant and highly resistant form of certain bacteria. These spores are produced by some species of bacteria as a survival mechanism in response to harsh environmental conditions, such as extreme temperatures, radiation, or chemical exposure. The spore structure is characterized by a thick protective coating that makes it highly resistant to heat, UV radiation, disinfectants, and other agents that would typically kill the vegetative form of the bacterium.
Bacterial spores can remain dormant for long periods, even under unfavorable conditions, and germinate back into their vegetative form when exposed to more favorable environments. Some well-known bacterial species that produce spores include Bacillus spp., including B. anthracis (the causative agent of anthrax), and Clostridium spp., such as C. difficile, which can cause severe diarrhea and colitis in humans.
It is important to note that not all bacteria produce spores, and the presence of bacterial spores does not necessarily indicate the presence of viable, infectious bacteria. However, due to their high resistance, bacterial spores can pose a challenge during infection control, sterilization, and decontamination processes in healthcare settings, laboratories, and other environments where stringent hygiene is required.
Hyfer
Trevfotingar
Fruktkropp
Kräftpest
Svampar
Brosklav
Konidium (svampgrupper)
Strävsoppar
Rotfruktsröta
Svavelticka
Parastagonospora nodorum
Glomeromycota
Jäst
Mjöldryga
Sklerotium
Askogon
Broskboll
Birgit Nordbring-Hertz
Mykorrhiza
Hattsvampar
Glomalin
Algsvampar
Bredhalsad varvsfluga
Kamelstekel
White nose syndrome
Mycel
Caloboletus
Mjöldagg
Statens skogsforskningsinstitut
Parningstyp
Hyfer - Wikipedia
Epizootiskt ulcerativt syndrom (EUS) hos fisk - SVA
1453-1454 (Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval)
Diagnostik och behandling av sjukdomar i vulva och vagina - Janusinfo.se
Mykorrhiza gör det omöjliga möjligt!
Svenska skogar myllrar av osynliga svampar - | forskning.se
Krypgrund Torpargrund Information Lösningar Avfuktare
Mosskåsa (m.fl.) - Rimbachia | skogensrost
[email protected], forfatter på NTNU Nyheter
Søk
Skribenter För Badrumsrenovering & Flytthjälp med Snabblån
Niten, Fliten och Skiten | Frihetsportalen
Militärer, ormar och maratonlöpare i svamparnas värld | Naturvetenskapliga fakulteten
Köp Mögeltest Idag → Testa för ✓Svartmögel ✓Fukt ✓Radon m.m.
som - popati.nord-school.edu.pl
Närodlat med öns svampkung
stråle | SAOB
Tryffel - Brasa BBQ
Nyttiga mikroorganismer
AgriMyc
Novembersidan 2010
Svampar Vi kan dela in svamparna i tre grupper. 1 Mögelsvampar 2 Jästsvampar 3 Matsvampar. Detta är en kraftig förenkling....
SJUKDOM | Kemi
Taxonomi och indelning av svampar - Referensmetodik för laboratoriediagnostik
Bli Av Med Svamp I Gräsmattan? - 2023, Recept från vilda växter
Hur Lång Tid Efter Regn Kommer Svampen? - Tur & Natur
Hur länge har man gratis tandvård i västra götaland
Svampar - Wilderfied
Ekologisk produktion gynnar livet i marken | Ekofakta
Litteraturtips - Trädens hemliga liv | Moder Jord
Fukt och mögel - Ekobyggportalen
Bildar3
- Rörliga zoosporer från algsvampen fäster till fiskens hud, där de gror och bildar hyfer. (sva.se)
- Mögelsvamp lever av/på organiska material i kolonier som hyfer, eller tunna förgrenade filament, som i sin tur bildar svampens mycelium. (xn--mgel-test-07a.se)
- På en kräfta som saknar motståndskraft ombildas zoosporerna, tar sig genom skalet, bildar hyfer och tar sig vidare in i kräftans organ. (edu.pl)
Enskilda2
- Svampar besitter individuella karaktärsdrag, och deras hyfer (enskilda svamptrådar i jorden) beter sig på olika sätt när de utforskar och tar sig fram genom jordens. (forskning.se)
- Tidigare undersökningar har ofta fokuserat på mycelet som helhet eftersom de inte kunnat urskilja beteendet hos enskilda hyfer. (lu.se)
Sporer1
- Våtutstryk, så kallat wet smear, kan visa sporer och hyfer. (janusinfo.se)
Individuella1
- Studien är unik eftersom det är första gången som beteendet hos individuella hyfer hos så många arter har studerats parallellt och ingående. (lu.se)
Kallas3
- Hyfer har tvärväggar som kallas septa, här finns oftast en por. (wikipedia.org)
- Vissa hyfer växer in i växters levande rötter, en symbios av detta slag kallas mykorrhiza. (wikipedia.org)
- Mögel skapar nätverk som kallas mycel, i vilket det växer långa trådar - hyfer. (tensid.se)
Svampen2
- Hyfer avsöndrar enzymer som bryter ner organiskt material som till exempel blad och trädgrenar till näring i lös form som svampen kan ta upp. (wikipedia.org)
- När växtrötterna koloniseras av svampen bildas först hyfer, ett slags svampstrukturer, inuti roten. (fobo.se)
Svampar1
- a b c d e f] http://www.ne.se/lang/hyf & http://www.ne.se/enkel/mycel & http://www.ne.se/lang/svampar & http://www.ne.se/lang/kitin - från Nationalencyklopedin på nätet - http://www.ne.se - läst datum: 16 april 2014 Wikimedia Commons har media som rör Hyfer. (wikipedia.org)
Grenade1
- Hyfer kan vara enkla, grenade eller sammanvuxna. (wikipedia.org)
Form1
- Hyfer avsöndrar enzymer som bryter ner organiskt material som till exempel blad och trädgrenar till näring i lös form som svampen kan ta upp. (wikipedia.org)